Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om studiemedelsavgifter, m. m.

1967-12-07 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:76, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om studiemedelsavgifter, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

1

Nr 76

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning

om studiemedelsavgifter, m. m.

Genom en den 13 oktober 1967 dagtecknad proposition, nr 143, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om studiemedelsavgifter,

2) förordning om ändrad lydelse av 32 och 33 §§ studiemedelsförordningen

den 4 juni 1964 (nr 401).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en förordning om studiemedelsavgifter. Den innehåller

regler om debitering och uppbörd av avgifter enligt studiemedelsförordningen.

Reglerna har utformats så att betalningsskyldigheten blir beroende av den återbetalningsskyldiges

betalningsförmåga. Återbetalning skall som regel fördelas på

tre uppbördsterminer per år.

I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i studiemedelsförordningen.

Förslagen avses träda i kraft den 1 januari 1968.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt 2 avd. Nr 76

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning om studiemedelsavgiftcr

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

I denna förordning meddelas bestämmelser om debitering och uppbörd av avgifter

enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401).

2 §.

Beteckningarna basbelopp och avgiftskvot betyder i denna förordning detsamma

som i studiemedelsförordningen.

I övrigt avses med

avgiftsår: varje år från och med det då avgiftskvot fastställts till och med det

då återbetalningsskyldigheten upphör enligt 29 eller 30 § studiemedelsförordningen,

slutlig avgift: avgift för ett avgiftsår enligt studiemedelsförordningen eller 10 §

nedan,

preliminär avgift: avgift som under ett avgiftsår skall erläggas i avräkning på

slutlig avgift,

kvarstående avgift: avgift som återstår att erlägga, sedan den preliminära avgiften

avräknats från den slutliga avgiften.

Som gift anses i förordningen den som taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser.

Avgiftskvot

3 §■

Avgiftskvot fastställes av centrala studiehjälpsnämnden.

Preliminär avgift

4 §.

Preliminär avgift utgår för varje avgiftsår, om ej annat följer av beslut enligt

7 §.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

5 §.

Preliminär avgift utgör produkter! av det vid avgiftsårets ingång gällande basbeloppet

och den för den återbetalningsskyldige fastställda avgiftskvoten, om ej annat

följer av 6 § eller av beslut enligt 7 §.

6 §.

Preliminär avgift för ett avgiftsår får icke bestämmas till högre belopp än att

summan av avgiften och följande tre poster uppgår till högst det belopp som avses

i 29 § första stycket eller 30 § första stycket studiemedelsförordningen:

1. den preliminära avgiften för det närmast föregående avgiftsåret,

2. de slutliga avgifterna för tidigare avgiftsår,

3. belopp som den återbetalningsskyldige erlagt frivilligt enligt 27 § studiemedelsförordningen

jämte förhöjning som avses där.

Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfallit

helt eller delvis enligt 18 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, minskas

de slutliga avgifterna enligt post 2 i första stycket med den avgift eller del av

avgift som ej erlagts.

7 §.

Återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från preliminär avgift för ett år,

om bättre överensstämmelse mellan den preliminära avgiften och motsvarande

slutliga avgift därigenom kan antagas uppkomma.

Befrielse medges efter ansökan av den återbetalningsskyldige. Ansökan om befrielse

från preliminär avgift skall ha inkommit till centrala studiehjälpsnämnden

före utgången av avgiftsåret. Om synnerliga skäl föreligger, får ansökan som inkommit

senare upptagas till prövning.

Slutlig avgift och kvarstående avgift

8 §.

Fråga om slutlig avgift för ett avgiftsår prövas särskilt om den återbetalningsskyldige

befriats helt eller delvis från preliminär avgift för samma år enligt 7 § eller

om han begär sådan prövning. Ansökan om prövning skall ha inkommit till centrala

studiehjälpsnämnden före utgången av januari månad andra året efter avgiftsåret.

Slutlig avgift avrundas till samma belopp som motsvarande preliminära avgift,

om den slutliga avgiften överstiger eller understiger den preliminära avgiften med

mindre än 100 kronor.

Slutlig avgift för ett avgiftsår får icke bestämmas till högre belopp än att summan

av avgiften och följande tre poster uppgår till högst det belopp som avses i

29 § första stycket eller 30 § första stycket studiemedelsförordningen:

1. de slutliga avgifterna för tidigare avgiftsår,

2. den preliminära avgiften för året näst efter avgiftsåret,

1* Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 76

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

3. belopp som den återbetalningsslcyldige erlagt frivilligt enligt 27 § studiemedelsförordningen

jämte förhöjning som avses där.

Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfallit

helt eller delvis enligt 18 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, minskas

de slutliga avgifterna enligt post 1 i tredje stycket med den avgift eller del av

avgift som ej erlagts.

9 §.

Överstiger den slutliga avgiften motsvarande preliminära avgift, skall den återbetalningsskyldige

erlägga det överskjutande beloppet såsom kvarstående avgift.

För kvarstående avgift utgår en tilläggsavgift. Tilläggsavgiften beräknas efter

nio öre för varje hel krona, dock minst tio kronor. Tilläggsavgiften avrundas till

närmast högre hela krontal. I fråga om tilläggsavgift äger 11 §, 12 § andra stycket,

13 § första stycket, 14 § andra stycket, 15 §, 17 § första stycket och 18 §

motsvarande tillämpning.

10 §.

I annat fall än som avses i 8 § utgör den preliminära avgiften utan särskild prövning

också slutlig avgift. Detta gäller utan hinder av 24 § första stycket och 25 §

andra stycket studiemedelsförordningen. 27 § andra stycket samma förordning

äger ej tillämpning.

Debitering

11 §•

Fråga om preliminär avgift, slutlig avgift eller kvarstående avgift avgöres avcentrala

studiehjälpsnämnden.

12 §.

Varje avgiftsår debiteras återbetalningsskyldig preliminär avgift med belopp som

följer av 5 och 6 §§. Debiteringen förfaller i den mån den återbetalningsskyldige

befrias från preliminär avgift enligt 7 §.

Beslut om slutlig avgift för ett avgiftsår enligt 8 § skall fattas snarast möjligt

efter det taxering för avgiftsåret verkställts i första instans. Nedsättes den återbetalningsskyldiges

till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för avgiftsåret,

skall beslutet om slutlig avgift omprövas, om den återbetalningsskyldige begär det.

Ansökan om prövning skall ha inkommit till centrala studiehjälpsnämnden inom

två månader efter det den återbetalningsskyldige fått del av beslutet om nedsättning.

Är den återbetalningsskyldige gift gäller motsvarande, om makens till statlig

inkomstskatt beskattningsbara inkomst nedsättes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1967

13 §.

Centrala studiehjälpsnämnden sänder underrättelse om beslut angående preliminär

avgift, slutlig avgift eller kvarstående avgift till den återbetalningsskyldige. I underrättelsen

anges vad den återbetalningsskyldige skall iakttaga om han önskar

söka rättelse i eller föra talan mot nämndens beslut.

I underrättelse om debitering av preliminär avgift lämnas dessutom uppgift om

dels den återbetalningsskyldiges avgiftskvot, dels vad den återbetalningsskyldige

skall iakttaga om han önskar ansöka om befrielse från preliminär avgift enligt 7 §.

Uppbörd

14 §.

Preliminär avgift skall erläggas under avgiftsåret,

om den överstiger 200 kronor med en tredjedel senast den 6 juni, en tredjedel

senast den 6 september och en tredjedel senast den 6 december,

om den överstiger 100 men icke 200 kronor med hälften senast den 6 juni och

hälften senast den 6 september,

om den uppgår till högst 100 kronor i sin helhet senast den 6 juni.

Kvarstående avgift skall erläggas under andra året efter avgiftsåret, med hälften

senast den 6 februari och hälften senast den 6 april.

15 §.

För återbetalningsskyldig talan mot taxering till statlig inkomstskatt och framstår

det som obilligt att han erlägger kvarstående avgift som bestämts på grundval

av den icke lagakraftvunna taxeringen, får centrala studiehjälpsnämnden bevilja

honom anstånd helt eller delvis med erläggandet av avgiften. Anståndet får avse

högst det belopp som betingas av den återbetalningsskyldiges yrkande i fråga om

taxeringen.

Anståndet skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för beslut i anledning

av den återbetalningsskyldiges talan mot taxeringen.

Är den återbetalningsskyldige gift äger första och andra styckena motsvarande

tillämpning, om maken för talan mot taxering.

16 §.

Om preliminär avgift, kvarstående avgift eller del av sådan avgift ej erlägges

inom föreskriven tid, skall centrala studiehjälpsnämnden sända en påminnelse till

den återbetalningsskyldige. För påminnelse utgår påminnelseavgift med belopp som

Konungen bestämmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

17 §.

Preliminär avgift och kvarstående avgift skall erläggas genom inbetalning på

centrala studiehjälpsnämndens postgirokonto eller till Sveriges riksbank eller annan

penninginrättning som förklarat sig beredd att medverka vid uppbörd av

avgifter på de villkor som Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, centrala

studiehjälpsnämnden fastställer.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på frivillig inbetalning enligt 27 §

studiemedelsförordningen.

18 §.

Beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfaller, i den

mån avgiften ej erlagts före utgången av september månad andra året efter avgiftsåret.

Första stycket gäller icke preliminär avgift eller kvarstående avgift för avgiftsår

efter det år under vilket den återbetalningsskyldige fyllt 63 år eller för de två sista

avgiftsåren före det år under vilket han avlidit.

Centrala studiehjälpsnämnden får för särskilt fall förordna att beslut om debitering

av preliminär avgift eller kvarstående avgift skall gälla även efter den tidpunkt

som avses i första stycket.

19 §.

Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfallit

helt eller delvis enligt 18 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, gäller

följande särskilda bestämmelser om avgiftsskyldighet för återbetalningsskyldig som

lever efter utgången av det år då han fyllt 65 år respektive för dödsbo efter återbetalningsskyldig

som avlidit senast det år då han fyller 65 år.

I stället för den avgift eller del av avgift som ej erlagts utgår en extra avgift, om

summan av följande två poster ej uppgår till det belopp som avses i 29 § första

stycket eller 30 § första stycket studiemedelsförordningen:

1. de slutliga avgifterna för åren till och med det år då den återbetalningsskyldige

fyllt 65 år eller, i fråga om återbetalningsskyldig som avlidit senast under det

år då han fyller 65 år, de slutliga avgifterna för åren före det år under vilket dödsfallet

inträffat,

2. belopp som den återbetalningsskyldige erlagt frivilligt enligt 27 § studiemedelsförordningen

jämte förhöjning som avses där.

Om ej annat följer av fjärde stycket, utgör den extra avgiften produkten av dels

ett tal som motsvarar det antal basbelopp som den obetalda avgiften eller den obetalda

delen av avgiften avsåg, dels det basbelopp som gällde vid ingången av det år

under vilket den återbetalningsskyldige fyllde 65 år eller, i fråga om extra avgift för

dödsbo, vid ingången av året närmast före det år under vilket dödsfallet inträffat.

Extra avgift får icke bestämmas till högre belopp än att summan av avgiften

och av posterna 1 och 2 i andra stycket uppgår till högst det belopp som avses

i 29 § första stycket eller 30 § första stycket studiemedelsförordningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

Vid tillämpning av andra eller fjärde stycket minskas de slutliga avgifterna med

den avgift eller del av avgift som ej erlagts.

Extra avgift skall erläggas på tid som centrala studiehjälpsnämnden bestämmer.

I fråga om extra avgift äger 11 §, 13 § första stycket, 16 § och 17 § första

stycket motsvarande tillämpning. Om synnerliga skäl föreligger, får centrala studiehjälpsnämnden

medge befrielse helt eller delvis från extra avgift.

20 §.

Det åligger centrala studiehjälpsnämnden att bevaka statens fordran på avgift

som avses i förordningen. Är avgiftsbelopp föremål för indrivning av kronofogdemyndighet,

åligger det dock kronofogdemyndigheten att i den återbetalningsskyldiges

konkurs bevaka statens fordran på avgiftsbeloppet.

Avgiftsbelopp som ej erlagts inom föreskriven tid får uttagas genom utmätning

utan föregående dom eller utslag.

Återbäring av avgift

21 §.

Överstiger det belopp som den återbetalningsskyldige erlagt såsom preliminär avgift

motsvarande slutliga avgift, skall centrala studiehjälpsnämnden återbära det

överskjutande beloppet, om den återbetalningsskyldige begär det. Ansökan om

återbäring skall ha inkommit till nämnden inom två månader efter det den återbetalningsskyldige

fått underrättelse om beslutet angående den slutliga avgiften.

Befrias återbetalningsskyldig helt eller delvis från preliminär avgift, kvarstående

avgift, extra avgift, tilläggsavgift eller påminnelseavgift som han erlagt, skall centrala

studiehjälpsnämnden utan särskild ansökan återbära till den återbetalningsskyldige

vad han erlagt för mycket, om ej annat följer av 22 §.

Belopp som den återbetalningsskyldige erlagt som preliminär avgift för det år

under vilket han avlidit skall centrala studiehjälpsnämnden utan särskild ansökan

återbära till dödsboet.

22 §.

Beslut om befrielse från preliminär avgift enligt 7 § föranleder ej återbäring av

redan erlagt belopp.

Om synnerliga skäl föreligger, får centrala studiehjälpsnämnden dock på ansökan

av den återbetalningsskyldige återbära för mycket erlagd preliminär avgift.

23 §.

Häftar den, som är berättigad att återfå avgift enligt 21 eller 22 §, för preliminär

avgift, kvarstående avgift, extra avgift, tilläggsavgift eller påminnelseavgift som

förfallit till betalning, har han rätt att utfå endast vad som överstiger det obetalda

beloppet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

Särskilda bestämmelser

24 §.

När slutlig avgift fastställts för ett avgiftsår, bortfaller skyldigheten att erlägga

sådan obetald del av motsvarande preliminära avgift som överstiger den slutliga

avgiften.

Avlider återbetalningsskyldig, bortfaller skyldigheten att erlägga obetald preliminär

avgift för det år under vilket dödsfallet inträffat.

Bestämmelse om obetald preliminär avgift i första eller andra stycket äger motsvarande

tillämpning på påminnelseavgift som belöper på den obetalda avgiften.

25 §.

Belopp som någon är berättigad att återfå enligt 21 eller 22 § men som enligt

23 § ej återbäres på grund av att viss avgift ej erlagts räknas såsom avbetalning

på den obetalda avgiften.

Sådant överskjutande belopp som avses i 21 § första stycket och som ej återbäres

på grund av att den återbetalningsskyldige ej begär det jämställes med slutlig

avgift för året. 27 § andra stycket studiemedelsförordningen äger ej tillämpning

26 §.

I fråga om betalning enligt 28 § studiemedelsförordningen gäller bestämmelser

som meddelas av Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, av centrala

studiehjälpsnämnden.

27 §.

Det åligger återbetalningsskyldig att lämna centrala studiehjälpsnämnden de uppgifter

som är av betydelse för tillämpningen av förordningen. Beträffande omyndig

åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.

De uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden som lämnas i ansökan

om befrielse från preliminär avgift eller i annan handling som är avsedd att

ligga till grund för bestämmande av avgift skall avges på heder och samvete.

Närmare bestämmelser om uppgiftsskyldigheten meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

28 §.

Myndighet är pliktig att på begäran lämna centrala studiehjälpsnämnden uppgift

om sådana förhållanden i fråga om namngiven person som är av betydelse för

tillämpningen av denna förordning.

29 §.

Anser återbetalningsskyldig att avgift påförts honom obehörigen eller med oriktigt

belopp, får han söka rättelse hos centrala studiehjälpsnämnden inom ett år

efter det han fått underrättelse om avgiften.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967 9

30 §.

Talan mot sådant beslut av centrala studiehjälpsnämnden som avses i denna förordning

föres hos kammarrätten genom besvär. Besvären skall insändas eller inges

till centrala studiehjälpsnämnden.

Centrala studiehjälpsnämndens beslut länder till efterrättelse utan hinder av att

talan föres mot beslutet, om nämnden ej förordnar annat.

31 §.

Talan får icke föras mot kammarrättens utslag.

32 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 32 och 33 §§ studicmedelsförordningen den 4 juni 1964

(nr 401)

Härigenom förordnas, att 32 och 33 §§ studiemedelsförordningen skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Har någon uppburit studiemedel

obehörigen eller med för högt belopp

och har han insett eller bort inse detta,

må vad för mycket utgått genast

återkrävas.

Avbryter någon

(Föreslagen lydelse)

32 §.

Har någon uppburit studiemedel

obehörigen eller med för högt belopp

och har han insett eller bort inse detta,

må vad för mycket utgått genast

återkrävas. På belopp som återkräves

utgår ränta från den dag då beloppet

uppburits efter en räntesats som vid

varje tidpunkt med två procent överstiger

normalräntan för lån från statens

utlåningsfonder. Om särskilda

skäl föreligga, må återbetalningsskyldig

befrias helt eller delvis från skyldighet

att erlägga ränta.

efter avbrottet.

33 §.

Fordran å-----------för gäld.

Rätt till —- — ■—■ —--—--- —--lyft medlen.

Om särskilda skäl föreligga, må studiemedel

lyftas efter utgången av den

termin för vilken de beviljats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande statsrådet, Sven Moberg

anfört i sin allmänna motivering.

Föredraganden

Återbetalning av studiemedel

I studiemedelsförordningen finns en rad bestämmelser om återbetalning av studiemedel.

Återbetalningen skall ske genom årliga avgifter på villkor som anges i förordningen.

I förordningen anges även när återbetalningsskyldigheten inträder och

när den upphör eller bortfaller. Studiemedelsförordningen innehåller däremot inte

någon föreskrift om debitering och uppbörd av avgifterna. När studiemedelsförordningen

antogs förutsattes att bestämmelser härom skulle beslutas av Kungl.

Maj:t och riksdagen efter viss ytterligare utredning.

På uppdrag av Kungl. Maj:t har statskontoret lämnat ett förslag om formerna

för debitering och uppbörd av studiemedel. Förslaget som jag förut redogjort för

kritiserades under remissbehandlingen ingående av centrala studiehjälpsnämnden.

Även andra remissinstanser framförde invändningar mot förslaget.

Centrala studiehjälpsnämndens remissyttrande innehåller som jag förut redovisat

förslag till ett system för debitering och uppbörd som på väsentliga punkter

skiljer sig från statskontorets förslag. De viktigaste skillnaderna avser antalet uppbördsterminer,

förfarandet för indrivning av avgifter som inte erläggs inom föreskriven

tid, den tid under vilken avgifter får drivas in samt frågan om vilken myndighet

som bör handlägga de manuella rutiner som fordras i samband med debitering

och uppbörd av avgifter. Nämndens yttrande blev föremål för remissbehandling.

Remissopinionen är mycket splittrad i vad avser nämndens förslag till förfarande

för indrivning av avgifter som inte erläggs inom föreskriven tid.

På uppdrag av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet har inom departementet

utarbetats en promemoria. Promemorian innehåller som jag förut anfört

två alternativa förslag till bestämmelser om debitering och uppbörd av avgifter.

Det föreslås att bestämmelser om debitering och uppbörd skall meddelas i en förordning

om studiemedelsavgifter. I det ena förslaget, alternativ A, anges i överensstämmelse

med vad centrala studiehjälpsnämnden föreslagit att avgift, som inte

erläggs, omedelbart får tas ut genom utmätning. Enligt detta alternativ har den

återbetalningsskyldige rätt att hos centrala studiehjälpsnämnden ansöka om rättelse

i nämndens beslut om avgift. Han kan dessutom hos kammarrätten överklaga beslut

av centrala studiehjälpsnämnden. Detta gäller även beslut i ärende om rättelse

av beslut om avgift. Kammarrättens utslag får inte överklagas. Det andra förslaget,

alternativ B, bygger liksom statskontorets förslag på ett civilt kravförfarande.

Enligt alternativ B har den återbetalningsskyldige rätt att hos centrala studiehjälpsnämnden

begära rättelse i beslut om avgift. Någon rätt att överklaga nämndens

beslut föreligger däremot inte. Det förutsätts i stället att tvist mellan nämnden och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

återbetalningsskyldig om avgiftsskyldighet får prövas av allmän domstol. I övrigt

är alternativen i allt väsentligt av samma innebörd.

Bestämmelserna om debitering och uppbörd av avgifter bör givetvis, vilket också

betonats i departementspromemorian, tjäna samma syften som reglerna om återbetalning

i studiemedelsförordningen. De bör alltså utformas så att flertalet studiemedelstagare

verkligen fullgör sin återbetalningsskyldighet eller med andra ord att

en hög betalningsfrekvens tryggas. Det bör vidare tillses att skuldsättningens ekonomiska

risker undanröjs för den minoritet av studiemedelstagare som tillfälligt

eller varaktigt får svårt att betala eller annorlunda uttryckt att betalningsskyldigheten

anpassas till betalningsförmågan.

Enligt studiemedelsförordningen anpassas betalningsskyldigheten till betalningsförmågan

genom att betalningsskyldigheten för ett år sätts i relation till den återbetalningsskyldiges

avgiftsunderlag för samma år. I avgiftsunderlaget inräknas,

förutom viss förmögenhet, den återbetalningsskyldiges och/eller del av makes till

statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för samma år. Eftersom avgiften för

ett visst år således är beroende av bl. a. den återbetalningsskyldiges och/eller hans

makes till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för samma år, kan den

inte bestämmas förrän denna inkomst fastställts, dvs. mer än sex månader efter

utgången av året. Med hänsyn härtill ligger det nära till hands att återbetalningsskyldigheten

för ett år skall fullgöras vid tidpunkt som infaller mer än sex månader

efter årets utgång. En sådan lösning avvisas emellertid i departementspromemorian

under hänvisning till att den återbetalningsskyldiges och/eller hans

makes till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för ett visst år inte utgör

något uttryck för den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga vid den tidpunkt

då den beskattningsbara inkomsten för året fastställs. En garanti för att återbetalningsskyldigheten

vid varje tillfälle då den aktualiseras står i rimlig relation till den

återbetalningsskyldiges betalningsförmåga vid samma tillfälle kan enligt promemorian

vinnas endast om skyldighet att erlägga avgift för ett visst år inträder —

såsom dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet och riksdagen uttalat i samband

med att studiemedelsförordningen antogs (jfr prop. 1964: 138 s. 175, Säl!

vårsessionen: 1 s. 88) — redan under samma år. Denna skyldighet bör naturligtvis

avse endast en preliminärt bestämd avgift. På dessa skäl föreslås i promemorian

— såsom statskontoret och centrala studiehjälpsnämnden tidigare förordat

— att den avgift som skall utgå för ett år skall erläggas i form av preliminär

avgift redan under avgiftsåret.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot att återbetalningsskyldigheten

skall fullgöras genom erläggande av preliminär avgift.

På de skäl som angetts i promemorian anser även jag att ett system med preliminär

avgift bör införas.

Jag ansluter mig även till vad som föreslagits i promemorian om innehållet i de

bestämmelser om preliminär avgift som bör meddelas. Preliminär avgift skall alltså

utgå under de år för vilka studiemedelstagaren är skyldig att erlägga avgift enligt

studiemedelsförordningen, s. k. slutlig avgift. Detta innebär att preliminär avgift

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

13

skall utgå första gången under det år då avgiftskvoten fastställs, dvs. under tredje

året efter det år då studiemedelstagaren senast uppburit studiemedel. Preliminär avgift

skall därefter utgå till dess återbetalningsskyldigheten upphör. Detta sker när

studiemedelstagaren erlagt antingen avgifter som tillhopa uppgår till lika många

basbelopp som han uppburit i återbetalningspliktiga studiemedel eller avgifter som

tillhopa uppgår till det belopp som studiemedelstagaren skulle ha betalt, om de

återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett konventionellt lån med fasta annuiteter

och med en på visst sätt reducerad ränta. Oberoende av hur stort belopp den

återbetalningsskyldige erlagt, utgår inte någon slutlig avgift för år efter det år då

den återbetalningsskyldige fyller 65 år. Detsamma bör gälla även i fråga om preliminär

avgift. Avlider den återbetalningsskyldige bortfaller återbetalningsskyldigheten.

Preliminär avgift bör därför inte utgå under år efter det under vilket dödsfallet

inträffat. Preliminär avgift skall utgå med det belopp som utgör produkten

av den återbetalningsskyldiges avgiftskvot och det basbelopp som gällde vid början

av året, dvs. det belopp till vilket den slutliga avgiften för året högst får bestämmas

enligt studiemedelsförordningen, här kallat hel avgift. Preliminär avgift uppgår

således till det belopp som enligt 24 och 25 § § studiemedelsförordningen skall utgå

i slutlig avgift för år, under vilket den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag dels

överstiger avgiftsgränsen — två basbelopp, f. n. 11 400 kr. — dels når sådan höjd

att tröskelreglerna i 25 § andra stycket studiemedelsförordningen inte blir tillämpliga.

Den återbetalningsskyldige bör dock befrias helt eller delvis från skyldighet

att erlägga preliminär avgift, om det kan antas att befrielsen leder till bättre

överensstämmelse mellan den preliminära avgiften och motsvarande slutliga avgift.

Detta innebär att återbetalningsskyldig skall befrias helt från preliminär avgift för

ett år om det kan antas att hans avgiftsunderlag för samma år inte kommer att

överstiga avgiftsgränsen, två basbelopp (jfr 24 § första stycket studiemedelsförordningen).

Partiell befrielse från preliminär avgift skall medges i sådan omfattning

att den preliminära avgiften inte överstiger en tiondel av det beräknade avgiftsunderlaget

för året och inte heller en fjärdedel av den del av samma avgiftsunderlag

som överstiger avgiftsgränsen (jfr 25 § andra stycket studiemedelsförordningen).

Slutligen bör befrielse helt eller delvis kunna äga rum, om det föreligger synnerliga

skäl därtill (jfr 26 § studiemedelsförordningen). Befrielse helt eller delvis från

preliminär avgift bör medges endast efter ansökan av den återbetalningsskyldige.

Ansökan om befrielse bör inges före utgången av avgiftsåret. I extrema undantagsfall

bör dock ansökan som kommer in senare få tas upp till prövning.

Mitt förslag att befrielse helt eller delvis från preliminär avgift kan ske endast

efter ansökan från den återbetalningsskyldige, sammanställt med vad jag senare

kommer att föreslå om slutlig avgift, innebär att återbetalningsskyldig i vissa fall

får den anpassning av betalningsskyldigheten som föreskrivs i studiemedelsförordningen

endast om han för varje år tar ett initiativ. Detta måste avse antingen en

ansökan om befrielse helt eller delvis från den preliminära avgiften för året eller

en ansökan om att storleken av motsvarande slutliga avgift skall prövas särskilt.

För att den återbetalningsskyldige skall bli i stånd att ta erforderligt initiativ är det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

av stor betydelse att han årligen erhåller en fullständig och korrekt information om

storleken av den preliminära avgiften och om vad han skall iaktta för att få befrielse

helt eller delvis från denna avgift. Centrala studiehjälpsnämnden bör åläggas

att sända ut sådan information.

Preliminär avgift för ett år skall givetvis endast utgå i avräkning på en slutlig

avgift för samma år. Denna kan bestämmas först efter det den återbetalningsskyldiges

och/eller hans makes till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst

för året fastställts. I prop. 1964:138 uttalade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

som jag tidigare anfört, att det från sociala synpunkter måste vara

fullt tillräckligt, om uppskov eller avgiftsnedsättning får åtnjutas av dem som särskilt

begär det i samband med den preliminära debiteringen. Mot bakgrund av

detta uttalande föreslås i departementspromemorian att storleken av den slutliga

avgiften skall prövas särskilt endast om den återbetalningsskyldige helt eller delvis

befriats från motsvarande preliminära avgift. För övriga fall föreslås att den preliminära

avgiften utan särskild prövning skall utgöra även slutlig avgift. Den slutliga

avgiften kommer alltså i sådana fall att utgöra produkten av den återbetalningsskyldiges

avgiftskvot och det basbelopp som gällde vid årets början, s. k. hel avgift.

Detta föreslås i promemorian gälla även om det skulle visa sig att den återbetalningsskyldiges

avgiftsunderlag är mindre än det som enligt 24 och 25 § § studiemedelsförordningen

krävs för att hel avgift skall utgå. Om synnerliga skäl föreligger, bör

dock den återbetalningsskyldige enligt promemorian kunna efter ansökan befrias

helt eller delvis från den slutliga avgiften.

Några remissinstanser anför betänkligheter mot departementspromemorians förslag

om bestämmande av slutliga avgifter. Förslaget leder enligt centrala studiehjälpsnämnden

till att betalningsskyldigheten inte kommer att anpassas till betalningsförmågan

på sätt som föreskrivs i studiemedelsförordningen dels i de fall då

den återbetalningsskyldige inte begärt befrielse helt eller delvis från den preliminära

avgiften, dels i de fall då han visserligen ansökt om befrielse men inte fått sin

ansökan bifallen. Detta gäller, såsom nämnden uppfattat förslaget, oavsett hur stor

skillnaden är mellan den preliminära avgiften och den avgift som skulle utgå enligt

studiemedelsförordningen. Vidare måste enligt nämndens mening beaktas att orsaken

till att den återbetalningsskyldige inte begärt befrielse från den preliminära

avgiften kan vara att det varit omöjligt att förutse hur stort avgiftsunderlaget skulle

bli. Enligt nämndens och även TCO:s mening bör förordningen om studiemedelsavgifter

kompletteras med en bestämmelse av innebörd att storleken av den slutliga

avgiften skall prövas, om den återbetalningsskyldige begär det. Nämnden anser

slutligen att en bestämmelse härom troligen leder till att antalet ansökningar om

befrielse från preliminär avgift minskar.

För egen del finner jag att en bestämmelse av den innebörd som centrala studiehjälpsnämnden

och TCO föreslagit i vissa fall behövs för att trygga en anpassning

av betalningsskyldigheten till betalningsförmågan. Jag förordar därför att en sådan

bestämmelse förs in i förordningen om studiemedelsavgifter. Den i promemorian

föreslagna regeln om befrielse från slutlig avgift när synnerliga skäl föreligger kan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

därvid utgå. I övrigt ansluter jag mig till vad som föreslagits i promemorian om

prövning av slutlig avgift.

I likhet med vad som föreslagits i promemorian och som lämnats utan erinran

av remissinstanserna förordar jag att kvarstående avgift skall utgå om

det visar sig att den slutliga avgiften överstiger den preliminära avgiften och att den

återbetalningsskyldige skall ha rätt till återbäring om det visar sig att det

belopp som han erlagt i preliminär avgift överstiger den slutliga avgiften.

Promemorieförslaget att antalet uppbördsterminer skall bestämmas

till tre för preliminär avgift och två för kvarstående avgift accepteras av de

remissinstanser som yttrat sig över förslaget med undantag av en remissinstans som

anser att antalet uppbördsterminer för preliminär avgift bör vara större än tre.

I promemorian föreslås vidare att antalet uppbördsterminer skall begränsas beträffande

återbetalningsskyldig som har att erlägga endast en särskilt liten avgift.

Beträffande preliminär avgift föreslås således att avgift som uppgår till högst 5 %

av det basbelopp som gällde vid början av året i sin helhet skall betalas under

den första uppbördsterminen och att avgift som överstiger 5 men inte 10 % av

samma basbelopp skall delas upp på de två första uppbördsterminerna. Kvarstående

avgift som uppgår till högst 5 % av basbeloppet bör enligt promemorian

betalas i sin helhet under den första uppbördsterminen. Mot förslaget att begränsa

antalet uppbördsterminer för återbetalningsskyldig som har att erlägga en särskilt

liten avgift har invändningar gjorts av två remissinstanser. Sålunda anser TCO det

vara tveksamt om en begränsning överhuvudtaget bör ske. Avgift som överstiger

100 kr. bör enligt TCO alltid fördelas på tre uppbördsterminer. Centrala studiehjälpsnämnden

anser att begränsningen bör utformas så att preliminär avgift som

uppgår till högst 100 kr. betalas under en uppbördstermin och att avgift som överstiger

100 men inte 200 kr. betalas under två uppbördsterminer.

I likhet med vad som anförts i departementspromemorian anser jag att antalet

uppbördsterminer bör bestämmas så att en hög betalningsfrekvens tryggas samtidigt

som återbetalningsskyldigheten anpassas till betalningsförmågan. Dessa två krav

torde tillgodoses bäst om antalet uppbördsterminer bestäms, i enlighet med promemorieförslaget,

till tre för preliminär avgift och två för kvarstående avgift.

För särskilt små preliminära avgifter bör antalet uppbördsterminer dock begränsas.

En uppdelning på flera uppbördsterminer torde nämligen då inte vara nödvändig

för att anpassa betalningsskyldigheten till betalningsförmågan. Det kan dessutom

antas att en uppdelning av en särskilt liten avgift skulle leda till en lägre betalningsfrekvens,

eftersom den återbetalningsskyldige skulle uppleva det som ett onödigt

besvär att behöva verkställa flera betalningar. Begränsningen av antalet uppbördsterminer

för särskilt små preliminära avgifter torde böra utformas i överensstämmelse

med vad centrala studiehjälpsnämnden föreslagit i remissyttrandet över

departementspromemorian. Avgift som uppgår till högst 100 kr. bör alltså betalas

under en uppbördstermin, lämpligen den första. Avgift som överstiger 100 men

inte 200 kr. bör betalas under två uppbördsterminer, lämpligen med halva belop
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

pet under vardera av de två första. Med hänsyn till att kvarstående avgift, enligt

vad jag senare kommer att föreslå, aldrig kommer att utgå med lägre belopp än

100 kr., saknar jag anledning att föreslå bestämmelser om begränsning av antalet

uppbördsterminer för särskilt små kvarstående avgifter.

Uppbördstermin bör som postverket påpekat bestämmas till den 6 i resp.

kalendermånad så att den inte sammanfaller med den intensivaste betalningstrafiken

vid månadsskifte. Jag anser att uppbördsterminerna lämpligen kan förläggas till

juni, september och december under avgiftsåret samt för kvarstående avgift till

februari och april under andra året efter avgiftsåret.

f fråga om formerna för indrivning av avgifter som inte

erläggs frivilligt innehåller promemorian, som jag nyss redovisat, två

alternativa förslag, alternativ A och alternativ B. När det gäller att avgöra vilket

indrivningssystem som bör väljas är det enligt promemorian två frågor som måste

undersökas. Den ena avser vilket system som kan göras effektivast och den andra

vilket system som kan trygga den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet. Som

mätare på ett indrivningssystems effektivitet bör man främst se indrivningsprocenten,

dvs. det antal procent av det oguldna avgiftsbeloppet som genom användning av

systemet drivs in. Effektiviteten beror även på vad som fordras för att exekutiva

tvångsåtgärder skall få företas mot en tredskande gäldenär och hur snabbt villkoren

för sådana åtgärder kan uppfyllas. Vidare måste hänsyn tas till kostnaderna för

systemet. Härvid bör såväl samhällets som den återbetalningsskyldiges kostnader

beaktas. Av betydelse är slutligen frågan hur de uppgifter som avses bli ålagda

skilda myndigheter kan komma att påverka dessa myndigheters verksamhet.

Enligt departementspromemorian kan den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet

tillgodoses både i ett indrivningssystem som — i likhet med alternativ A

— bygger på direkt exigibilitet och i ett system som — i överensstämmelse med

alternativ B — bygger på ett civilt kravförfarande. I promemorian anförs vidare

följande. I de flesta indrivningsärenden torde den återbetalningsskyldige inte bestrida

betalningsskyldighet. I sådana ärenden leder ett system med direkt exigibilitet

snabbare till utmätning än ett system som bygger på ett civilt kravförfarande. I fråga

om indrivningsärenden där det råder tvist om betalningsskyldigheten är det svårare

att avgöra vilket system som vanligen snabbast leder till utmätning. Det är dock

oklart vilken betydelse som bör tillmätas det förhållandet att ett indrivningssystem

kan leda till utmätning snabbare än ett annat indrivningssystem, eftersom resultatet

av utmätning ofta är dåligt. Ett system med direkt exigibilitet torde i vissa fall bli

avgjort billigare för den återbetalningsskyldige än ett system med civilt kravförfarande.

Detta gäller de fall då det civila kravförfarandet måste användas i sin helhet,

dvs. från kravbrevet till domstols dom eller domstols bevis i anledning av ansökan

om betalningsföreläggande och till utmätning. Om båda typerna av indrivningssystem

utformas så att de leder till samma indrivningsprocent, torde det inte vara

möjligt att avgöra vilken typ som är billigast för samhället.

De allra flesta remissinstanserna tillstyrker att indrivningsförfarandet utformas i

huvudsaklig överensstämmelse med alternativ A. Det uttalas att den enskildes be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

17

rättigade krav på rättssäkerhet tryggas och att alternativ A snabbare leder fram

till betalning än alternativ B. Centrala studiehjälpsnämnden anser att den tid som

enligt alternativ B behövs, innan betalning kan drivas in, blir väsentligt längre än

i alternativ A. Detta kan enligt nämndens mening skapa data- och redovisningstekniska

svårigheter. Allmänt betonas att den enskildes kostnader i samband med indrivning

blir lägst enligt alternativ A. Några av remissinstanserna räknar med att

alternativ A blir billigast även för statsverket. Det framhålles att alternativ A är

administrativt enklast samt att en samordning av ADB-rutinerna hos kronofogdemyndigheterna

och centrala studiehjälpsnämnden blir möjlig, om alternativ A väljs.

De remissinstanser som förordar alternativ B åberopar i huvudsak skilda skäl

för sin ståndpunkt. Kammarrätten och SACO anser att skyldigheten att återbetala

studiemedel är en civilrättslig förpliktelse och att indrivningen därför bör utformas

som ett civilt kravförfarande. Kammarrätten anser vidare att belastningen för de

allmänna domstolarna enligt alternativ B skulle bli obetydlig, medan det är mera

ovisst hur stor arbetsbelastningen enligt alternativ A skulle bli för kammarrätten.

Statskontoret kommenterar uttalandet i departementspromemorian om att ett

civilt kravförfarande som utnyttjas i sin helhet, dvs. omfattar domstolsprövning

och utmätning, blir dyrare för den återbetalningsskyldige än ett system med direkt

exigibilitet. Statskontoret anser att denna invändning inte kan vara avgörande eftersom

det civila kravförfarandet just syftar till att minska behovet av exekutiva

åtgärder. Statskontoret anser vidare att exekutionsväsendet inte bör ges nya arbetsuppgifter

av större omfattning, eftersom visst utredningsarbete pågår på detta område.

Fullmäktige i riksbanken är inte övertygade om att alternativ A kommer att

medföra så stora ekonomiska fördelar att de uppväger nackdelarna med det hårdare

indrivningsförfarandet.

För egen del anser jag att både alternativ A och alternativ B tryggar den enskildes

berättigade krav på rättssäkerhet. Båda alternativen torde dessutom kunna

leda till ungefär samma betalningsfrekvens, om de utnyttjas rätt. I dessa två hänseenden

anser jag alltså alternativen vara likvärdiga. I övrigt har emellertid alternativ

A flera betydande fördelar framför alternativ B. Eftersom det enligt alternativ A

inte krävs något rättegångsförfarande för att nå exekution, kommer detta alternativ

att bli, dels snabbare dels administrativt enklare än alternativ B. Att indrivningssystemet

snabbt kan leda till exekution torde vara av väsentlig betydelse för att

förmå de återbetalningsskyldiga att betala frivilligt. Det är också av stor vikt för

att underlätta administrationen av återbetalningssystemet. Som en stor fördel med

alternativ A räknar jag vidare att det blir billigare för den enskilde. Sannolikt torde

alternativ A även från statsverkets synpunkt bli billigare än alternativ B, eftersom

något rättegångsförfarande inte kommer att behövas. Antalet återbetalningsskyldiga

kommer så småningom att bli mycket stort. Det blir därför nödvändigt att utforma

återbetalningssystemet så att en stor del av det administrativa arbetet kan utföras

med datamaskin. Även med hänsyn härtill är alternativ A att föredra, eftersom det

gör en viss samordning av ADB-rutiner hos centrala studiehjälpsnämnden och

kronofogdemyndigheterna möjlig.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

Jag förordar därför att avgifter som inte erläggs frivilligt får tas ut genom utmätning

utan föregående dom eller utslag. För att trygga rättssäkerheten bör det

finnas möjlighet för återbetalningsskyldig att få avgiftsbeslut överprövat. Bestämmelser

härom bör i enlighet med vad som anförs i departementspromemorian,

alternativ A, ge återbetalningsskyldig dels rätt att hos centrala studiehjälpsnämnden

söka rättelse i nämndens beslut om avgift, dels rätt att överklaga nämndens beslut

hos kammarrätten. Rättelse i nämndens beslut om avgift bör sökas inom ett år

efter det den återbetalningsskyldige fått underrättelse om beslutet.

I likhet med vad som anförs i departementspromemorian anser jag att det inte

behövs någon bestämmelse om rätt för myndighet att medge återbetalningsskyldig

anstånd med erläggande av avgift till senare tidpunkt

under sam ma å r.

I likhet med vad som föreslås i departementspromemorian anser jag att

huvudparten av de administrativa uppgifterna i återbetalningssystemet

bör uppdras åt centrala studiehjälpsnämnden och

att en stor del av de administrativa uppgifterna bör utföras med hjälp av datamaskiner.

Jag utgår från att statistiska centralbyrån, postbanken och länsstyrelsernas

datakontor skall lämna nämnden erforderligt biträde med utförande av datamaskinsarbete.

Bestämmelser härom behöver inte tas in i förordningen om studiemedelsavgifter.

De bestämmelser om debitering och uppbörd av avgifter som jag förordat bör

träda i kraft den 1 januari 1968.

Statsverkets kostnader för det återbetalningssystem som jag förordat och för viss

omläggning av hittills tillämpade rutiner för registrering av utbetalning av studiemedel

har av centrala studiehjälpsnämnden och statistiska centralbyrån beräknats till

956 000 kr. under budgetåret 1967/68. Av detta belopp utgör 516 000 kr. engångskostnader.

Kostnaderna kommer således att överstiga tidigare beräknat belopp

med cirka 500 000 kr. (jfr prop. 1967: 1 bil. 10 s. 381; SU 8; rskr 8).

Förverkande av studiemedel in. in.

På de skäl som centrala studiehjälpsnämnden anfört anser jag att det bör finnas

en möjlighet att medge undantag från regeln om förverkande av studiemedel, om

särskilda skäl föreligger. Som sådant särskilt skäl bör enligt min mening dock inte

godtas endast det förhållandet att den studerande ingett sin ansökan om studiemedel

för ett kalenderhalvår först kort tid före utgången av samma kalenderhalvår.

I sådant fall måste hänsyn tas även till anledningen till att ansökningen

ingetts så sent. Det bör därvid krävas att den studerande på grund av förhållande

som han inte kunnat råda över varit förhindrad att inge sin ansökan tidigare. Det

bör ankomma på Kungl. Maj it att bestämma vilken myndighet som skall besluta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

19

i fråga om undantag från förverkanderegeln. Bestämmelse härom bör alltså inte

tas in i studiemedelsförordningen.

I likhet med centrala studiehjälpsnämnden anser jag att ränta bör utgå på belopp

som återkrävs enligt 32 § studiemedelsförordningen från den dag då beloppet

lyfts till dess det betalts tillbaka. Räntan bör i regel utgå med den räntesats

som nämnden föreslagit, dvs. en räntesats som med 2 % överstiger normalräntan

för lån från statens utlåningsfonder eller med f. n. 7,75 %. I vissa fall kan det dock

vara orimligt att debitera så hög ränta på studiemedel som återkrävs. Detta gäller

särskilt i de fall då återkravet föranleds av att studiemedelstagaren avbrutit sina

studier. Jag föreslår därför att centrala studiehjälpsnämnden skall få medge befrielse

från ränta helt eller delvis om särskilda skäl föreligger.

De nu förordade ändringarna i studiemedelsförordningen bör träda i kraft den 1

januari 1968. Ränta bör således utgå på belopp som återkrävs enligt 32 § studiemedelsförordningen

tidigast fr. o. m. den 1 januari 1968 även om beloppet uppburits

dessförinnan. Vidare bör gälla att den föreslagna räntan skall utgå även i

de fall då återkravet skett före den 1 januari 1968.

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen framlagda

förf attningsförslagen.

Utskottet vill emellertid i anslutning till propositionen göra några påpekanden.

I 13 § förordningen om studiemedelsavgifter stadgas att centrala studiehjälpsnämnden

skall sända underrättelse till den återbetalningsskyldige angående beslut om

avgift och avgiftskvot. Underrättelsen skall dessutom innehålla anvisning om vad

vederbörande har att iaktta om han ej är nöjd med beslutet. Underrättelsen är av

stor betydelse för att den återbetalningsskyldige skall kunna bevaka sin rätt till

nedsättning eller befrielse av avgift. I sådana fall fordras nämligen ansökan från

den betalningsskyldige. I likhet med departementschefen vill utskottet därför understryka

vikten av att informationen till de betalningsskyldiga utgår årligen och

att den blir så fullständig och korrekt som möjligt.

Under behandlingen av propositionen har utskottet observerat att det kan inträffa

att en återbetalningsskyldig, åtminstone temporärt, undgår avgiftsbetalning,

trots att hans inkomster i och för sig inte borde berättiga härtill. Det gäller personer

som är bosatta i Sverige men som på grund av dubbelbeskattningsavtal ej

taxeras här och personer som erlägger skatt enligt förordningen om sjömansskatt.

Utskottet har inhämtat att Kungl. Maj:t uppmärksammat frågan. Det kan alltså

förutsättas att ågärder kommer att vidtas för att komma till rätta med problemet.

Något särskilt utalande från riksdagens sida är därför inte påkallat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1967

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 143.

Stockholm den 7 december 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand* (s), fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson

(s), Edström (fp), Dahlberg (s), Blomquist (h), Thorsten Larsson (ep) och

Wirtén (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg* (s),

Rimmerfors (fp), fröken Sandell (s), herrar Johansson i Skärstad* (ep), Ringaby*

(h), fru Skantz (s) och herr Göransson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Ivar Hteggströms Tryckeri AB • Stockholm 1967

671811

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. May.ts ''proposition med förslag till förordning om studiemedelsavgifter, m. m. a1 i texten