Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollåtgärder beträffande kemiska preparat. Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat följande, till lagutskott hänvisade motioner: 1) De likalydande motionerna 1:27 av herr Eriksson, Karl-Erik, och herr Peterson, Eric Gustaf, samt 11:40 av herr Andersson i Örebro m. fl. om vissa åtgärder mot förgiftningsolyckor.
1967-12-07 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1967:66, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollåtgärder beträffande kemiska preparat. Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat följande, till lagutskott hänvisade motioner: 1) De likalydande motionerna 1:27 av herr Eriksson, Karl-Erik, och herr Peterson, Eric Gustaf, samt 11:40 av herr Andersson i Örebro m. fl. om vissa åtgärder mot förgiftningsolyckor.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
1
Nr 66
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollåtgärder beträffande
kemiska preparat.
Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat följande, till lagutskott hänvisade
motioner:
1) De likalydande motionerna 1:27 av herr Eriksson, Karl-Erik, och herr Peterson,
Eric Gustaf, samt 11:40 av herr Andersson i Örebro m. fl. om vissa åtgärder
mot förgiftningsolyckor. I dessa motioner har yrkats ”att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lagstiftning innebärande skyldighet för
fabrikanter och importörer av kemisk-tekniska preparat, vilka kan befaras medföra
risk för förgiftningsolyckor, att på anfordran av statligt organ lämna varudeklaration
över preparatet”.
2) De likalydande motionerna 1:357 av herr Pettersson, Arne, och 11:441 av
herr Lindahl om vissa kontrollåtgärder beträffande kemiska preparat. I dessa motioner
har hemställts ”att samtliga kemiska substanser som nyetableras i människans
miljö registreras enligt samma förfarande som nu gäller för läkemedel, bekämpningsmedel
och tillsatser för livsmedel, att en samordning av kontroll- och
registreringsmyndigheter för samtliga kemiska substanser kommer till stånd, att åtgärder
vidtages så att bly som tillsatsmedel till bensin successivt avskaffas, samt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att dessa frågor blir föremål
för en skyndsam utredning”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionerna
II :40 och II :441.
Över motionerna 1:27 och 11:40 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttrande från giftnämnden. Yttranden har på utskottets
begäran jämväl avgivits av Sveriges kemiska industrikontor och Kemisk-tekniska
leverantörförbundet (KTF).
Över motionerna 1:357 och 11:441 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttranden från giftnämnden, medicinalstyrelsen,
kommerskollegium och statens institut för folkhälsan. Medicinalstyrelsen har vid sitt
yttrande fogat yttranden från länsläkarorganisationerna i Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, förste stadsläkarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö samt medlemmen av styrelsens vetenskapliga
råd docenten Åke Swensson. Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat
yttrande från Sveriges kemiska industrikontor.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 66
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
Gällande bestämmelser m. m.
Motionerna får anses i huvudsak ta sikte på sådana varor som av lagstiftaren
betecknas som hälsofarliga. Bestämmelser härom återfinns i ett flertal författningar,
bl. a. läkemedelsförordningen, giftförordningen, bekämpningsmedelsförordningen,
narkotikaförordningen och Iivsmedelsstadgan. Kompletterande föreskrifter lämnas i
tillämpningskungörelser. Vissa bestämmelser om hälsofarliga varor finns i arbetarskyddslagen
och arbetarskyddskungörelsen.
Enligt läkemedelsförordningen den 14 december 1962 förstås med läkemedel sådan
vara, som är avsedd antingen att vid invärtes eller utvärtes bruk förebygga, påvisa,
lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur eller eljest
på angivna sätt användas i samband med behandling av sjukdom, skada eller kroppsfel
eller vid förlossning, allt under förutsättning att varan för sådant ändamål genom
beredning, dosering eller doseringsanvisning iordningställts i bruksfärdigt skick. Vissa
undantag från denna huvudregel stadgas. En särskild form av läkemedel utgör de
farmacevtiska specialiteterna, varmed förstås standardiserade läkemedel avsedda att
tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Läkemedel skall enligt
5 § vid utlämnandet vara fullständigt deklarerat med avseende på medlets sammansättning,
verkan eller egenskaper i övrigt. Såväl kvalitativ som kvantitativ deklarationsplikt
föreligger alltså. De farmacevtiska specialiteterna får enligt huvudregeln
i 15 § inte försäljas utan att vara registrerade hos medicinalstyrelsen. Vid ansökan
om registrering skall uppgift lämnas om bl. a. specialitetens sammansättning och
läkemedelsform samt hållbarhet ävensom om specialitetens farmakologiska, toxikologiska
och kliniskt-terapevtiska egenskaper samt indikationer, kontraindikationer, biverkningar
och dosering. Registrerad farmacevtisk specialitet skall fortlöpande kontrolleras
genom medicinalstyrelsens försorg. Styrelsen har också att utöva tillsynen
över efterlevnaden av läkemedelsförordningen och i anslutning till denna meddelade
föreskrifter (17 §). (Toxikologi=läran om gifterna).
Förordningen om gifter och andra hälsofarliga varor den 14 december 1962 reglerar
hälsofarliga varor, varmed förordningen förstår ämne eller beredning, som med
hänsyn till varans egenskaper och användning kan befaras förorsaka död, sjukdom
eller kroppsskada hos människor. De hälsofarliga varorna delas in i gifter och vådliga
ämnen. Till gifter hänförs dels varje ämne, som endast eller huvudsakligen
används vid framställning av läkemedel och som medicinalstyrelsen förklarat skall
betraktas som gift, dels varje annat hälsofarligt ämne, vars hantering är förenad
med synnerligen stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänförs övriga hälsofarliga varor.
Vid utlämnandet av hälsofarlig vara från tillverkningsställe och försäljningsställe
skall förpackningen enligt 17 § i princip vara märkt på sådant sätt att riskerna för
förgiftning eller annan skada genom varan i möjligaste mån begränsas. Av märkningen
skall, såvida giftmyndigheten ej föreskriver annat, framgå vilket eller vilka
ämnen, som förlänar varan dess hälsofarliga egenskaper. En kvalitativ deklarationsplikt
föreligger således. Vid tillkomsten av bestämmelsen diskuterades om deklarationsplikten
borde utsträckas att även omfatta varans kvantitativa sammansättning.
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967 3
Föredragande departementschefen avvisade emellertid en sådan ordning. Han uttalade
bl. a. följande i propositionen 1962:184 med förslag till giftförordning m. m.:
Vissa organisationer på näringslivets område har funnit deklaration överflödig,
medan å andra sidan bl. a. medicinalstyrelsen och landsorganisationen påyrkat än
mer skärpta bestämmelser, innefattande krav på kvantitativ deklaration. Enligt min
mening talar i vissa fall starka skäl för en fullständig deklaration. Då emellertid redan
giftstadgeutredningens förslag innebär ett stort framsteg jämfört med nuvarande
ordning och då det syns mig angeläget, att deklarationsplikten genomföres i nära
samförstånd med näringslivet, har jag funnit lämpligast att för närvarande stanna
för att förorda kvalitativ deklarationsplikt på hälsofarliga varor i allmänhet.
Kravet på deklarationsplikt tar endast sikte på överlåtelse eller utlämnande av
hälsofarlig vara. Det avser inte att sådan vara, som används inom exempelvis ett
industriföretag, nödvändigtvis skall vara märkt med uppgift om innehållsämnen, då
den hanteras inom företaget och det på betryggande sätt är sörjt för att den som
handskas med varan inte löper risk för att förgiftas eller eljest skadas av varan. I
sådana fall torde ofta lämplig signalmärkning eller kortfattad varningstext med
uppgift om riskerna vara till fyllest. I tillämpningskungörelsen föreskrivs bl. a. att
förpackningen vid överlåtelse av gift eller vådligt ämne skall vara märkt med varans
namn och uppgift om dess karaktär av gift respektive vådligt ämne. Vidare föreskrivs
att, om det inte framgår av varans namn vilket eller vilka ämnen som förlänar
varan dess hälsofarliga egenskaper, uppgift härom skall ingå i märkningen
genom kemisk eller annan allmänt vedertagen entydig benämning. Enligt 23 § förordningen
åligger det tillverkare, importör och den, som driver handel med gift,
att föra erforderliga anteckningar för kontroll av att bestämmelserna i giftförordningen
och i anslutning därtill meddelade föreskrifter rörande förvärv och överlåtelse
av gift iakttas. Högsta tillsynen över efterlevnaden av förordningen och föreskrifterna
utövas av giftnämnden.
Med bekämpningsmedel förstås enligt bekämpningsmedelsförordningen den 14
december 1962 ämnen och beredningar som är avsedda att användas till skydd mot
egendomsskada, sanitär olägenhet eller dylikt, förorsakad av växter, djur, bakterier
eller virus. Bekämpningsmedel får i princip inte saluhållas, överlåtas eller användas
utan att vara registrerat hos giftnämnden (2 §). I ansökan om registrering skall
bl. a. avges fullständig deklaration rörande medlets sammansättning och uppgift om
beredningsform. Vidare skall ansökan innehålla erforderliga uppgifter, som kan
tjäna till ledning för bedömande av graden av medlets giftverkan eller annan skadlig
inverkan på människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter. Vid registreringen
skall giftnämnden hänföra medlet till en av tre faroklasser, alltefter medlets
giftighet, samt fastställa påskrift på förpackningen. Sådan påskrift skall innehålla
bl. a. namn på och mängd av verksamma beståndsdelar i medlet samt, om
nämnden inte bestämmer annorlunda, namn på övriga beståndsdelar hänförliga till
gifter eller vådliga ämnen i den mån dessa förlänar varan hälsofarliga egenskaper.
Vid utlämnande från tillverkningsställe och försäljningsställe skall förpackningen
vara märkt med denna påskrift. Överlåtelse får endast ske i tillverkarens original
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
förpackning. Beträffande bokföringsskyldighet och högsta tillsyn gäller samma regler
som i giftförordningen.
I narkotikaförordningen den 14 december 1962 lämnas regler om läkemedel och
andra varor som är att anse som narkotika. Medicinalstyrelsen är tillsynsmyndighet
på detta område.
Livsmedelsstadgan den 21 december 1951 förstår med livsmedel varje till förtäring
av människor avsedd vara, som tillför kroppen näringsämne samt inte är att
hänföra till läkemedel. Med tillsats till livsmedel förstår stadgan vara eller ämne,
som är avsedd att i allmänhet i ringa mängd tillföras livsmedel — utan att ingå i
detsamma som råvara — för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet
eller för annat liknande ändamål och alltjämt finns kvar i det färdiga livsmedlet.
Som tillsats till livsmedel får i princip användas endast vara eller ämne som godkänts
av kommerskollegium. Vid handläggning av ärenden rörande sådant godkännande
skall representanter för medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens institut
för folkhälsan tillkallas att vara närvarande. I vissa fall skall även representant
för statens jordbruksnämnd tillkallas. De fyra sistnämnda myndigheterna deltar
i tillsynen över efterlevnaden av livsmedelsstadgan och de föreskrifter som meddelats
med stöd av densamma. Livsmedelslagstiftningen är f.n. föremål för översyn inom
livsmedelsstadgekommittén.
Enligt 11 § arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 åligger det arbetsgivaren att
vidta sådana åtgärder att fara i möjligaste mån undgås att arbetstagare skadas
genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen. I arbetarskyddskungörelsen
föreskrivs att vid arbete, där gift eller annan hälsofarlig vara
kommer till användning eller där arbetsförhållandena eljest kan medföra förgiftningseller
smittofara, betryggande skyddsåtgärder skall vara vidtagna. Gift eller annan
hälsofarlig vara skall, i den mån det skäligen kan ske med hänsyn till förhållandena,
ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara. Tillsynen över efterlevnaden
av arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen utövas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare
och kommunala tillsynsmän.
Motionerna
I motionerna 1:27 och 11:40 framhålles att den till karolinska sjukhuset knutna
giftinformationscentralen står till allmänhetens tjänst med information och rådgivning
vid akuta förgiftningar. Motionerna lyder i fortsättningen:
Giftinformationscentralens informationsverksamhet baserar sig på toxikologisk litteratur
och ett av den upprättat kartotek som omfattar cirka 7 000 kort på kemiska
preparat, läkemedel och växter med uppgifter om innehållsämnen, toxicitet, förgiftningssymtom
och behandling.
Informationsmaterialet erhålles till stor del genom välvilligt tillmötesgående av
fabrikanter av kemisk-tekniska preparat och läkemedel. Tillverkare av kemiska
preparat har emellertid för närvarande ingen skyldighet att till giftinformationscentralen
lämna deklaration på av dem tillverkade preparat.
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
5
Ett speciellt problem utgör en del s. k. källarfabrikanter och importörer av utländska
preparat. I flera fall har det varit omöjligt att spåra upp fabrikanten till ett
i marknaden förekommande preparat. Det har nyligen inträffat fall av förgiftningar
där man icke kunde sätta in en adekvat behandling eftersom tillverkaren vägrade
deklarera preparatets innehåll. Orsaken till detta är att man icke vill att preparatets
varudeklaration utlämnas. Man betraktar det som en fabrikationshemlighet som
man icke önskar få röjd för eventuella konkurrenter.
Det måste betraktas som en brist i vår lagstiftning att fabrikanter och importörer
av kemisk-tekniska preparat icke har skyldighet att på anfordran till det statliga
organ som har att bekämpa förgiftningsolyckor lämna de upplysningar som begäres.
Detta är en självklar förutsättning för att giftinformationscentralen skall kunna lösa
de frågor som åligger den.
I motionerna 1:357 och 11:441 anförs inledningsvis att det varje år introduceras
tusentals nya kemiska substanser i människans miljö. Enligt motionärernas mening
blir endast en ringa del av dessa föremål för tillfredsställande undersökning över
giftverkan på den mänskliga organismen, inte minst långtidsverkan av relativt små
doser. Sedan motionärerna erinrat om registreringsförfarandet beträffande läkemedel,
bekämpningsmedel och tillsatser till livsmedel, fortsätter de:
För att summera samhällets-individens möjligheter till skydd mot oönskade effekter
av kemiska substanser kan man alltså konstatera, att detta skydd ännu är otillfredsställande.
En djungel av stadgor, förordningar, forsknings- och exekutivinstanser
har att fortlöpande övervaka redan etablerade kemiska preparat och samtidigt möta
en ständigt stegrad ström av nya. Något mera omfattande ansvar läggs endast i vissa
fall på tillverkaren — samhället får relativt sett allt knappare resurser att i stickprovsundersökningar
och vid akuta krislägen ingripa. Neurosedynkatastrofen visade
med önskvärd tydlighet att de kontrollåtgärder som gäller för läkemedel måste betraktas
som miniminivå när det gäller kemiska substanser med anknytning till människans
miljö.
Motionärerna illustrerar i återstoden av motionerna ”olägenheten med den nuvarande
bristfälliga kontrollen över kemiska substansers effekter” med blybensinproblemet.
Tidigare riksdagsbehandling m. m.
Nuvarande lagstiftning om läkemedel, hälsofarliga varor och bekämpningsmedel
tillkom 1962 och trädde i kraft den 1 januari 1964. I propositionen 1962:184 begärde
Kungl. Maj:t riksdagens yttrande över författningsförslag. Propositionen behandlades
av andra lagutskottet i dess utlåtande 1962:43. Under riksdagsbehandlingen
var ingen av de nu aktuella frågorna uppe till direkt diskussion utöver vad
som framgår av utdraget ur departementschefens yttrande på s. 3.
Vid 1966 års riksdag ställde herr Andersson i Örebro i en interpellation frågan
huruvida inte registreringsplikt borde föreligga för kemiska preparat och huruvida
inte åtgärder borde vidtas — exempelvis genom en förbättrad lagstiftning — så att
förgiftningsolyckor kunde förhindras. Socialministern besvarade interpellationen den
15 december 1966. Efter en redogörelse för gällande bestämmelser anförde han följande
:
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
Av betydelse för att bedöma en varas hälsofarlighet är inte bara att veta vilka
ämnen som ingår i varan utan också att känna till varans egenskaper vid olika former
av användning. Ett stort ansvar åvilar tillverkarna och handeln för att förmedla
kunskap till köparna i dessa avseenden. Giftnämnden avser att genom ökad upplysning
inskärpa betydelsen av att kännedom om hälsofarliga varors egenskaper förmedlas
till dem som skall använda dessa varor.
En generell registreringsplikt för kemisk-tekniska preparat skulle stöta på i det
närmaste oöverstigliga praktiska svårigheter. År 1961 uppskattades antalet sådana
preparat med användning i Sverige till lågt räknat 20 000. Detta utesluter inte att
registreringstvång kan övervägas för vissa grupper av varor.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla att den nya författningsregleringen på området
varit i kraft endast omkring tre år och att erfarenheterna av bestämmelserna
är begränsade. Giftnämnden skall i sin egenskap av tillsynsmyndighet följa tillämpningen
och i mån av behov avge förslag till ändrade bestämmelser.
En verksamhet av stor betydelse i samband med förgiftningsfall utövas av giftinformationscentralen
vid karolinska sjukhuset. Centralen upprättar utförliga kartotek
över ämnen och preparat som har förorsakat eller kan tänkas förorsaka förgiftningar.
Den står allmänheten till tjänst med information och är tillgänglig för landets
läkare dygnet runt för upplysningar samt lämnar även förslag till lämpliga
behandlingsmetoder mot akuta förgiftningar.
I en interpellationsdebatt den 2 maj 1967 var frågan om åtgärder till begränsning
av luftföroreningar genom bilavgaser uppe till behandling. Kommunikationsministern
underströk i sitt svar till herr Wiklund i Stockholm att bilavgasproblemet
borde få en snar lösning samt att han var beredd att så snart tillräckligt underlag
förelåg vidta erforderliga åtgärder för att begränsa luftföroreningar genom bilavgaser.
Det bör i samband härmed erinras om att kommunikationsministern efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 19 november 1965 tillkallat en expertgrupp för att genomföra
ett utvecklingsarbete på bilavgasområdet. Arbetsgruppen, som organisatoriskt
inordnats under AB Atomenergis lokala förvaltning vid Studsvik, skall bl. a.
ta upp frågan om blyinblandning i bensin. Syftet med arbetet är att möjliggöra
effektivare åtgärder för att minska skadliga föroreningar i bilavgaser och få tekniskt
underlag för utformning av härför erforderliga bestämmelser. Arbetet skall i första
hand grundas på utländska, framför allt amerikanska rön, samt avse utveckling och
anpassning av dessa till svenska förhållanden.
Remissyttrandena
Över motionerna 1:27 och 11:40
Ingen av remissinstanserna är beredd att f. n. tillstyrka motionerna.
Giftnämnden erinrar om att samtliga hälsofarliga varor i princip skall vara märkta
vid överlåtelse med en påskrift, som utvisar bl. a. vilket eller vilka ämnen som förlänar
varan dess hälsofarliga egenskaper. Dessa bestämmelser gäller fullt ut för
gifter och kommer — genom att nämnden numera utfärdat nya märkningsbestämmelser
— efter ytterligare viss övergångstid att gälla även för övriga hälsofarliga
varor. Nämnden anför fortsättningsvis:
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
7
Det kan diskuteras, huruvida de nya reglerna om deklarationsuppgift på hälsofarliga
varor är väl avvägda för att tjäna som underlag för rådgivning om behandling
vid inträffade förgiftningsfall. Det torde emellertid knappast råda någon tvekan om
att för sistnämnda ändamål kännedomen om vilka ämnen, som förlänar en viss
vara dess hälsofarliga egenskaper, är det väsentliga. Som framgår av det sagda kommer
sådan kännedom att kunna inhämtas redan från etiketten till respektive förpackningar,
när den nya giftlagstiftningens regler om deklarationsplikt i full utsträckning
blivit gällande i praktiken för samtliga hälsofarliga varor och bekämpningsmedel.
Ytterligare uppgifter om en varas sammansättning, såsom mängden av de
hälsofarliga beståndsdelarna jämte övriga innehållsämnen, kan givetvis i vissa fall
te sig önskvärda. Frågan om en eventuell kvantitativ deklaration diskuterades redan
under förarbetena till den nya giftlagstiftningen. Även om giftnämnden finner det
angeläget att så fylliga uppgifter som möjligt föreligger om: alla hälsofarliga varor,
torde det kunna ifrågasättas om man icke först bör avvakta utfallet av de nämnda
märkningsföreskrifterna. Den erfarenhet, som därigenom vinnes, bör kunna vara
vägledande vid en eventuell fortsatt diskussion om vidgad skyldighet för fabrikanter
och importörer att lämna uppgifter om sina hälsofarliga varor.
Sveriges kemiska industrikontor anser det knappast behövligt att föreskriva en
deklarationsskyldighet i enlighet med motionärernas förslag. Kvalitativ deklarationsplikt
är redan inskriven i lagen och kompletterande frivillig information sker till
giftinformationscentralen. Denna information omfattar upplysningar inte bara om
innehåll och toxicitet utan också om förgiftningssymtom och behandling. Skulle
lagstiftning ändock tillgripas, understryker kemikontoret vikten av att de infordrade
uppgifterna behandlas konfidentiellt.
Kemisk-tekniska leverantör förbundet (KTF) framhåller i sitt yttrande att giftinformationscentralens
verksamhet får bedömas som ytterst värdefull. Förbundet
fortsätter:
KTF har aktivt stött dess verksamhet. Sålunda har KTF åtagit sig att arbeta för att
dess medlemsföretag kontinuerligt till giftinformationscentralen inlämnar information
om produkternas innehåll. Detta torde också i betydande utsträckning ha skett.
KTF är självfallet berett att ytterligare understödja det uppgiftslämnande som nu
frivilligt sker till giftinformationscentralen.
Det synes KTF som om de frivilliga åtgärder som hittills vidtagits, för att giftinformationscentralen
skall erhålla uppgifter om olika preparat, varit effektiva. Giftinformationscentralen
har också, som påpekats i motionerna, genom tillmötesgående
från företagen fått ett omfattande informationsmaterial. I och för sig torde det därför,
enligt KTF :s uppfattning, inte vara nödvändigt att tillgripa lagstiftning på
området, utan man bör kunna uppnå lika goda resultat genom att fortsätta och
kanske ytterligare bygga ut det frivilliga samarbete som nu finns mellan giftinformationscentralen
och olika företag och organisationer.
Förbundet vill emellertid inte motsätta sig en lagstiftning av det slag motionärerna
förordar. Skulle en sådan komma till stånd, understryker förbundet — på samma sätt
som Kemikontoret — vikten av att dylika från statens sida infordrade uppgifter behandlas
konfidentiellt och endast utlämnas till läkare eller annan person inom sjukoch
hälsovård som för sin verksamhet är beroende av uppgiften.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
Över motionerna 1:357 och 11:441
Flertalet av remissinstanserna ansluter sig till motionärernas grundtanke att det
är betydelsefullt med för ändamålet väl avpassade möjligheter till kontroll över
kemiska substanser. Med undantag för kommerskollegium är instanserna beredda
att tillstyrka utredning av ett eller flera av de problem motionärerna dragit upp.
När det gäller frågan om blyhaltiga tillsatser till motorbränsle
hänvisar samtliga instanser till den redan tillkallade expertgruppen med uppdrag
att genomföra ett utvecklingsarbete på bilavgasområdet.
I fråga om generell registreringsplikt för kemisk-tekniska preparat
ställer sig samtliga instanser med undantag för medicinalstyrelsen negativa.
Giftnämnden anför bl. a.:
Frågan om en generell registreringsplikt för kemisk-tekniska preparat liknande
den för läkemedel eller bekämpningsmedel skulle stöta på mycket stora praktiska
svårigheter. Det kan nämnas att antalet sådana preparat år 1961 uppskattades till
lågt räknat 20 000 med användning inom Sverige, ehuru givetvis antalet olika substanser
är väsentligt mycket mindre. Att som motionärerna yrkat registrera samtliga
nytillkommande kemiska substanser synes knappast meningsfullt, eftersom bedömningen
av riskerna måste bli helt olika beroende på i vilken typ av preparat substansen
avses ingå, användningsområde och användningssätt för detta eller dessa preparat,
den aktuella substansens koncentration i olika preparat, övriga ingredienser
och deras inverkan på produktens egenskaper (vissa substanser kan t. ex. förstärka
risken med andra genom ökad löslighet, ändrade absorbtionsförhållanden o. dyl.) etc.
Kommerskollegium understryker också de praktiska svårigheterna med en registrering
av alla kemiska substanser som används inom landet. Kollegiet anser att ytterligare
erfarenheter bör avvaktas av lagstiftningen om hälsofarliga varor, innan nya
åtgärder överväges.
Statens institut för folkhälsan finner inte heller förslaget realistiskt. Dess genomförande
skulle innebära betydande svårigheter och belastning på de administrativa
myndigheterna och allvarligt hämma utvecklingen. Institutet diskuterar ett annat
förslag:
Det borde i stället övervägas, om man icke genom lagstiftning kunde skärpa kravet
på en noggrann testning av eventuella biologiska effekter av kemiska substanser,
som introduceras i vår miljö. Denna skyldighet borde åligga den som önskar introducera
substansen, dvs. producent eller återförsäljare. Detta kan tänkas ske antingen
genom att vissa minimikrav på prövningsåtgärder fastställes eller genom att producentens
eller återförsäljarens ansvar skärpes så, att introduktionen av ett preparat,
som kan ge upphov till skada, för denne medför väsentligt ökad ekonomisk risk.
I det sammanhanget betonar institutet vikten av att kapaciteten för toxikologisk
prövning byggs ut såväl inom industrin som inom den offentliga sektorn. Institutet
påpekar också att utbildningen inom toxikologin är bristfällig i vårt land och att
företrädare för toxikologi saknas vid de flesta lärosätena.
Medicinalstyrelsen framhåller att det först under senare tid blivit allmänt känt
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
9
att en anrikning av små, i och för sig negligerbara mängder främmande substanser
kan ske i människor och djur. Styrelsen fortsätter:
Enbart en registrering av i människans miljö nyintroducerade substanser och en
samordning av nuvarande registreringsresurser löser inte problemet. Man måste
också registrera redan befintliga. Registreringen bör omfatta inte endast själva substansen
utan också beredningar av denna, eftersom eventuell skadeverkan kan bero
på en kombination av ingående ämnen eller av ett lösningsmedel eller något annat
i beredningen. En registrering måste vidare kombineras med en bedömning av bl. a.
varje preparats biologiska verkningar och slutligen följas av någon form av långsiktig
övervakning.
En registrering av detta slag skulle påminna om nuvarande läkemedelsregistrering.
Medicinalstyrelsen har lång erfarenhet av värdet av en sådan, men vet också
att stora personella och materiella resurser krävs för verksamheten. Ändock uppgår
f. n. antalet registrerade läkemedel inte till fler än 3 000 st., vilket utgör endast en
bråkdel av antalet i samhället cirkulerande kemiska preparat.
Till stöd för sitt yttrande kan styrelsen åberopa ett till styrelsen avgivet yttrande
av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, docenten i yrkesmedicin Åke Swensson.
I detta yttrande heter det bl. a.:
Det är således i hög grad önskvärt att ett registreringsförfarande för industriellt
använda substanser införes och att register med aktuella uppgifter finns på de institutioner,
som har omedelbart behov av detta. Givetvis kan man också tänka sig
endast ett centralt register, som då måste bevakas och kunna rådfrågas dygnet runt.
En dylik registreringsverksamhet kräver en betydande arbetsinsats. Det är nödvändigt
med en kontinuerlig uppföljning eftersom många handelspreparat ändras
till sammansättning av och till. Vidare krävs ett kontrollaboratorium med resurser
att genom stickprovsundersökningar kontrollera att den angivna kompositionen hålles.
Jag vill framhålla att jag anser det mycket angeläget att bygga upp en sådan
organisation, en inställning som grundas på min egen praktiska erfarenhet på området.
I och med införandet av ett registreringsförfarande kan man kräva vissa informationer
av tillverkaren. Å andra sidan får man inte i allt för hög grad lita på ett
registreringsförfarande som ett absolut ofelbart verktyg till förebyggande av skadeverkningar.
När det gäller nya substanser, ofta av helt nya typer av kemiska föreningar,
kan man inte utan vidare veta vilka slag av skadeverkningar och bieffekter
man i sina testningar skall leta efter. För att registreringsförfarandet skall kunna
få avsedd verkan måste man ha ett väldimensionerat och praktiskt fungerande toxikologiskt
laboratorium, som genom sin verksamhet får den erfarenhet som krävs för
att kunna bedöma vilka tests som skall krävas i ett visst fall och som också kan ta
upp vissa, otillräckligt kända substanser till prövning i egen regi. — Man kan av
praktiska-ekonomiska skäl inte begära att ett mycket brett testbatteri skall appliceras
på varje substans, som anmäles till registrering.
För att registreringsverksamheten skall bli effektiv krävs också en central registrering
av eventuellt uppkommande icke önskvärda effekter och skador i samband med
användningen av substansen. Det är då icke tillräckligt med enbart en registrering av
anmälningar utan man måste ha resurser för undersökning och utredning av varje
suspekt fall för att komma till ett korrekt ställningstagande. Dessa bedömningar är
svåra och kräver erfarenhet, vilken när de yrkesmedicinska centralerna blir utbyggda
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
kommer att finnas där. Härigenom skulle den medicinska övervakningen i samband
med ett registreringsförfarande kunna i hög grad effektiviseras.
Vad slutligen gäller frågan om samordning av kontroll- och registreringsmyndigheter
är samtliga remissinstanser med undantag av kommerskollegium beredda
att tillstyrka motionärernas utredningsförslag.
Giftnämnden anför i denna fråga:
I motionerna föreslås att en samordning av kontroll- och registreringsmyndigheterna
för samtliga kemiska substanser kommer till stånd. Giftnämnden förmenar att
goda skäl kan anföras till stöd för en sådan samordning och vill i sammanhanget
erinra om vad nämnden anfört i sitt yttrande den 12 januari 1966 över betänkandet
Hälso- och socialvårdens centrala administration (SOU 1965:49). Nämnden talade
där för en samordning på sikt av behandlingen av gift- och läkemedelsfrågor med
sådana frågor inom livsmedels- och fodermedelskontrollens område, som har väsentliga
toxikologiska aspekter. Därefter anförde nämnden bl. a. följande. ”De varuoch
kontrollområden som här vidrörts är mycket stora och det torde vara realistiskt
att räkna med att man även framgent behöver flera från varandra relativt fristående
kontrollenheter om tillsynen skall bemästras. Å andra sidan skulle påtagligen ett
närmare samband dem emellan än nu innebära fördelar. Åtskilliga problem är likartade
eller gemensamma och en viss samordning skulle säkert kunna effektivisera
och förbättra kontrollen. Inte minst torde det vara värdefullt om en samordning
och utbyggnad av erforderliga laboratorieresurser kunde komma till stånd. Detta
gäller bl. a. de för samtliga de berörda områdena nödvändiga men f. n. starkt begränsade
toxikologiska resurserna.” Oavsett de administrativa formerna för bedömning
av olika slag av kemisk-tekniska preparat och kemiska substanser samt tillsyn
över området är det uppenbart att de i landet befintliga personella och laboratoriemässiga
resurserna på det toxikologiska området är helt otillräckliga. I detta förhållande
ser giftnämnden för egen del en av de största svårigheterna i arbetet med
kontroll av hälsofarliga varor. Nämnden förmenar därför dels att det är angeläget
med en kraftig förstärkning av resurserna för toxikologisk undersökning och forskning,
dels att förutsättningarna för en samordning mellan kontrollorganen för alla
här berörda varugrupper bör närmare utredas.
Medicinalstyrelsens tillstyrkande på den här punkten motiveras med det utdrag
ur styrelsens yttrande som redovisats under föregående avsnitt.
Statens institut för folkhälsan anför:
Vad angår motionärernas förslag om en samordning av kontroll- och registreringsmyndigheter
för samtliga kemiska substanser vill styrelsen framhålla, att det för
närvarande föreligger en besvärande brist på dokumentation inom detta område. De
data beträffande toxicitet och andra egenskaper hos substanser, som samlas hos olika
myndigheter och laboratorier ävensom i litteraturen, är för närvarande icke tillgängliga
i sådan form, att de kan användas av dem som behöver uppgifterna. Det finns
därför ett stort behov av ett förbättrat dokumentationssystem, vilket för övrigt även
uppmärksammats internationellt, bl. a. av världshälsoorganisationen. Försöksverksamhet
inom detta område med hjälp av databehandlingsteknik har under de senaste
åren bedrivits i regi av rådet för sjukhusdriftens rationalisering (SJURA), och styrelsen
finner det angeläget, att detta arbete kan vidareutvecklas och att förutsätt
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
11
ningar skapas för att i tillgänglig form samla all toxikologisk information beträffande
nya kemiska substanser som framställes.
Kommerskollegium slutligen motiverar sitt avstyrkande med en hänvisning till
att resultatet av det samarbete som sker mellan redan förefintliga kontroll- och
registreringsmyndigheter bör avvaktas, innan en utredning kommer till stånd.
Utskottet
I förevarande motioner aktualiseras olika åtgärder beträffande kontroll över kemiska
varors effekter. I motionerna 1:357 och 11:441 föreslås att registreringsplikt
skall införas för samtliga kemiska substanser som nyetableras i människans miljö, att
samordning av kontroll- och registreringsmyndigheter för sådana substanser skall
komma till stånd samt att åtgärder måtte vidtas så att bly som tillsatsmedel till bensin
successivt avskaffas. Motionärerna hemställer att riksdagen skall begära en skyndsam
utredning av dessa förslag. I motionerna 1:27 och 11:40 föreslås att fabrikanter
och importörer av kemisk-tekniska preparat skall åläggas en lagstadgad skyldighet
att på anfordran av statliga organ lämna varudeklaration över preparat, som kan befaras
medföra risk för förgiftningsolyckor.
Motionerna berör ett betydelsefullt problem. Den ständigt ökande mängden av nya
kemiska substanser, tekniska preparat och industriella processer utgör ett hot mot
stabiliteten i vår miljö. Allvarliga hälsorisker kan uppkomma i hemmen och på
arbetsplatserna vid handhavandet av eller kontakt med kemiska varor. Risker föreligger
i vissa situationer för befolkningen i dess helhet eller inom ett visst område.
Utskottet vill mot bakgrund härav ansluta sig till motionernas syfte att tillfredsställande
åtgärder vidtas för att kontrollera kemiska substansers och preparats effekter.
De varuområden som motionerna berör faller i stort sett inom tillämpningsområdet
för förordningarna angående läkemedel, hälsofarliga varor — dvs. gifter och vådliga
ämnen —, bekämpningsmedel och narkotika. Bestämmelser av betydelse i sammanhanget
finns även i livsmedelsstadgan och i arbetarskyddslagen. Tillsynsmyndighet
för läkemedels- och narkotikaförordningarna är medicinalstyrelsen och för gift- och
bekämpningsmedelsförordningarna giftnämnden. Tillsynsmyndighet beträffande livsmedelsstadgan
är medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens jordbruksnämnd
i samarbete med statens institut för folkhälsan. Godkännande av tillsatser i livsmedel
meddelas av kommerskollegium. I fråga om arbetarskyddslagstiftningen är arbetarskyddsstyrelsen
ansvarig för tillsynen.
Bestämmelserna i de olika författningarna innefattar bl. a. krav på registrering och
deklaration av de olika varornas innehåll. Sålunda gäller att läkemedel vid utlämnandet
skall vara fullständigt deklarerat såväl beträffande sammansättningen som
halten av olika beståndsdelar. Läkemedel som tillhandahålles förbrukaren i tillverkarens
originalförpackning skall dessutom vara registrerat hos imedicinalstyrelsen.
Registreringsplikt gäller också för bekämpningsmedel. Vid registreringen, som
sker hos giftnämnden, skall medlet vara såväl kvalitativt som kvantitativt deklarerat.
För hälsofarliga varor, till vilka kemisk-tekniska preparat i stort sett torde
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
vara att hänföra, gäller ingen registreringsplikt eller kvantitativ deklarationsplikt.
Däremot föreskrives att varan vid utlämnandet från tillverkningsställe och försäljningsställe
skall vara kvalitativt deklarerad. Av påskrift på förpackningen skall framgå
vilket eller vilka ämnen som förlänar varan dess hälsofarliga egenskaper.
Som framgår av denna redovisning är kontroll- och registreringsfunktionerna för
närvarande fördelade mellan ett flertal olika myndigheter. Detta har medfört, såsom
statens institut för folkhälsan framhåller i sitt yttrande till utskottet, att det i avsaknad
av ett effektivt dokumentationssystem uppstått svårigheter att snabbt få del av
data beträffande toxicitet och andra egenskaper hos många kemiska substanser och
preparat. En sammanföring av de skilda myndigheternas toxikologiska information
framstår därför som önskvärd. Även andra skäl talar för att samordning av kontrolloch
registreringsmyndigheterna kommer till stånd. Såsom giftnämnden framhåller
är åtskilliga problem likartade eller gemensamma. Ett samarbete skulle kunna bredda
och förbättra kontrollen. De toxikologiska resurserna skulle också — även om de i
dag bedöms som otillräckliga — kunna utnyttjas effektivare. Planering för utbyggnad
av kapaciteten på bl. a. laboratoriesidan skulle kunna främjas. Enligt utskottets
åsikt bör med hänsyn härtill frågan om en samordning mellan kontrollorganen för
här berörda varugrupper bli föremål för närmare utredning.
Vid en sådan utredning skulle även andra frågor med anknytning till kontrollen
av kemiska preparat kunna tas upp. En sådan fråga är huruvida det får anses tillfredsställande
med endast kvalitativ deklartionsplikt för hälsofarliga varor eller om
det, såsom motionärerna föreslår, bör införas jämväl kvantitativ deklarationsplikt
eller registreringstvång. I anslutning härtill vill utskottet för egen del uttala att en
allmän skyldighet att registrera samtliga hälsofarliga varor skulle medföra stora praktiska
svårigheter och därför bör övervägas endast om mycket starka skäl föreligger.
Personella och tekniska resurser för en sådan registrering torde kunna uppbringas
endast på lång sikt. Huruvida behov kan föreligga att registrera vissa preparat, som
bedöms som särskilt farliga, får den fortsatta utvecklingen på området utvisa. En
skärpning av kontrollen över hälsofarliga varor bör enligt utskottets uppfattning i
första hand inriktas på en vidgad deklarationsplikt. En sådan kan till en början övervägas
i den försiktiga form som föreslås i motionerna 1:27 och 11:40 och som innebär
att tillverkare eller importör av kemisk-tekniska preparat vid anfordran av statligt
organ skall avge fullständig deklaration av preparatet. Därigenom skulle den värdefulla
insamling av toxikologiskt material, som sker vid den till karolinska sjukhuset
knutna giftinformationscentralen, underlättas för det fall information på frivillig väg
inte skulle kunna erhållas. Enligt centralen föreligger det, trots en gynnsam utveckling
av den frivilliga informationen, alltjämt tämligen stora svårigheter att få in
önskade detaljuppgifter från fabrikanter och importörer.
Vad utskottet anfört om utredning av kontrollåtgärder beträffande kemiska substanser
och preparat torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.
Den i motionerna 1:357 och 11:441 aktualiserade frågan om blyhaltiga tillsatser
till motorbränsle är redan föremål för utredning inom en av kommunikationsministern
år 1965 tillkallad expertgrupp. Gruppen har till uppgift att genomföra ett
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1967
13
utvecklingsarbete på bilavgasområdet och kommer att under nästa år lägga fram
förslag beträffande blyinblandning i bensin. Vid sådant förhållande påkallar motionerna
i denna del inte något initiativ från riksdagens sida.
Med hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,
1:27 och 11:40 samt 1:357 och 11:441, som sin mening giva Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om utredning av kontrollåtgärder
beträffande kemiska substanser och preparat; samt
B. att motionerna 1:357 och 11:441, i den mån de inte besvarats
genom vad utskottet hemställt under A., inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 december 1967
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson
(s)*, Hubinette (h)*, Edström (fp), Wanhainen (s)*, fru Elvy Olsson (ep) och
herr Wirtén (fp);
från a n d ra kammaren: herr Anderson i Sundsvall (fp), fru Ekendahl (s)*, herr
Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström (h), fru Svensson (s), herr Jonsson
(fp), fru Skantz (s) och herr Göransson (s).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 a1 i texten