Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i ut sökning slag en m. m.

1967-03-30 · 80 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:24, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i ut sökning slag en m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i ut sökning slag en m. m.

Genom en den 16 december 1966 dagtecknad proposition, nr 16, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående

inteckning i fast egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen den 20 december

1946 (nr 808);

4) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.;

5) lag om ändring i konkurslagen;

6) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni 1934 (nr 239) om

bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag;

7) förordning om ändrad lydelse av 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till sådana ändringar i den exekutionsrättsliga

lagstiftningen som betingas av de under år 1966 antagna lagarna

om vad som är fast egendom och om företagsinteckning.

Bestämmelserna i lagen om vad som är fast egendom innebär bl. a. att

kretsen av tillbehör till s. k. industrifastigheter vidgas avsevärt. Detta har

ansetts böra medföra tämligen omfattande ändringar i utsökningslagens

bestämmelser om exekution i fast egendom. Sålunda föreslås att det skall

bli möjligt att sälja tillbehör till utmätt fastighet för sig och därefter fastigheten

i övrigt, när detta från ekonomisk synpunkt och i övrigt framstår

som lämpligare än en försäljning av fastigheten och alla dess tillbehör

i ett sammanhang. Vidare föreslås nya regler om fastighetsägares rätt att

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

förfoga över utmätt fastighet och bestämmelser som gör det möjligt att

säkerställa att vad som hör till utmätt fastighet inte skingras. Förslaget

innehåller också föreskrifter, som syftar till att skapa klarhet om vilken

egendom som hör till utmätt fastighet. Föreskrifterna rör förrättningsmans

utredning om vad som är fastighetstillbehör och förfarandet när tvist om

tillbehör föreligger. Regler ges också om vilken egendom som skall anses

ingå i en exekutiv fastighetsförsäljning.

Lagen om företagsinteckning innebär att sådan inteckning gäller i större

delen av en näringsidkares lösa egendom. Detta har medfört behov av en

reglering som möjliggör utmätning och försäljning av gäldenärens företagsintecknade

egendom till förmån för annan borgenär än den som har

inteckning utan att den sistnämnde har rätt till betalning ur köpeskillingen.

Detta skall enligt förslaget kunna ske, om betalningen måste anses obehövlig

för att trygga inteckningshavares rätt.

Utöver de ändringar som föranleds av de nya lagarna om vad som är fast

egendom och om företagsinteckning föreslås bestämmelser i syfte att motverka

att utmätt egendom säljs till underpris. Lös egendom skall sålunda

kunna säljas inte bara på auktion utan också under hand. Vidare vidgas

förrättningsmannens möjligheter att ge köparen kredit när sådan egendom

säljs exekutivt på auktion eller under hand. Dessa bestämmelser om

försäljning under hand och på kredit avses bli tillämpliga också när tillbehör

till fastighet säljs för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt.

Dessutom föreslås att den som förrättar auktion på fast eller lös egendom

skall ha rätt att vägra godta inrop, om han finner sannolikt att avsevärt

högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås.

Ändringarna i utsökningslagen föranleder vissa ändringar i inteckningsförordningen,

lagsökningslagen och konkurslagen samt i flera andra författningar.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt med lagarna om

vad som är fast egendom och om företagsinteckning, dvs. den 1 juli 1967.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

3

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, dels att 7, 136 och 164 §§ utsökningslagen skola

upphöra att gälla, dels att 56 a, 62—64, 66, 72, 79, 81, 88 b, 89—91, 93, 94,

96, 100, 101, 106, 113, 117, 119, 121, 124—126, 128, 129, 132, 137, 139, MIMS,

156, 161, 168, 208, 211 och 213 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skola införas fem nya paragrafer,

betecknade 80 a, 96 a och 100 a—c §§, av följande lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)2

56 a §.

Om utmätningsmannen — — ■— av denne.

Tages viss — — — hemvist bestämmer.

Innan utmätningsman enligt 1 el- Innan utmätningsman enligt 1 eller

2 moin. skiljer sig från målet, ler 2 mom. skiljer sig från målet,

skall han vidtaga i 72 och 85 §§ före- skall han vidtaga i 85 § föreskrivna

skrivna åtgärder. Anmälan enligt åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1

85 § 1 mom. sker till överexekutor mom. sker till överexekutor där

där egendomen är. egendomen är.

62 §.

Av gäldenärs tillgångar skola, där

ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först andra

lösören än luftfartyg, därnäst fordran

eller annan rättighet, som kan

överlåtas, och sist luftfartyg eller

fast egendom. Sådana obligationer eller

andra värdepapper, vilka med

lätthet kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för

deras utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund av inteckning

gäldenärens fasta egendom eller luft
-

Vid utmätning bör av utmätningsbara

tillgångar i första hand tagas

i anspråk egendom som kan användas

till borgenärens förnöjande med

minsta kostnad, förlust och annan

olägenhet för gäldenären. Tillgångar

som höra samman skola om möjligt

ej skiljas.

Häftar på grund av inteckning gäldenärens

fasta egendom eller luft
-

1 Senaste lydelse av 93. 96, 113, 117, 119, 124—126, 128, 129, 132, 143, 156, 161 och 206 §§

se 1912:211, av 94 § se 1920:187, av 100 § se 1920:476, av 81 § se 1921:301, av 168 § se

1924:388, av 121 § se 1931:160, av 72 § se 1932:174, av 106 § se 1937:452, av 142 § se

1944:68, av 213 § se 1946:814, av 63, 66, 89, 91 och 139 §§ se 1955:234, av 79 och 88 b §§

se 1963:255, av 62 § se 1964:86 samt av 90, 101, 137, 141 och 211 §§ se 1964:446.

2 Rent språkliga ändringar har i detta och följande lagförslag i regel icke utmärkts genom

kursivering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse)

fartyg eller reservdelar till sådant

fartyg för fordran, varför utmätning

skall ske, eller är fordringen förenad

med luftpanträtt i sådant fartyg, varde

den egendomen först utmätt, där

ej borgenären hellre vill taga betalning

ur annan egendom. Skall utmätning

på en gång ske för fleras

fordringar, må borgenär, för vars

fordran viss egendom sålunda häftar,

ej för vad därur kan utgå till

förfång för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

Vid utmätning för fordran på

grund av avbetalningsköp skall föreskriften

i 16 § andra stycket lagen

om avbetalningsköp iakttagas.

03 §.

Ej må, med mindre borgenären det

begär, utmätning av fast egendom

eller luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg ske för

annan fordran än sådan, för vilken

egendomen på grund av inteckning

häftar eller som, där fråga är om

luftfartyg, är förenad med luftpanträtt

i fartyget.

66 §.

Ej må något, som till fartyg eller

luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes

än genom utmätning av fartyget

eller luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

jämväl reservdelar, må ej särskild av

de på viss plats förvarade reservdelarna

för sig utmätas, med mindre

inteckningshavaren därtill samtycker.

(Föreslagen lydelse)

fartyg eller reservdelar till sådant

fartyg för fordran, för vilken utmätning

skall ske, eller är fordringen

förenad med luftpanträtt i sådant

fartyg, skall den egendomen först

utmätas, om ej borgenären hellre vill

taga betalning ur annan egendom.

Skall utmätning på en gång ske för

fleras fordringar får borgenär, för

vars fordran viss egendom sålunda

häftar, ej för vad därur kan utgå till

förfång för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

Endast om borgenären begär det

får utmätning av fast egendom eller

luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg ske för annan

fordran än sådan, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller som, när fråga är om luftfartyg,

är förenad med luftpanträtt i

fartyget.

63 §.

Vad som hör till fartyg eller luftfartyg

får ej tagas i mät annat än

genom utmätning av fartyget eller

luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

även reservdelar, får ej särskild av

de på viss plats förvarade reservdelarna

utmätas för sig, om icke inteckningshavaren

samtycker därtill.

64 §.

Av lösören skall vad gäldenär en Om undantag från utmätning av

för sin näring behöver eller minst lös egendom gäller i övrigt vad som

kan umbära sist utmätas. Uppgiver anges i 65—67 §§.

gäldenär viss egendom till utmätning,

bör den företrädesvis i mät tagas,

där sådant lämpligen samt utan

förfång för borgenär kan ske, och

annan ordning ej är föreskriven.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse)

72

Påstår någon, som ej har sådan

rätt, som i 71 § sägs, sig äga förmånsrätt

till betalning ur gäldenärs

egendom, vare det ej hinder för egendomens

utmätande för annan gäld;

dock skall utmätningsmannen, där

utmätning sker av egendom, vari, enligt

vad för utmätningsmannen är

känt eller vid utmätningen utrönes,

förmånsrätt på grund av förlagsinteckning

eller inteckning i jordbrulcsinventarier

tillkommer annan,

ofördröjligen underrätta inteckningshavaren

om utmätningen.

Ej heller----------

(Föreslagen lydelse)

Gäldenären skall lämna de uppgifter

som är tillgängliga för honom och

som fordras för utmätningsmannens

prövning av vad som bör undantagas

från utmätning. Utmätningsmannen

skall vid prövningen förfara efter

vad som är känt för honom eller kan

utrönas utan omgång.

66 §d

Vid utmätning för fordran på

grund av avbetalningsköp skall 16 §

andra stycket lagen om avbetalningsköp

iakttagas.

§•

Påstår någon, som ej bär sådan

rätt som anges i 71 §, att han äger

förmånsrätt till betalning ur gäldenärs

egendom, medför det ej hinder

för egendomens utmätande för annan

gäld. De villkor under vilka sådan

borgenär äger rätt till betalning

ur egendomen anges i 5 och 6 kap.

--kan ske.

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen

upprätta beskrivning

däröver; och gälle om egendomens

värdering vad förut om värdering

av lös egendom är sagt. Utmätningsmannen

avfordre ock gäldenären

de handlingar, vilka visa hans

äganderätt eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt, återköpsrätt

eller rätt till elektrisk kraft eller

till avkomst eller annan förmån, som

skall av egendomen utgå, ävensom

uppgift å dem, vilka hava fordran eller

rättighet, som bör vid auktionen

iakttagas. Utmätas flera egendomar 1

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen

upprätta beskrivning

däröver. I denna skola tillbehör

till fastigheten anges i den mån det

är påkallat med hänsyn till tillbehörens

värde eller av annan orsak. Om

egendomens värdering gäller vad

som föreskrives om värdering av lös

egendom. Utmätningsmannen skall

även avfordra gäldenären de handlingar,

vilka visa hans äganderätt

till fastigheten eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt,

återköpsrätt eller rätt till elektrisk

kraft eller till avkomst eller annan

1 Denna paragraf motsvarar nuvarande 62 § 3 mom.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

på en gång; varde de var för sig be- förmån, som skall utgå av egendoskrivna

och värderade. men, eller om tillbehör till fastighe
ten,

samt uppgift om vilka som ha

fordran eller rättighet som bör iakttagas

vid egendomens försäljning.

När anledning förekommer, skall utmätningsmannen

även på annat sätt

söka utröna vad som hör till fastigheten.

Utmätas flera fastigheter på

en gång, skola de beskrivas och värderas

var för sig.

Om fastighetsägaren på fastigheten

driver näringsverksamhet som

kan omfattas av företagsinteckning,

skall utmätningsmannen anskaffa

gravationsbevis angående verksamheten

och underrätta känd innehavare

av företagsinteckning om utmätningen.

Finnes å--— — —-----annan station.

Vad nu--- —-----hos överexekutor.

Är egendomen---------59 § stadgas.

80 a §.

När fast egendom blivit utmätt, får

ägaren ej minska egendomens värde

genom att överlåta tillbehör eller,

annat än för husbehov, avverka skog,

bedriva grus- eller stentäkt eller på

annat sätt utnyttja naturtillgångarna

eller förändra egendomen. I övrigt

får han tillgodogöra sig normal avkastning

av egendomen, i den mån

annat ej följer av 81 §.

På ansökan av ägaren äger överexekutor

medge undantag från bestämmelserna

i 1 mom. i den mån

det kan ske utan intrång i borgenärens

rätt och i övrigt är lämpligt.

På begäran av borgenären äger

överexekutor, när det är behövligt,

förordna att utmätningsman skall

taga vård om tillbehör till fastigheten.

Är saken brådskande, äger utmätningsmannen

på borgenärens begäran

omedelbart taga vård om sådant

tillbehör. Åtgärden anmäles genast

hos överexekutor, som prövar

om den skall bestå. Kostnaden för

vården skall förskjutas av borgenä
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1967

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ren, om utmätningsmannen begär

det.

81

Då utmätning----—---

Är fara, att egendomen av ägaren

genom vanvård eller annorledes i

större mån försämras, äge överexekutor,

där borgenären det påstår,

förordna syssloman att egendomen

om händer taga och förvalta; dock

vare i ty fall borgenären pliktig att

förskjuta den kostnad, som för egendomens

förvaltning kan vara nödig.

Har syssloman blivit jämlikt första

eller andra stycket förordnad och

skall egendomen säljas, åligger det

sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt

102 § särskilt sammanträde skall

hållas, före det sammanträde redovisa

avrad, ränta eller hyra, som utgår

i penningar och av honom uppburits.

Lag samma vare i fråga om

utmätningsman, där han jämlikt

första stycket uppburit sådan avkastning

och icke själv skall förrätta

auktionen. Utgår avrad, ränta

eller hyra i varor, skall utmätningsmannen

föranstalta om deras försäljning

på sätt i 90 § stadgas och

redovisa därför influtna medel efter

ty nu är sagt; skolande i sådant fall

syssloman hålla de av honom uppburna

varor utmätningsmannen tillhanda.

För medel, som ej sålunda

redovisats, skall redovisning lämnas

före det sammanträde, då fördelning

av köpeskillingen skall äga rum.

Varder egendomen---omhän

§•

--är sagt.

Är fara att ägaren vanvårdar egendomen

eller förfogar över den i strid

mot vad som anges i 80 a § eller att

egendomen på. annat sätt försämras

i större mån, äger överexekutor på

begäran av borgenären förordna

syssloman att omhändertaga och förvalta

egendomen. Kostnaden för förvaltningen

skall förskjutas av borgenären.

Har syssloman förordnats enligt 1

eller 2 mom. och skall egendomen

säljas, åligger det sysslomannen att

till auktionsförrättaren före auktionen

eller, när enligt 102 § särskilt

sammanträde skall hållas, före detta

redovisa avrad, ränta eller hyra,

som utgår i penningar och uppburits

av honom. Detsamma gäller i

fråga om utmätningsman, när han

enligt 1 mom. uppburit sådan avkastning.

Utgår avrad, ränta eller

hyra i varor, skall utmätningsmannen

föranstalta om deras försäljning

på sätt föreskrives i 90 eller 96 a §

och redovisa därför influtna medel

enligt vad som nu angivits. Syssloman

skall i sådant fall hålla de av

honom uppburna varorna utmätningsmannen

tillhanda. För medel,

som ej redovisats i angiven ordning,

skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning av köpeskilling

eller annan tillgång skall

äga rum.

lerhava tvångsförvaltningen.

88 b §.

Har fordran i penningar utmätts,

anmode utmätningsmannen den från

vilken fordringen skall utgå att erlägga

betalning till honom; dock att

sådan anmodan ej skall ske, där enligt

vad förut är stadgat hinder för

det utmättas försäljning möter eller

Har fordran i penningar utmätts,

skall utmätningsmannen anmoda

den från vilken fordringen skall utgå

att erlägga betalning till honom;

dock att sådan anmodan ej skall

ske, där enligt vad förut är stadgat

hinder för det utmättas försälj
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse)

eljest särskilda skäl däremot äro.

Sker betalning, skall utmätningsmannen

därom göra anteckning å

handling, som enligt 75 § må hava

tagits i förvar, så ock skyndsamt

underrätta gäldenären. Beträffande

influtet belopp gälle i tillämpliga delar

vad om köpeskilling för utmätningsvis

såld lös egendom är stadgat.

Skall sammanträde för medlens

fördelning äga rum, varde den tid

inom vilken enligt 164 § sammanträdet

skall hållas räknad från den

dag då medlen inflöto till utmätningsmannen;

där betalningen sker

i särskilda poster och utmätningsmannen

med hänsyn till de med

sammanträde förenade kostnaderna

så finner lämpligt, må dock fördelningen

uppskjutas till dess ytterligare

medel bliva tillgängliga, åliggande

det utmätningsmannen att om uppskovet

underrätta en var som skolat

kallas till sammanträdet.

Har fordran----—---

(Föreslagen lydelse)

ning möter eller eljest särskilda skäl

däremot äro. Sker betalning, skall

utmätningsmannen göra anteckning

därom på handling, som enligt 75 §

tagits i förvar, samt skyndsamt underrätta

gäldenären. Beträffande influtet

belopp äga föreskrifterna om

köpeskilling för utmätningsvis såld

lös egendom motsvarande tillämpning.

genom försäljningen.

89 §.

Försäljning av utmätt egendom Försäljning av utmätt egendom

skall ske genom offentlig auktion. skall ske på offentlig auktion utom

i fall som avses i 96 a §.

Om försäljning---—----särskild lag.

90

Skall lös egendom säljas, skall utmätningsmannen

kungöra tid och

ställe för auktionen i tidning inom

orten och på sätt som i övrigt finnes

lämpligt. Finnes för viss ort

förordnat, att auktion skall kungöras

på särskilt sätt, skall det också

lända till efterrättelse.

Är egendom--------

Auktion å — —-----— ;

§•

Skall lös egendom säljas på auktion,

skall utmätningsmannen kungöra

tid och ställe för auktionen i

tidning inom orten och på sätt som

i övrigt finnes lämpligt. Finnes för

viss ort förordnat, att auktion skall

kungöras på särskilt sätt, skall det

också lända till efterrättelse,

lämpligt finnes,

är sagt.

Kungörelse om

Har gäldenären

Skall fartyg--

Vid försäljning

91 §.

--— är sagd.

--från ansvarighet.

- — ske kan.

--med flygpost.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen lydelse)

Om egendom som skall säljas svarar

för företagsinteckning, skall auktionsförrättaren

om möjligt underrätta

inteckningshavaren om auktionen

genom särskilt kallelsebrev, som

skall sändas med posten minst två

veckor före auktionen. Upplyses senare

att företagsinteckning gäller i

egendomen, skall underrättelse genast

sändas.

Är fråga om försäljning av fartyg

som blivit infört i fartygsregistret,

skall auktionsförrättaren anskaffa

gravationsbevis rörande fartyget.

Skall försäljning ske av egendom

vilken hör till sådan näringsverksamhet

som kan omfattas av företagsinteckning,

skall auktionsförrättaren

anskaffa gravationsbevis angående

verksamheten.

93 §.

Utmätt lös--------upphöre försäljningen.

Vid försäljning av annan lös egendom

än sådan som avses i 94 § 1

mom. får inrop ej godtagas, om det

år sannolikt att avsevärt högre köpeskilling

än den bjudna kan uppnås.

Om inrop ej godtages och egendomen

ej säljes vid nytt utrop, skall

ny auktion utsättas eller egendomen

säljas under hand enligt 96 a §.

94 §.

Skall försäljning--—-----därom underrättelse.

Innan auktionen------— — för sammanträdet.

I fråga om försäljning av egendom

vilken hör till sådan näringsverksamhet

som kan omfattas av företagsinteckning

äger 1 mom. motsvarande

tillämpning.

Är fråga om försäljning av fartyg,

som blivit i fartygsregistret infört,

anskaffe auktionsförrättaren

gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där auktionsförrättaren

det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga

kostnad.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs

skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under

nytt utrop. Utmätningsmannen stånde

dock fritt att på eget äventyr

lämna anstånd med betalningen.

Annan lös egendom än sådan som

avses i 94 § 1 mom. skall betalas genast

efter inropet. Utmätningsmannen

äger dock lämna anstånd med

betalningen av köpeskillingen utom

till viss del vilken skall erläggas som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

handpenning. Egendomen skall hållas

inne till dess full betalning sker.

Sker ej betalning genast efter inropet

och lämnas ej heller anstånd,

skall egendomen gå under nytt utrop.

Har anstånd lämnats och erlägges

ej full betalning inom fastställd

tid, är köpet ogiltigt. Utmätningsmannen

skall i sådant fall ombesörja

ny försäljning av egendomen.

Kostnaderna för den första försäljningen

samt för vård och förvaltning

av egendomen under tiden mellan

försäljningarna skola gäldas ur den

handpenning som erlagts enligt 1

mom. Om köpeskillingen vid den

nya försäljningen understiger det

bud som antagits vid den första,

skall återstoden av handpenningen

användas för att, så långt den förslår,

täcka skillnaden. Vad som icke

behöver tagas i anspråk härtill skall

återbetalas.

96 a §.

Annan lös egendom än fartyg eller

gods i fartyg eller i luftfartyg

äger utmätningsmannen sälja under

hand i stället för på auktion, om

det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås därigenom.

Innan försäljning sker, skola gäldenären,

sökanden och envar annan,

vars rätt är beroende av försäljningen

och som är känd för utmätningsmannen,

om möjligt erhålla tillfälle

att yttra sig.

Innan egendom säljes under hand,

skall utmätningsmannen infordra

anbud genom kungörelse, som införes

i en eller flera tidningar inom

orten, eller på annat lämpligt sätt.

Avges ej anbud som utmätningsmannen

anser sig böra godtaga, skall

auktion utsättas.

I fråga om försäljning under hand

äga i övrigt 91 § 2 mom. och 6 mom.

sista punkten samt 92 och 96 §§ motsvarande

tillämpning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967

11

(Nuvarande lydelse)

100

Den, som skall auktionen förrätta,

anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen ävensom de för bestyrkande

av gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om

intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga

och ej redan emottagna

handlingar, vilka kunna hos rätten

eller, i fall som i 79 § andra stycket

sägs, hos kommerskollegium erhållas.

(Föreslagen lydelse)

§•

Överexekutor skall anskaffa gravationsbevis

rörande egendomen

samt de för bestyrkande av gäldenärens

äganderätt till egendomen eller

för upplysning om intecknad rättighets

beskaffenhet erforderliga och

ej redan mottagna handlingar, som

kunna erhållas hos inskrivningsdomaren

eller, i fall som anges i 79 §

3 mom., hos kommerskollegium.

100 a §.

Är det sannolikt att tillbehör till

fastighet kan med fördel säljas för

sig utan samtidig försäljning av fastigheten

i övrigt, skall överexekutor

kalla gäldenären, sökanden och envar

för överexekutor känd innehavare

av fordringsinteckning i fastigheten

eller av annan rättighet, som

kan påverkas av försäljningen, till

sammanträde. Är fastigheten avträdd

till konkurs, skall även konkursförvaltaren

kallas.

Enas de vid sammanträdet närvarande

rättsägarna om att tillbehör

bör säljas för sig, förordnar överexekutor

i enlighet härmed, om särskilda

skäl mot detta ej föreligga.

Uppnås ej enighet om särskild försäljning,

får överexekutor förordna

härom endast om synnerliga skäl

föranleda det.

Särskild försäljning sker enligt bestämmelserna

om försäljning av utmätt

lösöre. Utmätningsmannens

åligganden därvid åvila dock överexekutor.

Säljes tillbehör för sig, upphör det

att höra till fastigheten, även om det

ej skiljes från denna.

100 b §.

Vad som influtit genom särskild

försäljning av tillbehör skall tillkomma

dem som ha fordringar med rått

i fastigheten efter det företräde mellan

dem som gäller enligt lag. Den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som för sin fordran har inteckning

kan avstå från betalning utan att det

minskar hans rätt i fastigheten i övrigt.

Avstående som inverkar på villkoren

vid fastighetens försäljning

skall ske senast vid den förhandling

om rättsägares anspråk som enligt

vad som nedan föreskrives skall äga

rum före eller vid auktionen och kan

därefter ej återkallas. Influtna medel

få icke tagas i anspråk för fordran

och kostnad, som faller inom det

efter förhandlingen bestämda lägsta

budet för försäljning av fastigheten,

i vidare mån än så angivits i den efter

förhandlingen upprättade borgenärs

förteckning en.

Förslå genom försäljning av tillbehör

influtna medel till förnöjande av

borgenär som vunnit utmätning

samt dem som ha bättre rätt och ej

avstått från betalning, skall förfarandet

avbrytas, om ej egendomen är

avträdd till konkurs. Avbry tes förfarandet,

skall sammanträde utsättas

för medlens fördelning. I fråga om

sammanträdet äga 6 kap. och bestämmelserna

om sammanträde för

förhandling om rättsägares anspråk

motsvarande tillämpning.

100 c §.

Påstår annan att han äger byggnad

eller annat som framstår som tillbehör

till utmätt fastighet och kan han

ej genast styrka sin rätt, skall överexekutor,

om sannolika skäl visas,

hänvisa honom att inom en månad

väcka talan mot borgenären och gäldenären

vid rätten i den ort där fastigheten

är. Väckes ej talan i enlighet

med hänvisningen, förlorar han

sin talan mot borgenären. Vill borgenär

själv väcka talan, står det honom

fritt.

Särskild försäljning av sådant tillbehör

får ej äga rum förrän tvisten

blivit prövad eller tiden för talans

väckande utgått. År tvistens utgång

av väsentlig betydelse för fastighe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

13

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tens värde, får ej heller fastigheten

säljas dessförinnan.

101 §.

Kungörelse om tid och plats för

auktionen så ock om egendomens beskaffenhet

skall införas i allmänna

tidningarna minst fyra veckor före

auktionsdagen ävensom intagas i

länskungörelserna. Auktionen skall

jämväl kungöras i tidning inom orten

minst fjorton dagar före auktionsdagen

och i övrigt utlysas på

lämpligt sätt. År för viss ort förordnat,

att auktion skall kungöras på

särskilt sätt, skall det också lända

till efterrättelse.

Skall försäljning

Vid början

Hålles sammanträde

Kungörelse om tid och plats för

auktion på utmätt fastighet och om

egendomens beskaffenhet skall införas

i allmänna tidningarna minst

fyra veckor före auktionsdagen samt

intagas i länskungörelserna. Auktionen

skall även kungöras i tidning inom

orten minst fjorton dagar före

auktionsdagen och i övrigt utlysas på

lämpligt sätt. Är för viss ort förordnat,

att auktion skall kungöras på

särskilt sätt, skall det också lända

till efterrättelse.

auktionsförrättaren avlämnad.

Har förordnats om särskild försäljning

av tillbehör, får kungörelsen

icke heller utfärdas förrän försäljningen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts eller fråga om

försäljning förfallit.

106 §.

för försäljningen.

Har tillbehör sålts för sig, skall

särskilt upptagas till behandling, hur

den behållna köpeskillingen därför

skall användas, i den mån detta inverkar

på auktions villkor en vid fastighetens

försäljning.

--— — ånyo uppläsas.

113 §.

Sedan auktionsförrättaren efter ty

ovan är sagt antecknat de fordringar

och rättigheter, vilka böra vid auktionen

iakttagas, skola de fordringsbelopp,

som hava bättre rätt än den

fordran, för vars gäldande försäljningen

äger rum, samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas; och

varde i borgenärsförteckningen angivet,

ej mindre att det lägsta bud,

som, där ej annat föranledes av 126 §

2 mom., må vid auktionen antagas,

skall överstiga den sålunda erhållna

summan, än även att försäljningen

Sedan auktionsförrättaren enligt

vad som ovan föreskrivits antecknat

de fordringar och rättigheter som böra

iakttagas vid auktionen, skola de

fordringsbelopp som ha bättre rätt

än den fordran, för vars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas.

I borgenärsförteckningen skall

även anges, att det lägsta bud som

får antagas vid auktionen, när annat

ej följer av 126 § 2 eller 3 mom.,

skall överstiga den sålunda erhållna

summan, och att försäljningen sker

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sker under förbehåll om beståndet av under förbehåll om beståndet av rät

•rättighet, som enligt förteckningen

faller inom lägsta budet.

117

I avräkning å köpeskillingen skall

i egendomen innestå huvudstolen av

däri intecknad gäld, som faller inom

lägsta budet. Ej må dock sålunda innestå

gäld, som i 109 § avses, ej heller

belopp, som är i flera egendomar

gemensamt intecknat, utan så är att

egendomarna säljas vid gemensamt

utrop utan att särskilda utrop föregått

eller ock innehavaren av den gemensamma

inteckningen gjort sådant

medgivande, som i 116 § 3 mom.

sägs, eller, där allenast en av de gemensamt

intecknade egendomarna

skall säljas, givit till känna, att han

vill låta beloppet innestå i egendomen.

Är intecknad-------

Belopp, som-------- —

I borgenärsförteckningen---

tighet, som enligt förteckningen faller

inom lägsta budet.

Har särskild försäljning av tillbehör

skett, skall vid bestämmande av

lägsta budet avdrag ske för vad som

av medlen för tillbehör enligt borgenärsförteckningen

skall användas

till betalning av fordran eller kostnad

som avses i 1 mom. Finnes behållen

avkastning att tillgå, skall avdrag

ske även därför.

§•

I avräkning på köpeskillingen skall

i egendomen innestå kapitalbeloppet

av däri intecknad gäld, som faller inom

lägsta budet, om ej i borgenärsförteckningen

angivits att den skall

betalas ur medel för tillbehör som

sålts för sig. Gäld som avses i 109 §

skall dock ej innestå, ej heller belopp

som är gemensamt intecknat i

flera egendomar, utan så är att egendomarna

säljas vid gemensamt utrop

utan att särskilda utrop föregått eller

också innehavaren av den gemensamma

inteckningen gjort sådant

medgivande som anges i 116 § 3

mom. eller, när endast en av de gemensamt

intecknade egendomarna

skall säljas, givit till känna att han

vill låta beloppet innestå i egendomen.

köpeskillingen gulden.

— skall i reda penningar gäldas.

:ola i reda penningar gäldas.

119 S.

Innan utrop av egendomen sker,

skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela

fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; give

ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

Innan utrop av egendomen sker,

skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen och meddela

fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen samt ange

när köpeskillingen sist skall vara

gulden. Auktionsförrättaren skall

även, i den mån så är påkallat med

hänsyn till värdet av tillbehör till

fastigheten eller av annan orsak,

med ledning av den upprättade be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

15

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skrivningen och i övrigt tillgängliga

uppgifter ange vilken egendom som

skall åtfölja fastigheten vid försäljningen

och i vad mån egendom, som

framstår som tillbehör, ej skall åtfölja

fastigheten. Råder tvist om tillbehör,

skall det anmärkas.

A uktionsförrättaren skall upplysa,

att egendomen utropas under förbehåll

att inrop skall prövas enligt

126 § 3 mom.

121 §.

Skola flera------- ---honom tillhöra.

Ga ej vid det gemensamma utropet

egendomarna över sammanlagda

beloppet av det, som bjudits vid de

särskilda utropen, skall vid dessa utrop

förbliva; gå egendomarna högre,

äge det gemensamma utropet företräde,

och varde överskottet på de

gemensamt utropade egendomarna

fördelat efter de uppskattningsvärden,

varefter allmän bevillning utgick

för nästföregående år. Har någon

av egendomarna blivit delad, och

finnes ej sådant uppskattningsvärde

för varje del; då skall den å egendomen

belöpande andel i överskottet

mellan delarna skiftas efter den för

varje del bjudna köpeskilling. Finnes

beträffande någon av egendomarna

att dess andel av den gemensamma

köpeskillingen icke förslår till gäldande

av de belopp, vilka falla inom

lägsta budet, och skall förty frågan

om den egendoms försäljning förfalla,

skola de övriga egendomarna

ånyo gemensamt utropas.

Har från

Vad nu -

Ga ej vid det gemensamma utropet

egendomarna över sammanlagda

beloppet av det som bjudits vid de

särskilda utropen, skall förbliva vid

dessa utrop; gå de högre, äger det

gemensamma utropet företräde. Köpeskillingen

fördelas på de gemensamt

utropade egendomarna'' efter

nästföregående års taxeringsvärden

eller, om sådant värde saknas för någon

av egendomarna, efter de värden

som utmätningsmannen åsatt dem.

Egendoms andel i den gemensamma

köpeskillingen utgör dock minst vad

som bjudits för egendomen vid särskilt

utrop. Har någon av egendomarna

utropats med tillbehör som

ej ingick i det värde efter vilket dess

andel i köpeskillingen skall beräknas

eller utropats utan tillbehör som

omfattades därav, skall den egendomens

värde vid tillämpningen av det

sagda jämkas efter vad som finnes

påkallat av nämnda förhållande.

Finnes beträffande någon av egendomarna

att dess andel av den gemensamma

köpeskillingen icke förslår

till gäldande av de belopp vilka falla

inom lägsta budet och skall frågan

om den egendomens försäljning därför

förfalla, skola de övriga egendomarna

ånyo utropas gemensamt,

området,

m avstyckat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen lydelse)

124 8.

Finnes å egendom, då den säljas

skall, växande gröda, och tillhör den

ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt

till egendomen; gånge grödan

i samma utrop som egendomen,

och varde det före utropet kungjort.

Finnes växande gröda på egendom,

när denna skall säljas, och tillhör

grödan ej någon som har nyttjanderätt

till egendomen och har den ej

heller sålts för sig enligt 100 a §,

skall den gå i samma utrop som

egendomen. Detta skall anges före

utropet.

125 §.

Då inrop skett, gälde köparen genast

en sjättedel av köpeskillingen,

dock ej mer än vad enligt borgenärsförteckningen

bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet av den

kostnad, varom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller

borgen såsom för egen skuld för vad

sålunda skolat gäldas, vare det ock

gillt. Erbjuder köparen såsom pant

inteckning i egendomen, må den godkännas

endast såvitt dess huvudstol

ligger inom inropssumman, så ock

inom det av utmätningsmannen å

egendomen satta värde samt inom

det uppskattningsvärde, varefter allmän

bevillning för egendomen utgick

för nästföregående år.

Gitter ej----—------

När inrop skett, skall köparen genast

gälda en sjättedel av köpeskillingen,

dock ej mer än vad enligt

borgenärsförteckningen bör utgå i

reda penningar eller mindre än beloppet

av den kostnad, varom föreskrives

i 198 §. Vill köparen hellre

ställa pant eller borgen såsom för

egen skuld för vad som skolat gäldas,

skall det också gälla. Erbjuder

köparen såsom pant inteckning i

egendomen, får den godkännas endast

såvitt dess kapitalbelopp ligger

inom inropssumman och inom det av

utmätningsmannen på egendomen

satta värdet samt inom nästföregående

års taxeringsvärde.

ånyo utropad.

126 §.

Göres å ■—• -—- -— •—------må ske.

Göres icke — — —----därtill samtycka.

128

Sker ej försäljning å första auktionen,

och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion, eller varder

egendomen ej heller å den senare

auktionen såld, gånge utmätningen

åter, utan så är att egendomen efter

Oaktat bestämmelserna i 1 och 2

mom. får inrop ej godtagas, om det

är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling

än den bjudna kan uppnås.

Utropas vid samma auktion flera gemensamt

intecknade fastigheter,

skall prövningen avse den köpeskilling

som sammanlagt bjudits.

§•

Sker ej försäljning på första auktionen

och yrkar ej utmätningssölcanden

ny auktion eller blir fastigheten

ej heller såld på den senare

auktionen, skall utmätningen gå åter,

om ej fastigheten ställes under

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

17

(Nuvarande lydelse)

ty i 7 kap. stadgas ställes under

tvångsförvaltning.

(Föreslagen lydelse)

tvångsförvaltning enligt 7 kap. Vad

som nu föreskrivits gäller ej tillbehör

som redan sålts för sig enligt

100 a §.

129

Kommer försäljning till stånd, eller

finnes, där anbud ej gjorts eller

antagits, avkastning att redovisa,

skall auktionsförrättaren, innan auktionen

avslutas, meddela underrättelse

om tiden, då sammanträde för

fördelning av influtna medel skall

hållas, så ock om stället för sammanträdet.

Kommer försäljning till stånd,

skall auktionsförrättaren, innan auktionen

avslutas, meddela när och var

sammanträde skall hållas för fördelning

av influtna medel.

Om försäljning av fastigheten ej

skett men medel influtit genom särskild

försäljning av tillbehör eller av

annan anledning, äger 1 mom. motsvarande

tillämpning.

132 §.

Sedan köparen-----— å egendomen.

I försäljningen ingår vad som enligt

lag utgör tillbehör till fastigheten.

Har vid försäljningen beträffande

viss egendom särskilt angivits, att

den åtföljer fastigheten eller att så ej

är fallet, är dock vad sålunda angivits

avgörande för vad försäljningen

omfattar.

137 8.

Då utmätt lös egendom blivit

såld, skall utmätningsmannen,

skyndsamligen och, där ej nedan

annorlunda stadgas, sist inom fjorton

dagar efter försäljningen, av försäljningssumman,

så långt den förslår,

tillhandahålla den, som utmätning

vunnit, betalning för hans

fordran. Hava penningar annorledes

än efter försäljning till utmätningsmannen

influtit, skola de inom

lika tid därefter hållas borgenären

till handa.

Innan dom---------

Har utmätning---—----

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9

När utmätningsmannen efter utmätning

av lös egendom erhållit

medel genom försäljning eller på annat

sätt, skall han snarast och sist

inom två veckor därefter tillhandahålla

borgenären betalning för hans

fordran så långt medlen förslå. Är

beloppet ringa och kan antagas att

ytterligare medel skola inflyta, får

dock med redovisningen anstå under

högst tre månader utöver tid som

nyss angivits.

eller borgen.

— borgenären medlen.

saml. 3 avd. Nr 24

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967

(Nuvarande lydelse)

139

Borgenär, som, då lös egendom

för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hava

den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för

sin fordran hålla egendomen kvar,

vare ock berättigad att ur köpeskillingen,

efter ty nedan sägs, undfå

betalning, såvida han därom hos utmätningsmannen

före auktionen

framställt yrkande. Skall under konkurs

fartyg eller gods i fartyg eller

i luftfartyg utmätningsvis försäljas,

äge jämväl borgenär, som för sin

fordran har förmånsrätt enligt 4

eller 7 § i 17 kap. handelsbalken,

den rätt, nu är sagd.

Har fartyg---

(Föreslagen lydelse)

§•

Borgenär som, när lös egendom

utmättes för annans fordran, hade

panträtt i egendomen utan att ha den

under panträtt i handom eller som

ägde rätt att kvarhålla egendomen

till säkerhet för sin fordran, är berättigad

att få betalning ur köpeskillingen

enligt vad som anges nedan,

såvida han framställt yrkande

därom före auktionen eller, om egendomen

sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.

Svarar utmätt

egendom för företagsinteckning, äger

inteckningshavaren erhålla betalning

ur köpeskillingen, om han framställt

yrkande därom inom tid som nyss

angivits. Vad sist sagts gäller dock

ej i den mån sådan betalning måste

anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens

och efterföljande inteckningshavares

rätt. Vid prövningen

härav skall hänsyn tagas även till

sådan egendom som gäldenären på

annat sätt än genom företagsinteckningen

ställt som säkerhet för inteckningslmvarens

fordran. Skall

under konkurs fartyg eller gods i

fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis,

äger även borgenär

som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

rätt att erhålla betalning ur köpeskillingen,

om han framställer yrkande

därom före auktionen,

innestår.

141 §.

När utmätt lös egendom sålts under

hand, skall utmätningsmannen,

om det ej är uppenbart obehövligt,

utsätta sammanträde för köpeskillingens

fördelning och minst två veckor

i förväg kalla gäldenären, sökanden

och envar annan rättsägare

som är känd för utmätningsmannen.

När särskilda skäl föranleda det,

skall han också kungöra tid och

plats för sammanträdet i tidning inom

orten eller på annat lämpligt sätt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

19

(Nuvarande lydelse)

Nu har, då annan lös egendom,

än i 140 § sägs, blivit för en borgenärs

fordran utmätt, annan borgenär,

som därå jämväl vunnit utmätning,

påstått bättre förmånsrätt, ån

utmätningen medför, eller har sådant

yrkande, som i 139 § sägs,

blivit av borgenär inom föreskriven

tid framställt: finnes ej full tillgång

för borgenärerna och kunna de ej

åsämjas, huru medlen skola fördelas;

bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och

kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, varför ej utmätning

skett och för vilken ej heller borgenären

haft det utmätta i handom

såsom pant, gäldenären att med utmätningsmannen

å uppgivet ställe

sammanträda för att sin rätt i avseende

å fördelningen iakttaga och

bevaka. Sådan kallelse skall minst

tio dagar före sammanträdet införas

i allmänna tidningarna och tidning

inom orten, där ej alla rättsägare

annorledes så tidigt underrättas

om sammanträdet, att de själva

eller genom ombud kunna sig där

infinna.

Finnes i fall, som här förut är

sagt, full tillgång till alla fordringarnas

gäldande, eller åsämjas borgenärerna

om fördelningen, men gitter

ej borgenär, som efter 139 §

yrkar betalning utan att han fått

utmätning, visa att gäldenären medgivit

honom betalning ur köpeskillingen;

hålle utmätningsmannen inne

vad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ovan sägs,

honom och gäldenären till sammanträde

för att sin rätt bevaka. Ej

må därav övriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

(Föreslagen lydelse)

Har annan lös egendom än som

avses i 140 § sålts på auktion, skall

sammanträde för köpeskillingens

fördelning utsättas, om annan än

sökanden gjort anspråk på betalning

enligt vad som sägs i 139 §

eller, när flera äro sökande, någon

av dem påstått bättre förmånsrätt

än utmätningen medför. Till sammanträdet

skall utmätningsmannen

kalla gäldenären, sökanden och envar

annan rättsägare som är känd

för honom.

Sammanträde som avses i 1 eller

2 mom. skall hållas inom två veckor

efter utqånqen av tid som föreskrives

i 137 §.1

1 Detta moment motsvarar nuvarande 164 §.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

142 §.

Sedan fast------- — — —-

Har, på klagan över utmätningen

eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande av vidare

åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda

tid, varde det, såvitt ske kan,

kungjort på sätt i 105 § sägs; upphör

hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröj ligen ny tid för sammanträdet

och låte kungörelse därom

införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten minst tio

dagar före sammanträdet, ävensom

intagas i länskungörelserna.

efter auktionen.

Har högre myndighet förordnat

om inställande av vidare åtgärd i

målet och kan sammanträde på

grund härav ej hållas på därför bestämd

tid, skall det om möjligt kungöras

på sätt som anges i 105 §. Upphör

hindret, skall auktionsförrättaren

ofördröjligen utsätta ny tid för

sammanträdet och låta kungörelse

därom införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten minst tio

dagar före sammanträdet samt intagas

i länskungörelserna.

143 §.

Finnes behållen avkastning av såld

fast egendom att tillgå, varde den

tillgång jämte köpeskillingen fördelad.

Har i fall, som i 95 eller 130 §

sägs, fartyg eller fast egendom försålts

efter nytt utrop, och är förre

inroparen skyldig att utgiva ersättning,

skall ock ersättningsbeloppet,

såvitt detsamma av honom guldits

eller influtit genom försäljning av

pant eller utsökande av borgen, tilllika

med köpeskillingen fördelas.

Har försäljning av fast egendom

icke kommit till stånd, skall för fördelning

av tillgång, som nu sagts,

sammanträde hållas å tid, som i

142 § är föreskriven. I ty fall skall

avkastningen av egendomen fördelas

efter de grunder, som i 7 kap. äro

stadgade för fördelning av medel,

vilka influtit under tvångsförvaltning.

Ersättningsbelopp, varom i

första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna

för förfarandet därur guldits,

användas till betalning av utmätningssökandens

fordran; uppstår

överskott, varde det fördelat på

enahanda sätt som avkastningen.

Ha medel influtit genom särskild

försäljning av tillbehör eller såsom

avkastning av fast egendom, skall

sådan tillgång fördelas samtidigt

med köpeskillingen för fastigheten.

Har i fall, som avses i 95 eller 130 §,

fartyg eller fast egendom försålts efter

nytt utrop och är förre inroparen

skyldig att utgiva ersättning, skall

ersättningsbeloppet, såvitt detsamma

guldits av honom eller influtit

genom försäljning av pant eller utsökande

av borgen, fördelas tillika

med köpeskillingen.

Har försäljning av fastighet icke

kommit till stånd, skall sammanträde

för fördelning av tillgång som nu

angivits hållas på tid som föreskrives

i 142 § eller, om auktion icke hållits,

så snart som möjligt. Behållen avkastning

skall fördelas enligt de

grunder som i 7 kap. föreskrivas för

fördelning av medel vilka influtit under

tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp

som avses i 1 mom. andra

punkten skall, sedan kostnaderna

för förfarandet betalats, användas

till betalning av utmätningssökandens

fordran. Uppstår överskott,

skall det fördelas på samma sätt som

nyss angivits om avkastning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

21

(Nuvarande lydelse)

156

Är auktion å utmätt fast egendom

överklagad, må ej utan köparens

medgivande utdelning ur köpeskillingen

lyftas annorledes än mot pant

eller borgen.

161

Då betalning utfallit å fordran,

varför egendomen på grund av inteckning

häftar, åligger det auktionsförrättaren

att därom göra anteckning

å inteckningshandlingen,

när denna företes för lyftning av inteckningshavaren

tillkommande belopp.

(Föreslagen lydelse)

när auktion ej hållits, kungöras på

sätt föreskrives i 142 § 2 mom. andra

punkten.

§•

Är auktion på utmätt fast egendom

överklagad, får ej utan köparens

medgivande utdelning ur köpeskillingen

lyftas annat än mot pant

eller borgen. När tillbehör till fastighet

sålts för sig, skall vad som nu

sagts äga motsvarande tillämpning

beträffande utdelning ur köpeskillingen

för tillbehöret intill dess tiden

för klagan över försäljningen utgått

eller förd klagan blivit prövad.

§•

När betalning utfallit på fordran,

för vilken egendomen häftar på

grund av inteckning, skall anteckning

därom göras på inteckningshandlingen,

när denna företes för

lyftning av inteckningshavaren tillkommande

belopp.

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för

fördelning av köpeskilling för lös

egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen

pliktig att utsätta sammanträdet

att hållas inom fjorton

dagar eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra

veckor efter försäljningen.

168 §.

Sedan laga — -------- —

Har vid fördelning av medel, som

i 143 § 2 mom. avses, likvid utfallit

å huvudstolen av intecknad fordran,

för vars gäldande egendomen skolat

säljas, åligge det den, som förrättat

fördelningen, att, sedan denna blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, därom

göra anmälan som nyss sagts och

tillika insända fördelningslängden.

--därom lämnas.

Har vid fördelning som avses i

143 § 2 mom. betalning utfallit på

kapitalbeloppet av intecknad fordran,

åligger det den som förrättat

fördelningen att, sedan denna blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, göra

anmälan därom som nyss angivits

och även insända fördelningslängden.

Säljes egendom, i vilken företags
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

206

Påstår den, som över utmätning

eller auktion klagar, att vid förrättningen

annorledes tillgått, än utmätningsmannens

protokoll utvisar, äge

överexekutor, där sådant för prövning

av klagandens talan finnes nödigt,

förordna om vittnens hörande

vid domstol.

211

Nöjes ej part åt överexekutors beslut

i utsökningsmål, äge däröver i

hovrätten sig besvära. Har beslutet

meddelats av Konungens befallningshavande

i län, som hör under skilda

hovrätter, skall fullföljd ske i den

hovrätt, till vilken målet kan hänföras

på grund av belägenheten inom

dess domkrets av utmätningsmans

tjänstgöringsområde, av fast egendom,

som målet berör eller vars köpeskilling

eller avkastning är i fråga,

eller av ort för verkställighets- eller

handräckningsåtgärd. Kan hovrätts

behörighet ej sålunda bestämmas,

skall fullföljd ske, om den mot vilken

åtgärd sökts bär att svara i tvistemål

i allmänhet vid domstol inom

länet, i den hovrätt under vilken

domstolen hör och eljest i den hovrätt

under vilken den stad hör, där

Konungens befallningshavande har

sitt säte. Det åligger överexekutor,

då slutligt utslag gives eller auktion

å fast egendom av honom hållen är,

att tillika meddela underrättelse om

vad vid ändrings sökande iakttagas

bör samt äventyret, om det försum
-

åtande nr år 1967

(Föreslagen lydelse)

inteckning gäller, och utfaller betalning

på kapitalbeloppet av intecknad

fordran, skall förrättningsmannen

så snart som möjligt efter det

att fördelningen godkänts eller vunnit

laga kraft göra anmälan därom

hos inskrivningsdomaren och insända

fördelningslängd eller annan

handling som visar fördelningen.

§•

Påstår den som klagar över utmätning

eller utmätt egendoms försäljning

att vid förrättningen tillgått på

annat sätt än utmätningsmannens

protokoll utvisar, äger överexekutor

förordna om vittnens hörande vid

domstol, när det är påkallat för

prövning av klagandens talan.

§•

Nöjes ej part åt överexekutors beslut

i utsökningsmål, äger han besvära

sig däröver i hovrätten. Har beslutet

meddelats av Konungens befallningshavande

i län, som hör under

skilda hovrätter, skall fullföljd

ske i den hovrätt till vilken målet

kan hänföras på grund av belägenheten

inom dess domkrets av utmätningsmans

tjänstgöringsområde, av

fast egendom, som målet berör eller

vars köpeskilling eller avkastning är

i fråga, eller av ort för verkställighets-

eller handräckningsåtgärd.

Kan hovrätts behörighet ej sålunda

bestämmas, skall fullföljd ske, om

den mot vilken åtgärd sökts har att

svara i tvistemål i allmänhet vid

domstol inom länet, i den hovrätt

under vilken domstolen hör och eljest

i den hovrätt under vilken den

stad hör, där Konungens befallningshavande

har sitt säte. Det åligger

överexekutor, då slutligt utslag gives

eller då auktion hållits av honom eller

då i annan ordning särskild försäljning

av fastighetstillbehör skett,

att meddela underrättelse om vad

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

23

(Nuvarande lydelse)

mas. Vad Konungens befallningshavande

i fall då länet hör under skilda

hovrätter angivit om behörig hovrätt

skall lända till efterrättelse.

Över utslag

Ej må

(Föreslagen lydelse)

som är att iakttaga vid ändrings sökande

samt äventyret, om det försummas.

Vad Konungens befallningshavande

i fall då länet hör under

skilda hovrätter angivit om behörig

hovrätt skall lända till efterrättelse.

— -—• — talan däremot,

utmätningsman behörig.

213 §.

Vill någon överklaga överexekutors

slutliga utslag i fråga om fördelning

av köpeskilling för fast egendom,

som blivit av överexekutor såld,

eller av medel, som i 143 § 2 mom.

eller i 7 kap. avses, eller på klagan

över utmätning, auktion å fast egendom

eller förslag till fördelning av

köpeskilling eller av medel, som i

143 § 2 mom. eller i 7 kap. avses,

åligge honom att inom tre veckor

från den dag, då utslaget muntligen

avkunnades, eller, om det blivit efter

anslag meddelat, från den dag, å vilken

utslaget är ställt, till överexekutor

inkomma med be sv är sinlag a.

För klagan över auktion, som av

överexekutor hållen är, vare tid, som

nu är sagd, räknad från auktionsdagen:

dock att besvär över borgenärsförteckningen,

när de ej avse

bestämmande av lägsta budet eller

andra villkor för försäljningen, skola

anföras i den ordning, som för

klagan över överexekutors utslag i

fråga om köpeskillings fördelning är

stadgad.

Vill någon överklaga överexekutors

slutliga utslag i fråga om fördelning

av köpeskilling för fast egendom

eller av medel, som avses i 143 §

2 mom. eller i 7 kap., eller på klagan

över utmätning eller förslag till fördelning

av köpeskilling, skall han inkomma

till överexekutor med besvärsinlaga

inom tre veckor från den

dag då utslaget meddelades.

Den som vill klaga över auktion,

som överexekutor hållit, eller över

särskild försäljning av fastighetstillbehör

i annan ordning skall inkomma

till överexekutor med sin besvärsinlaga

inom tre veckor från försälj

ningsdagen. Besvär över borgenärsförteckningen

skola dock, när de

ej avse bestämmande av lägsta budet

eller andra villkor för försäljningen,

anföras i den ordning som är föreskriven

för klagan över överexekutors

utslag i fråga om köpeskillings

fördelning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Vad i nya lagen föreskrives om företagsinteckning skall icke tillämpas,

när egendom som besväras av förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier

utmätts före lagens ikraftträdande.

Vad som föreskrives i 141 och 164 §§ i deras äldre lydelse gäller alltjämt,

när försäljningen skett före nya lagens ikraftträdande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

I den mån 72, 91, 94, 139 och 168 §§ nya lagen gälla företagsinteckning

skall i stället äldre lag gälla i fråga om egendom, som enligt punkt 3 b i

övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning

fortfarande häftar för beviljad eller sökt förlagsinteckning.

Har fast egendom sålts före nya lagens ikraftträdande, skall 121 § i dess

äldre lydelse fortfarande gälla.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

25

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom

Härigenom förordnas, att 23 och 32 §§ samt 36 § 1 mom. förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

23 §.

Sker försäljning av fast egendom

i den ordning utsökningslagen bestämmer,

då skall, sedan auktionen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta

för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteckningen

faller utom vad

av köpeskillingen täckes, ej heller för

belopp, som av köpeskillingen täckes

men faller utom det för försäljningen

bestämda lägsta budet, där ej

köparen fått avräkna beloppet å köpeskillingen

såsom i 131 § utsökningslagen

sägs. Anteckning härom

skall, sedan till rätten eller domaren

inkommit handling, som visar köpeskillingens

fördelning, införas i inteckningsprotokollet,

å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting

och i stad å nästa rättegångsdag för

inteckningsärenden.

Sker försäljning av fast egendom

i den ordning utsökningslagen bestämmer,

då skall, sedan auktionen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta

vare sig för intecknat belopp, som

enligt borgenärsförteckningen faller

utom vad av köpeskillingen täckes,

eller för belopp, som av köpeskillingen

täckes men faller utom det

för försäljningen bestämda lägsta

budet, där ej köparen fått avräkna

beloppet såsom sägs i 131 § utsökningslagen,

eller för belopp inom

lägsta budet, för vilket betalning enligt

100 b § samma lag utgår ur den

del av köpeskillingen som influtit

genom särskild försäljning av tillbehör.

Har försäljning av tillbehör skett

utan att återstoden av egendomen

sålts, skall, sedan försäljningen vunnit

laga kraft och köpeskillingen erlagts,

den fasta egendomen icke vidare

häfta för intecknat belopp, för

vilket betalning utgår vid köpeskillingens

fördelning.

Sedan inskrivningsdomaren mottagit

handling som visar köpeskillingens

fördelning, skall han nästa

Senaste lydelse av 23 och 32 §§ se 1912:213 och av 36 § 1 mom. se 1924:387.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inskrivningsdag i inteckningsprotokollet

göra anteckning om den exekutiva

försäljningens inverkan på

intecknad fordran.

32

Är inteckning för fordran meddelad

i flera egendomar gemensamt,

vile ansvarigheten å var av egendomarna

till så stort belopp, som å den

faller efter förhållandet av denna

egendoms särskilda värde till sammanlagda

värdet av alla egendomarna.

Finnes ej i den handling, på

grund varav gemensam inteckning

beviljas, visst värde å varje egendom

utsatt, skall för bestämmande

av ansvarighetsbeloppet varje egendoms

värde beräknas efter den uppskattning

därå till allmän bevillning,

som var gällande året näst före den

tid, då inteckningen söktes, eller, där

sådan uppskattning för det året ej

finnes, den, som efter nämnda tid

först sker; finnes, när en eller flera

av egendomarna skola utmätningsvis

säljas, för någon av dem ej sådan

uppskattning, skall ansvarighetens

fördelning bestämmas efter de värden,

som, efter ty i utsökningslagen

stadgas, av utmätningsmannen åsättas

egendomarna.

Kan den,--

§•

Är inteckning för fordran meddelad

i flera egendomar gemensamt,

skall ansvarigheten vila på var av

egendomarna till så stort belopp som

på den faller efter förhållandet av

denna egendoms särskilda värde till

sammanlagda värdet av alla egendomarna.

Finnes ej i den handling, på

grund varav gemensam inteckning

beviljas, visst värde utsatt på varje

egendom, skall för bestämmande av

ansvarighetsbeloppet varje egendoms

värde beräknas efter det taxeringsvärde

som gällde året näst före

den tid då inteckningen söktes eller,

om sådant taxeringsvärde ej fanns,

det taxeringsvärde som därefter först

fastställdes. Finnes, när en eller flera

av egendomarna skola utmätningsvis

säljas, för någon av dem

ej sådant taxeringsvärde, skall ansvarighetens

fördelning bestämmas

efter de värden som åsättas egendomarna

av utmätningsmannen enligt

utsökningslagen.

återstående egendomarna.

36

1 mom. Har egendom, som gemensamt

med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen

bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av intecknade

beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hava fått

avräkna å köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall

innestå i egendomen; och varde därom,

efter ty i 23 § sägs, anteckning

gjord i inteckningsprotokollet.

§■

1 mom. Har egendom, som gemensamt

med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen

bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av intecknade

beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan ha fått

avräkna på köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall

innestå i egendomen. Har försäljning

av tillbehör skett utan att återstoden

av egendomen sålts, skall bestämmelsen

i 23 § andra stycket äga

motsvarande tillämpning. Anteck
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1967

(Nuvarande lydelse)

Varda av gemensamt mtecknade

egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare

häfta för vad av inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de egendomar,

som sålts; skolande därom,

när det visas, huru köpeskillingen

fördelats och att fördelningen blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, göras

anteckning i inteckningsprotokollet.

(Föreslagen lydelse)

ning om den exekutiva försäljningens

inverkan skall göras i inteckningsprotokollet

på sätt som föreskrives

i 23 § tredje stycket.

Om en eller flera av gemensamt intecknade

egendomar sålts utmätningsvis,

skola de övriga ej vidare

häfta för vad av inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de

egendomar som sålts. När det visas,

hur köpeskillingen fördelats och att

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, skall anteckning

därom göras i inteckningsprotokollet.

Motsvarande gäller, när tillbehör

till här avsedd egendom sålts enligt

100 a § utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 ocii 13 §§ lagsökningslagen

den 20 december 1946 (nr 808)

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagsökningslagen den 20 december

19461 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 §

För fordran---------

Borgenär som för sin fordran har

inteckning i fast egendom eller i fartyg

eller i luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, äge ock genom

lagsökning söka betalning ur den intecknade

egendomen.

13

Äro ej sådana skäl för handen

att målet bör hänskjutas till rättegång,

skall betalningsskyldighet

åläggas gäldenären; avser lagsökningen

betalning ur intecknad fast

egendom eller intecknat fartyg eller

luftfartyg eller intecknade reservdelar

till luftfartyg, fastställe rätten

fordringen till betalning ur den

intecknade egendomen.

(Föreslagen lydelse)

nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har

inteckning äger också genom lagsökning

söka betalning ur den egendom

vari inteckningen gäller.

§•

Äro ej sådana skäl för handen att

målet bör hänskjutas till rättegång,

skall betalningsskyldighet åläggas

gäldenären; avser lagsökningen betalning

ur egendom vari inteckning

gäller, skall rätten fastställa fordringen

till betalning ur egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

1 Senaste lydelse av 1 och 13 §§ sel955:237.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

29

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235)

med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Auktionsförrättaren skall--

Sedan den--------

Vid upprättande av borgenärsförteckningen

skall vad i 107 § andra

och tredje styckena, 108—110 §§,

112 § första stycket samt 118 §

utsölcningslagen stadgas beträffande

borgenärsförteckning för fast egendom

äga motsvarande tillämpning;

dock skall vid försäljning under konkurs

utöver de i 107 § tredje stycket

nämnda fordringarna under där

angiven förutsättning jämväl fordran

med förmånsrätt enligt 17 kap.

7 § handelsbalken upptagas i borgenär

sförteckningen.

7

Där luftfartyg eller intecknade

reservdelar ingå i konkursbo och,

efter ty i 71 § konkurslagen sägs,

auktion skall på begäran av borgenärerna

hållas för egendomens försäljning

i den ordning, som i denna

lag är stadgad, vare borgenär, som

i konkursen bevakat fordran, för

vilken egendomen på grund av inteckning

häftar eller med vilken är

förenad luftpanträtt i egendomen eller

varmed följer rätt att såsom säkerhet

kvarhålla egendomen eller

förmånsrätt som i 17 kap. 4 eller

7 § handelsbalken sägs, berättigad

att, där hans rätt till betalning ur

egendomen är ostridig eller styrkt,

---- —- -— — för försäljningen.

auktionsförrättaren framställt.

Vid upprättande av borgenärsförteckningen

skall vad i 107 § andra

och tredje styckena, 108—110 §§,

112 § första stycket samt 118 §

utsölcningslagen stadgas beträffande

borgenärsförteckning för fast egendom

äga motsvarande tillämpning.

§•

Där luftfartyg eller inteclcnade

reservdelar ingå i konkursbo och,

efter ty i 71 § konkurslagen sägs,

auktion skall på begäran av borgenärerna

hållas för egendomens försäljning

i den ordning, som i denna

lag är stadgad, vare borgenär, som

i konkursen bevakat fordran, för

vilken egendomen på grund av inteckning

häftar eller med vilken är

förenad luftpanträtt i egendomen eller

varmed följer rätt att såsom säkerhet

kvarhålla egendomen eller

förmånsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken

sägs, berättigad att, där

hans rätt till betalning ur egendomen

är o stridig eller styrkt, äska att för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse)

äska att försäljningen i stället sker

till gäldande av hans fordran; framställe

dock yrkande härom till auktionsförrättaren

senast vid den i 4 §

nämnda förhandlingen. Göres ej sådant

yrkande, må ej försäljning ske

till förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägarna.

(Föreslagen lydelse)

säljningen i stället sker till gäldande

av hans fordran; framställe dock yrkande

härom till auktionsförrättaren

senast vid den i 4 § nämnda

förhandlingen. Göres ej sådant yrkande,

må ej försäljning ske till

förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägarna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Vad som föreskrives i 4 och 7 §§ i deras äldre lydelse gäller alltjämt, när

luftfartyget eller reservdelarna enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna

till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning fortfarande häfta

för beviljad eller sökt förlagsinteckning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

31

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 4, 21, 26, 29 och 71 §§ konkurslagen1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges samt att i nämnda lag skall införas

en ny paragraf, betecknad 145 a §, av följande lydelse.

(Nuvarande lydelse)

4

Har lös egendom, vari förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 6 § första stycket

handelsballcen eller på grund av

förlagsinteckning eller inteckning i

jordbruksinventarier tillkommer borgenär,

blivit utmätt för annans fordran,

eller har egendom, som nyss sagts,

eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 5 § första

stycket handelsbalken, genom skriftlig

avhandling föryttrats med villkor,

att säljaren äger behålla egendomen

i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar,

gäldenären försättas i konkurs, så

framt ej gäldenären visar, att den

övriga egendom, vari borgenären

äger förmånsrätt, är tillräcklig till

gäldande av hans fordran.

21

(Föreslagen lydelse)

§•

Har lös egendom, vari förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 6 § första stycket

handelsbalken tillkommer borgenär,

blivit utmätt för annans

fordran,

eller har egendom, som nyss sagts,

eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 5 § första

stycket handelsbalken, genom skriftlig

avhandling föryttrats med villkor

att säljaren äger behålla egendomen

i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar,

gäldenären försättas i konkurs, såframt

ej gäldenären visar att den

övriga egendom, vari borgenären

äger förmånsrätt, är tillräcklig till

gäldande av hans fordran.

§•

Konkursdomaren skall-----— ---— — i konkurs.

Avträdes ärnbets- eller--------— närmaste förman.

Utvisar den — — —-----ur bouppteckningen.

Hör till----------säkra urskiljande.

Ingår i----— ---— om konkursen.

Finnes i boet egendom vilken hör

till sådan näringsverksamhet som

kan omfattas av företagsinteckning,

skall anmälan om konkursen ofördröjligen

sändas till den inskrivningsdomare

som har att upptaga

ärenden angående inteckning i verksamheten.

Inskrivningsdomaren har

att på första inskrivningsdag i in
-

Senaste lydelse av 4 § se 1932:175 och av 21, 26, 29 och 71 §§ se 1955:236.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skrivningsboken över ärenden om företagsinteckning

göra anteckning om

konkursen.

26

Varder beslut-------

Finnes i gäldenärens bo fast egendom

eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg eller

ock luftfartyg, som blivit infört

i luftfartygsregistret, eller lott i eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg, skall vad i 21 § tredje, fjärde

och femte styckena föreskrivits

angående anteckning eller anmälan

om konkursen äga motsvarande tilllämpning

i fråga om den högre rättens

beslut.

Innan i------------— sig,

§•

— anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom

eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg eller

ock luftfartyg, som blivit infört i

luftfartygsregistret, eller lott i eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg eller egendom, vilken hör till

sådan näringsverksamhet som kan

omfattas av företagsinteckning, skall

vad i 21 § tredje, fjärde, femte och

sjätte styckena föreskrivits angående

anteckning eller anmälan om konkursen

äga motsvarande tillämpning

i fråga om den högre rättens beslut,

betalas.

29 §.

Har gäldenären--------

Har borgenär under ovan angivna

tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst

sådan säkerhet ej betingats,

och är ej fråga om inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som

där avses, vare borgenären pliktig

att på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till

boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling

angående fast egendom

eller luftfartyg för verkställande

av utbyte efter ty därom är stadgat

samt handling, på grund varav

inteckning i fartyg, förlagsinteckning

eller inteckning i jordbruksinventarier

sökts, för inteckningens dödande.

Vad sålunda--------

— konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angiven

tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst

sådan säkerhet ej betingats,

och är ej fråga om inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som

där avses, är borgenären pliktig att

på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till

boet eller också tillhandahålla inteckningshandling

angående fast

egendom eller luftfartyg för verkställande

av utbyte enligt vad som

är föreskrivet därom samt handling,

på grund varav inteckning i fartyg

eller företagsinteckning sökts, för

inteckningens dödande.

om konkursansökningen.

71

Vill förvaltaren —--—- ----

Lös egendom--—-------

Samtycke, varom i första och andra

styckena förmäles, vare ej av nö
-

— kan ske.

försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och

andra styckena fordras icke, när för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

den, där förvaltaren vill genom fondlcommissionär

till gällande börspris

försälja å fondbörs noterat värdepapper.

Skall helt----------

Är fråga om försäljning av luftfartyg

eller av intecknade reservdelar

till sådant fartyg och finnes egendomen

inom riket, skall vad i 70 §

första och andra styckena sägs äga

motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren,

ehuru auktion ej ägt rum i

den ordning som för utmätt sådan

egendom är stadgad, med ombudsmannens

samtycke underlåta att föranstalta

om egendomens avyttrande,

skall dock därtill lämnas tillstånd

av de borgenärer, som i konkursen

bevakat fordran, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller med vilken är förenad luftpanträtt

i egendomen eller varmed följer

rätt att såsom säkerhet kvarhålla

egendomen eller förmånsrätt som i

17 kap. 4 eller 7 § handelsbalken

sägs. Gods i luftfartyg skall säljas i

samma ordning som gods i sjögående

fartyg.

Skall gäldenären 3

utlåtande nr 24 år 1967

(Föreslagen lydelse)

valtaren vill genom fondkommissionär

sälja på fondbörs noterat värdepapper

till gällande börspris. Samtycke

enligt andra stycket fordras ej

heller för försäljning av lös egendom

genom fortsättande av gäldenärens

rörelse.

och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg

eller av intecknade reservdelar

till sådant fartyg och finnes egendomen

inom riket, skall vad i 70 §

första och andra styckena sägs äga

motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren,

ehuru auktion ej ägt rum i

den ordning som för utmätt sådan

egendom är stadgad, med ombudsmannens

samtycke underlåta att föranstalta

om egendomens avyttrande,

skall dock därtill lämnas tillstånd av

de borgenärer, som i konkursen bevakat

fordran, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller med vilken är förenad luftpanträtt

i egendomen eller varmed följer

rätt att såsom säkerhet kvarhålla

egendomen eller förmånsrätt som i

17 kap. 4 § handelsbalken sägs. Gods

i luftfartyg skall säljas i samma ordning

som gods i sjögående fartyg.

från ansvarighet.

U5 a §.

Har betalning utfallit på kapitalbeloppet

av fordran, till säkerhet för

vilken företagsinteckning meddelats,

skall rättens ombudsman, sedan tiden

för klander mot framlagt utdelnings

för slag gått till ända eller

väckt klander avgjorts genom beslut

som vunnit laga kraft, göra anmälan

därom till inskrivningsdomaren och

därvid insända utdelning sför slag et

eller annan handling som visar fördelningen.

Kan det antagas att ytterligare

betalning kommer att tilläggas

inteckningshavaren, skall dock med

anmälan anstå till dess det blivit avgjort,

om sådan betalning skall utgå.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 24

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

När innehavare av inteckning som

avses i första stycket lyfter betalning,

skall anteckning härom göras

på inteckningshandlingen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Beträffande konkurs på grund av ansökan, som gjorts före nya lagens

ikraftträdande, skola dock 21, 26, 29 och 71 §§ i deras äldre lydelse gälla

och 145 a § ej tillämpas.

Vad som föreskrives i 4 § i dess äldre lydelse gäller alltjämt, när utmätningen

skett eller köpeavhandlingen upprättats före nya lagens ikraftträdande

eller utmätningen omfattar sådan egendom som enligt punkt 3 b i

övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning

fortfarande häftar för beviljad eller sökt förlagsinteckning. Ingår

sådan egendom i konkursboet, gäller också äldre lydelsen av 71 § femte

stycket.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

35

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 juni 1934 (nr 239)

om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 juni 1934 om bulvanförhållande

i fråga om aktier i vissa bolag skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Då aktier--------därtill visas.

Försäljning av aktierna å offentlig

auktion skall efter överexekutors

bestämmande äga rum i Stockholm

eller annan stad, där särskild av stadens

handels- och sjöfartsnämnd antagen

mäklare finnes. Å auktionen

må bulvanen ej själv inropa aktierna.

Inflytande medel skola uppbäras

av utmätningsmannen i den stad där

försäljningen äger rum. I övrigt skall

i ärendet i tillämpliga delar så anses,

som om aktierna utmätts till

gäldande av fordran hos bulvanen.

Äro aktierna av bulvanen pantsatta,

skall försäljning ske med bibehållande

av panthavarens rätt, där ej

denne nöjes med att för sin betalning

hålla sig till köpeskillingen.

Bulvanen vare pliktig att betala kostnad

som ej kan i enlighet med 198 §

utsökningslagen gäldas ur den försålda

egendomen.

Har överexekutor

Försäljning av aktierna a offentlig

auktion skall efter överexekutors

bestämmande äga rum i Stockholm

eller annan stad där särskild av stadens

handels- och sjöf artsnämnd antagen

mäklare finnes. På auktionen

får bulvanen ej själv inropa aktierna.

Inflytande medel skola uppbäras

av utmätningsmannen i den stad där

försäljningen äger rum. I övrigt skall

i ärendet i tillämpliga delar så anses,

som om aktierna utmätts till gäldande

av fordran hos bulvanen. Bestämmelserna

i 93 § 2 och 3 mom. utsökningslagen

äga dock ej tillämpning

i fråga om försäljningen. Äro aktierna

pantsatta av bulvanen, skall försäljning

ske med bibehållande av

panthavarens rätt, när ej denne nöjes

med att för sin betalning hålla

sig till köpeskillingen. Bulvanen är

pliktig att betala kostnad som ej kan

gäldas ur den försålda egendomen

i enlighet med 198 § utsökningslagen.

— — till överexekutor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper

Härigenom förordnas, att 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen den

6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

4

6. Då fondpapper säljas å exekutiv

auktion, anses auktionsför rättar en

såsom förmedlare.

7

4. För stämpel, som av förmedlaren

åsatts avräkningsnota, äger denne

utbekomma ersättning hos vilken

av kontrahenterna som helst. Stämpel

å avräkningsnota, som, efter försäljning

av fondpapper å exekutiv

auktion, av auktionsför rättar en upprättas,

skall gäldas på sätt i 198 §

utsökningslagen om kostnad för utmätt

egendoms försäljning stadgas.

(Föreslagen lydelse)

§•

6. Då fondpapper säljas exekutivt,

anses förrättningsmannen såsom förmedlare.

§•

4. För stämpel, som av förmedlaren

åsatts avräkningsnota, äger denne

utbekomma ersättning hos vilken

av kontrahenterna som helst. Stämpel

på avräkningsnota som upprättas

efter exekutiv försäljning av fondpapper

skall gäldas på sätt i 198 § utsökningslagen

föreskrives om kostnad

för utmätt egendoms försäljning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

1 Senaste lydelse av 7 § 4 mom. se 1927:225.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

37

Inledning

I propositionen anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling,

under rubriken Inledning bl. a. följande.

Lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom och lagen

samma dag (nr 454) om företagsinteckning träder i kraft den 1 januari 1967.

Den förstnämnda lagen ersätter lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående

vad till fast egendom är att hänföra och innefattar bl. a. en ändring av gränsdragningen

mellan fast och lös egendom. Genom lagen om företagsinteckning

upphävs förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning

och lagen den 21 februari 1958 (nr 54) om förlagsinteckning i

vissa oljelager samt, för jordbrukets vidkommande, lagstiftningen om inteckning

i jordbruksinventarier, om panträtt i spannmål och om panträtt i

spånadslin och hampa.

I propositionerna med förslag till lagarna om fast egendom och om företagsinteckning

framhöll jag att lagarna skulle få återverkningar på det

exekutionsrättsliga planet och att jag avsåg att senare lägga fram förslag

till de ändringar i exekutionsrättsligt hänseende som behövdes (prop.

1966: 23 s. 14 och 1966: 24 s. 7). Jag nämnde också att dessa förslag borde

föreläggas riksdagen i sådan tid, att ändringarna kunde träda i kraft samtidigt

med den lagstiftning som propositionerna avsåg.

Till grund för lagen om företagsinteckning låg ett betänkande av förlagsinteckningskommittén

(SOU 1964: 10). Detta betänkande innehåller förslag

till vissa följdändringar i utsökningslagen (UL), konkurslagen (KL) och

lagsökningslagen (LagsL). Lagberedningen, som sedan år 1960 arbetar med

en reformering av UL och därmed sammanhängande lagstiftning, tog sedermera

upp hela frågan vilka ändringar inom exekutionsrätten som kunde

anses påkallade med hänsyn till då föreliggande förslag till ny lagstiftning

om fast egendom och om företagsinteckning. Den 30 december 1965 — då

till lagrådet remitterade förslag till sådan lagstiftning förelåg — avgav beredningen

betänkande i ämnet, Utsökningsrätt IV (SOU 1966: 7). Betänkandet

är undertecknat av justitierådet Gösta Walin, ordförande, hovrättsrådet

Ulf Lundvik och hovrättsrådet Gösta Dyrssen.1

Beredningens betänkande innehåller förslag till författningsändringar som

föranleds av de nyssnämnda civilrättsliga reformerna. Ändringsförslagen avser

framför allt UL men även andra författningar såsom inteckningsförordningen

(IF), KL och LagsL. I betänkandet tas även upp vissa exekutionsrättsliga

frågor, som inte nödvändigtvis hör samman med de civilrättsliga

1 Lagberedningen har samrått med följande experter hos beredningen, nämligen t. f. kronodirektören

J. O. Beck-Friis, bankdirektören E. V. Burling, byråchefen E. B. A. Ehnbom, kronofogden

N. O. Frykholm, hypoteksdirektören B. O. G. Gunnhagen, advokaten S. Lindskog, professorn

L. T. Welamson, kronofogden S. J. M. Wieselgren, direktören S. K. Åvall och advokaten

A. R. Öhman.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2''r år 1967

reformerna men som beredningen ändå har ansett sig böra behandla samtidigt.

Bl. a. har beredningens omarbetning av reglerna om fastighetsexekutionen

ansetts böra medföra vissa jämkningar beträffande exekution i lös

egendom. Beredningen har också föreslagit ändringar i UL som syftar till

att hindra att utmätt egendom försäljs till underpris. Åtskilliga av beredningens

förslag förutsätter att kompletterande tillämpningsföreskrifter införs

i kungörelsen den 27 november 1964 (nr 846) med vissa bestämmelser

om handläggningen hos utmätningsman (handläggningskungörelsen).

Efter remiss har yttranden över beredningens betänkande avgetts av JK,

hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, riksrevisionsverket,

kommerskollegium, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, överexekutorerna för

Göteborgs, Malmö och Norrköpings kronofogdedistrikt, Föreningen Sveriges

kronofogdar, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan

(de båda sistnämnda med gemensamt yttrande), Svensk industriförening,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges industriförbund, Sveriges jordbrukslcasseförbund,

Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges lantbruksförbund. Sveriges allmänna

hypoteksbank och Sveriges jordbrukskasseförbund har inskränkt sig

till att helt instämma i vad Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshypoteksinstitution har anfört i sitt yttrande.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden av handelsltamrarna i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle, Örebro, Borås, Jönköping,

Sundsvall och Karlstad. Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats

yttrande av direktören för Stockholms stads auktionsverk. Vidare har exekutionsväsendets

organisationsnämnd och vissa länsstyrelser bifogat yttranden

från åtskilliga kronofogdemyndigheter.

Jag anhåller nu att få ta upp lagförslagen i Utsökningsrätt IV till behandling.

I betänkandet Utsökningsrätt III (SOU 1964:57), som lagberedningen

(samma ledamöter som förut har nämnts) avgav den 20 november 1964,

lade beredningen fram förslag angående exekution i lön, beneficium m. m.

Detta betänkande har remissbehandlats och är nu föremål för övervägande

inom justitiedepartementet. Vissa av förslagen i betänkandet kan dock lämpligen

prövas redan i förevarande sammanhang. Detta gäller närmast vissa

bestämmelser i 62—64 och 66 §§ UL angående utmätningsordningen m. m.

Under remissbehandlingen av Utsökningsrätt III väcktes förslag om en uppmjukning

av kravet i 7 § UL på vittne vid exekutiv förrättning. Också det

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

förslaget kan prövas redan i detta sammanhang. Jag anhåller därför att nu

få behandla även dessa förslag.

Lagberedningens förslag och remissyttrandena däröver

Utskottet hänvisar till redogörelsen i propositionen s. 47—106.

Departementschefen

I den allmänna motiveringen för lagförslagen anför departementschefen

följande.

Allmänna synpunkter

En bärande tanke bakom den nya lagen om vad som är fast egendom är

önskemålet att åstadkomma större möjligheter för näringsidkare att utnyttja

sina tillgångar som kreditunderlag. Genom att kretsen av tillbehör

till industrifastigheter har vidgats kommer maskiner och annan utrustning,

som representerar stora kapitalvärden, att tillsammans med den

egentliga fastigheten kunna utnyttjas som objekt för belåning på fastighetskreditmarknaden.

Även lagen om företagsinteckning tillgodoser näringslivets

intressen på kreditområdet. Kretsen av inteclcningsberättigade subjekt

har vidgats och omfånget av den egendom som kan besväras av inteckning

har breddats. Dessutom har inteckningshavarens ställning förbättrats,

vilket är ägnat att göra lån mot företagsinteckning mer attraktiva

för kreditgivare.

De nämnda lagarna medför inte bara fördelar av nu skisserad art. Som

framhölls när lagförslagen lades fram medför de också vissa problem på

det exekutionsrättsliga området.

Lagberedningen har nu lagt fram förslag till lösningar av de exekutionsrättsliga

frågor som har uppkommit som följd av de nya civilrättsliga lagarna.

Eftersom förslagen i det föregående har redovisats både översiktligt

i inledningsavsnittet och därefter mer i detalj, inskränker jag mig till att

nu peka på några huvudpunkter. Enligt beredningens förslag skall det bli

möjligt att sälja utmätt fastighet och tillbehör till denna var för sig, när

detta ur ekonomisk synvinkel och i övrigt framstår som lämpligare än en

gemensam försäljning, Vidare föreslås nya regler om fastighetsägares rätt

att förfoga över utmätt fastighet. Dessa är betingade främst av att den

fasta egendomen kommer att omfatta även lätt flyttbara tillbehör. Reglerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

40 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

innebär en viss skärpning i förhållande till gällande rätt. De kompletteras

med bestämmelser som gör det möjligt att säkerställa att vad som hör till

utmätt tastighet inte skingras. Andra föreskrifter som föreslås syftar till

att skapa klarhet i frågan vilken egendom som hör till en utmätt fastighet.

Bland dessa kan nämnas föreskrifter angående förrättningsmans utredning

om vad som är fastighetstillbehör och angående handläggningen av tvist

om tillbehör. Lagen om företagsinteckning har gett beredningen anledning

att särskilt uppmärksamma vilken ställning inteckningshavare bör ha, när

utmätning för annans fordran — med sämre förmånsrätt — sker i den företagsintecknade

egendomen. I det avseendet innebär beredningsförslaget en

avvägning mellan inteckningshavarens och utmätningssökandens intressen

så att den sistnämnde under särskilda förutsättningar men inte annars får

företräde för sin fordran.

Utöver de ändringar som direkt föranleds av den nya civilrättsliga lagstiftningen

lägger beredningen fram förslag som syftar till att motverka

att utmätt egendom säljs till underpris. Underhandsförsäljning av lös egendom

skall sålunda kunna komma i fråga som alternativ till auktion. Vidare

föreslås nya regler som ger vidgat utrymme för försäljning på kredit. Bestämmelserna

om försäljning under hand och på kredit avses bli tillämpliga

också vid separat försäljning av fastighetstillbehör. Dessutom föreslår beredningen

att den som förrättar auktion på fast eller lös egendom skall ha

rätt att vägra godta inrop, om han finner sannolikt att avsevärt bättre vederlag

kan uppnås,.

Beredningens förslag har fått ett övervägande gynnsamt mottagande

under remissbehandlingen. På vissa punkter har det dock mött en del

erinringar. Som närmare kommer att framgå av det följande anser jag mig

kunna godta förslagen i huvudsak. Endast på vissa punkter finner jag anledning

till avvikelser.

Beredningen har enligt min mening lyckats finna ändamålsenliga lösningar

på de exekutionsrättsliga problem som de nyssnämnda civilrättsliga

lagarna föranleder. Delvis har beredningen därvid använt metoden

att låta utmätningsman eller överexekutor mera fritt — i regel dock med

ledning av vissa angivna rekvisit — avgöra om åtgärd av det ena eller andra

slaget skall komma i fråga. Eftersom omständigheterna i enskilda fall

kan skifta avsevärt, synes det ofrånkomligt att använda en sådan metod.

De exekutiva myndigheterna får emellertid härigenom vissa nya utredningsoch

prövningsuppgifter. Det måste därför, som flera remissinstanser har

anfört, antas att dessa myndigheters arbetsbörda kommer att öka i viss utsträckning.

Det är dock att märka att flertalet av förslagen rör exekutionstall

som inte hör till den allra vanligaste typen, nämligen exekution i fast

egendom och i företagsintecknad egendom. Det finns inte anledning att

räkna med att de föreliggande förslagens genomförande kommer att få så

omedelbara effekter på de exekutiva myndigheternas arbete att det blir nöd
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961 41

vändigt med förstärkningar av exekutionsväsendets resurser under innevarande

budgetår. För det kommande budgetåret har exekutionsväsendets

organisationsnämnd i ett tillägg till sitt remissvar uttalat att ett genomförande

av de här aktuella förslagen bör föranleda en anslagsökning med

650 000 kr. för personalförstärkningar och att framställning härom kommer

att göras till chefen för inrikesdepartementet. Det kan nämnas att det

angivna kostnadsbeloppet motsvarar ungefär 1 % av nuvarande kostnader

för personal. Ställning till eventuella personalökningar inom exekutionsväsendet

torde få tas i samband med budgetbehandlingen.

Fn annan konsekvens av förslagen, som har framhållits i några remissyttranden,

är att en del av de nya förfarandena, t. ex. underhandsförsäljning

och utredning om fastighets tillbehör, kommer att kräva viss tid och därmed

att föranleda att exekutionen som helhet ibland kan bli mer utdragen.

Det är dock angeläget att man oavsett detta upprätthåller de principiella

kraven på snabbhet i förfarandet. Med hänsyn härtill anser jag, att de bestämmelser

om tidsfrister för olika åtgärder som finns i 88 c § UL inte bör

ändras. Det bör erinras om att tidsfristerna enligt paragrafen kan förlängas,

om det föreligger särskilda skäl till detta.

Ett förhållande som jag vill understryka särskilt är att beredningen i

förslagen har tagit speciell hänsyn till intresset att exekutiva försäljningar

skall ge så goda resultat som möjligt. Detta är viktigt från enskilda borgenärers

synpunkt och därmed för kreditmarknaden i allmänhet. Minst lika

viktigt är det från social synpunkt att gäldenärer inte drabbas av värdeförstöring

genom att deras tillgångar säljs till underpris.

Förslagen innebär att fem nya paragrafer införs i UL och att tilllägg

och jämkningar behövs i ett stort antal andra paragrafer. Det kan inte

förnekas att UL formellt mer och mer framstår som ett lappverk och att

den har blivit alltmer svåröverskådlig. Behovet av en omredigering gör sig

gällande med allt större styrka.

Om de föreslagna ändringarna i UL genomförs, blir det nödvändigt att

se över och komplettera handläggningsbestämmelser och föreskrifter om

avgifter m. m. som utfärdas av Kungl. Maj :t. Dessa frågor torde få anmälas

i annat sammanhang men för att ge ett tillräckligt underlag för att

bedöma mina lagförslag kommer jag i det följande att lämna vissa redogörelser

för mina synpunkter även i dessa delar.

Separat försäljning av fastighetstillbehör

De nuvarande reglerna om utmätning av fastighet bygger på principen att

allt vad som rättsligt sett är fast egendom anses inbegripet i exekutionen

(jfr 78 § UL). Fastigheten med alla tillbehör utgör en odelbar enhet och

det är f. n. inte möjligt att under exekution sälja något eller några tillbehör

till fastighet för sig.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Den viktigaste nyheten i lagen om vad som är fast egendom är att kretsen

av tillbehör till industrifastighet väsentligt vidgas. Lagen räknar som industritillbehör

inte bara— som f. n. — föremål som har visst mekaniskt och

mer permanent samband med fastigheten utan också egendom, som till sin

natur är lös i betydelsen lätt flyttbar. Denna vidgning av industritillbehörskretsen

har medfört önskemål att jämka på principen att fastighet och alla

dess tillbehör vid exekution skall räknas som en odelbar enhet. Man räknar

nämligen med att, om man kan sälja lätt avskiljbara industritillbehör som

t. ex. maskiner till särskilda köpare, som är intresserade av att förvärva sådan

egendom, detta i en del fall kan komma att ställa sig mer fördelaktigt

än att sälja dem tillsammans med den egentliga fastigheten.

Beredningen har föreslagit möjlighet att under fastighetsexekution sälja

fastighetens tillbehör separat. Detta förslag har mottagits positivt under

remissbehandlingen. En enda remissinstans avstyrker med motiveringen

att vid försäljning av fast egendom helheten av grund, byggnader och inventarier

representerar ett större värde än summan av delarnas värde och

att denna helhet därför inte bör uppdelas i exekutionssammanhanget. Redan

i prop. 1906:24 (s. 70) ställde jag mig tämligen tveksam till detta argument.

Jag ansåg dock att man i vissa fall bör kunna få ett bättre pris vid

försäljning av den samlade produktionsenheten än vid särför sälj ning.

I likhet med det alldeles övervägande antalet remissinstanser ansluter jag

mig till den principiella ståndpunkten att det skall finnas möjlighet till

separat försäljning av tillbehör. Även om en sådan möjlighet främst får

betydelse när det gäller industritillbehör, kan det antas få praktiskt värde

även i fråga om andra tillbehör. Separat försäljning bör därför kunna tillgripas

beträffande alla slag av tillbehör.

Beredningens uppfattning är att nuvarande ordning dock bör vara huvudregel

och att möjligheten till separat försäljning bör få karaktär av undantagsregel.

Jag delar denna uppfattning. Fråga om separat försäljning bör i

det enskilda fallet tas upp till prövning bara om det verkligen är sannolikt

att sådan försäljning medför fördelar framför gemensam försäljning av all

den fasta egendomen. Detta bör som beredningen har föreslagit komma till

uttryck i lagtexten. I det enskilda fallet bör alltså ske en lämplighetsprövning

om fördelar står att vinna genom separat försäljning av tillbehör. Därvid

måste hänsyn tas till alla omständigheter som talar för och emot separat

försäljning. Det bör beaktas att ett tillbehör kan vara av sådan betydelse

för en ändamålsenlig användning av fastigheten att denna efter en försäljning

av tillbehöret får ett betydligt mindre värde. Detta kan t. ex. bli fallet

om vid exekution i en industrifastighet särskilt viktiga delar av den maskinella

utrustningen säljs för sig så att fastigheten förlorar sitt värde som del

i en driftsenhet. När man bedömer om en tillbehörsförsäljning blir gynnsam

eller inte, måste man alltså beakta dess följder för själva fastigheten

och återstoden av tillbehören.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967 43

Beredningens förslag innebär, att separat försäljning kommer i fråga endast

om överexekutor finner det sannolikt att tillbehör med fördel bör kunna

säljas för sig. Överexekutor skall då kalla rättsägare, vilkas rätt kan påverkas

av försäljningen, till sammanträde för förhandling om saken (100 a §

1 mom. UL). Avsikten är att rättsägarna skall få tillfälle att uttala sig i

frågan, huruvida tillbehörsförsäljning över huvud skall ske, och beträffande

tillvägagångssättet vid försäljningen. Om en särförsäljning bedöms bli fördelaktig,

skall försök göras att sälja tillbehören så gynnsamt som möjligt.

Efter tillbehörsförsäljningen skall enligt förslaget fastigheten och återstående

tillbehör säljas i vanlig ordning.

Det bästa underlaget för en bedömning om separat försäljning är motiverad

får man givetvis, om man före avgörandet prövar både särutbud och

gemensamt utbud. Beslut i frågan om separat försäljning får i så fall fattas

först sedan man bär jämfört dels de anbud som har avgetts på viktigare inventarier

för sig och återstående fast egendom för sig, dels de bud som erhålls

på den sammanhållna fasta egendomen. Beredningen har diskuterat en

sådan realisationsmetod men betvivlar att goda bud på tillbehören skulle

avges med en sådan ordning. Förfarandet anses därför bli onödigt omständligt.

I likhet med det övervägande flertalet remissinstanser ansluter jag mig

till denna uppfattning. Jag anser således att det inte bör krävas att överexekutor

prövar både särutbud och gemensamt utbud, innan beslut om tillbehörsförsäljning

fattas.

Under remissbehandlingen har JK fört fram en tanke som innebär att i

vissa fall en utbyggnad av förfarandet skall kunna förekomma. Enligt denna

tanke skulle överexekutor kunna få rätt att före sammanträdet med rättsägarna

anordna ett anbudsförfarande, så att avgivna bud kan tjäna till ledning

för bedömningen vid sammanträdet. Beträffande detta förslag vill jag

påpeka, att om det föreligger förutsättningar att tillämpa den av beredningen

föreslagna bestämmelsen i 96 a § UL om försäljning under hand,

det i och för sig inte finns något formellt hinder att infordra anbud på tillbehör

redan före sammanträdet. Jag vill emellertid framhålla att — enligt

vad som kommer att framgå vid min behandling av frågan om underhandsför

sälj ning av utmätt egendom — det är förutsatt att förrättningsmannen

inte skall vidta några mera kostsamma åtgärder för att få in anbud innan

rättsägarna har kontaktats. Detta medför att det endast undantagsvis torde

bli möjligt att infordra anbud före sammanträdet.

Enligt beredningens förslag skall överexekutor självmant föranstalta om

sammanträde, när han finner sannolikt att tillbehör till fast egendom med

fördel kan säljas för sig. Under remissbehandlingen har från ett par håll

riktats kritik mot att initiativet skall ligga hos överexekutor och gjorts

gällande att överexekutor borde pröva frågan bara efter framställning från

rättsägare. Bl. a. har arbetsbesparingssynpunkter åberopats till stöd för

denna mening. Jag vill i anslutning till detta erinra om den undantagska
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

raktär som institutet separat tillbehörsför sälj ning skall ha. I flertalet exekutionsfall

som gäller fast egendom torde utan någon närmare prövning

från överexekutors sida stå klart att det inte finns anledning att vidta några

åtgärder för en särförsäljning av tillbehör. En initiativrätt för överexekutor

kan därför inte antas föra med sig att hans arbetsbörda ökas nämnvärt. Vidare

är att märka att överexekutor vid sin bedömning har tillgång till den

beskrivning över fastigheten, som skall upprättas enligt 79 § UL och vilken

— enligt vad jag föreslår i det följande •— vid behov skall innehålla uppgift

om de tillbehör som åtföljer fastigheten. På det tidiga stadium av förfarandet

när frågan om eventuell separatförsäljning skall avgöras kommer

däremot den enskilde rättsägaren ofta att sakna förutsättningar att bedöma

om något eller några tillbehör med fördel bör kunna avyttras särskilt, och

vissa rättsägare kan f. ö. sakna kännedom om att exekution har inletts. Från

den synpunkten torde det vara lämpligast att överexekutor har att agera

självmant. Detta hindrar inte att en rättsägare genom anmälan till överexekutor

kan fästa dennes uppmärksamhet på att visst tillbehör med fördel

bör kunna säljas för sig. I likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser

ansluter jag mig alltså till beredningens förslag, att överexekutor

skall på eget initiativ ta upp fråga om separat försäljning när anledning

därtill föreligger.

Det sammanträde som skall hållas inför överexekutor har till ändamål

att ge rättsägarna tillfälle att föra fram sina synpunkter i frågan, om separat

tillbehörsför sälj ning är lämplig eller inte. Vid sammanträdet bör detta

vara huvudfrågan. Emellertid bör också andra spörsmål som prisfrågor,

försäljningsform m. m. kunna diskuteras.

Om de rättsägare som har kommit till sammanträdet blir eniga om att

tillbehör skall säljas för sig, skall överexekutor enligt beredningens förslag

(100 a § 2 mom. UL) förordna i enlighet härmed, om det inte föreligger

särskilda skäl mot sådant förordnande. Blir de närvarande rättsägarna

däremot inte eniga om särförsäljning, får sådan försäljning äga rum bara

om överexekutor finner synnerliga skäl föranleda det. I några remissyttranden

har gjorts gällande att bestämmelserna inte ger rättsägarna tillräckligt

inflytande. Man har inte velat godta att överexekutor får det yttersta

avgörandet. Från något håll har också hävdats att överexekutor undantagslöst

bör vara skyldig att förordna om separat försäljning, när rättsägarna

enhälligt önskar detta.

Jag delar uppfattningen att rättsägarna bör få stort inflytande på valet

av försäljningsform. Emellertid anser jag beredningens överväganden ha

goda skäl för sig. Särskilt vill jag fästa uppmärksamheten på att de föreslagna

bestämmelserna tar sikte på önskemålen hos de rättsägare som är

närvarande. För frånvarande rättsägare är det av värde att överexekutor

inte är helt bunden av vad de närvarande yrkar. Bl. a. bör överexekutor

kunna ta hänsyn till vad frånvarande rättsägare har anfört skriftligen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Om det vid ett sammanträde finns en enhällig opinion för en separat tillbehörsför

sälj ning, bör överexekutor regelmässigt förordna därom. Bara

om särskilda skäl föreligger får han frångå en enig uppfattning bland de

närvarande rättsägarna. Ett särskilt skäl kan, som redan har antytts, vara

att bara någon eller några av flera kallade rättsägare har inställt sig och

att det därför är osäkert om den mening som har kommit till uttryck är

representativ. Är rättsägarna å andra sidan inte eniga om separat försäljning,

skall någon åtgärd för sådan försäljning i allmänhet inte vidtas. Som

beredningen har framhållit kan dock inte heller denna regel vara undantagslös.

Har flertalet närvarande rättsägare begärt separatförsäljning och

framstår sådan som klart lämplig, bör någon eller några enstaka rättsägares

invändningar kunna lämnas åsido. Särförsäljning bör dock så gott som

alltid vara utesluten, om rättsägarna enhälligt motsätter sig en sådan. Jag

kan alltså ansluta mig till beredningens överväganden på denna punkt.

Skall fastighetstillbehör säljas för sig, bör som beredningen har föreslagit

försäljningen ske enligt de regler som gäller för försäljning av utmätt

lösöre (100 a § 3 mom. UL). Liksom beredningen anser jag att försäljningen

i första hand bör ombesörjas av överexekutor. Att överexekutor för

särskilt fall kan överlåta åt annan lämplig person, t. ex. kronofogde, att

som överexekutor svara för en beslutad tillbehör sförsäljning framgår av

1 § 3 mom. UL. Till förfarandet vid separat tillbehörsförsäljning vill jag

återkomma i specialmotiveringen.

Under remissbehandlingen har uttryckts vissa farhågor för att särskild

försäljning av tillbehör kommer att medföra att det exekutiva förfarandet

fördröjs. Jag kan hålla med om att en ökad tidsutdräkt i allmänhet knappast

kan undvikas. Detta är emellertid en nackdel som både överexekutor

och berörda rättsägare får beakta, innan beslut om särförsäljning träffas.

Självfallet är det önskvärt att den exekutiva försäljningen av fastigheten

inte försenas onödigtvis. Vid sammanträdet inför överexekutor bör därför

frågan tas upp, inom vilken tid en särförsäljning skall vara slutförd. Vad

överexekutor i samråd med rättsägarna bestämmer i detta avseende bör

iakttas under det fortsatta förfarandet. Har sådant beslut inte fattats, bör

försäljningen ske snarast möjligt. Bestämmelser härom föreslås i 100 a § 4

mom. UL.

Jag delar beredningens uppfattning (100 b § 1 mom. UL) att vad som

flyter in genom en tillbehörsförsäljning i första hand skall tillkomma den

som har fordran med bästa rätt i fastigheten. Detta är en nödvändig konsekvens

av att särförsäljning minskar den fasta egendomens substans och

därmed den rätt till betalning ur fastigheten som kan tillkomma inteckningshavare

och andra. Genom denna regel görs ett visst avsteg från den

s. k. övertagandeprincipen, som innebär att kapitalbeloppet av intecknad

gäld som faller inom lägsta budet skall stå kvar i fastigheten vid exekutiv

försäljning (117 § UL). I något remissvar har framhållits att vissa nack
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

delar är förenade med ett sådant avsteg från övertagandeprincipen. I likhet

med beredningen anser jag emellertid att sådana nackdelar väsentligen

kan elimineras genom att inteckningshavare får möjlighet att avstå från

betalning ur köpeskilling för separat sålda tillbehör utan att det minskar

hans rätt i fastigheten. En inteckningshavare, som anser att säkerheten för

hans fordran är t illräcklig även efter en tillbehörsför sälj ning, kan alltså

låta sin fordran stå kvar i den återstående fasta egendomen. Belopp som

avstås — av en eller flera inteckningshavare — skall tillkomma den som

därnäst har bästa rätt och som inte har avstått från betalning.

Förfarandet vid exekution i fastighet är komplicerat och tidsödande. Det

drar också betydande kostnader. Det är därför angeläget att ha en ordning

som gör det möjligt att inställa förfarandet så snart ändamålet med

exekutionen har uppnåtts. Beredningen har föreslagit regler i detta syfte

(100 b § 2 mom. UL). De innebär, att förfarandet skall avbrytas om det

genom särskild tillbehörsförsäljning har flutit in medel som förslår till

förnöjande av exekutionssökanden och de borgenärer som har bättre rätt

och som inte har avstått från betalning. Under remissbehandlingen har

inte gjorts någon invändning mot regler av sådan innebörd, och jag vill

också ansluta mig till beredningens förslag i denna del.

En remissinstans har fört fram synpunkten att det redan före en tillbehörsförsäljning

bör stå klart vilka borgenärer som vill ha betalning ur

influtna medel, eftersom det annars är risk att förfarandet avbryts för

tidigt eller för sent. I det sammanhanget har framkastats tanken att ett

särskilt bevakningssammanträde bör anordnas före försäljningen. Jag

vill framhålla att regler av innebörd, att rättsägare för att få betalning ur

köpeskillingen för tillbehör skall åläggas att bevaka sina anspråk, skulle

bli komplicerade och medföra ökad tidsutdräkt vid tillbehörsförsäljning.

Bl. a. skulle det bli nödvändigt med ett kungörelseförfarande före varje

försäljning så att varje rättsägare verkligen kan presumeras få kännedom

om exekutionen. Detta måste nämligen vara en förutsättning för att man

skall vara berättigad att tillerkänna borgenärens passivitet — dvs. den underlåtna

bevakningen — rättsverkan. Jag anser mig inte kunna förorda

en sådan ordning.

Intresset av att få klarhet i frågan vilka borgenärer som vill ha betalning

ur influtna medel får tillgodoses genom att överexekutor är verksam för att

snarast möjligt klarlägga den saken. Överexekutor bör därför söka få besked

i saken redan vid det sammanträde som skall hållas enligt den föreslagna

100 a § UL, innan beslut om särförsäljning av tillbehör fattas.

De föreslagna bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för separat

sålda tillbehör och om avstående från betalning gör det möjligt att helt

inrikta förfarandet vid en fastighetsexekution på försäljning av tillbehör.

Denna möjlighet kan bli av särskild betydelse när en borgenär med en ford
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

rån, som är relativt obetydlig i förhållande till fastighetens värde, har

tvingats begära utmätning av hela fastigheten. Har en fastighet utmätts för

t. ex. smärre skattefordringar eller leverans- eller lönefordringar av begränsad

storlek, torde förfarandet ofta kunna inskränkas till en tillbehörsförsäljning.

En förutsättning härför är dock att de som har fordringar i

fastigheten på grund av inteckning finner det förenligt med sina intressen

att avstå från betalning ur köpeskillingen för tillbehören.

Om ett förfarande avbryts efter en tillbehörsförsäljning, måste sammanträde

för fördelning av influtna medel hållas. Bestämmelser om detta föreslås

i 100 b § 2 mom. UL. Till dessa vill jag återkomma i specialmotiveringen.

När det exekutiva förfarandet inte kan avbrytas efter särskild tillbehörsförsäljning,

måste återstoden av den fasta egendomen säljas. Offentlig auktion

är f. n. den enda försäljningsmetod som därvid kommer i fråga.

Innan auktion hålls, skall det s. k. lägsta budet bestämmas. Detta skall

enligt gällande bestämmelser överstiga, förutom kostnaderna för förfarandet,

summan av de fordringar som har förmånsrätt framför exekutionsfordringen.

Är det så att särskild tillbehörsförsäljning har föregått auktionen,

måste vid bestämmandet av lägsta budet hänsyn tas till hur fördelning skall

ske av medel som har influtit genom särförsäljningen. Om dessa medel skall

användas till betalning av fordran med bättre rätt än exekutionsfordringen

eller av kostnaderna för förfarandet, måste lägsta budet nämligen sänkas

i motsvarande mån. Frågan om fördelningen av köpeskillingen för tillbehören

måste alltså prövas, innan lägsta budet bestäms. Jag föreslår i likhet

med beredningen att bestämmelser härom tas in i 113 § 2 mom. och i ett

nytt 2 mom. i 106 § UL.

Vad jag nyss har sagt ger vid handen att fastighetsauktion inte kan äga

rum, förrän man vet om en särför sälj ning av tillbehör till fastigheten skall

ske eller inte. Kommer försäljning av tillbehör till stånd, kan auktionsvillkoren

påverkas. Om en tilltänkt försäljning däremot av någon anledning inte

blir av, skall de tillbehör som har varit aktuella för särskild försäljning

ingå i utropet på auktionen. I överensstämmelse med beredningens förslag

förordar jag därför att i 101 § 3 mom. UL föreskrivs, att kungörelse om

fastighetsauktion inte får utfärdas förrän en beslutad tillbehörsförsäljning

har vunnit laga kraft eller frågan om sådan försäljning har förfallit.

Detta förslag föranleder att man behöver kunna fastställa om och när en

tillbehörsförsäljning vinner laga kraft. Det bör m. a. o. — i motsats till vad

som gäller i fråga om exekutiv auktion på lös egendom — bestämmas en

frist för klagan över tillbehörsförsäljning. Fristen bör naturligen anknyta

till nu gällande regler om besvär över auktion som hålls av överexekutor.

Besvärsinlaga bör alltså inkomma till överexekutor inom tre veckor från

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

försäljningsdagen. Samma besvärstid bör gälla vare sig försäljningen sker

på auktion eller under hand. Jag föreslår att bestämmelser i ämnet införs

i 213 § 2 mom. UL i enlighet med vad beredningen har föreslagit.

Beredningen anser att själva förordnandet om separat försäljning inte bör

kunna överklagas särskilt. De skäl som beredningen bär anfört för denna

ståndpunkt anser jag bärkraftiga och jag ansluter mig därför till beredningens

förslag på denna punkt. I sammanhanget bör erinras om att de föreslagna

bestämmelserna i 100 a § UL ger den enskilde rättsägaren ganska

effektiv möjlighet att vid sammanträdet motverka tillbehörsförsäljning om

han så vill. Motsätter han sig sådan försäljning, får överexekutor nämligen

förordna därom bara om synnerliga skäl föreligger.

I enlighet med vad jag nu har anfört föreslår jag att i UL upptas de två

nya paragraferna 100 a och 100 b och vidare att ändringar genomförs i

101, 106, 113 och 213 §§. Som kommer att framgå av specialmotiveringen

föranleder förslaget vissa följdändringar i andra bestämmelser.

Ägarens befogenheter beträffande utmätt fast egendom m. m.

Det exekutiva förfarandet beträffande fastighet avser i princip allt som

hör till den fasta egendomen när exekutionen inleds. Att fastigheten och allt

vad som hör till den tas i anspråk för borgenärernas räkning, hindrar emellertid

inte att fastighetsägaren har kvar åtskilliga befogenheter beträffande

fastigheten. Det är från både praktisk och principiell synpunkt viktigt att

gränserna för dessa befogenheter är så klart fastställda som möjligt.

I UL finns f. n. inte några direkta bestämmelser om hur ägaren får utnyttja

fastighet som har utmätts. Lagen förutsätter emellertid att ägaren

får sitta kvar på fastigheten och sköta dess förvaltning. Allmänt anses att

ägaren får tillgodogöra sig »normal avkastning» men att han inte får vidta

åtgärder till förfång för borgenärerna. Detta har setts som en följd

framför allt av bestämmelserna i 81 § 2 mom. UL om det s. k. större sysslomannaskapet.

Ett sådant sysslomannaskap skall nämligen på begäran av

borgenären anordnas av överexekutor, om fara föreligger för att fastigheten

»av ägaren genom vanvård eller annorledes i större mån försämras». Det

är dock i övrigt något ovisst var de närmare gränserna skall anses gå för

ägarens befogenheter beträffande utmätt fastighet.

Den nya lagen om vad som är fast egendom medför att en stor grupp lätt

flyttbara föremål blir industritillbehör och alltså kommer att höra till den

fasta egendomen. Detta förhållande gör att olägenheterna av att inte klart

veta vilka befogenheter fastighetsägaren har vid förvaltningen av fastigheten

blir större. Det är därför angeläget att gränserna såvitt möjligt klarläggs

genom lagregler. Beredningens förslag upptar sådana regler.

Till en början föreslår beredningen att det i en ny paragraf i UL, betecknad

80 a §, föreskrivs att en fastighetsägare inte får minska ut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

mätt fastighets värde genom att avyttra tillbehör eller genom att, annat än

för husbehov, avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt

utnyttja fastighetens naturtillgångar eller i övrigt förändra denna. Andra

åtgärder än de som särskilt nämns skall i princip vara tillåtna, när de

innebär att fastighetsägaren tillgodogör sig normal avkastning av fastigheten.

I paragrafen tar beredningen också upp bestämmelse att överexekutor

på begäran får medge undantag från de nämnda inskränkningarna i fastighetsägarens

befogenheter.

Bestämmelsen att fastighetsägaren inte får minska fastighetens värde

genom att avyttra dess tillbehör har godtagits eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Även jag biträder beredningens förslag i denna del.

I fråga om den närmare innebörden av bestämmelsen har beredningen

menat, att förbudet att överlåta tillbehör inte får anses hindra en fastighetsägare

att byta förslitna tillbehör mot nya, om fastighetens värde inte

minskas genom utbytet. Mot denna ståndpunkt har JK ställt sig kritisk och

framhållit att det är en synnerligen vittgående befogenhet att ändra fastigheten

som beredningen vill ge fastighetsägaren. JK påpekar, att om

beredningens mening godtas, lagligheten av ett utbyte kommer att bli beroende

av värdena på de föremål som byts ut mot varandra och därmed av

en ekonomisk bedömning som blir mer eller mindre subjektiv.

I likhet med beredningen anser jag att det inte bör vara uteslutet för

en fastighetsägare att byta ut tillbehör, om detta är nödvändigt för ett

ändamålsenligt brukande av fastigheten och det ur ekonomisk synvinkel

framstår som försvarligt. En sådan möjlighet är av betydelse främst med

hänsyn till att en fastighetsexekution ofta drar ut på tiden och att den

inte alltid leder till försäljning av fastigheten. Jag vill emellertid med

hänsyn till vad som har anförts under remissbehandlingen uttala att ett

utbyte regelmässigt måste förutsätta, att överexekutor ger sådant tillstånd

som avses i 2 mom. av den föreslagna 80 a § UL. Jag vill framhålla, att

tillstånd bör kunna utverkas snabbt om utmätningsgäldenären hos överexekutor

preciserar vilket tillbehör han vill avyttra samt pris och andra

villkor i fråga om det föremål som skall ersätta tillbehöret. Utan tillstånd

bör fastighetsägaren kunna överlåta bara sådana föremål som är utslitna

eller av annan anledning har så ringa värde att överlåtelsen uppenbarligen

saknar betydelse för utmätningsborgenärens rätt. Denna innebörd av bestämmelsen

anser jag inte behöva medföra någon ändring i den av beredningen

föreslagna lagtexten.

Genom regeln att fastighetsägaren —• utöver husbehov — inte får ta fastighetens

naturtillgångar i anspråk genom skogsavverkning m. m. vill beredningen

hindra sådana åtgärder från fastighetsägarens sida som är ägnade

att reducera fastighetens kapitalvärde till skada för borgenärerna.

Regeln måste, som beredningen också framhåller, i vissa avseenden anses

utgöra en skärpning i förhållande till gällande rätt. T. ex. torde det f. n.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 24

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

vara så, att avverkning av skog även för annat än husbehov är tillåten, om

avverkningen ligger inom ramen för vad som kan bedömas vara ett normalt

utnyttjande av fastigheten. Den föreslagna regeln har i allmänhet

godtagits under remissbehandlingen. Några remissinstanser har dock ansett,

att fastighetsägaren lika litet som f. n. bör hindras att tillgodogöra

sig normal avkastning av fastigheten, även om den härrör ur skogsavverkning

e. 1.

Om en fastighets naturtillgångar utnyttjas under en exekution, medför

detta alltid risker för intrång i borgenärernas rätt. Å andra sidan kan ett

förbud mot sådant utnyttjande medföra svårigheter för fastighetsägaren,

om han därigenom avskärs från möjligheterna att bruka fastigheten på ett

normalt sätt under ett utdraget exekutivt förfarande och från möjligheterna

att genom sådant brukande skaffa medel för frivillig betalning. Enligt

min mening innebär den ordning som föreslås av beredningen en rimlig

avvägning. Den omfattar sålunda dels ett förbud för fastighetsägaren att

minska egendomens värde genom att ta dess naturtillgångar i anspråk annat

än för husbehov, dels en möjlighet för honom att genom hänvändelse

till överexekutor utverka undantag från förbudet. Jag biträder beredningens

förslag i denna del. Jag vill i sammanhanget erinra om att förbudet

ej avses inbegripa bärgandet av mogen skörd.

Överexekutors befogenhet att medge undantag från förbuden att förändra

en fastighet genom överlåtelse av tillbehör m. in. måste utnyttjas med varsamhet,

så att exekutionssökandens eller övriga borgenärers intressen

inte åsidosätts. Härutöver kan närmare riktlinjer för överexekutors bedömanden

i detta avseende svårligen anges, överexekutor får bedöma en

framställning om undantag med hänsyn till omständigheterna i det enskilda

fallet.

Beredningen har vidare föreslagit ändring av bestämmelserna i 81 §

2 mom. UL om förutsättningarna för att anordna det s. k. större sysslomannaskapet.

Enligt beredningen bör överexekutor på begäran av exekutionssökanden

kunna förordna syssloman, om det är fara att ägaren vanvårdar

fastigheten eller förfogar över den i strid mot vad som sägs i den

föreslagna 80 a § Ut, eller att egendomen försämras på annat sätt. Jag

kan ansluta mig till förslaget med en jämkning. I likhet med hovrätten

för Västra Sverige anser jag att det inte finns anledning att uppge det nu

gällande kravet att försämring av viss styrka (»i större mån») skall föreligga

för att sysslomannaskap skall kunna anordnas.

De nu berörda förslagen i fråga om 80 a § och 81 § kan få betydelse också

för den som har nyttjanderätt till utmätt fastighet. De förbud mot skogsavverkning

m. m. som föreslås i 80 a § UL riktar sig visserligen i första

hand mot fastighetsägaren men avser också innehavare av nyttjanderätt

(t. ex. en avverkningsrätt) som har upplåtits efter det att exekution i fastigheten

har inletts. Om sådan nyttjanderättshavare vidtar åtgärder i strid

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

mot förbud, kan sysslomannaskap enligt 81 § 2 inom. UL komina i fråga.

För innehavare av nyttjanderätt, som har upplåtits fore exekutionen blir

däremot ställningen under det exekutiva förfarandet en annan. Om innehavaren

av sådan nyttjanderätt har bättre rätt än exekutionssökanden, skall

nyttjanderätten regelmässigt stå kvar i fastigheten, även om denna säljs

exekutivt (jfr 123 § UL). Hans ställning bör vara densamma under exekutionstiden

som dessförinnan. Om nyttjanderättshavaren däremot har sämre

rätt än exekutionssökanden och utövningen av nyttj anderätten innebär

att fastigheten försämras i större mån, bör ett sysslomannaförordnande

kunna komma till stånd, även om nyttj anderätten inte utövas på annat

sätt under exekutionen än dessförinnan. Jag delar beredningens uppfattning,

att ett sådant betraktelsesätt är förenligt med lagtexten i 81 § 2 mom.

UL. Jag vill f. ö. instämma i vad en remissinstans anfört angående möjligheten

att i situationer som nu har berörts använda bestämmelsen om det

s. k. mindre sysslomannaskapet i 81 § 1 mom. UL, som endast innefattar

ett förordnande att avrad, hyra och ränta skall omhändertas av syssloman.

Beredningen har slutligen övervägt vilka ytterligare åtgärder som fordras

för att säkerställa att vad som hör till utmätt fastighet inte skingras.

Beredningen har i det avseendet föreslagit (80 a § 3 mom. UL) att överexekutor,

när det finnes påkallat, på begäran av utmätningssökanden skall

kunna förordna att utmätningsman skall ta vård om tillbehör till fastigheten.

Med hänsyn till att det ibland kan vara olämpligt att avvakta ett

sådant förordnande får utmätningsman enligt beredningens förslag befogenhet

att, när saken är brådskande, som interimistisk åtgärd omedelbart

ta vård om tillbehör. Anmälan om åtgärden skall enligt förslaget genast

göras hos överexekutor, som prövar om åtgärden skall bestå.

Det är tydligt att den vidgning av tillbehörskretsen som nu är förestående

medför behov av regler av det slag som beredningen har förordat i 80 a §

3 mom. I tillbehörskretsen kan i betydligt större utsträckning än nu ingå

föremål, som en illojal fastighetsägare lätt kan föra från den utmätta fastigheten.

Jag finner beredningens förslag ändamålsenligt och kan därför

ansluta mig till detta. Liksom beredningen anser jag att kostnaderna för

vården skall förskjutas av utmätningssökanden, om utmätningsmannen

begär det. En sådan ordning gäller redan enligt 60 a § UL i fråga om lös

egendom. Om utmätningssökanden inte vill förskjuta kostnaderna, bör frågan

om vården anses förfallen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Utredning om fastighetstillbehör och tvist därom

Som jag har nämnt i det föregående anses utmätning och efterföljande fastighetsförsäljning

i princip inbegripa allt som från rättslig synpunkt utgör

fast egendom. De exekutiva myndigheterna har dock inte att träffa något

avgörande om visst eller vissa föremål är att anse som fastighetstillbehör

eller inte.

Med nuvarande tillbehörsbegrepp uppkommer inte några större olägenheter

av att det vid exekutionen lämnas öppet vilka tillbehör som åtföljer

fastigheten. Den nya lagen om vad som är fast egendom förändrar emellertid

läget. Lagens vida tillbehörskrets och relativt komplicerade regler om

verkan av äganderättsförbehåll beträffande tillbehör gör det önskvärt att

man inom det exekutiva förfarandets ram vinner större klarhet om vilken

egendom som hör till en utmätt fastighet.

Det är tydligt att regler, som är ägnade att klargöra vilka tillbehör som

åttöljer en utmätt fastighet, i första hand måste ta sikte på någon form

av utredning om befintliga tillbehör. Liksom beredningen anser jag därför

att bestämmelser om sådan utredning bör införas i UL.

Föreskrifter om utredning beträffande tillbehör bör enligt beredningens

förslag införas dels i 79 § UL, som nu innehåller bestämmelser om utmätningsmans

beskrivning och värdering av utmätt fastighet, dels i 119 § UL,

som f. n. anger vissa åtgärder som skall vidtas från auktionsförrättarens

sida, innan fastigheten utropas på auktion.

De nuvarande bestämmelserna i 79 § UL bör enligt beredningen kompletteras

med föreskrifter att utmätningsmannen, i den mån det anses behövligt,

i sin beskrivning över utmätt fastighet särskilt skall ange vilka tillbehör

som åtföljer denna och att han skall avkräva gäldenären sådana

handlingar som tjänar till upplysning om tillbehören. När anledning förekommer

därtill, skall han också på annat sätt söka utröna vad som hör till

fastigheten. Detta förslag har allmänt godtagits eller lämnats utan erinran

under remissbehandlingen,. Från exekutionshåll har emellertid betonats att

regler av denna art ställer utmätningsmännen inför krävande uppgifter.

Sådana bestämmelser som beredningen vill införa i 79 § förefaller mig

vara en nödvändig konsekvens av de nya tillbehörsreglerna i lagen om vad

som är fast egendom. Det måste anses påkallat att en viss tillbehörsutredning

företas redan i inledningsskedet av en fastighetsexekution så att den kan

ligga till grund för den beskrivning som utmätningsmannen upprättar och

som i viss utsträckning utgör grundval för det fortsatta förfarandet. Jag

kan alltså ansluta mig till beredningens förslag i den delen. Med anledning

av de farhågor för ett betydande merarbete som har uttryckts under remissbehandlingen

vill jag betona att de föreslagna bestämmelserna inte

ålägger utmätningsmannen att i beskrivningen ta upp fastighetens samtliga

tillbehör. De torde därför inte förutsätta någon särskilt krävande utredning

s. 53 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967 53

i normala fall. Beskrivningens ändamål är i första hand att ge ledning för

framtida spekulanter på fastigheten. Den behöver därför avse bara sådana

tillbehör som är av särskild betydelse för fastighetens värde och som det

finns speciella skäl att uppmärksamma. Utredningen bör hållas inom rimliga

gränser. Jag vill framhålla att det här delvis är fråga om att lagfästa

vad som nu gäller. Redan f. n. tar utmätningsmännen nämligen regelmässigt

upp viktigare fastighetstillbehör i sin beskrivning.

Jag nämnde nyss att utmätningsmannens beskrivning i viss utsträckning

utgör grundval för det fortsatta förfarandet. I allmänhet hämtas t. ex.

uppgifterna i kungörelsen om fastighetsauktion ur beskrivningen (jfr

101 § UL). Beskrivningen skall också läsas upp vid auktionen (jfr 99 och

106 §§ UL). Emellertid kan en viss komplettering av beskrivningen behövas

ibland. Beredningen vill därför göra ett tillägg till 119 § UL. Detta innebär

att auktionsförrättaren i den mån det anses erforderligt skall ange vilka

tillbehör som åtföljer fastigheten enligt utmätningsmannens beskrivning

eller andra tillgängliga upplysningar. Ytterligare skall anmärkas ifall tvist

råder om tillbehör. Det är avsett att auktionsförrättarens tillkännagivanden

i praktiken skall kunna ske i anslutning till att han läser upp beskrivningen.

Vid behov kan då göras tillägg till eller undantag från beskrivningens tiilbehörsförteckning.

Anser auktionsförrättaren att beskrivningen är riktig

och tillräckligt detaljerad, kan han nöja sig med en hänvisning till den.

Jag ansluter mig till förslaget att ett tillägg görs till 119 § i syfte att

säkerställa att besked i fråga om tillbehören lämnas vid auktionen, när det

behövs. Med hänsyn särskilt till det ändringsförslag beträffande 132 § som

jag strax skall beröra, är det viktigt att beskedet föregås av noggranna överväganden

och att dess innebörd antecknas i protokollet. Enligt sakens natur

kan det inte komma i fråga att kräva någon uttömmande redogörelse för

en fastighets tillbehör. Tillägg till beskrivningen torde komma i fråga huvudsakligen

när auktionsförrättaren anser att tillbehörets omnämnande

är ägnat att påverka försäljningsresultatet eller minska riskerna för framtida

tvister.

Korrigeringen av utmätningsmannens beskrivning kan föranledas av

att tredje man visas vara ägare till föremål, som har tagits upp i utmätningsmannens

förteckning eller som på annat sätt framstår som tillbehör

till fastigheten. Tredje man bör självfallet kunna vända sig till överexekutor

med begäran att få föremålet undantaget från försäljningen av fastigheten.

Kan han då styrka, att han har sådan rätt till föremålet att det inte

kan anses höra till fastigheten, bör hans framställning bifallas och överexekutor

vid auktionen ange att föremålet inte följer med fastigheten vid

försäljningen. Finner överexekutor däremot att tredje man saknar skäl för

sin begäran, bör denna avvisas. Inte sällan torde läget emellertid bli det,

att tredje man visserligen inte kan styrka sin rätt men ändå visar sådana

skäl att hans framställning inte framstår såsom ogrundad. Beredningen

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

har med tanke på sådana situationer föreslagit (100 c § UL) att överexekutor

skall hänvisa honom att inom en månad väcka talan vid domstol vid äventyr

att han förlorar sin talan mot utmätningssökanden. Förutsättningen

för sådan hänvisning är att tredje man inte genast kan styrka sitt påstående

om att han äger föremål som framstår som fastighetstillbehör men väl

visar sannolika skäl för sitt påstående. I beredningens förslag, som har utformats

i nära överensstämmelse med 69 § UL, anges vidare att det står

utmätningssökanden fritt att själv väcka talan mot tredje man.

Remissinstanserna har allmänt lämnat detta förslag utan erinran. Det

är bara JK som sätter i fråga om inte regleringen av tredje mans rättsliga

ställning bör anstå t. v.

Det kan inte bestridas, att — som JK åberopar — det råder viss oklarhet

beträffande tredje mans rättsliga ställning när egendom som tillhör honom

dras in i fastighetsutmätning. Beredningen bär också förklarat att den under

sitt fortsatta arbete torde få anledning att ta upp frågan om skyddet för

tredje mans rätt vid utmätning. Enligt min mening utgör emellertid den

föreslagna bestämmelsen i 100 c § 1 mom. UL ett så värdefullt komplement

till de förut behandlade reglerna angående utredning om utmätt fastighets

tillbehör, att det skulle framstå som en brist om man t. v. lämnade oreglerat

vad som skall gälla i den aktuella situationen. Det synes mig också naturligt

att anknyta till vad som enligt 69 § gäller i motsvarande fall vid utmätning

av lös egendom. Jag biträder alltså beredningens förslag i denna del.

Under remissbehandlingen har dessutom förts fram tanken att också

gäldenären borde kunna utverka överexekutors hänvisning att väcka talan

vid domstol. En sådan ordning skulle dock avvika från vad som gäller beträffande

lös egendom, och jag anser det inte vara skäl att förorda något sådant.

Jag vill i sammanhanget erinra om att gäldenären har goda möjligheter

att bevaka att föremål, som enligt hans mening ej är fastighetstillbehör,

inte oriktigt dras in i exekutionen. Hans medverkan är sålunda förutsatt

när utmätningsmannen upprättar beskrivning enligt 79 § UL. Om utmätningsmannen

i det sammanhanget tar upp ett föremål som tillbehör,

kan gäldenären om han har annan mening ta upp saken med överexekutor.

Han kan slutligen också överklaga försäljningen.

Jag delar beredningens uppfattning, att när tredje man har hänvisats att

stämma till domstol separat försäljning av det omtvistade tillbehöret inte bör

ske förrän tvisten har prövats av rätten eller tiden för talans väckande har

gått ut. Vidare anser jag i likhet med beredningen, att försäljningen av fastigheten

bör anstå, om det råder sådan tvist om tillbehör och tvistens utgång

är av väsentlig betydelse för fastighetens värde. Mot beredningens förslag i

dessa delar har jag alltså inte något att erinra. Den förordade ordningen

innebär att om tvisten om tillbehöret inte kan antas inverka på priset i väsentlig

mån, fastigheten får säljas under tillkännagivande av den pågående

tvisten (119 § 1 mom. sista punkten). Vem som slutligen får tillbehöret blir

s. 55 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967 55

därefter i praktiken en sak mellan inroparen och tredje man. Det bör tillläggas

att om auktionsförrättaren har missbedömt vilken betydelse tvisten

får för buden på fastigheten, detta kan repareras genom den rätt att vägra

godta inrop som jag enligt det följande vill föreslå att auktionsförrättare

skall få.

Fråga uppkommer vidare vad som skall gälla, om tvist om tillbehör bedöms

bli av väsentlig betydelse för priset på fastigheten. Beredningen har i

det avseendet föreslagit, att man under särskilda förutsättningar skall få

sälja fastigheten med undantag för ett omtvistat tillbehör (100 c § 2 mom.

UL). Beredningens förslag innebär vidare, att om tillbehöret därefter befinns

höra till fastigheten, det vid behov får säljas separat, varefter köpeskillingen

fördelas enligt särskilda regler mellan rättsägare i fastigheten.

Beredningen framhåller att metoden att sälja fastigheten med undantag för

visst tillbehör kan vålla komplikationer. Det kan sålunda inträffa, att undantaget

medför att det för auktionen bestämda lägsta budet inte uppnås

med påföljd att försäljning inte kommer till stånd. Beredningen framhåller

vidare, att — om fastigheten säljs och köpeskillingen inte täcker samtliga

inteckningar — det inträder ett svävande tillstånd beträffande sådana inteckningar

som har blivit nödlidande men kanske kommer att få likvid vid

en senare försäljning av tillbehöret. Detta sägs kunna medföra missförstånd

och andra olägenheter. Beredningen anser de nämnda förhållandena föranleda

att förfarandet bör få användas bara om det kan ske utan olägenhet för

rättsägare till fastigheten.

Enligt min mening skulle det bli mycket svårt för auktionsförrättaren

att överblicka om en försäljning av aktuellt slag för med sig sådana olägenheter

för rättsägare som beredningen har nämnt. Med all sannolikhet skulle

förfarandet — som också har påpekats under remissbehandlingen — i

praktiken komma till användning bara i fall när tillbehörets värde är så

obetydligt att det kan bedömas vara utan eller av ringa betydelse för eventuella

spekulanter på fastigheten. Med en sådan tillämpning skulle den förordade

metoden emellertid knappast fylla någon funktion vid sidan av den

nyss behandlade regeln, att fastigheten inte får säljas, om tvistens utgång

är av väsentlig betydelse för fastighetens värde. En nackdel är vidare att

metoden förutsätter speciella regler om fördelningen av köpeskillingen för

tillbehör som säljs senare än fastigheten.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört vill jag inte föreslå en ordning

som öppnar möjlighet att sälja fastighet med undantag för omtvistat tillbehör.

Detta innebär att när tvist om tillbehör bedöms bli av väsentlig betydelse

för fastighetens värde, man alltid får vänta med fastighetsauktionen

tills tvisten har prövats eller tiden för talans väckande har gått ut.

Jag förordar sålunda att beredningens förslag i 100 c § 2 mom. UL genomförs

med den modifikationen att den föreslagna möjligheten att vid

fastighetsförsäljning undanta omtvistat tillbehör får utgå.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Den utredning om en utmätt fastighets tillbehör som de exekutiva myndigheterna

åläggs genom de bestämmelser som jag föreslår är, som jag förut

har framhållit, inte avsedd att resultera i en fullständig redogörelse för fastighetens

alla tillbehör. Vid en fastighetsauktion kommer därför regelmässigt

bara en del av fastighetens tillbehör att omnämnas uttryckligen.

Men även övriga föremål som enligt lag har karaktären av fastighetstillbehör

måste uppenbarligen anses ingå i försäljningen. Beredningen har föreslagit

att i 132 § 2 mom. UL tas in en uttrycklig föreskrift härom. Jag ansluter

mig till beredningens förslag i den delen.

För att förfarandet skall få önskvärd fasthet har beredningen ytterligare

föreslagit, att föremål som vid fastighetsauktion särskilt har angetts som

tillbehör skall anses inbegripet i försäljningen, även om det inte rätteligen

var tillbehör till fastigheten. Förslaget har i allmänhet godtagits eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna. Några remissinstanser invänder

dock att en sådan bestämmelse åsidosätter tredje mans intressen på ett inte

godtagbart sätt.

För min del vill jag framhålla att starka skäl talar för en bestämmelse av

föreslagen innebörd. Den som ropar in en fastighet på auktion bör kunna

förlita sig på att uttryckliga besked i tillbehörsfrågan inte rubbas efter det

att auktionen har vunnit laga kraft. Dolda riskmoment för inroparna skulle

otvivelaktigt verka oförmånligt på auktionspriserna. Det skulle också från

allmänna synpunkter vara uppenbart otillfredsställande, om en inropare

i god tro kanske lång tid efter auktionen skulle kunna frånvinnas ett föremål

som auktionsförrättaren uttryckligen har angett ingå i köpet.

Mot den aktuella bestämmelsen talar att en rätt, som gäldenären eller

tredje man i själva verket har, kan gå förlorad. Betänkligheterna mot en

sådan ordning kan dock vika i den mån gäldenären eller tredje man har

godtagbara möjligheter att skydda sig genom att bevaka sin rätt medan

tid är. Detta får anses vara förhållandet i förevarande avseende. Bakom ett

omnämnande av ett föremål som tillbehör vid en auktion skall ju ligga en

utredning som visar att föremålet hör till fastigheten. Under tiden från utmätningen

och fram till auktionen har rättsägare till fastigheten och tredje

man möjligheter att hävda sina intressen. Visar de att viss egendom inte är

tillbehör till fastigheten utan lös egendom, skall detta beaktas av de exekutiva

myndigheterna. Därtill kommer att en förutsättning för att ett föremål

enligt den förordade bestämmelsen skall anses ingå i en fastighetsförsäijning

är, att försäljningen har vunnit laga kraft. Anförs besvär mot försäljningen

och gör klaganden ■— gäldenären eller tredje man —• gällande att ett

föremål som vid auktionen har angetts som tillbehör i själva verket är lös

egendom, skall vid överprövningen iakttas att huvudregeln är att i försäljningen

bara ingår egendom som enligt lag åtföljer fastigheten. Möjlighet att

skydda sig mot rättsförlust saknas emellertid för sådan tredje man som inte

har kännedom om att fastighetsutmätning har förekommit. Det kan knap
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1967 57

past hävdas, att kungörelsen om auktionen skall presumeras bli eller böra bli

uppmärksammad av tredje man, vars mellanhavande med gäldenären avser

lös egendom (t. ex. försäljning av maskin under äganderättsförbehåll). Risker

av sådan art bör dock inte överskattas. De torde nämligen uppkomma

bara om gäldenären illojalt förtiger tredje mans rätt och denna inte heller

på annat sätt blir känd i de sammanhang som avses i 79, 102 och 106 §§.

Jag anser inte risker av nämnd art ha sådan betydelse i praktiken att de

uppväger de skäl som talar för beredningens förslag. Jag vill tillägga, att

beredningens synpunkter på frågan i vad mån tredje man efter fastighetsförsäljningen

kan vända sig mot köparen (bet. s. 79—80) inte föranleder

några invändningar från min sida.

I enlighet med de överväganden, som nu har angetts, ansluter jag mig

till beredningens förslag i 132 § 2 mom. UL.

Besvär över auktion kan leda till att det fastslås att visst föremål inte

utgör tillbehör och alltså inte omfattas av försäljningen. Frågan i vad mån

detta bör föranleda att auktionen undanröjs kan inte besvaras generellt

utan får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.

Jag anser att denna fråga bör överlämnas till rättstillämpningen. Beredningen

har i betänkandet (s. 77) gjort vissa uttalanden som bör kunna

vara vägledande för praxis.

Vägran att godkänna inrop av fast egendom

I det föregående har jag föreslagit bestämmelser om separat försäljning

av fastighetstillbehör. Sådan försäljning skall enligt förslaget kunna ske

på auktion eller under hand. I övrigt föreslår jag f. n. inte någon ändring i

sättet för försäljning av fastighet. Sådan skall alltså även i fortsättningen

kunna säljas endast på auktion.

Gällande regler för exekutiv fastighetsauktion innebär bl. a., att auktionsförrättaren

i princip är skyldig att godta det högsta pris som bjuds, om detta

överstiger lägsta budet (126 § UL). Någon prövning av slutbudets skälighet

får inte äga rum. Mot gällande ordning kan framför allt anmärkas, att

man riskerar att en utmätt fastighet säljs till pris som påtagligt understiger

dess verkliga värde. Visserligen kan det fastställda lägsta budet komma

att utgöra ett faktiskt hinder mot att fastigheten slumpas bort. Lägsta budet

fastställs emellertid utan hänsyn till fastighetens värde (113 och 116 §§

UL). Någon garanti mot försäljning till alltför lågt pris kan bestämmelserna

om lägsta budet därför inte erbjuda. Beredningen uttalar att det då och då

inträffar att fastigheter säljs exekutivt till underpris. Detta har bekräftats

av många remissinstanser.

I ett tidigare avsnitt har jag framhållit det angelägna i att få bestämmelser

som motverkar att utmätt egendom avyttras till uppenbart underpris.

Detta finner jag vara av särskild betydelse när det gäller fast egendom,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

som ju ofta utgör ett särskilt viktigt förmögenhetsobjekt. Enbart det förhållandet

att det förekommer att utmätt fast egendom blir såld till underpris

är enligt min mening tillräckligt skäl för att genomföra en reform, även om

den — med hänsyn till att en samlad översyn av försäljningsreglerna är

förestående — i viss mån måste få karaktären av ett provisorium.

Beredningens förslag i förevarande del innebär, att inrop på exekutiv auktion

av fastighet inte får godtas, om auktionsförrättaren finner sannolikt

att avsevärt bättre vederlag kan uppnås. När flera gemensamt intecknade

fastigheter utropas på samma auktion, skall enligt förslaget frågan, om anbud

bör avvisas, emellertid prövas med hänsyn till det vederlag som sammanlagt

har bjudits för fastigheterna. De föreslagna bestämmelserna har

beredningen tagit in i ett nytt 2 mom. i 126 § UL.

Den utformning beredningen har gett bestämmelserna har godtagits eller

lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Under remissbehandlingen

har emellertid också anförts kritik i vissa avseenden.

Enligt beredningens förslag får auktionsförrättaren befogenhet att efter

omständigheterna pröva ett buds skälighet. Ett par remissinstanser menar

att reglerna därigenom blir alltför obestämda och förordar att inrop får

avvisas bara om inropssumman understiger ett visst belopp, som bestäms

i relation till det värde som utmätningsman har åsätt fastigheten. Enligt

min mening är det inte lämpligt att låta det av utmätningsmannen satta

värdet vara direkt avgörande för frågan, om ett inrop skall godtas eller inte.

Utmätningsmannens värdering kan nämligen vara missvisande. Betydelsefulla

tillbehör kan efter värderingen ha frångått fastigheten, t. ex. genom

att de har sålts för sig. Det kan också tänkas att egendom, som inte har inräknats

i värdet, efteråt konstateras utgöra tillbehör till fastigheten. Även

av andra orsaker kan utmätningsmannens värdering slå fel. Det nu sagda

bör dock inte hindra att auktionsförrättaren tar utmätningsmannens värde

som utgångspunkt, när han vid en diskretionär prövning bedömer om ett

bud skall godtas eller inte.

Från något håll har hävdats att auktionsförrättaren bör ha möjlighet men

inte skyldighet att avvisa inrop. En sådan ordning torde dock i praktiken

knappast medföra någon saklig skillnad i förhållande till beredningens förslag.

Auktionsförrättaren är ju även med detta förslag tämligen obunden i

sin prövning. Jag anser mig därför inte ha anledning att frångå beredningens

förslag att auktionsförrättaren skall avvisa ett inrop, om han finner det

sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås för fastigheten.

Några remissinstanser anser att bestämmelserna kan få otillfredsställande

konsekvenser för rättsägare till den fastighet som skall säljas. Tydligt

är att fordringsägare, som har rätt till betalning ur en fastighet och som

vid exekutiv auktion på denna får sina fordringar täckta genom ett inrop,

kan finna det otillfredsställande, om inropet avvisas. Jag vill emellertid

betona, att bestämmelserna inte är avsedda att tillämpas i annat fall än

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

när man kan räkna med att inropssumman vid nytt utrop skulle bli avsevärt

högre. Fordringsägare, vilkas fordringar täcks av det avvisade inropet,

torde därför knappast löpa någon risk att deras fordringar inte skulle

bli täckta också vid ett nytt försäljningsförsök. För fordringsägare som

inte har fått sina fordringar täckta genom ett inrop kan det uppenbarligen

inte sägas vara till nackdel om inropet avvisas och nytt försälj ningsförsök

görs.

Jag vill i sammanhanget påpeka att rättsägarnas uppfattning i frågan

om inrop skall godtas eller inte bör kunna tjäna till ledning för auktionsförrättarens

avgörande. Auktionsförrättaren är oförhindrad att i tveksamma

fall överlägga med rättsägare, som är närvarande vid auktionen.

Under remissbehandlingen har från något håll gjorts gällande att reglerna,

som ger auktionsförrättare befogenhet att vägra godta inrop, kan

komma att medföra olägenheter genom att rättsägare får svårt att överblicka

konsekvensen av avgivna bud. Jag anser inte att denna uppfattning

bör vara vägledande för lagstiftningen. Så länge budgivningen vid en

auktion pågår har ju varje rättsägare att utgå från att slutbudet kan komma

att godtas. Det förhållandet att ett slutbud ev. kommer att avvisas bör

inte påverka hans bedömning av vad ett avgivet bud har för följder för

hans del.

En olägenhet av de föreslagna bestämmelserna är att de måste medföra

att förfarandet drar ut på tiden. Självfallet är det önskvärt att tidsutdräkten

inte ökas utöver vad som är påkallat för att syftet med avvisningen

av inrop skall kunna uppnås. Jag vill framhålla att avsikten med bestämmelserna

inte är att det skall göras mångfaldiga försäljningsförsök. Om

inrop avvisas och ny auktion utsätts, får — som beredningen påpekar —

inrop på den senare auktionen i allmänhet godtas, även om inropssumman

inte nämnvärt skiljer sig från den tidigare. Sannolikheten för att

man skall kunna uppnå avsevärt högre vederlag måste då ofta anses vara

så ringa att den får lämnas ur räkningen. I detta sammanhang bör vidare

nämnas att någon ändring inte föreslås i den ordning som gäller enligt

128 § UL och som innebär att utmätning i allmänhet går åter om fastigheten

inte blir såld vid en andra auktion. Detta bör mana till försiktighet

vid prövningen om ett inköp skall avvisas.

Av vad jag nu har anfört framgår att jag i allt väsentligt anser mig kunna

godta beredningens bedömningar i denna del.

Liksom beredningen anser jag att en särregel behövs för det fallet att

gemensamt intecknade fastigheter utropas på samma auktion. Om huvudregeln

tillämpades i sådant fall skulle reglerna om fördelning av ansvaret

för gemensamma inteckningar och om fördelning av gemensam köpeskilling

för samintecknade fastigheter kunna sättas ur spel (jfr 121 § UL och 32 §

IF). Jag återkommer senare till dessa regler.

De föreslagna bestämmelserna i 126 § 2 inom. föranleder vissa följdändringar

i 113, 116 och 119 §§ UL.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Fördelningen av köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter

I 121 § 2 mom. UL regleras hur man skall fördela gemensam köpeskilling

för samintecknade fastigheter, när de — efter att vid auktion ha ropats

ut var för sig — säljs efter gemensamt utrop. Som beredningen framhåller

kan bestämmelserna medföra otillfredsställande resultat. Detta gäller

framför allt när vid särutropet av fastigheterna bud avges för någon eller

några av dem men inte för alla. Om något bud inte har avgetts på en fastighet,

får denna nämligen inte någon del i den första fördelningen av

den gemensamma köpeskillingen, eftersom denna fördelning skall ske

med utgångspunkt från vad som har bjudits för fastigheterna vid särutropen.

Fastigheten får då bara tillgodoräknas andel i det belopp varmed

den gemensamma köpeskillingen överstiger vad som sammanlagt har bjudits

vid särutropen. Detta kan medföra att de som har särintressen i fastigheten

blir utan betalning. En liknande situation kan uppstå, om det

vid särutropen för någon eller några av de samintecknade fastigheterna

har avgetts bud som ligger långt under det verkliga värdet, medan buden

för övriga fastigheter bättre svarar mot värdet.

I viss mån kan de som har intressen att bevaka i samintecknade fastigheter

förebygga otillfredsställande resultat av det slag som jag nyss har

antytt. De kan redan vid särutropen av fastigheterna tillse att bud avges,

som är avpassade så, att deras intressen skyddas. Även om olägenheterna

av gällande regler därför i praktiken inte behöver bli så framträdande,

är det motiverat med en reform.

I och för sig kan göras gällande att en mer genomgripande översyn bör

anstå i avvaktan på den vidare behandlingen av det förslag till jordabalk

som nu har remitterats till lagrådet. Emellertid gör den aktuella vidgningen

av industritillbehörskretsen det nödvändigt att redan nu genomföra en

viss jämkning av dessa bestämmelser. När alltså en ändring av bestämmelserna

ändå måste ske, kan det vara lämpligt att se över dem i sin helhet.

Jag vill dock understryka, att en förnyad översyn av de ifrågavarande bestämmelserna

behövs, om de regler om gemensamma inteckningar som finns

i jordabalksförslaget genomförs.

Beredningens ändringsförslag innebär, att de saminteckixade fastigheternas

taxeringsvärden för nästföregående år i första hand skall utgöra

jämförelsetal vid fördelning av gemensam köpeskilling för dem. Saknas

sådant värde för någon av dem, skall i stället de värden som utmätningsmannen

enligt 79 § har satt på fastigheterna ligga till grund för fördelningen.

Vidare innehåller förslaget, att en fastighets andel i köpeskillingen

aldrig får understiga det belopp som har bjudits för den vid föregående

särutrop.

Remissinstanserna har allmänt godtagit förslaget. Enligt min mening är

det ägnat att skapa större fasthet i förfarandet och att minska de risker

lör rättsägarna till samintecknade fastigheter som de nuvarande reglerna

s. 61 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

61

medför. Jag kan därför ansluta mig till förslaget i stort. Jag anser emellertid,

att det samtidigt bör öppnas möjligheter att vid behov jämka de

värden som skall vara jämförelsetal vid fördelningen.

Den vidgning av tillbehörskretsen för industrifastigheter som följer av

den nya lagen om vad som är fast egendom kommer t. v. inte att förändra

taxeringsvärdena (SFS 1966: 136). Dessa kommer alltså att avse vad som är

fast egendom enligt 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra.

Detta medför att taxeringsvärdena beträffande industrifastigheter

kommer att sämre än hittills motsvara värdet på vad som från civilrättslig

synpunkt är fast egendom. Detta får i sin tur till följd att taxeringsvärdena

inte alltid blir lämpliga som jämförelsetal vid fördelning av gemensam

köpeskilling för samintecknade fastigheter. Härtill kommer att det, sedan

taxeringsvärdet för en fastighet har fastställts, kan ha inträffat förändringar

i dess tillbehörskrets som gör att fastighetens värde i förhållande till

övriga fastigheter i det samintecknade komplexet är högre eller lägre än

vad taxeringsvärdena utvisar. Här kommer också reglerna om separat försäljning

av utmätt fastighets tillbehör in i bilden. Har värdefulla föremål

som hör till en fastighet sålts för sig, innan fastigheten utropas gemensamt

med andra samintecknade fastigheter, kan dess andel i den gemensamma

köpeskillingen inte utan vidare beräknas med utgångspunkt från taxeringsvärdet.

Det värde som utmätningsmannen sätter på en fastighet kan också visa

sig mindre lämpligt som grundval för fördelning av gemensam köpeskilling.

Efter det att en fastighet har värderats, kan ändringar inträda i dess tillbehörsbestånd.

Tillbehör kan säljas separat eller frångå fastigheten på annat

sätt före utropet på auktion. Det kan också vara så att betydelsefulla föremål,

som inte har beaktats vid värderingen, senare konstateras vara tillbehör.

För att fördelningsreglerna skall bli ändamålsenliga bör de kompletteras

med en bestämmelse som medger jämkning av de värden — taxeringsvärden

eller saluvärden — som skall utgöra jämförelsetal vid fördelningen. I

det avseendet anser jag värdet böra jämkas, om fastigheten har ropats ut

med tillbehör som inte ingiok i värdet eller utan tillbehör som omfattades

därav. Med denna utformning, som delvis skiljer sig från beredningens förslag,

är meningen att klarlägga att jämkning kan komma i fråga inte bara

när det gäller taxeringsvärde utan också beträffande värde, som utmätningsmannen

har åsatt.

Jag delar beredningens uppfattning, att jämkningsbestämmelsen inte bör

tillämpas i andra fall än då ändringen i en fastighets tillbehörsbestånd är av

betydelse för fastighetens värde på längre sikt. Mindre betydelsefulla ändringar

bör alltså lämnas därhän.

Frågan om jämkning av en fastighets värde bör självfallet avgöras vid det

fördelnings sammanträde som enligt 142 § skall hållas inför överexekutor

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

(auktionsförrättaren). Det står då varje rättsägare i det samintecknade

komplexet fritt att påkalla jämkning. Överexekutor kan också självmant

ta upp fråga om jämkning.

Försäljning under hand av lös egendom

I det föregående har jag från allmänna synpunkter framhållit, att det är

angeläget att de exekutiva försäljningarna av lös egendom ger så gott resultat

som möjligt. Försäljningar till underpris bör om möjligt undvikas. I

skilda sammanhang har gjorts gällande att bättre försäljningsresultat ibland

bör kunna uppnås om underhandsförsäljning införs som ett alternativ till

auktion, som f. n. är den enda försäljningsformen. Frågan bär fått ökad

aktualitet genom att kretsen av tillbehör till industrifastighet vidgas genom

ny lagstiftning. Bl. a. har representanter för näringsliv och kreditinstitutioner

till beredningen fört fram som ett väsentligt önskemål att tillbehör skall

få säljas under hand. Ett praktiskt behov av en reform har sålunda visat

sig föreligga.

Beredningen har funnit att de nya bestämmelsernas räckvidd t. v. bör begränsas

till fastighetstillbehör och lös egendom med undantag för vissa specialobjekt.

De undantagna objekten är fartyg och gods i fartyg, luftfartyg

och gods i luftfartyg samt intecknade reservdelar till luftfartyg. Enligt beredningens

mening lämpar sig underhandsförsäljning särskilt för fastighetstillbehör,

men behov av denna försäljningsform anses föreligga också

när det gäller annan lös egendom.

Beredningens förslag innebär vidare att försök till underhandsförsäljning

får inledas bara när förrättningsmannen finner sannolikt att avsevärt bättre

vederlag kan uppnås på det sättet. Auktionsförsäljning avses alltså även i

fortsättningen bli normalfallet.

En reform i överensstämmelse med dessa principiella riktlinjer stöds av

en så gott som enhällig remissopinion. Även jag anser starka skäl föreligga

för en sådan reform.

När det gäller detaljutformningen av bestämmelserna har vissa frågor

kommit under diskussion vid remissbehandlingen. Huvudbestämmelsen

(96 a § UL) skall enligt beredningens förslag bl. a. ange den nyssnämnda

förutsättningen för underhandsförsäljning, nämligen att förrättningsmannen

skall finna sannolikt att man genom sådan försäljning kan uppnå avsevärt

bättre vederlag. Från några håll har förordats den skärpningen att det

skall vara uppenbart att avsevärt bättre resultat kan uppnås. Bakom detta

önskemål ligger framför allt farhågor för att försök till underhandsförsäljning

annars kan bli alltför vanliga och medföra ökad arbetsbelastning på de

exekutiva myndigheterna. En sådan skärpning anser jag inte lämplig. Därmed

skulle det praktiska värdet av reformen bli alltför ringa. En utmätningsman

skulle säkerligen dra sig för att våga göra gällande att det är uppenbart att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b är 1967 63

den ena realisationsformen kommer att ge bättre utbyte än den andra. Det

måste enligt sakens natur föreligga risker för att en kommande utveckling

kan vederlägga hans bedömning. För utmätningsmannen skulle det då vara

olustigt att ha gjort en tvärsäker förutsägelse. Beredningens förslag bör

därför inte frångås. Jag vill erinra om att bestämmelsen ger underhandsförsäljning

företräde framför auktion bara när avsevärt bättre vederlag är

sannolikt. Detta villkor torde medföra att auktion blir det mest frekventa

förtärandet. Underhandsförsäljning får antas bli vanlig huvudsakligen i

fråga om specialmaskiner och andra föremål som intresserar bara en begränsad

krets spekulanter.

Innan underhandsförsäljning sker skall utmätningsmannen enligt beredningens

förslag om möjligt bereda gäldenären, sökanden och andra kända

rättsägare tillfälle att yttra sig. Detta anser jag vara en lämplig ordning,

som kan bidra till att bedömningen i fråga om valet av försälj ningsmetod

blir säkrare. Bl. a. är det ett intresse att rättsägarna får möjlighet att uttala

sin uppfattning i prisfrågan. Att rättsägarna inkopplas är också ägnat

att skapa förtroende för utmätningsmannens åtgärder i underhandsförsäljningsfrågan.

Enligt beredningen bör försäljningen föregås av lämpligt anbudsförfarande.

I regel förutsätts kungörelse, men direkta hänvändelser till tänkbara

spekulanter anses kunna komma i fråga i vissa fall. Beredningens överväganden

i den delen har inte mött några invändningar under remissbehandlingen,

och jag ansluter mig också till synpunkterna. Av bestämmelsen i

96 a § 2 mom. bör framgå att anbud alltid skall infordras innan försäljning

sker. Förfarandet vid anbuds infordrande bör doolc inte bindas i UL.

Några remissinstanser har satt i fråga om inte förfarandet borde byggas

ut så att man både infordrar anbud under hand och prövar auktion. Först

därefter skulle bestämmas vilket bud som skall godtas. En sådan ordning

skulle dock enligt min mening bli alltför komplicerad och delvis förfela

ändamålet med underhandsförfarandet. Man kan också fråga sig varför en

spekulant alls skulle ge ett underhandsbud, om han ändå kan ropa på

auktion senare och då kanske få ett lägre pris. Jag anser därför att en utbyggnad

av antydd art inte bör komma i fråga.

Om det vid underhandsförfarandet inte avges sådant bud som utmätningsmannen

anser sig böra godta, skall givetvis auktion utsättas. Uttrycklig

bestämmelse härom bör tas in i 96 a §.

Åtskilliga av ULs bestämmelser om auktionsförsäljning reglerar frågor

som uppkommer också vid underhandsförsäljning. Det bör därför, som

beredningen föreslår, i 96 a § 3 mom. göras en hänvisning till sådana bestämmelser.

Hänvisningen innebär att reglerna om utbrytning av utmätt

ägarhypotek och om friskrivning av gäldenären från personligt betalningsansvar

vid utmätning av inteckningshandling (91 § 2 mom. UL) blir tilllämpliga

vid underhandsförsäljning. Vidare hänvisas till de nya bestäm
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

melserna i 91 § 6 mom. och 96 § UL om skyldighet att i vissa fall anskaffa

gravationsbevis och om formerna för betalning. Hänvisning föreslås

också till reglerna om försäljning av egendom, vari någon har handpanträtt

och av lott i fartyg eller luftfartyg (92 § UL), Vissa andra bestämmelser

i UL som formellt tar sikte på auktion bör, som beredningen anför,

utan särskild hänvisning anses tillämpliga vid underhandsförsäljning, eftersom

de ger uttryck för allmänna grundsatser vid exekutivt förfarande. Som

exempel kan nämnas 93 § UL som föreskriver, att auktionsförsäljning av

utmätt lös egendom skall upphöra när så mycket har sålts att exekutionsfordringen

och kostnaderna täcks.

Jag vill instämma i beredningens uttalande att det regelmässigt torde

framgå av omständigheterna att egendomen säljs i befintligt skick vid försäljning

under hand. Om detta i det enskilda fallet inte är uppenbart så att

risk för missförstånd från spekulanternas sida kan föreligga, bör utmätningsmannen

ge besked som undanröjer sådan risk. Närmare bestämmelser

härom kan meddelas av Kungl. Maj :t.

I det föregående har talats om att underhandsförsäljning ombesörjs av

utmätningsman. Detta är avsett att vara fallet vid försäljning av lös egendom

som är föremål för regleringen i 96 a §. Jag vill emellertid erinra om

att jag i avsnittet om separat försäljning av fastighetstillbehör föreslog att

överexekutor vid sådan försäljning skall överta utmätningsmannens uppgifter

(100 a § 3 mom.). Överexekutor har följaktligen att sköta även underhandsförsäljning

av tillbehör. Enligt 1 § 3 mom. UL kan dock annan förordnas

för särskild förrättning. T. ex. kan det när fastighet skall säljas exekutivt

under konkurs vara lämpligt att förvaltaren förordnas att ombesörja

tillbehörsförsäljning inom de gränser som beredningen anger (bet. s. 61).

Förslaget om underhandsförsäljning ger anledning till jämkning av 89 §

UL, så att det där framgår att offentlig auktion inte är den enda formen för

försäljning av utmätt egendom. Andra följdändringar återkommer jag till i

specialmotiveringen.

Kreditförsäljning av lös egendom

Önskemålet, att exekutiva försäljningar av lös egendom skall ge bättre

resultat, har också föranlett beredningen att föreslå ändrade regler om kredit

vid sådana försäljningar. Utmätningsmannens nuvarande befogenhet

enligt 96 § UL att ge kredit på egen risk torde av naturliga skäl praktiskt

taget aldrig utnyttjas.

Vid sin behandling av frågan om en revision av 96 § UL har beredningen

ansett, att man kan lämna vissa specialobjekt utanför diskussionen, nämligen

fartyg, som avses i 94 § UL, luftfartyg och intecknade reservdelar till

luftfartyg. Detta har inte gett anledning till invändning från något håll.

Beträffande lös egendom i övrigt föreslår beredningen att huvudregeln i

s. 65 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967 65

96 § UL visserligen fortfarande skall vara att betalning skall erläggas genast

efter inropet. Men vidare föreslås att utmätningsmannen skall få befogenhet

att lämna köpare anstånd med betalningen, om synnerliga skäl

föreligger härför. Befogenheten att ge kredit avses bli tillämplig både vid

auktion och vid underhandsför sälj ning, och den förordas också vid separat

försäljning av fastighetstillbehör.

Till skydd för rättsägarnas intressen föreslår beredningen i huvudsak

följande. Äganderätten till det sålda skall förbehållas gäldenären. Köparen

har att ställa pant eller borgen som för egen skuld. Beredningen förutsätter

att utmätningsmannen skall äga ställa upp andra villkor — t. ex.

angående handpenning — som han i det enskilda fallet finner lämpliga.

Som sanktioner mot köpare, som underlåter att inom föreskriven tid betala

köpeskillingen, föreslår beredningen utsökning av fordringen hos köparen,

återtagande av godset, försäljning av panten i den ordning som föreskrivs

beträffande utmätt lös egendom eller utsökning av borgensförbindelsen. Utmätningsmannen

skall alltså företa den åtgärd som fordras för att gäldenären

och borgenären skall komma till sin rätt.

Remissinstanserna har ställt sig övervägande positiva till förslaget att

i princip införa vidgad möjlighet till kredit vid de försäljningstyper som

avses i beredningens förslag. I fråga om villkoren för kredit och övriga föreslagna

bestämmelser till skydd för rättsägarnas intressen har emellertid

kritik anförts på flera punkter. Liksom flertalet remissinstanser vill jag

i princip ansluta mig till beredningens förslag. När det gäller den närmare

utformningen anser jag mig dock böra beakta vissa kritiska synpunkter.

Särskilt är jag benägen att fästa avseende vid den kritik som går ut på att

exekutionsmyndigheterna kan bli betungade med uppgifter för inkassering

vid utebliven betalning och återtagning av försålt gods. Det är enligt min

mening angeläget att undvika sådana komplikationer i utmätningsmännens

arbete. Det vore olyckligt från effektivitetssynpunkt, om enstaka utsökningsmål

skulle förrycka arbetet. Risken för komplikationer kan också

medföra, att utmätningsmännen blir restriktiva med att ge kredit, och att

reformtanken förfelas därigenom.

Beredningens förslag synes därför böra jämkas i vissa delar. Riktpunkten

för dessa jämkningar bör vara en ordning som ställer mindre krav

på exekutionsmyndigheterna när det gäller bedömningen av en köpares

kreditvärdighet men också eliminerar risken att myndigheterna skall belastas

med inkasseringsverksamhet efter skedd försäljning. Bestämmelserna

i 95 och 130 §§ torde i viss mån kunna tjäna som förebilder. Enligt

dessa tankegångar bör 96 § få följande innebörd.

Utmätningsmannen får befogenhet att efter fri prövning medge kredit.

Något villkor, att synnerliga skäl e. d. skall föreligga, uppställs inte. Att

villkor av sådan art anses kunna bortfalla sammanhänger med de garantier

som ligger i de bestämmelser som jag strax skall beröra.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 24

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967

Lämnas anstånd, skall köparen alltid erlägga viss del av köpeskillingen

som liandpenning. Betalning av handpenning kan inte ersättas genom pant

eller borgen. Vidare skall, om betalningsanstånd lämnas, utmätningsmannen

hålla egendomen inne till dess full betalning sker. Utan att detta torde

behöva anges i lagtexten bör anses gälla att egendomen efter kreditförsäljningen

fortfarande skall betraktas som utmätt till dess full betalning sker.

Därav följer att utmätningsmannen med tillämpning av 74 § UL kan sätta

godset i förvar på annat håll än hos exekutionsmyndigheten. Behov av sådan

åtgärd torde ofta komma att föreligga när det gäller separatförsålda tillbehör.

Att föreskrifterna i 74 § om lösöre i den aktuella situationen gäller

även fastighetstillbehör får anses följa av 100 a § 3 mom.

Genom stipulationerna om handpenning och innehållande av egendomen

kan förfarandet förenklas vid utebliven betalning. Det torde böra föreskrivas

— liksom i 95 och 130 §§ — att köpet då är ogiltigt. Det blir aldrig

fråga om att utmätningsmannen behöver utsöka fordringen hos köparen,

återta godset, sälja pant eller vidta andra åtgärder av indrivningskaralctär.

Utmätningsmannen skall i stället ombesörja ny försäljning av egendomen.

Om köpet inte fullföljs, bör den erlagda handpenningen användas på

följande sätt. Ur handpenningen betalas kostnaderna för den första försäljningen

samt för vård och förvaltning av egendomen under tiden mellan

de båda försäljningarna. Om köpeskillingen vid den nya försäljningen

blir lägre än vid den första, skall återstoden av handpenningen, så långt

den förslår, användas för att täcka skillnaden. Även detta överensstämmer

i huvudsak med vad som gäller enligt 130 § vid ny försäljning av fast

egendom.

Handpenningens storlek bör bestämmas så att den kan beräknas räcka

för de ändamål som den skall användas till om inroparen inte fullfölj er

köpet. I varje fall bör den täcka de nämnda kostnaderna. Har handpenningen

tagits till så att ett överskott uppkommer, skall detta återlämnas

till inroparen. Om handpenningen inte förslår fullt ut, anser jag att man

av praktiska skäl får acceptera att inroparen inte skall behöva svara för

vad som brister. Utmätningsmannen bör inte betungas med att i ett sådant

läge tvingas sätta igång ett inkasseringsförfarande mot inroparen. Risken

för eu inropare att gå förlustig handpenningen torde f. ö. kunna antas utgöra

en effektiv press på honom att fullfölja köpet.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som redan nu gäller föreslår

jag att det i 96 § 2 mom. UL tas in en bestämmelse av innehåll, att om betalning

inte sker genast efter inropet och anstånd inte heller lämnas,

egendomen skall gå under nytt utrop.

De ändringar som det anförda innebär i förhållande till beredningsförslaget

medför att vissa frågor som har diskuterats vid remissbehandlingen

inte längre är aktuella. Jag anser mig därför inte behöva gå in på sådana

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1967

frågor som att utmätningsmannens protokoll vid kreditförsäljning bör

kunna utgöra exekutionsurkund eller att tillämpligheten av lagen om avbetalningsköp

på kreditförsäljningar kan inskränkas m. m.

Allmänt vill jag slutligen understryka beredningens uttalande, att kredit

vid exekutiva försäljningar inte är avsedd att vara en långsiktig finansieringsmetod.

Avsikten är bara att en köpare skall ges visst rådrum

att få fram de medel som behövs, ev. genom att skaffa mera långfristig

kredit hos reguljära kreditgivare. Anståndstidens längd anser jag, liksom

beredningen, inte böra utsträckas utöver någon månad.

Kreditbestämmelserna i UL synes böra kompletteras med vissa tillämpningsföreskrifter.

Det torde bl. a. vara önskvärt att utmätningsmannen får

närmare ledning för sitt bestämmande av handpenningens storlek i det enskilda

fallet. Vidare torde vissa föreskrifter böra meddelas om den tid

betalningsanstånd får förekomma. Tänkbart är att även andra frågor —

t. ex. om check som medel för betalning av handpenning — bör behandlas.

Det får senare övervägas vilka ytterligare föreskrifter i dessa ämnen som

behövs. Föreskrifterna torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

Vägran att godkänna inrop av lös egendom

Förslaget att den som förrättar auktion på lös egendom skall kunna

vägra godta inrop står, som beredningen understryker, i visst samband

med de föreslagna reglerna om underhandsförsäljning. Dessa förutsätter

nämligen att underhandsbud kan avvisas. Det framstår som naturligt

att en motsvarande befogenhet finns vid auktionsförsäljning.

Beredningens förslag i denna del avser all lös egendom, medan de förut

behandlade förslagen undantar vissa specialobjekt. Vid behandlingen av

det nu aktuella förslaget bortser jag till en början från fartyg som avses i

94 § UL, luftfartyg och intecknade reservdelar därtill.

Beredningen föreslår att nya regler om befogenhet att vägra godta inrop

skall införas i två nya moment i 93 § UL. I 2 mom. föreslås en bestämmelse

av innebörd att inrop inte får godtas, om det anses sannolikt att avsevärt

bättre vederlag kan uppnås. Godtas inte inrop och säljs egendomen inte vid

nytt utrop på samma auktion, skall enligt 3 mom. ny auktion sättas ut eller

egendomen säljas under hand.

Under remissbehandlingen har man så gott som enhälligt anslutit sig

till att sådana bestämmelser införs. Jag vill också för egen del biträda förslaget.

De nya reglerna om befogenhet att avvisa inrop ansluter nära till motsvarande

bestämmelser i fråga om fast egendom (126 § 2 mom. UL i förslaget).

I tillämpningen torde det finnas anledning att beakta denna överensstämmelse.

Av särskilt intresse är därvid att förrättningsmannen i båda

fallen och alltså oavsett egendomens karaktär föreslås få befogenhet att

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

efter omständigheterna pröva avgivna buds skälighet. Som framgår av vad

jag har anfört i anslutning till de föreslagna reglerna beträffande fastighet

kommer härigenom utmätningsmannens värdering vid utmätningen att få

större betydelse än f. n. Värderingen, som i första hand syftar till bestämning

av hur mycket som skall utmätas, torde nämligen komma att ligga

till grund för bedömningen av skäligheten hos avgivna bud. Några remissinstanser

har understrukit detta förhållande och uttalat, att behovet av sakkunnigt

biträde vid värdering av egendom kommer att bli större än nu.

Denna bedömning torde vara riktig. Beredningen har inte heller varit främmande

för möjligheten av en sådan utveckling. Den har nämligen framhållit

att en ökad användning av sakkunniga biträden med nuvarande bestämmelser

om avgifter i utsökningsmål inte påverkar de kostnader som parterna

skall svara för. Huruvida anledning finns att ändra gällande avgiftsbestämmelser

i detta hänseende torde få övervägas i senare sammanhang.

Liksom i fråga om övriga reformer angående förfarandet vid försäljning

av utmätt lös egendom får antas att förslaget om befogenhet att vägra

godta inrop kommer att föra med sig viss ökning av arbetet för kronofogdemyndigheterna.

Denna arbetsökning torde dock inte behöva bli så stor

att förslaget på grund härav kan sättas i fråga.

Det torde i regel vara lämpligt att utmätningsmannen, när han låter försäljningen

verkställas av auktionsverk eller, i fråga om aktier och obligationer,

av fondkommissionär eller mäklare, ger direktiv om lägsta antagbara

bud. Bestämmelser i frågan kan meddelas av Kungl. Maj :t.

Som jag nyss antydde avser beredningens förslag om befogenhet för

auktionsförrättare att avvisa inrop alla former av lös egendom. Förslaget

omfattar alltså även fartyg som avses i 94 § UL samt vidare luftfartyg och

intecknade reservdelar till sådant fartyg. Som en följd härav har beredningen

utarbetat förslag till vissa följdändringar i 1955 års lag med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m ,m.

Det är emellertid tveksamt om något behov föreligger av regler om befogenhet

för auktionsförrättaren att avvisa bud vid försäljning av dessa

specialobjekt. I fråga om fartyg och luftfartyg m. m. är exekutiva försäljningar

sällsynta. Enligt min mening bör man t. v. utesluta dessa specialobjekt

från tillämpningsområdet för de nya reglerna. Dessa får därmed

samma räckvidd som de föreslagna bestämmelserna om kreditköp. Härmed

vinns också att man kan undvika mera ingripande följ ändringar i 1955

års lag, som grundar sig på en internationell konvention.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

69

Exekution i företagsintecknad egendom

Om utmätning i egendom, som omfattas av förlags- eller jordbruksinventarieinteckning,

sker på begäran av annan än inteckningshavare, är

denne f. n. hänvisad till att söka få gäldenären försatt i konkurs för att

kunna utnyttja sin förmånsrätt. På denna punkt bryter den nya lagen

om företagsinteckning med gällande rätt. Företagsinteckning skall sålunda

medföra förmånsrätt inte bara i konkurs utan också vid utmätning (13 §

lagen om företagsinteckning). Denna omständighet innebär en viktig förstärkning

av inteckningsinstitutet men nödvändiggör också vissa ändringar

i exekutionsreglerna. Dessa ändringar får, som jag anförde redan

vid remissen till lagrådet av förslag till lag om företagsinteckning (prop.

1966:23 s. 73), i viss utsträckning till följd att det exekutiva förfarandet

blir tyngre och omständligare. Denna omständighet ansåg jag dock inte

böra hindra den civilrättsliga reformen.

Beredningen har nu i sitt betänkande övervägt de exekutionsrättsliga

ändringarna närmare. Den centrala frågan har därvid varit hur rättsläget

i fortsättningen skall gestaltas, när borgenärer utan förmånsrätt eller

med svagare förmånsrätt (t. ex. underhålls- och skadeståndsberättigade, staten

med sina skattekrav) konkurrerar med dem som har företagsinteckning,

Förstärkningen av inteckningsinstitutet har inte ansetts i alltför hög

grad böra gå ut över sådana borgenärer med sämre förmånsrätt.

För etagsintecknin gens objekt blir mycket omfattande och utgörs av

näringsidkarens lösa egendom i den mån den hör till den intecknade verksamheten,

t. ex. inventarier, varor eller andra lösören samt vissa s. k. bokfordringar

och andra rättigheter. Av den egendom som hör till näringsverksamhet

är det — förutom fastighet, tomträtt, vattenfallsrätt samt inteckningsbart

fartyg och luftfartyg jämte reservdelar — i stort sett bara

kontanter, banktillgodohavanden, lånefordringar och värdepapper som faller

utanför. För dåligt prioriterade och oprioriterade borgenärer kan detta

förhållande bli ogynnsamt. När utmätning eller konkurs förestår, är sålunda

kontanter och liknande tillgångar ofta förbrukade.

Förlagsinteckningskommittén synes inte ha ansett det behövligt med

särskilda bestämmelser för att tillgodose intresset hos borgenärer med dåligt

prioriterade eller oprioriterade fordringar att kunna framtvinga betalning

genom utmätning. Kommittén tänkte sig nämligen att inteckningshavarens

rätt i regel skulle beaktas automatiskt vid utmätning. Det skulle

i allmänhet inte fordras att inteckningshavaren framställde anspråk på

betalning. Inte heller skulle krävas någon utredning för att klargöra om

den återstående intecknade egendomen var tillräcklig för att täcka inteckningshavarens

fordran.

Beredningen anser däremot att kommittéförslaget i allför hög grad beaktar

företagsinteckningshavarens intressen. Om utmätningsman automa
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

ti slit och ovillkorligt skall ta hänsyn till inteckningshavarens fordran, blir

det enligt beredningen i praktiken ofta svårt eller omöjligt att ta något av

den intecknade egendomen i anspråk för betalning åt annan borgenär.

Beredningen anser dock att också annan borgenär än inteckningshavare

skall kunna få utmätning i och betalning ur intecknad egendom.

Beredningen föreslår därför att innehavare av företagsinteckning inte

utan vidare skall få betalning ur köpeskillingen för intecknad egendom som

har utmätts för annan gäld. Enligt beredningen skall krävas, att yrkande

om betalning framställs inom viss tid. Och även om yrkande framställs

skall enligt förslaget utmätningssökanden äga företräde för sin fordran,

om återstoden av den intecknade egendomen och annan realsäkerhet som

gäldenären har ställt, kan antas förslå till inteckningshavarens och efterföljande

inteckningshavares förnöjande. Utmätningsmannen bör enligt beredningen

i regel kunna företa själva utmätningen utan hänsyn till förekomsten

av företagsinteckningar. Först om utmätningen leder till försäljning

kommer inteckningshavaren in i bilden. Han skall då av utmätningsmannen

underrättas om den förestående försäljningen. Om inteckningshavaren

med anledning därav yrkar att få betalt och det kan antas att återstående

egendom är otillräcklig som säkerhet för hans fordran, får han

uppbära betalning, I annat fall får utmätningssökanden företräde.

Beredningens förslag har i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran

vid remissbehandlingen. Man anser på de flesta håll att förslaget utgör

en lämplig avvägning mellan inteckningshavares och andra borgenärers

intressen. I några remissutlåtanden kritiseras förslaget emellertid under

åberopande av att företagsinteckningens kreditvärde skulle försvagas.

Enligt min mening har beredningens förslag påtagliga förtjänster. Av

särskild betydelse är att beredningsförslaget i större utsträckning än förlagsinteckningskommitténs

förslag tar hänsyn till andra borgenärer än

inteckningshavarna. Man måste beakta att företagsinteckningen kommei

att stå till förfogande för en mycket vidsträckt krets näringsidkare, varvid

inbegrips också företagare som driver relativt oansenliga rörelser, låt

vara att krav på bokföringsskyldighet uppställs i 2 § lagen om företagsinteckning.

Vidare bör beaktas att annan egendom än intecknad ofta inte torde

kunna påträffas när utmätning förestår. Det kan under sådana förhållanden

inte vara försvarligt att i exekutionssammanhanget låta borgenärer, som

har dålig prioritet eller ingen prioritet alls, stå tillbaka alltför mycket. Jag

biträder därför beredningens bedömning att dessa borgenärer måste ha

möjlighet att i någorlunda smidiga former få intecknad egendom utmätt och

också få betalning ur köpeskillingen för sådan egendom.

En tänkbar möjlighet är att utforma bestämmelser i ämnet efter mönster

av 14 § i 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt

luftfartyg m. m. Där föreskrivs bl. a. att när reservdelar till luftfartyg

skall säljas på begäran av borgenär som inte har inteckning i reservde
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967 71

larna, inteckningshavare inte till förfång för sådan borgenär får göra

sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av

köpeskillingen för reservdelarna minskat med kostnaderna för förfarandet.

Beredningen har övervägt möjligheten av ett liknande arrangemang i förevarande

sammanhang. Det framhålls emellertid att några praktiska erfarenheter

från tillämpningen av bestämmelsen i 14 § av 1955 års lag

inte är kända och att bestämmelsen hittills har framstått som ett utpräglat

undantag. Beredningen har därför stannat för att inte framlägga något

förslag i denna riktning. Några bärande skäl att frångå beredningens

ståndpunkt anser jag inte föreligga.

Ett positivt drag hos beredningsförslaget är att det så långt som möjligt

medger ett enkelt och smidigt exekutionsförfarande. Beredningen har

sålunda utgått från att utmätningsmannen normalt skall kunna tillämpa

en s. k. enklare ordning, som innebär att utmätningsmannen utmäter

egendom hos gäldenären utan att i förväg göra mera ingående undersökningar

och bedömningar. Ståndpunkten äger samband med det förhållandet

att utmätningar, enligt vad erfarenheten visar, i allmänhet inte leder

till försäljning. Bara om utmätningsmannen på grund av utmätningsfordringens

storlek eller tidigare erfarenheter har anledning anta att utmätningen

måste fullföljas till försäljning och att eventuell inteckningshavare

därvid kommer att kräva betalning, bör utmätningsmannen redan före utmätningen

söka ta reda på hur det förhåller sig med inteckningsbelastningen

in. m. för att få klarhet i hur mycket han behöver utmäta.

På några håll har man visserligen ansett, att beredningen har överdrivit

möjligheterna att använda den enklare ordningen i utmätningsmålen.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd har sålunda uttalat, att den enklare

ordningen inte torde kunna tillämpas i andra fall än när skuldbeloppet

är relativt obetydligt. Även om beredningen kanske har varit alltför

optimistisk i sin bedömning av möjligheterna för utmätningsmannen att

utan omgång kunna företa utmätning, får förslaget, som syftar till en

enklare ordning i vissa fall, anses ha goda skäl för sig. Något annat bär

inte heller gjorts gällande av de remissinstanser som på denna punkt har

varit kritiskt inställda. F. ö. torde utmätningsmannen utan större tidsutdräkt

kunna bilda sig en preliminär uppfattning om gäldenärens ekonomiska

situation, så att han kan rätta utmätningsförfarandet efter vad som

därvid framkommer. Ett sådant förfaringssätt torde inte behöva innebära

att möjligheterna till snabb utmätning utesluts.

Under remissbehandlingen bär föreslagits att man i 62 § UL föreskriver

att egendom, som inte omfattas av företagsinteckning, i vissa fall skall utmätas

före intecknad egendom, om annan än inteckningshavare begär utmätningen.

En sådan föreskrift skulle dock kunna inbjuda till missförståndet,

att utmätningsmannen i de åsyftade fallen skulle vara skyldig att noggrant

utreda inteckningsförhållandena innan han får företa utmätning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Emellertid anser jag att i fall, då utmätningsmannen får reda på att egendom

besväras av företagsinteckning och utmätningen har begärts av annan

än inteckningshavaren, han i första hand bör ta i anspråk sådan egendom

som inte häftar för företagsinteckningen. Detta torde med tillräcklig

tydlighet följa av den allmänna bestämmelse som jag föreslår i 62 §

1 mom. UL. Denna anger nämligen bl. a., att i första hand egendom som

kan användas till borgenärens — dvs. utmätningssökandens •— förnöjande

bör tas i anspråk.

Beredningens förslag synes när det gäller att uppehålla företagsinteckningens

kreditvärde klart överlägset det nyss berörda alternativet med en

anordning efter mönster av bestämmelsen i 1955 års lag om försäljning av

utmätt luftfartyg m. m. Den omständigheten att inteckningshavares rätt inte

beaktas automatiskt utan bara om han framställer yrkande därom, anser

jag inte motivera farhågor för att inteckningens kreditvärde skulle försvagas.

Inte heller torde det behöva spela någon roll för kreditvärdet att inteckningshavaren

kan komma att få stå tillbaka för utmätningssökanden, om

återstoden av den egendom som gäldenären genom inteckningen eller på annat

sätt har ställt som säkerhet kan antas förslå till inteckningshavarens

och efterföljande inteckningshavares förnöjande. Jag måste emellertid medge

att den sista bedömningen inte är självklar. Detta sammanhänger med att

vanskliga värderingar, som ankommer på utmätningsmannen, i viss utsträckning

kan bli avgörande. Utmätningsmannen skall nämligen vid sammanträde

för köpeskillingens fördelning fatta beslut i ämnet, om rättsägarna

inte träffar överenskommelse om hur fördelningen skall ske.

Beredningen har varit väl medveten om de praktiska olägenheter som

kan vara förenade med dess förslag. Olägenheterna bör dock inte överdrivas.

Jag vill erinra om att utmätningsmannen äger tillkalla sakkunniga att

biträda vid värderingen (73 § 1 mom. UL). Vidare bör beaktas att, som jag

nyss har nämnt, det är jämförelsevis få utmätningar som leder till försäljning.

Det finns inte anledning anta att det skulle bli någon ändring i det avseendet

efter de nya reglernas ikraftträdande. Beträffande de försäljningar

av företagsintecknad egendom som kan komma i fråga kan förmodas att

de allra flesta kommer att avse relativt enkla förhållanden. Om förhållandena

är komplicerade, torde det ofta bli nödvändigt med konkurs. Det är

mot bakgrunden av sådana antaganden som man enligt min mening bör

bedöma beredningens förslag. Resultatet av en sådan bedömning blir för

min del att detta förslag i sak bör godtas.

Den lagtekniska utformningen av beredningens förslag har under remissbehandlingen

kritiserats i vissa avseenden. Även enligt min mening torde

vissa jämkningar böra övervägas. Härom vill jag anföra följande.

Enligt beredningens förslag skall utmätningssökanden äga företräde framför

inteckningshavaren, om återstoden av den egendom som gäldenären genom

inteckningen eller eljest har ställt som säkerhet kan antas förslå till

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares förnöjande. Uttrycket

»kan antagas förslå» har från något håll kritiserats som alltför vagt

för att lämna tillräckliga garantier för inteckningshavarnas säkerhet. Denna

kritik synes ha visst fog för sig. Därtill kommer att beredningens formulering

knappast medger att vad som har influtit delas upp mellan inteckningshavaren

och utmätningssökanden. Men av motiven att döma har beredningen

inte varit främmande för en sådan fördelning. För att tillgodose

de anförda synpunkterna torde lagtexten böra få det innehållet att utmätningssökanden

skall ha företräde framför inteckningshavaren beträffande

sådan egendom som måste anses obehövlig som säkerhet för inteckningshavaren

och efterföljande inteckningshavare. Vid prövningen av om egendomen

är obehövlig skall hänsyn tas även till sådan egendom som gäldenären

på annat sätt än genom företagsinteckningen har ställt som säkerhet

för inteckningshavarens fordran.

Viss kritik har också anförts beträffande uttrycket »egendom som gälde
nären---ställt

som säkerhet». På denna punkt delar jag emellertid

beredningens uppfattning, att det valda uttrycket får anses innebära att

vid bedömning av den ställda säkerheten hänsyn inte skall tas till borgen

eller pant, som har ställts av annan än gäldenären.

Den lagtext som jag förordar är väl också oklar så till vida att den inte

anger i vilken utsträckning hänsyn skall tas till annan egendom än den

företagsintecknade, alltså fastighetsinteckningar o. 1. I denna del synes det

emellertid knappast möjligt att nå fullständig klarhet. Beredningen har till

belysning av hur förslaget skulle komma att verka i det anmärkta hänseendet

anfört en del exempel (bet. s. 130 ff). Jag finner inte anledning till

invändningar mot de uttalanden som beredningen har gjort i anslutning

till dessa exempel utan förutsätter att de blir vägledande för tillämpningen.

I överensstämmelse med beredningens förslag bör auktionsförrättaren

vara skyldig att dels införskaffa gravationsbevis innan försäljning sker av

egendom som hör till näringsverksamhet och kan besväras av företagsinteckning

och dels underrätta känd innehavare av inteckning om auktionen

(91 § 5 och 6 mom. UL). Härigenom blir det onödigt att behålla bestämmelsen

i 72 § UL, att utmätningsmannen skall underrätta inteckningshavare

när utmätning sker av egendom vari inteckningen gäller. Denna bestämmelse

torde därför böra utgå. Det särskilda registret över inteckningshavare som

har anmält sig hos utmätningsman torde inte heller ha någon funktion att

fylla i fortsättningen. Bestämmelser om dess avskaffande kan utfärdas

av Kungl. Maj :t.

En hovrätt har satt i fråga om inte utmätningsmål bör överlämnas till

överexekutor så snart innehavare av företagsinteckning gör anspråk på betalning.

Denna fråga torde vara föranledd av att förhållandena genomgående

antas bli komplicerade, när inteckningshavare yrkar betalning och alltså vill

konkurrera om köpeskillingen med utmätningssökanden. Jag är inte över
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

tygad om att denna förmodan är riktig utan är snarare benägen att anta att

flertalet av dessa konkurrenssituationer kan göras upp i godo. Jag anser mig

i allt fall inte ha anledning att frångå beredningens förslag, i synnerhet som

utmätningsmannen numera får förutsättas ha större kompetens än tidigare

De ändringar i KL som föranleds av lagen om företagsinteckning är föga

genomgripande. Beredningens förslag i ämnet har fått ett gynnsamt mottagande

vid remissbehandlingen. Från ett par håll har dock kritiserats att två

särskilda konkursgrunder i 4 § KL, som kan åberopas av innehavare av förlagsinteckning

eller inteckning i jordbruksinventarier, skall slopas utan att

innehavare av företagsinteckning får en motsvarande möjlighet att få gäldenären

försatt i konkurs. De åsyftade konkursgrunderna föreligger när

det har förekommit utmätning eller s. k. lösöreköp enligt 1845 års förordning

av egendom, som omfattas av borgenärens säkerhet, och gäldenären

inte visar, att den övriga egendom vari borgenären äger förmånsrätt

är tillräcklig för hans fordran. Beredningens förslag står i samband med

att företagsinteckning, till skillnad från förlagsinteckning och inteckning i

jordbruksinventarier, skall kunna göras gällande vid utmätning och vid

vissa lösöreköp. Innehavare av företagsinteckning får därigenom enligt beredningen

en så stark ställning att de särskilda konkursgrunderna anses

obehövliga. De kritiska remissinstanserna har däremot gjort gällande att

de båda konkursgrunderna trots allt har en funktion att fylla också i fortsättningen.

Jag delar beredningens uppfattning att de nu aktuella konkursgrunderna

kan utmönstras. Den omständigheten att inteckningshavare vid utmätning

på begäran av dåligt prioriterad eller oprioriterad borgenär kan få stå tillbaka

för utmätningssökanden (jfr föreslagna regler i 139 § UL) leder enligt

min mening inte till ett annat betraktelsesätt. Som jag har uttalat i det

föregående torde f. ö. nämnda omständighet inte behöva försvaga kreditvärdet

hos företagsinteckningen.

Lagen om företagsinteckning föranleder även vissa andra ändringar än de

nu föreslagna. Till dessa som rör inte bara UL och KL utan också annan

lagstiftning — LagsL och 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning

av utmätt luftfartyg m. m. — vill jag återkomma i specialmotiveringen.

Övriga frågor

Under remissbehandlingen av beredningens betänkande Utsökningsrätt

III uttalades från ett par håll önskemål att det inte undantagslöst skall

krävas vittne vid utmätningsmans förrättning. Enligt

7 § UL gäller f. n. att vittne måste närvara.

Förslagsställarna har nämnt flera förrättningstyper vid vilka vittne

uppenbarligen kan undvaras, t. ex. utmätning av överskjutande preliminär

s. 75 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967 75

skatt som sker på utmätningsmannens kontor i gäldenärens frånvaro. Jag

anser det motiverat att inte längre upprätthålla undantagslöst krav på

vittnes närvaro. Lämpligast är att i bestämmelser som utfärdas av Kungl.

Maj :t ange att vittne skall närvara men att vissa förrättningar kan få företas

utan vittne. Jag föreslår därför att 7 § UL upphävs.

I 62—64 och 66 §§ UL finns vissa bestämmelser om utmätning sordningen

in. m. De reglerar i vilken ordning olika slag av egendom

skall tas i anspråk och hur det skall förfaras i fråga om vissa tillbehör eller

andra föremål som ekonomiskt eller funktionellt hör samman.

Beredningen har i sitt betänkande Utsökningsrätt III föreslagit, att man

skall modernisera de nämnda och även vissa andra bestämmelser om utmätningsordningen

och om vilken egendom som får utmätas. Några av de

föreslagna föreskrifterna står i samband med reformer angående utmätning

i lön in. in. som inte är under prövning i förevarande sammanhang.

Man kan emellertid mycket väl t. v. bortse från de sistnämnda föreskrifterna

och redan nu pröva förslaget i övrigt. Det synes lämpligt att nu göra

en sådan partiell prövning, eftersom de aktuella bestämmelserna behöver

moderniseras.

Beredningsförslaget går ut på att utmätningsordningen skall få en mera

allmän utformning än f. n. och att vissa grundprinciper skall komma till

klart uttryck. En genomgående princip tas upp i 62 § 1 mom. i förslaget, där

det anges att av utmätningsbara tillgångar i första hand bör tas i anspråk

egendom som kan användas till borgenärens förnöjande med minsta kostnad,

förlust eller annan olägenhet för gäldenären. Som en annan grundregel

upptas i samma mom. att tillgångar som hör samman om möjligt inte

bör skiljas. De föreslagna bestämmelserna har vid remissbehandlingen så

gott som helt tillstyrkts eller lämnats utan erinran, Särskilt från kronofogdeliåll

har framhållits, att nuvarande stela regler ibland vållar svårigheter

i tillämpningen. Eu uppmjukning av utmätningsordningen har därför

varit en länge önskad reform. För egen del anser jag beredningens förslag

ändamålsenligt för såväl borgenären som gäldenären, samtidigt som det

ger utrymme för en friare bedömning av utmätningsmannen.

Utöver nämnda regler om utmätningsordningen innebär beredningens

förslag följande. I 62 § 2 och 3 mom. samt 63 § upptas vissa specialbestämmelser

om hur man skall förfara vid utmätning, när det är fråga om

föremål som ekonomiskt eller funktionellt hör samman. Beredningens förslag

i den delen ansluter i sak nära till vad som nu gäller. Med 64 § i beredningens

förslag inleds bestämmelserna om vilken egendom som får tas

i mät. Enligt 1 mom. i nämnda paragraf skall om undantag från utmätning

av lös egendom gälla vad som föreskrivs i de närmast följande paragraferna.

I 2 mom. slås fast att utmätningsmannen ex officio skall iaktta att

utmätningsförbud respekteras. Till 66 § överförs den föreskrift som f. n.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

finns i 62 § 3 mom. och som innebär en hänvisning till utmätningsförbudet

i 16 § andra stycket lagen om avbetalningsköp.

De förslag som beredningen sålunda har lagt fram har godtagits under

remissbehandlingen, och jag förordar att de genomförs med ett par redaktionella

jämkningar.

Specialmotivering

Utskottet hänvisar till propositionen s. 144—178.

Lagrådsbeliandiingen

Av lagrådet framförda förslag och påpekanden har i huvudsak beaktats

vid den slutliga utformningen av lagförslagen. Utskottet hänvisar till propositionen

s. 212—234.

Utskottet

Riksdagen har under år 1966 antagit lag om vad som är fast egendom

och lag om företagsinteckning. Lagarna, som träder i kraft den 1 juli 1967,

föranleder ändringar i den exekutionsrättsliga lagstiftningen. I propositionen

framläggs förslag härom. Därutöver föreslås bl. a. ändringar i UL, som

syftar till att motverka att utmätt egendom säljs till underpris.

Lagen om vad som är fast egendom innebär bl. a. att kretsen av tillbehör

till s. k. industrifastigheter vidgas avsevärt. Enligt gällande lag anses industriell

utrustning vara tast egendom bara om den på ett mera permanent

sätt är förenad med fabriksbyggnad e. d. Som tillbehör till fabrik eller annan

för industriell verksamhet inrättad byggnad räknas sålunda f. n. varje

motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt redskap, som för sin användning

kräver och också vilar på fast, från grunden berett underlag. Enligt

den nya lagen hör till industrifastighet — förutom allmänna fastighetslillbehör

och byggnadstillbehör, i vilka delar lagen inte medför någon större

avvikelse från gällande rätt — maskin och annan utrustning som har tillförts

fastigheten för att användas på denna. Undantag har gjorts bara i fråga

om viss lätt flyttbar utrustning, nämligen fordon, kontorsutrustning och

handverktyg.

Den nämnda utvidgningen av kretsen av industritillbehör utgör anledningen

till flera av de nu föreslagna ändringarna i utsökningslagens bestämmelser

om exekution i fast egendom. I fråga om ändringarnas huvudsakliga

innehåll må nämnas följande.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1967

77

De nuvarande reglerna om utmätning av fastighet bygger på principen

att allt vad som rättsligt sett är fast egendom anses inbegripet i exekutionen.

Fastigheten med alla tillbehör utgör en odelbar enhet, och det är f. n. inte

möjligt att under exekution sälja något eller några tillbehör till fastigheten

för sig. Vidgningen av tillbehörskretsen bär medfört önskemål att jämka på

dessa regler. Man räknar nämligen med att om man kan sälja lätt avskiljbara

industritillbehör som t. ex. maskiner till särskilda köpare, som är intresserade

av att förvärva sådan egendom, detta i en del fall kan komma att

ställa sig mera fördelaktigt än att sälja dem tillsammans med den egentliga

fastigheten. I propositionen föreslås med hänsyn härtill att det skall bli

möjligt att sälja tillbehör till utmätt fastighet för sig och därefter fastigheten

i övrigt, när detta från ekonomisk synpunkt och i övrigt framstår

som lämpligare än en försäljning av fastigheten och alla dess tillbehör i ett

sammanhang. Separat försäljning avses skola kunna ske inte bara när det

gäller industritillbehör utan beträffande alla slag av tillbehör. Den nuvarande

ordningen blir dock huvudregel medan möjligheten till separat försäljning

får karaktären av undantagsregel. Frågan om sådan försäljning

skall i det enskilda fallet tas upp till prövning endast om det verkligen är

sannolikt att sådan försäljning medför fördelar framför försäljning av all

den fasta egendomen. Överexekutor skall i sådant fall kalla rättsägare, vilkas

rätt kan påverkas av försäljningen, till sammanträde för att ge dem tillfälle

att innan överexekutor meddelar sitt beslut föra fram sina synpunkter

i frågan. Skall fastighetstillbehör säljas för sig skall försäljningen ske

enligt de regler som gäller för försäljning av utmätt lösöre.

I UL finns f. n. inte några direkta bestämmelser om hur ägaren får utnyttja

fastighet som utmätts. Lagen förutsätter emellertid att ägaren får sitta

kvar på fastigheten och sköta dess förvaltning. Den nya lagen om vad som

är fast egendom medför att eu stor grupp lätt flyttbara föremål blir industritillbehör

och alltså kommer att höra till den fasta egendomen. Detta förhållande

gör att olägenheterna av att inte klart veta vilka befogenheter fastighetsägaren

har vid förvaltningen av fastigheten blir större. Mot bakgrunden

härav föreslås i propositionen regler som innebär bl. a. att fastighetsägare

inte får minska utmätt fastighets värde genom att avyttra tillbehör eller

annat än för husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på

annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. På begäran

av borgenär skall vidare överexekutor, när det är behövligt, kunna förordna

att utmätningsman skall ta vård om tillbehör till fastigheten. Förfogar ägaren

över egendom i strid med vad nyss sagts äger överexekutor på begäran

av borgenären förordna syssloman att omhänderta och förvalta egendom.

Förslaget innehåller också föreskrifter som syftar till att skapa klarhet

om vilken egendom som hör til! utmätt fastighet. Föreskrifterna rör förrättningsmans

utredning om vad som är fastighetstillbehör och förfarandet när

tvist om tillbehör föreligger. I sistnämnda hänseende föreslås en regel som

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

innebär att tredje man, som påstår att han äger byggnad eller annat som

framstår som tillbehör till utmätt fastighet och som ej genast kan styrka sin

rätt men visar sannolika skäl, skall hänvisas att inom en månad väcka talan

mot borgenären och gäldenären. Särskild försäljning av omtvistat tillbehör

får inte ske förrän tvisten blivit prövad. Är tvistens utgång av väsentlig

betydelse för fastighetens värde får inte heller fastigheten säljas dessförinnan.

Förslaget innehåller regler också om vilken egendom som skall

anses ingå i en exekutiv försäljning.

Enligt lagen om företagsinteckning omfattar sådan inteckning näringsidkarens

lösa egendom i den mån den hör till den intecknade verksamheten,

t. ex. inventarier, varor eller andra lösören samt vissa s. k. bokfordringar

och andra rättigheter. Av den egendom som hör till näringsverksamhet

är det — förutom fastighet, tomträtt, vattenfallsrätt samt inteckningsbart

fartyg och luftfartyg jämte reservdelar — i stort sett bara kontanter, banktillgodohavanden,

lånefordringar och värdepapper som faller utanför. För

dåligt prioriterade och oprioriterade borgenärer kan detta förhållande bli

ogynnsamt. Härtill kommer att företagsinteckning — i motsats till förlagsinteckning

och inteckning i jordbruksinventarier — medför förmånsrätt inte

bara i konkurs utan också vid utmätning. För att inte borgenärer, som har

dålig prioritet eller ingen prioritet alls, skall stå tillbaka alltför mycket föreslås

att innehavare av företagsinteckning inte utan vidare skall få betalning

ur köpeskillingen för intecknad egendom som har utmätts för annans fordran.

Enligt förslaget skall inteckningshavaren komma in i bilden först om

utmätningen leder till försäljning. Han skall då av utmätningsmannen underrättas

om den förestående försäljningen. Om han med anledning härav

inom viss tid framställer yrkande äger han erhålla betalning ur köpeskillingen,

dock inte i den mån betalningen måste anses obehövlig för att trygga

inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares rätt.

Övriga förslag rörande ändringar i UL, som bör särskilt omnämnas, har

till syfte att motverka att utmätt egendom säljs till underpris. Lös egendom

med undantag för vissa specialobjekt skall sålunda kunna säljas inte bara

på auktion såsom f. n. utan också under hand om det är sannolikt att avsevärt

högre köpeskilling kan uppnås härigenom. Utmätningsmannen får vidare

— utan att såsom f. n. ådraga sig personligt betalningsansvar — befogenhet

att lämna anstånd med köpeskillingen utom till viss del, vilken skall

lämnas som handpenning. Befogenheten gäller vare sig egendomen säljs på

auktion eller under hand. Dessutom föreslås att den som förrättar auktion

på fast eller lös egendom skall ha rätt att vägra godta inrop om han finner

sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås. De

nämnda bestämmelserna i vad de avser lös egendom avses bli tillämpliga

också när tillbehör till fastighet säljs för sig utan samtidig försäljning av

fastigheten i övrigt.

Ändringarna i UL föranleder vissa ändringar i inteckningsförordningen,

lagsökningslagen och konkurslagen samt i flera andra författningar.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1967

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt med lagarna om

vad som är fast egendom och om företagsinteckning, dvs. den 1 juli 1987.

Till grund för propositionen ligger i allt väsentligt ett av lagberedningen

framlagt förslag. Detta har under remissbehandlingen fått ett övervägande

gynnsamt mottagande, och Kungl. Maj :t har — om man bortser från ändringar

som skett i förtydligande syfte eller av redaktionella skäl — endast

på några punkter funnit anledning avvika från beredningens förslag. Det

har inte kunnat undvikas att infogandet av de nya reglerna i UL lett till

att denna, som redan — bl. a. till följd av tid efter annan genomförda partiella

reformer — är av invecklad beskaffenhet blivit än mer svåröverskådlig

och svårtiliämpad. Särskilt synes detta gälla de regler som har samband

med lagen om vad som är fast egendom och lagen om företagsinteckning.

Under den givna förutsättningen att dessa lagar skall bestå torde det emellertid

få anses att propositionsförslagen utgör lämpliga lösningar på de

exekutionsrättsliga problem som lagarna föranleder. Det är även att förvänta

att det vid den allmänna revision av exekutionsrätten som pågår inom

lagberedningen skall bli möjligt att sammansmälta gammalt och nytt i utsökningslagen

till en mer lättillgänglig enhet än som nu är fallet.

De förslag som siktar till att exekutiva försäljningar skall ge så goda

resultat som möjligt, vilket önskemål som ovan framgår uppbär även reglerna

om separat försäljning av fastighetstillbehör, anser utskottet vara väl

motiverade. De nuvarande stela reglerna om försäljning av utmätt egendom,

som inte medger att förfarandet anpassas till vad som i det enskilda

fallet framstår som lämpligast, torde i en del fall leda till att egendom säljs

till underpris. Som departementschefen framhållit är det viktigt från enskilda

borgenärers synpunkt och därmed för kreditmarknaden i allmänhet

att sådant undviks. Lika viktigt är det från social synpunkt att gäldenärer

inte drabbas av värdeförstöring, genom att deras tillgångar säljs till underpris.

Vid utformningen av lagförslagen har delvis använts metoden att låta

utmätningsman eller överexekutor mera fritt — i regel dock med ledning

av vissa angivna rekvisit — avgöra om åtgärd av det ena eller andra slaget

skall komma i fråga. Av sådan typ är bl. a. reglerna om separat försäljning

av fastighetstillbehör, om försäljning av lös egendom under hand, om

kreditförsäljning av sådan egendom och om vägran att godkänna inrop av

egendom. De nya utrednings- och prövningsuppgifterna torde komma att

medföra att de exekutiva myndigheternas arbetsbörda kommer att öka i

viss utsträckning. Någon mera betydande personalförstärkning med därav

följande kostnadsökning synes emellertid inte bli nödvändig. En annan

konsekvens av förslagen är att utredningarna och myndigheternas prövning

i samband med de nya förfarandena kommer att kräva viss tid, vilket givetvis

är ägnat att medföra ökad tidsutdräkt vid utmätningsärendenas behandling.

Det har emellertid ansetts angeläget att kraven på snabbhet i för
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1967

farandet upprätthålls, och lagens bestämmelser om tidsfrister för olika åtgärder

har med hänsyn härtill inte ändrats.

Mot utformningen av författningsförslagen saknar utskottet anledning till

erinran.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

16.

Stockholm den 30 mars 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante

Kristiansson, Erik Jansson, Åkesson, Lidgard*, fru Landberg och herr Fälldin;
från

andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg*, fru Torbrink*,

herrar Grebäck, Tobé*, Sundelin, Bengtson i Solna och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:132 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående familjebeskattningen. a1 i texten