Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollåtgärder beträffande kemiska preparat. Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat följande, till lagutskott hänvisade motioner: 1) De likalydande motionerna 1:27 av herr Eriksson, Karl-Erik, och herr Peterson, Eric Gustaf, samt 11:40 av herr Andersson i Örebro m. fl. om vissa åtgärder mot förgiftningsolyckor.

1967-12-07 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:66, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollåtgärder beträffande kemiska preparat. Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat följande, till lagutskott hänvisade motioner: 1) De likalydande motionerna 1:27 av herr Eriksson, Karl-Erik, och herr Peterson, Eric Gustaf, samt 11:40 av herr Andersson i Örebro m. fl. om vissa åtgärder mot förgiftningsolyckor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

1

Nr 66

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollåtgärder beträffande

kemiska preparat.

Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat följande, till lagutskott hänvisade

motioner:

1) De likalydande motionerna 1:27 av herr Eriksson, Karl-Erik, och herr Peterson,

Eric Gustaf, samt 11:40 av herr Andersson i Örebro m. fl. om vissa åtgärder

mot förgiftningsolyckor. I dessa motioner har yrkats ”att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lagstiftning innebärande skyldighet för

fabrikanter och importörer av kemisk-tekniska preparat, vilka kan befaras medföra

risk för förgiftningsolyckor, att på anfordran av statligt organ lämna varudeklaration

över preparatet”.

2) De likalydande motionerna 1:357 av herr Pettersson, Arne, och 11:441 av

herr Lindahl om vissa kontrollåtgärder beträffande kemiska preparat. I dessa motioner

har hemställts ”att samtliga kemiska substanser som nyetableras i människans

miljö registreras enligt samma förfarande som nu gäller för läkemedel, bekämpningsmedel

och tillsatser för livsmedel, att en samordning av kontroll- och

registreringsmyndigheter för samtliga kemiska substanser kommer till stånd, att åtgärder

vidtages så att bly som tillsatsmedel till bensin successivt avskaffas, samt att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att dessa frågor blir föremål

för en skyndsam utredning”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,

i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionerna

II :40 och II :441.

Över motionerna 1:27 och 11:40 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från giftnämnden. Yttranden har på utskottets

begäran jämväl avgivits av Sveriges kemiska industrikontor och Kemisk-tekniska

leverantörförbundet (KTF).

Över motionerna 1:357 och 11:441 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttranden från giftnämnden, medicinalstyrelsen,

kommerskollegium och statens institut för folkhälsan. Medicinalstyrelsen har vid sitt

yttrande fogat yttranden från länsläkarorganisationerna i Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, förste stadsläkarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö samt medlemmen av styrelsens vetenskapliga

råd docenten Åke Swensson. Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat

yttrande från Sveriges kemiska industrikontor.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 66

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

Gällande bestämmelser m. m.

Motionerna får anses i huvudsak ta sikte på sådana varor som av lagstiftaren

betecknas som hälsofarliga. Bestämmelser härom återfinns i ett flertal författningar,

bl. a. läkemedelsförordningen, giftförordningen, bekämpningsmedelsförordningen,

narkotikaförordningen och Iivsmedelsstadgan. Kompletterande föreskrifter lämnas i

tillämpningskungörelser. Vissa bestämmelser om hälsofarliga varor finns i arbetarskyddslagen

och arbetarskyddskungörelsen.

Enligt läkemedelsförordningen den 14 december 1962 förstås med läkemedel sådan

vara, som är avsedd antingen att vid invärtes eller utvärtes bruk förebygga, påvisa,

lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur eller eljest

på angivna sätt användas i samband med behandling av sjukdom, skada eller kroppsfel

eller vid förlossning, allt under förutsättning att varan för sådant ändamål genom

beredning, dosering eller doseringsanvisning iordningställts i bruksfärdigt skick. Vissa

undantag från denna huvudregel stadgas. En särskild form av läkemedel utgör de

farmacevtiska specialiteterna, varmed förstås standardiserade läkemedel avsedda att

tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Läkemedel skall enligt

5 § vid utlämnandet vara fullständigt deklarerat med avseende på medlets sammansättning,

verkan eller egenskaper i övrigt. Såväl kvalitativ som kvantitativ deklarationsplikt

föreligger alltså. De farmacevtiska specialiteterna får enligt huvudregeln

i 15 § inte försäljas utan att vara registrerade hos medicinalstyrelsen. Vid ansökan

om registrering skall uppgift lämnas om bl. a. specialitetens sammansättning och

läkemedelsform samt hållbarhet ävensom om specialitetens farmakologiska, toxikologiska

och kliniskt-terapevtiska egenskaper samt indikationer, kontraindikationer, biverkningar

och dosering. Registrerad farmacevtisk specialitet skall fortlöpande kontrolleras

genom medicinalstyrelsens försorg. Styrelsen har också att utöva tillsynen

över efterlevnaden av läkemedelsförordningen och i anslutning till denna meddelade

föreskrifter (17 §). (Toxikologi=läran om gifterna).

Förordningen om gifter och andra hälsofarliga varor den 14 december 1962 reglerar

hälsofarliga varor, varmed förordningen förstår ämne eller beredning, som med

hänsyn till varans egenskaper och användning kan befaras förorsaka död, sjukdom

eller kroppsskada hos människor. De hälsofarliga varorna delas in i gifter och vådliga

ämnen. Till gifter hänförs dels varje ämne, som endast eller huvudsakligen

används vid framställning av läkemedel och som medicinalstyrelsen förklarat skall

betraktas som gift, dels varje annat hälsofarligt ämne, vars hantering är förenad

med synnerligen stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänförs övriga hälsofarliga varor.

Vid utlämnandet av hälsofarlig vara från tillverkningsställe och försäljningsställe

skall förpackningen enligt 17 § i princip vara märkt på sådant sätt att riskerna för

förgiftning eller annan skada genom varan i möjligaste mån begränsas. Av märkningen

skall, såvida giftmyndigheten ej föreskriver annat, framgå vilket eller vilka

ämnen, som förlänar varan dess hälsofarliga egenskaper. En kvalitativ deklarationsplikt

föreligger således. Vid tillkomsten av bestämmelsen diskuterades om deklarationsplikten

borde utsträckas att även omfatta varans kvantitativa sammansättning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967 3

Föredragande departementschefen avvisade emellertid en sådan ordning. Han uttalade

bl. a. följande i propositionen 1962:184 med förslag till giftförordning m. m.:

Vissa organisationer på näringslivets område har funnit deklaration överflödig,

medan å andra sidan bl. a. medicinalstyrelsen och landsorganisationen påyrkat än

mer skärpta bestämmelser, innefattande krav på kvantitativ deklaration. Enligt min

mening talar i vissa fall starka skäl för en fullständig deklaration. Då emellertid redan

giftstadgeutredningens förslag innebär ett stort framsteg jämfört med nuvarande

ordning och då det syns mig angeläget, att deklarationsplikten genomföres i nära

samförstånd med näringslivet, har jag funnit lämpligast att för närvarande stanna

för att förorda kvalitativ deklarationsplikt på hälsofarliga varor i allmänhet.

Kravet på deklarationsplikt tar endast sikte på överlåtelse eller utlämnande av

hälsofarlig vara. Det avser inte att sådan vara, som används inom exempelvis ett

industriföretag, nödvändigtvis skall vara märkt med uppgift om innehållsämnen, då

den hanteras inom företaget och det på betryggande sätt är sörjt för att den som

handskas med varan inte löper risk för att förgiftas eller eljest skadas av varan. I

sådana fall torde ofta lämplig signalmärkning eller kortfattad varningstext med

uppgift om riskerna vara till fyllest. I tillämpningskungörelsen föreskrivs bl. a. att

förpackningen vid överlåtelse av gift eller vådligt ämne skall vara märkt med varans

namn och uppgift om dess karaktär av gift respektive vådligt ämne. Vidare föreskrivs

att, om det inte framgår av varans namn vilket eller vilka ämnen som förlänar

varan dess hälsofarliga egenskaper, uppgift härom skall ingå i märkningen

genom kemisk eller annan allmänt vedertagen entydig benämning. Enligt 23 § förordningen

åligger det tillverkare, importör och den, som driver handel med gift,

att föra erforderliga anteckningar för kontroll av att bestämmelserna i giftförordningen

och i anslutning därtill meddelade föreskrifter rörande förvärv och överlåtelse

av gift iakttas. Högsta tillsynen över efterlevnaden av förordningen och föreskrifterna

utövas av giftnämnden.

Med bekämpningsmedel förstås enligt bekämpningsmedelsförordningen den 14

december 1962 ämnen och beredningar som är avsedda att användas till skydd mot

egendomsskada, sanitär olägenhet eller dylikt, förorsakad av växter, djur, bakterier

eller virus. Bekämpningsmedel får i princip inte saluhållas, överlåtas eller användas

utan att vara registrerat hos giftnämnden (2 §). I ansökan om registrering skall

bl. a. avges fullständig deklaration rörande medlets sammansättning och uppgift om

beredningsform. Vidare skall ansökan innehålla erforderliga uppgifter, som kan

tjäna till ledning för bedömande av graden av medlets giftverkan eller annan skadlig

inverkan på människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter. Vid registreringen

skall giftnämnden hänföra medlet till en av tre faroklasser, alltefter medlets

giftighet, samt fastställa påskrift på förpackningen. Sådan påskrift skall innehålla

bl. a. namn på och mängd av verksamma beståndsdelar i medlet samt, om

nämnden inte bestämmer annorlunda, namn på övriga beståndsdelar hänförliga till

gifter eller vådliga ämnen i den mån dessa förlänar varan hälsofarliga egenskaper.

Vid utlämnande från tillverkningsställe och försäljningsställe skall förpackningen

vara märkt med denna påskrift. Överlåtelse får endast ske i tillverkarens original
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

förpackning. Beträffande bokföringsskyldighet och högsta tillsyn gäller samma regler

som i giftförordningen.

I narkotikaförordningen den 14 december 1962 lämnas regler om läkemedel och

andra varor som är att anse som narkotika. Medicinalstyrelsen är tillsynsmyndighet

på detta område.

Livsmedelsstadgan den 21 december 1951 förstår med livsmedel varje till förtäring

av människor avsedd vara, som tillför kroppen näringsämne samt inte är att

hänföra till läkemedel. Med tillsats till livsmedel förstår stadgan vara eller ämne,

som är avsedd att i allmänhet i ringa mängd tillföras livsmedel — utan att ingå i

detsamma som råvara — för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet

eller för annat liknande ändamål och alltjämt finns kvar i det färdiga livsmedlet.

Som tillsats till livsmedel får i princip användas endast vara eller ämne som godkänts

av kommerskollegium. Vid handläggning av ärenden rörande sådant godkännande

skall representanter för medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens institut

för folkhälsan tillkallas att vara närvarande. I vissa fall skall även representant

för statens jordbruksnämnd tillkallas. De fyra sistnämnda myndigheterna deltar

i tillsynen över efterlevnaden av livsmedelsstadgan och de föreskrifter som meddelats

med stöd av densamma. Livsmedelslagstiftningen är f.n. föremål för översyn inom

livsmedelsstadgekommittén.

Enligt 11 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 åligger det arbetsgivaren att

vidta sådana åtgärder att fara i möjligaste mån undgås att arbetstagare skadas

genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen. I arbetarskyddskungörelsen

föreskrivs att vid arbete, där gift eller annan hälsofarlig vara

kommer till användning eller där arbetsförhållandena eljest kan medföra förgiftningseller

smittofara, betryggande skyddsåtgärder skall vara vidtagna. Gift eller annan

hälsofarlig vara skall, i den mån det skäligen kan ske med hänsyn till förhållandena,

ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara. Tillsynen över efterlevnaden

av arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen utövas av arbetarskyddsstyrelsen

samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare

och kommunala tillsynsmän.

Motionerna

I motionerna 1:27 och 11:40 framhålles att den till karolinska sjukhuset knutna

giftinformationscentralen står till allmänhetens tjänst med information och rådgivning

vid akuta förgiftningar. Motionerna lyder i fortsättningen:

Giftinformationscentralens informationsverksamhet baserar sig på toxikologisk litteratur

och ett av den upprättat kartotek som omfattar cirka 7 000 kort på kemiska

preparat, läkemedel och växter med uppgifter om innehållsämnen, toxicitet, förgiftningssymtom

och behandling.

Informationsmaterialet erhålles till stor del genom välvilligt tillmötesgående av

fabrikanter av kemisk-tekniska preparat och läkemedel. Tillverkare av kemiska

preparat har emellertid för närvarande ingen skyldighet att till giftinformationscentralen

lämna deklaration på av dem tillverkade preparat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

5

Ett speciellt problem utgör en del s. k. källarfabrikanter och importörer av utländska

preparat. I flera fall har det varit omöjligt att spåra upp fabrikanten till ett

i marknaden förekommande preparat. Det har nyligen inträffat fall av förgiftningar

där man icke kunde sätta in en adekvat behandling eftersom tillverkaren vägrade

deklarera preparatets innehåll. Orsaken till detta är att man icke vill att preparatets

varudeklaration utlämnas. Man betraktar det som en fabrikationshemlighet som

man icke önskar få röjd för eventuella konkurrenter.

Det måste betraktas som en brist i vår lagstiftning att fabrikanter och importörer

av kemisk-tekniska preparat icke har skyldighet att på anfordran till det statliga

organ som har att bekämpa förgiftningsolyckor lämna de upplysningar som begäres.

Detta är en självklar förutsättning för att giftinformationscentralen skall kunna lösa

de frågor som åligger den.

I motionerna 1:357 och 11:441 anförs inledningsvis att det varje år introduceras

tusentals nya kemiska substanser i människans miljö. Enligt motionärernas mening

blir endast en ringa del av dessa föremål för tillfredsställande undersökning över

giftverkan på den mänskliga organismen, inte minst långtidsverkan av relativt små

doser. Sedan motionärerna erinrat om registreringsförfarandet beträffande läkemedel,

bekämpningsmedel och tillsatser till livsmedel, fortsätter de:

För att summera samhällets-individens möjligheter till skydd mot oönskade effekter

av kemiska substanser kan man alltså konstatera, att detta skydd ännu är otillfredsställande.

En djungel av stadgor, förordningar, forsknings- och exekutivinstanser

har att fortlöpande övervaka redan etablerade kemiska preparat och samtidigt möta

en ständigt stegrad ström av nya. Något mera omfattande ansvar läggs endast i vissa

fall på tillverkaren — samhället får relativt sett allt knappare resurser att i stickprovsundersökningar

och vid akuta krislägen ingripa. Neurosedynkatastrofen visade

med önskvärd tydlighet att de kontrollåtgärder som gäller för läkemedel måste betraktas

som miniminivå när det gäller kemiska substanser med anknytning till människans

miljö.

Motionärerna illustrerar i återstoden av motionerna ”olägenheten med den nuvarande

bristfälliga kontrollen över kemiska substansers effekter” med blybensinproblemet.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Nuvarande lagstiftning om läkemedel, hälsofarliga varor och bekämpningsmedel

tillkom 1962 och trädde i kraft den 1 januari 1964. I propositionen 1962:184 begärde

Kungl. Maj:t riksdagens yttrande över författningsförslag. Propositionen behandlades

av andra lagutskottet i dess utlåtande 1962:43. Under riksdagsbehandlingen

var ingen av de nu aktuella frågorna uppe till direkt diskussion utöver vad

som framgår av utdraget ur departementschefens yttrande på s. 3.

Vid 1966 års riksdag ställde herr Andersson i Örebro i en interpellation frågan

huruvida inte registreringsplikt borde föreligga för kemiska preparat och huruvida

inte åtgärder borde vidtas — exempelvis genom en förbättrad lagstiftning — så att

förgiftningsolyckor kunde förhindras. Socialministern besvarade interpellationen den

15 december 1966. Efter en redogörelse för gällande bestämmelser anförde han följande

:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

Av betydelse för att bedöma en varas hälsofarlighet är inte bara att veta vilka

ämnen som ingår i varan utan också att känna till varans egenskaper vid olika former

av användning. Ett stort ansvar åvilar tillverkarna och handeln för att förmedla

kunskap till köparna i dessa avseenden. Giftnämnden avser att genom ökad upplysning

inskärpa betydelsen av att kännedom om hälsofarliga varors egenskaper förmedlas

till dem som skall använda dessa varor.

En generell registreringsplikt för kemisk-tekniska preparat skulle stöta på i det

närmaste oöverstigliga praktiska svårigheter. År 1961 uppskattades antalet sådana

preparat med användning i Sverige till lågt räknat 20 000. Detta utesluter inte att

registreringstvång kan övervägas för vissa grupper av varor.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att den nya författningsregleringen på området

varit i kraft endast omkring tre år och att erfarenheterna av bestämmelserna

är begränsade. Giftnämnden skall i sin egenskap av tillsynsmyndighet följa tillämpningen

och i mån av behov avge förslag till ändrade bestämmelser.

En verksamhet av stor betydelse i samband med förgiftningsfall utövas av giftinformationscentralen

vid karolinska sjukhuset. Centralen upprättar utförliga kartotek

över ämnen och preparat som har förorsakat eller kan tänkas förorsaka förgiftningar.

Den står allmänheten till tjänst med information och är tillgänglig för landets

läkare dygnet runt för upplysningar samt lämnar även förslag till lämpliga

behandlingsmetoder mot akuta förgiftningar.

I en interpellationsdebatt den 2 maj 1967 var frågan om åtgärder till begränsning

av luftföroreningar genom bilavgaser uppe till behandling. Kommunikationsministern

underströk i sitt svar till herr Wiklund i Stockholm att bilavgasproblemet

borde få en snar lösning samt att han var beredd att så snart tillräckligt underlag

förelåg vidta erforderliga åtgärder för att begränsa luftföroreningar genom bilavgaser.

Det bör i samband härmed erinras om att kommunikationsministern efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 19 november 1965 tillkallat en expertgrupp för att genomföra

ett utvecklingsarbete på bilavgasområdet. Arbetsgruppen, som organisatoriskt

inordnats under AB Atomenergis lokala förvaltning vid Studsvik, skall bl. a.

ta upp frågan om blyinblandning i bensin. Syftet med arbetet är att möjliggöra

effektivare åtgärder för att minska skadliga föroreningar i bilavgaser och få tekniskt

underlag för utformning av härför erforderliga bestämmelser. Arbetet skall i första

hand grundas på utländska, framför allt amerikanska rön, samt avse utveckling och

anpassning av dessa till svenska förhållanden.

Remissyttrandena

Över motionerna 1:27 och 11:40

Ingen av remissinstanserna är beredd att f. n. tillstyrka motionerna.

Giftnämnden erinrar om att samtliga hälsofarliga varor i princip skall vara märkta

vid överlåtelse med en påskrift, som utvisar bl. a. vilket eller vilka ämnen som förlänar

varan dess hälsofarliga egenskaper. Dessa bestämmelser gäller fullt ut för

gifter och kommer — genom att nämnden numera utfärdat nya märkningsbestämmelser

— efter ytterligare viss övergångstid att gälla även för övriga hälsofarliga

varor. Nämnden anför fortsättningsvis:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

7

Det kan diskuteras, huruvida de nya reglerna om deklarationsuppgift på hälsofarliga

varor är väl avvägda för att tjäna som underlag för rådgivning om behandling

vid inträffade förgiftningsfall. Det torde emellertid knappast råda någon tvekan om

att för sistnämnda ändamål kännedomen om vilka ämnen, som förlänar en viss

vara dess hälsofarliga egenskaper, är det väsentliga. Som framgår av det sagda kommer

sådan kännedom att kunna inhämtas redan från etiketten till respektive förpackningar,

när den nya giftlagstiftningens regler om deklarationsplikt i full utsträckning

blivit gällande i praktiken för samtliga hälsofarliga varor och bekämpningsmedel.

Ytterligare uppgifter om en varas sammansättning, såsom mängden av de

hälsofarliga beståndsdelarna jämte övriga innehållsämnen, kan givetvis i vissa fall

te sig önskvärda. Frågan om en eventuell kvantitativ deklaration diskuterades redan

under förarbetena till den nya giftlagstiftningen. Även om giftnämnden finner det

angeläget att så fylliga uppgifter som möjligt föreligger om: alla hälsofarliga varor,

torde det kunna ifrågasättas om man icke först bör avvakta utfallet av de nämnda

märkningsföreskrifterna. Den erfarenhet, som därigenom vinnes, bör kunna vara

vägledande vid en eventuell fortsatt diskussion om vidgad skyldighet för fabrikanter

och importörer att lämna uppgifter om sina hälsofarliga varor.

Sveriges kemiska industrikontor anser det knappast behövligt att föreskriva en

deklarationsskyldighet i enlighet med motionärernas förslag. Kvalitativ deklarationsplikt

är redan inskriven i lagen och kompletterande frivillig information sker till

giftinformationscentralen. Denna information omfattar upplysningar inte bara om

innehåll och toxicitet utan också om förgiftningssymtom och behandling. Skulle

lagstiftning ändock tillgripas, understryker kemikontoret vikten av att de infordrade

uppgifterna behandlas konfidentiellt.

Kemisk-tekniska leverantör förbundet (KTF) framhåller i sitt yttrande att giftinformationscentralens

verksamhet får bedömas som ytterst värdefull. Förbundet

fortsätter:

KTF har aktivt stött dess verksamhet. Sålunda har KTF åtagit sig att arbeta för att

dess medlemsföretag kontinuerligt till giftinformationscentralen inlämnar information

om produkternas innehåll. Detta torde också i betydande utsträckning ha skett.

KTF är självfallet berett att ytterligare understödja det uppgiftslämnande som nu

frivilligt sker till giftinformationscentralen.

Det synes KTF som om de frivilliga åtgärder som hittills vidtagits, för att giftinformationscentralen

skall erhålla uppgifter om olika preparat, varit effektiva. Giftinformationscentralen

har också, som påpekats i motionerna, genom tillmötesgående

från företagen fått ett omfattande informationsmaterial. I och för sig torde det därför,

enligt KTF :s uppfattning, inte vara nödvändigt att tillgripa lagstiftning på

området, utan man bör kunna uppnå lika goda resultat genom att fortsätta och

kanske ytterligare bygga ut det frivilliga samarbete som nu finns mellan giftinformationscentralen

och olika företag och organisationer.

Förbundet vill emellertid inte motsätta sig en lagstiftning av det slag motionärerna

förordar. Skulle en sådan komma till stånd, understryker förbundet — på samma sätt

som Kemikontoret — vikten av att dylika från statens sida infordrade uppgifter behandlas

konfidentiellt och endast utlämnas till läkare eller annan person inom sjukoch

hälsovård som för sin verksamhet är beroende av uppgiften.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

Över motionerna 1:357 och 11:441

Flertalet av remissinstanserna ansluter sig till motionärernas grundtanke att det

är betydelsefullt med för ändamålet väl avpassade möjligheter till kontroll över

kemiska substanser. Med undantag för kommerskollegium är instanserna beredda

att tillstyrka utredning av ett eller flera av de problem motionärerna dragit upp.

När det gäller frågan om blyhaltiga tillsatser till motorbränsle

hänvisar samtliga instanser till den redan tillkallade expertgruppen med uppdrag

att genomföra ett utvecklingsarbete på bilavgasområdet.

I fråga om generell registreringsplikt för kemisk-tekniska preparat

ställer sig samtliga instanser med undantag för medicinalstyrelsen negativa.

Giftnämnden anför bl. a.:

Frågan om en generell registreringsplikt för kemisk-tekniska preparat liknande

den för läkemedel eller bekämpningsmedel skulle stöta på mycket stora praktiska

svårigheter. Det kan nämnas att antalet sådana preparat år 1961 uppskattades till

lågt räknat 20 000 med användning inom Sverige, ehuru givetvis antalet olika substanser

är väsentligt mycket mindre. Att som motionärerna yrkat registrera samtliga

nytillkommande kemiska substanser synes knappast meningsfullt, eftersom bedömningen

av riskerna måste bli helt olika beroende på i vilken typ av preparat substansen

avses ingå, användningsområde och användningssätt för detta eller dessa preparat,

den aktuella substansens koncentration i olika preparat, övriga ingredienser

och deras inverkan på produktens egenskaper (vissa substanser kan t. ex. förstärka

risken med andra genom ökad löslighet, ändrade absorbtionsförhållanden o. dyl.) etc.

Kommerskollegium understryker också de praktiska svårigheterna med en registrering

av alla kemiska substanser som används inom landet. Kollegiet anser att ytterligare

erfarenheter bör avvaktas av lagstiftningen om hälsofarliga varor, innan nya

åtgärder överväges.

Statens institut för folkhälsan finner inte heller förslaget realistiskt. Dess genomförande

skulle innebära betydande svårigheter och belastning på de administrativa

myndigheterna och allvarligt hämma utvecklingen. Institutet diskuterar ett annat

förslag:

Det borde i stället övervägas, om man icke genom lagstiftning kunde skärpa kravet

på en noggrann testning av eventuella biologiska effekter av kemiska substanser,

som introduceras i vår miljö. Denna skyldighet borde åligga den som önskar introducera

substansen, dvs. producent eller återförsäljare. Detta kan tänkas ske antingen

genom att vissa minimikrav på prövningsåtgärder fastställes eller genom att producentens

eller återförsäljarens ansvar skärpes så, att introduktionen av ett preparat,

som kan ge upphov till skada, för denne medför väsentligt ökad ekonomisk risk.

I det sammanhanget betonar institutet vikten av att kapaciteten för toxikologisk

prövning byggs ut såväl inom industrin som inom den offentliga sektorn. Institutet

påpekar också att utbildningen inom toxikologin är bristfällig i vårt land och att

företrädare för toxikologi saknas vid de flesta lärosätena.

Medicinalstyrelsen framhåller att det först under senare tid blivit allmänt känt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

9

att en anrikning av små, i och för sig negligerbara mängder främmande substanser

kan ske i människor och djur. Styrelsen fortsätter:

Enbart en registrering av i människans miljö nyintroducerade substanser och en

samordning av nuvarande registreringsresurser löser inte problemet. Man måste

också registrera redan befintliga. Registreringen bör omfatta inte endast själva substansen

utan också beredningar av denna, eftersom eventuell skadeverkan kan bero

på en kombination av ingående ämnen eller av ett lösningsmedel eller något annat

i beredningen. En registrering måste vidare kombineras med en bedömning av bl. a.

varje preparats biologiska verkningar och slutligen följas av någon form av långsiktig

övervakning.

En registrering av detta slag skulle påminna om nuvarande läkemedelsregistrering.

Medicinalstyrelsen har lång erfarenhet av värdet av en sådan, men vet också

att stora personella och materiella resurser krävs för verksamheten. Ändock uppgår

f. n. antalet registrerade läkemedel inte till fler än 3 000 st., vilket utgör endast en

bråkdel av antalet i samhället cirkulerande kemiska preparat.

Till stöd för sitt yttrande kan styrelsen åberopa ett till styrelsen avgivet yttrande

av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, docenten i yrkesmedicin Åke Swensson.

I detta yttrande heter det bl. a.:

Det är således i hög grad önskvärt att ett registreringsförfarande för industriellt

använda substanser införes och att register med aktuella uppgifter finns på de institutioner,

som har omedelbart behov av detta. Givetvis kan man också tänka sig

endast ett centralt register, som då måste bevakas och kunna rådfrågas dygnet runt.

En dylik registreringsverksamhet kräver en betydande arbetsinsats. Det är nödvändigt

med en kontinuerlig uppföljning eftersom många handelspreparat ändras

till sammansättning av och till. Vidare krävs ett kontrollaboratorium med resurser

att genom stickprovsundersökningar kontrollera att den angivna kompositionen hålles.

Jag vill framhålla att jag anser det mycket angeläget att bygga upp en sådan

organisation, en inställning som grundas på min egen praktiska erfarenhet på området.

I och med införandet av ett registreringsförfarande kan man kräva vissa informationer

av tillverkaren. Å andra sidan får man inte i allt för hög grad lita på ett

registreringsförfarande som ett absolut ofelbart verktyg till förebyggande av skadeverkningar.

När det gäller nya substanser, ofta av helt nya typer av kemiska föreningar,

kan man inte utan vidare veta vilka slag av skadeverkningar och bieffekter

man i sina testningar skall leta efter. För att registreringsförfarandet skall kunna

få avsedd verkan måste man ha ett väldimensionerat och praktiskt fungerande toxikologiskt

laboratorium, som genom sin verksamhet får den erfarenhet som krävs för

att kunna bedöma vilka tests som skall krävas i ett visst fall och som också kan ta

upp vissa, otillräckligt kända substanser till prövning i egen regi. — Man kan av

praktiska-ekonomiska skäl inte begära att ett mycket brett testbatteri skall appliceras

på varje substans, som anmäles till registrering.

För att registreringsverksamheten skall bli effektiv krävs också en central registrering

av eventuellt uppkommande icke önskvärda effekter och skador i samband med

användningen av substansen. Det är då icke tillräckligt med enbart en registrering av

anmälningar utan man måste ha resurser för undersökning och utredning av varje

suspekt fall för att komma till ett korrekt ställningstagande. Dessa bedömningar är

svåra och kräver erfarenhet, vilken när de yrkesmedicinska centralerna blir utbyggda

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

kommer att finnas där. Härigenom skulle den medicinska övervakningen i samband

med ett registreringsförfarande kunna i hög grad effektiviseras.

Vad slutligen gäller frågan om samordning av kontroll- och registreringsmyndigheter

är samtliga remissinstanser med undantag av kommerskollegium beredda

att tillstyrka motionärernas utredningsförslag.

Giftnämnden anför i denna fråga:

I motionerna föreslås att en samordning av kontroll- och registreringsmyndigheterna

för samtliga kemiska substanser kommer till stånd. Giftnämnden förmenar att

goda skäl kan anföras till stöd för en sådan samordning och vill i sammanhanget

erinra om vad nämnden anfört i sitt yttrande den 12 januari 1966 över betänkandet

Hälso- och socialvårdens centrala administration (SOU 1965:49). Nämnden talade

där för en samordning på sikt av behandlingen av gift- och läkemedelsfrågor med

sådana frågor inom livsmedels- och fodermedelskontrollens område, som har väsentliga

toxikologiska aspekter. Därefter anförde nämnden bl. a. följande. ”De varuoch

kontrollområden som här vidrörts är mycket stora och det torde vara realistiskt

att räkna med att man även framgent behöver flera från varandra relativt fristående

kontrollenheter om tillsynen skall bemästras. Å andra sidan skulle påtagligen ett

närmare samband dem emellan än nu innebära fördelar. Åtskilliga problem är likartade

eller gemensamma och en viss samordning skulle säkert kunna effektivisera

och förbättra kontrollen. Inte minst torde det vara värdefullt om en samordning

och utbyggnad av erforderliga laboratorieresurser kunde komma till stånd. Detta

gäller bl. a. de för samtliga de berörda områdena nödvändiga men f. n. starkt begränsade

toxikologiska resurserna.” Oavsett de administrativa formerna för bedömning

av olika slag av kemisk-tekniska preparat och kemiska substanser samt tillsyn

över området är det uppenbart att de i landet befintliga personella och laboratoriemässiga

resurserna på det toxikologiska området är helt otillräckliga. I detta förhållande

ser giftnämnden för egen del en av de största svårigheterna i arbetet med

kontroll av hälsofarliga varor. Nämnden förmenar därför dels att det är angeläget

med en kraftig förstärkning av resurserna för toxikologisk undersökning och forskning,

dels att förutsättningarna för en samordning mellan kontrollorganen för alla

här berörda varugrupper bör närmare utredas.

Medicinalstyrelsens tillstyrkande på den här punkten motiveras med det utdrag

ur styrelsens yttrande som redovisats under föregående avsnitt.

Statens institut för folkhälsan anför:

Vad angår motionärernas förslag om en samordning av kontroll- och registreringsmyndigheter

för samtliga kemiska substanser vill styrelsen framhålla, att det för

närvarande föreligger en besvärande brist på dokumentation inom detta område. De

data beträffande toxicitet och andra egenskaper hos substanser, som samlas hos olika

myndigheter och laboratorier ävensom i litteraturen, är för närvarande icke tillgängliga

i sådan form, att de kan användas av dem som behöver uppgifterna. Det finns

därför ett stort behov av ett förbättrat dokumentationssystem, vilket för övrigt även

uppmärksammats internationellt, bl. a. av världshälsoorganisationen. Försöksverksamhet

inom detta område med hjälp av databehandlingsteknik har under de senaste

åren bedrivits i regi av rådet för sjukhusdriftens rationalisering (SJURA), och styrelsen

finner det angeläget, att detta arbete kan vidareutvecklas och att förutsätt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

11

ningar skapas för att i tillgänglig form samla all toxikologisk information beträffande

nya kemiska substanser som framställes.

Kommerskollegium slutligen motiverar sitt avstyrkande med en hänvisning till

att resultatet av det samarbete som sker mellan redan förefintliga kontroll- och

registreringsmyndigheter bör avvaktas, innan en utredning kommer till stånd.

Utskottet

I förevarande motioner aktualiseras olika åtgärder beträffande kontroll över kemiska

varors effekter. I motionerna 1:357 och 11:441 föreslås att registreringsplikt

skall införas för samtliga kemiska substanser som nyetableras i människans miljö, att

samordning av kontroll- och registreringsmyndigheter för sådana substanser skall

komma till stånd samt att åtgärder måtte vidtas så att bly som tillsatsmedel till bensin

successivt avskaffas. Motionärerna hemställer att riksdagen skall begära en skyndsam

utredning av dessa förslag. I motionerna 1:27 och 11:40 föreslås att fabrikanter

och importörer av kemisk-tekniska preparat skall åläggas en lagstadgad skyldighet

att på anfordran av statliga organ lämna varudeklaration över preparat, som kan befaras

medföra risk för förgiftningsolyckor.

Motionerna berör ett betydelsefullt problem. Den ständigt ökande mängden av nya

kemiska substanser, tekniska preparat och industriella processer utgör ett hot mot

stabiliteten i vår miljö. Allvarliga hälsorisker kan uppkomma i hemmen och på

arbetsplatserna vid handhavandet av eller kontakt med kemiska varor. Risker föreligger

i vissa situationer för befolkningen i dess helhet eller inom ett visst område.

Utskottet vill mot bakgrund härav ansluta sig till motionernas syfte att tillfredsställande

åtgärder vidtas för att kontrollera kemiska substansers och preparats effekter.

De varuområden som motionerna berör faller i stort sett inom tillämpningsområdet

för förordningarna angående läkemedel, hälsofarliga varor — dvs. gifter och vådliga

ämnen —, bekämpningsmedel och narkotika. Bestämmelser av betydelse i sammanhanget

finns även i livsmedelsstadgan och i arbetarskyddslagen. Tillsynsmyndighet

för läkemedels- och narkotikaförordningarna är medicinalstyrelsen och för gift- och

bekämpningsmedelsförordningarna giftnämnden. Tillsynsmyndighet beträffande livsmedelsstadgan

är medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens jordbruksnämnd

i samarbete med statens institut för folkhälsan. Godkännande av tillsatser i livsmedel

meddelas av kommerskollegium. I fråga om arbetarskyddslagstiftningen är arbetarskyddsstyrelsen

ansvarig för tillsynen.

Bestämmelserna i de olika författningarna innefattar bl. a. krav på registrering och

deklaration av de olika varornas innehåll. Sålunda gäller att läkemedel vid utlämnandet

skall vara fullständigt deklarerat såväl beträffande sammansättningen som

halten av olika beståndsdelar. Läkemedel som tillhandahålles förbrukaren i tillverkarens

originalförpackning skall dessutom vara registrerat hos imedicinalstyrelsen.

Registreringsplikt gäller också för bekämpningsmedel. Vid registreringen, som

sker hos giftnämnden, skall medlet vara såväl kvalitativt som kvantitativt deklarerat.

För hälsofarliga varor, till vilka kemisk-tekniska preparat i stort sett torde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

vara att hänföra, gäller ingen registreringsplikt eller kvantitativ deklarationsplikt.

Däremot föreskrives att varan vid utlämnandet från tillverkningsställe och försäljningsställe

skall vara kvalitativt deklarerad. Av påskrift på förpackningen skall framgå

vilket eller vilka ämnen som förlänar varan dess hälsofarliga egenskaper.

Som framgår av denna redovisning är kontroll- och registreringsfunktionerna för

närvarande fördelade mellan ett flertal olika myndigheter. Detta har medfört, såsom

statens institut för folkhälsan framhåller i sitt yttrande till utskottet, att det i avsaknad

av ett effektivt dokumentationssystem uppstått svårigheter att snabbt få del av

data beträffande toxicitet och andra egenskaper hos många kemiska substanser och

preparat. En sammanföring av de skilda myndigheternas toxikologiska information

framstår därför som önskvärd. Även andra skäl talar för att samordning av kontrolloch

registreringsmyndigheterna kommer till stånd. Såsom giftnämnden framhåller

är åtskilliga problem likartade eller gemensamma. Ett samarbete skulle kunna bredda

och förbättra kontrollen. De toxikologiska resurserna skulle också — även om de i

dag bedöms som otillräckliga — kunna utnyttjas effektivare. Planering för utbyggnad

av kapaciteten på bl. a. laboratoriesidan skulle kunna främjas. Enligt utskottets

åsikt bör med hänsyn härtill frågan om en samordning mellan kontrollorganen för

här berörda varugrupper bli föremål för närmare utredning.

Vid en sådan utredning skulle även andra frågor med anknytning till kontrollen

av kemiska preparat kunna tas upp. En sådan fråga är huruvida det får anses tillfredsställande

med endast kvalitativ deklartionsplikt för hälsofarliga varor eller om

det, såsom motionärerna föreslår, bör införas jämväl kvantitativ deklarationsplikt

eller registreringstvång. I anslutning härtill vill utskottet för egen del uttala att en

allmän skyldighet att registrera samtliga hälsofarliga varor skulle medföra stora praktiska

svårigheter och därför bör övervägas endast om mycket starka skäl föreligger.

Personella och tekniska resurser för en sådan registrering torde kunna uppbringas

endast på lång sikt. Huruvida behov kan föreligga att registrera vissa preparat, som

bedöms som särskilt farliga, får den fortsatta utvecklingen på området utvisa. En

skärpning av kontrollen över hälsofarliga varor bör enligt utskottets uppfattning i

första hand inriktas på en vidgad deklarationsplikt. En sådan kan till en början övervägas

i den försiktiga form som föreslås i motionerna 1:27 och 11:40 och som innebär

att tillverkare eller importör av kemisk-tekniska preparat vid anfordran av statligt

organ skall avge fullständig deklaration av preparatet. Därigenom skulle den värdefulla

insamling av toxikologiskt material, som sker vid den till karolinska sjukhuset

knutna giftinformationscentralen, underlättas för det fall information på frivillig väg

inte skulle kunna erhållas. Enligt centralen föreligger det, trots en gynnsam utveckling

av den frivilliga informationen, alltjämt tämligen stora svårigheter att få in

önskade detaljuppgifter från fabrikanter och importörer.

Vad utskottet anfört om utredning av kontrollåtgärder beträffande kemiska substanser

och preparat torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Den i motionerna 1:357 och 11:441 aktualiserade frågan om blyhaltiga tillsatser

till motorbränsle är redan föremål för utredning inom en av kommunikationsministern

år 1965 tillkallad expertgrupp. Gruppen har till uppgift att genomföra ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967

13

utvecklingsarbete på bilavgasområdet och kommer att under nästa år lägga fram

förslag beträffande blyinblandning i bensin. Vid sådant förhållande påkallar motionerna

i denna del inte något initiativ från riksdagens sida.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,

1:27 och 11:40 samt 1:357 och 11:441, som sin mening giva Kungl.

Maj:t till känna vad utskottet anfört om utredning av kontrollåtgärder

beträffande kemiska substanser och preparat; samt

B. att motionerna 1:357 och 11:441, i den mån de inte besvarats

genom vad utskottet hemställt under A., inte måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 december 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson

(s)*, Hubinette (h)*, Edström (fp), Wanhainen (s)*, fru Elvy Olsson (ep) och

herr Wirtén (fp);

från a n d ra kammaren: herr Anderson i Sundsvall (fp), fru Ekendahl (s)*, herr

Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström (h), fru Svensson (s), herr Jonsson

(fp), fru Skantz (s) och herr Göransson (s).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 a1 i texten