Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954

1967-12-05 · 79 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 77 av 79 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:68, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

1

Nr 68

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr

243) om yrkesskadeförsäkring, m. m., jämte i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 22 september 1967 dagtecknad proposition, nr 147, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga följande förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

2) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring

för sjömän m. fl.,

3) förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 (nr 261),

4) lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor in. in.,

5) förordning om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av

statsmedel, m. m.,

6) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

7) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet

väckta motioner.

A. Vid riksdagens början väckta motioner

1) de likalydande motionerna I: 447 av herr Svanström m. fl. och II: 796

av herr Persson i Heden m. fl., om höjda livräntor vid yrkesskada;

2) motionen II: 800 av herr Rubin m.fl. om indexreglering av vissa livräntor.

1

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 68

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

B. I anledning av propositionen väckta motioner

3) de likalydande motionerna 1:895 av herr Geijer, Arne, m. fl. och II: 1109

av fru Ekendahl m. fl.;

4) de likalydande motionerna I: 896 av herr Hubinette m. fl. och II: 1113

av fröken Wetterström m. fl.;

5) de likalydande motionerna 1:897 av herr Ottosson m. fl. och II: 1111

av herr Nordgren;

6) de likalydande motionerna I: 898 av herr Strandberg m.fl. och II: 1112

av herr Oskarson m. fl.;

7) de likalydande motionerna I: 899 av herr Werner och II: 1110 av herr

L orent zon m. fl.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, dels att 33, 42, 43, 53—55 och 62 §§ lagen den

14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring1 skall upphöra att gälla samt att

rubriken omedelbart före 43 § lagen skall utgå, dels att i 11, 12, 25, 28, 29,

35, 37 och 50 §§ lagen ordet »försäkringsinrättning» eller böjningsform därav

skall bytas ut mot »riksförsäkringsverket» eller motsvarande böjningsform,

dels att 1, 2, 9, 13, 15, 16, 18—21, 24, 26, 30, 32, 34, 36, 38—40, 44,

48, 51, 52 och 56—58 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges. 1

1 Lagen omtryckt 1962:408.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

1

Försäkring enligt — — -----

Den obligatoriska försäkringen

äger rum i riksförsäkringsverket

men må på villkor som nedan sägs

i stället ske i ömsesidigt försäkringsbolag,

som bildats för sådant ändamål

och för vars förbindelser delägarna

svara med obegränsad personlig

ansvarighet. Frivillig försäkring

tecknas i riksförsäkringsverket

eller i dylikt bolag.

När i denna lag användes uttrycket

försäkringsinrättning, avses därmed

riksförsäkringsverket eller bolag

som nyss nämnts.

2

Besvär och ansökningar prövas enligt

vad nedan stadgas av försäkringsrådet,

som jämväl i övrigt har att

med uppmärksamhet följa försäkringens

tillämpning och utveckling.

Grunderna för försäkringsrådets

organisation och verksamhet bestämmas

av Konungen med riksdagen.

(Föreslagen lydelse)

§•

---dels frivillig.

Försäkringen äger rum i riksförsäkringsverket.

§•

Besvär och ansökningar prövas enligt

vad nedan stadgas av yrkesskadenämnden.

Yrkesskadenämnden består av

minst sju ledamöter, som förordnas

av Konungen för högst fyra år i sänder.

Två av ledamöterna skola representera

arbetsgivarna och två arbetstagarna.

Av övriga ledamöter skola

minst två vara lagfarna. Innan ledamot

börjar tjänstgöra, skall han ha

avlagt domared eller försäkran enligt

4 kap. 11 § rättegångsbalken. Om

jäv mot ledamot gälla bestämmelserna

i i kap. rättegångsbalken om

jäv mot domare.

För ledamot av yrkesskadenämnden

må finnas en eller flera suppleanter.

Bestämmelserna om ledamot

gälla även suppleant.

Ärende avgöres i yrkesskadenämnden

av fyra ledamöter, om de äro ense

om beslutet, och i annat fall av

fem ledamöter. Av de ledamöter som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

deltaga i beslutet skall en vara representant

för arbetsgivarna och en för

arbetstagarna. Övriga ledamöter, av

vilka minst en skall vara lagfaren,

få icke representera arbetsgivarna

eller arbetstagarna. Som ordförande

skall tjänstgöra lagfaren ledamot.

Yppas vid överläggning till beslut

skilda meningar, skall omröstning

företagas. Därvid gälla i tillämpliga

delar bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken

om omröstning i överrätt.

Yrkesskadenämnden bestämmer

dock själv, i vilken ordning omröstningen

skall äga rum.

9 §•

Med årlig---------år räknat.

Har hushållsarbete------— ---kommunal inkomstskatt.

För försäkrad,--------— års ålder.

Undergår försäkrad------ —

Åtnj öt försäkrad--- -----

Har försäkrad, —--—--

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten

icke till ettusentvåhundra kronor,

skall den beräknas till detta

belopp, överstiger den årliga arbetsförtjänsten

femtontusen kronor, tages

överskjutande belopp icke i beräkning.

13

Förorsakar olycksfall-----

Sjukpenningens storlek bestämmes,

där ej annat följer av vad i

femte stycket sägs, av den sjukpenningklass,

till vilken den skadade

—--— ej inträffat.

--- — till efterlevande.

--för arbetsavbrottet.

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten

icke till ettusenåttahundra kronor,

skall den beräknas till detta belopp.

överstiger den årliga arbetsförtjänsten

ett belopp motsvarande

fyra gånger det basbelopp enligt 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring som gällde

vid ingången av det år då skadan

inträffade, tages överskjutande belopp

icke i beräkning.

§•

----- minst hälften.

Sjukpenningens storlek bestämmes,

där ej annat följer av vad i

fjärde stycket sägs, av den sjukpenningklass,

till vilken den skadade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst

är att hänföra.

Sjukpenningklasserna och beloppet

av hel sjukpenning inom varje

klass framgå av följande tabell:

Den skadades

årliga arbets- förtjänst uppgår

Beloppet

av hel

sjukpenning

Sjuk-

pen-

ning-

klass

till

men ej

för tid

t. o. m.

den

månad

under

för tid

nr

till

vilken

därefter

kr.

kr.

den

skadade

fyller

67 år

kr.

kr.

X

1 800

3

3

2

1 800

2 400

4

4

3

2 400

3 000

5

5

4

3 000

3 600

6

5

5

3 600

4 200

7

6

6

4 200

5 000

8

6

7

5 000

5 800

9

7

8

5 800

6 800

10

7

9

6 800

8 400

12

8

10

8 400

10 200

14

9

11

10 200

12 000

16

10

12

12 000

14 000

18

11

13

14 000

—

20

12

Halv sjukpenning utgör hälften av

hel sjukpenning.

Sjukpenning må------

(Föreslagen lydelse)

med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst

är att hänföra.

Sjukpenningklasserna och beloppet

av hel sjukpenning inom varje

klass bestämmas med ledning av tabellen

i 3 kap. 4 § lagen om allmän

försäkring. Med inkomst av förvärvsarbete

för år avses därvid den skadades

årliga arbetsförtjänst beräknad

enligt 9 §.

—--dag räknad.

15

För tid, —--------—

För skadad kvinna, som stadigvarande

sammanbor med eget eller

makes barn, adoptivbarn eller fosterbarn

under tio år, utgör sjukpenningen

vid sjukhusvård lägst fem

kronor för dag.

sjukpenningens belopp.

För skadad kvinna, som stadigvarande

sammanbor med eget eller

makes barn, adoptivbarn eller fosterbarn

under tio år, utgör sjukpenningen

vid sjukhusvård lägst sex

kronor för dag.

16 §.

Har olycksfall eller inverkan, som Har olycksfall eller inverkan, som

avses i 6 §, efter upphörande av där- avses i 6 §, efter upphörande av där
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

av förorsakad sjukdom medfört under

längre eller kortare tid bestående

förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av densamma med minst en

tiondel, utgives under tiden 1 i vränta

till den skadade. Medför

samma olycksfall eller inverkan ånyo

sjukdom, på grund varav sjukpenning

skall utgå, äger den skadade

dock icke uppbära livräntan under

sjukdomstiden. Livräntan beräknas

på grundval av den skadades årliga

arbetsförtjänst, i förekommande fall

nedsatt efter vad i tredje stycket sägs,

(ersättningsunderlaget)

samt utgår för tid till och med den

månad, under vilken han fyller sextiosju

år, med belopp som för år räknat

motsvarar

a) vid förlust av arbetsförmågan:

elva tolftedelar av ersättningsunderlaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

med minst tre tiondelar: en

mot graden av nedsättningen svarande

del av ersättningsunderlaget,

minskad med en tolftedel av detta,

och

c) vid nedsättning av arbetsförmågan

med mindre än tre tiondelar:

den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget,

som svarar mot graden

av nedsättningen.

För tid från och med månaden

näst efter den, under vilken skadad

fyllt sextiosju år, utgör livräntan tre

fjärdedelar av det belopp, vartill livräntan

skall beräknas jämlikt första

stycket.

Vid fastställande av ersättningsunderlaget

medräknas årlig arbetsförtjänst,

som icke överstiger 7 200

(Föreslagen lydelse)

av förorsakad sjukdom medfört under

längre eller kortare tid bestående

förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av densamma med minst en

tiondel, utgives under tiden livränta

till den skadade. Medför

samma olycksfall eller inverkan ånyo

sjukdom, på grund varav sjukpenning

skall utgå, äger den skadade

dock icke uppbära livräntan under

sjukdomstiden. Livräntan beräknas

på grundval av den skadades årliga

arbetsförtjänst, i förekommande fall

nedsatt efter vad i tredje stycket sägs,

(ersättningsunderlaget)

samt utgår för tid till och med månaden

närmast före den, under vilken

han fyller sextiosju år, med belopp

som för år räknat motsvarar

a) vid förlust av arbetsförmågan:

elva tolftedelar av ersättningsunderlaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

med minst tre tiondelar: en

mot graden av nedsättningen svarande

del av ersättningsunderlaget,

minskad med en tolftedel av detta,

och

c) vid nedsättning av arbetsförmågan

med mindre än tre tiondelar:

den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget,

som svarar mot graden

av nedsättningen.

För tid från och med den månad,

under vilken skadad fyllt sextiosju

år, utgör livräntan tre fjärdedelar av

det belopp, vartill livräntan skall beräknas

jämlikt första stycket.

Vid fastställande av ersättningsunderlaget

medräknas årlig arbetsförtjänst,

i vad den icke överstiger

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kronor, till hela sitt belopp, den del

av arbetsförtjänsten, som överstiger

7 200 men ej 10 800 kronor, till tre

fjärdedelar och den del därav, som

överstiger 10 800 kronor, till hälften.

På ansökan av den skadade må

för säkring srådet, när skäl därtill

prövas föreligga, besluta att livränta

eller del därav eller livränta för viss

tid skall utbytas mot ett belopp för

en gång, motsvarande högst de utbytta

livräntebeloppens kapitalvärde

enligt beräkningsgrunder som fastställas

av Konungen.

18

Arbetstagare, som på anmodan av

den försäkringsinrättning, vari han

är försäkrad, eller med dess samtycke

under någon tid avhåller sig från

arbetet i syfte att förebygga att yrkesskada

uppstår, återuppstår eller

förvärras, äger, såvida omständigheterna

ej föranleda till annat, under

tiden uppbära skälig ersättning,

motsvarande högst hel sjukpenning

jämte barntillägg.

19

Har försäkrad avlidit till följd av

yrkesskada, skall försäkringsinrättningen

utgiva begravningshjälp

med sexhundra kronor och,

enligt vad i 20—23 §§ sägs, för år

beräknade livräntor till efterlevande.

20

Änka efter den avlidne äger uppbära

livränta, så länge hon lever

två gånger basbeloppet vid ingången

av det år då skadan inträffade, till

hela sitt belopp, i vad den överstiger

två men ej tre gånger nämnda basbelopp,

till tre fjärdedelar och i vad

den överstiger tre gånger nämnda

basbelopp, till hälften.

På ansökan av den skadade må

riksförsäkringsverket, när skäl därtill

prövas föreligga, besluta att livränta

eller del därav eller livränta

för viss tid skall utbytas mot ett belopp

för en gång, motsvarande högst

de utbytta livräntebeloppens kapitalvärde

enligt beräkningsgrunder som

fastställas av Konungen.

§■

Arbetstagare, som på anmodan av

riksförsäkringsverket eller med dess

samtycke under någon tid avhåller

sig från arbetet i syfte att förebygga

att yrkesskada uppstår, återuppstår

eller förvärras, äger, såvida omständigheterna

ej föranleda till annat,

under tiden uppbära skälig ersättning,

motsvarande högst hel sjukpenning

jämte barntillägg.

§•

Har försäkrad avlidit till följd av

yrkesskada, utgår begravning sh

j ä 1 p med ett belopp motsvarande

tjugu procent av basbeloppet vid

ingången av det år då dödsfallet inträffade

och, enligt vad i 20—23 §§

sägs, för år beräknade livräntor

till efterlevande.

§•

Änka efter den avlidne äger uppbära

livränta, så länge hon lever

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ogift. Livräntans belopp skall för tid

till och med den månad, under vilken

änkan fyller sextiosju år, motsvara

en tredjedel och för tid därefter en

fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Levde makarna åtskilda

efter vunnen hemskillnad, skall

livränta dock ej utgå till änkan med

mindre hon enligt dom eller avtal

var berättigad till underhåll av den

avlidne.

Var den ------— — —- ---

Rätten till -----------

Efterlämnar den som avlidit änkling

och kommer denne genom dödsfallet

att sakna erforderligt underhåll,

skall livränta tillerkännas honom

efter vad som med hänsyn till

omständigheterna prövas skäligt.

Livränta må dock utgå endast så

länge änklingen lever ogift samt må

för tid till och med den månad, under

vilken han fyller sextiosju år,

motsvara högst en tredjedel och för

tid därefter högst en fjärdedel av

den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

å särskilda tider utgiva

bidrag till förutvarande make,

äger denne, så länge bidraget skolat

utgå, erhålla livränta med belopp,

som motsvarar bidraget. Livräntan

må dock för tid till och med den månad,

under vilken den berättigade

fyller sextiosju år, motsvara högst

en tredjedel och för tid därefter

högst en fjärdedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera--------

Skall livränta, varom sägs i denna

(Föreslagen lydelse)

ogift. Livräntans belopp skall för tid

till och med månaden närmast före

den, under vilken änkan fyller sextiosju

år, motsvara en tredjedel och

för tid därefter en fjärdedel av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst. Levde

makarna åtskilda efter vunnen

hemskillnad, skall livränta dock ej

utgå till änkan med mindre hon enligt

dom eller avtal var berättigad till

underhåll av den avlidne,

varit trolovad.

- med annan.

Efterlämnar den som avlidit änkling

och kommer denne genom dödsfallet

att sakna erforderligt underhåll,

skall livränta tillerkännas honom

efter vad som med hänsyn till

omständigheterna prövas skäligt.

Livränta må dock utgå endast så

länge änklingen lever ogift samt må

för tid till och med månaden närmast

före den, under vilken han fyller sextiosju

år, motsvara högst en tredjedel

och för tid därefter högst en fjärdedel

av den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

å särskilda tider utgiva

bidrag till förutvarande make,

äger denne, så länge bidraget skolat

utgå, erhålla livränta med belopp,

som motsvarar bidraget. Livräntan

må dock för tid till och med månaden

närmast före den, under vilken

den berättigade fyller sextiosju år,

motsvara högst en tredjedel och för

tid därefter högst en fjärdedel av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst.

— årliga arbetsförtjänsten.

Skall livränta, varom sägs i denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

paragraf, utgå så länge livräntetagaren

lever ogift och ingår han äktenskap

före fyllda sextio år, utgives ett

belopp för en gång, motsvarande tre

årsbelopp av livräntan, beräknad

utan hänsyn till stadgandena i nästföregående

stycke och i 23 §.

21

Varje barn till den avlidne äger

till den dag det fyller sexton år uppbära

livränta med belopp, som motsvarar

en sjättedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Är barnet efter

sagda tidpunkt till följd av sjukdom

eller annan dylik orsak ur stånd

att själv försörja sig, skall livräntan

utgå, så länge anledningen till den

bristande försörjningsförmågan fortfar,

dock längst till den dag barnet

fyller tjuguett år. Till barn, som var

adopterat av annan än den avlidnes

make, skall livränta dock ej utgivas.

Ej heller skall livränta utgå till barn

utom äktenskap, därest den avlidne

enligt avtal som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll

utgiva visst belopp en gång för alla.

Adoptivbarn äger------ —-

Var den---------- —

24

Har försäkrad under resa eller eljest

blivit borta och kan det antagas

att han avlidit till följd av yrkesskada,

skola till hans efterlevande

(Föreslagen lydelse)

paragraf, utgå så länge livräntetagaren

lever ogift och ingår han äktenskap

före fyllda sextio år, utgives ett

belopp för en gång, motsvarande tre

årsbelopp av livräntan, beräknad

på grundval av det månadsbelopp

vartill livräntan uppgick den månad

äktenskapet ingicks eller vartill den

skulle ha uppgått nämnda månad

utan hänsyn till stadgandena i nästföregående

stycke och i 23 §.

Varje barn till den avlidne äger

till och med den månad, under vilken

det fyller sexton år, uppbära livränta

med belopp, som motsvarar en sjättedel

av den avlidnes årliga arbetsförtj

änst. Är barnet efter sagda tidpunkt

till följd av sjukdom eller annan dylik

orsak ur stånd att själv försörja

sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst

till och med den månad, under vilken

barnet fyller tjuguett år. Till barn,

som var adopterat av annan än den

avlidnes make, skall livränta dock ej

utgivas. Ej heller skall livränta utgå

till barn utom äktenskap, därest den

avlidne enligt avtal som är bindande

för barnet, åtagit sig att till dess underhåll

utgiva visst belopp en gång

för alla.

— -— — eget barn.

erforderligt underhåll.

§•

Har försäkrad under resa eller eljest

blivit borta och kan det antagas

att han avlidit till följd av yrkesskada,

skola till hans efterlevande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

utbetalas livräntor enligt vad i 20—

23 §§ sägs. Försäkringsinrättningen

är dock berättigad att såsom villkor

för utbetalningen fordra förklaring

på heder och samvete av efterlevande,

att han saknar varje underrättelse

om den försäkrade. I fråga om

omyndig må sådan förklaring infordras

från hans förmyndare.

Finnes den — —--—---

(Föreslagen lydelse)

utbetalas livräntor enligt vad i 20—

23 §§ sägs. Riksförsäkringsverket

är dock berättigat att såsom villkor

för utbetalningen fordra förklaring

på heder och samvete av efterlevande,

att han saknar varje underrättelse

om den försäkrade. I fråga om

omyndig må sådan förklaring infordras

från hans förmyndare.

— till livränta.

26

Har skadad från allmän försäkringskassa

uppburit ersättning, som

skolat utgivas av försäkringsinrättning,

skall, därest förhållandet kommer

till inrättningens kännedom,

vad som utgivits från kassan avdragas

från ersättning, som i anledning

av skadan tillkommer honom enligt

denna lag, samt det avdragna beloppet

utbetalas till kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension, skall avdrag göras i

den mån ersättningen skolat föranleda

minskning av pensionen; dock

skall bolag, som avses i 1 §, göra sådant

avdrag endast om begäran därom

framställes av riksförsäkringsverket.

Belopp, som av sådant bolag

avdragits enligt vad nu sagts, skall

utbetalas till riksförsäkringsverket.

30

Är någon, som har rätt till sjukpenning,

barntillägg eller livränta,

icke svensk medborgare och är han

ej bosatt i riket, äger för säkring sinrättningen

att med hans samtycke

när som helst i stället för sådan ersättning

till honom utgiva ett be
-

Har skadad från allmän försäkringskassa

uppburit ersättning, som

skolat utgivas av riksförsäkringsverket,

skall, därest förhållandet kommer

till verkets kännedom, vad som

utgivits från kassan avdragas från

ersättning, som i anledning av skadan

tillkommer honom enligt denna

lag, samt det avdragna beloppet utbetalas

till kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

pension enligt lagen om allmän

försäkring, skall avdrag göras i den

mån ersättningen skolat föranleda

minskning av pensionen.

§•

Är någon, som har rätt till sjukpenning,

barntillägg eller livränta,

icke svensk medborgare och är han

ej bosatt i riket, äger riksförsäkringsverket

att med hans samtycke när

som helst i stället för sådan ersättning

till honom utgiva ett belopp för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

11

(Nuvarande lydelse)

lopp för en gång, motsvarande högst

femtio och minst tjugu procent av

ersättningens kapitalvärde. Ersättningen

må ock, utan den ersättningsberättigades

samtycke, utbytas mot

ett belopp för en gång om femtio

procent av kapitalvärdet. Har utbyte

som nu nämnts ägt rum, föreligger

ej rätt till vidare ersättning på grund

av skadan.

Har skadan medfört döden och

var den avlidne ej svensk medborgare

och ej bosatt i riket, utgår begravningshjälp

allenast om dödsfallet

skett inom tre månader efter skadans

inträffande och livränta till efterlevande,

som ej är svensk medborgare,

allenast om denne vid tiden

för skadans inträffande var bosatt

här i riket.

Från vad ovan i denna paragraf är

föreskrivet äger Konungen medgiva

undantag.

(Föreslagen lydelse)

en gång, motsvarande högst femtio

och minst tjugu procent av ersättningens

kapitalvärde. Har utbyte

som nu nämnts ägt rum, föreligger

ej rätt till vidare ersättning på grund

av skadan.

32

Arbetsgivare eller arbetsföreståndare,

som genom underrättelse enligt

31 § eller eljest erhållit kännedom

om inträffad yrkesskada, är

skyldig att enligt de föreskrifter,

som meddelas av Konungen, anmäla

skadan till den allmänna försäkringskassa,

hos vilken den skadade

är inskriven, eller, om den skadade

ej är inskriven hos allmän försäkringskassa,

till den försäkringsinrättning,

som jämlikt 33 § skall utgiva

ersättning i anledning av skadan.

I sistnämnda fall skall, där så

kan ske utan oskälig omgång eller

kostnad, den som avgiver anmälan

tillse, att läkarintyg angående ska
-

§•

Arbetsgivare eller arbetsföreståndare,

som genom underrättelse enligt

31 § eller eljest erhållit kännedom

om inträffad yrkesskada, är

skyldig att enligt de föreskrifter,

som meddelas av Konungen, anmäla

skadan till den allmänna försäkringskassa,

hos vilken den skadade

är inskriven, eller, om den skadade

ej är inskriven hos allmän försäkringskassa,

till riksförsäkringsverket.

I sistnämnda fall skall, där så

kan ske utan oskälig omgång eller

kostnad, den som avgiver anmälan

tillse, att läkarintyg angående skadans

beskaffenhet och den skadades

tillstånd eller, där skadan med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

dans beskaffenhet och den skadades

tillstånd eller, där skadan medfört

döden, angående dödsorsaken snarast

möjligt insändes till försäkringsinrättningen.

Allmän försäkringskassa, som mottagit

anmälan enligt första stycket,

skall enligt de föreskrifter, som meddelas

av Konungen, anskaffa läkarintyg,

varom sägs i första stycket,

samt översända anmälan jämte intyget

och erforderliga kompletterande

upplysningar till försäkringsinrättningen.

Läkarintyg, som avses i denna paragraf,

skall utfärdas å formulär,

som fastställes av medicinalstyrelsen.

Nödiga utgifter för dylikt intyg så

ock för annat intyg, som erfordras

för bestämmande av ersättning eller

för prövning huruvida ersättning

skall utgå, gäldas av försäkringsinråttningen.

(Föreslagen lydelse)

fört döden, angående dödsorsaken

snarast möjligt insändes till riksförsäkringsverket.

Allmän försäkringskassa, som mottagit

anmälan enligt första stycket,

skall enligt de föreskrifter, som meddelas

av Konungen, anskaffa läkarintyg,

varom sägs i första stycket,

samt översända anmälan jämte intyget

och erforderliga kompletterande

upplysningar till riksförsäkringsverket.

Läkarintyg, som avses i denna paragraf,

skall utfärdas å formulär,

som fastställes av socialstyrelsen.

Nödiga utgifter för dylikt intyg så

ock för annat intyg'', som erfordras

för bestämmande av ersättning eller

för prövning huruvida ersättning

skall utgå, gäldas av riksförsäkringsverket.

34 §.

Sedan försäkringsinrättningen er- Sedan riksförsäkringsverket erhålhållit

underrättelse om skadan, skall lit underrättelse om skadan, skall

inrättningen bestämma den ersätt- verket bestämma den ersättning som

ning som skall utgivas samt, där så skall utgivas samt, där så finnes påfinnes

påkallat, vidtaga åtgärder för kallat, vidtaga åtgärder för vård av

vård av den skadade. den skadade.

Därest det----<-----böra utgå.

36

Sjukpenning utbetalas-----

Livränta, som ej utgår i form av

ett belopp för en gång, utbetalas, såvida

ej annat överenskommes med

livräntetagaren, för varje månad,

räknat från den dag rätten till livränta

inträtt, å månadens första dag.

I den mån livränta finnes böra för

§■

-----en månad.

Livränta, som ej utgår i form av

ett belopp för en gång, utbetalas, såvida

ej annat överenskommes med

livräntetagaren eller följer av vad

Konungen förordnat, för kalendermånad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

viss tid, under vilken anpassning efter

skadans verkningar beräknas inträda,

utgå med högre belopp än för

tiden därefter, må utbetalningen ske

enligt föreskrifter som meddelas av

försäkringsrådet.

Beträffande tiden för utbetalning

av årlig ersättning enligt 12 § andra

stycket äger försäkringsinråttningen

meddela sådana bestämmelser, som

må anses lämpliga för vinnande av

säkerhet, att ersättningen användes

för det därmed avsedda ändamålet.

(Föreslagen lydelse)

Beträffande tiden för utbetalning

av årlig ersättning enligt 12 § andra

stycket äger riksförsäkringsverket

meddela sådana bestämmelser, som

må anses lämpliga för vinnande av

säkerhet, att ersättningen användes

för det därmed avsedda ändamålet,

kan ske.

del återkrävas.

— slutande belopp,

förordnar Konungen.

Annan ersättning------ — —---

Förskottsvis utgiven---------

Slutar sjukpenning- eller livräntebelopp, —

Angående sättet

38

Avgift för försäkringen skall av

försäkringsinråttningen bestämmas

till belopp, som med hänsyn till arbetets

farlighet i allmänhet och till

de särskilda förhållanden, under vilka

det bedrives, efter försäkringstekniska

grunder prövas vara erforderligt

för att täcka den risk, som

försäkringen avser, med tillägg i fråga

om försäkring i bolag, som avses

i 1 §, av ett belopp, motsvarande omkostnaderna

för försäkringen.

År arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning

eller försäkringsanstalt skyldig

att utgiva understöd, för vilket

enligt 25 § avdrag må göras, bestämmes

försäkringsavgiften till det lägre

belopp, som motsvarar den minskade

försäkringsrisken. I fråga om annan

arbetsgivare än staten må dock sådan

lindring i försäkringsavgiften ej

äga rum, med mindre arbetsgivaren

begär det och, där så finnes erfor
-

Avgift för försäkringen skall av

riksförsäkringsverket bestämmas till

belopp, som med hänsyn till arbetets

farlighet i allmänhet och till de särskilda

förhållanden, under vilka det

bedrives, efter försäkringstekniska

grunder prövas vara erforderligt för

att täcka den risk, som försäkringen

avser.

År arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning

eller försäkringsanstalt skyldig

att utgiva understöd, för vilket

enligt 25 § avdrag må göras, bestämmes

försäkringsavgiften till det lägre

belopp, som motsvarar den minskade

försäkringsrisken. I fråga om annan

arbetsgivare än staten må dock sådan

lindring i försäkringsavgiften ej

äga rum, med mindre arbetsgivaren

begär det och, där så finnes erfor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

derligt, för utgivande av understödet

ställer säkerhet, som försäkringsinrättningen

godkänner.

Användes arbetstagare — -—• — _

(Föreslagen lydelse)

derligt, för utgivande av understödet

ställer säkerhet, som riksförsäkringsverket

godkänner.

----- för en.

39 §.

Såsom bidrag till bestridande av

omkostnaderna för försäkringsrådets

och riksförsäkringsverkets verksamhet

skall för varje försäkring i verket

till statsverket erläggas tilläggsavgift

med belopp, motsvarande fem

procent av försäkringsavgiften, beräknad

utan hänsyn till avdrag som

sägs i 25 §.

Bolag, som avses i 1 §, är ock skyldigt

att till statsverket erlägga bidrag

till bestridande av nämnda omkostnader.

Bidraget erlägges för varje

räkenskapsår efter årets utgång

på tid och sätt, som bestämmes av

Konungen, med belopp motsvarande

tre procent av summan av försäkringsavgifterna,

beräknade utan hänsyn

till avdrag, som sägs i 25 §, för

de försäkringar som under räkenskapsåret

tagits i bolaget.

Övriga omkostnader för försäkringsrådets

och riksförsäkringsverkets

verksamhet bestridas av statsverket.

I fråga om kostnaderna för

förvaltningen av den i 41 § omförmälda

fonden gäller dock vad därom

är särskilt stadgat.

Såsom bidrag till bestridande av

omkostnaderna för riksförsäkringsverkets

verksamhet skall för varje

försäkring till statsverket erläggas

tilläggsavgift med belopp, motsvarande

fem procent av försäkringsavgiften,

beräknad utan hänsyn till

avdrag som sägs i 25 §.

Övriga omkostnader för riksförsäkringsverkets

verksamhet bestridas

av statsverket. I fråga om kostnaderna

för förvaltningen av den i

41 § omförmälda fonden gäller dock

vad därom är särskilt stadgat.

40 §.

Envar är skyldig att på begäran Envar är skyldig att på begäran

lämna försäkringsrådet eller riksför- lämna yrkesskadenämnden eller

säkringsverket uppgift, som erford- riksförsäkringsverket uppgift, som

ras för att bedöma huruvida han är erfordras för att bedöma huruvida

pliktig att erlägga försäkringsavgift, han är pliktig att erlägga försäkringsavgift.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Arbetsgivare skall på begäran till

försäkringsrådet samt, där försäkringen

äger rum i riksförsäkringsverket,

jämväl till verket lämna sådan

uppgift om arbetet och de förhållanden,

under vilka det bedrives,

samt om arbetstagarnas antal, arbetstid

och avlöningsförhållanden,

som erfordras för att bestämma försäkringsavgift

eller ersättningsbelopp.

I den utsträckning försäkringsrådet

eller riksförsäkringsverket prövar

nödigt för ändamål, som avses i

första eller andra stycket, åligger det

uppgiftsskyldig att på begäran för

granskning tillhandahålla försäkringsrådet

eller riksförsäkringsverket

förda avlöningslistor, handelsböcker

eller motsvarande anteckningar

jämte därtill hörande handlingar.

Granskningen skall såvitt

möjligt ske så, att den icke medför

hinder i den uppgiftsskyldiges verksamhet,

samt skall, om han så begär

och det lämpligen kan ske, verkställas

hos honom. Handelsböcker

och andra handlingar, som överlämnats

för granskning, skola återställas

utan dröjsmål. Meddelande om

resultatet av granskningen skall lämnas

snarast.

Försäkringsrådet och riksförsäkringsverket

äga, i den män så finnes

erforderligt för ändamål som avses

i andra stycket, att hos myndighet,

som enligt gällande föreskrifter

utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet,

påfordra undersökning av

de förhållanden, under vilka arbetet

bedrives, eller att, där så påkallas

av särskilda omständigheter, själva

företaga sådan undersökning.

(Föreslagen lydelse)

Arbetsgivare skall på begäran till

yrkesskadenämnden och riksförsäkringsverket

lämna sådan uppgift om

arbetet och de förhållanden, under

vilka det bedrives, samt om arbetstagarnas

antal, arbetstid och avlöningsförhållanden,

som erfordras för

att bestämma försäkringsavgift eller

ersättningsbelopp.

I den utsträckning yrkesskadenämnden

eller riksförsäkringsverket

prövar nödigt för ändamål, som avses

i första eller andra stycket, åligger

det uppgiftsskyldig att på begäran

för granskning tillhandahålla yrkesskadenämnden

eller riksförsäkringsverket

förda avlöningslistor,

handelsböcker eller motsvarande anteckningar

jämte därtill hörande

handlingar. Granskningen skall såvitt

möjligt ske så, att den icke medför

hinder i den uppgiftsskyldiges

verksamhet, samt skall, om han så

begär och det lämpligen kan ske,

verkställas hos honom. Handelsböcker

och andra handlingar, som överlämnats

för granskning, skola återställas

utan dröjsmål. Meddelande

om resultatet av granskningen skall

lämnas snarast.

Yrkesskadenämnden och riksförsäkringsverket

äga, i den mån så finnes

erforderligt för ändamål som avses

i andra stycket, att hos myndighet,

som enligt gällande föreskrifter

utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet,

påfordra undersökning av

de förhållanden, under vilka arbetet

bedrives, eller att, där så påkallas

av särskilda omständigheter, själva

företaga sådan undersökning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande hjdelse)

44

Över försåkringsinråttnings beslut

i ärende angående försäkring enligt

denna lag må klagan föras hos försäkringsrådet

genom besvär, som

skola hava inkommit till försäkringsrådet

senast inom en månad efter

det klaganden erhållit kännedom

om beslutet.

Den som önskar ändring i allmän

föreskrift, som meddelats av riksförsäkringsverket,

äger göra ansökan

härom hos försäkringsrådet.

Försäkringsrådet äger, ändå att

klagan icke förts eller ansökan ej

gjorts, till prövning upptaga ärende,

som avses i denna paragraf.

Över försäkringsrådets beslut i annat

ärende enligt denna lag än som

avses i andra stycket må klagan föras

hos försäkringsdomstolen genom

besvär. Besvären skola hava inkommit

till försäkringsrådet inom tre

veckor från det klaganden erhållit

kännedom om beslutet; dock skall

besvärstiden för menighet vara fem

veckor. Den omständigheten, att besvären

ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Försäkringsrådets beslut länder

till efterrättelse utan hinder av förd

klagan, såframt ej rådet annorlunda

förordnar.

(Föreslagen hjdelse)

Mot riksförsäkringsverkets beslut

i ärende angående försäkring enligt

denna lag må talan föras hos grkesskadenämnden

genom besvär, som

skola hava inkommit till nämnden

senast inom en månad efter det klaganden

erhållit kännedom om beslutet.

Den som önskar ändring i allmän

föreskrift, som meddelats av riksförsäkringsverket,

äger göra ansökan

härom hos grkesskadenämnden.

Yrkesskadenämnden äger, ändå

att talan icke förts eller ansökan ej

gjorts, till prövning upptaga ärende,

som avses i denna paragraf.

Mot grkesskadenämndens beslut

i annat ärende enligt denna lag än

som avses i andra stycket må talan

föras hos försäkringsdomstolen genom

besvär. Besvären skola hava inkommit

till grkesskadenämnden

inom tre veckor från det klaganden

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet vara

fem veckor. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Yrkesskadenämndens beslut länder

till efterrättelse utan hinder av

förd talan, såframt ej nämnden annorlunda

förordnar.

48 §.

I övrigt skall vad i 3—42 samt I övrigt skall vad i 3—41 samt

44 §§ är stadgat om obligatorisk för- 44 §§ är stadgat om obligatorisk försäkring

i tillämpliga delar lända till säkring i tillämpliga delar lända till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

efterrättelse beträffande den frivilliga

försäkringen; och skall därvid

vad som sagts om arbetsgivaren i

stället avse försäkringstagaren.

(Föreslagen lydelse)

efterrättelse beträffande den frivilliga

försäkringen; och skall därvid

vad som sagts om arbetsgivaren i

stället avse försäkringstagaren.

51 §.

Äger någon-------—----

Vad försäkringsinrättning enligt

denna lag utgivit i ersättning för

skada äger inrättningen återkräva

av den som uppsåtligen eller genom

grov vårdslöshet vållat skadan eller,

där denna uppkommit i följd av trafik

med motorfordon som avses i

2 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon, enligt lag

är skyldig att utgiva skadestånd evad

han är vållande till skadan eller ej.

På grund av vad i detta stycke sägs

skall inrättningen dock äga att återkräva

allenast vad den ersättningsberättigade

ägt utbekomma av den

skadeståndsskyldige.

52

På begäran av försäkringsinrättning

eller försäkringsrådet må, till

vinnande av utredning i ärende angående

försäkring enligt denna lag,

vid allmän underrätt höras vittne

eller sakkunnig eller förhör under

sanningsförsäkran äga rum med den

som saken rör. Ej vare någon skyldig

att inställa sig vid annan underrätt

än den, inom vars område han

vistas. Om förhöret skall i tillämpliga

delar gälla vad om bevisupptagning

utom huvudförhandling är

stadgat. Ersättning till den som inställt

sig för att höras skall utgå efter

vad rätten prövar skäligt och

skall förskjutas, då försäkringsrå
-

— tillkomma honom.

Ersättning enligt denna lag må ej

återkrävas av den som är skyldig att

utgiva skadestånd till den ersättningsberättigade.

På begäran av riksförsäkringsverket

eller yrkesskadenämnden må, till

vinnande av utredning i ärende angående

försäkring enligt denna lag,

vid allmän underrätt höras vittne

eller sakkunnig eller förhör under

sanningsförsäkran äga rum med den

som saken rör. Ej vare någon skyldig

att inställa sig vid annan underrätt

än den, inom vars område han

vistas. Om förhöret skall i tillämpliga

delar gälla vad om bevisupptagning

utom huvudförhandling är

stadgat. Ersättning till den som inställt

sig för att höras skall utgå efter

vad rätten prövar skäligt och

utgivas av riksförsäkringsverket.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 68

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

det påkallat förhöret, av den försäkringsinrättning,

som rådet bestämmer,

och eljest av den försäkringsinrättning,

som begärt förhöret. Ersättningen

skall stanna å försäkring

sinrättning. Uppkommer tvist

mellan försäkringsinrättningar angående

vem som skall slutligt svara

för ersättningen, skall tvisten på yrkande

av någon av inrättningarna

avgöras av försäkringsrådet.

56

Den som på grund av tjänsteåliggande

för riksförsäkringsverkets eller

försäkringsrådets räkning har

eller haft att taga befattning med

uppgift, handling eller undersökning,

som sägs i 40 §, må ej röja eller

obehörigen nyttja yrkeshemlighet,

som därigenom blivit känd för

honom, och ej heller, där det ej kan

anses påkallat i tjänstens intresse,

yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande,

vilket sålunda blivit honom

kunnigt.

57

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare

att fullgöra något

av vad som åligger honom enligt

32 §, eller försummar någon att ställa

sig till efterrättelse vad i 40 § är

föreskrivet eller att lämna uppgift,

som stadgats i 43 §, straffes med

dagsböter.

Lämnar någon medvetet eller av

grov vårdslöshet i uppgift, som skall

avgivas enligt denna lag, oriktigt

meddelande, straffes med dagsböter,

där ej brottet är i allmän strafflag

belagt med straff.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som på grund av tjänsteåliggande

för riksförsäkringsverkets eller

yrkesskadenämndens räkning har

eller haft att taga befattning med

uppgift, handling eller undersökning,

som sägs i 40 §, må ej röja eller

obehörigen nyttja yrkeshemlighet,

som därigenom blivit känd för

honom, och ej heller, där det ej kan

anses påkallat i tjänstens intresse,

yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande,

vilket sålunda blivit honom

kunnigt.

§•

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare

att fullgöra något

av vad som åligger honom enligt

32 §, eller försummar någon att ställa

sig till efterrättelse vad i 40 § är

föreskrivet, dömes han till böter.

Lämnar någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet i uppgift, som skall

avgivas enligt denna lag, oriktigt

meddelande, dömes han till böter,

om gärningen ej är belagd med straff

i brottsbalken.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

utlåtande nr 68 år 1967

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

Bryter någon mot vad i 56 § är

stadgat, straffes med dagsböter eller

fängelse. Ä brott som nu sagts må

allmän åklagare tala allenast efter

angivelse av målsäganden.

58

Konungen äger träffa överenskommelse

med främmande makt om tilllämpning

av denna lag eller det andra

landets lag i fall, då arbetsgivare

i det ena landet inom det andra bedriver

verksamhet, i vilken arbetstagare

användes, eller då arbetstagare,

vilken ådragit sig skada genom inverkan

som avses i 6 § första stycket

b) eller c) eller tredje stycket,

varit utsatt för dylik inverkan under

arbete i båda länderna. 1

(Föreslagen lydelse)

Bryter någon mot vad i 56 § är

stadgat, dömes han till böter eller

fängelse i högst ett år. Brott som nu

sagts må åtalas av åklagare endast

efter angivelse av målsägande.

§•

Konungen äger träffa överenskommelse

med främmande makt om utsträckt

tillämpning av denna lag eller

om undantag i vissa fall från lagens

bestämmelser.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9, 13 och 15 §§, 16 § första—tredje

styckena, 19—21 §§, 36 § andra stycket och 58 § den 1 januari 1968 samt i

övrigt den 1 januari 1969.

2. De nya bestämmelserna i 9 §, 16 § första—tredje styckena, 19 §, 20 §

första, fjärde och femte styckena samt 21 §, 26 § andra stycket och 51 §

äger icke tillämpning på skada som inträffat före ikraftträdandet och ej

heller på skada, som avses i 6 § första stycket b) eller c) eller tredje stycket

och som yppats senare, om den skadade icke efter ikraftträdandet varit

utsatt för inverkan av den art som orsakat skadan. På skador som nu avses

äger de nuvarande bestämmelserna i 30 § andra och tredje styckena fortfarande

tillämpning.

3. Till dess Konungen bestämmer annat äger de äldre bestämmelserna i

2 §, 16 § fjärde stycket, 40, 44 och 52 §§ fortfarande tillämpning.

4. De äldre bestämmelserna i 56 § äger fortfarande tillämpning i fråga

om den som på grund av tjänsteåliggande för försäkringsrådets räkning

har eller haft att taga befattning med uppgift, handling eller undersökning

som avses i nämnda paragraf.

5. Bolag, som avses i 1 § i dess äldre lydelse, skall före utgången av år

1973, efter avtal mellan bolaget och riksförsäkringsverket, på verket ha

överfört bolagets hela försäkringsbestånd och bolagets övriga ersättningsförpliktelser

på grund av den av bolaget bedrivna försäkringsrörelsen. För

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

överförandet äger 54 § fortfarande tillämpning, om ej annat följer av vad

som sägs nedan.

Sedan avtalet godkänts på ordinarie bolagsstämma, skall bolaget omedelbart

anmäla avtalet till försäkringsinspektionen som ofördröjligen skall

registrera avtalet utan prövning av dess innehåll. När registrering skett,

är bolaget fritaget från sina förpliktelser med avseende på det överlåtna

försäkringsbeståndet. Dessa förpliktelser åvilar i stället riksförsäkringsverket.

Tvist mellan parterna om villkoren för överförande avgöres genom skiljedom

av en för ändamålet utsedd skiljenämnd. Nämnden består av ordförande,

som försäkringsinspektionen utser, och fyra övriga ledamöter, av

vilka vardera parten utser två. Skiljedom har samma verkan som en överenskommelse

mellan parterna. Tvist om tolkningen av avtal om överförande

avgöres i samma ordning som tvist om villkoren för överförande.

Om avtal ej registrerats hos försäkringsinspektionen före utgången av

år 1973, äger Konungen förklara bolagets koncession förverkad.

Till dess registrering av avtal skett eller, i fall som nyss sagts, Konungen

förklarat bolagets koncession förverkad skall skada, som inträffat före utgången

av år 1968, regleras av bolaget. Därvid gäller för bolaget alltjämt

äldre bestämmelser om försäkringsinrättning i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Vidare äger 33 och 42 §§ fortfarande tillämpning.

Vid tillämpning av 25 § anses 1 § i dess äldre lydelse gälla till dess riksförsäkringsverket

övertagit ansvaret för samtliga bolags förpliktelser.

Den som vid utgången av år 1968 är delägare i bolag skall anses som

delägare även för tiden därefter.

6. Önskar bolag, som avses i 1 § i dess äldre lydelse, upphöra att meddela

försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring före utgången av år 1968,

äger bestämmelserna i punkt 5 motsvarande tillämpning i fråga om avvecklingen,

om försäkringsinspektionen medger det.

7. Ytterligare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet av denna

lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket

eller försäkringsinspektionen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

21

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 246)

om krigsförsäkring för sjömän m.fl.

Härigenom förordnas, dels att 5 § lagen den 14 maj 1954 om krigsförsäkring

för sjömän m. fl. skall upphöra att gälla, dels att 2, 3 och 6 §§ sam
-

ma lag skall erhålla ändrad lydelse på

(Nuvarande lydelse)

2

Den skadades årliga arbetsförtjänst

må icke beräknas till lägre belopp

än femtusen kronor.

3

Har olycksfallet, efter upphörande

av därav förorsakad sjukdom,

medfört förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av densamma med

minst en tiondel, vilken förlust eller

nedsättning kan antagas bliva för

framtiden bestående, skall, utöver

livränta, till den skadade utgivas vid

förlust av arbetsförmågan, om den

skadade var befälhavare, maskinchef,

styrman, maskinist, föreståndare

för ekonomiavdelning eller radiotelegrafist,

ett belopp, motsvarande

ett års lön, beräknad till tolv

gånger den kontanta månadslön, som

den skadade åtnjöt vid tiden för

sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den skadades årliga arbetsförtjänst

må icke beräknas till lägre belopp

än ett belopp motsvarande två

och en halv gånger det basbelopp

enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring

som gällde vid ingången av det år

då skadan inträffade.

§•

Har olycksfallet, efter upphörande

av därav förorsakad sjukdom,

medfört förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av densamma med

minst en tiondel, vilken förlust eller

nedsättning kan antagas bliva för

framtiden bestående, skall, utöver

livränta, till den skadade utgivas

vid förlust av arbetsförmågan ett

belopp motsvarande sex gånger basbeloppet

vid ingången av det år då

skadan inträffade samt vid nedsättning

av arbetsförmågan det lägre belopp,

som svarar mot nedsättningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

olycksfallet, dock lägst niotusen och

högst trettontusen kronor, och eljest

ett belopp av niotusen kronor samt

vid nedsättning av arbetsförmågan

det lägre belopp, som svarar mot

nedsättningen.

Undergår, sedan ersättning, varom

i denna paragraf sägs, blivit för den

skadade genom beslut av försäkring

sinrättning en bestämd, den skadades

tillstånd väsentlig försämring

i förhållande till vad som vid beslutets

fattande antagits, må jämkning

i ersättningen äga rum.

6

Arbetsgivare är pliktig att till den

försäkringsinrättning, i vilken hos

honom anställda äro obligatoriskt

försäkrade jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring,

erlägga det tillägg

till tidigare bestämd försäkringsavgift,

som må föranledas av tillämpningen

av denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift, varom

i första stycket sägs, skall tillläggsavgift

eller bidrag enligt 39 §

lagen om yrkesskadeförsäkring icke

erläggas.

(Föreslagen lydelse)

Undergår, sedan ersättning, varom

i denna paragraf sägs, blivit för den

skadade genom beslut av riksförsäkringsverket

bestämd, den skadades

tillstånd väsentlig försämring i förhållande

till vad som vid beslutets

fattande antagits, må jämkning i ersättningen

äga rum.

§•

Arbetsgivare är pliktig att till riksförsäkringsverket

erlägga det tillägg

till tidigare bestämd försäkringsavgift,

som må föranledas av tillämpningen

av denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift, varom

i första stycket sägs, skall tillläggsavgift

enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring

icke erläggas.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 2 § och 3 § första stycket den 1 januari

1968 samt i övrigt den 1 januari 1969. På olycksfall som inträffat

före den 1 januari 1969 äger 5 § fortfarande tillämpning.

De nya bestämmelserna i 2 § och 3 § första stycket äger icke tillämpning

på olycksfall som inträffat före den 1 januari 1968.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

23

Förslag

till

Förordning

om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 4 §, 6 § 2 och 3 mom., 7 § 1—3 mom., 9 §, 11 §

2 mom. samt 14, 16, 18 och 19 §§ militärersättningsförordningen den 2 juni

19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

4

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras med det

undantag, som angives i 6 § 3 mom.,

av riksförsäkringsverket.

Över beslut av riksförsäkringsverket

i sådant ärende må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola hava inkommit till försäkringsrådet

senast inom en månad efter

det klaganden erhållit kännedom

om beslutet.

Försäkringsrådet äger, ändå att

klagan icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

Över försäkringsrådets beslut må

klagan föras hos försäkringsdomstolen

genom besvär. Besvären skola

hava inkommit till försäkringsrådet

inom tre veckor från det klaganden

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet vara

fem veckor. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

(Föreslagen lydelse)

§•

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras av riksförsäkringsverket.

Mot riksförsäkringsverkets beslut

i sådant ärende må talan föras hos

yrkesskadenämnden genom besvär,

som skola hava inkommit till nämnden

senast inom en månad efter det

klaganden erhållit kännedom om beslutet.

Yrkesskadenämnden äger, ändå att

talan icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

Mot yrkesskadenämndens beslut

må talan föras hos försäkringsdomstolen

genom besvär. Besvären skola

hava inkommit till nämnden inom

tre veckor från det klaganden erhållit

kännedom om beslutet; dock skall

besvärstiden för menighet vara fem

veckor. Den omständigheten, att besvären

ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

1 Förordningen omtryckt 1954:460. Senaste lydelse av 4 §, 6 § 2 mom., 7 § 2 mom., 11 § 2 mom.

samt 14, 16, 18 och 19 §§ se 1962:409 samt av 7 § 3 mom. se 1959:587.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Försäkringsrådets beslut länder

till efterrättelse utan hinder av förd

klagan, såframt ej rådet annorlunda

förordnar.

Med avseende å försäkringsrådets

behandling av ifrågavarande ärenden

skall gälla vad i 6 § lagen om försökringsrådet

stadgas.

2 m o m. Har olycksfallet

Sjukpenningens storlek bestämmes,

där ej annat följer av vad i

femte stycket sägs, av den sjukpenningklass,

till vilken den skadade

med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst

är att hänföra.

Sjukpenningklasserna och beloppet

av hel sjukpenning inom varje

klass framgå av följande tabell:

Den skadades

årliga arbets- förtjänst uppgår

Beloppet

av hel

sjukpenning

Sjuk-

pen-

ning-

klass

till

men ej

för tid

t. o. in.

den

månad

under

för tid

nr

till

vilken

därefter

kr.

kr.

den

skadade

fyller

67 år

kr.

kr.

i

1 800

3

3

2

1 800

2 400

4

4

3

2 400

3 000

5

5

4

3 000

3 600

6

5

5

3 600

4 200

7

6

6

4 200

5 000

8

6

7

5 000

5 800

9

7

8

5 800

6 800

10

7

9

6 800

8 400

12

8

10

8 400

10 200

14

9

11

10 200

12 000

16

10

12

12 000

14 000

18

11

13

14 000

—

20

12

Halv sjukpenning utgör hälften av

hel sjukpenning.

(Föreslagen lydelse)

Yrkesskadenämndens beslut länder

till efterrättelse utan hinder av

förd talan, såframt ej nämnden annorlunda

förordnar.

Med avseende å yrkesskadenämndens

behandling av ifrågavarande

ärenden skall gälla vad som föreskrives

i 2 § lagen den 14 maj 1954

(nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

halv sjukpenning.

Sjukpenningens storlek bestämmes,

där ej annat följer av vad i

fjärde stycket sägs, av den sjukpenningklass,

till vilken den skadade

med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst

är att hänföra.

Sjukpenningklasserna och beloppet

av hel sjukpenning inom varje

klass bestämmas med ledning av tabellen

i 3 kap. 4 § lagen om allmän

försäkring. Med inkomst av förvärvsarbete

för år avses därvid den skadades

årliga arbetsförtjänst beräknad

enligt 9 §.

6 §.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För tid, —- -—------— --dag räknad.

I fråga — —- ----_____ motsvarande tillämpning.

3 mom. Har olycksfallet efter

upphörande av därav förorsakad

sjukdom medfört under längre eller

kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av

denna med minst en tiondel, utgives,

där ej annat följer av 5 mom., livränta

under tiden till den skadade.

Medför samma olycksfall ånyo sjukdom,

på grund varav sjukpenning

skall utgå, äger den skadade dock

icke uppbära livräntan under sjukdomstiden.

Livräntan beräknas på

grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst,

i förekommande fall

nedsatt efter vad i tredje stycket

sägs, (ersättningsunderlaget) samt

utgår för tid till och med den månad

under vilken han fyller sextiosju år,

med belopp som för år räknat motsvarar
a)

vid förlust av arbetsförmågan:

elva tolftedelar av ersättningsunderlaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

med minst tre tiondelar: en

mot graden av nedsättningen svarande

del av ersättningsunderlaget,

minskad med en tolftedel av detta,

och

c) vid nedsättning av arbetsförmågan

med mindre än tre tiondelar:

den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget,

som svarar mot graden

av nedsättningen.

För tid från och med månaden

näst efter den, under vilken skadad

fyllt sextiosju år, utgör livräntan tre

3 mom. Har olycksfallet efter

upphörande av därav förorsakad

sjukdom medfört under längre eller

kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av

denna med minst en tiondel, utgives,

där ej annat följer av 5 mom., livränta

under tiden till den skadade.

Medför samma olycksfall ånyo sjukdom,

på grund varav sjukpenning

skall utgå, äger den skadade dock

icke uppbära livräntan under sjukdomstiden.

Livräntan beräknas på

grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst,

i förekommande fall

nedsatt efter vad i tredje stycket

sägs, (ersättningsunderlaget) samt

utgår för tid till och med månaden

närmast före den, under vilken han

fyller sextiosju år, med belopp som

för år räknat motsvarar

a) vid förlust av arbetsförmågan:

elva tolftedelar av ersättningsunderlaget,

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

med minst tre tiondelar: en

mot graden av nedsättningen svarande

del av ersättningsunderlaget.

minskad med en tolftedel av detta,

och

c) vid nedsättning av arbetsförmågan

med mindre än tre tiondelar:

den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget,

som svarar mot graden

av nedsättningen.

För tid från och med den månad,

under vilken skadad fyllt sextiosju

år, utgör livräntan tre fjärdedelar

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

fjärdedelar av det belopp, vartill livräntan

skall beräknas jämlikt första

stycket.

Vid fastställande av ersättningsnnderlaget

medräknas årlig arbetsförtjänst,

som icke överstiger sjutusentvåhundra

kronor, till hela sitt

belopp, den del av arbetsförtjänsten,

som överstiger sjutusentvåhundra

men ej tiotusenåttahundra kronor,

till tre fjärdedelar och den del därav,

som överstiger tiotusenåttahundra

kronor, till hälften.

På ansökan av den skadade må

försäkringsrådet, när skäl därtill

prövas föreligga, besluta att livränta

eller del därav eller livränta för viss

tid skall utbytas mot ett belopp för

en gång, motsvarande högst de utbytta

livräntebeloppens kapitalvärde

enligt beräkningsgrunder som fastställas

av Konungen.

7

1 mom. Har olycksfallet medfört

den skadades död, skall utgivas

begravningshjälp med sexhundra

kronor och, enligt vad nedan i 2—5

mom. sägs, för år beräknade livräntor

till efterlevande.

2 mom. Änka efter den avlidne

äger uppbära livränta, så länge hon

lever ogift. Livräntans belopp skall

för tid till och med den månad, under

vilken änkan fyller sextiosju år,

motsvara en tredjedel och för tid

därefter en fjärdedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Levde makar
-

(Föreslagen lydelse)

av det belopp, vartill livräntan skall

beräknas jämlikt första stycket.

Vid fastställande av ersättningsunderlaget

medräknas årlig arbetsförtjänst,

i vad den icke överstiger två

gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 §

lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring vid ingången av

det år då skadan inträffade, till hela

sitt belopp, i vad den överstiger två

men ej tre gånger nämnda basbelopp,

till tre fjärdedelar och i vad den

överstiger tre gånger nämnda basbelopp,

till hälften.

På ansökan av den skadade må

riksförsäkringsverket, när skäl därtill

prövas föreligga, besluta att livränta

eller del därav eller livränta

för viss tid skall utbytas mot ett belopp

för en gång, motsvarande högst

de utbytta livräntebeloppens kapitalvärde

enligt beräkningsgrunder som

fastställas av Konungen.

§•

1 mom. Har olycksfallet medfört

den skadades död, skall utgivas begravningshjälp

med ett belopp motsvarande

tjugu procent av basbeloppet

vid ingången av det år då dödsfallet

inträffade och, enligt vad nedan i

2—5 mom. sägs, för år beräknade

livräntor till efterlevande.

2 mom. Änka efter den avlidne

äger uppbära livränta, så länge hon

lever ogift. Livräntans belopp skall

för tid till och med månaden närmast

före den, under vilken änkan fyller

sextiosju år, motsvara en tredjedel

och för tid därefter en fjärdedel av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967 27

(Föreslagen Igdelse)

Levde makarna åtskilda efter vunnen

hemskillnad, skall livränta dock

ej utgå till änkan med mindre hon

enligt dom eller avtal var berättigad

till underhåll av den avlidne.

(Nuvarande Igdelse)

na åtskilda efter vunnen hemskillnad,

skall livränta dock ej utgå till

änkan med mindre hon enligt dom

eller avtal var berättigad till underhåll

av den avlidne.

Var den —• ---------varit trolovad.

Rätten till — -----------med annan.

Efterlämnar den som avlidit änkling

och kommer denne genom dödsfallet

att sakna erforderligt underhåll,

skall livränta tillerkännas honom

efter vad som med hänsyn till

omständigheterna prövas skäligt.

Livränta må dock utgå endast så

länge änklingen lever ogift samt må

för tid till och med den månad, under

vilken han fyller sextiosju år,

motsvara högst en tredjedel och för

tid därefter högst en fjärdedel av

den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

å särskilda tider utgiva

bidrag till förutvarande make,

äger denne, så länge bidraget skolat

utgå, erhålla livränta med belopp,

som motsvarar bidraget. Livräntan

må dock för tid till och med den

månad, under vilken den berättigade

fyller sextiosju år, motsvara högst en

tredjedel och för tid därefter högst

en fjärdedel av den avlidnes årliga

arbetsförtj änst.

Efterlämnar den som avlidit änkling

och kommer denne genom dödsfallet

att sakna erforderligt underhåll,

skall livränta tillerkännas honom

efter vad som med hänsyn till

omständigheterna prövas skäligt.

Livränta må dock utgå endast så

länge änklingen lever ogift samt må

för tid till och med månaden närmast

före den, under vilken han fyller sextiosju

år, motsvara högst en tredjedel

och för tid därefter högst en fjärdedel

av den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

å särskilda tider utgiva

bidrag till förutvarande make,

äger denne, så länge bidraget skolat

utgå, erhålla livränta med belopp,

som motsvarar bidraget. Livräntan

må dock för tid till och med månaden

närmast före den, under vilken

den berättigade fyller sextiosju år,

motsvara högst en tredjedel och för

tid därefter högst en fjärdedel av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera---------årliga arbetsförtjänsten.

Skall livränta, varom sägs i detta

inom., utgå så länge livräntetagaren

lever ogift och ingår livräntetagaren

äktenskap före fyllda sextio år, utgives

ett belopp för en gång, motsvarande

tre årsbelopp av livräntan, beräknad

utan hänsyn till stadgandena

Skall livränta, varom sägs i detta

mom., utgå så länge livräntetagaren

lever ogift och ingår livräntetagaren

äktenskap före fyllda sextio år, utgives

ett belopp för en gång, motsvarande

tre årsbelopp av livräntan, beräknad

på grundval av det månads
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

i nästföregående stycke och i 5 inom.

här nedan.

3 mom. Varje barn till den avlidne

äger till den dag det fyller sexton

år uppbära livränta med belopp,

som motsvarar en sjättedel av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är

barnet efter sagda tidpunkt till följd

av sjukdom eller annan dylik orsak

ur stånd att själv försörja sig, skall

livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst till den dag

barnet fyller tjuguett år. Till barn,

som var adopterat av annan än den

avlidnes make, skall livränta dock

ej utgivas. Ej heller skall livränta

utgå till barn utom äktenskap, därest

den avlidne enligt avtal som är

bindande för barnet, åtagit sig att

till dess underhåll utgiva visst belopp

en gång för alla.

Adoptivbarn äger----.--

Var den--—--— —--

9

Den skadades-------. —

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än femtusen

kronor. Detsamma gäller beträffande

fast anställt manskap och

hemvärnspersonal, då fråga är om

ersättning för tid efter det den skadade

fyllt tjugu år eller om livränta

till efterlevande.

(Föreslagen lydelse)

belopp vartill livräntan uppgick den

månad äktenskapet ingicks eller vartill

den skulle ha uppgått nämnda

månad utan hänsyn till stadgandena

i nästföregående stycke och i 5 mom.

här nedan.

3 mom. Varje barn till den avlidne

äger till och med den månadt

under vilken det fyller sexton år

uppbära livränta med belopp, som

motsvarar en sjättedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Är barnet

efter sagda tidpunkt till följd av

sjukdom eller annan dylik orsak ur

stånd att själv försörja sig, skall livräntan

utgå, så länge anledningen till

den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst till och med den

månad, under vilken barnet fyller

tjuguett år. Till barn, som var adopterat

av annan än den avlidnes make,

skall livränta dock ej utgivas. Ej heller

skall livränta utgå till barn utom

äktenskap, därest den avlidne enligt

avtal som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll utgiva

visst belopp en gång för alla.

— — — eget barn.

erforderligt underhåll.

§•

--om yrkesskadeförsäkring.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än ett belopp

motsvarande två och en halv

gånger det basbelopp som gällde vid

ingången av det år då skadan inträffade.

Detsamma gäller beträffande

fast anställt manskap och hemvärnspersonal,

då fråga är om ersättning

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

11

2 mom. Har skadad--— — —

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension, skall göras avdrag

om och i den mån ersättningen skolat

föranleda minskning av pensionen.

(Föreslagen lydelse)

för tid efter det den skadade fyllt

tjugu år eller om livränta till efterlevande.

§•

--— — till kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

pension enligt lagen om allmän

försäkring, skall göras avdrag om

och i den mån ersättningen skolat

föranleda minskning av pensionen.

14 §.

Sjukpenning utbetalas -----

Livränta, som ej utgår i form av

•ett belopp för en gång, utbetalas, såvida

ej annat överenskommes med

livräntetagaren, för varje månad,

räknat från den dag rätten till livränta

inträtt, d månadens första dag.

I den mån livränta finnes böra för

viss tid, under vilken anpassning efter

skadans verkningar beräknas inträda,

utgå med högre belopp än för

tiden därefter, må utbetalningen ske

enligt föreskrifter som meddelas av

för säkring srådet.

Beträffande tiden

Annan ersättning

Förskottsvis utgiven

Slutar sjukpenningAngående

sättet--

-----en månad.

Livränta, som ej utgår i form av

ett belopp för en gång, utbetalas,

såvida ej annat överenskommes med

livräntetagaren eller följer av vad

Konungen förordnat, för kalendermånad.

avsedda ändamålet,

kan ske.

del återkrävas.

- ---slutande belopp.

förordnar Konungen.

eller livräntebelopp,

16 §.

Äger någon---------

Vad i ersättning enligt denna förordning

utgivits må riksförsäkringsverket

för statsverkets räkning återkräva

av den som uppsåtligen eller

genom grov vårdslöshet vållat skadan

eller, där denna uppkommit i följd

— tillkomma honom.

Ersättning enligt denna förordning

må ej återkrävas av den som

är skyldig att utgiva skadestånd till

den ersättningsberättigade.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av trafik med motorfordon som avses

i 2 § lagen den 10 maj 1929 om

trafikförsäkring å motorfordon, enligt

lag är skyldig att utgiva skadestånd

evad han är vållande till skadan

eller ej. På grund av vad i detta

stycke sågs skall riksförsäkringsverket

dock äga att återkräva allenast

vad den ersättningsberättigade ägt

utbekomma av den skadeståndsskyldige.

18

På begäran av riksförsäkringsverket

eller försäkringsrådet må, till

vinnande av utredning i ärende angående

ersättning enligt denna förordning,

vid allmän underrätt höras

vittne eller sakkunnig eller förhör

under sanningsförsäkran äga rum

med den som saken rör. Ej vare någon

skyldig att inställa sig vid annan

underrätt än den, inom vars område

han vistas. Om förhöret skall i

tillämpliga delar gälla vad om bevisupptagning

utom huvudförhandling

är stadgat. Ersättning till den som

inställt sig för att höras skall utgå

efter vad rätten prövar skäligt och

utgivas av riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket och försäkringsrådet

äga även att för det i första

stycket avsedda ändamålet av vederbörande

polismyndighet påfordra

undersökning.

19

Vad som finnes stadgat rörande

skyldighet för arbetsgivare att på begäran

till försäkringsrådet eller riksförsäkringsverket

lämna uppgifter,

som erfordras för bestämmande av

§•

På begäran av riksförsäkringsverket

eller yrkesskadenämnden må, till

vinnande av utredning i ärende angående

ersättning enligt denna förordning,

vid allmän underrätt höras

vittne eller sakkunnig eller förhör

under sanningsförsäkran äga rum

med den som saken rör. Ej vare någon

skyldig att inställa sig vid annan

underrätt än den, inom vars område

han vistas. Om förhöret skall i tilllämpliga

delar gälla vad om bevisupptagning

utom huvudförhandling

är stadgat. Ersättning till den som

inställt sig för att höras skall utgå

efter vad rätten prövar skäligt och

utgivas av riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket och yrkesskadenämnden

äga även att för det i

första stycket avsedda ändamålet av

vederbörande polismyndighet påfordra

undersökning.

§•

Vad som finnes stadgat rörande

skyldighet för arbetsgivare att på begäran

till yrkesskadenämnden eller

riksförsäkringsverket lämna uppgifter,

som erfordras för bestämmande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

och rörande ansvar, då

någon underlåter att lämna sådan

uppgift eller i uppgift lämnar oriktigt

meddelande, äger motsvarande

tillämpning beträffande uppgifter till

ledning för bestämmande av ersättning

enligt denna förordning.

(Föreslagen lydelse)

av ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

och rörande ansvar,

då någon underlåter att lämna

sådan uppgift eller i uppgift lämnar

oriktigt meddelande, äger motsvarande

tillämpning beträffande uppgifter

till ledning för bestämmande

av ersättning enligt denna förordning.

Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 6 § 2 mom. och 3 mom.

första—tredje styckena, 7 § 1—3 mom. samt 9 och 14 §§ den 1 januari 1968

samt i övrigt den 1 januari 1969.

De nya bestämmelserna i 6 § 3 mom. första—tredje styckena, 7 § 1 mom.,

2 mom. första, fjärde och femte styckena samt 3 mom., 9 §, 11 § 2 mom. och

16 § äger icke tillämpning på skada som inträffat före ikraftträdandet.

Till dess Konungen bestämmer annat äger de äldre bestämmelserna i 4 §,

6 § 3 mom. fjärde stycket samt 18 och 19 §§ fortfarande tillämpning.

Ytterligare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet av denna förordning

meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av

riksf ör säkring sverket.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Förslag

till

Lag

om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I fråga om livränta och sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring

enligt

1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å

fartyg tjänstgörande personer,

4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

skall följande bestämmelser gälla, i den mån ersättningen ej utgår av statsmedel.

Bestämmelserna äger ej tillämpning på sådan del av livränta som bytts ut

mot engångsbelopp.

2 §•

Livränta höjes med tjugofem procent om skadan inträffat år 1961 eller

tidigare, med tjugo procent om skadan inträffat något av åren 1962—1964

och med tio procent om skadan inträffat något av åren 1965—1967.

Har livräntan omreglerats enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående

omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr

235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. eller höjts enligt lagen den

6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada

m. m., lägges den omreglerade eller höjda livräntan till grund för

höjning enligt första stycket.

3 §■

Livränta utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid

gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger förhållandet

mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari månad 1968

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för

januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till

närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för

beräkning enligt första stycket.

Tillämpning av bestämmelserna i första och andra styckena får ej leda

till att utgående förmån nedsättes.

4 §•

Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår i anledning av

samma skada icke understiga en fyrahundradedel av den livränta, som efter

värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till den skadade vid förlust

av arbetsförmågan.

5 §•

Föreskrift i lag eller annan författning om livränta eller sjukpenning,

som avses i denna lag, gäller även den höjning av livräntan eller sjukpenningen

som följer av 2—4 §§.

Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda

belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid tillämpning av 17 kap.

2 § lagen om allmän försäkring i fråga om den som vid utgången av år 1967

åtnjöt pension, vilken enligt sistnämnda lagrum minskats med hänsyn till

livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den

som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för

vilken livränta tidigare utgått.

6 §•

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av

denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt

tillägg till de avgifter som för året beräknas för honom enligt 38 och 39 §§

lagen om yrkesskadeförsäkring.

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968 men äger icke tillämpning

på ersättning som belöper på tid dessförinnan.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 68

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Förslag

till

Förordning

om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Bestämmelserna i denna förordning avser livränta och sjukpenning som

utgår av statsmedel enligt

1) lagen den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete,

2) kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild

för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,

3) förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

4) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,

5) förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare

avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,

6) förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig,

7) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

8) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

9) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer,

10) förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomser

sättning åt tvångsarbetare m. fl.,

11) förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.,

12) förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel

i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd,

13) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under hemvärnstj änstgöring,

14) förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

15) förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i

anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt,

16) kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.,

17) militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261),

18) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

19) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,

20) förordningen den 14 maj 1954 (nr 247) om ersättning av statsmedel

vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.,

21) förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

22) förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.,

23) kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 492) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.,

24) kungörelsen den 30 juni 1961 (nr 457) om ersättning på grund av

medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m.,

25) kungörelsen den 30 november 1962 (nr 607) om ersättning på grund

av verksamhet för brandsläckning m. m.

I fråga om författningarna under 1, 2 och 5 gäller denna förordning även

livränta och sjukpenning som utgår av andra medel än statsmedel. I den

mån Konungen icke bestämmer annat gäller förordningen även livränta och

sjukpenning som enligt Konungens förordnande utges enligt grunderna i

någon av de författningar som anges i första stycket.

Bestämmelserna äger ej tillämpning på sådan del av livränta som bytts

ut mot engångsbelopp.

2 §■

Livränta höjes med tjugofem procent om skadan inträffat år 1961 eller

tidigare, med tjugo procent om skadan inträffat något av åren 1962—1964

och med tio procent om skadan inträffat något av åren 1965—1967.

Har livräntan omreglerats enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262)

angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, förordningen den 17 juni 1955 (nr 470)

angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av

olycksfall i arbete m. m. eller förordningen den 11 maj 1956 (nr 183) angående

omreglering av vissa ersättningar på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare eller har livräntan höjts enligt förordningen

den 6 juni 1962 (nr 304) om förhöjning av vissa ersättningar av

statsmedel i anledning av yrkesskada m. m. eller förordningen den 6 juni

1962 (nr 308) om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare, lägges den omreglerade eller höjda livräntan

till grund för höjning enligt första stycket.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Utgår tillägg till livränta enligt kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410)

angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera

av statsmedel utgående livräntor m. m. eller förordningen den 3 juni 1938

(nr 216) om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen

den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,

lägges livräntan jämte tillägget till grund för höjning enligt första

stycket.

3 §•

Livränta utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid

gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger förhållandet

mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari månad 1968

eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för

januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till

närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för

beräkning enligt första stycket.

Tillämpning av bestämmelserna i första och andra styckena får ej leda

till att utgående förmån nedsättes.

4 §•

Har livränta utgått, får liel sjukpenning som senare utgår i anledning av

samma skada icke understiga en fyrahundradedel av den livränta, som efter

värdesäkring enligt denna förordning skulle ha utgått till den skadade vid

förlust av arbetsförmågan.

5 §•

Föreskrift i lag eller annan författning om livränta eller sjukpenning, som

avses i denna förordning, gäller även den höjning av livräntan eller sjukpenningen

som följer av 2—4 §§.

Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda

belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid tillämpning av 17 kap.

2 § lagen om allmän försäkring i fråga om den som vid utgången av år 1967

åtnjöt pension, vilken enligt sistnämnda lagrum minskats med hänsyn till

livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den

som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för

vilken livränta tidigare utgått.

6 §•

Kostnaden för värdesäkring enligt denna förordning bestrides av statsmedel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 men äger icke till

lämpning på ersättning som belöper på tid dessförinnan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3 kap. 10 §, 5 kap. 2 § och 17 kap. 2 § lagen den

25 maj 1962 om allmän försäkringi skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 kap.

10

För den dag då sjukdomsfallet inträffade

utgår sjukpenning endast

om den försäkrade på grund av sj ukdomen

gått miste om dagpenning

från erkänd arbetslöshetskassa.

Varar sjukperioden

Utan hinder

Sjukpenning må - Såsom sjukperiod

§•

För den dag då sjukdomsfallet inträffade

utgår sjukpenning endast

om den försäkrade på grund av sjukdomen

gått miste om dagpenning

från erkänd arbetslöshetskassa eller

sjukperioden börjar inom tjugu dagar

efter föregående sjukperiods slut.

överstiger två.

för år.

bör utgå.

•i 7 §.

5 kap.

2 §•

Den, som kommit i åtnjutande av

folkpension enligt vad i 1 § första

stycket sägs men vars rätt enligt

nämnda lagrum upphört, må även i

fortsättningen åtnjuta folkpension,

därest Konungen för vissa fall så förordnat

eller det med hänsyn till omständigheterna

skulle framstå såsom

oskäligt att indraga pensionen. Vid

tillämpning av 6—10, 16, 17 och 20

Den, som kommit i åtnjutande av

folkpension enligt vad i 1 § sägs men

vars rätt enligt nämnda lagrum upphört,

må även i fortsättningen åtnjuta

folkpension, därest Konungen

för vissa fall så förordnat eller det

med hänsyn till omständigheterna

skulle framstå såsom oskäligt att indraga

pensionen. Vid tillämpning av

6—10, 16, 17 och 20 kap. skall pen
-

1 Senaste lydelse av 3 kap. 10 § se 1966:350.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande lydelse)

kap. skall pensionsberättigad som i

denna paragraf sägs likställas med

försäkrad, även om han icke uppfyller

förutsättningarna i 1 kap. 3 §

första stycket.

(Föreslagen lydelse)

sionsberättigad som i denna paragraf

sägs likställas med försäkrad, även

om han icke uppfyller förutsättningarna

i 1 kap. 3 § första stycket.

17 kap.

2 §•

Äger pensionsberättigad rätt till

livränta eller sjukpenning jämlikt

lagen om yrkesskadeförsäkring eller

äger han jämlikt annan lag eller särskild

författning eller enligt Konungens

förordnande rätt till livränta eller

sjukpenning, som bestämmes av

eller utbetalas från riksförsäkringsverket

eller bolag som avses i 1 §

lagen om yrkesskadeförsäkring,

minskas honom eljest tillkommande

pension enligt vad nedan stadgas.

Motsvarande skall äga tillämpning i

fall då livränta eller sjukpenning utgår

enligt utländsk lagstiftning om

yrkesskadeförsäkring. Har livränta

eller del därav eller livränta för viss

tid utbytts mot ett engångsbelopp,

skall anses som om livränta utginge

eller den utgående livräntan vore förhöjd

med belopp som enligt de vid

utbytet tillämpade försäkringstekniska

grunderna svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i

form av förtidspension eller ålderspension

minskas med tre fjärdedelar

av den pensionsberättigade för

samma tid tillkommande sjukpen
-

Äger pensionsberättigad rätt till

livränta på grund av obligatorisk försäkring

jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar

eller lagen om yrkesskadeförsäkring

eller äger han jämlikt annan lag eller

särskild författning eller enligt

Konungens förordnande rätt till livränta,

som bestämmes av eller utbetalas

från riksförsäkringsverket,

minskas honom eljest tillkommande

pension enligt vad nedan stadgas.

Motsvarande skall äga tillämpning

i fall då livränta utgår enligt utländsk

lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

Medför skada, för vilken

livränta börjat utgivas, återigen

sjukdom som berättigar till sjukpenning,

skall det anses som om livränta

utginge under sjukdomstiden. Har

livränta eller del därav eller livränta

för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp,

skall anses som om livränta

utginge eller den utgående livräntan

vore förhöjd med belopp som enligt

de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska

grunderna svarar mot

engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i

form av förtidspension eller ålderspension

minskas med tre fjärdedelar

av den pensionsberättigade för samma

tid tillkommande livränta såsom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Nuvarande hjdelse)

ning jämte barntillägg eller livränta

såsom skadad; dock må avdrag å

annan förtidspension än hel sådan

ske endast om skadan inträffat före

den tidpunkt från vilken pensionen

utgår och avdrag å tilläggspension

göras endast om den pensionsberättigade

ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng

för minst ett år vid den tidpunkt

då skadan inträffat.

Folkpension i —----— —

Minskning enligt-----— —

(Föreslagen lydelse)

skadad; dock må avdrag å annan

förtidspension än hel sådan ske endast

om skadan inträffat före den

tidpunkt från vilken pensionen utgår

och avdrag å tilläggspension göras

endast om den pensionsberättigade

ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng

för minst ett år vid den tidpunkt

då skadan inträffat.

--skadan inträffat.

---skolat utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

De nya bestämmelserna i 17 kap. 2 § äger icke tillämpning på ersättning

som belöper på tid före ikraftträdandet.

Bestämmelsen i 17 kap. 2 § första stycket i dess äldre lydelse angående

livränta som bestämmes av eller utbetalas från bolag som avses i 1 § lagen

om yrkesskadeförsäkring skall i vad avser obligatorisk försäkring fortsätta

att gälla så länge livränta bestämmes av eller utbetalas från sådant bolag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

41

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466)

om försäkringsrådet

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1917 om försäkringsrådet skall

upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Bestämmelse i lag eller annan författning om försäkringsrådet skall efter

ikraftträdandet i stället avse yrkesskadenämnden, i den mån Konungen

ej förordnar annat.

Närmare föreskrifter med anledning av ikraftträdandet meddelas av

Konungen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning den 1 januari 1968 av äldre yrkesskadelivräntor.

Livräntorna höjs med 25 % om skadan inträffat år 1961 eller tidigare,

med 20 % om skadan inträffat under något av åren 1962—1964 och

med 10 % om skadan inträffat under något av åren 1965—1967. Samtidigt

föreslås att den årliga arbetsförtjänst, som enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

skall ligga till grund för bestämmande av livräntan, maximeras

till ett belopp motsvarande fyra gånger basbeloppet, dvs. f. n. 22 800 kr., i

stället för nuvarande 15 000 kr. Även de inkomstgränser som nu tillämpas

för beräkning av det s. k. ersättningsunderlaget inom yrkeskadeförsäkringen

föreslås höjda. Sammantaget innebär detta att den högsta livränta

som kan utgå höjs från 11 000 till, vid nuvarande basbelopp, ca 17 000 kr.

Enligt propositionen skall både äldre och nytillkommande livräntor värdesäkras

genom anknytning till basbeloppet.

De förbättringar som förelås i fråga om yrkesskadelivräntor skall gälla

även militärersättningar och därmed likställda ersättningar av statsmedel.

Vidare föreslås i propositionen att de s. k. socialförsäkringsbolagen skall

upphöra att meddela yrkesskadeförsäkring vid utgången av år 1968. Därjämte

föreslås att försäkringsrådet vid den tidpunkt som Kungl. Maj :t senare

bestämmer skall upphöra med sin verksamhet och ersättas av en

nämnd, kallad yrkesskadenämnden.

Av propositionen redovisas nedan endast vad föredragande departementschefen

anfört i sin allmänna motivering.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 447 av herr Svanström m. fl. och II: 796 av herr Persson

i Heden m. fl. har yrkats, »att riksdagen för sin del måtte besluta, att livränta

till skadad med arbetsförmågan nedsatt mindre än 2/io (3/io för skadad

över 67 år) skall höjas med 30 procent av utgående belopp, om skadan inträffat

1955 eller tidigare, med 20 procent, om skadan inträffat 1956 eller

1957, och med 10 procent, om skadan inträffat 1958 eller 1959.»

I motionerna I: 895 av herr Geijer, Arne, m. fl. och II: 1109 av fru Ekendahl

m. fl. har yrkats

»att riksdagen, med frångående av propositionen, dels fastställer lydelsen

av 16 § tredje stycket i förslaget enligt följande: »Vid fastställande av

ersättningsunderlaget medräknas årlig arbetsförtjänst, i vad den icke överstiger

två gånger basbeloppet vid ingången av det år då skadan inträffade,

till hela sitt belopp, i vad den överstiger två men ej fyra gånger nämnda

basbelopp till tre fjärdedelar och i vad den överstiger fyra gånger nämnda

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

basbelopp, till hälften», dels uttalar att inkomsttaket vid beräkningen av

ersättningsunderlaget skall motsvara sex gånger det basbelopp som gäller

vid skadeårets ingång;

att åldergränsen i 21 § höjes till 19 år;

att riksdagen fastställer att bevisregeln i gällande lag utvidgas på sätt

som ovan angivits; samt

att riksdagen med frångående av propositionen fastställer att den nuvarande

instansordningen inom yrkesskadeförsäkringen med försäkringsrådet

som mellaninstans skall bibehållas.»

I motionerna 1:896 av herr Hubinette m. fl. och II: 1113 av fröken Wetterström

m. fl. har yrkats, »att riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts proposition

nr 147 såvitt avser yrkesskadeförsäkringens administration måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t i detta avseende snarast

måtte framlägga nytt förslag i enlighet med yrkesskadeutredningens

betänkande Yrkesskadeförsäkring (SOU 1966:54).»

I motionerna I: 897 av herr Ottosson m. fl. och II: 1111 av herr Nordgren

har yrkats, »att riksdagen måtte besluta att yrkesskadeförsäkring i fortsättningen

liksom hittills och efter koncession av Kungl. Maj :t skall få bedrivas

av jämväl ömsesidigt försäkringsbolag.»

I motionerna I: 898 av lierr Strandberg m. fl. och II: 1112 av herr Oskarson

in. fl. har yrkats »att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition

nr 147/67

1. hemställer att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om förnyat övervägande

av de berörda spörsmålen rörande dels samordningen av yrkesskadelivränta

och allmän pension, dels engångsbelopp i stället för livränta vid yrkesskadeinvaliditet

och dels militärersättningsförordningens tillämpningsområde,

2. beslutar att tillägg enligt 2 § i den föreslagna värdesäkringsförordningen

till livränta på grund av skada eller sjukdom, som drabbat värnpliktig,

skall utgå med 25 %, och

3. bemyndigar Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter om sjukpenningrätt

för värnpliktig vid sådan under tjänstgöringstiden inträffad sjukdom, som

kvarstår vid utryckningen men inte omfattas av militärersättningsförordningen.

»

I motionerna 1: 899 av herr Werner och II: 1110 av herr Lorentzon m. fl.

har yrkats

»att riksdagen, med bifall i övrigt till Kungl. Maj :ts proposition nr 147,

måtte besluta

I. a) om ändrad lydelse av förslag till lag om värdeförsäkring av yrkesskadelivräntor

m. m., 2 §, första stgcket, enligt följande:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Propositionen:

Livränta höjes med 25 procent om

skadan inträffat är 1961 eller tidigare,

med 20 procent om skadan inträffat

något av åren 1962—64 och

med 10 procent om skadan inträffat

något av åren 1965—67.

Motionärerna:

Livränta avseende skada som inträffat

a) 1961 eller tidigare, b) något

av åren 1962—64, c) något av

åren 1965—67 höjes med procenttal

— dock minst 10 procent — motsvarande

förändringarna i konsumentprisindex

från 1960 (årsmedeltal)

eller det senare år skadan inträffat

(årsmedeltal) t. o. m. utgången av

1967 (december).

b) om ändrad lydelse av förslag till förordning om värdesäkring av yrkesskadelivräntor,

som utgår av statsmedel, m. m., 2 §, första stycket, enligt

följande:

Propositionen: Motionärerna:

Samma som under I a) ovan. Samma som under I a) ovan.

II. om ändrad lydelse av lagen om allmän försäkring, 3 kap. 10 §, första

stycket, enligt följande:

Propositionen:

För den dag då sjukdomsfallet inträffade

utgår sjukpenning endast

om den försäkrade på grund av sjukdomen

gått miste om dagpenning

från erkänd arbetslöshetskassa eller

sjukperioden börjar inom tjugo dagar

efter föregående sjukperiods slut.

III- a) om ändrad lydelse av lagen

följande:

Motionärerna:

För den dag då sjukdomsfallet inträffade

utgår sjukpenning om sjukdomen

härrör av yrkesskada, om den

försäkrade på grund av sjukdomen

gått miste om dagpenning från erkänd

arbetslöshetskassa eller sjukperioden

börjar inom tjugo dagar

efter föregående sjukperiods slut.

om yrkesskadeförsäkring, 19 §, enligt

Propositionen:

Har försäkrad avlidit till följd av

yrkesskada, utgår begravningshjälp

med ett belopp motsvarande 20 procent

av basbeloppet vid ingången av

det år då dödsfallet inträffade och,

enligt vad i 20—23 §§ sägs, för år

beräknade livräntor till efterlevande.

Motionärerna:

Har försäkrad avlidit till följd av

yrkesskada, utgår begravningshjälp

med ett belopp motsvarande 40 procent

av basbeloppet vid ingången av

det år då dödsfallet inträffade och,

enligt vad i 20—23 §§ sägs, för år

beräknade livräntor till efterlevande.

b) om ändrad lydelse av förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261), 7 §. 1 mom., enligt följande:
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Propositionen:

Har olycksfallet medfört den skadades

död, skall utgivas begravningshjälp

med ett belopp motsvarande

tjugo procent av basbeloppet vid ingången

av det år då dödsfallet inträffade

och, enligt vad nedan i

2—5 mom. sägs, för år beräknade

livräntor till efterlevande.

Motionärerna:

Har olycksfallet medfört den skadades

död, skall utgivas begravningshjälp

med ett belopp motsvarande

fyrtio procent av basbeloppet vid ingången

av det år då dödsfallet inträffade

och, enligt vad nedan i 2—

5 mom. sägs för år beräknade livräntor

till efterlevande.»

I motionen II: 800 av herr Rubin m. fl. har yrkats, »att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag, varigenom

alla livräntor, som utgår enligt några av de författningar, som angives i 2 §

förordningen den 6 juni 1962 om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel

i anledning av yrkeskada m. m., göres värdebeständiga genom införande

av indexklausul.»

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört följande.

Det omfattande reformverk på den sociala trygghetens område, som genomförts

under de senaste årtiondena, har berört alla grenar av socialförsäkringen,

dvs. sjukförsäkring, pensionering, yrkesskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring.

I anslutning till att den år 1946 antagna lagen om

allmän sjukförsäkring underkastades en genomgripande revision inför

ikraftträdandet den 1 januari 1955 antogs YFL som också trädde i kraft

den 1 januari 1955. Med YFL genomfördes en betydande samordning mellan

yrkesskadeförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen för dem

som är sjukförsäkrade. Samordningen innebär bl. a. att yrkesskadefall som

har en varaktighet av högst 90 dagar i allmänhet regleras av de allmänna

försäkringskassorna enligt sjukförsäkringens bestämmelser.

Efter det att den allmänna sjukförsäkringen och den nya yrkesskadeförsäkringen

införts inriktades reformarbetet i huvudsak på pensioneringen,

men avsevärda förändringar genomfördes också i fråga om sjukförsäkringen.

AFL innebar att de huvudsakliga reglerna om sjukförsäkring, folkpensionering

och försäkring för tilläggspension samlades i ett lagverk och att sjukförsäkringen

och pensioneringen i fråga om kompensation för inkomstbortiall

tillsammans bildade ett system, enligt vilket inkomstbortfallet ersätts

genom sjukpenning vid mera kortvarig nedsättning av arbetsförmågan och

genom pension om nedsättningen är varaktig eller långvarig. För yrkesskadeförsäkringens

del rubbades inte dittillsvarande principer. Detta innebär

att efter den nyssnämnda samordningstiden kompensation för inkomstbortfall

kan utgå i form av pension jämsides med ersättning från yrkesskadeförsäkringen,

varvid reduktion enligt vissa principer görs på pensionsförmånen.

Reglerna om samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

har medfört att höjningarna av sjukpenningbeloppen

inom sjukförsäkringen kommit yrkesskadade som är sjukpenningförsäkrade

till del både under 90-dagarstiden och därefter. Sådana höjningar

har ägt rum enligt beslut åren 1962 och 1966. Sistnämnda års sjukförsälcringsreform

innefattade också att de tidigare gällande bestämmelserna om

karenstid inom sjukförsäkringen avskaffades, något som kommer även de

yrkesskadade till del.

I samband med tillkomsten av AFL tillkallades yrkesskadeutredningen för

att utreda frågor om yrkesskadeförsäkringens inordnande i samma system

som den allmänna försäkringen. Enligt direktiven för utredningen borde

man utgå från att det även i framtiden skulle finnas ett särskilt försäkringsskydd

i någon form för yrkesskador.

En huvuduppgift för utredningen skulle vara att inventera behovet av

särskilda yrkesskadeersättningar. Så långt möjligt borde ersättningsgrunderna

göras gemensamma för yrkesskadeersättningar och andra jämförliga

socialförsäkringsersättningar.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Som en annan huvuduppgift för utredningen angavs att föreslå regler som

tryggar yrkesskadeförmånernas värdebeständighet. Detta borde gälla även

livräntor enligt äldre lagstiftning.

Vidare fick utredningen i uppdrag att utreda yrkesskadeförsäkringens

administration. I direktiven erinrades om att riksdagen fattat principiellt

beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen skulle upphöra med att meddela

yrkesskadeförsäkring.

Sedan yrkesskadeutredningen tillkallades har reformverksamheten och

utredningsarbetet på den allmänna försäkringens område fortsatt. Jag hai

redan nämnt 1966 års sjukförsäkringsreform, som har betydelse även for

de yrkesskadade. Inom den allmänna pensioneringen har bl. a. standardförbättringen

av folkpensionerna fortgått, invaliditetsersättningar och invaliditetstillägg

höjts och utlänningarnas ställning inom tilläggspensioneringen

förbättrats. Årets riksdag har fått förslag om höjda folkpensioner och om

ytterligare förbättring av utlänningarnas ställning inom både sjukförsäkringen

och tilläggspensioneringen. Förslag om förbättring av de till sjukförsäkringen

knutna läkemedelsförmånerna har också lagts fram för årets riksdag.

På utredningssidan är att märka att pensionsförsäkringskommittén utreder

frågan om förbättrade pensionsförmåner åt personer som invalidiserats

i unga år och om standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968. Slutligen

kan nämnas att 1961 års sjukförsäkringsutredning lagt fram ett förslag om

ersättning för tandläkarvård från den allmänna sjukförsäkringen och att

utredningens arbete fortsätter med betydelsefulla avsnitt av sjukvårdsförsäkringen.

Yrlcesskadeutredningens förslag till yrkesskadelag bygger på principen att

ersättningsformerna inom den allmänna försäkringen skall svara även för

försäkringsskyddet vid yrkesskada. Ersättning skall alltså utgå i form av

sjukvårdsersättning, sjukpenning, folkpension och tilläggspension. I åtskilliga

avseenden föreslås dock för yrkesskador avvikelser från de regler

som gäller för beräkningen av förmånerna inom den allmänna försäkringen.

För sjukförsäkringen föreslås vissa förmånligare regler om sjukpenningklassplacering

och om ersättning för tandläkarvård och sjukvård utom riket.

Rätt till förtidspension vid yrkesskada skall enligt förslaget föreligga redan

vid en nedsättning av arbetsförmågan med en sjättedel. Särskilda invaliditetsgrader

införs för området under 50 % nedsättning av arbetsförmågan.

Kompensationsnivån då arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften men

mindre än två tredjedelar föreslås bli högre vid yrkesskada än som följer av

AFL. För tilläggspensionsdelen av förtidspension till en yrkesskadad och

familjepension till hans efterlevande föreslås regler om yrkesskadepoäng,

som ansluter sig till inkomsten vid skadefallet och som kan leda till högre

pension än enligt de allmänna reglerna. Särskilda regler om förhöjning av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

yrkesskadepoäng för den som skadats i unga år och om minimipoäng vid

yrkesskada föreslås. Yrlresskadepoängen skall enligt förslaget slå igenom

även på familjepension och på ålderspension som avlöser förtidspension.

Utöver invaliditetsskydd i form av pension föreslår utredningen en ny

särskild yrkesskadeförmån, som kallas yrkesskadepenning. Denna skall

utgöra ersättning för lyte och stadigvarande men och utgå oberoende av om

den skadade är berättigad till förtidspension eller ej. Yrkesskadepenningen

skall utgå i form av ett kapitalbelopp. Vid bestämmande av detta skall den

medicinska defekten men inte skadans betydelse i det enskilda fallet ha

avgörande betydelse. Minsta yrkesskadepenning skall enligt huvudregeln

vara ett halvt basbelopp, dvs. vid nuvarande basbelopp 2 850 kr., och högsta

yrkesskadepenning sex basbelopp, dvs. f. n. 34 200 kr.

Enligt utredningens förslag skall yrkesskadeskyddet finansieras med en

enhetlig arbetsgivaravgift och administreras av den allmänna försäkringens

organ, dvs. i första hand försäkringskassorna.

I fråga om livräntor enligt nuvarande och äldre lagstiftning föreslår

utredningen att de räknas upp och görs värdebeständiga genom anknytning

till basbeloppet.

Yrkesskadeutredningens förslag har- under remissbehandlingen bedömts

olika. Allmän uppslutning råder kring utredningens förslag om uppräkning

och värdesäkring av de äldre livräntorna. I fråga om förslaget till ny lagstiftning

om yrkesskador är emellertid tveksamheten stor på flera håll.

Enligt min mening har yrkesskadeutredningen på ett förtjänstfullt sätt

utrett de problem som uppställer sig, om man vill infoga skyddet vid yrkesskada

i den allmänna försäkringen. Skäl talar för att rätten till ersättning

vid sjukdom eller skada inte bör vara beroende av orsaken till

sjukdomen eller skadan. Yrkesskadorna har dock sedan lång tid haft en

särställning och ända fram till dess den stora utbyggnaden av vårt sociala

trygghetssystem började för ett tjugotal år sedan var yrkesskadeförsäkringen

den enda obligatoriska socialförsäkring som gav ersättning av verklig

betydelse vid inkomstbortfall på grund av sjukdom och invaliditet.

Yrkesskadeutredningen bar, enligt min mening med rätta, strävat efter

att en omläggning av yrkesskadeskyddet inte skall medföra försämring för

de yrkesskadade. Detta har gjort att utredningens förslag om att den allmänna

försäkringens ersättningsformer i princip skall vara normgivande

för yrkesskadeskyddet måst förses med en mängd undantag och specialregler.

Inte heller har särskilda yrkesskadeersättningar, som saknar motsvarighet

inom den allmänna försäkringen, kunnat undvikas. Utredningen

har i detta avseende ansett sig böra föreslå en ersättning, yrkesskadepenningen,

som inte förekommer inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen.

Yrkesskadeutredningens förslag om särskilda beräkningsgrunder för den

allmänna försäkringens förmåner vid yrkesskada och om särskilda förmåner

vid yrkesskada har med nödvändighet lett fram till ett komplicerat

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

regelsystem, som skulle komma att vålla de tillämpande organen stora

svårigheter. I den utformning reglerna fått i utredningens förslag torde de

leda till icke godtagbara skillnader i likartade skadefall, beroende på om yrkesskadereglerna

griper in eller ej.

En ytterligare komplicerad lagstiftning om yrkesskador bör enligt min

mening accepteras endast om man därigenom vinner beaktansvärda fördelar

för dem som skyddas genom försäkringen. Remisskritiken visar att den

nuvarande lagstiftningen bär inte oväsentliga fördelar för de yrkesskadade

framför den av utredningen föreslagna. Den rent formella samordningen

med den allmänna försäkringen bör inte tillmätas något egenvärde, särskilt

när den som här måste förenas med en omfattande specialreglering för yrkesskadorna.

I vissa hänseenden är den specialreglering som föreslås ägnad

att föregripa pågående utredningsarbete på den allmänna försäkringens område.

Detta gäller t. ex. frågan om pensionsberäkning för den som invalidiserats

i unga år. Yrkesskadepenningen, som är avsedd att utgå oberoende av

inkomstbortfall och, i förekommande fall, utöver kompensation för inkomstbortfall

i form av pension, bygger på en inom vår socialförsäkring

hittills okänd princip om ersättning för annat än rent ekonomisk skada.

Jag delar den av flera remissinstanser uttryckta uppfattningen att den

allmänna försäkringens regler om förutsättningarna för och storleken av de

olika förmånerna bör ändras endast i den mån ändringen i huvudsak kan

komma alla försäkrade till godo så att en särskilt gynnsam behandling av

de yrkesskadade inte behövs annat än i undantagsfall. Förutsättningar föreligger

uppenbarligen inte f. n. för att åstadkomma en omläggning av den

allmänna försäkringen, så att det särskilda yrkesskadeskyddet skulle bli i

stort sett överflödigt. Under sådana omständigheter anser jag det lämpligast

att tills vidare behålla den nuvarande yrkesskadeförsäkringen, som enligt

vad jag nyss framhållit har betydande fördelar för de skadade.

Yrkesskadeskyddets allmänna omfattning bör inte undergå någon ändring.

Inte heller bör de grundläggande reglerna om ersättning vid sjukdom

och invaliditet ändras.

LO har hävdat att utredningens förslag om en invaliditetsbedömning i

överensstämmelse med den som tillämpas inom den allmänna försäkringen

skulle ge utrymme för en individuell bedömning med hänsyn till den skadades

egna möjligheter och de förhållanden som råder på arbetsmarknaden.

En sådan bedömning är möjlig även med YFL:s bestämmelser om invaliditetsbedömning.

Vid tillkomsten av YFL uttalade departementschefen,

att han ansåg det synnerligen viktigt att invaliditetsbedömningen inte inskränks

till att väsentligen bli ett fastställande efter tabell av den procentsats,

till vilken skadan är att hänföra anatomiskt. Hänsyn måste tas till de

övriga faktorer, som för den skadade är ägnade att öka eller minska skadans

inverkan på hans möjligheter att bereda sig arbetsinkomst. Jag anser att

man bör kunna räkna med att praxis utvecklar sig i sådan riktning att de

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 68

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

omständigheter som LO pekat på beaktas i större utsträckning vid invaliditetsbedömningen.

I vissa avseenden är emellertid de nuvarande yrkesskadereglerna mindre

tillfredsställande. Detta gäller framför allt förmånernas beräkning.

De anmärkningar jag vill rikta mot YFL kan i huvudsak sammanfattas i

en punkt: frånvaron av värdesäkring. Högsta årliga arbetsförtjänst

som kan ligga till grund för ersättningsberäkningen är 15 000 kr., och

utgående livräntor anpassas inte automatiskt till förändringar i penningvärdet.

Genom särskilda beslut av statsmakterna har vissa äldre ersättningar

anpassats till prisläget år 1962.

Utredningen har föreslagit uppräkning och värdesäkring av livräntor

enligt YFL och de tidigare lagarna om försäkring för olycksfall i arbete och

för vissa yrkessjukdomar. Enligt förslaget skall alla utgående livräntor till

efterlevande och livräntor till skadade som är beräknade efter en invaliditetsgrad

av minst 20 % uttryckas med ett tal som anger livräntans storlek i

förhållande till basbeloppet för år 1963, dvs. 4 700 kr. Om livräntan är samordnad

med allmän pension skall endast den del av livräntan, som inte

dragits av på pensionen, omräknas. Förslaget innebär vid nuvarande basbelopp

5 700 kr. en omedelbar höjning med drygt 20 % av utgående belopp.

Då basbeloppet stiger höjs beloppen automatiskt.

Frågan om höjning och värdesäkring av de äldre livräntorna

betraktar jag som en mycket viktig del av förslaget.

Utredningens förslag innebär att de äldre livräntorna höjs procentuellt

lika mycket oavsett när skadan inträffat. Som ett särskilt motiv för att

använda samma procentuella förhöjning då skadan inträffat år 1963 och

senare som då den inträffat före nämnda år har utredningen åberopat, att

medelinkomsten för industriarbetare under perioden fr. o. m. år 1963 kommit

att betydligt överstiga det maximum på 15 000 kr., som gäller för beräkningen

av den årliga arbetsförtjänsten. Majoriteten av dem som blivit yrkesskadade

under perioden kan alltså antagas ha fått sin årliga arbetsförtjänst

tillgodoräknad blott till en del.

Om man, som jag förordar, behåller den nuvarande yrkesskadeförsäkringen

med vissa förändringar torde man emellertid böra välja en lösning

som något avviker från utredningens förslag. Det synes sålunda till en

början vara lämpligt att de äldre livräntorna först räknas upp till den nivå

de bör ha den 1 januari 1968 och därefter — i likhet med nytillkommande

livräntor -— värdesäkras genom anknytning till basbeloppet enligt AFL.

Äldre yrkesskadelivräntor höjdes senast genom beslut år 1962 (prop.

1962: 119, L2U 25, rskr 310). Livräntor i skadefall som inträffat år 1980 och

senare blev dock inte höjda. Med hänsyn till prisutvecklingen förordar jag

att livräntor avseende yrkesskador som inträffat år 1961 eller tidigare höjs

med 25 %. Livräntor i fall då skadan inträffat något av åren 1962—1964

hör höjas med 20 % och livräntor i fall då skadan inträffat något av åren

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

1965—1967 med 10 %. För tiden efter den 1 januari 1968 bör de höjda livräntorna

liksom nytillkommande livräntor värdesäkras genom anknytning

till basbeloppet.

I ett avseende anser jag utredningsförslaget i fråga om de äldre livräntorna

mindre tillfredsställande. Det gäller förslaget att livräntor som grundar

sig på en invaliditet under 20 % skall tas undan från höjning och värdesäkring.

Det är visserligen riktigt att tidigare höjningar av äldre livräntor,

med något undantag, inte avsett dessa livräntor. Jag anser dock övervägande

skäl tala för att livräntorna vid invaliditet under 20 % denna gång inte tas

undan från höjningen.

Vid en sådan höjning av livräntorna vid låga invaliditetsgrader bortfaller

behovet av särskilda regler för utbyte av dessa livräntor mot kapitalbelopp.

Enligt förslaget, som dock inte avser skadade födda före år 1903, skall sådant

utbyte ske på ansökan av den skadade, om inte särskilda skäl talar mot

utbytet. I samtliga fall bör vidare enligt utredningens mening kapitalbeloppet

vara skattefritt. Under remissbehandlingen har från olika synpunkter

riktats kritik mot förslaget. När värdesäkringsmekanismen träder in även

för dessa livräntor bör hittillsvarande lagregler för kapitalutbyte behållas.

Såsom jag nyss antytt bör den av utredningen föreslagna värdesäkringsmetoden

med anknytning till basbeloppet tillämpas även för nytillkommande

livräntor. Värdesäkringsfrågan inom yrkesskadeförsäkringen

är dock inte löst därmed om man behåller YFL. Avgörande för bestämmandet

av yrkesskadeersättningens storlek är den skadades årliga arbetsförtj

änst. Härvid gäller dock den begränsningen att denna arbetsförtjänst

inte tas i beaktande till den del den överstiger 15 000 kr. Detta tak har

varit oförändrat sedan lagen trädde i kraft den 1 januari 1955. Jag anser att

högsta beloppet för den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av yrkesskadeersättningar

bör indexregleras genom att uttryckas i basbelopp. Samtidigt

bör maximibeloppet höjas.

Vid bestämmandet av den högsta årliga arbetsförtjänst som skall ligga

till grund för beräkning av ersättningar inom yrkesskadeförsäkringen har

förtjänstläget för industriarbetare spelat en avgörande roll. Socialvårdskommittén,

vars förslag (SOU 1951: 25) låg till grund för den nuvarande lagen,

föreslog mot bakgrunden av dåvarande löneläge ett inkomsttak vid 9 000 kr.,

som skulle vara indexreglerat. Vid den överarbetning, som kommittéförslaget

undergick innan YFL antogs, ansågs att inkomsttaket borde sättas så

högt att det tills vidare gjorde en indexreglering överflödig. Gränsen sattes

vid 15 000 kr. i anslutning till övre gränsen i sjukpenningskalan enligt lagen

om allmän sjukförsäkring som trädde i kraft samtidigt som YFL. Årsarbetsförtjänsten

för industriarbetare bör även i fortsättningen tjäna som ledning

för bestämmande av inkomsttaket inom yrkesskadeförsäkringen. Jag anser

att ett tak vid fyra gånger det basbelopp som gäller vid skadeårets ingång är

en lämplig avvägning. Förslaget innebär vid nuvarande basbelopp en höj
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

ning av inkomsttaket till 22 800 kr., dvs. med drygt 50 %. Vissa andra i kronor

uttryckta gränsvärden som har betydelse för storleken av livräntan

till en yrkesskadad bär på motsvarande sätt höjas och anknytas till basbeloppet.

På så vis kommer den högsta möjliga livräntan inom yrkesskadeförsäkringen

också att höjas med ca 50 %. Jag erinrar om att den skadade

vid svårare invaliditet i allmänhet också är berättigad till folkpension och

till tilläggspension som beräknas även på högre inkomstunderlag.

Yrkesskadeförsäkringens administration handhas nu av riksförsäkringsverket

och nio s. k. socialförsäkringsbolag. Bolagen skall enligt

riksdagens beslut upphöra med att meddela obligatorisk yrkesskadeförsäkring.

Enligt utredningens förslag skall de allmänna försäkringskassorna i

första hand avgöra ärenden om ersättning vid yrkesskada. Denna fråga har

kommit i ett annat läge genom mitt förslag att den nuvarande yrkesskadeförsäkringen

skall bestå. Jag anser för min del att man i detta läge inte har

något att vinna på att överge den nuvarande konstruktionen med riksförsäkringsverket

som försäkringsinrättning. Sedan bolagen upphört att meddela

försäkring kommer verket att vara ensam försäkringsgivare. Vad jag

nu sagt utesluter inte att riksförsäkringsverket i ökad omfattning utnyttjar

försäkringskassorna vid handläggning av yrkesskadeärenden i den mån

detta visar sig lämpligt.

Försäkringsinrättningarnas beslut i yrkesskadeärenden kan överklagas

till försäkringsrådet och därifrån till försäkringsdomstolen. Det har förutsatts

att försäkringsrådet skall upphöra och någon ny rekrytering av ledamöter

till rådet har sedan länge inte ägt rum. Sådana bestämmelser bör nu

tillkomma, som gör det möjligt för Kungl. Maj :t att besluta att försäkringsrådet

skall upphöra vid en viss tidpunkt.

Antalet mål, som kommer in till försäkringsrådet varje år, har under de

senaste åren utgjort omkring 1 500. Det är med hänsyn härtill inte möjligt

att låta besvär i yrkesskademål gå direkt från riksförsäkringsverket till försäkringsdomstolen.

Det behövs en mellaninstans. Enligt min mening bör en

särskild yrkesskadenämnd, som i administrativt hänseende är knuten till

riksförsäkringsverket, pröva besvär över riksförsäkringsverkets beslut i yrkesskadeärenden.

Nämndens ledamöter bör utses av Kungl. Maj :t. Sammansättning

och domförhetsregler bör i huvudsak stämma överens med vad

som nu gäller för försäkringsrådet. Representanter för arbetsgivare och

arbetstagare skall alltså ingå i nämnden.

Den nuvarande yrkesskadeförsäkringen finansieras med avgifter från

arbetsgivarna. Dessa avgifter bestäms av försäkringsinrättningarna efter

försäkringsmässiga grunder så att de kan antas täcka den risk som försäkringen

avser. Avgiften skall alltså förslå även till avsättningar för framtida

ersättningsanspråk (kapitaltäckningssystemet). Avgifterna är olika inom

olika verksamheter och företag med hänsyn till arbetets farlighet och övriga

omständigheter. Procentsatsen för den årliga avgiften varierar för riks
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

försäkringsverkets del från mindre än 0,1 % av lönesumman till omkring

1,0 %. Avgifterna varierar också mellan de olika försäkringsinrättningarna.

Fastställandet av avgifterna enligt det nuvarande systemet förutsätter ett

omfattande statistiskt material i fråga om yrkesskaderiskerna i olika verksamheter.

Denna statistik, som även har betydelse för arbetarskyddsverksamheten,

framställs av riksförsäkringsverket.

När socialförsäkringsbolagen upphör behövs inte längre en differentierad

premiesättning av konkurrensskäl. En administrativ förenkling skulle onekligen

kunna åstadkommas, om man gick över till enhetsavgifter baserade på

ett fördelningssystem. Å andra sidan har många remissinstanser framhållit

det nuvarande avgiftssystemets värde för att stimulera det förebyggande

arbetarskyddet inom företagen. Likaså bar behovet av den yrkesskadestatistik,

som ligger till grund för nuvarande premiesättning, kraftigt understrukits.

Jag anser att fördelar och nackdelar med olika avgiftssystem liksom

statistikfrågorna bör utredas närmare innan man tar ställning till frågan

om en förändring. I väntan på sådan utredning bör nuvarande avgiftssystem

behållas.

De förslag som jag lägger fram torde för skadefall som inträffar fr. o. in.

år 1968 vid ett basbelopp av 5 700 kr. medföra att arbetsgivaravgifterna

behöver höjas med ca en tredjedel.

Uppräkningen av äldre livräntor samt värdesäkringen av dessa och nytillkommande

livräntor bör liksom tidigare omregleringar finansieras med

särskilda avgiftstillägg till arbetsgivaravgifterna. Vid nu gällande basbelopp

kan avgiftstilläggen som f. n. utgår efter 12 % på de nuvarande avgifterna

beräknas komma att för år 1968 höjas till ca 30 % av de nya avgifterna.

För arbetarskyddsverksamhet har överskottsmedel ur riksförsäkringsverkets

yrkesskadeförsäkringsfond tagits i anspråk vid några

tillfällen, särskilt under senare tid. Vissa möjligheter torde finnas att öka

fondens insatser för arbetarskyddet. Det är min förhoppning att socialförsäkringsbolagen

på motsvarande sätt skall ha möjlighet att ställa fondmedel

till förfogande för arbetarskyddsändamål i samband med att bolagens verksamhet

upphör. Arbetarskyddsfrågorna i anslutning till försäkringen bör

behandlas vid den utredning om avgifts- och statistikfrågorna som jag nyss

nämnt. Härvid bör man pröva det av LO framförda förslaget om en särskild

arbetarskyddsavgift som tas ut i samband med yrkesskadeförsäkringsavgiften.

De principer som jag uttalat mig för i fråga om yrkesskadeförsäkringen

bör bli vägledande även i fråga om de regler som gäller för yrkesskadeersättning

av statsmedel m. m. I denna del har jag haft samråd

med chefen för försvarsdepartementet i fråga om militärersättningsförordningen.

Kostnadsökningarna vid ett basbelopp på 5 700 kr. kan för helt år beräknas

för det under femte huvudtiteln uppförda anslaget Vissa yrkesskade
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

ersättningar m. m. till ca 1 milj. kr. och för det under fjärde huvudtiteln

uppförda anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring m. m., till ca 3 milj. kr. För affärsdrivande verk m. fl.

kan kostnadsökningen uppskattas till ca 1,3 milj. kr. För budgetåret 1967/68

ökar belastningen på de båda nämnda anslagen med hälften av de för helt

år angivna beloppen.

Yrkesskadeutredningen har föreslagit, att den nya lagstiftningen skall

träda i kraft den 1 januari 1968. Jag anser det viktigt att de av mig

föreslagna bestämmelserna om förbättring av förmånerna genomförs vid

nämnda tidpunkt. Däremot torde det inte vara möjligt för riksförsäkringsverket

att överta administrationen av hela yrkesskadeförsäkringen förrän

den 1 januari 1969. De lagändringar som gäller administrativa frågor m. m.

bör träda i kraft sistnämnda dag.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås vissa förbättringar inom yrkesskadeförsäkringen.

Förmånsnivån föreslås höjd och förmånerna anknutna till basbeloppet.

Särskild uppräkning föreslås för äldre livräntor. Propositionen

innehåller dessutom vittgående förslag i fråga om försäkringens administration.

Socialförsäkringsbolagen och försäkringsrådet föreslås sålunda bli

avvecklade.

Förmånsfrågor m. m.

Yrkesskadeförsäkringen ersätter inom vissa gränser bortfall av arbetsinkomst

på grund av yrkesskada. Avgörande för bestämmandet av ersättningens

storlek är den skadades årliga arbetsförtjänst. Härvid gäller

den begränsningen att arbetsförtjänst ej beaktas till den del den överstiger

ett i lagen angivet belopp. Detta belopp, som varit oförändrat sedan år 1955,

är 15 000 kr. Den sålunda maximerade arbetsförtjänsten bär främst betydelse

då det gäller att bestämma det ersättningsunderlag'' som är avgörande vid

beräkning av livräntor. Vid fastställande av ersättningsunderlaget för livränta

till den som genom yrkesskada helt eller delvis förlorat arbetsförmågan

gäller f. n. att arbetsförtjänst som inte överstiger 7 200 kr. medräknas helt,

den del av arbetsförtjänsten som överstiger 7 200 kr. men ej 10 800 kr. till

tre fjärdedelar och den del därav som överstiger 10 800 men ej 15 000 kr. till

hälften. Ersättningsunderlaget kan alltså maximalt bli 12 000 kr. och högsta

livränta utgör ”/12 härav eller 11 000 kr.

I propositionen föreslås att de angivna gränsbeloppen skall räknas upp

och anknytas till basbeloppet. Högsta årliga arbetsförtjänsten föreslås till

fyra basbelopp. Gränsbeloppen 7 200 kr. och 10 800 kr. föreslås ersatta med

två respektive tre basbelopp. Förslaget innebär att högsta livränta med nuvarande

basbelopp skall uppgå till 16 980 kr.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

I motionerna I: 895 av herr Geijer, Arne, m. fl. och II: 1109 av fru Ekendahl

m. fl. yrkas att högsta årliga arbetsförtjänsten skall bestämmas till sex

basbelopp. För livränteberäkningen föreslås med denna utgångspunkt följande

regler. Årlig arbetsförtjänst som inte överstiger två basbelopp skall

medräknas helt, den del av arbetsförtjänsten som överstiger två men ej fyra

basbelopp till tre fjärdedelar och den del därav som överstiger fyra men ej

sex basbelopp till hälften. Högsta livränta enligt detta förslag blir 23 512 kr.

Motionärerna menar att Kungl. Maj :ts förslag inte i tillräcklig grad tar hänsyn

till den framtida stegringen av reallönerna. De nämner som exempel att

en arbetstagare som skadas år 1968 och bär en inkomst av 22 800 kr. får

en högsta livränta som kompenserar 74 procent av inkomstbortfallet. Om

reallönen stiger med 3 procent per år blir kompensationen i motsvarande

skadefall år 1973 endast 64 procent.

Såsom i propositionen anförs har förtjänstläget för industriarbetare spelat

en avgörande roll vid bestämmandet av den högsta årliga arbetsförtjänst

som får läggas till grund vid beräkning av ersättningsunderlaget. År 1954

då beloppet bestämdes till 15 000 kr. översteg det inte obetydligt den genomsnittliga

årsinkomsten för en industriarbetare. Den höjning som nu föreslås

motsvarar i stort sett penningvärdeförändringen sedan år 1954. Sedan dess

har emellertid reallönerna stigit avsevärt. Enligt utskottets mening är det

i enlighet med motionerna motiverat att nu bestämma den övre gränsen

för medräknande av årlig arbetsförtjänst så att den liksom år 1954 kommer

att ligga över den genomsnittliga årliga förvärvsinkomsten för en industriarbetare.

Med hänsyn till den framtida samordningen mellan YFL och AFL

bör den övre gränsen inte sättas alltför högt. Fem basbelopp utgör enligt

utskottets mening en lämplig avvägning. Därigenom skapas utrymme för att

realinkomstökningar för flertalet försäkrade de närmaste åren inte kommer

att medföra sänkning av den relativa kompensationsgraden i fråga om livräntor.

Beträffande beräkning av ersättningsunderlaget godtar utskottet

yrkandet i motionerna I: 895 och II: 1109 att den del av den årliga arbetsförtjänsten

som överstiger fyra men ej fem basbelopp skall medräknas till

hälften. Däremot är utskottet inte berett att godta motionärernas förslag att

den del av arbetsförtjänsten som överstiger tre men ej fyra basbelopp skall

medräknas till tre fjärdedelar. I den delen biträder utskottet Kungl. Maj :ts

förslag att sådan arbetsförtjänst endast skall medräknas till hälften. Utskottets

ställningstagande i frågan om beräkningen av den årliga arbetsförtjänsten

medför ändring i 9 § YFL. Ändringen får betydelse även för ersättningar

enligt militärersättningsförordningen och en del andra ersättningar av yrkesskadelcaraktär.

I motionerna I: 895 och II: 1109 behandlas också en annan fråga som rör

livränteskyddet. Enligt 21 § YFL har efterlevande barn till försäkrad,

som avlidit till följd av yrkesskada, rätt till livränta med en sjättedel

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, maximerad på sätt angives ovan.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

indra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Livränta utgår dock längst till dess barnet fyller sexton år, eller om det till

följd av sjukdom ej kan försörja sig längst till den dag barnet fyller 21 år.

I motionerna yrkas att åldersgränsen 16 år skall höjas till 19 år. Motionärerna

anser att en sådan höjning är befogad med hänsyn till den allt längre

utbildningstiden för ungdomar.

Åldersgränsen för barnpension inom tilläggspensioneringen är 19 år. Yrkesskadeförsäkringen

kan liksom tilläggspensioneringen anses ha karaktär

av komplement till den allmänna försäkringens grundskydd. Det kan därför

vara befogat att för båda försäkringarna tillämpa samma åldersgränser

i fråga om förmåner till efterlevande barn. Utskottet biträder alltså motionärernas

förslag om ändring av den berörda regeln i 21 § YFL. Motsvarande

ändring bör göras i 7 § 3 mom. militärersättningsförordningen.

I motionerna 1: 898 av herr Strandberg in. fl. och II: 1112 av herr Oskarson

m. fl. behandlas frågan om utbyte av livränta mot engångsbelopp.

Enligt gällande bestämmelser kan försäkringsrådet när skäl föreligger

efter ansökan av den skadade byta ut livränta mot ett engångsbelopp.

Motionärerna ifrågasätter om inte ett system med engångsersättningar vid

smärre defekter bör kunna bli enklare och fungera bättre i flera avseenden.

I motionerna yrkas att riksdagen skall hemställa att Kungl. Maj :t prövar

frågan.

Yrkesskadeutredningen, vars förslag innebar att yrkesskadelivräntorna

i nuvarande form skulle avskaffas, föreslog att äldre små livräntor skulle

avlösas med engångsbelopp. Förslaget avstyrktes av flertalet remissinstanser.

Riksförsäkringsverket anförde bl. a. att några större administrativa vinster

ej skulle uppnås. Med hänsyn till det grundskydd socialförsäkringarna numera

garanterar talar enligt utskottets åsikt skälen mot avlösning av löpande

livräntor med mindre styrka än förr. En uppmjukning av praxis i fråga om

rätten till utbyte av vissa smärre livräntor kan därför vara befogad. Utskottet

anser att detta önskemål kan tillgodoses inom ramen för gällande bestämmelser

och är därför inte berett att, som motionärerna förordar, göra en särskild

framställning till Kungl. Maj :t i frågan.

Om en försäkrad avlider till följd av yrkesskada utgår förutom livränta

till vissa efterlevande begravningshjälp med f. n. 600 kr. I propositionen

föreslås att begravningshjälpen skall utgöras av ett belopp motsvarande

20 procent av basbeloppet. Samma regel föreslås i militärersättningsförordningen.

I motionerna I: 899 av herr Werner och II: 1110 av herr

Lorentzon m. fl. yrkas att begravningshjälpen skall bestämmas till 40 procent

av basbeloppet.

Enligt utskottets uppfattning finns det goda skäl att höja nu utgående

begravningsersättning. När det gäller att ta ställning till beloppets storlek

vill utskottet framhålla att praktiskt taget samtliga yrkesskadeförsäkrade

torde omfattas av grupplivförsäkringar, som tecknas av arbetsgivaren. I

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967 57

samband med dödsfall utfaller på dessa försäkringar kontantbelopp av varierande

storlek beroende på den avlidnes ålder och antalet efterlevande. Utskottet

vill dessutom erinra om att riksdagen i anledning av utskottets utlåtande

nr 44 i år hemställt om en utredning rörande allmän försäkring för

begravningshjälp. Mot bakgrund härav accepterar utskottet den avvägning

av beloppets storlek som gjorts i propositionen. Motionsyrkandena bör alltså

lämnas utan bifall.

I motionerna I: 899 och II: 1110 tas även upp en fråga som rör de yrkesskadeförsäkrades

rätt till sjukpenning. Enligt nuvarande

bestämmelser utgår inte sjukpenning för insjuknandedagen. Motionärerna

yrkar att sjukpenning skall utgå vid yrkesskada även för den dag då skadan

inträffar. De hävdar att den tidigare gällande olycksfallsförsäkringen hade

en regel med detta innehåll och att tillkomsten av den nuvarande samordningen

med sjukförsäkringen innebar en betydande försämring för de. försäkrade

i detta avseende.

Yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen är samordnade på så sätt

att ersättning under de första nittio dagarna av ett sjukdomsfall utgår från

sjukförsäkringen, oavsett om yrkesskada är för handen. Denna samordning

har den stora fördelen att man i flertalet fall icke behöver gå in på frågan

om yrkesskada föreligger. Det beräknas att 90 procent av alla yrkesskadefall

slutregleras under samordningstiden. Ett bifall till motionärernas förslag

skulle innebära en väsentlig rubbning av samordningen och kan därför inte

godtas. Utskottet vill också påpeka att de yrkesskadade före samordningsreglernas

tillkomst ej hade rätt till sjukpenning för den dag då olycksfallet

inträffade. Sedan karensdagarna •— med undantag för insjuknandedagen

— avskaffats inom sjukförsäkringen innebär samordningsreglerna i förevarande

hänseende inte någon försämring för de yrkesskadade i förhållande

till vad som tidigare gällde.

I motionerna I: 895 av herr Geijer, Arne, m. fl. och II: 1109 av fru Ekendahl

in. fl. behandlas frågan om orsakssamband mellan olycksfall

och skada inom yrkesskadeförsäkringen. Med hänsyn till att arbetstagare

går in i försäkringen utan förbehåll för eventuella sjukdomar, sjukdomsanlag

eller lyten är det uppenbart att det ofta är vanskligt att avgöra om ett

sjukdomstillstånd medicinskt sett orsakats av faktorer i eller utanför arbetet.

Enligt praxis sker bedömningen på grundval av vad som är sannolikt.

Ersättning utgår sålunda, om sannolikheten talar för ett medicinskt samband

mellan en händelse i arbetet och ett sjukdomstillstånd men vägras

om sannolikheten talar mot ett sådant samband. I de fall då sannolikheten

för och emot samband väger jämnt skall enligt 7 § YFL, den s. k. bevisregeln,

ersättning utgå. I lagrummet föreskrives att orsakssamband skall

anses föreligga »såvida icke övervägande skäl tala däremot».

Motionärerna hävdar att bevisregeln i många fall medfört att berättigade

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

ersättningskrav blivit avvisade på grund av medicinska gränsdragningssvårigheter.

Den nuvarande ordningen bör enligt motionärerna ändras så att

väsentligt starkare skäl än vad nu krävs skall föreligga för att en skada ej

skall anses som yrkesskada.

Enligt lagstiftningen före år 1954 utgick ersättning endast om sannolikheten

talade för att medicinskt samband förelåg mellan arbete och sjukdomstillstånd.

När bevisregeln nämnda år infördes innebar den en klar förbättring

för de försäkrades del. Det ansågs rimligt att i de fall då sannolikheten

talade lika mycket för som emot ett sådant samband försäkringsinrättningen

och inte den skadade borde bära den rättsförlust som följde av den medicinska

vetenskapens ofullkomlighet. Utskottet finner att denna grundsats

alltjämt har fog för sig. Såsom motionärerna anför har man i praxis tilllämpat

bevisregeln så, att vid tveksamhet i den medicinska bedömningen ersättning

i vissa fall inte beviljats trots att ett betydande mått av sannolikhet

förelegat för samband mellan arbete och skada. Skälet härtill har varit

att sannolikheten för frånvaron av samband bedömts som större. Enligt

utskottets uppfattning kan det ifrågasättas huruvida inte nuvarande praxis

är väl restriktiv till de försäkrades nackdel. Utskottet vill därför ansluta

sig till motionärernas åsikt att en uppmjukning av sambandskravet bör

komma till stånd. En sådan kan ske genom att bevisregeln ges det innehållet

att samband skall anses föreligga, såvida inte skälen mot ett samband är betydligt

starkare än skälen för. Den föreslagna ändringen i 7 § YFL föranleder

motsvarande ändring i 3 § 1 mom. militärersättningsförordningen.

Förmåner från yrkesskadeförsäkringen och den

a 1 lm änna pensioneringen är samordnade. Samordningen

innebär att ersättning enligt YFL utgår ograverad medan den allmänna pensioneringens

förmåner reduceras. Enligt huvudregeln i 17 kap. 2 § AFL

minskas tilläggspension och folkpension med tre fjärdedelar av det belopp

som utgår i livränta eller sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen. Minskning

sker i första hand på tilläggspension. Enligt särskilda regler får samordningen

inte leda till att folkpensionen i sin helhet bortfaller. En viss del

— varierande mellan en och tre fjärdedelar för olika fall — utgår till den

försäkrade vid sidan om yrkesskadeersättningen. Från samordningens

huvudregler har vid skilda tidpunkter i olika hänseenden gjorts undantag.

Propositionens förslag om värdesäkring av livräntor medför f. ö. att nya

särbestämmelser införs för samordningen.

Då lagen om allmän försäkring antogs år 1962 utgick statsmakterna ifrån

att samordningsreglerna endast skulle vara provisoriska och att frågan

skulle tas upp på nytt sedan yrkesskadeförsäkringens konstruktion blivit

omprövad. Man uttalade sig för att samordningen i princip borde lösas så,

att den allmänna försäkringens förmåner skulle utgå utan reduktion och

att yrkesskadeförmåner skulle erhållas som särskilda tillägg. Yrkesskadeutredningens

förslag om sammanförande av yrkesskadeförsäkringen och den

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

allmänna försäkringen innebar att det för framtiden ej skulle finnas behov

av samordningsregler av den typ 17 kap. 2 § iVFL representerar. Regeln

skulle endast behållas övergångsvis. Yrkesskadeutredningens förslag har

inte förverkligats i propositionen, som i fråga om samordning inte föreslår

någon förändring av det nuvarande systemet.

I motionerna I: 898 av herr Strandberg m. fl. och II: 1112 av herr Oskarson

m. fl. yrkas att riksdagen skall begära att Kungl. Maj :t föranstaltar om

förnyat övervägande av samordningen mellan yrkesskadelivränta och allmän

pension.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att utformningen av reglerna

för samordning mellan den allmänna pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen

inte är tillfredsställande. Bestämmelserna har blivit allt mer komplicerade

och svåröverskådliga. Problemen torde åtminstone delvis hänga

samman med den större frågan om ett ytterligare närmande mellan YFL

och AFL. Den saken torde i sin tur vara beroende av den allmänna försäkringens

utbyggnad. Utskottet utgår ifrån att Kungl. Maj :t i samband med

framtida reformer inom socialförsäkringarna kommer att uppmärksamma

samordningsfrågorna och söka komma till rätta med det spörsmål som

aktualiserats i motionerna. Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

En viktig del av propositionen är de förslag som framlägges om värdesäkring

av yrkesskadelivräntor. Förslaget innebär att livräntorna i framtiden

kommer att följa förändringarna i basbeloppet, som i sin tur bygger

på konsumentprisindex. Värdesäkringen avser såväl äldre som nytillkomna

livräntor. Genom propositionen har önskemålet i motionen II: 800 av herr

Rubin m. fl. om värdesäkring av livräntor, som utgår av statsmedel, blivit

tillgodosett.

För äldre livräntor läggs fram ett särskilt förslag som syftar till att kompensera

levnadskostnadernas förhöjning sedan förra uppräkningen av livräntorna

den 1 januari 1963. Förslaget innebär att livräntor som utgår enl.

YFL eller av statsmedel, t. ex. enligt militärersättningsförordningen, höjes

med 25 procent om skadan inträffat år 1961 eller tidigare, med 20 procent

om skadan inträffat något av åren 1962—1964, och med 10 procent om skadan

inträffat något av åren 1965—-1967. Propositionens förslag omfattar

— till skillnad från uppräkningen år 1963 — även livräntor som grundar

sig på lägre invaliditet än 20 procent. I de vid riksdagens början väckta

motionerna I: 447 av herr Svanström m. fl. och II: 796 av herr Persson i Heden

m. fl. yrkas att de mindre livräntor som varit undantagna från tidigare

höjningar skall räknas upp med 30—10 procent. Genom propositionens

förslag har motionärernas önskemål bifallits i allt väsentligt.

I motionerna I: 899 av herr Werner och II: 1110 av herr Lorentzon m. fl.

yrkas att uppräkningen av utgående livräntor skall ske efter ett något

annorlunda system än det som föreslås i propositionen. För varje år från år

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

1960 skall lastställas ett årsmedeltal för konsumentprisindex, och varje

årgång livräntor skall räknas upp i förhållande till förändringarna i detta

medeltal. Motionärerna hävdar att deras förslag till skillnad från propositionens

innebär full kompensation för levnadskostnadsökningarna under 1960- ialet. I motionerna 1:898 av herr Strandberg m. fl. och 11:1112 av herr

Oskarson m. fl. begärs att samtliga livräntor som utgår enligt militärersättningsförordningen

skall höjas med 25 procent. Motionärerna anser att detta

är motiverat med hänsyn till att livräntor enligt militärersättningsförordningen

sedan länge med få undantag beräknats efter 15 000 kr. i årlig arbetsförtjänst.

Det är med hänsyn härtill enligt motionärerna inte rimligt att

variera livräntorna med hänsyn till det år skadefallet inträffat.

Den i propositionen framlagda metoden för höjning av utgående livräntor

ansluter sig i princip till det system som användes vid förra uppräkningen.

De procenttal som föreslås ger i stort sett kompensation för levnadskostnadsökningar

som inträffat sedan förra höjningen. I sammanhanget

må också nämnas att höjningen för yrkesskadelivräntor som fastställts

under senare år är större än den höjning riksdagen i höst godtagit

för motsvarande trafikskadelivräntor. Dessa har f. ö. inte i något fall räknats

upp med mer än 25 procent.

Yrkandet i motionerna I: 898 och II: 1112 går ut på att gottgöra något mer

än förändringen av livräntornas realvärden i förhållande till den tidpunkt

de börjat utgå. Motionärerna vill i efterhand ge en viss kompensation för

att militärskadelivräntornas maximibelopp ej följt förändringar i fråga

om penningvärde och löner. Detta problem är inte specifikt för militärersättningsförordningen

utan gäller även för yrkesskadelivräntor enligt YFL

eller andra författningar. Enligt utskottets mening är det inte möjligt att

företa en generell uppräkning av dessa livräntor, eftersom de i betydande

utsträckning beräknats med utgångspunkt från en lägre årlig arbetsförtjänst

än 15 000 kr.

Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet inte kunna acceptera de

i motionerna framförda förslagen. Utskottet ansluter sig i stället till den

ordning som föreslås i propositionen för uppräkning av utgående livräntor.

Det må f. ö. erinras om att propositionen innebär att livränta som fastställts

de senaste åren får en viss höjning utöver vad som motiveras av förändringen

i penningvärdet.

I motionerna 1:898 och II: 1112 behandlas ytterligare några frågor som

rör militäre rsättningsförordningen. Motionärerna anmärker

på att avgränsningen av den personkrets som förordningen omfattar

är för vid och önskar att Kungi. Maj :t skall överväga det spörsmålet. Förordningen

äger tillämpning på värnpliktiga, visst fast anställt manskap, viss

icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal, hemvärnspersonal och

viss frivilligt deltagande personal. Yrkesskadeutredningen föreslog att de

fast anställda i princip skulle utmönstras från det särskilda militärskade
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

skyddet. Detta motiverades med att denna personal åtnjuter samma trygghetsförmåner

vid yrkesskada som andra statliga tjänstemän.

Enligt utskottets uppfattning är de nuvarande reglerna föråldrade. Bestämmelserna

bör därför överses. En sådan översyn bör även kunna omfatta en

annan av motionärerna aktualiserad fråga, nämligen de värnpliktigas

sjukpenningskydd efter avslutad tjänstgöring. En värnpliktig, som

före militärtjänstgöringens början ej placerats i sjukpenningklass, har ej

rätt till sjukpenning om han är sjukskriven vid tjänstgöringens slut och

sjukdomen eller skadan ej har samband med militärtjänstgöringen. Bestämmelserna

bär betydelse exempelvis för studerande. Yrkesskadeutredningen

föreslog att sjukpenning i dylika fall skulle utgivas som om skadan utgjorde

yrkesskada och sjukpenning utgå efter minst sjukpenningklass 11. I propositionen

har yrkesskadeutredningens förslag inte behandlats. Motionärerna

kritiserar detta och vill att frågan skall lösas i enlighet med utredningens

förslag. Som framgår av det ovan anförda anser utskottet att spörsmålet

bör närmare belysas. Saken är emellertid komplicerad och sammanhänger

1)1. a. med regler på pensionssidan. Det är därför möjligt att frågan inte kan

lösas inom militärersättningsförordningen utan bör ses i ett större sammanhang.

Vad utskottet anfört angående behovet av översyn av militärersättningsförordningens

tillämpningsområde och de värnpliktigas sjukpenningskydd

efter tjänstgöringens slut bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

A dministrationsfrågor

I propositionen föreslås en omläggning av yrkesskadeförsäkringens administration.

Försäkringsgivare är f. n. riksförsäkringsverket och nio enskilda

socialförsäkringsbolag. I propositionen föreslås att socialförsäkringsbolagen

skall upphöra att meddela försäkringar från och

med år 1969 och att bolagen före utgången av år 1973 skall överföra sina

försäkringsbestånd och förpliktelser på riksförsäkringsverket. Verket skall

i framtiden vara ensam försäkringsgivare.

I motionerna I: 897 av herr Ottosson m. fl. och II: 1111 av herr Nordgren

yrkas att socialförsäkringsbolagen skall få fortsätta sin verksamhet. Motionärerna

anser att skälen för att avskaffa bolagen har bortfallit eftersom yrkesskadeförsäkringen

skall kvarstå som en självständig försäkringsform.

Riksdagen tog år 1961 ställning till socialförsäkringsbolagens framtid i

jamband med att reglerna för den allmänna försäkringens administration

antogs. Det fattades då principbeslut att bolagen skulle upphöra med sin

verksamhet vid utgången av år 1965, vare sig yrkesskadeförsäkringen i framtiden

skulle kvarstå som en fristående försäkring eller bli ett komplement

till övriga socialförsäkringsgrenar. 1965 års riksdag framflyttade tidpunkten

för bolagens upphörande att meddela nya försäkringar till utgången av år

1967 och antog samtidigt de principer som nu i lagform framlagts för bolagens

avveckling. Enligt utskottets uppfattning saknas anledning för riksdagen

att frånträda sin tidigare ståndpunkt att bolagen skall avvecklas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

Den ordning som föreslås i propositionen med riksförsäkringsverket som

ensam försäkringsgivare innebär bl. a. ökade möjligheter till en ytterligare

samordning i framtiden av yrkesskadeförsäkringen med övriga socialförsäkringsgrenar.

Utskottet biträder alltså propositionen i denna de!. Därav följer

att motionerna I: 897 och II: till bör avslås.

Försäkringsinrättningarnas beslut i yrkesskadeärenden kan enligt gällande

bestämmelser överklagas till försäkringsrådet och därifrån till försäkringsdomstolen.

I propositionen föreslås att försäkringsrådet skall

avvecklas och att som mellaninstans skall inrättas en yrkesskadenämnd,

som i administrativt hänseende skall vara knuten till riksförsäkringsverket.

Nämndens sammansättning och domförhetsregler skall i huvudsak överensstämma

med vad som nu gäller för försäkringsrådet. Representanter för

arbetsgivare och arbetstagare skall alltså ingå i nämnden. Enligt förslaget

skall reglerna om yrkesskadenämnden träda i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj :t vill dessutom ha bemyndigande att framflytta dagen för ikraftträdandet.

I motionerna I: 895 av herr Geijer, Arne, m. fl. och II: 1109 av fru Ekendahl

in. fl. yrkas att försäkringsrådet skall bibehållas som mellaninstans för

yrkesskadeförsäkringen. Även i motionerna 1:896 av herr Hubinette in. fl.

och II: 1113 av fröken Wetterström in. fl. begär man att försäkringsrådet

skall bestå — dock endast under en övergångstid. I sistnämnda motionspar

yrkas vidare att riksdagen skall anhålla att Kungl. Maj :t framlägger förslag

att administrationen ordnas pa samma sätt som inom den allmänna försäkringen,

d.v. s. med de allmänna försäkringskassorna som första instans och

riksförsäkringsverket som mellaninstans.

I båda motionsparen görs gällande att förslaget om yrkesskadenämndens

anknytning till riksförsäkringsverket är ägnat att rubba förtroendet för

nämnden eftersom det är verkets beslut som nämnden skall pröva. I motionerna

1:896 och 11:1113 framhålles dessutom att det åligger försäkringsrådet

att ha en viss tillsyn över försäkringen och att denna tillsyn kommer

att bortfalla om rådet avskaffas.

Utskottet vill först erinra om att försäkringsrådet år 1917 inrättades som

högsta instans för yrkesskadeförsäkringen. Rådet bibehöll denna ställning

till den 1 juli 1961, då försäkringsdomstolen trädde i funktion som högsta

instans för sjukförsäkringen, den allmänna pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen.

Aled hänsyn till det stora antal ärenden försäkringsrådet årligen handlägger

är det inte tänkbart att avvara en mellaninstans för yrkesskadeförsäkringen.

Treinstanssystemet bör bibehållas även med tanke på likformigheten

med övriga socialförsäkringsgrenar. Försäkringsrådet, som är konstruerat

som ett statligt verk, fick sin ställning förändrad då det blev mellaninstans.

Ytterligare förändringar — framför allt i fråga om tillsynsfunktio
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967 63

nerna — kommer att bli aktuella därest propositionens förslag om socialförsäkringsbolagens

upphörande bifalles. Det är därför, enligt utskottets

mening, motiverat med en reform i fråga om yrkesskadeförsäkringens mellaninstans.

Det i propositionen framlagda förslaget om försäkringsrådets

ersättande med en yrkesskadenämnd kan utskottet dock inte biträda. Den

kritik som i motionerna riktas mot nämndens anknytning till riksförsäkringsverket

har fog för sig. Utskottet vill betona att den instans som skall

pröva riksförsäkringsverkets beslut bör få en från verket och jämväl i övrigt

fri och obunden ställning.

Utskottet är inte berett att framlägga något detalj förslag om den närmare

utformningen av en sådan mellaninstans. I stället föreslår utskottet att försälcringsrådet

tills vidare bibehålies och nytt förslag om den framtida organisationen

av yrkesskadeförsäkringens mellaninstans förelägges riksdagen

i enlighet med de intentioner som redovisats ovan. Ett sådant förslag bör

kunna läggas fram inom den tidsperiod som enligt propositionen skulle

föregå försäkringsrådets ersättande med yrkesskadenämnden.

Utskottets ställningstagande medför att riksdagen inte bör anta förslaget

till lag angående upphävande av försäkringsrådet. Dessutom bör de föreslagna

ändringarna i YFL och militärersättningsförordningen, i den mån

ändringarna avser försäkringsrådet, lämnas utan bifall.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen och

de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 899 och

II: 1110, i fråga om begravningshjälp, måtte bifalla förevarande

proposition, nr 147, såvitt angår ändringar i 19 § lagen

om yrkesskadeförsäkring och 7 § 1 mom. militärersättningsföror

dningen;

B. att riksdagen — under förklaring att vissa ändringar

och tillägg bör göras i förslaget till lag angående ändring i

lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

-—- med bifall till motionerna I: 895 och II: 1109, såvitt angår

åldersgränsen för barnlivränta och bevisregeln, samt i anledning

av nämnda motioner i övrigt jämte motionerna

I: 896 och II: 1113 ävensom med avslag på motionerna I: 897

och II: 1111 måtte

1) avslå lagförslaget såvitt angår 2 §, 16 § fjärde stycket

och 56 § samt övergångsbestämmelserna 3. och 4.,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

2) antaga lagförslaget i övrigt, i den mån det icke behandlats

under A, med dels den ändringen att övergångsbestämmelserna

5., 6. och 7. erhåller beteckningarna 3., 4. respektive

5., dels följande ändringar och tillägg, nämligen att ingressen

7, 9, 21, 39, 40, 44 och 52 §§ samt övergångsbestämmel
-

serna 1. och 2. er ha

betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

Härigenom förordnas, dels att

33, 42, 43, 53—55 och 62 §§ lagen den

14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall upphöra att gälla samt att

rubriken omedelbart före 43 § lagen

skall utgå, dels att i 11, 12, 25, 28,

29, 35, 37 och 50 §§ lagen ordet »försäkringsinrättning»

eller böjningsform

därav skall bytas ut mot »riksförsäkringsverket»

eller motsvarande

böjningsform, dels att 1, 2, 9, 13,

15, 16, 18—21, 24, 26, 30, 32, 34, 36,

38—40, 44, 48, 51, 52 och 56—58 §§

lagen skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

7

Har arbetstagare, som ådragit sig

skada, varit utsatt för olycksfall i

arbetet, skall orsakssamband anses

föreligga mellan olycksfallet och

skadan, såvida icke övervägande skäl

tala däremot.

Vad som-----------

er följande såsom utskottets förslag

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, dels att

33, 42, 43, 53—55 och 62 §§ lagen den

14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall upphöra att gälla samt att

rubriken omedelbart före 43 § lagen

skall utgå, dels att i 11, 12, 25, 28,

29, 35, 37 och 50 §§ lagen ordet »försäkringsinrättning»

eller böjningsform

därav skall bytas ut mot »riksförsäkringsverket»

eller motsvarande

böjningsform, dels att 1, 7, 9, 13,

15, 16, 18—21, 24, 26, 30, 32, 34, 36,

38—40, 44, 48, 51, 52, 57 och 58 §§

lagen skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Utskottets förslag)

§•

Har arbetstagare, som ådragit sig

skada, varit utsatt för olycksfall i

arbetet, skall orsakssamband anses

föreligga mellan olycksfallet och

skadan, såvida icke betydligt starkare

skäl tala däremot,

eller c).

(Kungl. Maj:ts förslag)

Med årlig--------

Har hushållsarbete — -—• —

För försäkrad, ---- —

Undergår försäkrad--- —

Åtnjöt försäkrad----

Har försäkrad,-----

(Utskottets förslag)

9 §•

— år räknat.

----kommunal inkomstskatt.

--års ålder.

----ej inträffat.

-— --till efterlevande.

---för arbetsavbrottet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1067

65

(Kungl. Maj:ts förslag)

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten

icke till ettusenåttahundra kronor,

skall den beräknas till detta belopp.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten

ett belopp motsvarande

fyra gånger det basbelopp enligt 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring som gällde

vid ingången av det år då skadan

inträffade, tages överskjutande belopp

icke i beräkning.

21

Varje barn till den avlidne äger

till och med den månad, under vilken

det fyller sexton år, uppbära livränta

med belopp, som motsvarar en sjättedel

av den avlidnes årliga arbetsförtj

änst. Är barnet efter sagda tidpunkt

till följd av sjukdom eller annan dylik

orsak ur stånd att själv försörja

sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst

till och med den månad, under vilken

barnet fyller tjuguett år. Till barn,

som var adopterat av annan än den

avlidnes make, skall livränta dock ej

utgivas. Ej heller skall livränta utgå

till barn utom äktenskap, därest den

avlidne enligt avtal som är bindande

för barnet, åtagit sig att till dess underhåll

utgiva visst belopp en gång

för alla.

Adoptivbarn äger —• —- •— -- —

Var den------ — -— --

(Utskottets förslag)

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten

icke till ettusenåttahundra kronor,

skall den beräknas till detta belopp.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten

ett belopp motsvarande

fem gånger det basbelopp enligt 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring som gällde

vid ingången av det år då skadan

inträffade, tages överskjutande belopp

icke i beräkning.

§•

Varje barn till den avlidne äger

till och med den månad, under vilken

det fyller nitton år, uppbära livränta

med belopp, som motsvarar en sjättedel

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Är barnet efter sagda tidpunkt

till följd av sjukdom eller annan dylik

orsak ur stånd att själv försörja

sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst

till och med den månad, under vilken

barnet fyller tjuguett år. Till barn,

som var adopterat av annan än den

avlidnes make, skall livränta dock ej

utgivas. Ej heller skall livränta utgå

till barn utom äktenskap, därest den

avlidne enligt avtal som är bindande

för barnet, åtagit sig att till dess underhåll

utgiva visst belopp en gång

för alla.

---— eget barn.

- erforderligt underhåll.

39 §.

Såsom bidrag till bestridande av

omkostnaderna för riksförsäkringsverkets

verksamhet skall för varje

försäkring till statsverket erläggas 5

Såsom bidrag till bestridande av

omkostnaderna för försäkringsrådets

och riksförsäkringsverkets verksamhet

skall för varje försäkring till

5 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 68

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungt. Maj:ts förslag)

tilläggsavgift med belopp, motsvarande

fem procent av försäkringsavgiften,

beräknad utan hänsyn till

avdrag som sägs i 25 §.

Övriga omkostnader för riksförsäkringsverkets

verksamhet bestridas

av statsverket. I fråga om kostnaderna

för förvaltningen av den i

41 § omförmälda fonden gäller dock

vad därom är särskilt stadgat.

40

Envar är skyldig att på begäran

lämna grkesskadenämnden eller

riksförsäkringsverket uppgift, som

erfordras för att bedöma huruvida

han är pliktig att erlägga försäkringsavgift.

Arbetsgivare skall på begäran till

grkesskadenämnden och riksförsäkringsverket

lämna sådan uppgift om

arbetet och de förhållanden, under

vilka det bedrives, samt om arbetstagarnas

antal, arbetstid och avlöningsförhållanden,

som erfordras för

att bestämma försäkringsavgift eller

ersättningsbelopp.

I den utsträckning grkesskadenämnden

eller riksförsäkringsverket

prövar nödigt för ändamål, som avses

i första eller andra stycket, åligger

det uppgiftsskyldig att på begäran

för granskning tillhandahålla grkesskadenämnden

eller riksförsäkringsverket

förda avlöningslistor,

handelsböcker eller motsvarande anteckningar

jämte därtill hörande

handlingar. Granskningen skall såvitt

möjligt ske så, att den icke medför

hinder i den uppgiftsskyldiges

verksamhet, samt skall, om han så

(Utskottets förslag)

statsverket erläggas tilläggsavgift

med belopp, motsvarande fem procent

av försäkringsavgiften, beräknad

utan hänsyn till avdrag som

sägs i 25 §.

Övriga omkostnader för försäkringsrådets

och riksförsäkringsverkets

verksamhet bestridas av statsverket.

I fråga om kostnaderna för

förvaltningen av den i 41 § omförmälda

fonden gäller dock vad därom

är särskilt stadgat.

§•

Envar är skyldig att på begäran

lämna försäkringsrådet eller riksförsäkringsverket

uppgift, som erfordras

för att bedöma huruvida han är

pliktig att erlägga försäkringsavgift.

Arbetsgivare skall på begäran till

försäkringsrådet och riksförsäkringsverket

lämna sådan uppgift om arbetet

och de förhållanden, under vilka

det bedrives, samt om arbetstagarnas

antal, arbetstid och avlöningsförhållanden,

som erfordras för att

bestämma försäkringsavgift eller ersättningsbelopp.

I den utsträckning försäkringsrådet

eller riksförsäkringsverket prövar

nödigt för ändamål, som avses i

första eller andra stycket, åligger det

uppgiftsskyldig att på begäran för

granskning tillhandahålla försäkringsrådet

eller riksförsäkringsverket

förda avlöningslistor, handelsböcker

eller motsvarande anteckningar

jämte därtill hörande handlingar.

Granskningen skall såvitt

möjligt ske så, att den icke medför

hinder i den uppgiftsskyldiges verksamhet,

samt skall, om han så be
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

67

(Kungl. Maj:ts förslag)

begär och det lämpligen kan ske,

verkställas hos honom. Handelsböcker

och andra handlingar, som överlämnats

för granskning, skola återställas

utan dröjsmål. Meddelande

om resultatet av granskningen skall

lämnas snarast.

Yrkesskadenämnden och riksförsäkringsverket

äga, i den mån så finnes

erforderligt för ändamål som avses

i andra stycket, att hos myndighet,

som enligt gällande föreskrifter

utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet,

påfordra undersökning av

de förhållanden, under vilka arbetet

bedrives, eller att, där så påkallas

av särskilda omständigheter, själva

företaga sådan undersökning.

44

Mot riksförsäkringsverkets beslut

i ärende angående försäkring enligt

denna lag må talan föras hos yrkesskadenämnden

genom besvär, som

skola hava inkommit till nämnden

senast inom en månad efter det klaganden

erhållit kännedom om beslutet.

Den som önskar ändring i allmän

föreskrift, som meddelats av riksförsäkringsverket,

äger göra ansökan

härom hos yrkesskadenämnden.

Yrkesskadenämnden äger, ändå

att talan icke förts eller ansökan ej

gjorts, till prövning upptaga ärende,

som avses i denna paragraf.

Mot grkesskadenämndens beslut

i annat ärende enligt denna lag än

som avses i andra stycket må talan

föras hos försäkringsdomstolen genom

besvär. Besvären skola hava inkommit

till yrkesskadenämnden

inom tre veckor från det klaganden

(Utskottets förslag)

gär och det lämpligen kan ske, verkställas

hos honom. Handelsböcker

och andra handlingar, som överlämnats

för granskning, skola återställas

utan dröjsmål. Meddelande om

resultatet av granskningen skall lämnas

snarast.

Försäkringsrådet och riksförsäkringsverket

äga, i den mån så finnes

erforderligt för ändamål som avses

i andra stycket, att hos myndighet,

som enligt gällande föreskrifter

utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet,

påfordra undersökning av

de förhållanden, under vilka arbetet

bedrives, eller att, där så påkallas

av särskilda omständigheter, själva

företaga sådan undersökning.

§•

Mot riksförsäkringsverkets beslut

i ärende angående försäkring enligt

denna lag må talan föras hos försäkringsrådet

genom besvär, som

skola hava inkommit till försäkringsrådet

senast inom en månad efter

det klaganden erhållit kännedom

om beslutet.

Den som önskar ändring i allmän

föreskrift, som meddelats av riksförsäkringsverket,

äger göra ansökan

härom hos försäkringsrådet.

Försäkringsrådet äger, ändå att

talan icke förts eller ansökan ej

gjorts, till prövning upptaga ärende,

som avses i denna paragraf.

Mot försäkringsrådets beslut i annat

ärende enligt denna lag än som

avses i andra stycket må talan föras

hos försäkringsdomstolen genom

besvär. Besvären skola hava inkommit

till försäkringsrådet inom tre

veckor från det klaganden erhållit

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet vara

fem veckor. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Yrkesskadenämndens beslut länder

till efterrättelse utan hinder av

förd talan, såframt ej nämnden annorlunda

förordnar.

52

På begäran av riksförsäkringsverket

eller grkesskadenämnden må, till

vinnande av utredning i ärende angående

försäkring enligt denna lag,

vid allmän underrätt höras vittne

eller sakkunnig eller förhör under

sanningsförsäkran äga rum med den

som saken rör. Ej vare någon skyldig

att inställa sig vid annan underrätt

än den, inom vars område han

vistas. Om förhöret skall i tillämpliga

delar gälla vad om bevisupptagning

utom huvudförhandling är

stadgat. Ersättning till den som inställt

sig för att höras skall utgå efter

vad rätten prövar skäligt och

utgivas av riksförsäkringsverket.

(Utskottets förslag)

kännedom om beslutet; dock skall

besvärstiden för menighet vara fem

veckor. Den omständigheten, att besvären

ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Försåkringsrådets beslut länder

till efterrättelse utan hinder av förd

talan, såframt ej rådet annorlunda

förordnar.

§•

På begäran av riksförsäkringsverket

eller försäkringsrådet må, till

vinnande av utredning i ärende angående

försäkring enligt denna lag,

vid allmän underrätt höras vittne

eller sakkunnig eller förhör under

sanningsförsäkran äga rum med den

som saken rör. Ej vare någon skyldig

att inställa sig vid annan underrätt

än den, inom vars område han

vistas. Om förhöret skall i tillämpliga

delar gälla vad om bevisupptagning

utom huvudförhandling är

stadgat. Ersättning till den som inställt

sig för att höras skall utgå efter

vad rätten prövar skäligt och

utgivas av riksförsäkringsverket.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt

avser 9, 13 och 15 §§, 16 § första—

tredje stgckena, 19—21 §§, 36 § andra

stycket och 58 § den 1 januari

1968 samt i övrigt den 1 januari

1969.

2. De nya bestämmelserna i 9

16 § första—tredje stgckena, 19 §,

1. Denna lag träder i kraft, såvitt

avser 7, 9, 13, 15, 16, 19—21 §§, 36 §

andra stycket och 58 § den 1 januari

1968 samt i övrigt den 1 januari

1969.

2. De nya bestämmelserna i 7, 9,

16, 19 §§, 20 § första, fjärde och

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

20 § första, fjärde och femte styckena

samt 21 §, 26 § andra stycket och

51 § äger icke tillämpning på skada

som inträffat före ikraftträdandet

och ej heller på skada, som avses i

6 § första stycket b) eller c) eller tredje

stycket och som yppats senare, om

den skadade icke efter ikraftträdandet

varit utsatt för inverkan av den

art som orsakat skadan. På skador

som nu avses äger de nuvarande bestämmelserna

i 30 § andra och tredje

styckena fortfarande tillämpning.

(Utskottets förslag)

femte styckena samt 21 §, 26 § andra

stycket och 51 § äger icke tillämpning

på skada som inträffat före

ikraftträdandet och ej heller på skada,

som avses i 6 § första stycket

b) eller c) eller tredje stycket och

som yppats senare, om den skadade

icke efter ikraftträdandet varit utsatt

för inverkan av den art som orsakat

skadan. På skador som nu avses

äger de nuvarande bestämmelserna i

30 § andra och tredje styckena fortfarande

tillämpning.

C. att riksdagen med avslag på motionerna I: 897 och

II: 1111 måtte bifalla förslaget till lag angående ändring i

lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän

m. fl.;

D. att riksdagen — med förklaring att vissa ändringar

och tillägg bör göras i förslaget till förordning om ändring i

militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) —

i anledning av motionerna I: 895 och II: 1109, såvitt angår

försäkringsrådet, samt motionerna I: 896 och II: 1113 måtte

1) avslå förslaget till förordning, såvitt angår 6 § 3 mom.

fjärde stycket samt 18 och 19 §§,

2) antaga förslaget till förordning i övrigt, i den mån det

icke behandlats under A, med de ändringarna att ingressen,

3 §, 4 § och 7 § 3 mom. samt övergångsbestämmelserna erhåller

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

Härigenom förordnas, att 4 §, 6 §

2 och 3 mom., 7 § 1—3 mom., 9 §,

11 § 2 mom. samt 14, 16, 18 och

19 §§ militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 m o m. Har någon i 1 § avsedd

person, som ådragit sig skada, varit

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 3 § 1

inom., 4 §, 6 § 2 och 3 mom., 7 §

1—3 inom., 9 §, 11 § 2 mom. samt

14 och 16 §§ militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Utskottets förslag)

3 §•

1 mom. Har någon i 1 § avsedd

person, som ådragit sig skada, varit

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

utsatt för olycksfall varom här är

fråga, skall orsakssamband anses föreligga

mellan olycksfallet och skadan,

såvida icke övervägande skäl

tala däremot.

(Utskottets förslag)

utsatt för olycksfall varom här är

fråga, skall orsakssamband anses föreligga

mellan olycksfallet och skadan,

såvida icke betydligt starkare

skäl tala däremot.

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras av riksförsäkringsverket.

Mot riksförsäkringsverkets beslut

i sådant ärende må talan föras hos

yrkesskadenämnden genom besvär,

som skola hava inkommit till nämnden

senast inom en månad efter det

klaganden erhållit kännedom om beslutet.

Yrkesskadenämnden äger, ändå att

talan icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

Mot yrkesskadcnämndens beslut

må talan föras hos försäkringsdomstolen

genom besvär. Besvären skola

hava inkommit till nämnden inom

tre veckor från det klaganden erhållit

kännedom om beslutet; dock skall

besvärstiden för menighet vara fem

veckor. Den omständigheten, att besvären

ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Yrkesskadenämndens beslut länder

till efterrättelse utan hinder av

förd talan, såframt ej nämnden annorlunda

förordnar.

Med avseende å yrkesskadenämndens

behandling av ifrågavarande

§•

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras med det

undantag, som angives i 6 § 3 mom.,

av riksförsäkringsverket.

Mot riksförsäkringsverkets beslut

i sådant ärende må talan föras

hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola hava inkommit till försäkringsrådet

senast inom en månad efter

det klaganden erhållit kännedom

om beslutet.

Försäkringsrådet äger, ändå att

talan icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

Mot försäkringsrådets beslut må

talan föras hos försäkringsdomstolen

genom besvär. Besvären skola

hava inkommit till försäkringsrådet

inom tre veckor från det klaganden

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet vara

fem veckor. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Försäkringsrådets beslut länder

till efterrättelse utan hinder av förd

talan, såframt ej rådet annorlunda

förordnar.

Med avseende å försäkringsrådets

behandling av ifrågavarande ärenden

s. 71 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

71

(Kungl. Maj:ts förslag)

ärenden skall gälla vad som föreskrivas

i 2 § lagen den 14- maj 1954

(nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

(Utskottets förslag)

skall gälla vad i 6 § lagen om försäkringsrådet

stadgas.

7 §•

3 mom. Varje barn till den avlidne

äger till och med den månad,

under vilken det fyller sexton år

uppbära livränta med belopp, som

motsvarar en sjättedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Är barnet

efter sagda tidpunkt till följd av

sjukdom eller annan dylik orsak ur

stånd att själv försörja sig, skall livräntan

utgå, så länge anledningen till

den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst till och med den

månad, under vilken barnet fyller

tjuguett år. Till barn, som var adopterat

av annan än den avlidnes make,

skall livränta dock ej utgivas. Ej heller

skall livränta utgå till barn utom

äktenskap, därest den avlidne enligt

avtal som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll utgiva

visst belopp en gång för alla.

Adoptivbarn äger------ -

Var den----------

3 in o m. Varje barn till den avlidne

äger till och med den månad,

under vilken det fyller nitton år

uppbära livränta med belopp, som

motsvarar en sjättedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Är barnet

efter sagda tidpunkt till följd av

sjukdom eller annan dylik orsak ur

stånd att själv försörja sig, skall livräntan

utgå, så länge anledningen till

den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst till och med den

månad, under vilken barnet fyller

tjuguett år. Till barn, som var adopterat

av annan än den avlidnes make,

skall livränta dock ej utgivas. Ej heller

skall livränta utgå till barn utom

äktenskap, därest den avlidne enligt

avtal som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll utgiva

visst belopp en gång för alla.

---eget barn.

erforderligt underhåll.

Denna förordning träder i kraft,

såvitt avser 6 § 2 mom. och 3 mom.

första—tredje styckena, 7 § 1—3

mom. samt 9 och 14 §§ den 1 januari

1968 samt i övrigt den 1 januari 1969.

De nya bestämmelserna i 6 § 3

mom. första—tredje styckena, 7 § 1

mom., 2 mom. första, fjärde och

femte styckena samt 3 mom., 9 §,

Denna förordning träder i kraft,

såvitt avser 3 § 1 mom., 6 § 2 mom.

och 3 mom., 7 § 1—3 mom. samt 9

och 14 §§ den 1 januari 1968 samt i

övrigt den 1 januari 1969.

De nya bestämmelserna i 3 § 1

mom., 6 § 3 mom., 7 § 1 mom., 2

mom. första, fjärde och femte styckena

samt 3 mom., 9 §, 11 § 2 mom.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

11 § 2 mom. och 16 § äger icke tilllämpning

på skada som inträffat före

ikraftträdandet.

Till dess Konungen bestämmer

annat äger de äldre bestämmelserna

i 4- §, 6 § 3 mom. fjärde stycket samt

18 och 19 §§ fortfarande tillämpning.

Ytterligare föreskrifter med anledning

av ikraftträdandet av denna förordning

meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av

riksförsäkringsverket.

(Utskottets förslag

och 16 § äger icke tillämpning på

skada som inträffat före ikraftträdandet.

Ytterligare föreskrifter med anledning

av ikraftträdandet av denna

förordning meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande,

av riksförsäkringsverket.

E. att riksdagen, med avslag på motionerna I: 899 och

II: 1110, såvitt angår förslaget till lag om värdesäkring av

yrkesskadelivräntor in. in., måtte bifalla lagförslaget;

F. att riksdagen, med avslag på motionen 1:899 och

II: 1110 samt 1:898 och II: 1112, samtliga motioner såvitt

angår förslaget till förordning om värdesäkring av yrkesskadelivräntor,

som utgår av statsmedel m. in., måtte bifalla

författningsförslaget;

G. att riksdagen, med avslag på motionerna 1: 899 och

II: 1110, såvitt angår förslaget till lag angående ändring i

lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, måtte

bifalla lagförslaget;

H. att riksdagen, i anledning av motionerna 1: 895 och

11:1109, såvitt angår försäkringsrådet, samt motionerna

1:896 och II: 1113, måtte avslå förslaget till lag angående

upphävande av lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet;
J.

att riksdagen i anledning av motionerna I: 898 och

II: 1112, såvitt angår militärersättningsförordningen, måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört

angående behovet av översyn av förordningen m. in.;

K. att följande motioner, nämligen

1) I: 447 och II:796

2) I: 895 och II: 1109

3) I: 896 och II:1113

4) I: 898 och II: 1112

5) 11:800

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

i den mån de icke besvarats genom vad utskottet ovan hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 december 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar Lars

Larsson (s), Hiibinette (h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson

(ep), Edström (fp) och Dahlberg (s); samt

från andra kammaren: herr Lundberg (s), fru Ekendahl (s), herrar

Gustavsson i Alvesta (ep), Bengtsson i Varberg (s), Fredriksson (s), Jonsson

(fp), Åkerlind (h) och Ullsten (fp).

Reservation

vid utskottets hemställan under B och C

av herr Hubinette (h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Edström (fp), Jonsson

(fp) och Åkerlind (h), vilka ansett,

I) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 61 med orden »Riksdagen

tog» och slutar på följande sida med »bör avslås» bort ersättas med

text av följ ande lydelse.

»Det är allmänt omvittnat att socialförsäkringsbolagen skött sin verksamhet

på ett förtjänstfullt sätt. Det nuvarande systemet med flera försäkringsgivare

innebär inte någon nackdel för de försäkrade, bl. a. däiför att

deras förmåner garanteras genom lag. Däremot har systemet stora fördelar

ur konkurrenssynpunkt, då det stimulerar till en billig administration och

därmed låg premiesättning. Dessutom leder konkurrensen till en ökad satsning

på åtgärder som är ägnade att minska olycksfallsfrekvensen. Socialförsäkringsbolagens

verksamhet har i bl. a. dessa avseenden varit föredömlig.

Enligt utskottets uppfattning fordras starka skäl för att man skall frångå

den nuvarande ordningen. Det skäl härtill som tidigare åberopats, nämligen

en sammansmältning av yrkesskadeförsäkringen och den allmänna försäkringen,

föreligger inte. Propositionens förslag innebär inte nagot närmande

mellan YFL och AFL. Mycket talar således för att det nuvarande systemet

med flera försäkringsgivare bör bibehållas. Med hänsyn härtill och då något

skäl i övrigt icke framlagts för att den nuvarande ordningen skulle ändras

instämmer utskottet med motionärerna och avstyrker propositionen i

förevarande del.»

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

II) att utskottet under B bort hemställa,

»att riksdagen — under förklaring att vissa ändringar och

tillägg bör göras i förslaget till lag angående ändring i lagen

den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring — med

bifall till motionerna 1:897 och 11:1111 samt 1:895 och

II: 1109, sistnämnda båda motioner såvitt angår åldersgränsen

för barnlivräntor och bevisregeln, samt i anledning av

motionerna 1:895 och 11:1109 i övrigt jämte motionerna

I: 896 och II: 1113 måtte

1) avslå lagförslaget såvitt angår 1 och 2 §§, 16 § fjärde

stycket, 18, 24, 34 §§, 36 § tredje stycket, 38—40 §§, 44, 48,

52 och 56 §§ samt övergångsbestämmelserna 3.—6.

2) antaga lagförslaget i övrigt, i den mån det icke behandlats

under A, med dels den ändringen att övergångsbestämmelsen

7. erhåller beteckningen 3., dels följande ändringar

och tillägg, nämligen att ingressen, 7, 9, 21, 26, 30, 32 och

57 §§ samt övergångsbestämmelserna 1. och 2. erhåller följande

som utskottets förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

Härigenom förordnas, dels att

33, 42, 43, 53—55 och 62 §§ lagen den

14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall upphöra att gälla samt att

rubriken omedelbart före 43 § lagen

skall utgå, dels att i 11, 12, 25, 28,

29, 35, 37 och 50 §§ lagen ordet »försäkringsinrättning»

eller böjningsform

därav skall bytas ut mot »riksförsäkringsverket»

eller motsvarande

böjningsform, dels att 1, 2, 9,

13, 15, 16, 18—21, 24, 26, 30, 32, 34,

36, 38—40, 44, 48, 51, 52 och 56—

58 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 7, 9, 13,

15, 16, 19—21, 26, 30, 32, 36, 51, 57

och 58 §§ lagen den 14 maj 1954 om

yrkesskadeförsäkring skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Utskottets förslag)

7 §•

Har arbetstagare, som ådragit sig

skada, varit utsatt för olycksfall i

arbetet, skall orsakssamband anses

föreligga mellan olycksfallet och

skadan, såvida icke övervägande skäl

tala däremot.

Vad som

Har arbetstagare, som ådragit sig

skada, varit utsatt för olycksfall i

arbetet, skall orsakssamband anses

föreligga mellan olycksfallet och

skadan, såvida icke betydligt starkare

skäl tala däremot,

eller c).

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

Med årlig----

Har hushållsarbete —

För försäkrad,---

Undergår försäkrad---

Åtnjöt försäkrad----

Har försäkrad,------

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten

icke till ettusenåttahundra kronor,

skall den beräknas till detta belopp.

överstiger den årliga arbetsförtjänsten

ett belopp motsvarande

fyra gånger det basbelopp enligt 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring som gällde

vid ingången av det år då skadan

inträffade, tages överskjutande belopp

icke i beräkning.

21

Varje barn till den avlidne äger

till och med den månad, under vilken

det fyller sexton år, uppbära livränta

med belopp, som motsvarar en sj ättedel

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

År barnet efter sagda tidpunkt

till följd av sjukdom eller annan dylik

orsak ur stånd att själv försörja

sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst

till och med den månad, under vilken

barnet fyller tjuguett år. Till barn,

som var adopterat av annan än den

avlidnes make, skall livränta dock ej

utgivas. Ej heller skall livränta utgå

till barn utom äktenskap, därest den

avlidne enligt avtal som är bindande

för barnet, åtagit sig att till dess underhåll

utgiva visst belopp en gång

för alla.

Adoptivbarn äger------

Var den •—------ -—--

(Utskottets förslag)

9 §•

--år räknat.

kommunal inkomstskatt.

---års ålder.

---- -— ej inträffat.

---till efterlevande.

---för arbetsavbrottet.

Uppgår den årliga arbetsförtjänsten

icke till ettusenåttahundra kronor,

skall den beräknas till detta belopp.

överstiger den årliga arbetsförtjänsten

ett belopp motsvarande

fem gånger det basbelopp enligt 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring som gällde

vid ingången av det år då skadan

inträffade, tages överskjutande belopp

icke i beräkning.

Varje barn till den avlidne äger

till och med den månad, under vilken

det fyller nitton år, uppbära livränta

med belopp, som motsvarar en sjättedel

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

År barnet efter sagda tidpunkt

till följd av sjukdom eller annan dylik

orsak ur stånd att själv försörja

sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst

till och med den månad, under vilken

barnet fyller tjuguett år. Till barn,

som var adopterat av annan än den

avlidnes make, skall livränta dock ej

utgivas. Ej heller skall livränta utgå

till barn utom äktenskap, därest den

avlidne enligt avtal som är bindande

för barnet, åtagit sig att till dess underhåll

utgiva visst belopp en gång

för alla.

---eget barn.

erforderligt underhåll.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

26

Hax skadad från allmän försäkringskassa

uppburit ersättning, som

skolat utgivas av riksförsäkringsverket,

skall, därest förhållandet kommer

till verkets kännedom, vad som

utgivits från kassan avdragas från

ersättning, som i anledning av skadan

tillkommer honom enligt denna

lag, samt det avdragna beloppet utbetalas

till kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

pension enligt lagen om allmän

försäkring, skall avdrag göras i den

mån ersättningen skolat föranleda

minskning av pensionen.

30

Är någon, som har rätt till sjukpenning,

barntillägg eller livränta,

icke svensk medborgare och är han

ej bosatt i riket, äger riksförsäkringsverket

att med lians samtycke när

som helst i stället för sådan ersättning

till honom utgiva ett belopp för

en gång, motsvarande högst femtio

och minst tjugu procent av ersättningens

kapitalvärde. Har utbyte som

nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt

till Addare ersättning på grund av

skadan.

(Utskottets förslag)

Har skadad från allmän försäkringskassa

uppburit ersättning, som

skolat utgivas av försäkringsinrättning,

skall, därest förhållandet kommer

till inrättningens kännedom,

vad som utgivits från kassan ax7dragas

från ersättning, som i anledning

av skadan tillkommer honom enligt

denna lag, samt det a\7dragna beloppet

utbetalas till kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

pension enligt lagen om allmän

försäkring, skall avdrag göras i den

mån ersättningen skolat föranleda

minskning av pensionen; dock skall

bolag, som avses i 1 §, göra sådant

avdrag endast om begäran därom

framställes av riksförsäkringsverket.

Belopp, som av sådant bolag avdragits

enligt vad nu sagts, skall utbetalas

till riksförsäkringsverket.

§•

Är någon, som har rätt till sjukpenning,

barntillägg eller livränta,

icke svensk medborgare och är han

ej bosatt i riket, äger försäkringsinrättningen

att med hans samtycke

när som helst i stället för sådan ersättning

till honom utgiva ett belopp

för en gång, motsvarande högst femtio

och minst tjugu procent av ersättningens

kapitalvärde. Har utbyte som

nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt

till Addare ersättning på grund av

skadan.

32 §.

Arbetsgivare eller arbetsförestån- Arbetsgivare eller arbetsföreståndare,

som genom underrättelse en- dare, som genom underrättelse en
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

ligt 31 § eller eljest erhållit kännedom

om inträffad yrkesskada, är

skyldig att enligt de föreskrifter,

som meddelas av Konungen, anmäla

skadan till den allmänna försäkringskassa,

hos vilken den skadade

är inskriven, eller, om den skadade

ej är inskriven hos allmän försäkringskassa,

till riksförsäkringsverket.

1 sistnämnda fall skall, där så kan

:ske utan oskälig omgång eller kostnad,

den som avgiver anmälan tillse,

;att läkarintyg angående skadans beskaffenhet

och den skadades tillstånd

eller, där skadan medfört döden,

angående dödsorsaken snarast

möjligt insändes till riksförsäkringsverket.

Allmän försäkringskassa, som mottagit

anmälan enligt första stycket,

skall enligt de föreskrifter, som meddelas

av Konungen, anskaffa läkarintyg,

varom sägs i första stycket,

samt översända anmälan jämte intyget

och erforderliga kompletterande

upplysningar till riksförsäkringsverket.

Läkarintyg, som avses i denna paragraf,

skall utfärdas å formulär,

som fastställes av socialstyrelsen.

Nödiga utgifter för dylikt intyg så

ock för annat intyg, som erfordras

för bestämmande av ersättning eller

för prövning huruvida ersättning

skall utgå, gäldas av riksförsäkringsverket.

57 §.

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare

att fullgöra något

(Utskottets förslag)

ligt 31 § eller eljest erhållit kännedom

om inträffad yrkesskada, är

skyldig att enligt de föreskrifter,

som meddelas av Konungen, anmäla

skadan till den allmänna försäkringskassa,

hos vilken den skadade

är inskriven, eller, om den skadade

ej är inskriven hos allmän försäkringskassa,

till den försäkringsinrättning,

som jämlikt 33 § skall utgiva

ersättning i anledning av skadan.

I sistnämnda fall skall, där så

kan ske utan oskälig omgång eller

kostnad, den som avgiver anmälan

tillse, att läkarintyg angående skadans

beskaffenhet och den skadades

tillstånd eller, där skadan medfört

döden, angående dödsorsaken snarast

möjligt insändes till försäkringsinrättningen.

Allmän försäkringskassa, som mottagit

anmälan enligt första stycket,

skall enligt de föreskrifter, som meddelas

av Konungen, anskaffa läkarintyg,

varom sägs i första stycket,

samt översända anmälan jämte intyget

och erforderliga kompletterande

upplysningar till försäkringsinrättningen.

Läkarintyg, som avses i denna paragraf,

skall utfärdas å formulär,

som fastställes av socialstyrelsen.

Nödiga utgifter för dylikt intyg så

ock för annat intyg, som erfordras

för bestämmande av ersättning eller

för prövning huruvida ersättning

skall utgå, gäldas av försäkringsinrättningen.

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare

att fullgöra något

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

av vad som åligger honom enligt

32 §, eller försummar någon att ställa

sig till efterrättelse vad i 40 § är

föreskrivet, dömes lian till böter.

Lämnar någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet i uppgift, som skall

avgivas enligt denna lag, oriktigt

meddelande, dömes han till böter,

om gärningen ej är belagd med straff

i brottsbalken.

Bryter någon mot vad i 56 § är

stadgat, dömes han till böter eller

fängelse i högst ett år. Brott som nu

sagts må åtalas av åklagare endast

efter angivelse av målsägande.

(Utskottets förslag)

av vad som åligger honom enligt

32 §, eller försummar någon att ställa

sig till efterrättelse vad i 40 § är

föreskrivet eller att lämna uppgift,

som stadgats i 43 §, dömes han till

böter.

Lämnar någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet i uppgift, som skall

avgivas enligt denna lag, oriktigt

meddelande, dömes han till böter,

om gärningen ej är belagd med straff

i brottsbalken.

Bryter någon mot vad i 56 § är

stadgat, dömes han till böter eller

fängelse i högst ett år. Brott som nu

sagts må åtalas av åklagare endast

efter angivelse av målsägande.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt

avser 9, 13 och 15 §§, 16 § första—

tredje styckena, 19—21 §§, 36 § andra

stycket och 58 § den 1 januari

1968 samt i övrigt den 1 januari

1969.

2. De nya bestämmelserna i 9

16 § första—tredje styckena, 19 §,

20 § första, fjärde och femte styckena

samt 21 §, 26 § andra stycket

och 51 § äger icke tillämpning på

skada som inträffat före ikraftträdandet

och ej heller på skada, som

avses i 6 § första stycket b) eller c)

eller tredje stycket och som yppats

senare, om den skadade icke efter

ikraftträdandet varit utsatt för inverkan

av den art som orsakat skadan.

På skador som nu avses äger de

nuvarande bestämmelserna i 30 §

andra och tredje styckena fortfarande

tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt

avser 7, 9, 13, 15, 16, 20, 21, 36 och

58 §§ den 1 januari 1968 samt i övrigt

den 1 januari 1969.

2. De nya bestämmelserna i 7, 9,

16 §§, 20 § första, fjärde och femte

styckena samt 21 §, 26 § andra stycket

och 51 § äger icke tillämpning på

skada som inträffat före ikraftträdandet

och ej heller på skada, som

avses i 6 § första stycket b) eller c)

eller tredje stycket och som yppats

senare, om den skadade icke efter

ikraftträdandet varit utsatt för inverkan

av den art som orsakat skadan.

På skador som nu avses äger

de nuvarande bestämmelserna i 30 §

andra och tredje styckena fortfarande

tillämpning.»

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1967

III) att utskottet under C bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna 1: 897 och II: 1111

— samt med förklaring att vissa ändringar bör göras i förslaget

till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr

246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. -— måtte

1) avslå lagförslaget såvitt angår 3 § andra stycket och

6§,

2) antaga lagförslaget i övrigt med de ändringarna att ingressen

och övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj.ts förslag)

Härigenom förordnas, dels att

5 § lagen den 14 maj 1954 om krigsförsäkring

för sjömän m. fl. skall

upphöra att gälla, dels att 2, 3 och

6 §§ samma lag skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, dels att

5 § lagen den 14 maj 1954 om krigsförsäkring

för sjömän m. fl. skall

upphöra att gälla, dels att 2 och

3 §§ samma lag skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser

2 § och 3 § första stycket den 1

januari 1968 samt i övrigt den 1 januari

1969. På olycksfall som inträffat

före den 1 januari 1969 äger 5 §

fortfarande tillämpning.

De nya bestämmelserna i 2 § och

3 § första stycket äger icke tillämpning

på olycksfall som inträffat före

den 1 januari 1968.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser

2 och 3 §§ den 1 januari 1968

samt i övrigt den 1 januari 1969. På

olycksfall som inträffat före den 1

januari 1969 äger 5 § fortfarande tilllämpning.

De nya bestämmelserna äger icke

tillämpning på olycksfall som inträffat

före den 1 januari 1968.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:401 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, m. m., jämte moti a1 i texten