Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa problem för handikappade vid övergången till högertrafik, m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 641 i första kammaren av herr Stefanson samt nr 810 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården.

1967-03-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa problem för handikappade vid övergången till högertrafik, m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 641 i första kammaren av herr Stefanson samt nr 810 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa problem för handikappade

vid övergången till högertrafik, m. m.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 641 i första kammaren av herr Stefanson samt nr 810 i andra

kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården.

I motionerna, för vilkas innehåll nedan närmare redogöres, hemställes ”att riksdagen

måtte besluta

1. a) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen

att handikappade bilförare i samband med omläggningen till högertrafik

ges rätt att stanna och parkera fordonet på vägens vänstra sida från körriktningen

sett,

1. b) att vederbörande utskott ges i uppdrag att utarbeta erforderlig lagtext i an
ledning

av yrkandet ila, samt

2. att i övrigt beakta vad i motionen anförts om de handikappades framkomstmöjligheter

med allmänna kommunikationsmedel”.

Över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

utlåtande från rikspolisstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd,

statens högertrafikkommission och statens handikappråd.

Gällande rätt

A. Vägtrafikförordningen

Enligt 49 § 1 mom. vägtrafikförordningen (VTF) skall stannande och uppställning

såvitt möjligt ske på vänstra sidan av vägen i körriktningen räknat. Det sagda

äger motsvarande tillämpning där fordon utom tätbebyggt område stannas eller

uppställes på parkeringsplats som anordnats i omedelbar anslutning till vägen. Bestämmelserna

får ändrad lydelse den 3 september 1967 endast på så sätt att ”vänstra

sidan” utbytes mot ”högra sidan”

Av 2 mom. framgår att stannande eller uppställning på väg inte utan att trafikförhållandena

det föranleder får äga rum bl. a. inom särskild filmarkering eller så

nära sådan, att inkörning i rätt fil därigenom försvåras.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Med giltighet från nämnda datum gäller enligt 45 § 1 mom., vilket stadgande i anledning

av övergången till högertrafik fått delvis ny lydelse, följande. Fordon bör,

där så lämpligen kan ske, föras på högra delen av vägen. Vid oklar sikt eller där

sikten i kurva, vägkorsning, backe eller annorstädes är skymd, skall fordon hållas till

höger på vägen. Detta gäller dock icke väg med enkelriktad fordonstrafik. Fordon

får ej föras med något hjul till vänster om längsgående heldragen vit linje som delar

körbanan i en del för trafiken i vardera riktningen, om en streckad vit linje ej finns

till höger om den heldragna linjen. Om särskild filmarkering med heldragen vit

linje finnes, får förare ej byta fil eller föra fordonet så att det överskrider filmarkeringen.

I det betänkande om vägtrafikregler, som framlades år 1966 av Nordisk vägtrafikkommitté,

föreslås att fordon skall få stannas eller parkeras endast på högra sidan i

färdriktningen. Om skenor finns på högra sidan får dock fordonet stannas eller

parkeras på vänstra sidan av vägen. På väg med enkelriktad trafik föreslås fordon

få stannas eller parkeras på vänstra sidan även i annat fall.

Nordisk vägtrafikkommitté anför i motiven till detta förslag följande (del I, s. 53) :

Huvudregeln att fordon skall stannas på höger sida av vägen överensstämmer i

princip med vad som nu gäller i de fyra nordiska länderna. Undantagen från denna

regel är emellertid olika utformade. Längst går i detta hänseende danska lagen som,

med visst undantag, tillåter stannande och parkering på vänster sida bl. a. under tid

då detta inte är till olägenhet för trafiken. Stannande och parkering är i alla länderna

utom Sverige tillåten på båda sidor av väg med enkelriktad trafik. Den svenska

parkeringskommittén föreslår emellertid att motsvarande regler skall inflyta i den

svenska vägtrafikförordningen.

NVK föreslår i överensstämmelse med Gemtreglerna (XIII), att stannande och

parkering på vänster sida skall tillåtas på väg med enkelriktad trafik och på annan

väg, om man till följd av att det finns skenor på högra sidan inte kan eller bör

stanna där. Gemtreglerna medger också nationell lagstiftning om att stannande och

parkering får ske på vänster sida, om stoppförbud råder på höger sida. NVK har

inte ansett ett sådant stadgande böra inflyta i de nordiska trafikreglerna. Stannande

på vänster sida förutsätter att körbanan korsas, vilket på väg med trafik i båda riktningarna

kan innebära så stora risker att det bör tillåtas endast i det ovan angivna

fallet, när det inte går att stanna på höger sida.

Nordisk vägtrafikkommittés betänkande remissbehandlas f. n.

Av intresse i sammanhanget är vidare bestämmelserna i 63 § VTF. Däri stadgas

att, om särskilda skäl föreligger, undantag må för visst ändamål medges från bl. a.

lokal trafikföreskrift, som enligt 61 § kan avse bl. a. parkering eller annan uppställning

eller stannande av fordon. Vid nämnda medgivande skall fästas sådana villkor

som kan anses nödiga till förebyggande av fara för trafiksäkerheten eller skada å

vägen. Vidare må här nämnas bestämmelsen i 77 § av innehåll att Konungen eller

den myndighet Konungen därtill förordnar får meddela bestämmelser därest beträffande

visst fordon eller visst slag av fordon undantag i särskilt hänseende finnes

vara påkallat från VTF.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

3

B. Kungörelsen den 10 april 1964 om ersättning av statsmedel för kostnader till

följd av övergången till högertrafik (SFS 1964: 99).

Enligt kungörelsen utgår under vissa förutsättningar för skilda ändamål ersättning

av statsmedel för kostnad som till följd av övergången till högertrafik åsamkas

väghållare, trafikföretag eller annan. Ersättning utgår för kostnad som föranles

av bl. a. ombyggnad av spårvagn, buss eller annat fordon.

Framställningar hos Kungl. Maj:t

I skrivelse den 22 november 1966 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

begär De handikappades riksförbund (DHR) att handikappade bilägare

medges rätt att vid övergången till högertrafik få parkera fordonet vid vägens

eller gatans vänstra sida samt vid behov, i de fall fordonet parkeras vid vägens högra

sida, med ena hjulparet på trottoar eller gångbana. Framställningen är i stort sett

densamma som åberopas av handikapprådet i förevarande riksdagsärenden. DHR

anför följande.

I högertrafik skall fordonet uppställas vid vägens eller gatans högra sida. Då föraren

som regel har en bil med ratten placerad på bilens vänstra sida, blir det naturligast

att föraren går i och ur fordonet genom vänster dörr, alltså med denna dörr

öppen mot trafikströmmen. Den handikappade kan med sitt långsamma rörelseschema

vid det tillfället bli en risk i trafiken. Om en bildörr öppnas, så att en annan

trafikant kör på den, är det enligt ett flertal rättsfall en skada som uppstått till följd

av trafik med bil. Frågan kan således få ekonomiska och rättsliga följder för den

handikappade bilägaren.

Enligt den s. k. ersättningskungörelsen (SFS 1964:99) kan den handikappade efter

vissa villkor erhålla ersättning för kostnader för ombyggnad eller utbyte av fordon

med anledning av övergång till högertrafik. Reglerna härför är angivna i en PM av

den 3.5.66 från HTK. En ombyggnad av det fordon, som den handikappade redan

innehar, bör endast bli aktuell i de fall, då kravet på ombyggnad är begränsat, t. ex.

till vissa inredningsdetaljer i fordonet. En mera komplicerad omkonstruktion av fordonet,

t. ex. förflyttning av ratten från vänster till höger sida, blir nämligen så kostsam,

att det i flertalet fall är mera lönsamt att byta ut det gamla fordonet mot ett

nytt med högerratt. Genom överenskommelse med HTK får DFIR sådana ansökningar

för kännedom som gäller ändringsbidrag för invalidfordon. Härav framgår att

hitintills har 17 ansökningar om ändringsbidrag inkommit till DHR från HTK, varav

9 ansökningar med begäran om utbytesbidrag till högerstyrd bil. Övriga ansökningar

avser ombyggnad av den bil, som sökanden för närvarande innehar. Förbundet

uppskattar att det i dag finns ca 7 000 skattebefriade invalidbilar. Härtill

kommer de bilar, vilkas ägare inte uppfyller villkoren för skattebefrielse — t. ex. hemmafruar

och förtidspensionärer — och som fått bidrag till anskaffande av bil enligt

förordningen, SFS nr 544/1965.

Det förhållandevis ringa antalet. ansökningar, som hitintills ingivits, kan bero på

flera orsaker. Informationen om att ändringsbidrag skulle kunna sökas även för invalidfordon

i samband med högertrafikens införande blev bekant för relativt kort

tid sedan. HTK:s PM i frågan kom, som nämnts här ovan, ut den 3.5.66. Vi vill

nämna att DHR har sökt komplettera HTK:s information, bl. a. genom särskilt

framställt material, som distribuerats till förbundets lokalavdelningar och genom vår

tidskrift SHT.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Antalet ansökningar bör ej ses som ett utslag på storleksordningen av de parkeringsproblem,

som den handikappade bilägaren får i ett samhälle med högertrafik.

Flertalet av dessa bilägare anser inte, att en högerstyrd bil i högertrafik är en tillfredsställande

lösning av ett parkeringsproblem. Antalet ansökningar om utbytesbidrag

till anskaffande av högerstyrd bil synes bekräfta ett sådant konstaterande. Föraren

av en sådan bil kommer att ur trafiksynpunkt sitta på ”fel” sida. Man kan utgå

ifrån att en högerstyrd bil blir en ytterst sällsynt bil i högertrafik. Enligt HTK:s expertis

är det svårare att köra en högerstyrd bil i högertrafik än att köra en vänsterstyrd

bil i vänstertrafik. I det nu gällande trafiksystemet sitter, allmänt sett, förarna

på samma sida i bilen, varför det körtekniska problemet är gemensamt för alla förare.

Ett utbyte av en vänsterstyrd bil till en högerstyrd blir också en dyrbar lösning för

såväl samhället som den enskilde.

En högerstyrd bil kan även av manövertekniska skäl mera sällan utgöra en lösning

för handikappade. Manöverorganen i en högerstyrd bil har på väsentliga punkter en

spegelvänd placering jämfört med en bil med vänsterratt. Växelspaken sitter t. ex.

på rattens vänstra sida, likaså en del andra för körningen viktiga reglage. I de fall

den handikappade använder handmanövrer ad fotbroms har föraren, som regel, reglaget

placerat på höger sida om ratten. I en bil med högerratt medger inte utrymmet

mellan ratt och dörr en sådan placering av handreglaget i de biltyper, som i det

här sammanhanget vanligtvis användes. Reglaget skulle av detta skäl monteras pa

vänster sida om ratten. 1 många fall tillåter inte förarens grad och typ av handikapp

en sådan placering av bromsreglaget.

Genomförandet av högertrafik kräver att alla trafikanter måste lära in ett nytt beteendemönster.

En förare som är van vid en vänsterstyrd bil och i samband med högertrafiken

anskaffar en högerstyrd bil får därigenom ett extra omställningsproblem.

Förutom att han skall träna in ett annat beteende i trafiken skall han därutöver lära

sig en på flera punkter ny placering av bilens manöverorgan. En sådan lösning av ett

problem, som till sitt innehåll är lokaliserat till en fråga om parkering av fordonet,

kan, enligt DHR:s mening, inte utgöra en generell lösning av de handikappades

problem i samband med i- och urstigandet av fordonet. Samhället bör komplettera

redan vidtagna åtgärder i samband med övergången till högertrafik genom att införa

vissa undantagsbestämmelser för invalidfordonen vid deras parkering. Förbundet

vill föreslå att handikappade bilägare vid högertrafikens genomförande får rättighet

att parkera fordonet på gatans eller vägens vänstra sida. För handikappade, som

har sådana skador, att de har svårt att resa sig upp eller sätta sig ned, när nivåskillnad

föreligger mellan gång- och körbana, bör bilen, i de fall den parkeras på vägens

högra sida, få parkeras där så kan anses lämpligt med ena sidans hjul på trottoaren.

I flera länder med högertrafik finns möjligheten för fordonsägare i allmänhet att

parkera fordonet vid vägens vänstra sida. Vissa trafiksäkerhetsskäl skulle kunna tala

emot en på nämnt sätt genomförd ordning för handikappade bilägare. Vid omställningsskedet

till högertrafik skulle ett vänsterparkerat fordon kanske förvilla en annan

bilförare om den gällande trafikriktningen. Om det i informationen från HTK inför

trafikomläggningen upplystes, att vänster parkerade fordon är invalidfordon, skulle

en befarad förväxling i detta hänseende sannolikt ej behöva uppstå. Om en sådan

parkeringsrättighet skulle bedömas som ogenomförbar i samband med trafikomställningen,

bör det prövas om förslaget kan genomföras viss tid efter övergången till

högertrafik.

DHR har i skrivelse den 13 september 1966 till nämnda statsråd även hemställt att

frågan snarast aktualiseras om de handikappade bilägarnas behov av viss företrädesrätt

vid parkering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Interpellationer

Den 9 december 1966 besvarades interpellationer om åtgärder för handikappade

i samband med övergången till högertrafik. BL a. meddelade chefen för kommunikationsdepartementet

att en särskild detaljplan för information till de handikappade i

anledning av övergången till högertrafik var under utarbetande i samråd mellan

högertrafikkommissionen och statens handikappråd under medverkan från de handikappades

organisationer. Vidare nämndes, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delgett

samtliga väghållare i riket handikapprådets synpunkter och önskemål i fråga om

möjligheterna att göra trafikmiljön mera handikappvänlig. Det uppgavs också att de

bussar — ombyggda eller helt nya — som sätts in i trafik i samband med övergången

till högertrafik har en mera handikappvänlig utformning med bl. a. lägre instegshöjd.

Särskilda rekommendationer i detta avseende har gått ut till trafikföretagen

och till de verkstäder som arbetar med om- och nybyggnad av bussar.

Motionerna

Till stöd för sitt ovan redovisade yrkande om rätt för handikappade bilförare att

efter övergången till högertrafik stanna och parkera bilen på vägens vänstra sida i

färdriktningen anför motionärerna bl. a. följande. De flesta bilar som används i

Sverige är vänsterstyrda. Detta gäller även de flesta invalidfordon. Vid omläggningen

till högertrafik kommer detta att innebära att den närmaste dörren för föraren öppnas

mot körbanan. För normalt rörliga förare är det inget problem att i stället använda

den dörr som öppnas mot vägkanten. För handikappade är detta ofta tekniskt

omöjligt. Problemet blir särskilt markant för personer som färdas i rullstol. Många

handikappade kommer därmed att befinna sig i den situationen att de varje gång

de skall stiga in i eller lämna sin bil får blockera en stor del av körbanan till vänster

om bilen under en ganska avsevärd tid. Det är lätt att förstå hur störande detta kommer

att bli framför allt i storstadstrafik och vilket obehag det kommer att innebära

för den handikappade. Det enklaste sättet att lösa problemet med handikappades

möjligheter att stiga ur och i sina bilar är att ge handikappade rätt att stanna och

parkera sina bilar på vänstra sidan av vägen från körriktningen sett. En sådan rättighet

för de handikappade bilförarna bör genomföras omedelbart i samband med omläggningen

till högertrafik.

Motionärerna berör också frågan om de handikappades svårigheter att utnyttja

kollektiva trafikmedel. Trots upprepade framstötar från handikapporganisationerna

har enligt motionärerna mycket få trafikbolag gjort några särskilda ansträngningar

för de rörelsehämmades bekvämlighet. Fler ledstänger i bussar och spårvagnar, sittplatser

lämpade för rörelsehämmade, samt låga trappsteg i dörrarna är önskemål

som är lätta att beakta. När det gäller tågtrafiken gäller de mest uppenbara bristerna

de rörelsehämmades möjligheter att ta sig till och från tågen. Branta trappor, avsaknaden

av hissar försvårar också avsevärt framkomligheten för de handikappade

resenärerna.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionen 11:810.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Remissyttrandena

Av remissinstanserna uttalar sig endast Statens handikappråd i positiv riktning i

fråga om motionsyrkandet om rätt för de handikappade bilförarna att parkera på

vänster sida efter övergången till högertrafik. Rådet åberopar DHR:s ovan berörda

framställning till Kungl. Maj:t och säger sig i stort kunna ansluta sig till denna.

Rådet anser sammanfattningsvis att starka skäl talar för att undantag i största möjliga

utsträckning göres för rörelsehindrade bilförare. Övriga remissmyndigheter —

rikspolisstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, trafiksäkerhetsrådet och högertrafikkommissionen

— anser att motionerna med hänsyn till riskerna från trafiksäkerhetssynpunkt

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. De tre sistnämnda remissinstanserna

anger närmare på vad sätt frågorna enligt deras mening bör lösas.

Sedan rikspolisstyrelsen lämnat en redogörelse för innehållet i 45 § 1 mom. och

49 § 1 mom. VTF i deras lydelse fr. o. m. den 3 september 1967 konstaterar styrelsen

vid en jämförelse mellan dessa bestämmelser och de nuvarande för vänstertrafik att en

högst väsentlig skärpning inträtt. Styrelsen säger att i alla de fall detta är möjligt de

kommande bestämmelserna på ett mera uttalat sätt slår vakt om fordonsföraren och

hans del av körbanan genom att på vissa vägar och gator med dubbelriktad fordonstrafik

förhindra intrång på den egna väghalvan. Det framhålls sålunda bl. a. att fordon

ej ens med något hjul får föras till vänster om längsgående heldragen vit linje.

De för högertrafik så trafikfarliga vänstersvängarna blir härigenom helt förbjudna

på dessa vägavsnitt. Bestämmelserna syftar alltså till att på allt sätt trygga framkomligheten

och skapa bästa möjliga förutsättningar för en smidigt flytande och säker

trafik.

Trafiksäkerhetsrådet befarar att sådant tillstånd som motionärerna föreslår skulle

skapa större risker i trafiken än om den avsedda trafikantkategorien nödgades att

vid in- och avstigning i sina bilar förekomma på körbanan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åberopar till stöd för sin inställning till frågan

högertrafikkommissionens vetenskapliga arbetsgrupps utredning om felbeteende och

kritiska situationer efter övergången från vänster- till högertrafik. Av denna framgar

att återfall till vänsterbeteende lätt sker, då andra bilar stått parkerade på vänster

sida, vid utfart efter stillastående samt från parkering. Uppställning av handikappfordon

i enlighet med motionärernas förslag skulle således enligt styrelsen kunna

innebära påtagligt ökade risker för felbeteende för såväl den som parkerar som för

andra trafikanter.

I flera yttranden framhålles att det av motionärerna påtalade problemet för de

handikappade kan i viss utsträckning lösas genom ombyggnad eller nyanskaffning av

de handikappades fordon.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Högertrafikkommissionen har funnit att åtgärder, som möjliggör för svart rörelsehämmade

bilförare att efter trafikomläggningen använda högra bildörren för i- och

urstigning, bör anses utgöra sådana nödvändiga åtgärder för vilka kostnadsersättning

av statsmedel utgår (se SFS 1964:99). De åtgärder som kommer i fråga är i vissa fall

ändringar i bilarnas utrustning eller inredning och i andra fall byte till högerstyrda

bilar.

Kommissionen påpekar dock att byte till högerstyrd bil betyder att föraren går

miste om de fördelar som placeringen till vänster anses medföra i högertrafik och att

detta kan vara ett starkt skäl för att behålla en vänsterstyrd bil. Med hänsyn härtill

framhåller kommissionen det stora värde det har att särskilda parkeringsplatser för

invalidfordon med möjligheter till skyddad i- och urstigning anordnas i ökad utsträckning.

Handikapprådet delar DHR :s uppfattning att parkeringsproblemet för rörelsehindrade

bilförare i varje fall icke på kort sikt kan lösas genom att sådana handikappade

i nämnvärd utsträckning skaffar sig högerstyrda bilar. Det är ovisst om det

ens kommer att kunna ske på längre sikt — bl. a. därför att andrahandsvärdet pa

högerstyrda bilar torde komma att bli lågt.

Utöver vad DHR anfört i sin framställning till Kungl. Maj:t har DHR anfört

följande i fråga om parkeringsplatser för invalidfordon.

Det förhållandet att man i anvisningar för samhällsplanering för handikappade

förordar anläggande av särskilda parkeringsplatser för handikappade på vissa platser,

löser icke parkeringsproblemen i stort. I mycket liten utsträckning har dessa anvisningar

beaktats. Man kan inte heller räkna med att parkeringsplatser kan reserveras

i så stor utsträckning att det tillgodoser gruppers behov av parkering vid bostäder,

arbetsplatser, serviceinstitutioner, kulturella institutioner och andra institutioner

som ingår i den dagliga livsföringen.

Handikapprådet ansluter sig till DFIR:s uppfattning att problemet icke heller i

högre grad kan lösas genom att de rörelsehindrade får ökade möjligheter att använda

för dem reserverade parkeringsplatser. Rådet anser det dock ytterst angeläget

att sådana parkeringsplatser i ökad utsträckning anskaffas.

Enligt trafiksäkerhetsrådet bör de påtalade svårigheterna mötas med en väl underbyggd

information till de handikappade om riskerna i förevarande situationer och

med angivande från fall till fall av möjligheter att stanna eller uppställa fordonen på

sådana näraliggande platser, där säkrare in- och avstigningar kan ske.

I de fall där invaliditeten är av sådan art, att den handikappade inte kan ta sig

ut ur bilen annat än på vänster sida anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att ett par

bestämmelser i VTF kan erbjuda en lösning. Sålunda kommer enligt 49 § 1 mom.

vägtrafikförordningen i dess lydelse efter den 3 september 1967 förbud inte att finnas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

mot stannande eller uppställning på vänster sida, och jämlikt 63 § kan undantag

medges från lokal trafikföreskrift rörande stannande och uppställning.

Handikapprådet framhåller att rätt att parkera på vänster sida redan nu föreligger

på vägar och gator med enkelriktad trafik. Denna rätt uppges dessutom finnas

allmänt där icke spärrlinje markerats på vägen eller gatan. Problemet ökar i betydelse

genom att spärrlinjer kommer att dragas i väsentligt större utsträckning, vilket

förutses komma att ske i samband med högertrafikomläggningen. Det skulle enligt

rådet bli än mer markerat vid en svensk anslutning till en enhetlig nordisk vägtrafiklagstiftning

— en fråga till vilken ställning ännu icke tagits.

Vad gäller av motionärerna föreslagna åtgärder för att underlätta för de handikappade

att begagna kollektiva trafikmedel framhåller trafiksäkerhetsrådet som angeläget

ur trafiksäkerhetssynpunkt, att denna fråga blir tillfredsställande beaktad.

Möjligheter torde förefinnas till överenskommelse mellan de handikappades organisationer

och de ifrågavarande transportföretagen, sedan det väl utretts, vilka krav

på säkerhet de handikappade är berättigade att ställa i hithörande sammanhang och

genom vilka konkreta åtgärder dessa krav skall kunna tillgodoses.

Högertrafikkommissionen uppger att övergången till högertrafik för med sig viss

förbättring av möjligheterna för handikappade att utnyttja kollektiva trafikmedel.

Anpassningen av bussparken till högertrafik innebär nämligen att en ganska stor del

av det äldre beståndet slås ut och ersätts med nya bussar av modernare, mera handikappvänlig

typ.

Utskottet

f rån och med den 3 september 1967, då övergången till högertrafik kommer att

äga rum, gäller enligt VTF att stannande och uppställning av fordon skall såvitt möjligt

ske på högra sidan av vägen. Bestämmelsen skärps i det förslag som Nordisk vägtrafikkommitté

framlagt genom att däri föreslås som huvudregel att fordon skall få

stannas eller parkeras endast på högra sidan i färdriktningen. På väg med enkelriktad

trafik får dock fordon enligt förslaget stannas eller parkeras på vänstra sidan.

Motionärerna hemställer att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om sådan

ändring av VTF att handikappade bilförare i samband med omläggningen till

högertrafik ges rätt att stanna och parkera fordonet på vägens vänstra sida i färdriktningen.

Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. följande. De flesta bilar som

används i Sverige är vänsterstyrda. Detta gäller även invalidfordonen. Vid omläggningen

till högertrafik medför detta att dörren närmast föraren kommer att öppnas

mot körbanan. För handikappade kan det ofta vara tekniskt omöjligt att använda

den högra dörren som sålunda öppnas mot vägkanten. Många handikappade kommer

därför att vid in- eller urstigning använda den vänstra dörren och därigenom blockera

en stor del av körbanan. Det enklaste sättet att lösa problemet är att ge de handikappade

rätt att stanna eller parkera sina bilar på vänstra sidan. Motionärerna fäster

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

i sammanhanget också uppmärksamheten på de handikappades svårigheter att utnyttja

kollektiva trafikmedel och framför i samband därmed ovan närmare redovisade

önskemål från de handikappade att bättre och lättare kunna utnyttja dessa trafikmedel.

Motionärena hemställer att de av dem framförda synpunkterna måtte

beaktas. .

Bortsett från handikapprådet, som i huvudsak åberopar DHR:s synpunkter i frågan,

avstyrker remissorganen av trafiksäkerhetsskäl den föreslagna rätten att stanna

eller parkera på vänster sida. I stället förordas att problemet i viss utsträckning löses

genom ombyggnad eller utbyte av de handikappades fordon, för vilket kostnadsersättning

utgår av statsmedel i de fall åtgärden är föranledd av övergången till högertrafik.

Byte till högerstyrd bil betyder dock att föraren går miste om de fördelar som

placeringen av ratten till vänster medför i högertrafik. Därför har även andra åtgärder

ansetts böra vidtagas. Främst har man därvid haft i åtanke särskilda parkeringsplatser

för invalidfordon med skyddad i- och urstigning samt information till

handikappade om de risker in- och urstigning på vägen medför.

Från handikapprådets sida har häremot anförts att de handikappade knappast

kommer att skaffa sig högerstyrda. bilar bl. a. därför att andrahandsvärdet på dessa

blir lågt. Endast ett fåtal personer har också begärt att få sina bilar ombyggda eller

utbytta. Vidare har anförts att man i mycket liten utsträckning i samhällsplaneringen

beaktat de anvisningar som getts för att stimulera anläggandet av särskilda parkeringsplatser

för handikappades fordon. Inte heller kommer parkeringsplatser att

kunna reserveras i så stor utsträckning att det tillgodoser behovet härav vid bostäder,

arbetsplatser och institutioner som de handikappade normalt besöker.

Enligt utskottets mening bör alla rimliga åtgärder vidtas som kan minska de handikappade

bilförarnas problem i trafiken. Syftet med det av motionärerna framlagda

förslaget om visst undantag från parkeringsbestämmelserna är därför förtjänt av

beaktande. Såsom flera remissinstanser framhåller torde dock ett sådant undantag vara

ägnat att medföra ökade risker för felbeteende i trafiken såväl för de handikappade

som för övriga trafikanter. Särskilt gäller detta om en bestämmelse av den föreslagna

innebörden införs i samband med övergången till högertrafik innan trafikanterna

ännu hunnit vänja sig vid den nya ordningen. I vart fall för närvarande bör därför

något undantag ej medges, frågan bör följas med uppmärksamhet.

Redan nu finns emellertid vissa möjligheter att åtminstone till en del bemästra de

berörda problemen. Utskottet vill till en början framhålla den nämnda möjligheten

till ombyggnad eller utbyte av de handikappades fordon. Ombyggnad torde emellertid

inte komma att äga rum annat än i ett begränsat antal fall bl. a. därför att endast

ett fåtal handikappade synes vilja få sina bilar högerstyrda och därför att bilar

för vissa handikappade inte bör ombyggas av manövertekniska skäl. Problemet kommer

sålunda att kvarstå framför allt i sådana fall då invaliditeten är av sådan art att

den handikappade inte kan ta sig ur bilen annat än på vänster sida. För sådana handikappade

torde dock enligt 63 § VTF undantag kunna meddelas från lokala trafikföreskrifter

i fråga om parkering och uppställning. Aktuellt i sammanhanget är också

stadgandet i 77 § YTV av innehåll att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1967

Maj:t förordnar får meddela bestämmelser därest beträffande visst fordon eller visst

slag av fordon undantag i särskilt hänseende finnes vara påkallat från VTF.

På sikt bör också svårigheterna för de handikappade minska genom att fler nya

parkeringsplatser för invalidfordonen kommer till stånd. Enligt utskottets mening

bör det vara en angelägen uppgift för kommunerna att tillse att parkeringsplatser

iordningställes och reserveras för de handikappade.

Vad härefter gäller de handikappades möjligheter att utnyttja kollektiva trafikmedel

kommer övergången till högertrafik att föra med sig viss förbättring härvidlag.

Enligt högertrafikkommissionen innebär nämligen anpassningen av bussparken

till högertrafik att en ganska stor del av det äldre beståndet slås ut och ersätts med

nya bussar av modernare, mera handikappvänlig typ. Utskottet understryker vikten

av att utvecklingen mot ökad bekvämlighet för de rörelsehämmade fortsätter inte

bara vad gäller bussarna utan beträffande de kollektiva trafikmedlen över huvud.

Någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes dock inte vara påkallad i detta

sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:641 och II: 810, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante Kristiansson,

Erik Jansson, Åkesson, Lidgard*, fru Landberg och herr Fälldin;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg*, fru Torbrink*, herrar

Sundelin, From, Flammarberg, Josefson i Arrie* och Krönmark*.

) Ej närvarande -vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.