Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

1967-02-28 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1967:9, Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om socialförsäkringsskyddet

för företagare och fria yrkesutövare.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:28 av herr Gustafsson, Nils-Eric,

m. fl. samt nr 11:41 av herrar Gomér och Svensson i Vä.

Motionerna

I motionerna yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om skyndsam prövning och förslag rörande ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet

för företagare och fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma

ökade valmöjligheter i enlighet med vad i motionen anförts.»

Motionärerna kritiserar det förhållandet att företagare och fria yrkesutöver

ställs inför valet att inom den allmänna försäkringens ram antingen

tillhöra såväl försäkringen för tilläggssjukpenning som tilläggspensionsförsäkringen

eller stå utanför båda försäkringsformerna. I motionerna

framhålles att en företagare kan ha behov av att göra en klar distinktion

mellan riskskydd och åldersskvdd. Genom investeringar kan en företagare

skapa reserver som ur trygghetssynpunkt fyller samma funktion som tillläggspensioneringen.

Hans behov och möjligheter att tillhöra denna försäkring

kan därför vara begränsade samtidigt som det kan vara angeläget för

honom att få ett riskskydd av den typ tilläggssjukpenningförsäkringen erbjuder.

Motionärerna vill också att man skall överväga om det går att ge

företagare och fria yrkesutövare ökade valmöjligheter inom tilläggspensioneringens

ram. De gör gällande att efter lagens om allmän försäkring tillkomst

ett så betydande erfarenhetsmaterial kunnat samlas, att argumenten

för ökade valmöjligheter framstår som minst lika berättigade som tidigare.

Beträffande innehållet i övrigt i motionerna hänvisas till motionen 11:41.

Gällande bestämmelser

Den i den allmänna försäkringen ingående sjukförsäkringen

medför rätt till sjukvårdsersättning och sjukpenning. Försäkrad som har

inkomst av förvärvsarbete överstigande 1 800 kr. har rätt till sjukpenning,

9334 67 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

som varierar mellan 6 och 52 kr. beroende på inkomstens storlek. Av sjukpenningbeloppet

utgör 6 kr. grundsjukpenning och resten tilläggssjukpenning.

Med inkomst av förvärvsarbete avses dels inkomst av anställning dels

inkomst av annat förvärvsarbete. Genom s. k. likställighetsavtal kan ersättning

för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd

i dennes tjänst anses som inkomst av anställning under förutsättning

att avtalet avser även tilläggspensioneringen. Sjukpenningförsäkringen

är obligatorisk i fråga om inkomst av anställning. Då det gäller inkomst

av annat förvärvsarbete än anställning har den försäkrade möjlighet att undanta

sådan inkomst från försäkringen. Undantagandet kommer i så fall

att omfatta även tilläggspensioneringen. Mera därom i det följande.

Sjukpenning utgår i princip fr.o.m. dagen efter insjuknandedagen. I

fråga om tilläggssjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete

än anställning tillämpas, om den försäkrade begär det, karenstid

om 3, 33 eller 93 dagar.

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension,

förtidspension och familjepension utöver folkpension. Tilläggspension beräknas

med utgångspunkt från inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade

haft mellan 16 och 65 års ålder. Inkomst av förvärvsarbete indelas

i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst

av annat förvärvsarbete förstås inkomst av här i landet bedriven rörelse,

inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade,

samt ersättning för arbete för annans räkning i den mån inkomsten ej är

inkomst av anställning. Inkomst av annat förvärvsarbete som understiger

500 kr. för år och inkomster från en arbetsgivare som understiger 300 kr.

per år är ej pensionsgrundande. I övrigt är alla inkomster av anställning

och annat förvärvsarbete pensionsgrundande i den mån de överstiger det

vid årets ingång gällande basbeloppet och understiger 7,5 gånger detta belopp.

Med basbeloppet förstås det värde som motsvarar 4 000 kr. i 1957 års

penningvärde. Basbeloppet är f. n. 5 500 kr. Den försäkrade tillföres för

varje år pensionspoäng som utgör pensionsgrundande inkomsten delat

med basbeloppet för januari månad.

Ålderspension utgår enligt huvudregeln fr.o. m. den månad, under vilken

den försäkrade fyller 67 år. Ålderspensionen utgör 60 % av produkten av

basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet

av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade, eller, om pensionspoäng

tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15

högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för mindre

än 30 år, skall dock nämnda produkt minskas med 1/30 för varje år, som

antalet poängår understiger 30 år. I fråga om dem som är födda år 1923

eller tidigare gäller särskilda övergångsbestämmelser.

Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

3

med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension

för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan

börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte att

anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid, kan

den försäkrade erhålla tilläggspension i form av sjukbidrag, som är begränsat

till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande

förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning kan

förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel av

hel pension.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension,

som den försäkrade skulle bli berättigad till vid 67 års ålder. För beräkningen

gäller särskilda regler.

Änkepension utgår till änka efter pensionsberättigad försäkrad, om äktenskapet

varat minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade

fyllde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan,

är änkan, oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad

till änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda.

Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig.

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs.

den förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om

sådan pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit,

därest rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Även

om den avlidne åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepension med

utgångspunkt från hel förtidspension. Änkepensionens storlek är i övrigt

beroende av om den försäkrade efterlämnar barn, som är berättigat till

pension efter honom. Finns inte något pensionsberättigat barn, är änkepensionen

40 % av den försäkrades nyssberörda egenpension. Efterlämnar

den försäkrade pensionsberättigat barn är änkepensionen 35 % av samma

pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen

är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av

familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat

barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett

barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 % av den avlidnes

egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med

It) för varje barn utöver det första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet

fördelas lika mellan barnen.

För sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen — dvs. folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen — gäller samordning enligt

principen att det inte bör uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet,

eller dubbelersättning. Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är där
9333

67 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 2 avd. Nr 9

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

för ej begränsad till visst antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension

eller hel förtidspension från den allmänna försäkringen. I princip utgår

alltså ej sjukpenning och pension samtidigt. Det har föreskrivits att allmän

försäkringskassa kan tillerkänna en försäkrad, som åtnjuter sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård, förtidspension utan hinder av att han

inte gjort ansökan därom.

Som ovan nämnts har en försäkrad att anmäla individuellt undantagande

från försäkringen för tilläggspension, såvitt avser inkomst

av annat förvärvsarbete än anställning. Har sådant undantagande skett,

skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för

tid efter ingången av året näst efter det då anmälan gjordes hänsyn icke

tagas till inkomst av annat förvärvsarbete. Anmälan om undantagande kan

återkallas av den försäkrade med verkan från nästfoljande årsskifte, dock

tidigast från det som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år.

Den som bär återkallat anmälan om undantagande får sedan inte ånyo

göra dylik anmälan.

Undantagande från försäkringen för tilläggspension får som redan påpekats

betydelse även för sjukförsäkringen. Den försäkrade skall nämligen

för tid då sådant undantagande äger giltighet vara undantagen även

från sjukförsäkringen vad gäller viss del av tilläggssjukpenningen. Den

försäkrades sjukpenningklass skall nämligen bestämmas med bortseende

från hans inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Sjukförsäkringens finansiering sker genom avgifter från de försäkrade,

arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Den försäkrades egen avgift

avseende sjukpenningen beror till sin storlek på sjukpenningklassen, karenstidens

längd och huruvida sjukpenningen svarar mot inkomst av anställning

eller annat förvärvsarbete. Utgifterna för tilläggssjukpenning i

vad avser annat förvärvsarbete än anställning bestrides helt med de försäkrades

egna avgifter.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den

allmänna pensionsfonden. Procentsatsen för avgiftsuttaget är för 1967 åtta

och en halv, för 1968 nio och för 1969 nio och en halv procent. Avgift för inkomst

av anställning erlägges av arbetsgivarna. Avgift för inkomst av annat

förvärvsarbete (tilläggspensionsavgift) erlägges av de försäkrade själva och

beräknas på den pensionsgrundande inkomsten i den mån denna härrör

från sådant arbete.

Frågans tidigare behandling

Enligt de regler om sjukförsäkring som gällde före ikraftträdandet av

lagen om allmän försäkring omfattade den obligatoriska försäkringen för

tilläggssjukpenning inte de självständiga företagarna. Enligt bestämmelser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

5

i 47 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring kunde sjukkassemedlem,

vars inkomster av förvärvsarbete helt eller delvis härrörde från

annat förvärvsarbete än tjänst, genom frivilliga avgifter försäkra sig hos

den centralsjukkassa han tillhörde för erhållande av tillägg till den sjukpenning,

som utgavs på grund av den obligatoriska försäkringen.

Försäkringen för tilläggspension omfattade redan från början de självständiga

företagarna. Beträffande inkomst av annat förvärvsarbete gällde

emellertid ursprungligen, enligt 8 § lagen den 28 maj 1959 om försäkringför

allmän tilläggspension, den regeln att inkomsten till den del den låg

mellan det dubbla basbeloppet och maximibeloppet togs i beräkning endast

till två tredjedelar. Enligt 36 § samma lag ägde försäkrad anmäla undantagande

från försäkringen såvitt angick inkomst av annat förvärvsarbete.

Genom lag den 26 maj 1961 ändrades bestämmelserna om beräkning av

pensionsgrundande inkomst så att samma regler skulle gälla för sådan beräkning,

vare sig inkomsten härrörde av anställning eller av annat förvärvsarbete.

De nya reglerna skulle tillämpas även på 1960 års inkomster.

1958 års socialförsäkringskommitté föreslog, att tilläggssjukpenningförsäkringen

skulle utsträckas att omfatta även företagarna, varvid dessa

efter särskild framställning skulle kunna få karenstiden förlängd till 33

eller 93 dagar. Vidare föreslogs att företagare skulle äga göra anmälan om

undantagande från tilläggssjnkpenningförsäkringen men endast såvida anmälan

samtidigt avsåg undantagande från tilläggspensioneringen. Företagare,

som kvarstod i tilläggspensioneringen, skulle alltså tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen.

I den proposition, nr 90 år 1962, varigenom förslag till lag om allmän försäkring

förelädes riksdagen, uttalade föredragande departementschefen

att kommittén anfört övertygande skäl för att den obligatoriska försäkringen

för tilläggssjukpenning även borde omfatta företagare, och fortsatte.

Av intresse är att bland de remissorgan, som företräder företagarintressen,

det är en allmän uppfattning att flertalet självständiga företagare och

fria yrkesutövare har behov av ett vidgat försäkringsskydd mot inkomstbortfall

på grund av sjukdom och att detta behov bör tillgodoses genom att

vederbörande automatiskt anslutes till tilläggssjukpenningförsäkringen.

Jag finner att kommitténs förslag i denna del bör genomföras.

En automatisk anslutning av företagarna till försäkringen för tilläggssjukpenning

är inte oförenlig med en viss individuell valfrihet. Behovet av

försäkringsskydd är mer skiftande när det gäller företagare än när det

gäller anställda, vilket motiverar att särskilda valmöjligheter står företagarna

till buds. De valmöjligheter man vill ge företagarna inom sjukförsäkringen

måste emellertid bedömas i samband med den redan befintliga valfriheten

inom tilläggspensioneringen. I ett remissyttrande har med tanke

på lantbrukarnas speciella förhållanden framkastats förslag om att låta

skiljelinjen gå mellan riskskydd och åldersskydd. En företagare borde kunna

ställa sig utanför tilläggspensioneringens ålderspensionsdel men ändock

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr ,9 år 1967

ha kvar rätten till tilläggssjukpenning liksom sitt förtids- och familjepensionsskydd

inom försäkringen för tilläggspension. Detta förslag bryter emellertid

mot systemets grundläggande konstruktion, och en uppbyggnad efter

de i yttrandet föreslagna linjerna skulle ge upphov till invecklade problem

rörande samordningen mellan förtidspension och ålderspension. Det är

svårt att bedöma om det skulle vara möjligt att finna en tillfredsställande

lösning på dessa samordningsproblem, men det står i alla händelser klart

att varje lösning, som kunde förtjäna att övervägas, skulle komplicera försäkringssystemet

på ett sätt som är ägnat att inge starka betänkligheter.

En hela folket omfattande socialförsäkring kan inte, om rimliga anspråk

på översiktlighet och hanterlighet skall upprätthållas, tillfredsställa alla

tänkbara önskemål om variationer. Jag kan därför inte förorda en lösning

av det slag som åsyftas i det berörda remissyttrandet.

En annan fråga är om valmöjligheterna inom sjukförsäkringen och til 1- läggspensioneringen hör vara fristående från eller sammankopplade med

varandra. I det förra fallet skulle en företagare kunna välja att tillhöra endast

endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tilläggspensioneringen,

men i det senare fallet skulle utträde och återinträde få avse endast båda

försäkringsgrenarna gemensamt. Socialförsäkringskommitténs majoritet

har föredragit det senare av dessa båda alternativ, men en minoritet inom

kommittén och åtskilliga remissorgan har givit företräde åt det förra. De

som förordat att valmöjligheterna inom sjukpenningförsäkringen och tillläggspensioneringen

blir helt fristående från varandra har i en del fall motiverat

sin ståndpunkt med att företagarna själva betalar sina avgifter och

därför själva bör få bestämma omfattningen av sitt försäkringsskydd.

Inom ett i princip obligatoriskt försäkringssystem, i vilket de olika delarna

är beroende av varandra, kan emellertid ett argument av detta slag inte ensamt

få bli utslagsgivande. Finge vissa försäkrade välja att tillhöra tillläggspensioneringen

samtidigt som de kunde ställa sig utanför försäkringen

för tilläggssjukpenning, skulle detta kunna leda till ett tryck på de pensionsbeviljande

organen för att förmå dem att fylla ut luckan i försäkringsskyddet

genom att bevilja pension i fall då detta eljest inte skulle ha skett.

Resultatet skulle kunna bli en omotiverad belastning på tilläggspensioneringen.

Omvänt skulle det kunna leda till att sjukförsäkringen i viss omfattning

finge överta pensioneringens roll, om en del försäkrade kunde tillhöra

försäkringen för tilläggssjukpenning även efter ett utträde ur tilläggspensioneringen.

Det skulle nämligen da i praktiken kunna bli svart att pa

ett så tidigt stadium som rätteligen borde ske byta ut en tämligen hög sjukpenning

mot folkpension. Mot denna sista form av valfrihet kan även invändas

att man knappast bör räkna med att en företagare har större förmåga

att själv bära de ekonomiska konsekvenserna av en invaliditet än

motsvarande följder av en övergående sjukdom. Jag har vid övervägande

av de olika synpunkter som kan anläggas på frågan kommit till den uppfattningen

att utträden och återinträden beträffande försäkringarna för

tilläggssjukpenning och för tilläggspension bör fa ske endast med avseende

på båda försäkringarna i förening. För att tillmötesgå önskemålen om ett

billigare men till följd därav givetvis också mindre omfattande sjukförsäkringsskydd

förordar jag att, såsom socialförsäkringskommittén föreslagit,

företagarna skall få rätt att välja karenstid för tilläggssjukpenningen. Kommitténs

förslag om 33 och 93 dagars karenstid som alternativ till den normala

3-dagarstiden förefaller mig väl avvägt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967 7

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 27. Därvid

upptog utskottet till behandling även motioner med önskemål om valfrihet

för företagare så till vida, att dessa skulle äga tillhöra endera tilläggssjukpenningförsäkringen

eller tilläggspensioneringen. I detta avseende anfördes

i utlåtandet följande.

Den nuvarande sjukpenningförsäkringen ger skydd ej blott vid sjukdom

utan även i viss utsträckning vid invaliditet, som är en följd av sjukdom.

Skyddet är emellertid till tiden begränsat; sjukpenning utgår i allmänhet

för högst 730 dagar vid varje sjukdom (sjukhjälpstiden). Sjukpenningförsäkringen

är samordnad med invalidpensioneringen inom folkpensioneringen

på så sätt, att sjukpenning och invalidpension i princip

inte utgår samtidigt. Samordningen kan alltså sägas vara av negativt slag.

Däremot har samordningen icke för närvarande den innebörden att sjukpenningen

vid sjukhjälpstidens slut alltid avlöses av pension, även om den

försäkrades arbetsoförmåga eller nedsättning av arbetsförmågan då består.

Propositionens förslag till förtidspensionering öppnar vägen för en positiv

samordning mellan sjukförsäkring och pensionering. Den bärande tanken

i denna samordning är att sjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen

tillsammans skall utgöra ett enhetligt skydd mot inkomstbortfall

vid sjukdom och vid invaliditet, ett skydd utan vare sig luckor eller dubbelersättningar.

Inom detta skydd skall i princip sjukpenningförsäkringen

svara för sjukdomstiden och pensioneringen för tiden därefter. Som en

riktpunkt för tillämpningen har departementschefen uttalat, att utbyte av

sjukförsäkringsförmåner mot förtidspension inte skall göras, förrän själva

läkeprocessen avslutats och ett mera definitivt medicinskt tillstånd inträtt.

Rent teoretiskt skulle man kunna tänka sig en gränsdragning på så sätt,

att förmånerna skall utgå från sjukförsäkringen, så länge den försäkrade är

sjuk, och från pensioneringen, i och med att sjukdomen övergått i invaliditet.

Men en sådan ordning låter sig svårligen genomföra, eftersom begreppen

sjukdom och invaliditet inte är entydiga; i synnerhet är den inbördes

avgränsningen mellan de båda begreppen vansklig. Man har därför i det

nya systemet sökt sig fram efter andra vägar. Genom att göra förmånerna

från sjukpenningförsäkringen och från pensioneringen i stort sett likvärdiga

har uppnåtts, att det för den försäkrade blir utan större betydelse,

från vilkendera försäkringen förmånerna utgår. Därigenom blir det av

mindre vikt att söka exakt fastställa, när en sjukdom övergått i invaliditet.

Samordningen mellan de båda försäkringarna gör de nuvarande reglerna

om viss sjukhjälpstid inom sjukpenningförsäkringen överflödiga. Därmed

kan också de båda invecklade och svårtillämpbara bestämmelserna om

sammanläggning av sjukperioder m. m. slopas. Som ett sammanfattande

omdöme om samordningen vill utskottet uttala, att den innefattar en elegant

lösning, som samtidigt ger en välkommen förbättring av skyddet för

dem som drabbas av långvarig sjukdom och invaliditet.

Enligt utskottets mening är en valfrihet att tillhöra endast endera tillläggssjukpenningförsäkringen

eller tilläggspensioneringen icke förenlig

med den föreslagna samordningen. De som uttalar sig för en valfrihet att

tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen synes

utgå från den nuvarande sjukpenningförsäkringen. Såsom torde fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

gå av det ovan anförda, skiljer sig emellertid sjukpenningförsäkringen enligt

propositionens förslag från den nuvarande bl. a. så till vida, att den i

princip inte är avsedd att ge skydd vid invaliditet till följd av sjukdom. En

valfrihet av nämnda slag skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk

försäkring för tilläggssjukpenning, en för företagare, som står

utanför tilläggspensioneringen, och en för övriga försäkrade. Om däremot

rätten att tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen

skulle avse en sjukpenningförsäkring av den typ som innefattas

i propositionen, skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen

mellan sjukdom och invaliditet. Detta synes utskottet inte möjligt. Av samma

skäl är det omöjligt att medge tillhörighet enbart till tilläggspensioneringen.

Såsom framgår av vad departementschefen anfört, skulle en fristående

tilläggspensionering eller en fristående sjukpenningförsäkring,

som bygger på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet, ge upphov

till tryck på de pensionsbeviljande organen att bevilja pension i fall, då detta

eljest inte skulle ha skett, respektive att dröja därmed längre än som normalt

skulle ha varit fallet.

Såsom skäl för motionsyrkandena har anförts att det bland företagarna

föreligger behov av valfrihet i förevarande hänseenden. Om därmed avses att

en företagare skulle ha behov av tilläggssjukpenningförsäkring men ej av

tilläggspensionering, är argumentet knappast bärande. Sjukpenningförsäkringen

är nämligen i huvudsak avsedd som ett skydd mot inkomstbortfall

vid kortvarig sjukdom samt vid sådan långvarig sjukdom som inte leder till

invaliditet. Däremot lämnar den ej skydd vid invaliditet eller vid försörjarens

bortgång. För utskottet ter det sig naturligt att förutsätta, att den

som anser sig själv kunna svara för långtidsskydd och familjeskydd också

bör kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. I vart fall är det enligt utskottets

mening inte särskilt angeläget att det allmänna erbjuder ett försäkringsalternativ

med enbart korttidsskydd. Däremot har utskottet förståelse

för att en företagare bedömer sig vara i behov av långtids- och familjeskydd

men anser sig kunna avstå från korttidsskyddet. För dessa fall

innebär emellertid propositionens förslag om en förlängning av karenstiden

upp till 93 dagar ett godtagbart alternativ till motionsyrkandena om rätt

för företagare att deltaga enbart i tilläggspensioneringen. Det har också i

motionerna anförts, att många företagare saknar ekonomiska möjligheter

att tillhöra både tilläggssjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.

Detta argument saknar enligt utskottets mening bärkraft, såvitt därmed

åsyftas den som anser sig kunna bära allenast avgifterna för tilläggspensioneringen.

Avgifterna för tilläggssjukpenningförsäkringen kommer

nämligen för den som väljer den längsta karenstiden att nppgå till förhållandevis

blygsamma belopp. Av socialförsäkringskommittén har dessa

avgifter beräknats till 45 kr. om året vid en årlig förvärvsinkomst av 6 800—

8 400 kr. Vid en förvärvsinkomst av 14 000—16 000 kr. skulle motsvarande

avgifter vara 93 kr. och vid en förvärvsinkomst av 21 000 kr. och däröver

141 kr. Dessa belopp ligger sannolikt något i överkant, då kommittén utgått

från en grundsjukpenning om 4 kr.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet förevarande motionsyrkanden.

Utskottet behandlade vidare i utlåtandet väckta motioner med önskemål

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

9

om valfrihet inom tilläggspensioneringen så till vida, att en företagare

skulle äga tillhöra denna försäkring endast i fråga om vissa delar av dess

skydd, nämligen förtids- och efterlevandeskyddet. Beträffande dessa motioner

anfördes följande.

Utskottet är medvetet om att många företagare inte har samma behov av

åldersskydd som övriga försäkrade och att i fråga om tilläggspensioneringen

en anslutning enbart till förtids- och familj epensioneringen skulle innebära

en lämplig lösning av deras individuella trygghetsproblem. En sådan

anordning skulle dessutom ha den fördelen att den inte rubbade samordningen

mellan tilläggssjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.

Såsom departementschefen framhållit bryter emellertid en valfrihet av

detta slag mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen.

Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största

sannolikhet göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen

komplicerade. Utskottet kan följaktligen inte biträda förvarande motionsyrkanden.

Dessutom behandlade utskottet motioner, i vilka det begärdes valfrihet

mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen. I denna del uttalade

utskottet.

Det är enligt utskottets mening icke möjligt att inom en obligatorisk,

hela folket omfattande försäkring, som bygger på fördelningsprincipen,

tillgodose individuella önskemål om försäkringens utformning utan att den

enkelhet som är en av systemets stora fördelar går förlorad. Utskottet avstyrker

därför förevarande motionsyrkanden.

Riksdagen godkände i de delar varom här är fråga andra lagutskottets

utlåtande.

Med tanke på de personer, som före den allmänna försäkringslagens tillkomst

anmält undantagande från tilläggspensioneringen, stadgades i lagen

om införande av försäkringslagen, att anmälan om undantagande kunde

före utgången av år 1962 återkallas med verkan fr. o. m. den 1 januari

1963. Anmälan som på så sätt återkallas skall inte påverka den försäkrades

rätt att i framtiden ånyo anmäla undantagande.

Åren 1963—1966 avslog riksdagen motionsyrkanden av i huvudsak samma

innebörd som de förevarande (L2U 1963:44, 1964:22, 1965:4, 1966:4).

Utskottet

Företagare och fria yrkesutövare omfattas i princip av den allmänna

försäkringen. Försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning

kan emellertid anmäla undantagande från försäkringen för tillläggspension,

såvitt avser nämnda inkomst. Sådant undantagande får betydelse

även för sjukförsäkringen. Den som är undantagen från tilläggspensioneringen

får nämligen inte vara försäkrad för tilläggssjukpenning,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

i den mån denna grundas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Utträde från försäkringarna för tilläggspension och för tilläggssjukpenning

kan således ske endast med avseende på båda försäkringarna i

förening.

I förevarande motioner kritiseras sammankopplingen mellan tilläggspensioneringen

och tilläggssjukpenningen för företagare och fria yrkesutövare,

varjämte förordas att viss valfrihet inom tilläggspensioneringen

hör genomföras för dessa kategorier. Motionärerna hemställer om skyndsam

prövning och förslag i syfte att möjliggöra för företagare och fria yrkesutövare

att tillhöra försäkringen för tilläggssjukpenning enbart. Motionärerna

vill också att dessa kategorier skall få ökade valmöjligheter inom

tilläggspensioneringens ram.

De i motionerna upptagna problemen aktualiserades första gången år

1962 i samband med behandlingen av lagen om allmän försäkring. Frågan

har därefter återkommit varje år genom motioner. Riksdagen har vid samtliga

tillfällen avslagit motionerna.

Vid tidigare riksdagsbehandling har följande skäl anförts till stöd för

motionärernas ståndpunkt. De önskemål och behov, som från företagarnas

sida gör sig gällande i fråga om den allmänna försäkringen, är nära förknippade

med företagandets natur. Ett stort antal företagare har sålunda

under sin aktiva förvärvstid omfattande utgifter för investeringar och amorteringar,

vilka måste bestridas med löpande inkomster. Till följd härav

minskas dessa företagares ekonomiska möjligheter att ansluta sig till försäkringarna

i deras helhet. Samtidigt kan företagarnas behov av ålderspension

vara mindre än de anställdas, då det i rörelsen nedlagda kapitalet

i viss mån ger företagarna trygghet på ålderns dagar. Den ordning som råder

beträffande företagarnas anslutning till den allmänna försäkringen kan

inte anses helt tillfredsställande. Försäkringssystemet är avsett för alla

medborgare. Systemet ställer emellertid vissa grupper i samhället inför

valet att antingen anta en anslutningsform, som inte svarar mot deras faktiska

behov, eller avstå från delar av systemet. Även ur samhällets synpunkt

är det angeläget att detta förhållande rättas till.

Mot förslag av den art som framförs i motionerna har tidigare invänts

att samordningen mellan sjukförsäkringen och förtidspensioneringen skulle

rubbas samt att systemet skulle bli svåradministrerat.

Vid prövning av förevarande ärende har utskottet funnit att de invändningar

om samordning och administration, som kan göras, inte bör tillmätas

avgörande vikt. Utskottet ansluter sig i stället till de skäl som vid

tidigare riksdagsbehandlingar redovisats för bifall till motionsförslagen.

Enligt utskottets mening bör sålunda företagare och fria yrkesutövare få

möjlighet att ansluta sig till försäkringen för tilläggssjukpenning utan att

samtidigt behöva tillhöra tilläggspensioneringen. Även inom tilläggspensio
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

11

neringens ram bör viss valfrihet för företagare genomföras. Företagare bör

få möjlighet att begränsa sin anslutning till pensioneringen till att omfatta

endast förtids- och efterlevandeskyddet. Det bör också stå öppet för dem att

välja en lägre pensionsnivå än den nuvarande i fråga om ålderspensionen.

Utskottet anser alltså att riksdagen bör ompröva sin tidigare inställning

till de i motionerna framförda förslagen och får därför hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:28 och

11:41, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag

rörande ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet

för företagare och fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma

ökade valmöjligheter.

Stockholm den 28 februari 1967

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,

Hiibinette*, fru Hamrin-Thorell, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson

och Kilsmo*;

från andra kammaren: herr Rimmerfors*, fru Ekendahl, herr Bengtsson

i Varberg, fröken Sandell, herrar Fredriksson, Gomér, Jonsson och

Åkerlind.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Reservation

av herr Strand, fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson, fru Ekendahl,

herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell och herr Fredriksson,

vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 10 med orden »Vid

tidigare» och slutar med orden »därför hemställa» bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Vid frågans behandling år 1962 anförde andra lagutskottet att eu valfrihet

att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tillläggspensioneringen

icke var förenlig med den samordning mellan sjukförsäkringen

och pensioneringen som avsågs med lagen om allmän försäkring.

En valfrihet att tillhöra sjukpenningförsäkringen men inte tilläggspensio
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1967

neringen skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk försäkring

för tilläggssjukpenning, en för företagare, som stod utanför tilläggspensioneringen,

och en för övriga försäkrade. Om däremot rätten att tillhöra

försäkringen för tilläggssjukpenning men ej tilläggspensioneringen

skulle avse en sjukpenningförsäkring av den typ, som innefattades i förslaget

till lag om allmän försäkring, skulle denna få bygga på den vanskliga

gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet. Detta syntes utskottet

inte möjligt. Utskottet framhöll därjämte, att en fristående sjukpenningförsäkring,

som byggde på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet,

skulle ge upphov till tryck på de pensionsbeviljande organen

att dröja med att bevilja pension längre än som normalt skulle ha varit

fallet. Dessutom påpekade utskottet, att den som ansåg sig själv kunna

svara för långtidsskydd också borde kunna ordna lcorttidsskyddet på egen

hand. Beträffande ökade valmöjligheter vid anslutning till tilläggspensioneringen

uttalade utskottet, att rätt till anslutning till enbart förtids- och

efterlevandeskyddet skulle innebära en lämplig lösning av företagarnas individuella

trygghetsproblem. En valfrihet av detta slag skulle emellertid

bryta mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen.

Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största sannolikhet

göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen

komplicerade. Beträffande valfrihet mellan olika pensionsnivåer inom tillläggspensioneringen

framhöll utskottet, att det inte var möjligt att inom en

obligatorisk, hela folket omfattande försäkring, som byggde på fördelningsprincipen,

tillgodose individuella önskemål utan att den enkelhet som var

en av systemets stora fördelar gick förlorad.

Utskottet anser att de skäl som år 1962 framfördes mot den av motionärerna

föreslagna valfriheten och som riksdagen varje år sedan dess vidhållit

alltjämt är bärande. Motionerna bör således avslås.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att förevarande motioner, 1:28 och 11:41, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

KL BeckmansTryckerlerAB-Stockholm 9334 67

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.