Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

1967-04-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:27, Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående färg och belysning

på motorfordon.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner nämligen nr 455 i första kammaren av herr Isacson och nr 573

i andra kammaren av herr Nilsson i Agnäs m. fl.

Motionärerna framhåller som troligt att det inte är ovanligt att fordon ibland syns

mycket dåligt. De är, framhålls det, maskerade på grund av en olycklig kombination

av ljusförhållanden, terrängförhållanden och bilens utseende. Försök att minska

olyckor som beror på detta förhållande bör enligt motionärerna snarast vidtas. När

det gäller felinriktad uppmärksamhet är det snarast en uppgift för utbildningen, företrädesvis

trafikskolorna. Maskeringsolyckorna däremot borde kunna minskas på betydligt

kortare sikt. Det bör kunna ske genom att öka kontrasten mellan fordon och

bakgrund. Eventuellt kan det ske genom att man begränsar bilfärgerna till ett antal

som mycket kraftigt bryter av mot omgivningen. Tyvärr saknas på denna punkt än

så länge tillräckliga kunskaper för att avgöra om det är en tillräcklig åtgärd och för

att avgöra vilka färger som bör väljas. En åtgärd med samma syfte och vars positiva

effekt man åtminstone i vissa situationer kan vara säker på är enligt motionärerna

att ha tända strålkastare på dagen. Ett fordon med tända lyktor bryter otvivelaktigt

av kraftigare mot omgivningen och upptäcks därigenom lättare. Speciellt kraftig är

denna effekt under det mörka vinterhalvåret samt i vissa situationer såsom skymning,

gryning, dis, dimma och snöfall.

Motionärerna föreslår därför att det föreskrivs att motorfordon alltid skall, utom

vad gäller tätbebyggt område med god vägbelysning, framföras på minst halvljus.

En sådan föreskrift skulle enligt motionärerna även eliminera den risk som ligger däri

att det överlåts åt förarens bedömning att avgöra när han skall tända sina strålkastare.

Under åberopande av det anförda hemställs ”att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj: t framföra de i motionen angivna synpunkterna beträffande

bilarnas färger och belysning så att de kommer till beaktande vid utarbetande av nya

säkerhetsbestämmelser för fordonstrafiken”.

Över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

utlåtande från rikspolisstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd.

Därjämte har på begäran av utskottet yttrande över motionerna avgivit

av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF).

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionen 1:455.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Gällande rätt

I 3—8 §§ vägtrafikförordningen (VTF) finns bestämmelser om bl. a. de belysningsanordningar

som bilar, motorcyklar, traktorer, motorredskap, släpfordon, efterfordon,

cyklar samt fordon förspända med dragare skall vara försedda med.

Enligt 51 § 1 mom. VTF gäller att de i 3—8 §§ VTF föreskrivna lyktorna skall vara

tända då fordon föres på väg under mörker. På bil och motorcykel skall sadan lykta

hållas tänd även vid färd på väg i tät dimma. Har släpvagn kopplats till bil, behöver

baklykta hållas tänd endast på släpvagnen eller, om flera släpvagnar tillkopplats, på

den sista av dessa.

I stället för stadgad lykta för sken framåt får motsvarande parkeringslykta användas

på väg, där tillfredsställande belysning är anordnad.

Fordon, som under mörker är uppställt på väg annorstädes än på parkeringsplats,

skall, om tillfredsställande vägbelysning inte är anordnad, vara försett med belysningsoch

reflexanordning i enlighet med vad som är föreskrivet, då fordonet föres under

mörker på väg; dock att skyltlykta, då sådan finnes, icke behöver vara tänd och att

i stället för stadgad lykta för sken framåt motsvarande parkeringslykta får användas.

På släpfordon eller efterfordon, som inte är kopplat till bil eller traktor, skall därutöver

finnas belysnings- eller reflexanordning, som utsänder eller reflekterar vitt eller

gult ljus framåt.

På fordon får ej begagnas bländande ljus på väg, där tillfredsställande belysning är

anordnad, eller vid möte med annat fordon, eller när fordonet är uppställt på väg.

Vid möte med fordon skall avbländning ske i god tid.

På fordon får under färd icke framåt visas annat än vitt eller gult sken, såvida ej

annat blivit i särskild ordning föreskrivet eller medgivet. På fordon får ej nyttjas

belysningsanordning med blinkande sken, med mindre tillstånd därtill meddelats av

Konungen eller myndighet som Konungen därtill förordnat. Det sagda gäller inte

körriktningsvisare.

Enligt 2 mom. bör den som med fordon av annat slag än som avses i 3—8 §§ färdas

under mörker på väg, där tillfredsställande belysning ej är anordnad, vara försedd

med tänd lykta eller reflexanordningar eller också bära klädesplagg, som vid belysning

skarpt avtecknar sig mot omgivningen.

Remissyttrandena

Ingen av remissinstanserna tillstyrker bifall till motionsyrkandet. Över lag hänvisas

till pågående utredningar på området.

NTF framhåller att det inte torde vara något tvivel om att ett mycket stort antal

trafikolyckor beror på att en fordonsförare tillfälligt haft sin uppmärksamhet riktad

på någonting annat än det för honom viktiga i trafikmiljön. Problematiken kring

denna ouppmärksamhet eller omvänt uttryckt skapande av en sådan trafikmiljö att

en fordonförare får bästa möjliga informationer i trafikmiljön är grundläggande för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

vitala delar av trafiksäkerhetsarbetet. Området är föremål för omfattande forskning

inom trafiksäkerhetsrådet.

I frågan om vilken betydelse ett motorfordons färg har beträffande möjligheten för

andra vägtrafikanter att under olika ljusförhållanden i tid observera fordonet, framhåller

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att undersökningar pågått såväl i Sverige

som i andra länder. I augusti 1966 anordnades en diskussion av Ingeniörsvetenskapsakademien

i samråd med trafiksäkerhetsrådet och Svenskt färgcentrum, varvid en

undersökning på området behandlades. Av diskussionsrapporten kan enligt styrelsen

utläsas att man är av den uppfattningen, att färgen på motorfordon har en viss betydelse,

men att flera faktorer är okända och att ytterligare undersökningar bör

göras. De vid diskussionen närvarande beslöt enligt protokollet att uppdra åt Ingeniörsvetenskapsakademien

att utreda behovet av forskning inom området. I protokollet

är även antecknat att Aktiebolaget Volvo lovat att undersöka skadefrekvensen

för olika bilfärger genom sitt försäkringsbolag Volvia. Resultatet från denna undersökning

beräknas föreligga vid slutet av år 1967. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

fortsätter:

De resultat av undersökningar, som hittills är kända, tyder på att vissa färger ur

synbarhetssynpunkt är att föredra framför andra. Vissa färger är gynnsamma under

vissa förhållanden medan delvis andra färger är att föredra under andra förhållanden,

där bakgrundsfärg, belysning etc. spelar stor roll. Sålunda är exempelvis vita

eller mycket ljusa bilar att föredra mot mörk bakgrund, medan de däremot är att

anse såsom kamouflerade vid körning i vinterlandskap. Enligt styrelsens mening föreligger

för närvarande ej underlag för utfärdande av föreskrift om att bilar skall vara

målade i vissa färger. Styrelsen anser att resultatet av de undersökningar, som aviserats

vid ovannämnda diskussion bör avvaktas, innan ytterligare åtgärder vidtages.

Såvitt rikspolisstyrelsen uppger sig ha bekant har hittills genomförda undersökningar

inte givit tillräckligt material för att kunna avgöra vilken betydelse fordonsfärgen

har från trafiksäkerhetssynpunkt. Det torde också enligt styrelsen kunna ifrågasättas

om nu använda fordonsfärger över huvud taget kan anses ha tillräcklig effekt

i detta avseende med tanke på de stora variationer som förekommer i landet mellan

ljus och mörker och med hänsyn till de under olika årstider skiftande omgivningarna

utmed vägarna.

Trafiksäkerhetsrådet framhåller att rådet deltagit i nämnda utredning om bilfärgernas

betydelse från trafiksäkerhetssynpimkt. Det uppges att bakgrunden till

denna utredning är resultaten från en olycksstatistisk undersökning i Södermanlands

län utförd av färgkonsulent Sigvard Viberg i Linköping. Resultaten av undersökningen

ger enligt rådet anledning tro att bilfärgerna inte saknar betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt.

NTF anser att ingenting framkommit under diskussionen på området under de

senaste åren som tyder på att färgsättningen skulle ha någon nämnvärd betydelse såsom

ensam eller bidragande orsak till trafikolyckor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

I den andra av motionärerna aktualiserade frågan om belysningen på fordon även

under dagtid anför NTF följande.

Under 1960-talet har en betydande utveckling ägt rum i fråga om användande av

belysning på fordon. Tidigare var det regel att fordonsbelysning endast användes för

att hjälpa bilföraren att se vägen, men numera används fordonsbelysning, alltså

strålkastarna inte parkeringsljuset, också för att fordonet skall synas i mörker på gator

med vägbelysning och på dagtid vid nedsatt sikt eller besvärliga ljusförhållanden.

NTF :s rekommendationer till bilförarna går ut på att belysningen skall vara tänd på

dagtid i häftigt regn och regndis, vid snöfall, efter ett snöfall då bilar river upp snörök,

vid smutsigt väglag och vid körning med lågt stående sol bakom den egna bilen.

Belysningen bör vidare tändas då man vill påkalla särskild uppmärksamhet, till

exempel under företagande av en omkörning.

Frågan om dessa NTF :s rekommendationer eventuellt skulle utsträckas till att belysningen

alltid borde vara tänd vid färd utom tättbebyggt område har av NTF på

våren 1965 underställts psykologiska institutionen vid Uppsala universitet. Institutionens

svar går ut på att några nämnvärda vinster ur trafiksäkerhetssynpunkt sannolikt

inte kan göras med ständigt tänd fordonsbelysning. Institutionen rekommenderar

NTF att fortsätta med upplysningsverksamheten enligt ovan angivna riktlinjer.

Rikspolisstyrelsen anför följande.

Vad beträffar åtgärden att motorfordon även dagtid framföres med tänd belysning

visar prov genomförda i USA att åtgärden möjligen kan ha sådan trafiksäkerhetsfrämjande

effekt som avses i motionerna. Proven har emellertid inte varit upplagda

så att de givit ett entydigt och slutgiltigt resultat. För att kunna avgöra om

bestämmelser i detta avseende bör utfärdas har styrelsen därför hemställt om utlåtande

av statens trafiksäkerhetsråd vilken effekt en sådan åtgärd kan ha från trafiksäkerhetssynpunkt.

Med anledning härav har professor G. Johansson vid psykologiska

institutionen vid Uppsala universitet fått i uppdrag att genomföra en undersökning

i detta avseende. Undersökningen kommer att grundas på praktiska prov med motorfordon

tillhöriga polisväsendet och inledas den 1 mars detta år.

NTF uplyser att försvarsmyndigheterna beordrat att samtliga militära fordon inom

östra militärområdet från och med den 1 januari 1967 skall ständigt framföras med

tänd belysning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrar följande.

Att fordon med tänd belysning under vissa ljusförhållanden observeras lättare än

andra fordon torde vara ställt utom allt tvivel. Det kan emellertid ifrågasättas, om

belysningen har någon funktion att fylla, då starkt solsken råder. Även om det ej

torde vara till nämnvärd olägenhet för fordonsägare eller andra trafikanter att under

goda ljusförhållanden motorfordon framförs med tända strålkastare anser styrelsen

ändock, att lagstiftning enligt motionärernas förslag ej kan rekommenderas på grundval

av nu tillgängligt underlag. Styrelsen är av den uppfattningen, att lagstiftande åtgärder

i ifrågavarande avseende inte bör vidtagas, förrän full klarhet föreligger om

effekten därav. Ett led i att vinna klarhet synes vara att göra riksomfattande försök

i likhet med de försök som gjorts beträffande generella hastighetsbegränsningar, genom

att påbjuda att alla fordon under olika tider under året skall framföras med tänd

belysning. Undersökning av sådant slag bör utföras i trafiksäkerhetsrådets regi och

planeras så att andra trafiksäkerhetsfrämjande punktvis insatta åtgärder ej försvårar

utvärderingen av resultat eller gör detsamma missvisande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967 5

Utskottet

En av de viktigare faktorerna när det gäller att förhindra trafikolyckor, i vilka motorfordon

är inblandade, är trafikanternas möjlighet att i tid upptäcka ett fordon.

Härvid uppkommer frågan om fordonets färg eller tända belysning kan underlätta

upptäckandet av ett fordon i så hög grad att det motiverar föreskrifter på området.

I motionerna framhålles att bilarna ofta är svåra att upptäcka på grund av en

olycklig kombination av ljusförhållanden, terrängförhållanden och bilens utseende.

Olyckor som beror härpå bör enligt motionärerna kunna minskas på kort sikt genom

att kontrasten ökas mellan fordon och bakgrund. Eventuellt skulle detta kunna ske

genom att man begränsar bilfärgerna till ett antal som mycket kraftigt bryter av mot

omgivningen. En annan åtgärd med samma syfte och med en i vissa situationer tämligen

säker positiv effekt är enligt motionärerna att ha strålkastarna tända på dagen.

Särskilt verkningsfullt förmenas detta vara under det mörka halvåret och i vissa situationer

såsom i skymning, gryning, dis, dimma och snöfall. Motionärerna hemställer

att det anförda måtte beaktas när de nya säkerhetsbestämmelserna utarbetas för fordonstrafiken.

Såsom upplysts vid remissbehandlingen har frågan om vilken betydelse fordonsfärgen

har från trafiksäkerhetssynpunkt varit föremål för såväl diskussioner som undersökningar

under de senare åren. Föregående år anordnades salunda en diskussion av

Ingeniörsvetenskapsakademien i samråd med trafiksäkerhetsradet och Svenskt färgcentrum,

varvid en undersökning på området behandlades. Av diskussionsrapporten

synes enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framgå att färgen på motorfordon har

en viss betydelse men att flera faktorer är okända och att ytterligare undersökningar

bör göras. Enligt denna rapport uppdrogs också åt Ingeniörsvetenskapsakademien

att utreda behovet av forskning på området. Aktiebolaget Volvo utfäste sig vidare att

undersöka skadefrekvensen för olika bilfärger.

Vad härefter gäller den av motionärerna berörda frågan om fordonsbelysningen

har enligt vad NTF uppger en viss förändring inträtt i fråga om användningssättet

under 1960-talet. I motsats till vad tidigare var fallet används numera ofta i enlighet

med rekommendationer från NTF strålkastarna och inte enbart parkeringsljuset för

att fordonet skall synas i mörker på gator med vägbelysning och på dagtid vid nedsatt

sikt eller besvärliga ljusförhållanden. Frågan om något står att vinna från trafiksäkerhetssynpunkt

på att motorfordon under hela dagen framförs med tänd belysning

oavsett sikt- och ljusförhållandena undersöks f. n. av psykologiska institutionen i Uppsala

i samarbete med trafiksäkerhetsrådet och rikspolisstyrelsen. Undersökningen skall

grundas på praktiska prov med polisväsendets fordon och har inletts i mars i ar.

Motionärernas syfte med sina förslag att förbättra trafiksäkerheten är givetvis förtjänt

av beaktande. Som framgår av det anförda pågår emellertid undersökningar beträffande

båda de frågor motionärerna aktualiserar i detta sammanhang. Innan ytterligare

överväganden göres på dessa områden bör enligt utskottets mening resultaten

av undersökningarna avvaktas. Vid sådant förhållande bör motionerna f. n. inte föranleda

någon riksdagens särskilda åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:455 och 11:573, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson* Göran Karlsson*, Svante Kristiansson,

Erik Jansson, Åkesson, fru Landberg och herr Fälldin*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Grebäck, Hedin, Svenning,

Sundelin, fröken Anderson i Lerum och herr From.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.