Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillstånd för vissa släktingar att förvärva fast egendom. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 301, av herrar Ekström i Björkvik och Lindström.

1967-03-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:17, Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillstånd för vissa släktingar att förvärva fast egendom. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 301, av herrar Ekström i Björkvik och Lindström.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillstånd för vissa

släktingar att förvärva fast egendom.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och

till lagutskott hänvisad motion, nr 301, av herrar Ekström i Björkvik och Lindström.

I motionen erinras om det förslag till utformning av det s. k. släktskapsundantaget

i jordförvärvslagen som framlades i den i lagstiftningsärendet aktuella departementspromemorian.

Förslaget redovisas närmare nedan. Motionärerna anför att

även om en lagändring i enlighet med promemorieförslaget inte skulle innebära att

nagot större antal nya förvärvsfall skulle bli föremål för prövning så finns det enligt

motionärernas mening exempel på att det nu fria fånget för adoptivbarns och syskons

avkomling i vissa fall inneburit avsevärda men för rationaliseringsverksamheten. En

mera avlägsen släktings berättigade intresse torde kunna tillgodoses genom att denne

far förvärva bostad med lämplig tomt medan marken i övrigt försäljs till grannar.

Motionärerna hemställer ”att riksdagen måtte besluta att § 1 mom. 5 i nu gällande

jordförvärvslag av den 14 maj 1965 ändras till överensstämmelse med förslaget i den

departementspromemoria som ar 1964 upprättades inom jordbruksdepartementet och

som ovan återgivits”.

Gällande bestämmelser

Enligt jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) får fast egendom, som är taxerad

som jordbruksfastighet, inte förvärvas bl. a. genom köp, byte eller gåva utan tillstånd

av lantbruksnämnd. Lagens huvuduppgift får anses vara att främja jordbrukets

och skogsbrukets yttre rationalisering. Från den nämnda huvudregeln, som gäller både

fysiska och juridiska personer, görs åtskilliga undantag. Ett av dessa avser de s.k.

släktskapsundantagen. I lagens 1 § andra stycket punkt 5 stadgas sålunda att förvärvstBistånd

ej erfordras om förvärvaren är fångesmannens make och ej heller om förvärvaren

eller, när makar förvärvar gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller

också, om denne är gift, hans makes avkomling, adoptivbarn, syskon eller adoptivbarns

eller syskons avkomling. Undantaget gäller under förutsättning att fångesmannen

ej enligt 12 § är skyldig att avyttra egendomen. Enligt denna paragraf skall egendom

som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att

förvärvstillstand skulle ha krävts vid vanligt köp åter avyttras inom två år efter det

att auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört

eller inroparen erhållit lantbruksnämndens tillstånd att behålla egendomen.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

Med hänsyn till innebörden i motionärernas förslag må här även återges huvuddragen

av ärvdabalkens bestämmelser om arvsordningen.

Närmaste arvingar på grund av släktskap är arvlåtarens avkomlingar (bröstarvingar)

. Arvlåtarens barn tar lika lott. År barn dött träder dess avkomlingar i barnets

ställe, varvid var gren tar lika lott.

Saknas bröstarvingar tar arvlåtarens fader och moder hälften var av arvet. Är fadern

eller modern död tar arvlåtarens syskon faderns eller modems lott. I avlidet

syskons ställe träder dess avkomlingar in. Var gren tar lika lott.

Lever varken arvlåtarens fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar tillfaller

arvet farfader, farmoder, morfader och mormoder. Envar av dem ärver lika lott. Är

någon av dessa nu nämnda död skall hans barn dela hans lott.

Vad som sagts i de två näst föregående styckena gäller inte för det fall att arvlåtaren

var gift. Kvarlåtenskapen efter gift person, som inte lämnar efter sig bröstarvinge,

tillfaller maken.

Adoptivbarn och dess avkomlingar tar arv och ärves som om adoptivbarnet varit

adoptantens barn i äktenskap.

Frågans tidigare behandling

En reglering av de fysiska personernas rätt att förvärva jordbruksfastighet infördes

första gången genom lagen den 21 december 1945 (nr 805) om inskränkning i rätten

att förvärva jordbruksfastighet. Denna lag fick redan från början endast begränsad

giltighet och avlöstes den 1 juli 1948 av lagen den 17 juni 1948 (nr 329) med samma

namn. Sedan denna lag undergått en del förändringar ar 1952 efterträddes den

fr. o. m. den 1 juli 1955 av lagen den 3 juni samma år (nr 272) om inskränkning i

rätten att förvärva jordbruksfastighet. Den nu gällande 1965 års jordförvärvslag

trädde i kraft den 1 juli 1965.

1945 års jordförvärvslag gällde med vissa undantag sasom beträffande kronans

förvärv, förvärv vid exekutiv auktion m. m. alla köp och byten av jordbruksfastighet,

vars värde översteg 5 000 kronor. Släktskap mellan fångesmannen och förvärvare

saknade betydelse.

Genom 1948 års lag skedde en uppmjukning så att från lagens tillämpning undantogs

förvärv där förvärvaren var fångesmannens make, avkomling, adoptivbarn eller

dess avkomling eller ock fångesmannens syskon eller syskons barn. I den till grund

för lagen liggande utredningen anfördes bl. a. följande (SOU 1947:87 s. 53 f.):

En uppmjukning av jordfärvärvslagen så till vida, att från lagens tillämpning undantages

fastighetsförvärv, som göres av en nära anhörig till fastighetens ägare, synes

önskvärd. Ett dylikt förvärv ingår ofta såsom ett led i arvsrättsliga anordningar; sålunda

är en fastighetsförsäljning till make eller bröstarvinge vanligen att betrakta

såsom ett sätt att på förhand ordna vissa av de förhållanden, som uppstå när överlåtaren

avlidit. Mellan ett sådant fall och det fall, då fånget jämväl formellt har

arvsrättslig karaktär, föreligger alltså ingen egentlig saklig skillnad. Fallen synas därför

böra likställas i jordförvärvslagen. Enligt denna äro, såsom förut nämnts, andra

fång än köp och byte icke underkastade lagens kontrollförfarande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

3

Om det alltså torde få anses principiellt befogat att från berörda kontrollförfarande

undantaga överlåtelser vissa nära anhöriga emellan, uppkommer spörsmålet,

vilka anhöriga ett sådant undantag bör avse. Att kontrollen kan undvaras vid förvärv,

som göres av fastighetsägarens make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling,

synes klart. Vid dylikt förvärv framstår dettas arvsrättsliga natur med särskild

tydlighet. Huruvida undantaget bör utsträckas till att omfatta även förvärv av andra

anhöriga än de nyss nämnda kan däremot förefalla tveksamt. Förvärv, vid vilket förvärvaren

är överlåtarens syskon eller syskons barn, torde dock kunna inbegripas under

undantaget. Detta slag av förvärv torde huvudsakligen förekomma i fråga om

ideell andel i sådan fastighet, vari förvärvaren redan på grund av arv eller testamente

är delägare, och även där så icke är fallet utan förvärvet avser hel fastighet,

lärer detsamma i regel vara förestavat av helt andra skäl än att begagna fastigheten

såsom objekt för spekulation eller kapitalplacering. Någon ytterligare utsträckning

av undantaget utöver vad nu angivits synes däremot ej böra ifrågakomma.

Sitt nuvarande omfång fick släktskapsundantagen på förslag av jordbruksrationaliseringsutredningen

(SOU 1954: 16). Utredningen anförde bl. a. (s. 101) att så

länge fysiska personers jordafång genom bodelning, arv och testamente är fria från

förvärvsprövning skulle det framstå som i hög grad irrationellt att förmena en jordägare

att redan i livstiden fritt fördela sin egendom mellan sina anhöriga. Ur denna

synpunkt ansåg utredningen att det var följdriktigast att utsträcka regeln till att

avse även syskons avkomlingar i andra och följande led. Någon olägenhet härav räknade

utredningen med inte skulle uppstå i praktiken. Ett under utredningsarbetet

väckt förslag att inbegripa även föräldrar ansåg sig utredningen inte kunna biträda.

Försäljning till föräldrar ansågs så gott som aldrig kunna likställas med en arvsrättslig

disposition. En möjlighet till okontrollerad överlåtelse på föräldrar skulle vidare

kunna utnyttjas till att kringgå lagen.

Under förarbetena till den nu gällande jordförvärvslagen var frågan om släktskapsundantagen

föremål för åtskillig diskussion. 1958 års jordlagsutredning (SOU

1961 : 49) föreslog att generellt undantag inte skulle göras för syskons avkomling.

Utredningen anförde beträffande släktskapsundantagen bl. a. följande (s. 128 f.):

Utredningen är fullt medveten om att förvärvslagstiftningens syfte delvis motverkas

av släktskapsundantagen Den kan däremot icke dela uppfattningen, att detta

förhållande borde leda till att lagen upphävdes. Skulle genom förvärv vid sidan av

lagen ”icke jordbrukare” bli ägare till fast egendom i den utsträckning som göres gällande,

synes väl förhållandet snarast böra utgöra motiv för fortsatt lagstiftning. Det

kan ej heller motivera ytterligare undantag av exempelvis den innebörden att föräldrar

fritt skulle få förvärva från barn.

Överföringen av fastigheter på denna väg till ”icke jordbrukare” skulle kunna

hindras först genom att lagen utsträcktes till att omfatta förutom släktskapsförsäljningar

även överlåtelser genom arv och testamente. En så drastisk åtgärd är utredningen

emellertid icke beredd att förorda. I överensstämmelse med den ställning som

intogs av departementschefen vid tillkomsten av gällande jordförvärvslag anser utredningen

att den normala förvärvsformen, att en gård genom arv eller — redan under

jordbrukarens livstid — genom förtida arv övergår till en nära anhörig, som skall

överta egendomen och fortsätta fångesmannens gärning, icke skall omfattas av en

förvärvslagstiftning. Endast för att i möjligaste mån begränsa en överföring av mark

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

på detta sätt till personer som eljest icke skulle erhållit förvärvstillstånd synes korrektiv

böra övervägas.

Olägenheten av att genom släktskapsundantag fastigheter ibland kan komma i

händerna på personer, vilka enligt förvärvslagstiftningens allmänna syften icke skulle

få tillstånd till förvärvet, bör emellertid kunna minskas genom att kretsen av de

gynnade personerna något inskränkes i förhållande till vad nu gäller. I lagen om

arrendators förköpsrätt omfattar denna krets, när det gäller undantag från förköpsrätt,

icke syskons avkomling. Visserligen har lagberedningen i sitt slutliga förslag till

jordabalk (5 kap. 8 §) förordat en utvidgning av kretsen så att den avser även

syskons avkomling. Förslaget har emellertid motiverats av att överensstämmelse med

regeln i jordförvärvslagen borde vinnas. Principiella skäl mot den nuvarande avgränsningen

i lagen om arrendators förköpsrätt har däremot icke anförts som stöd

för ändringsförslaget.

Utredningen anser att denna avgränsning är lämplig och föreslår därför att generellt

undantag ej göres för syskons avkomling. Emellertid bör det i många fall anses

som särskilt skäl för bifall till förvärvsansökan att här avsett släktskapsförhållande

mellan fångesmannen och förvärvaren föreligger.

Utredningen föreslog att släktskapsundantaget i den del, varom nu närmast är

fråga, skulle omfatta avkomling, adoptivbarn, syskon och adoptivbarns avkomling.

I den departementspromemoria som upprättades sedan jordlagsutredningens betänkande

remissbehandlats anfördes bl. a. att det från rationaliseringssynpunkt är

önskvärt att släktskapsundantaget inte har större räckvidd än som motsvarar dess

syfte, nämligen att en jordägare inte bör förmenas att redan i livstiden fritt fördela

sin egendom mellan sådana anhöriga som skulle genom bodelning eller arv komma i

besittning av egendomen. Förvärvsfriheten för syskon och syskons avkomlingar borde

därför begränsas till fall där det vid tiden för fånget inte fanns någon närmare arvinge

bortsett från eventuell arvsberättigad make.

I promemorian föreslogs att förvärvstillstånd inte skulle erfordras där ”förvärvaren

är fångesmannens make eller egendomen förvärvas av någon som på grund avsläktskap

eller adoption står närmast till arv efter fångesmannen eller, om denne är

gift, efter endera maken eller egendomen förvärvas av makar av vilka den ena är

sådan närstående, allt under förutsättning att fångesmannen ej enligt 12 § är skyldig

att avyttra egendomen”.

Det anmärktes att en följd av omformuleringen blir att den som saknar bröstarvingar

men har föräldrar i livet kan fritt överlåta sin egendom till dessa.

Mot förslaget uttalades under remissbehandlingen vissa betänkligheter. Bl. a. befarades

att inskrivningsdomarnas handläggning av lagfartsärenden skulle kompliceras

på grund av utredningssvårigheter. Det ansågs vidare inkonsekvent att skärpa bestämmelsen

samtidigt som lagen i stort liberaliserades.

Departementschefen anförde (prop. 1965:41 s. 71 f.) att det nuvarande vidsträckta

släktskapsundantaget på många håll framstått som ett irrationellt hinder i

lantbruksnämndernas verksamhet. Med hänsyn till de betänkligheter som vissa remissinstanser

anfört ansåg sig departementschefen emellertid för det dåvarande inte

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

5

böra följa någotdera av de förslag som lagts fram av 1958 års jordlagsutredning och

i departementspromemorian. Departementschefen förklarade att om så visar sig nödigt

torde frågan få omprövas framdeles.

Vad departementschefen anfört föranledde inte något riksdagens yttrande.

Annan lagstiftning

Jämlikt 2 kap. 57 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom och lagen den 22

december 1943 om arrendators förköpsrätt gäller vid de s. k. sociala arrendena att

arrendatorn, när försäljning sker av fastighet som sammanfaller med det arrenderade

området eller vars odlade jord till större delen ingår i arrendet och under förutsättning

att han är vidbliven vid sin rätt till nytt arrende, äger lösa till sig fastigheten

till det pris som köparen utfäst. Förköpsrätten begränsas emellertid av ett

släktskapsundantag. Förköpsrätt får sålunda inte utövas där köparen är säljarens

make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling eller ock säljarens syskon.

Lagberedningen har i sitt slutliga förslag till jordabalk, som upptar bestämmelser

dels om avtalad förköpsrätt, dels om arrendators förköpsrätt, funnit övervägande

skäl tala för att släktskapsregeln i anslutning till dessa förköpsrätter utformas i saklig

överensstämmelse med jordförvärvslagen (SOU 1960: 25 s. 108 och 130).

Även lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt innehåller ett släktskapsundantag,

avseende make, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, adoptivbarn, syskon eller

syskons avkomling.

Lagberedningen har även i detta fall föreslagit att friheten från återköp i fråga

om närstående utvidgas på sätt nyss sagts beträffande arrendators förköpsrätt

(s. 143).

Slutligen må här nämnas att frågan om släktskapsundantagen behandlats av 1963

års markvärdekommitté i dess den 14 april 1966 avgivna betänkande, benämnt Markfrågan

I (SOU 1966: 23), med förslag till lag om kommunal förköpsrätt. Kommittén

föreslår att ett absolut förbud mot utövande av förköpsrätt med hänsyn till släktskap

i denna lag begränsas till säljarens make, avkomling och adoptivbarn samt vidare

till avkomlings och adoptivbarns make om denne förvärvat egendomen gemensamt

med avkomlingen eller adoptivbarnet. För övriga fall av släktskap eller gemenskap

mellan säljare och köpare föreslås en skälighetsprövning, innebärande att förköpsrätten

inte får utövas om det med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare

eller villkoren för eller omständigheterna vid köpet framstår som obilligt att förköpsrätten

görs gällande.

Utskottet

Enligt jordförvärvslagen får med vissa särskilt angivna undantag fast egendom,

som är taxerad som jordbruksfastighet, inte förvärvas bl. a. genom köp, byte eller

gåva utan tillstånd av lantbruksnämnd. Ett av undantagen avser förvärv mellan vissa

släktingar och anhöriga. Innebörden av detta är i huvudsak att förvärvstillstånd inte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967

erfordras när förvärvaren är fångesmannens make, avkomling, adoptivbarn, syskon

eller adoptivbarns eller syskons avkomling.

I motionerna hemställes — under hänvisning till att det nu fria fånget för adoptivbarns

och syskons avkomling i vissa fall inneburit men för lantbruksnämndernas

rationaliseringsverksamhet — att riksdagen måtte besluta att släktskapsundantaget

skall ändras till överensstämmelse med ett inom jordbruksdepartementet under förarbetena

till jordförvärvslagen upprättat förslag. Detta innebär i huvudsak att förvärvstillstånd

inte erfordras där förvärvaren är fångesmannens make eller egendomen

förvärvats av någon som på grund av släktskap eller adoption står närmast till

arv efter fångesmannen.

Som framgår av den föregående redogörelsen är motivet för det nuvarande släktskapsundantaget

att en jordägare inte bör förmenas rätten att redan i livstiden fritt

fördela sin egendom mellan sådana anhöriga som skulle genom bodelning eller arv

kunna komma i besittning av egendomen. Dock har man inte velat införa möjlighet

till fria fång för föräldrar och tidigare generationer med hänsyn bl. a. till att sådana

ansetts mer sällan kunna likställas med en arvsrättslig disposition. Släktskapsundantaget

är likväl tämligen vidsträckt, och det är tydligt att det i vissa fall kan vara till

hinder för lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet. Vid övervägande av motionsförslaget

måste emellertid beaktas att detta inte innebär något absolut hinder för

förvärvsfrihet för t. ex. syskon och syskons avkomling utan endast begränsar undantaget

till fall där det vid tiden för fånget inte finns någon närmare arvinge bortsett

från eventuell arvsberättigad make. En konsekvens av förslaget är vidare att den som

saknar bröstarvingar men har föräldrar i livet kan fritt överlåta sin egendom till

dessa. I den mån exempelvis en farfader står närmast till arv möter inte heller hinder

mot överlåtelse till denne. I dessa delar innebär förslaget en utvidgning av förvärvsfriheten

som tidigare avvisats. I den mån den föreslagna lagändringen avser att förhindra

försäljningar till adoptivbarns avkomlingar synes den vidare lätt kunna kringgås

genom transportöverlåtelser. Motsvarande gäller beträffande syskons avkomlingar

i alla de fall då föräldrar eller syskon är närmaste släktingar. Huruvida ett genomförande

av förslaget i någon nämnvärd utsträckning skulle underlätta lantbruksnämndernas

rationaliseringsverksamhet framstår mot bakgrunden av vad som nu

sagts som tveksamt. Förslaget prövades även i samband med att propositionen angående

jordförvärvslagen utarbetades, vilket skedde så sent som vintern 1965, mén

avvisades då med hänsyn till de betänkligheter som vissa remissinstanser anfört.

Någon anledning till ändrat ställningstagande synes inte föreligga.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motion, 11:301, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 ar 1967

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson*, Svante Kristiansson, Knut Johansson,

Ebbe Ohlsson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson och fru Landberg;

från andra kammaren: herr Levin, fru Torbrink, herrar Grebäck, Tobé*, Svenning,

fröken Anderson i Lerum, herrar From och Krönmark*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.