Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

1967-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:10, Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lämplighetsprövningen

vid tillståndsgivningen för yrkesmässig biltrafik.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare

väckt motion, nr 644, av herr Wallmark.

Motionären framhåller, att i anslutning till det trafikpolitiska reformprogram,

som nu genomförs för den yrkesmässiga lastbilstrafiken, den gällande

förordningen om yrkesmässig biltrafik skall ersättas med en ny, enligt

vilken tillståndsgivningen för lastbilstrafik skall grundas enbart på

lämplighetsprövning. Motionären understryker det angelägna i att den nuvarande

lämplighetsprövningen i detta sammanhang ersättes med ett system,

där icke minst prövning huruvida en tillståndssökande är lämplig att driva

ett eget företag och över huvud taget har ekonomiska resurser att klara upp

detta kommer med i bilden. Härtill kommer kravet att sökanden bör kunna

redovisa erforderliga insikter i gällande trafikbestämmelser, inklusive dem

som gäller för den yrkesmässiga biltrafiken.

Motionären hemställer, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

framhålla önskvärdheten av att reglerna för lämplighetsprövning vid tillståndsgivning

för yrkesmässig biltrafik med beaktande av i motionen angivna

synpunkter närmare konkretiseras i den nya yrkestrafikförordningen».

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 25 oktober 19W angående yrkesmässig automobiltrafik

in. in. (YTF) förstås med yrkesmässig trafik sådan trafik i vilken

automobil jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för

person- eller godsbefordran. Vad som är stadgat om automobil gäller i tilllämpliga

delar även traktortåg. Förordningen omfattar dock inte all trafik

av nämnda slag. Från tillämpning av bestämmelserna om yrkesmässig trafik

undantas nämligen i 2 § åtskilliga transporter av speciella slag. Förordningen

skiljer mellan linjetrafik och beställningstrafik (4 §). För båda slagen av

trafik gäller emellertid att de får bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd,

trafiktillstånd (5 §). Tillstånd meddelas alltefter den trafik det är fråga om

av biltrafiknämnden, länsstyrelserna och polismyndigheterna. Trafiktillstånd

får enligt 12 § meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken finnes

behövlig samt i övrigt lämplig. Prövningen av trafikens behövlighet skall

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

dock ej ske i fråga om tillstånd att utföra vissa i paragrafen särskilt angivna

transporter. Tillstånd får vidare meddelas endast den som med hänsyn till

erfarenhet och vederhäftighet samt andra på frågan inverkande omständigheter

befinns lämplig som utövare av yrkesmässig trafik. Tillstånd till beställningstrafik

får dock med ett undantag meddelas juridisk person endast

då särskilda skäl föreligger.

Trafiktillstånd kan enligt 18 § YTF under vissa förutsättningar överlåtas

efter medgivande av den myndighet som meddelat tillståndet. Lämpligheten

hos den, på vilken överlåtelsen ifrågasätts, skall härvid prövas.

Enligt 32 § YTF får yrkesmässig uthyrning av automobil utan att förare

ställes till förfogande (uthyrningsrörelse) ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen

i det län, där rörelsen skall drivas. Tillstånd får meddelas endast

om rörelsen är behövlig och i övrigt lämplig samt sökanden skickad att handha

den.

Även för drivande av transportförmedling enligt 33 § fordras i princip

tillstånd. Sådant tillstånd meddelas av biltrafiknämnden. Tillstånd får meddelas

endast under de förutsättningar som nyss angivits beträffande uthyrningsrörelse.

Det trafikpolitiska reformprogrammet

Genom statsmakternas beslut år 1963 (prop. 1963: 191, SL3U 1, rskr. 424)

har nya riktlinjer dragits upp för den statliga trafikpolitiken. Nyorienteringen

sker i syfte att skapa ett mer konkurrensfrämjande system på transportmarknaden.

De konkurrenshämmande regleringar som gäller på denna

marknad skall i möjlig mån avvecklas. Varje trafikgren bör i princip svara

för de kostnader den förorsakar det allmänna. Även i övrigt bör förutsättningar

skapas för konkurrens på lika villkor. Målet för trafikpolitiken bör

allmänt vara att för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning

till lägsta möjliga kostnader.

För att få en mjuk övergång till det nya trafiksystemet beslöts att de åtgärder,

som borde vidtas för att avveckla de konkurrensbegränsande regleringarna,

skulle samordnas i ett reformprogram i tre etapper. Den första

etappen inleddes den 1 juli 1964 och den andra den 1 juli 1966. Riktpunkten

för påbörjandet av den tredje etappen är den 1 juli 1968.

Reformprogrammet omfattar såväl järnvägstrafiken som landsvägstrafiken.

I fråga om den senare innebär programmet i stora drag följande.

I den första reformetappen har uppmjukningen av regleringssystemet till

huvudsaklig del skett genom att trafiktillståndsgivningen gjorts mindre

restriktiv. Enligt föreskrifter av Kungl. Maj :t har en årlig ökning med 15 %

av den samlade lastförmågan hos fordon i beställningstrafik för godsbefordran

varit normerande för tillståndsgivningen. Vidare har vissa godstransporter

av speciell natur eller av mer begränsad betydelse för den allmänna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

3

transporthushållningen helt undantagits från tillämpningen av YTF. Även

i fråga om persontrafiken och beträffande tillstånd för uthyrningsrörelse

har den första reformetappen inneburit vissa förändringar.

I den andra reformetappen (prop. 1965: 172, L:’U 35, rskr. 456) har det

normerande procenttalet för den årliga ökningen av fordonens sammanlagda

lastförmåga höjts från 15 till 20. Vidare har från YTF :s tillämpning

undantagits transporter med traktortåg av lantbruksprodukter och förnödenheter

för lantbruket, under förutsättning att traktorn är försedd med

gummihjul och transporten ej framgår på väg längre sträcka än 15 km.

Behovsprövningen har slopats i fråga om transporter med lastbil eller traktortåg

om högst fyra tons maximilast och transporter med lastbil utrustad

med fasta anordningar för speciella varuslag.

I den tredje reformetappen avses lastbils- och traktortågstrafiken kunna

helt befrias från behovsprövning. Vidare har förutsatts att vid den omarbetning

av YTF som skall föregå reformens slutliga genomförande en riktlinje

skall vara att slopa onödiga detaljbestämmelser och förenkla det administrativa

förfarandet.

Förberedelsearbetet för genomförandet av den tredje reformetappen har

påbörjats inom kommunikationsdepartementet. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 23 april 1964 har tillsatts en särskild delegation, Trafikpolitiska

delegationen, med representanter för såväl transportkonsumenter

och trafikutövare som de trafiktillståndsgivande myndigheterna med uppgift

att som rådgivande organ inom kommunikationsdepartementet biträda

vid den fortsatta behandlingen av de spörsmål som har samband med reformprogrammet.

Föreliggande utredning m. m.

De nya riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken grundar sig på 1953

års trafikutrednings den 9 maj 1961 betänkanden med förslag i ämnet (SOU

1961: 23 och 24). Utredningen har vidare den 27 juni 1962 avgivit betänkande

med förslag till plan för liberalisering av den yrkesmässiga lastbils- och

traktortågstrafiken in. m. (SOU 1962:35). I detta sistnämnda betänkande

behandlar utredningen även frågan om lämplighetsprövning i samband

med trafiktillstånd för godsbefordran. Utredningen anför bl. a. följande

(s. 27 ff.):

I gällande yrkestrafikförordning föreskriven prövning av sökandens individuella

förhållanden omfattar dels en prövning av sökandens personella

lämplighet såsom trafikutövare (»erfarenhet och vederhäftighet»), dels i

viss mån en prövning av sökandens ekonomiska förutsättningar att upprätthålla

en standardmässigt godtagbar trafik.

I betänkande I (sid. 104) anförde trafikutredningen angående denna lämplighetsprövning

bl. a. följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

»Redan enligt gällande yrkestrafikreglering föreligger emellertid krav på

personell lämplighet hos trafikutövaren och det bör också vara en naturlig

förutsättning för rätten att yrkesmässigt tillhandahålla allmänheten transporttjänster,

att trafikutövaren besitter erforderliga ekonomiska resurser

för varaktigt utövande av en fullt tillfredsställande trafiktjänst. En såväl

personell som ekonomisk lämplighetsprövning vid meddelande av tillstånd

till yrkesmässig biltrafik synes därför framdeles böra ifrågakomma.»

Inom andra grenar av näringslivet torde visserligen från det allmännas

sida saknas motsvarande villkor, när det gäller nyetablering, och det kunde

därför ifrågasättas, om tillräckliga motiv föreligga för att här stadga en

sådan särskild prövningsgrund. Vid en sådan relativt radikal omställning

av förhållandena på transportmarknaden, som avskaffandet av den hittillsvarande

behovsprövningen innebär, torde dock såväl sociala som trafiksäkerhetsmässiga

synpunkter motivera att man — i varje fall i avbidan på

resultatet av omställningen på ifrågavarande område — bibehåller bestämmelser

av denna art.

Det allmänna kravet på personell och ekonomisk lämplighetsprövning kan

sålunda te sig motiverat att uppställa och även relativt lätt att formulera.

Däremot uppstå otvivelaktigt stora svårigheter vid ett närmare konkretiserande

av de bedömningsgrunder, som böra tjäna till ledning för den tillståndsgivande

myndigheten. Det gäller ju här att finna utgångspunkter,

som å ena sidan icke komma att verka såsom en på behovssynpunkter uppbyggd

nyetableringskontroll men som å andra sidan få en sådan innebörd,

att det kan bli fråga om en reell prövning från den tillståndsgivande myndighetens

sida.

Grundinställningen bör---vara positiv till medgivande av trafiktill
stånd

— vilket utredningen vill starkt understryka, då lämplighetsprövningen

icke får utveckla sig till någon form av restriktiv nyetableringskontroll

— men å andra sidan bör myndigheten ifråga kunna avslå ansökningen,

om olika i fallet relevanta omständigheter äro sådana, att man måste

säga sig ta en otillbörlig risk ur sociala och trafiksäkerhetsmässiga synpunkter

genom att bevilja tillstånd. Därvid synas de ekonomiska förhållandena

och övriga — personella etc. — icke böra bedömas var för sig utan

tillhopa utgöra den grund, på vilken besluten fattas. Förhållanden, som

böra tagas med i bedömningen, synas vara sådana som vederbörandes personliga

vandel och vederhäftighet, eventuella tidigare erfarenheter inom

transportbranschen, eventuella erfarenheter från annan företagsamhet, ekonomiska

förhållanden etc. Trafiktillstånd, resp. tillstånd till transportförmedling,

torde icke böra förvägras den sökande annat än för det fall, då

prövningen ger vid handen, att han saknar affärsmässigt och ur allmän synpunkt

godtagbara förutsättningar att bedriva den ifrågasatta rörelsen i enlighet

med gällande bestämmelser under iakttagande av sina förpliktelser

bl. a. mot de anställda och under vidmakthållande av en god fordonsstandard.

Beträffande de i lämplighetsprövningen ingående moment, som avse

den sökandes vandel och vederhäftighet, har under de årtionden, som den

yrkesmässiga trafiken varit reglerad, en stadgad praxis utbildat sig, som på

denna punkt alltjämt torde kunna tjäna till ledning för tillståndsmyndigheterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

Remissyttrandena över utredningens förslag beträffande lämplighetsprövningen

redovisas i prop. 1963: 191 s. 51 f.

Här må även omnämnas att Biltrafikens arbetsgivareförbund, Svenska

lasttrafikbilägareförbundet och Svenska transportarbetareförbundet i skrivelse

till kommunikationsministern den 21 december 1965 hemställt om

utredning rörande lämplighetsprövningens närmare utformning. Organisationerna

anför i sammanhanget bl. a. följande:

Den lämplighetsprövning, som för närvarande bedrives av tillståndsgivande

myndigheter i Sverige, är enligt organisationernas uppfattning alltför

summarisk, stundom rent av ett förfarande som närmar sig blott och

bart en registrering. Någon som helst prövning av de ekonomiska förhållandena

torde således icke förekomma, och prövningen av de personliga

förhållandena inskränker sig till i många fall ett inhämtande av straffregisterutdrag.

För att utveckla en transportapparat av den standard som

måste krävas med hänsyn till de olika säkerhetsbestämmelser som gäller

för lastbilstrafik, är det enligt organisationernas uppfattning nödvändigt

att de tillståndsgivande myndigheterna företar en verklig undersökning av

de förutsättningar, både personella och ekonomiska, som skall ligga till

grund för lämplighetsprövningen.

Organisationerna är väl medvetna om de svårigheter, som uppstår vid

en närmare konkretisering av bedömningsgrunderna. En sådan konkretisering

torde emellertid vara nödvändig. Enligt organisationernas förmenande

är det icke tillfredsställande vare sig ur samhällssynpunkt eller ur

den enskildes synpunkt att låta lämplighetsprövningen bli beroende av ett

rent skälighetsavgörande. Skall den tillståndsgivande myndigheten kunna

företaga en reell prövning måste skapas ett underlag för denna. Dessa för

beslutet underliggande fakta bör insamlas efter ett fastställt schema, och

det bör angivas vilka olika faktiska omständigheter varpå beslutet skall

grundas. Fastställes på sätt ovan angives de fordringar som skall uppfyllas

för att lämplighet skall anses föreligga, erhålles också möjlighet att på ett

tillfredsställande sätt garantera en enhetlig rättstillämpning, som kan vinna

förståelse jämväl hos den enskilde sökanden.

Statsmakterna har icke tagit ställning till frågan om lämplighetsprövningen

i vidare mån än att departementschefen i 1963 års prop. (s. 63) uttalat,

att den individuella lämplighetsprövningen av trafikutövarna skall

bibehållas. Kungl. Maj :t torde komma att ta närmare ställning till spörsmålet

i samband med den omarbetning av YTF som enligt vad ovan nämnts

skall föregå genomförandet av den tredje reformetappen.

Utskottet

I motionen hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

framhålla önskvärdheten av att reglerna för lämplighetsprövningen vid tillståndsgivning

för yrkesmässig trafik enligt den blivande YTF konkretiseras

med beaktande av i motionen angivna synpunkter.

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har genom stats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1967

makternas beslut år 1963 nya riktlinjer dragits upp för den statliga trafikpolitiken.

Reformprogrammet skall enligt beslutet ske i tre etapper, varav

två redan genomförts. Riktpunkten för påbörjandet av den återstående

tredje etappen är den 1 juli 1968. I denna etapp avses bl. a. lastbils- och

traktortågstrafiken kunna helt befrias från behovsprövning. Den individuella

lämplighetsprövningen av trafikutövarna skall däremot enligt planerna

bibehållas. Det slutliga genomförandet av reformen kommer att föregås

av en omarbetning av YTF. Arbetet härmed har redan påbörjats inom

Kungl. Maj :ts kansli. I samband med detta arbete kommer, bl. a. på grund

av förslag i de utredningar som ligger till grund för den nya trafikpolitiken,

frågan om den närmare utformningen av lämplighetskravet för trafikutövarna

att prövas. Utskottet förutsätter att den blir allsidigt belyst i det förslag

rörande den tredje reformetappen, som sedermera kommer att föreläggas

riksdagen. Varken Kungl. Maj :ts eller riksdagens prövning bör emellertid

föregripas.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, 1: 644, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Göran Karlsson,

Svante Kristiansson, Knut Johansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson

och Fälldin*;

från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink, herrar

Grebäck, Hedin, Tobé, Sundelin, fru Ekroth och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 67

714581

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.