Utlåtande i anledning av väckt motion om varningsskylt å traktorsläp. Tredje lagutskottet liar behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 812 av herr Löfgren m. fl.
1967-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1967:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om varningsskylt å traktorsläp. Tredje lagutskottet liar behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 812 av herr Löfgren m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1967
1
Nr 11
Utlåtande i anledning av väckt motion om varningsskylt å traktorsläp.
Tredje lagutskottet liar behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 812 av herr Löfgren m. fl.
I motionen hemställes »att riksdagen måtte besluta att bestämmelse införes
i VTF 5 § med innebörd att släpvagn som framförs efter traktor skall
bakåt, väl synligt, visa en skylt i form av förslagsvis ett T inom ring i reflekterande
färg och att närmare bestämmelse om skyltens storlek, form, utförande
och placering fastställes av Ivungl. Maj :t».
Motionärerna erinrar inledningsvis om behandlingen vid föregående års
riksdag av motionen II: 299. Utskottet hänvisar i denna del till den efterföljande
redogörelsen. Motionärerna framhåller i fortsättningen bl. a. att
då det gäller långsamgående fordon olägenheterna är alldeles särskilt framträdande
beträffande traktorsläp, som till sin utformning så nära ansluter
sig till utseendet av en vanlig lastbil att exa bakomkommande trafikant har all
anledning anta att traktorsläpet i verkligheten är en lastbil med för en
sådan normal hastighet. Det är i sådana fall ofta omöjligt att upptäcka, att
fordonet dragés av traktor förrän man är alldeles inpå fordonet eller omkörning
företas. Svårigheten att identifiera ett traktorsläp föreligger redan
vid fullt dagsljus och klar sikt men accentueras vid dålig sikt och mörker.
Att en tydlig utmätning av dessa traktorsläp påtagligt skulle minska
trafikriskerna finner motionärerna så uppenbart, att en tvekan att införa
lämpliga utrustningsbestämmelser inte skulle behöva föreligga. För att
uppnå en påtaglig förbättring i fråga om de aktuella trafikriskerna kan
man enligt motionärernas mening mycket väl finna en form och storlek
för skylt, som praktiskt och utan olägenhet kan användas.
Gällande bestämmelser
Med traktor förstås i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 motordrivet
fordon, som är inrättat huvudsakligen såsom dragfordon för annat
fordon eller för arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av
högst 30 kilometer i timmen samt endast med svårighet kan ändras till högre
hastighet (1 § 2 mom. B.). Har traktorn eller därtill kopplat fordon band är
högsta tillåtna hastigheten enligt 56 § 3 mom. 20 kilometer i timmen. Har
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 11
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1967
traktorn eller tillkopplat fordon hjulringar av järn eller annat hårt material
är den högsta tillåtna hastigheten 10 kilometer i timmen.
Jämlikt 5 § gäller, att traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata
eller annan allmän plats skall föra minst två på samma höjd, en på vardera
sidan av fordonet, anbragta lyktor, som kastar vitt eller gult sken framåt av
sådan sammanlagd ljusstyrka, att traktorn kan föras på betryggande sätt.
Dessutom skall traktorn vara försedd baktill dels med två på samma höjd,
en på vardera sidan av fordonet, anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt,
dels ock med två på samma sätt anbragta reflexanordningar, som vid belysning
återkastar rött sken bakåt. Baklyktor och reflexanordningar får kombineras
och erfordras ej, då sådana anordningar finns på tillkopplat fordon.
Då traktor i annat fall föres under mörker, skall den vara försedd dels på
högra sidan med lykta, som visar vitt eller gult sken framåt, dels på högra
sidan med lykta, som visar rött sken bakåt, dels ock baktill med två reflexanordningar,
som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Anordning för
rött sken bakåt erfordras dock inte, då sådan anordning finns på tillkopplat
fordon.
Enligt 6 § vägtrafikförordningen gäller, att släpfordon som dragés av
traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän plats
baktill skall vara försett med dels två på samma höjd, en på vardera sidan,
anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt, dels ock två reflexanordningar,
som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Vid färd med flera släpfordon
gäller dessa föreskrifter endast för det sista av dem. Då släpfordon, vars
högra del skjuter längre in i vägbanan än det dragande fordonet, föres
under mörker, skall, om skillnaden överstiger 20 centimeter, framtill på
högra sidan av släpfordonet föras en lykta, som visar vitt eller gult sken
framåt.
I 51 § vägtrafikförordningen föreskrivs, att fordon, som under mörker
är uppställt på väg annorstädes än på parkeringsplats, skall, såvida tillfredsställande
vägbelysning icke är anordnad, vara försett med belysningsoch
reflexanordningar i enlighet med vad som är föreskrivet, då fordonet
föres under mörker på väg. Å släpfordon, som icke är kopplat till bil eller
traktor, skall därutöver finnas belysnings- eller reflexanordning, som utsänder
eller reflekterar vitt eller gult ljus framåt.
Här må slutligen nämnas att enligt 44 § tredje stycket traktor inte får
framföras på motorväg och motortrafikled.
Bestämmelser om utrustning som avser att utmärka att fordon eller
fordonslcombination är långsamgående saknas i vägtrafikförordningen.
Frågans tidigare behandling m. m.
Enligt den ursprungliga lydelsen av vägtrafikförordningen behövde baktill
på traktor och släpfordon efter traktor föras endast antingen en baklykta
eller reflexanordning.
Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1967
3
Bestämmelserna skärptes emellertid genom propositionen nr 172 till 1955
års riksdag. I denna föreslogs att traktor och släpvagn skulle föra dels på
högra sidan en lykta, som visade rött sken bakåt, dels ock två på samma
höjd, en på vardera sidan av traktorn, anbragta reflexanordningar, som vid
belysning återkastade rött sken bakåt. Samtidigt föreslogs regeln att släpfordon,
som är avsevärt bredare än det dragande fordonet, skulle föra särskild
lykta framtill på högra sidan. Till grund för propositionen låg ett av
1953 års trafiksäkerhetsutredning i december 1954 framlagt betänkande.
Utredningen motiverade ifrågavarande förslag på följande sätt:
Vad särskilt angår traktorer, motorredskap, mopeder, cyklar och hästfordon
m. fl. fordon, för vilka finnes valrätt mellan baklykta och reflexanordning,
har det alldeles övervägande antalet ägare valt den billigare
reflexanordningen. Det är dock enligt utredningens mening ur flera synpunkter
mera angeläget, att sådana fordon blir väl utmärkta för bakomvarande
trafikanter, än vad fallet är med bilar och motorcyklar. Ett långsamt
gående fordon blir ideligen upphunnet och omkört av andra fordon.
Reflexanordning är ett nödfallsmedel, som i den starkt växande trafiken
icke längre kan accepteras. Den är klart otillräcklig i fall, då ett omkörande
motorfordon endast har parkeringslyktorna tända, och är icke heller till
fyllest om det bakomvarande fordonet föres med halvljus. Särskilt kritisk
blir situationen vid möte med annat fordon, vars lyktor icke är rätt avbländade;
förmågan hos förare att upptäcka framförvarande fordon är
nämligen vid bländning starkt nedsatt. En nedsmutsad baklykta är i princip
bättre än en rengjord reflektor. Enligt utredningens mening bör därför
varje fordon på väg under mörker vara försett med lykta, som visar rött
sken bakåt.
Föredragande departementschefen instämde i dessa uttalanden, och riksdagen
hade ingen erinran mot propositionen i denna del.
Genom propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag skärptes ifrågavarande
bestämmelser ånyo. Då lades nämligen fram förslag om två baklyktor,
placerade på samma höjd, en på vardera sidan av traktorn respektive släpfordonet.
Förslaget motiverades bland annat med att alla bredare fordon
borde vara försedda med såväl två baklyktor som två reflektorer. Riksdagen
godkände förslaget.
Vid 1961 års riksdag väcktes motioner (I: 370 och II: 227) med i allt
väsentligt samma innehåll som motionen II: 299 vid 1966 års riksdag, för
vilken redogörelse lämnas i det följande.
I utlåtande i anledning av motionerna, nr 40 år 1961, erinrade andra
lagutskottet om att bestämmelserna beträffande traktorsläpvagns utrustande
med belysnings- och reflexanordningar skärpts såväl 1955 som 1958.
Att innan erfarenhet vunnits av dessa förbättringar införa skyldighet att
förse traktorsläpvagn med särskild varningskylt fann utskottet inte påkallat.
Utlåtandet godkändes av riksdagen.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1967
1966 års riksdag
Vid 1966 års riksdag väcktes motion (11:299) med hemställan att riksdagen
måtte besluta att i vägtrafikförordningen skulle införas bestämmelse
om att släpvagn som framfördes efter traktor skulle bakåt åt höger väl
synligt visa en skylt med ordet »TRAKTOR» i reflekterande text.
Motionen remissbehandlades. Samtliga remissorgan avstyrkte den.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 34 i anledning av motionen
anförde tredje lagutskottet bl. a. följande:
De risker i trafiken som sammanhänger med skillnaderna i hastighet
mellan olika fordonskategorier är otvivelaktigt betydande. Särskilt påtagligt
är att de långsamgående fordonen ger upphov till ett starkt ökat antal omkörningar.
Motionärerna har sålunda enligt utskottets mening pekat på
ett väsentlig trafiksäkerhetsproblem. Det förslag som de framlagt beträffande
särskilda varningsskyltar på traktorsläpvagnarna synes emellertid
inte vara praktiskt genomförbart. Som framgår av remissvaren skulle en
skylt för att kunna läsas på betryggande avstånd få sådana dimensioner
att fast montering av den inte är möjlig, eftersom skylten ofta skulle bli
till hinders. En lätt avtagbar skylt kan inte anses vara en godtagbar lösning
med hänsyn till att sådana skyltar inte används i avsedd omfattning. Utskottet
kan ej heller för sin del anvisa någon annan väg för frågans lösning.
I den mån en sådan kan visa sig möjlig att uppnå synes den dock böra ta
sikte inte bara på traktorsläpvagnarna utan på samtliga i trafiken förekommande
långsamgående fordon. Utskottet förutsätter att dessa frågor
ägnas uppmärksamhet under det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet och att
härvid de initiativ tas som kan visa sig erforderliga.
Utskottet hemställde att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Utskottet
I motionerna hemställes att i vägtrafikförordningen skall införas en bestämmelse
om att släpvagn som framföres efter traktor skall bakåt väl synligt
visa en skylt i form av förslagsvis ett T inom ring i reflekterande färg.
Vid 1966 års riksdag väcktes motion som skiljer sig från den nu förevarande
endast så till vida som skylten då föreslogs vara försedd med ordet
TRAKTOR i reflekterande text. I utlåtandet i anledning av motionen anförde
utskottet bl. a. att förslaget — med hänsyn till de dimensioner en sådan skylt
skulle behöva få för att vara läsbar på betryggande avstånd — inte syntes
vara praktiskt genomförbart. I den mån en lösning av frågan kunde visa sig
möjlig att uppnå borde den vidare ta sikte inte bara på traktorsläpvagnarna
utan på samtliga i trafiken förekommande långsamtgående fordon. Utskottet
förutsatte att dessa frågor ägnades uppmärksamhet under det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet och att härvid de initiativ skulle tas som kunde visa
sig erforderliga.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1967
De nämnda praktiska invändningarna synes i viss mån gälla även det nu
framförda förslaget. Vidare kvarstår önskemålet att en lösning av frågan
bör avse även andra långsamtgående fordon som t. ex. grävmaskiner och
vägmaskiner. Även lastbilar med tung last framförs f. ö. ej sällan med så låg
hastighet att andra fordonsförare kan ha svårt att inför t. ex. möten hålla in
sina fordon bakom dem. En stor del av riskerna för olyckor av den typ som
avses i motionen torde vidare uppstå i kurvor och på andra ställen med begränsad
sikt, där en skylt på fordonen skulle vara till ringa eller ingen
nytta. Utskottet har dock förståelse för motionens syfte och vill ånyo understryka
att problemen med de långsamtgående fordonen bör ägnas uppmärksamhet.
Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen är emellertid utskottet
ej berett att förorda.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 812, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson*, Göran Karlsson,
Svante Kristiansson, Knut Johansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson
och Fälldin*;
från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink, herrar
Grebäck, Hedin, Tobé, Sundelin, fru Ekroth och herr From.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.