Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om frivillig försäkring för tilläggss jukpenning vid barnsbörd i vissa fall. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 29 av fru Olsson, Elvij, samt nr II: 42 av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö.

1967-02-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om frivillig försäkring för tilläggss jukpenning vid barnsbörd i vissa fall. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 29 av fru Olsson, Elvij, samt nr II: 42 av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om frivillig försäkring

för tilläggss jukpenning vid barnsbörd i vissa fall.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr I: 29 av fru Olsson, Elvij, samt nr II: 42

av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning av frågan

om frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst för hemarbetande kvinnor och

kvinnor arbetande i familjens eget företag i enlighet med vad i motionen anförts».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 42.

Motionerna

Motionärerna anför bl. a. följande.

En hemarbetande kvinna eller en kvinna arbetande i familjens eget företag

har möjlighet att teckna frivillig tilläggssjukpenningförsäkring. Tilläggssjukpenningen

utgår emellertid inte vid barnsbörd för dem som är med i den

frivilliga försäkringen. Denna skillnad i förmån mellan dem som är med

i den obligatoriska försäkringen och dem som har en frivillig försäkring förefaller

oss omotiverad. Syftet med den frivilliga tilläggssjukpenningförsäkringen

för hemarbetande husmödrar eller i familjens eget företag arbetande

är att ge ekonomisk ersättning vid tillfällen då deras arbetsinsatser uteblir

på grund av sjukdom. Dessa kvinnor får vid barnsbörd vidkännas ett liknande

inkomstbortfall som den förvärvsarbetande kvinnan även om det inte

på samma sätt som beträffande den förvärvsarbetande kan mätas i pengar.

Vi är medvetna om de svårigheter som skulle följa av rätt till frivilligt

tecknad tilläggspenning under de 180 dagar som moderskapspenningen är

hänförlig till. Med hänsyn till numera förekommande familjeplanering skulle

möjligheten stå öppen att vid en lämplig tidpunkt före ett planerat havandeskap

teckna försäkring för tilläggspenning för att komma i åtnjutande av

tillägg till moderskapspenningen. Den belastning som ett sådant utnyttjande

skulle lägga på den frivilliga tilläggssjukpenningförsäkringen kunde medföra

att den frivilliga försäkringen bleve förenad med stora kostnader.

Dessa svårigheter får inte vara avgörande för vår inställning till hemmafruarnas

och i det aktuella avseendet jämförbara gruppers rätt att erhålla

samma ekonomiska ersättning som förvärvsarbetande kvinnor vid inkomst
Bihang

till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 2 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

bortfall i samband med barnsbörd. Hur de redovisade svårigheterna skall

övervinnas bör bli föremål för skyndsam utredning.

För att inte kostnaden för tilläggspenning vid nedkomst helt skall belasta

det relativt begränsade försäkringskollektiv, som de frivilligt försäkrade utgör,

bör försäkringskassorna erhålla statsbidrag med 50 % av utgifterna för

tilläggspenning vid nedkomst. För att inte förmånen skall utnyttjas genom

tillfälligt tecknande av frivillig försäkring bör föreskrivas att den försäkrade

skall ha varit försäkrad för tilläggspenning under en oavbruten tid av ett

och ett halvt år före nedkomsten eller från den tidpunkt då möjlighet förelegat

för henne att vara försäkrad för tilläggssjukpenning, övergångsvis

dock från den tidpunkt då här berörda bestämmelser träder i kraft.

Gällande bestämmelser

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller

skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän

försäkring vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning

utgör 1 080 kr. Vid flerbörd tillkommer 540 kr. för varje barn utöver ett. Av

moderskapspenningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten,

dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om en kvinna som

har rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt

till grundsjukpenning fr. o. m. förlossningsdagen t. o. m. den tjugonionde

dagen därefter.

Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från

förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt

till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. En förutsättning

är dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten

därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass

nr 3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kr. i arbetsinkomst, eller skulle

ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning

som nu sagts utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen

så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock

högst för 180 dagar. Fr. o. in. den trettionde dagen efter förlossningsdagen

utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning

att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet

i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.

I vissa fall kan enligt sjukförsäkringen försäkrade vara placerade i sjukpenningklass

och sålunda berättigade till sjukpenning utan att uppfylla det

generella minimivillkoret härför, nämligen en årsinkomst av förvärvsarbete

om minst 1 800 kr. Detta gäller gifta kvinnor som stadigvarande sammanbor

med sina män samt vissa andra därmed jämställda kvinnliga försäkrade

(den s. k. hemmafruförsäkringen). Sådan försäkrad är placerad i sjukpenningklass

nr 1, som berättigar till en sjukpenning av sex kronor om

dagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

3

Vid sidan av den allmänna försäkringen finns för kvinnor, som tillhör

hemmafruförsäkringen eller skulle ha tillhört denna, om inte deras inkomster

utgjort hinder därför, samt för vissa studerande en frivillig sjukpenningförsäkring.

Bestämmelserna härom återfinns i lagen om allmän försäkring

och i kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän

försäkringskassa. Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen gäller,

såvitt avser personer tillhörande hemmafruförsäkringen, i huvudsak

följande. Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg om lägst en krona

och högst nio kronor för dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund

av den allmänna och frivilliga försäkringen får dock icke överstiga femton

kronor om dagen. Den frivilliga sjukförsäkringen utfaller endast vid sjukdom

och således ej i samband med barnsbörd.

Frivillig försäkring för hemmafruar kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93

dagars karenstid. Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass nr 1 eller

nr 2 äger välja även försäkring utan karenstid. Viss möjlighet finns till

kollektiv anslutning av medlemmar i en sammanslutning. Avgifterna för

den frivilliga försäkringen erlägges direkt till vederbörande försäkringskassa.

Till försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent av kassans utgifter

för sjukpenningtillägg.

Historik

Principerna för den nuvarande moderskapsförsäkringen drogs upp av

socialförsäkringsut redningen i dess betänkande »Moderskapsförsäkring

m. in.» (SOU 1954:4). Utredningen föreslog bl. a. att en nybliven moder

skulle ha rätt till moderskapspenning i form av grundpenning om 270 kronor

och, om hennes inkomst av förvärvsarbete uppgick till minst 1 000 kronor

årligen, moderskapspenning i form av tilläggspenning under 90 dagar.

Tilläggspenningen anknöts beloppsmässigt till tilläggssjukpenningen. Utredningen

undersökte ingående olika möjligheter att inom moderskapsförsäkringen

skapa en motsvarighet till den frivilliga tilläggssjukpenningen.

Härom anfördes bl. a.

Det synes till en början klart, att det skulle vara meningslöst att anordna

en helt fristående frivillig moderskapsförsäkring, enär anslutning till en

sådan försäkring sannolikt endast skulle kunna påräknas från kvinnor

som hade anledning anta att de kunde bli havande inom en inte alltför

avlägsen framtid.

Vid en sammankoppling med den frivilliga försäkringen för tilläggssjukpenning

ställer sig saken visserligen något annorlunda, men även i sådant

fall kommer de sannolika avgiftshöjningarna på grund av försäkringsbeståndets

sammansättning att bli avsevärda. Detta skulle starkt hämma

anslutningen till försäkringen från männens sida och från de kvinnor, som

inte har anledning att räkna med havandeskap. Härigenom skulle vidare

en önskvärd utbredning av den frivilliga sjukförsäkringen motverkas. De

nämnda verkningarna kan tydligen mildras genom en begränsning till stor
l*
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

leken av den frivilliga tilläggspenningen vid barnsbörd och genom höga

statsbidrag till denna.

Utredningen gjorde vissa beräkningar med utgångspunkt från att den

frivilliga tilläggspenningen vid moderskap fick uppgå till högst 3 kr. om

dagen samt från att statsbidrag om 20 respektive 50 % utgick. Härvid räknades

med olika alternativ dels i fråga om den procentuella anslutningen

till den frivilliga försäkringen av män och kvinnor och dels i fråga om den

andel av de anslutna kvinnorna, som kunde antas föda barn varje år. Beräkningarna

redovisas i betänkandet på s. 101—103. Som exempel på de avgiftshöjningar,

som skulle erfordrats för den beslutade frivilliga sjukförsäkringen

om man med denna kombinerat en dylik frivillig moderskapsförsäkring,

må nämnas, att avgiften för en sjukpenning av 3 kr. om dagen

skulle — vid moderskapspenning med samma belopp under 90 dagar —

ökat med 67 % (från ca 39 till ca 65 kr.) under vissa, inte osannolika förutsättningar

rörande försäkringsbeståndets sammansättning m. m. Därvid

räknades med 20 % statsbidrag till moderskapsförsäkringen och 3 dagars

karenstid i sjukförsäkringen. Om statsbidraget höjdes till 50 %, skulle

avgiftsökningen i det nämnda fallet blivit 42 % (från ca 39 till ca 55 kr.).

Vid längre karenstid i sjukförsäkringen skulle avgiftsökningarna blivit väsentligt

större.

Mot denna bakgrund yttrade utredningen vidare.

De i tabellerna redovisade siffrorna visar, att man även vid de gynnsammaste

antagandena rörande sammansättningen av försäkringsstocken

och födelsefrekvensen erhåller avgiftsförhöjningar, som inte kan accepteras

för sjukförsäkringens del. Ett högt statsbidrag till dessa kvinnor kan även

möta invändningar av statsfinansiell och principiell natur. Härtill kommer

att det inte kan anses rimligt att de män, som är självständiga företagare

och i denna egenskap sjukförsäkrar sig frivilligt, skall bidra till kostnaderna

för frivillig moderskapsförsäkring även för hustrur till dem som på

grund av sin anställning är obligatoriskt sjukpenningförsäkrade.

Utredningen har alltså inte funnit det möjligt att låta den frivilliga försäkringen

för tilläggssjukpenning även omfatta försäkring för moderskapspenning.

Konsekvenserna av det nu nämnda ståndpunktstagandet torde inte böra

överdrivas. Det bör nämligen bemärkas, att den försäkringsmässiga moderskapshjälp

som skall tillkomma alla kvinnor blir mer än fördubblad i jämförelse

med moderskapshjälpen i de erkända sjukkassorna, varvid förmånerna

av fri vård och helt eller delvis fria resor vid förlossning inte bör

förbises. Vidare finns alltjämt möjlighet att i fall av behov att få den försäkringsmässiga

hjälpen kompletterad med mödralijälp.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag framhölls från flera

håll önskvärdheten av att det obligatoriska försäkringsskyddet kompletterades

med eu frivillig försäkring för moderskapspenning. Exempelvis ansåg

medicinalstyrelsen en kompletterande frivillig försäkring principiellt

lika befogad inom moderskapsförsäkringen som inom sjukförsäkringen.

Styrelsen anförde härom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

Att utredningen dock avstått från att inom moderskapsförsäkringen

föreslå en frivillig försäkring för tilläggspenning bär huvudsakligen motiverats

av tekniska och statsfinansiella hänsyn. Styrelsen anser för sin

del så starka skäl tala för beredandet av möjlighet till en dylik tilläggsförsäkring

också inom moderskapsförsäkringen att frågan härom bör

upptagas till omprövning, varvid en sammankoppling av den frivilliga sjukpenningförsäkringen

med en frivillig moderskapsförsäkring — ehuru med

olika karenstid — synes böra bli föremål för ytterligare överväganden.

I proposition nr 144 till 1954 års riksdag lades fram förslag till moderskapshjälp.

I propositionen, som i allt väsentligt byggde på socialförsäkringsutredningens

betänkande, anförde föredragande departementschefen

bl. a.

Utredningen har inte funnit det möjligt att skapa ett komplement till

det obligatoriska försäkringsskyddet i form av en frivillig försäkring

för moderskapspenning. Under remissbehandlingen har från några

håll uttalats sympatier för en sådan. Jag delar emellertid utredningens uppfattning

att det torde vara uteslutet att anordna en helt fristående frivillig

moderskapsförsäkring. Den enda tänkbara möjligheten synes vara att

komplettera den frivilliga sjukpenningförsäkringen enligt lagen om allmän

sjukförsäkring med ett motsvarande skydd vid barnsbörd. Detta skulle

dock — även om staten lämnade kraftigt stöd — medföra betydande höjningar

av avgifterna inom den frivilliga sjukförsäkringen.

Uppenbarligen är det synnerligen angeläget, att den frivilliga sjukförsäkringen

redan från början vinner största möjliga anslutning. Blir avgifterna

jämförelsevis höga, sätter detta otvivelaktigt en stark hämsko på

försäkringens utbredning. Man måste nämligen räkna med att många egna

företagare under sådana förhållanden avskräckes från att teckna frivillig

försäkring; och de kommer då att vid sjukdom ofta stå utan ett tillfredsställande

ekonomiskt skydd. De finanspolitiska synpunkterna får ej heller

släppas ur sikte. På grund härav och då den föreslagna obligatoriska försäkringens

grundförmåner redan innebär högst avsevärda förbättringar av

den ekonomiska hjälpen vid havandeskap och barnbsörd, anser jag mig

i likhet med utredningen inte kunna förorda, att en frivillig försäkring

avseende moderskapspenning införes.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner (I: 481 och

11:623, 1:482 och 11:622 samt 11:634) i vilka det hemställdes, att riksdagen

skulle begära en förnyad prövning av frågan om möjligheterna att

komplettera moderskapshjälpen med en frivillig tilläggsförsäkring eller

annan lämplig stödform.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

32 år 1954.

Avgiftshöjningarna inom den frivilliga sjukförsäkringen måste befaras

verka starkt hämmande på anslutningen till denna. Särskilt skulle de ekonomiskt

mindre väl ställda få sina möjligheter att begagna den frivilliga

sjukförsäkringen beskurna, och icke minst skulle detta gälla för hemarbetande

kvinnor, som icke har anledning att räkna med havandeskap.

En frivillig moderskapsförsäkring synes därför utskottet icke kunna förordas.

Det är enligt utskottets mening att anbefalla, att verkningarna av

de förbättringar i moderskapshjälpen, som enligt förslaget skall komma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

alla barnaföderskor till del, avvaktas innan frågan om anordnande av något

ytterligare ekonomiskt stöd omprövas. Utskottet förutsätter, att Kungl.

Maj :t har uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och upptager det till

omprövning, om ytterligare stödåtgärder kommer att visa sig erforderliga.

Utskottet avstyrker således motionärernas begäran om skrivelse i ärendet.

Socialpolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande »Stöd åt barnaföderskor»

(SOU 1961:38) väsentliga förbättringar inom moderskapsförsäkringen.

Sålunda föreslogs att grundpenningen skulle höjas från 270 kronor

till 800 kronor samt att tilläggspenningen — till beloppet detsamma som

tilläggssjukpenningen — skulle utgå under 180 i stället för 90 dagar. Kommittén

upptog inte till behandling problemet om frivillig tilläggspenning vid

barnsbörd.

Socialpolitiska kommitténs förslag i nu förevarande hänseende genomfördes

år 1962 i samband med antagandet av lagen om allmän försäkring,

dock att grundpenningen bestämdes till 900 kronor. Genom lagen om allmän

försäkring anslöts f. ö. självständiga företagare och fria yrkesutövare

automatiskt till tilläggssjukpenningförsäkringen. Deras möjligheter till och

behov av att som tidigare tillhöra den frivilliga sjukpenningförsäkringen

bortföll därmed.

Proposition nr 90 med förslag till lag om allmän försäkring in. m. till

1962 års riksdag upptog inte heller spörsmålet om frivillig försäkring för

tilläggspenning vid barnsbörd. I motionerna I: 661 och II: 78b som väcktes

i anledning av propositionen hemställdes att riksdagen måtte besluta, att

sjukpenningtillägg på grund av frivillig försäkring skulle kunna utgå under

30 dagar i anledning av barnsbörd, under förutsättning att kvinnan varit

försäkrad för sjukpenningtillägg under en oavbruten tid av IV2 år före nedkomsten

eller från den tidpunkt då möjlighet förelegat för henne att vara

försäkrad för sjukpenningtillägg, övergångsvis dock från den tidpunkt då

ifrågavarande bestämmelser träder i kraft. I anslutning härtill hemställdes

därjämte i motionerna, att riksdagen måtte besluta »att allmän försäkringskassa

må erhålla statsbidrag med 50 procent av utgifterna för tillläggspenning

vid nedkomst i de fall då tilläggspenningen utgivits på grund

av frivilligt tecknad försäkring».

Andra lagutskottet, som behandlade proposition nr 90 i sitt utlåtande nr

27 år 1962, anförde om de båda nämnda motionerna.

Enligt utskottets uppfattning är förevarande motionsförslag behäftat med

väsentliga svagheter. Det kan varken från principiella eller statsfinansiella

synpunkter vara motiverat att för finansieringen av en frivillig försäkring

anlita statsmedel i sådan omfattning som motionärerna förordat. Slutligen

vill utskottet erinra om att ett förslag av liknande innebörd diskuterades

i samband med moderskapsförsäkringens införande år 1954 men då

förkastades. Utskottet avstyrker följaktligen förevarande motionsyrkande.

Riksdagen intog samma ståndpunkt som utskottet.

Vid envar av 1965 och 1966 års riksdagar väcktes motioner av ungefär

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

7

samma innebörd som 1962 års motioner och med samma innehåll, som de

motioner, som nu är föremål för utskottets behandling.

Remiss av motionerna vid 1965 års riksdag skedde till riksförsäkringsverket

och Försäkringskasseförbundet.

Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 71

år 1965, att utskottet, i likhet med remissinstanserna, ansåg, att de skäl

som tidigare anförts mot att sammanföra en frivillig moderskapsförsäkring

med den frivilliga sjukförsäkringen alltjämt var bärande, varför utskottet

avstyrkte bifall till motionerna.

Även vid 1966 års riksdag avstyrkte andra lagutskottet (utlåtande nr 11)

motionerna i ämnet. Utskottet uttalade, att utskottet icke kunde finna att

sedan nästföregående år inträffat någon omständighet som kunde leda till

en ändrad bedömning av förevarande fråga. Riksdagen biföll utskottets

hemställan.

Under år 1966 beslöts (prop. 113, andra lagutskottets utlåtande 47) vissa

ändringar i lagen om allmän försäkring, som innebar främst borttagande

av karensdagar, höjning av sjukpenningbeloppen och utbyggande av sjukpenningskalan.

Ändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 1967, medförde

vidare bl. a. höjning av moderskapspenningen från 900 kr. till 1 080 kr.

Det därutöver utgående beloppet vid flerbörd höjdes från 450 kr. till 540

kr. för varje barn utöver ett. Grundsjukpenningen höjdes från 5 till 6 kr.

Reglerna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen ändrades bl. a. så, att

den maximala sjukpenningen — inklusive sjukpenning på grund av den

obligatoriska försäkringen — höjdes från 12 kr. till 15 la-, per dag. I fråga

om innehållet i övrigt i nu gällande regler hänvisas till avsnittet »Gällande

rätt».

Utskottet

Förevar ande motioner behandlar hemmafruarnas förmåner i samband

med barnsbörd.

Enligt lagen om allmän försäkring erhåller kvinnlig försäkrad i samband

med barnsbörd moderskapspenning med 1 080 kr. Vid flerbörd tillkommer

540 kr. för varje barn utöver ett. Kvinna som i anledning av barnsbörd

avhåller sig från förvärvsarbete har dessutom rätt till tilläggssjukpenning

under förutsättning att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade

tidpunkten därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i lägst

sjukpenningsklass nr 3, d. v. s. i princip haft minst 2 600 kr. i årlig arbetsinkomst.

Sådana hemarbetande kvinnor som trots att de ofta saknar

arbetsinkomst är berättigade till grundsjukpenning om sex kronor kan

därutöver genom den frivilliga sjukförsäkringen försäkra sig så att den

sammanlagda sjukpenningen per dag uppgår till högst 15 kr. Denna för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

säkring utfaller ej i samband med barnsbörd. Staten bidrager till den frivilliga

försäkringen med 20 % av utgifterna för denna.

I motionerna begäres skyndsam utredning av frågan om frivillig tilläggssjukpenning

vid barnsbörd för »hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande

i familjens eget företag». Med hänsyn till de höga kostnader en sådan

försäkring skulle dra föreslår motionärerna att statsbidrag skall utgå med

50 %.

I samband med att riktlinjerna för den nuvarande moderskapshjälpen

drogs upp undersökte socialförsäkringsutredningen ingående möjligheten

att låta den frivilliga sjukpenningförsäkringen utfalla även i samband

med barnsbörd. Tanken avvisades av utredningen och sedermera av riksdagen

med hänsyn till de stora avgiftshöjningar en sådan ordning skulle

medföra och med hänvisning till att anslutningen till den frivilliga försäkringen

av dem som endast var intresserade av sjukförmånerna skulle

hämmas. År 1962 väcktes i samband med införandet av lagen om allmän

försäkring motioner av ungefär samma innebörd som de förevarande. Andra

lagutskottet avstyrkte motionerna med hänvisning bl. a. till att det från

varken principiella eller statsfinansiella synpunkter var motiverat att för

finansiering av en frivillig försäkring anlita statsmedel i sådan omfattning

som motionärerna förordat.

Vid 1965 och 1966 års riksdagar hade riksdagen i anledning av motioner

att på nytt ta ställning till frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid barnsbörd.

Båda åren avslogs motionerna under hänvisning till 1962 års beslut.

Enligt utskottets mening är de skäl, som år 1962 anfördes i frågan alltjämt

bärande. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1: 29 och II: 42, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,

Hubinette, fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Edström och

Wanhainen;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, Rimmerfors,

fru Ekendahl, fröken Wetterström*, herrar Bengtsson i Varberg,

Johansson i Södertälje och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1967

9

Reservation

av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Rimmerfors och Gomér,

vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på sid. 8 med orden

»I samband med» och slutar på samma sida med orden »frågan alltjämt

bärande» bort ersättas med text av följande lydelse:

»De i förevarande motioner aktualiserade frågorna var föremål för behandling

i samband med att riktlinjerna för den nuvarande moder skapshjälpen

drogs upp. Eftersom någon lösning då inte kunde åstadkommas

av frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst för hemarbetande

kvinnor och kvinnor arbetande i familjens eget företag anser utskottet det

i motionerna framförda utredningskravet vara berättigat.

Den skillnad i förmån som föreligger mellan dem som är med i den

obligatoriska försäkringen och den frivilliga är omotiverad. Den frivilliga

tilläggssjukpenningen skall ge hemarbetande kvinnor eller kvinnor sysselsatta

i familjens eget företag ekonomisk ersättning då de på grund av

sjukdom inte kan fullgöra sin arbetsinsats. Sådan ekonomisk ersättning

är motiverad vid barnsbörd.

De svårigheter som föreligger vid konstruerandet av ett i motionerna

krävt system bör inte utgöra hinder för att en utredning av frågan företages.

En sådan bör därför skyndsamt ske varvid även de i motionerna berörda

finansieringsproblemen bör behandlas.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 29 och II: 42

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

av frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst

för hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande i

familjens eget företag.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.