Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om varningsskylt å traktorsläp. Tredje lagutskottet liar behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 812 av herr Löfgren m. fl.

1967-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om varningsskylt å traktorsläp. Tredje lagutskottet liar behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 812 av herr Löfgren m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1967

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckt motion om varningsskylt å traktorsläp.

Tredje lagutskottet liar behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 812 av herr Löfgren m. fl.

I motionen hemställes »att riksdagen måtte besluta att bestämmelse införes

i VTF 5 § med innebörd att släpvagn som framförs efter traktor skall

bakåt, väl synligt, visa en skylt i form av förslagsvis ett T inom ring i reflekterande

färg och att närmare bestämmelse om skyltens storlek, form, utförande

och placering fastställes av Ivungl. Maj :t».

Motionärerna erinrar inledningsvis om behandlingen vid föregående års

riksdag av motionen II: 299. Utskottet hänvisar i denna del till den efterföljande

redogörelsen. Motionärerna framhåller i fortsättningen bl. a. att

då det gäller långsamgående fordon olägenheterna är alldeles särskilt framträdande

beträffande traktorsläp, som till sin utformning så nära ansluter

sig till utseendet av en vanlig lastbil att exa bakomkommande trafikant har all

anledning anta att traktorsläpet i verkligheten är en lastbil med för en

sådan normal hastighet. Det är i sådana fall ofta omöjligt att upptäcka, att

fordonet dragés av traktor förrän man är alldeles inpå fordonet eller omkörning

företas. Svårigheten att identifiera ett traktorsläp föreligger redan

vid fullt dagsljus och klar sikt men accentueras vid dålig sikt och mörker.

Att en tydlig utmätning av dessa traktorsläp påtagligt skulle minska

trafikriskerna finner motionärerna så uppenbart, att en tvekan att införa

lämpliga utrustningsbestämmelser inte skulle behöva föreligga. För att

uppnå en påtaglig förbättring i fråga om de aktuella trafikriskerna kan

man enligt motionärernas mening mycket väl finna en form och storlek

för skylt, som praktiskt och utan olägenhet kan användas.

Gällande bestämmelser

Med traktor förstås i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 motordrivet

fordon, som är inrättat huvudsakligen såsom dragfordon för annat

fordon eller för arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av

högst 30 kilometer i timmen samt endast med svårighet kan ändras till högre

hastighet (1 § 2 mom. B.). Har traktorn eller därtill kopplat fordon band är

högsta tillåtna hastigheten enligt 56 § 3 mom. 20 kilometer i timmen. Har

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1967

traktorn eller tillkopplat fordon hjulringar av järn eller annat hårt material

är den högsta tillåtna hastigheten 10 kilometer i timmen.

Jämlikt 5 § gäller, att traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata

eller annan allmän plats skall föra minst två på samma höjd, en på vardera

sidan av fordonet, anbragta lyktor, som kastar vitt eller gult sken framåt av

sådan sammanlagd ljusstyrka, att traktorn kan föras på betryggande sätt.

Dessutom skall traktorn vara försedd baktill dels med två på samma höjd,

en på vardera sidan av fordonet, anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt,

dels ock med två på samma sätt anbragta reflexanordningar, som vid belysning

återkastar rött sken bakåt. Baklyktor och reflexanordningar får kombineras

och erfordras ej, då sådana anordningar finns på tillkopplat fordon.

Då traktor i annat fall föres under mörker, skall den vara försedd dels på

högra sidan med lykta, som visar vitt eller gult sken framåt, dels på högra

sidan med lykta, som visar rött sken bakåt, dels ock baktill med två reflexanordningar,

som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Anordning för

rött sken bakåt erfordras dock inte, då sådan anordning finns på tillkopplat

fordon.

Enligt 6 § vägtrafikförordningen gäller, att släpfordon som dragés av

traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän plats

baktill skall vara försett med dels två på samma höjd, en på vardera sidan,

anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt, dels ock två reflexanordningar,

som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Vid färd med flera släpfordon

gäller dessa föreskrifter endast för det sista av dem. Då släpfordon, vars

högra del skjuter längre in i vägbanan än det dragande fordonet, föres

under mörker, skall, om skillnaden överstiger 20 centimeter, framtill på

högra sidan av släpfordonet föras en lykta, som visar vitt eller gult sken

framåt.

I 51 § vägtrafikförordningen föreskrivs, att fordon, som under mörker

är uppställt på väg annorstädes än på parkeringsplats, skall, såvida tillfredsställande

vägbelysning icke är anordnad, vara försett med belysningsoch

reflexanordningar i enlighet med vad som är föreskrivet, då fordonet

föres under mörker på väg. Å släpfordon, som icke är kopplat till bil eller

traktor, skall därutöver finnas belysnings- eller reflexanordning, som utsänder

eller reflekterar vitt eller gult ljus framåt.

Här må slutligen nämnas att enligt 44 § tredje stycket traktor inte får

framföras på motorväg och motortrafikled.

Bestämmelser om utrustning som avser att utmärka att fordon eller

fordonslcombination är långsamgående saknas i vägtrafikförordningen.

Frågans tidigare behandling m. m.

Enligt den ursprungliga lydelsen av vägtrafikförordningen behövde baktill

på traktor och släpfordon efter traktor föras endast antingen en baklykta

eller reflexanordning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1967

3

Bestämmelserna skärptes emellertid genom propositionen nr 172 till 1955

års riksdag. I denna föreslogs att traktor och släpvagn skulle föra dels på

högra sidan en lykta, som visade rött sken bakåt, dels ock två på samma

höjd, en på vardera sidan av traktorn, anbragta reflexanordningar, som vid

belysning återkastade rött sken bakåt. Samtidigt föreslogs regeln att släpfordon,

som är avsevärt bredare än det dragande fordonet, skulle föra särskild

lykta framtill på högra sidan. Till grund för propositionen låg ett av

1953 års trafiksäkerhetsutredning i december 1954 framlagt betänkande.

Utredningen motiverade ifrågavarande förslag på följande sätt:

Vad särskilt angår traktorer, motorredskap, mopeder, cyklar och hästfordon

m. fl. fordon, för vilka finnes valrätt mellan baklykta och reflexanordning,

har det alldeles övervägande antalet ägare valt den billigare

reflexanordningen. Det är dock enligt utredningens mening ur flera synpunkter

mera angeläget, att sådana fordon blir väl utmärkta för bakomvarande

trafikanter, än vad fallet är med bilar och motorcyklar. Ett långsamt

gående fordon blir ideligen upphunnet och omkört av andra fordon.

Reflexanordning är ett nödfallsmedel, som i den starkt växande trafiken

icke längre kan accepteras. Den är klart otillräcklig i fall, då ett omkörande

motorfordon endast har parkeringslyktorna tända, och är icke heller till

fyllest om det bakomvarande fordonet föres med halvljus. Särskilt kritisk

blir situationen vid möte med annat fordon, vars lyktor icke är rätt avbländade;

förmågan hos förare att upptäcka framförvarande fordon är

nämligen vid bländning starkt nedsatt. En nedsmutsad baklykta är i princip

bättre än en rengjord reflektor. Enligt utredningens mening bör därför

varje fordon på väg under mörker vara försett med lykta, som visar rött

sken bakåt.

Föredragande departementschefen instämde i dessa uttalanden, och riksdagen

hade ingen erinran mot propositionen i denna del.

Genom propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag skärptes ifrågavarande

bestämmelser ånyo. Då lades nämligen fram förslag om två baklyktor,

placerade på samma höjd, en på vardera sidan av traktorn respektive släpfordonet.

Förslaget motiverades bland annat med att alla bredare fordon

borde vara försedda med såväl två baklyktor som två reflektorer. Riksdagen

godkände förslaget.

Vid 1961 års riksdag väcktes motioner (I: 370 och II: 227) med i allt

väsentligt samma innehåll som motionen II: 299 vid 1966 års riksdag, för

vilken redogörelse lämnas i det följande.

I utlåtande i anledning av motionerna, nr 40 år 1961, erinrade andra

lagutskottet om att bestämmelserna beträffande traktorsläpvagns utrustande

med belysnings- och reflexanordningar skärpts såväl 1955 som 1958.

Att innan erfarenhet vunnits av dessa förbättringar införa skyldighet att

förse traktorsläpvagn med särskild varningskylt fann utskottet inte påkallat.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1967

1966 års riksdag

Vid 1966 års riksdag väcktes motion (11:299) med hemställan att riksdagen

måtte besluta att i vägtrafikförordningen skulle införas bestämmelse

om att släpvagn som framfördes efter traktor skulle bakåt åt höger väl

synligt visa en skylt med ordet »TRAKTOR» i reflekterande text.

Motionen remissbehandlades. Samtliga remissorgan avstyrkte den.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 34 i anledning av motionen

anförde tredje lagutskottet bl. a. följande:

De risker i trafiken som sammanhänger med skillnaderna i hastighet

mellan olika fordonskategorier är otvivelaktigt betydande. Särskilt påtagligt

är att de långsamgående fordonen ger upphov till ett starkt ökat antal omkörningar.

Motionärerna har sålunda enligt utskottets mening pekat på

ett väsentlig trafiksäkerhetsproblem. Det förslag som de framlagt beträffande

särskilda varningsskyltar på traktorsläpvagnarna synes emellertid

inte vara praktiskt genomförbart. Som framgår av remissvaren skulle en

skylt för att kunna läsas på betryggande avstånd få sådana dimensioner

att fast montering av den inte är möjlig, eftersom skylten ofta skulle bli

till hinders. En lätt avtagbar skylt kan inte anses vara en godtagbar lösning

med hänsyn till att sådana skyltar inte används i avsedd omfattning. Utskottet

kan ej heller för sin del anvisa någon annan väg för frågans lösning.

I den mån en sådan kan visa sig möjlig att uppnå synes den dock böra ta

sikte inte bara på traktorsläpvagnarna utan på samtliga i trafiken förekommande

långsamgående fordon. Utskottet förutsätter att dessa frågor

ägnas uppmärksamhet under det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet och att

härvid de initiativ tas som kan visa sig erforderliga.

Utskottet hemställde att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet

I motionerna hemställes att i vägtrafikförordningen skall införas en bestämmelse

om att släpvagn som framföres efter traktor skall bakåt väl synligt

visa en skylt i form av förslagsvis ett T inom ring i reflekterande färg.

Vid 1966 års riksdag väcktes motion som skiljer sig från den nu förevarande

endast så till vida som skylten då föreslogs vara försedd med ordet

TRAKTOR i reflekterande text. I utlåtandet i anledning av motionen anförde

utskottet bl. a. att förslaget — med hänsyn till de dimensioner en sådan skylt

skulle behöva få för att vara läsbar på betryggande avstånd — inte syntes

vara praktiskt genomförbart. I den mån en lösning av frågan kunde visa sig

möjlig att uppnå borde den vidare ta sikte inte bara på traktorsläpvagnarna

utan på samtliga i trafiken förekommande långsamtgående fordon. Utskottet

förutsatte att dessa frågor ägnades uppmärksamhet under det fortsatta

trafiksäkerhetsarbetet och att härvid de initiativ skulle tas som kunde visa

sig erforderliga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1967

De nämnda praktiska invändningarna synes i viss mån gälla även det nu

framförda förslaget. Vidare kvarstår önskemålet att en lösning av frågan

bör avse även andra långsamtgående fordon som t. ex. grävmaskiner och

vägmaskiner. Även lastbilar med tung last framförs f. ö. ej sällan med så låg

hastighet att andra fordonsförare kan ha svårt att inför t. ex. möten hålla in

sina fordon bakom dem. En stor del av riskerna för olyckor av den typ som

avses i motionen torde vidare uppstå i kurvor och på andra ställen med begränsad

sikt, där en skylt på fordonen skulle vara till ringa eller ingen

nytta. Utskottet har dock förståelse för motionens syfte och vill ånyo understryka

att problemen med de långsamtgående fordonen bör ägnas uppmärksamhet.

Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen är emellertid utskottet

ej berett att förorda.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 812, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Göran Karlsson,

Svante Kristiansson, Knut Johansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson

och Fälldin*;

från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink, herrar

Grebäck, Hedin, Tobé, Sundelin, fru Ekroth och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.