Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om belgsning av övergångsställen för gående Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 75 i första kammaren av herr Svenungsson m. fl. och nr 100 i andra kammaren av herr Thglén m. fl.

1967-04-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om belgsning av övergångsställen för gående Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 75 i första kammaren av herr Svenungsson m. fl. och nr 100 i andra kammaren av herr Thglén m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1967

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckta motioner om belgsning av övergångsställen

för gående

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 75 i första kammaren av herr Svenungsson

m. fl. och nr 100 i andra kammaren av herr Thglén m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning av frågan hur övergångsställen

på infartsleder och på gator i städernas utkanter lämpligen bör vara

belysta för att underlätta för fotgängare och andra trafikanter att passera

dylika övergångsställen».

över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat utlåtanden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens

trafiksäkerhetsråd. På begäran av utskottet har yttrande därjämte avgetts

av Svenska stadsförbundet och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande (NTF).

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om markering av övergångsställen ges i kungörelsen den

27 januari 1966 om vägmärken m.m. (nr 270). Kungörelsen träder i kraft

vid övergången till högertrafik den 3 september 1967, då 1951 års kungörelse

i ämnet upphör att gälla. I den mån det fordras för övergången till högertrafik

äger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dock besluta att den nya

kungörelsen skall tillämpas före ikraftträdandet och den gamla kungörelsen

därefter, dock längst till den 1 januari 1968. Med hänsyn till att äldre bestämmelser

sålunda kommer att gälla endast kort tid begränsas redogörelsen

till kungörelsen den 27 januari 1966.

Markering av övergångsställe kan enligt kungörelsen ha formen antingen

av ett varningsmärlte eller ett upplysningsmärke. Varningsmärket anger

att vägtrafikant närmar sig övergångsställe för gående. Avståndet till övergångsställe

skall anges på tilläggstavla. Upplysningsmärke skall sättas upp

på båda sidor om körbanan, om övergångsstället ej är beläget vid vägkorsning.

Finnes refug kan märket i stället anbringas på den, om det är

lämpligt.

Vägmärke och tilläggstavla som inte hålls belysta under mörker skall,

om särskilda skäl ej föranleder annat, vara utförda så att de reflekterar

ljus (4 §).

9423 67 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1967

När det fordras för att förtydliga eller förstärka innebörden av andra

trafikanordningar eller på annat sätt ge ledning för vägtrafikanter kan bl. a.

på körbana anbringas särskilda markeringar genom målning m. m. (22 §).

Sådan markering kan ske bl. a. för att utmärka övergångsställe för gående.

Bestämmelser om vägbelysning saknas så gott som helt i lagstiftningen.

Praktiskt taget all väg- och gatubelysning är belägen inom samhällenas bebyggda

områden samt anlagd och underhållen av kommunerna utan stöd

av väglagstiftningen. Huvudreglerna om vad som skall ingå i väghållning

finns f. n. i de sinsemellan likartade bestämmelserna i 2—5 §§ lagen om

allmänna vägar och 2—3 §§ i lagen om enskilda vägar. Lagen om allmänna

vägar innehåller inte något stadgande som med säkerhet kan tas till intäkt

för ståndpunkten, att vägbelysning ingår i den allmänna väghållningen.

Lagen om enskilda vägar ger däremot uttryckligt besked om att hållande

av vägbelysning inte ingår bland väghållningsuppgifterna; sålunda stadgas

i 71 § lagen om enskilda vägar att det är vägförening obetaget att ombesörja

vägbelysning.

Frågor om behovet av samt standardkraven och ansvaret för vägbelysning

m.m.utreds av 1960 års vägsakkunniga. De sakkunniga beräknas slutföra

sitt arbete under år 1967.

Motionerna

I motionerna anförs bl.a. att man i Danmark sedan länge prövat natriumbelysning

vid övergångsställen, vilken uppifrån lyser ner på dessa och ger

ett skarpt avgränsat punktljus. Bilisterna upptäcker härigenom fotgängarna

på långt håll och kan anpassa hastigheten bättre. Ett system som det danska

skulle enligt motionärernas mening passa även i vårt land, i synnerhet på

infartsleder och i städernas utkanter. Det skulle förmå fotgängarna att

utnyttja övergångsställen och ge bilisterna en bättre möjlighet att skydda

gångtrafikanterna.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen

II: 100.

Remissyttrandena

Motionerna avstyrks av samtliga remissinstanser under hänvisning till att

hithörande problem är föremål för uppmärksamhet från olika håll.

NTF lämnar i sitt remissvar vissa statistiska uppgifter. Av dessa framgår

bl. a. följande. År 1964 inträffade inom tättbebyggt område 2 755 kollisioner

mellan motorfordon och fotgängare. Av dessa olyckor medförde 181 dödlig

utgång och 2 542 annan personskada. Av olyckorna inträffade 1 693 under

dagsljus, 92 under halvdager och 970 under mörker. 936 av mörkerolyckorna

inträffade på gator med vägbelysning. Andelen fotgängarolyckor under

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1967

mörker är större inom tättbebyggt område än på landsbygden. Fotgängarna

är vidare mera illa utsatta än övriga trafikantkategorier under mörker

inom tättbebyggt område. En speciell undersökning avseende Stockholms

stad har visat att 470 av 1 576 fotgängarolyckor åren 1962—1963 inträffat

på eller invid obevakade övergångsställen. Av dessa torde 200—250 ha inträffat

under mörker.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför bl. a. att möjligheterna för en

bilist att upptäcka en gående är helt beroende av i vad mån den gående från

bilisten sett kontrasterar mot sin bakgrund i synfältet. Det är därför av

fundamental betydelse att bilisten ges så goda synbetingelser som möjligt.

Detta innebär bl. a. att bakgrunden bör vara luminansmässigt så jämn och

lugn som möjligt och att dess luminansnivå bör vara sådan, att den i

lämplig utsträckning avviker från den gåendes luminans. Kontrasten kan

uppkomma antingen genom att den gående framträder ljus mot en mörkare

bakgrund eller genom att han synes mörk mot en ljusare bakgrund. I det

förra fallet skall den gående belysas med ljus, som är riktat mer eller mindre

i bilistens blickriktning. I det senare fallet skall bakgrunden belysas så att

den framträder ljus. Vad beträffar möjligheten att säkerställa att fotgängaren

synes ljus mot en mörkare bakgrund, så begränsas enligt vad styrelsen

anför möjligheterna härtill därigenom att man inte kan tänka sig att i större

grad påverka klädedräktens färg eller dess allmänna förmåga att reflektera

ljus på ett för denna metod ändamålsenligt sätt. Styrelsen betonar att en

mörk klädespersedel förblir mörk även om den utsättes för stark belysning.

I fråga om den andra metoden — d. v. s. att göra bakgrunden ljusare

än den gående — så kan denna metod, säger styrelsen, praktiskt taget

alltid ge ett gott resultat. Förutsättningen är emellertid att vägbanan bortom

den gående göres ljus på så lång sträcka att en tillräckligt stor ljus bakgrund

åstadkommes, mot vilken fotgängaren kan avteckna sig. Detta kan

i praktiken innebära att vägbanan behöver belysas minst 50 ä 100 m bortom

den gående. Metoden blir därför i regel dyrare än den förstnämnda.

Styrelsen förklarar i fortsättningen att forskningen starkt poängterat

betydelsen av att luminansen hos den bakgrund mot vilken föremål skall

upptäckas är så jämn som möjligt och speciellt betonat att halvljuset från

mötande bilar i väsentlig grad försämrar trafikanternas synbetingelser. Det

är därmed uppenbart att man genom att anordna en tillfredsställande vägeller

gatubelysning, som möjliggör att endast parkeringsljus behöver användas,

kan väsentligt nedbringa risken för att bl. a. fotgängare blir påkörda.

Ur bl. a. denna synpunkt är metoden att ge bakgrunden en högre luminans

att föredraga.

Vad beträffar fotgängares och bilisters möjligheter att upptäcka var övergångställena

finns, anför styrelsen att det på senare år även gjorts praktiska

försök med inner- och ytterbelysta märken. Någon generell utmärk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

7''redje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1967

ning annat än genom det ordinarie vägmärket för övergångsställe, eventuellt

försett med separat belysning, torde ej böra komma i fråga.

Styrelsen förklarar till slut att det med hänsyn till att hithörande frågor

sedan flera år har varit och alltjämt är föremål för intensiva studier såväl

inom som utom landet inte kan anses befogat att nu tillsätta någon utredning

av den art som motionärerna har föreslagit. I sammanhanget erinras

även om att 1960 års vägsakkunniga i sitt innevarande år väntade betänkande

kommer att behandla bl. a. de ansvarsfrågor, som är aktuella i samband

med vägbelysning.

Trafiksäkerhetsrådet säger sig vara ense med motionärerna om att de i

motionerna åsyftade platserna i åtskilliga fall icke är tillfredsställande

belysta och att de därigenom innebär en väsentlig risk för trafikanter, som

passerar dessa platser. Med bidrag från bl. a. trafiksäkerhetsrådets forskningskommission

utförs emellertid vid tekniska högskolan i Stockholm

en undersökning rörande väg- och gatubelysning, med särskild inriktning

på dess betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. De spörsmål, som beröres i

motionerna, är föremål för uppmärksamhet i denna utredning, som enligt

uppgift skall föreligga vid slutet av innevarande kalenderår. Rådet avser

att därefter behandla hithörande spörsmål inom sin arbetsgrupp för mörkertrafikproblem

och sedan framlägga förslag till lösningar.

NTF anför att problemet med belysning vid övergångsställen är tvåfaldigt.

Dels skall allmänbelysningen vara så god att bilförare inte har några svårigheter

att upptäcka gående på övergångsställen eller vid gångbanekanten,

dels skall övergångsmärkena, eventuella trafikdelarmärken på refuger och

målningen på körbanan lätt kunna upptäckas av bilisten. I det förstnämnda

syftet synes kvicksilverarmatur kunna erbjuda en erfarenhetsmässigt god

lösning. I det andra syftet arbetar man med tre olika lösningar, s. k. innerbelysta

vägmärken, ytterbelysta vägmärken och reflekterande vägmärken.

Enbart reflekterande vägmärken synes icke tillfredsställande inom tättbebyggt

område, då reflexverkan från bilarnas halvljus på grund av vägmärkenas

höga placering inte är tillfredsställande. Att införa blinkande

lampor vid markerade övergångsställen skulle dels medföra mycket stora

kostnader framför allt mot bakgrunden av att de nya trafikreglerna för

övergångsställen kräver anordnande av sådana i mycket stort antal, dels

med hänsyn till att blinkande gult ljus måste användas i trafiksignaler vid

övergångsställen, där fast grönt sken icke kan utnyttjas enär korsande

trafik förekommer.

Föreningen säger till slut att en god belysning av övergångsställen säkerligen

är ett effektivt medel att öka säkerheten för de gående. Då vederbörande

myndigheter sedan länge uppmärksammat dessa problem och då

utredningar i ärendet pågår anses motionerna emellertid inte behöva föranleda

någon riksdagens åtgärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1967

Svenska stadsförbundets styrelse anför att man enligt uppgift från de

tre största städerna där redan uppmärksammat problemen och är sysselsatt

med att söka finna lämpliga trafiksäkerhetsfrämjande lösningar. Styrelsen

har sig bekant att kommunerna i samband med de åtgärder, som

erfordras för omläggningen till högertrafik, är inriktade på vissa standardhöjande

insatser och därvid i viss utsträckning även kommer att beakta det

nu aktuella spörsmålet. Ett interkommunalt samarbete med utbyte av erfarenheter

och synpunkter sägs också förekomma inom det trafiktekniska

området, där säkerhetsfrågorna fått en alltmer ökad aktualitet. Behovet

av erforderlig samordning och information tillgodoses även i annan ordning.

Erfarenheten visar nämligen, säger styrelsen, att aktuella kommunaltekniska

problem av större allmänt intresse snabbt brukar göras till föremål

för diskussion och behandling inom de på det kommunala området

befintliga tekniska intresseorganisationerna som genom sina tidskrifter

även brukar ombesörja erforderlig information till kommunerna i aktuella

tekniska ämnen.

Utskottet

I motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall

begära utredning av frågan hur övergångsställen på infartsleder och på

gator i städernas utkanter lämpligen bör vara belysta för att underlätta för

fotgängare och andra trafikanter att passera övergångsställena.

I remissvaren framhålles att fotgängarna under mörker inom tättbebyggt

område är i hög grad utsatta för risker. Många av olyckorna inträffar på

eller invid obevakade övergångsställen. Åtgärder som kan bidra till att nedbringa

risken för kollisioner mellan fordon och fotgängare i anslutning till

sådana övergångsställen är därför väl motiverade. En god belysning synes

härvidlag kunna vara ett effektivt medel. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har i detta sammanhang anfört att möjligheterna för en bilist att upptäcka

en gående är helt beroende av i vad mån den gående från bilisten sett kontrasterar

mot sin bakgrund i synfältet. Den erforderliga kontrastverkan

kan uppkomma antingen genom att den gående framträder ljns mot en

mörkare bakgrund eller genom att han framträder mörk mot en ljusare

bakgrund. I det första fallet bör den gående belysas med ljus, som riktas

mer eller mindre i bilistens blickriktning, medan i det andra fallet vägbanan

bortom den gående bör göras ljus på så lång sträcka att en tillräckligt stor

ljus bakgrund åstadkommes mot vilken fotgängaren kan avteckna sig. Styrelsen

anser för sin del att den senare metoden är att föredra och utvecklar

i sitt remissvar skälen härför. Hela detta frågekomplex är emellertid f. n.

föremål för uppmärksamhet från olika håll. Således pågår med bidrag från

bl. a. trafiksäkerhetsrådet vissa undersökningar rörande väg- och gatubelysningen

med särskild inriktning på dess betydelse från trafiksäker
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1967

hetssynpunkt. Även de uppslag till frågans lösning som berörs i motionerna

uppmärksammas vid dessa undersökningar. Frågan om behovet av

vägbelysning och de standardkrav som allmänt bör ställas på sådan utreds

vidare av 1960 års vägsakkunniga. Båda dessa utredningar beräknas kunna

slutföras under innevarande år.

Någon riksdagens åtgärd för att få en utredning i ämnet till stånd är med

hänsyn till vad nu sagts inte erforderlig. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 75 och II: 100, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIIv ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Göran Karlsson*,

Svante Kristiansson, Erik Jansson, Åkesson, fru Landberg och herr Fälldin*;
från

andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Grebäck, Hedin,

Svenning, Sundelin, fröken Anderson i Lerum och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L Beckmans Tryckarter AB • Stockhohn 9023 67

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.