Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den H december 1956

1967-02-28 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den H december 1956

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1967

I

Nr 8

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen

den H december 1956 (nr 629) om erkända

arbetslöshetskassor.

Genom en den 13 januari 1967 dagtecknad proposition, nr 23, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 14 december 1956 (nr 629)

om erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 14 december 1956 om

erkända arbetslöshetskassor* skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande Igdelse) (Föreslagen lydelse)

32 §.

Dagpenning må icke utgå---

Dagpenning må icke utgivas -—- - Om särskilda skäl föranleda därtill,

äger kassa föreskriva att medlem,

som under en kalendervecka i

fyra dagar utfört arbete i sådan utsträckning,

att hel dagpenning ej

kunnat utgå för någon av dagarna,

ej heller skall ha rätt till dagpenning

för den femte dagen. Tillsynsmyndigheten

äger, om särskilda skäl

föreligga, meddela enahanda före
-

den dagen.

— fyra timmar.

Om särskilda skäl föranleda därtill,

äger kassa föreskriva att medlem,

som under en kalendervecka i

fyra dagar utfört arbete i sådan utsträckning,

att hel dagpenning ej

kunnat utgå för någon av dagarna,

ej heller skall ha rätt till dagpenning

för den femte dagen samt att

dagpenning ej må utgivas för dag

för vilken medlem kan anses gott
-

1 Förordningen omtryckt 1964:495.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 2 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skrift beträffande kassas medlem- gjord genom semesterersättning.

mar eller viss grupp av dem. Tillsynsmyndigheten äger, om sär
skilda

skäl föreligga, meddela enahanda

föreskrifter beträffande kassas

medlemmar eller viss grupp av

dem.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att semesterersättning inte annat än i särskilda

fall skall utgöra hinder för medlem av erkänd arbetslöshetskassa att få

ersättning från kassan.

Inledning

Enligt semesterlagen den 17 maj 1963 (nr 114) äger arbetstagare rätt

till semester på grund av arbete som han utfört under ett kalenderår, det

s. k. kvalifikationsåret. Semestern skall utgå under året närmast efter kvalifikationsåret.

Under semestern åtnjuter arbetstagaren semesterlön. Semester

bör enligt 10 § lagen såvitt möjligt förläggas till sommartid och

utgå i ett sammanhang. Upphör anställningen innan arbetstagaren åtnjutit

semesterlön, får han i stället semesterersättning.

Förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

(omtryckt 1964:495) bygger på principen att ersättning från sådan

kassa får utgå endast till den som är arbetslös och söker arbete, dvs. står

till arbetsmarknadens förfogande. Förordningen innehåller ingen bestämmelse

som hindrar kassamedlem som fått semesterersättning och som blivit

arbetslös att omedelbart fullgöra karenstid och därefter få ersättning från

arbetslöshetskassan. Till följd av vad som förekom vid förordningens förarbeten

gäller emellertid vissa begränsningar i rätten till kassaersättning

i dessa fall.

1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen ansåg i betänkandet

»Förslag till ny förordning om erkända arbetslöshetskassor m. in.» (SOU

1955:27 s. 99) att kassaersättning till den som fått semesterersättning utgjorde

en omotiverad dubbelkompensation. Med hänsyn till de växlande förhållandena

i olika kassor och svårigheten att utforma regler föreslog utredningen

inte någon författningsbestämmelse i ämnet. Utredningen inskränkte

sig till att uttala angelägenheten av att kassorna övervägde att i sina stadgar

ta in bestämmelser som var avfattade med hänsyn till varje kassas särskilda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1967

förhållanden och som reglerade ersättningsrätten i fall då semesterersättning

utgått. I prop. 1956: 144 med förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor

m. in. (s. 105) förklarade föredragande departementschefen

att han i likhet med utredningen ansåg att man bäst kunde komma

till rätta med denna fråga genom bestämmelser i arbetslöshetskassornas

stadgar. Departementschefen förutsatte att tillsynsmyndigheten skulle ha

sin uppmärksamhet riktad på frågan och att föreskrifter i ämnet skulle inflyta

i kassornas stadgar i alla de fall där det ansågs erforderligt. Riksdagen

godtog departementschefens uppfattning (L2U 58, rskr 400).

Varken i 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutrednings betänkande »Arbetslöshetsförsäkringen»

(SOU 1963: 40) eller i de därpå grundade propositionerna

1964: 115 och 116 berördes den förevarande frågan. I motioner

(I: 740 och 787 samt II: 907 och 971) till 1964 års riksdag yrkades sådan

komplettering av 1956 års uttalande att rätten till kassaersättning inte behövde

påverkas av semesterersättning. Enligt motionärerna hade ofta den

regeln tillämpats att kassamedlem inte fått tillgodogöra sig karensdagar eller

ersättning från kassan förrän ett mot semesterersättningsbeloppet svarande

antal dagar förflutit, vilket haft till följd att han vid anställningens upphörande

nödgats ta ut semester omedelbart oavsett årstiden. Andra lagutskottet

ansåg (1964:48 s. 76) önskvärt att man, utan att dubbelkompensation

skulle komma att utgå, sökte undanröja olägenheter av det slag motionärerna

påtalat. Att utan närmare utredning införa några regler syntes dock

utskottet inte möjligt. Utskottets förslag om utredning godtogs av riksdagen

(rskr 1964: 310).

Den 26 februari 1965 uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen,

som är tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna, att verkställa

den av riksdagen begärda utredningen. Arbetsmarknadsstyrelsen har

den 25 mars 1966 lämnat förslag i frågan. Över arbetsmarknadsstyrelsens

förslag har efter remiss yttranden avgivits av arbetsdomstolens ordförande,

försäkringsdomstolen, socialstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och Sveriges

arbetsledareförbund.

Beträffande redogörelse för gällande bestämmelser och praxis samt för

arbetsmarknadsstyrelsens förslag och remissyttrandena över detta får utskottet

hänvisa till propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, anför i propositionen

följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1967

»Som jag nämnt inledningsvis innehåller arbetslöshetskasseförordningen

inga uttryckliga bestämmelser om semesterersättnings inverkan på kassaersättning

inom arbetslöshetsförsäkringen. Vad som förekom vid förordningens

tillkomst ger emellertid vid handen att statsmakterna i detta hänseende

avsett att restriktivitet skulle iakttas för att hindra vad som betraktades

som dubbelkompensation. I enlighet härmed ser tillsynsmyndigheten

till att nödvändiga bestämmelser i nämnda syfte tas in i kassastadgarna.

En ändring av nuvarande ordning fordrar mot denna bakgrund riksdagens

medverkan — arbetslöshetsförsäkringen bekostas f. ö. till ungefär

hälften av staten — och riksdagen har också år 1964 hemställt om utredning

som underlag för ett ställningstagande.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag att de nuvarande semesterersättningsbestämmelserna

skall slopas grundas bl. a. på uppfattningen hos en stark

majoritet av arbetslöshetskassorna. Förslaget biträds också av alla remissinstanser

utom en.

Jag anser att grunderna för semesterlagen bör vara avgörande när man

tar ställning till förevarande fråga. Semester skall användas för rekreation

och vila, vilket förutsätter bl. a. att arbetstagaren under semesterledigheten

kan fritt förfoga över sin tid (jfr prop. 1964: 58 s. 17). Reglerna om kassaersättning

bör därför vara sådana att de inte tvingar arbetstagaren att ta

semester på en tid som är oförmånlig för honom, på grund av årstiden eller

till följd av att ledigheten inträffar under sådana omständigheter att han

inte kunnat planera för den på sådant sätt som numera är vanligt inför en

semester. Vidare bör inte som semestertid behandlas tid då kassamedlem

söker arbete och står till arbetsmarknadens förfogande. Grundsatsen att

semestern skall användas för vila och rekreation har kommit till särskilt

tydligt uttryck genom 1964 års ändring i semesterlagen. Ändringen innebär

att sjukdagar inte behöver inräknas i semester ens om sjukdomen inträffar

efter semesterns början.

Semesterersättning är intjänad lön och belöper inte på någon tid efter

upphörande av den anställning som grundat semesterersättningen. Under

förutsättning att den tid då en kassamedlem är arbetslös enligt vad jag nyss

har anfört faktiskt inte är att anse som semestertid, kan därför semesterersättning

och kassaersättning inte sägas ge medlemmen dubbelkompensation.

Något principiellt hinder mot arbetsmarknadsstyrelsens förslag anser

jag alltså inte finnas.

Vad det här i själva verket gäller är att rätt tillämpa arbetslöshetsförsäkringens

bestämmelser om att förutsättningen för kassaersättning är att

medlemmen är arbetslös och beredd att varje dag anta erbjudet lämpligt

arbete. Det ligger i öppen dag att svårigheter i detta hänseende uppkommer

när hela det företag där medlemmen varit anställd eller alla företag på

orten stänger för semester. Detta och liknande fall har beskrivits av arbetsmarknadsstyrelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1967

Den lösning arbetsmarknadsstyrelsen föreslår synes mig på anförda skäl

vara den principiellt riktiga. Styrelsen framhåller i sin utredning att slopade

semesterersättningsbestämmelser medför ökade kostnader för kassorna

men anser att detta inte talar mot en reform. Vid remissbehandlingen

har inte uttalats några farhågor för ökade kostnader och medlemsavgifter.

Jag har från arbetsmarknadsstyrelsen inhämtat att det är svårt att med

någon större exakthet ange den kostnadsökning som skulle bli en följd av

förslagets genomförande. Stickprov som styrelsens försäkringsbyrå tagit i

några kassor visar att de nuvarande avdragen för semesterersättning varierar

i hög grad till följd av bestämmelsernas olika utformning i skilda kassor

och arbetslöshetens skiftande natur inom dessas områden. Till osäkerheten

bidrar att det inte går att beräkna det antal dagar som kassamedlemmar,

vilka fått semesterersättning, underlåtit att anmäla sig som arbetslösa

i vetskap om att de inte kunnat få ersättning enligt gällande bestämmelser.

På grundval av stickprovsundersökningen och med hänsyn till olika faktorer

uppskattar arbetsmarknadsstyrelsens försäkringsbyrå, enligt uppgifter

som jag har inhämtat, kostnadsökningen vid en reform enligt styrelsens

förslag till mellan 0,5 och 1 % av nuvarande kostnad. Det bör understrykas

att fråga är om en ungefärlig beräkning. Anslaget på riksstaten

för bidrag till erkända arbetslöshetskassor är för innevarande budgetår

uppfört med förslagsvis 85 milj. kr. För nästa budgetår har föreslagits 90

milj. kr., vilket motsvarar ca 47 % av kassornas samlade inkomster. Av

deras övriga inkomster beräknas medlemsavgifterna utgöra 39 % och räntor

m. m. 14 %. Under ett år med sådana förhållanden skulle således kostnadsökningen

för statsverket ligga mellan ungefär 500 000 och 1 milj. kr.

Denna ökning är tämligen obetydlig i jämförelse med de kostnadsändringar

som kan påverka statsbidraget och som till följd av växlande konjunkturer

kan uppgå till 20—30 % under loppet av ett par år.

Jag har förut nämnt att jag finner arbetsmarknadsstyrelsens förslag

innebära en principiellt riktig lösning av förevarande fråga. Kostnadsökningen,

som blir förhållandevis obetydlig, utgör inte skäl att avstå från den

föreslagna lösningen. Jag biträder därför arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Förslaget innebär att kassorna medges rätt att slopa semesterersättningsbestämmelserna.

Eftersom arbetslöshetskasseförordningen f. n. inte innehåller

något härom, föreslår jag att den ändring jag sålunda förordar får

komma till indirekt uttryck genom en bestämmelse som gör det möjligt för

kassan och tillsynsmyndigheten att föreskriva att kassaersättning inte får

utges i speciella fall då semesterersättning utgått. Det kan här bara bli fråga

om sådana fall där det framstår som klart att arbetslöshetsförsäkringen

utnyttjas obehörigt. Den nämnda bestämmelsen bör dels ge kassorna möj
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1967

ligliet att ge sådan föreskrift för sina medlemmar, dels ge tillsynsmyndigheten

befogenhet att meddela motsvarande föreskrifter.

Bestämmelsen bör som arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit fogas in i

32 § arbetslöshetskasseförordningen. Den torde lämpligen inarbetas i

paragrafens tredje stycke.

Majoriteten av arbetslöshetskassorna har uttalat sig för en ändring av

nuvarande ordning och torde vara angelägen om att ändringen kommer till

stånd snarast möjligt. Viss förberedelsetid behövs för att den föreslagna

ordningen skall kunna genomföras, bl. a. för ändring av kassastadgarna.

Det synes, efter vad jag inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen, tillräckligt

om ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 19G7. Den nya ordningen kommer

då att kunna tillämpas på kassaersältning som skall betalas för nämnda dag

och därefter, även om semesterersättning mottagits eller arbetslöshet inträtt

dessförinnan.

Med hänsyn till vad jag förut anfört om kostnaderna för statsverket vid

en reform enligt mitt förslag och då detta inte påverkar medelsbehovet under

hela nästa budgetår, saknas anledning att gå ifrån den beräkning av anslaget

Bidrag till erkända arbetslöshetskassor som gjorts i prop. 1967:1

(bil. 13 s. 81).»

Utskottet

Förordningen om erkända arbetslöshetskassor bygger på principen att ersättning

från kassa kan utgå endast till den som är arbetslös och söker

arbete. Huvudparten av landets arbetslöshetskassor har i sina stadgar intagit

en föreskrift som innebär att kassaersättning inte kan utgå för dag, för

vilken medlem uppburit semesterersättning. Föreskriften grundas på den

uppfattningen att ett samtidigt uppbärande av semesterersättning och kassaersättning

utgör en omotiverad dubbelkompensation.

I förevarande proposition föreslås att semesterersättning skall utgöra hinder

för kassaersättning endast i särskilda fall. Med sådana avses fall där det

klart framgår att arbetslöshetsförsäkringen utnyttjas obehörigt.

Förslaget grundar sig på en utredning som riksdagen begärde 1964. Riksdagen

uttalade i det sammanhanget att gällande bestämmelser tvingade en

arbetstagare att vid anställningens upphörande omedelbart ta ut sin semester

oavsett årstiden. Det framstod enligt riksdagens mening som önskvärt

att man undanröjde denna olägenhet utan att därför ge möjlighet för arbetstagaren

att bli dubbelkompenserad.

Den lösning av problemet som inrymmes i Ivungl. Maj ds förslag överensstämmer

med riksdagens uttalande vid den föregående behandlingen av

frågan. Utskottet ansluter sig till förslaget. Semesterersättning skall i fortsättningen

i princip ej förta kassamedlem hans möjlighet att vid arbetslöshet

erhålla ersättning från kassan. Självfallet har han att enligt de föreskrifter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1967

7

som gäller för erhållande av ersättning personligen anmäla sig som arbetssökande

hos den offentliga arbetsförmedlingen och vara beredd att anta erbjudet

lämpligt arbete. Skulle medlem efter att ha anmält sig som arbetssökande

anhålla om ersättning hos arbetslöshetskassa, trots att han i praktiken

avser att utnyttja och även utnyttjar uppburen semesterersättning för

semesterledighet, bör kassan kunna vägra ersättning under hänvisning till

att försäkringen utnyttjas obehörigt. Farhågor har uttryckts för att utredning

av dessa fall skulle förorsaka kassans tjänstemän vissa besvär. Erfarenheterna

från sådana kassor som saknar semesterersättningsbestämmelser

talar enligt utskottets mening för att besvären inte bör överdrivas. Utskottet

förutsätter emellertid att tillsynsmyndigheten har uppmärksamheten riktad

på problemet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 23.

Stockholm den 28 februari 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,

Hiibinette*, fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson och

KilsmoP;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,

fru Ekendahl, herrar Gustavsson i Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken

Sandell, herrar Fredriksson och Åkerlind.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den december 1956 a1 i texten