Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undersökning vid bilprovning av koloxidhalt. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 33 i första kammaren av herr Blomquist och nr 44 i andra kammaren av herr Rubin m. fl.

1967-03-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner om undersökning vid bilprovning av koloxidhalt. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 33 i första kammaren av herr Blomquist och nr 44 i andra kammaren av herr Rubin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undersökning vid bilprovning

av koloxidhalt.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 33 i första kammaren av herr Blomquist och nr 44 i andra

kammaren av herr Rubin m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes att ”riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhåller om att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om att vid den regelbundet

återkommande bilprovningen förekomsten av koloxid obligatoriskt undersökes”.

Över motionerna, för vilkas innehåll redogöres nedan, har utskottet på sätt § 46

riksdagsordningen föreskriver inhämtat utlåtande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Därjämte har på begäran av utskottet yttrande över motionerna avgivits av

Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 24 § T mom. vägtrafikförordningen (VTF) skall motorfordon som är minst

tre år gammalt, i den mån Konungen inte förordnar annorlunda, årligen undergå

kontrollbesiktning från trafiksäkerhetssynpunkt på tid som bestämmes av Konungen

eller den myndighet Konungen förordnar. För vissa särskilda fordon, såsom fordon

för brandväsendet eller för transport av sårade och sjuka samt vissa fordon i yrkesmässig

trafik eller uthyrningsrörelse, gäller enligt samma lagrum särskilda regler

om sådan besiktning.

Säkerhetskontrollen utföres inom det för ändamålet bildade Aktiebolaget Svensk

Bilprovning.

Enligt paragrafens tredje moment gäller bl. a. följande. Befinnes vid kontrollbesiktning

att fordonet är i föreskrivet skick eller behäftat med fel av endast ringa

betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt skall fordonet godkännas. År fordonet så

bristfälligt, att det inte utan uppenbar fara för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas,

skall besiktningsmannen meddela körförbud för fordonet. Företer fordonet brister

av annan art skall besiktningsmannen förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristfälligheterna

och inom viss tid inställa fordonet för besiktning.

Enligt 10 § 4 mom. VTF gäller som villkor för fordons upptagande i bilregister

bl. a. att fordonet inom ett år före ingivandet av registeransökan antingen godkänts

vid registreringsbesiktning eller upptagits i typintyg eller ock, om fordonet är reservregistrerat,

godkänts vid kontrollbesiktning enligt 24 § VTF.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Typbesiktning får utföras endast av chefen för statens bilinspektion i Stockholm

samt annan bilinspektör därstädes, vilken fått väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förordnande

att verkställa sådan besiktning (20 § vägtrafikkungörelsen).

I SOU 1962:29 (s. 56) om säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar

framhölls bl. a. att läckage i avgassystemet inte får förekomma. Föreligger misstanke

att koloxid tränger in i utrymme för passagerare eller förare borde enligt betänkandet

vid kontrollbesiktning koloxidprov tas.

Den 15 februari 1966 utfärdade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen följande bestämmelser

om koloxidmätning i bilar.

A. Förfaringssätt vid mätning

1. Koloxidprov i bil skall som regel tagas endast om det finns anledning misstänka

förekomst av koloxid. De fordonsfel, som kan förorsaka koloxid i bil, är främst

följande.

a) otäta avgaspackningar (grenrörs- eller flänspackningar),

b) avgasrör sönder framför ljuddämparen,

c) ljuddämparen sönder,

d) avgasrör sönder bakom ljuddämparen,

e) avgasrörs anslutning till ljuddämparen otät,

f) otäta packningar för lock och/eller luckor anslutna till vevhuset,

g) otäta tändstiftspackningar samt

h) koloxid utströmmande från oljepåfyllningshål eller vevhusventilation hos motorn.

2. Vid provtagning skall bruksanvisningen för koloxidprovaren noggrant följas.

Provningen skall som regel företagas enligt följande:

a) Fordonet ställes upp i det fria mot vinden och ej bakom annat fordon som

har motorn i gång.

b) Motorn startas och med hjälp av handgasen (choken) ställes varvtalet något

högre än tomgångsvarvet.

c) Bilens dörrar och fönster stängas; en liten springa i ett fönster lämnas dock

öppen. Full värme sättes på och eventuell fläkt i värmesystemet startas.

d) Efter det motorn och värmesystemet varit igång fem minuter sker provtagning

enligt bruksanvisning för koloxidprovaren.

e) Under provet får tobaksrökning ej ske inne i bilen.

Det bör uppmärksammas att det kan vara erforderligt utföra prov även undei

körning, beroende på var koloxidläckage förekommer. På en del fordons konstruktioner

kan friskluftintag vara så placerade att om värmefläkt är påslagen

mätningen kan visa mindre koloxid än om exempelvis fläkt och friskluftintag

är avstängda. Förfarandet vid provtagning måste därför rättas efter de för

handen varande omständigheterna.

Användes koloxidprovare av ampulltyp skall utöver vad ovan sagts följande

iakttagas.

a) Provet bör företagas i dagsljus för att ampullens färgförändring skall kunna

iakttagas med tillräcklig noggrannhet.

b) Ingen ampull får användas till mer än en provtagning och därvid med högst

det antal pumpslag som är föreskrivet i mätarens bruksanvisning. Färgämnets

känslighet minskas efter för många pumpslag beroende på luftens fuktighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Öppnad ampull är icke hållbar. Färgskalan stämmer endast om bruksanvisningen

följes. Vid negativt prov där färgämnet ej förändrats får ampullen

därför ej användas för ytterligare provtagning.

B. Åtgärder m. m.

En mindre koloxidhalt torde vara tämligen vanligt förekommande i ett fordon,

vars motor är igång. Om koloxidhalten understiger 0,01 volymsprocent anses

emellertid ingen påtaglig förgiftningsrisk föreligga. Om vid prov en koloxidhalt

under 0,01 volymsprocent kunnat konstateras skall dock föraren underrättas

därom och om att han bör ha sin uppmärksamhet riktad på förhållandet.

Konstateras en koloxidhalt som uppgår till eller överstiger 0,01 volymsprocent

men understiger 0,03 volymsprocent får fordonet icke godkännas. Vid flygande

inspektion skall som regel föreläggande om kontrollbesiktning utfärdas. Med hänsyn

till förgiftningsrisken bör föraren rekommenderas att snarast möjligt låta avhjälpa

de brister som kan förorsaka koloxid i bilen.

Konstateras en koloxidhalt som uppgår till eller överstiger 0,03 volymsprocent

skall som regel körförbud utfärdas.

Vid val av åtgärder — påpekande eller erinran, kontrollbesiktning eller körförbud

— bör hänsyn tagas icke endast till resultatet av koloxidprovet, som endast

ger ungefärligt värde, utan också till de konstaterade bristernas svårighet och

fordonets användningsförhållanden, enär förgiftningsriskerna är avsevärt större

för förare som vistas längre tid i hytt där koloxid konstaterats än för förare som

vistas där endast under kortare perioder.

Av intresse i sammanhanget är också de bestämmelser som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 15 december 1966 meddelat om avgasrör på motordrivna fordon.

Bestämmelserna är av följande lydelse.

1.0 Avgasrör på bil

1.1 Avgasrör på bil skall vara så anordnat, att avgaserna avledes uppåt eller bakåt

enligt de närmare anvisningar och med de avvikelser som nedan säges.

1.2 Uppåtriktat avgasrör skall mynna ut på sådan höjd, att olägenheter för förare

eller passagerare ej kan uppstå. Rörets myning skall vara så anordnad, att avgasernas

huvudriktning utan inverkan av vind ej avviker mer än 30° från vertikallinjen.

1.3 Bakåtriktat avgasrör får ej utmynna under utrymme för förare eller passagerare

eller annat utrymme, som är sammanbyggt med sådant utrymme. På lastbilar,

där förarutrymmet ej är sammanbyggt med den övriga delen av karosseriet,

får därför avgasröret mynna ut under den från förarutrymmet skilda delen av

karosseriet. På övriga fordon skall bakåtriktat avgasrör sålunda normalt utmynna

baktill på fordonet. Om på buss eller lastbil, vars förarutrymme är sammanbyggt

med den övriga delen av karosseriet — t. ex. skåpbil —, detta skulle vara

förenat med olägenheter, får avgasröret dock mynna ut på fordonets vänstra

sida.

1.4 Baktill på fordonet eller på fordonets vänstra sida utmynnande avgasrör får vara

riktat snett åt vänster i högst 30° vinkel mot fordonets längdaxel med nedanstående

undantag. Avgasröret skall därjämte vara så anordnat att avgasernas

huvudriktning är horisontell eller snett nedåt, dock ej så att damm virvlas upp i

onödig omfattning.

1.5 Om med enligt ovan föreskriven placering och riktning på avgasröret koloxid

intränger i förar- eller passagerarutrymme får avgasröret i erforderlig grad riktas

mer än 30° åt vänster dock högst 90°.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Motionerna

Motionärerna framhåller inledningsvis att trafiken årligen kräver stora offer. Enbart

under 1965 dödades 1 253 personer i vårt land och 3 500 människor skadades

svårt. I tidningars reportage betecknas många gånger olyckorna som oförklarliga.

Som exempel nämns att två bilar med fri sikt på raksträcka kolliderat eller att en

förare utan rimlig förklaring gjort en sådan manöver med sin bil att en katastrof

inträffat. Allt som med rimliga medel kan göras för att minska trafikolyckor måste

enligt motionärerna vidtas, och det är därför enligt deras mening förvånande att

inte frågan om koloxidhalten i bilar ägnats större uppmärksamhet.

Motionärerna anför härefter följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i meddelande till besiktningsmannen med

föreskrifter om koloxidmätning i bilar meddelat att prov skall som regel tagas endast

om det finns anledning misstänka förekomst av koloxid. En mindre koloxidhalt

finns praktiskt taget i alla bilar som har motorn i gång. Om koloxidhalten understiger

0,01 volymprocent anses ingen påtaglig förgiftningsrisk föreligga, men redan vid

något mer än 0,02 volymprocent koloxidhalt i en bil kan en förare efter ca tre timmars

körning genom gasens inverkan få dåligt omdöme, gripas av trötthet och vanmaktskänsla,

med andra ord måste föraren anses absolut olämplig att framföra motorfordon.

Enligt motionärernas mening beror många trafikolyckor på att bilföraren mer

eller mindre drabbats av koloxidförgiftning. De fordonsfel som kan förorsaka koloxid

i en bil uppges vara många, av vilka nämns otäta avgasrör eller ljuddämpare,

otäta avgaspackningar, otäta tändstiftspackningar eller otäta packningar till vevhus

samt giftig gas från oljepåfyllningshål eller vevhusventilation hos motorn. Med hänsyn

till att många läckor kan vara svåra att upptäcka vid en kontroll är det enligt

motionärerna förvånande att i AB Svensk Bilprovnings besiktningshandbok inte direkt

talas om koloxidprov i avsnittet om avgassystem även om man i fråga om läcka på

grenrör med förvärmningsspjäll anger uppenbar förgiftningsrisk som skäl för åsättande

av körförbud. Med hänsyn till den ringa kostnad som en koloxidprovare av exempelvis

ampulltyp utgör och den relativt korta tid som åtgår för att göra ett koloxidprov

måste det, framhåller motionärerna, klart framstå att obligatorisk koloxidkontroll

av bilar bör ingå som ett viktigt moment i AB Svensk Bilprovnings besiktning

av bilar.

Remissyttrandena

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser att de av motionärerna aktualiserade åtgärderna

inte är påkallade. Aktiebolaget Svensk Bilprovning uppger sig följa utvecklingen

på området noggrant och överväger liksom i sin övriga verksamhet alla

möjligheter till en effektivisering och förbättring av kontrollen inom rimliga kostnadsgränser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Aktiebolaget Svensk Bilprovning erinrar inledningsvis om motionärernas uttalande

att mer eller mindre oförklarliga bilolyckor kan ha berott på att bilförare drabbats

av koloxidförgiftning. De erfarenheter som gjorts inom bolaget i samband med kontrollbesiktning

av motorfordon talar enligt bolaget för att denna uppfattning kan

vara riktig.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppger att på fordon i drift kan defekter uppstå

varigenom risken ökar för att koloxid tränger in i fordonet. Som exempel på sådana

bristfälligheter nämns otäta avgasrör, otätheter i karosseri mot motorrum och

mot avgassystemet under fordonet, otätheter i friskluftsintag m. m. Sådana felaktigheter

är enligt styrelsen förhållandevis lätta att upptäcka vid en noggrann besiktning

utan mätning av koloxidhalten i fordonet. Elimineras primära felkällor av detta

slag är risken för att koloxid skall intränga i fordonet mycket liten om fordonet i

övrigt uppfyller de krav som i detta avseende uppställts vid typbesiktning av fordonstypen.

Svensk Bilprovning anför följande i fråga om kontrollbesiktningen i vad avser

koloxid.

För närvarande utföres vid varje besiktning en okulärgranskning av motor och

avgassystem. Dessutom utföres i tveksamma fall ett täthetsprov på så sätt att avgasröret

tilltäpps, varvid motorn normalt stannar om läckage i systemet inte föreligger.

När läckage konstaterats föranleder detta anmärkning i besiktningsprotokollen. För

att fastställa huruvida bristfälligheten skall resultera i t.ex. föreläggande om ny kontrollbesiktning

eller körförbud utförs dessutom i vissa fall koloxidprov med tillhjälp

av s. k. LKB-mätare.

Den här beskrivna besiktningsrutinen har under 1966 avslöjat bristfälligheter i

fråga om avgassystemet på drygt 203 000 av ca 1 035 000 kontrollbesiktigade personbilar,

d. v. s. på 19,6 % av bilarna.

Bolaget framhåller att koloxidmätning är en relativt besvärlig och tidsödande arbetsoperation,

om den skall utföras så att fullständig säkerhet beträffande eventuella

förgiftningsrisker kan erhållas. Enbart ett stationärt prov är i de flesta fall otillräckligt.

På grund av fordonets utformning, motorplacering, värmesystem m. m. måste

oftast även mätning under körning utföras. Dessa prov bör vidare utföras på plats

med ej avgasstörd luft samt under olika ventilationsförhållanden och hastigheter,

varvid även hänsyn måste tas till vindförhållandena.

I fråga koloxidundersökning vid typbesiktning anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

följande.

Vid typbesiktning av fordon utföres noggranna koloxidmätningar och kontroller.

Förutom en noggrann undersökning av tätheten hos avgassystem och hos karosseri,

friskluftsintags placering, ventilations- och uppvärmningsanordningar m. m., utföres

noggranna mätningar av koloxidhalten under olika ventilationsförhållanden och

olika hastigheter. Bland annat göres körningar med arrangerade otätheter baktill i

karosseriet där avgasröret mynnar ut. Det har nämligen visat sig att viss risk för att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967

koloxid tränger in i fordonet föreligger om otätheter förekommer baktill på karosseriet

och om man använder fordonets ventilationsanordningar så att undertryck

uppstår i karosseriet. Om vid dessa prov koloxidhalten i den i karosseriet inströmmande

luften på något ställe överstiger 0,01 volymprocent, godkännes ej fordonet

förrän avgasrörets myning ändrats på sådant sätt att koloxidhalten under här beskrivna

förhållanden understiger 0,006 volymprocent. Bristfälligheter som föranlett

anmärkning vid typbesiktning rapporteras omgående till AB Svensk Bilprovning för

att beaktas vid besiktningar som bolaget utför.

Beträffande typbesiktningen säger bolaget att proven utföres under mycket ogynnsamma

förhållanden med delvis öppen bagagelucka och med sådana ventilationsförhållanden

att undertryck i förarutrymmet uppstår. I vissa fall har det visat sig

att koloxid då kan tränga in i fordonet. Oftast har denna bristfällighet kunnat avhjälpas

genom ändring av avgasrörets mynning. — Med hänsyn till de i samband

med typbesiktningsarbetet gjorda iakttagelserna övervägs inom bolaget, att effektivisera

kontrollen av tätningslister och liknande på fordons bakluckor och bakdörrar.

— Nu tillämpad besiktningsrutin i vad avser förgiftningsrisken torde i övrigt enligt

bolaget ge rimlig säkerhet.

Bolaget framhåller slutligen att inom företaget pågår kontinuerligt arbete för att

uppnå effektivare och bättre kontroll av fordonens funktioner. Bl. a. har bolaget

redan tidigare övervägt möjligheten att införa obligatoriskt koloxidprov på varje

fordon, men med hänsyn till den avsevärda förlängning av besiktningstiden och därmeci

ökade kostnader för fordonsägaren som ett effektivt koloxidprov medför har

detta för närvarande inte ansetts genomförbart. Ett förenklat och därmed mindre

kostsamt prov torde å andra sidan inte ha den effekt, som motionärerna avser.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppger sig ha noga övervägt om ytterligare

kontrollåtgärder i ifrågavarande avseende vore påkallade men har med beaktande av

de synpunkter som ovan redovisats inte funnit anledning föreskriva mätning av koloxidhalten

i fordonet vid varje kontrollbesiktning.

Utskottet

Enligt 24 § VTF gäller som huvudregel att motorfordon som är minst tre år gammalt

skall årligen undergå kontrollbesiktning från trafiksäkerhetssynpunkt. Enligt av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade föreskrifter skall koloxidmätning i fordonen

ske bara om det finns anledning misstänka förekomst av koloxid. Besiktningen

utförs av Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

I motionerna framhalls att en mindre koloxidhalt förekommer i praktiskt taget

varje bil som har motorn i gång och att många trafikolyckor sannolikt beror på att

förarna drabbats av koloxidförgiftning. Med hänsyn bl. a. till den ringa kostnad som

en koloxidprovare av exempelvis ampulltyp utgör och den relativt korta tid som åtgår

för provet, anser motionärerna att en obligatorisk koloxidkontroll bör ingå som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967

7

ett moment i besiktningen. Motionärerna hemställer att riksdagen begär att Kungl.

Maj: t föranstaltar om att sådan kontrollskyldighet införes.

Såsom framgår av remissyttrandena utföres vid typbesiktning av fordon noggranna

koloxidmätningar och kontroller främst i fråga om tätheten hos avgassystem och karosseri,

friskluftsintags placering samt ventilations- och uppvärmningsanordningars

tillförlitlighet i förevarande avseende. För att nå så riktiga resultat som möjligt utföres

proven bl. a. med delvis öppen bagagelucka och under sådana ventilationsförhållanden

att undertryck uppstår i förarrummet. Vid den av motionärerna berörda

kontrollbesiktningen av Aktiebolaget Svensk Bilprovning utföres en okulärgranskning

av motor och avgassystem med avseende bl. a. på förekomsten av läckage. Dessutom

utföres i tveksamma fall ett särskilt täthetsprov. När läckage konstateras föranleder

detta anmärkning i besiktningsprotokollen. För att fastställa om bristfälligheterna

skall resultera i t. ex. föreläggande om ny kontrollbesiktning eller körförbud utförs i

vissa fall koloxidprov med s. k. LKB-mätare.

Redan enligt gällande ordning utföres sålunda rutinmässigt vid kontrollbesiktningen

viss undersökning som avser att utröna om risk för koloxidförekomst i förarutrymmen

finns. Sådan undersökning synes också vara till fyllest i de flesta fall. Det

kan dock inte uteslutas att i något fall vissa bristfälligheter, som kan förorsaka inträngning

av koloxid i bilen, kan förbli oupptäckta. Koloxidmätningar är emellertid

enligt vad Svensk Bilprovning uppger ganska besvärliga och tidsödande om de skall

utföras så att fullständig säkerhet i fråga om förgiftningsrisker kan uppnås. Enbart

ett stationärt prov är inte heller alltid tillräckligt. En effektiv provtagning skulle

därför medföra en avsevärd förlängning av besiktningstiden och ökade kostnader för

fordonsägaren. Ett förenklat prov av den typ motionärerna föreslår torde å andra

sidan enligt bolagets uppfattning inte ha erforderlig effekt. Inom bolaget pågår

emellertid kontinuerligt arbete för att uppnå effektivare och bättre kontroll på detta

liksom på andra områden inom bolagets verksamhet. För tillfället övervägs bl. a. att

effektivisera kontrollen av tätningslister o. d. på fordonens bakluckor och bakdörrar.

Utskottet delar motionärernas åsikt att frågan om risken för koloxid i bilarna är

en viktig trafiksäkerhetsfråga. Riskerna bör bekämpas dels genom en upplysningsverksamhet,

som skärper förarnas uppmärksamhet på sådana defekter som kan medföra

att koloxid intränger i bilarna och dels genom att dylika defekter i möjligaste

mån beaktas vid säkerhetsbesiktningen. Då emellertid frågan om att minska risken

för koloxidförgiftning redan är föremål för fortlöpande uppmärksamhet inom det

företag som svarar för besiktningen anser utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens

sida f. n. ej vara påkallad.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:33 och II :44, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1967

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson, Knut Johanssqn,

Ebbe Ohlsson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Wirmark och fru Landberg;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Grebäck''*, Svenning, Hamrin i Kalmar och Bengtson i Solna.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1967

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.