Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner m. m.
1967-04-13 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1967:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner m. m.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
1
Nr 31
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m., i vad
propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats
av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner
m. m.
Genom en den 3 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 55, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden föreslagit riksdagen att bifalla de förslag
angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk m. m., om vilkas
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt. I dennes
hemställan föreslås bl. a. att Kungl. Maj :t bereder riksdagen tillfälle
att avge yttrande med anledning av vad departementschefen anfört angående
körkort och trafikutbildning.
Propositionen har såvitt avser körkort och trafikutbildning hänvisats
till lagutskott och tilldelats tredje lagutskottet medan den i övrigt hänvisats
till statsutskottet. Tredje lagutskottet har behandlat de delar av propositionen
som redovisats under rubriken Körkort och trafikutbildning m. m.
utom såvitt avser vidareutbildningen för högre förarkompetens, personalutbildning
och trafikundervisningen i skolorna.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas i den del varom nu är fråga på grundval av de
förslag som bilförarutredningen lagt fram i betänkandet Körkortet och trafikutbildningen
(SOU 1965:42) ställningstaganden rörande differentiering
av förarbevis, körkortsålder, förarutbildning, förarprov och körkortsregistrering
m. m. Körkortets närmare utformning och frågan om eventuellt
utbyte av nuvarande förarbevis bör klarläggas innan den exakta tidpunkten
för körkortsreformen fastställs. Det är av vikt att det så snart som möjligt
blir klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla berörda
får erforderlig tid för förberedelser. Riksdagen föreläggs därför redan nu
förslag rörande körkortens giltighet m. m.
Motionsyrkanden
Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen
A. motionen I: 729 av herrar Sveningsson och Strandberg, vari hemställes,
1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 31
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
»atl riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att samma
kompetenskrav skall gälla förare av skolskjutsar som förare i yrkesmässig
trafik».
B. de likalydande motionerna I: 727 av herr Peterson, Eric Gustaf, och
herr Petersson, Erik Filip, och 11:911 av fru Nettelbrandt m. fl., i vilka
motioner såvitt nu är i fråga hemställes,
»att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 55 måtte besluta,
2. att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa genom trafiksäkerhetsverkets
försorg om utredning och förslag till kompetensbevis för mopedförare;
3. att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa genom trafiksäkerhetsverkets
försorg om utredning och förslag till en stickprovsvis utformad prövning av
hälsotillstånd och körskicklighet hos körkortsinnehavare;
4. att bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om tillstånd till
övningskörning på motorväg;
5. att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa genom trafiksäkerhetsverkets
försorg om utredning och förslag om kompletterande förarutbildning i form
av krav på inom viss tid genomgångna delkurser avseende mörkerkörning
och körning i halt väglag».
C. motionen II: 906 av herr Björkman, vari hemställes,
»att riksdagen i sitt yttrande till Kungl. Maj :t över Kungl. Maj :ts förslag
till körkortsregler understryker vikten av att Kungl. Maj :t vid den slutliga
utformningen av kör kortsbestämmelserna så långt möjligt tar hänsyn till
de resultat det nordiska ämbetsmannautskottet för körkortsregler kan
komma fram till».
D. motionen 11:907 av herrar Börjesson i Falköping och Gustavsson i
Alvesta, vari hemställes,
»att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 55
beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att trafikmålskommittén
får i uppdrag att utreda frågan om provisoriska körkort enligt i motionen
uppdragna riktlinjer».
Utskottet har vidare i samband med propositionen behandlat följande
fristående motioner, nämligen
A. de likalydande motionerna I: 642 av fröken Stenberg och II: 809 av fru
Heurlin om ett centralt register över körkort, m. m., i vilka motioner hemställes,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
rörande inrättande av dels ett rikscentralt register över utfärdade körkort
och dels ett rikscentralt register över personer, som utan att ha innehaft
körkort dömts för olovlig körning».
B. de likalydande motionerna I: 643 av licrr Sveningsson m. fl. och II: 570
av herr Bengtson i Solna m. fl. om skärpta krav för erhållande och innehav
av körkort, i vilka motioner hemställes,
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
angående möjligheterna att genom ändrade bestämmelser för innehav av
körkort erhålla ökad trafiksäkerhet».
Beträffande skälen för motionsyrkandena hänvisas, i den män redogörelse
ej lämnas nedan, till motionerna 1:643, 1:729, 11:809, 11:906,
II: 907 och II: 911.
Här må anmärkas att motionen II: 910 av herr Jansson m. fl., vari hemställes
bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa om
förslag till 1968 års riksdag rörande en skyndsam utbyggnad av trafikyrkesskolor
och jämförlig utbildning för den yrkesmässiga trafikens behov,
i sin helhet behandlas av statsutskottet.
Inledning
I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Palme,
under rubriken Inledning följande.
För att utreda förarutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål
tillkallade dåvarande departementschefen den 28 september 1962, med stöd
av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 augusti 1962, särskilda sakkunniga,
nämligen landshövdingen Gösta Elfving, ordf., tekniske direktören CarlDavid
Burén, rektorn Bertil Kallerdahl, riksdagsmannen Hans Levin, ombudsmannen
Sune Persson, expeditionschefen Lars Skiöld samt direktören
Alvar Thor son (direktiv se 1963 års riksdagsberättelse s. 178).
För att utreda regleringen av arbetsförhållandena inom landsvägstrafiken
tillkallade vidare dåvarande departementschefen den 28 juni 1963, med stöd
av Kungl. Maj :ts bemyndigande samma dag, särskilda sakkunniga, nämligen
landshövdingen Gösta Elfving, ordf., direktören Erik Elmstedt, riksdagsmännen
Göran Karlsson och Lars Schött samt ombudsmannen Hjalmar
Svensson (direktiv se 1964 års riksdagsberättelse s. 208).
De sakkunniga, som antagit benämningarna bilförarutredningen resp.
körtidsutredningen, har den 26 maj 1965 överlämnat ett gemensamt betänkande
Statens trafikverk (SOU 1965:43), i vilket föreslås inrättande av en
ny trafikmyndighet.
Bilförarutredningen har därjämte samma dag överlämnat betänkandet
Körkortet och trafikutbildningen (SOU 1965:42).
Yttranden över betänkandena har avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren,
arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, postverket, statens
järnvägar (SJ), väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, statens
biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission,
statskontoret, statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden, riksarkivet, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, trafikmålskommittén,
centrala civila transportkommittén (CCT), nordiska väg1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 31
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
trafikkommittén, bilregisterutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Statstjänstemännens riksförbund (SR), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska transportarbetareförbundet, Svenska järnvägsmannaförbundet,
Svenska kommunalarbetareförbundet, Riksförbundet landsbygdens
folk (RLF), Svenska vägföreningen, Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas
samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation,
Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska
omnibusägareförbundet, Svenska taxiförbundet, Riltrafikens yrkesnämnd,
Automobilbesiktningsmännens förening, Folkrörelsernas trafikskoleförbund,
Sveriges trafikskolors riksförbund, Trafikassistenternas förening,
Sveriges läkarförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF), Trafikförsäkringsföreningen, Aktiebolaget Svensk Bilprovning,
Försvarets motorklubb, Kungl. Automobilklubben (KAK), Motorförarnas
helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens riksförbund (M), Cykel- och
mopedfrämjandet, Svenska röda korsets överstyrelse, Sveriges grossistförbund,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Folkpartiets
ungdomsförbund (FPU) och Centerns ungdomsförbund (CUF), överståtliållarämbetet
och flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. a.
länsskolnämnder, förste bilinspektörer, länsläkare, polismästare, bilskoleföreningar
och åkeriföreningar.
Centrala civila transportkommittén har i skrivelse den 6 september 1965
hemställt att kommitténs arbetsuppgifter för beredskapsplanering av den
civila transportreglerande verksamheten vid krig eller krigsfara överförs
till ett fristående permanent organ med myndighets ställning.
Yttranden över skrivelsen har avgetts av överbefälhavaren, postverket,
statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, luftfartsverket,
statens biltrafiknämnd, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen
och samtliga civilbefälhavare.
Förhandlingar har förts mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer
rörande de förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster,
som redovisas i det följande. Avtal har träffats — under förbehåll av Kungl.
Maj :ts godkännande — angående löneställningen för dessa tjänster i de
föreslagna myndigheterna. Riksdagens lönedelegation har den 1 mars 1967
godkänt avtalet.
Jag kommer först att närmare behandla organisationsfrågorna och därefter
spörsmålen rörande körkort och trafikutbildning m. m.
Körkort och trafikutbildning
1 det följande redovisas vad departementschefen anfört under de olika
avsnitten samt de delar av bilförarutredningens betänkande och remissytt
-
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
randena däröver som med hänsyn till innehållet i motionerna ansetts böra
särskilt belysas. Skälen för motionsyrkandena redovisas under de avsnitt
till vilka de närmast hänför sig.
Differentiering av körkort
Bilförarutredningen
Utredningen föreslår att särskilda körkort utfärdas för följande fyra fordonsklasser,
nämligen
A. personbil och lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil),
B. lastbil med en totalvikt överstigande 3 500 kg (tung lastbil) och buss,
C. motorcykel,
D. traktor.
Beträffande de olika körkortens giltighet föreslår utredningen vidare dels
att körkort för klass B skall gälla även för klass A och dels att traktor skall
få föras även av innehavare av annat körkort. Däremot föreslås att motorcykel
får föras endast av den som innehar C-körkort.
Vidare föreslås körkort för fordonsklass B berättiga till yrkesmässig personbefordran
samt förande av fordon med tyngre släpfordon. Körkort för
fordonsklass A föreslås gälla för sådan trafik endast om körkortsmyndiglieten
gjort särskild anteckning härom på körkortet.
Utredningen tar även upp frågan om kompetenskraven för förande av
utryckningsfordon och skolskjutsar.
I vissa av kommunal myndighet utfärdade reglementen för polis- och
brandväsende m. m. har intagits bestämmelser om kompetenskrav för förare
av utryckningsfordon. För flertalet sådana förare saknas emellertid
sådana krav.
Även om starka skäl kan anföras för att ställa särskilda fordringar, synes
dock enligt utredningen välgrundade invändningar mot en sådan ordning
kunna resas. Utredningen finner det inte vara realistiskt att räkna med att
— om sådana krav uppställs — flertalet brandmän vid en brandkår på
landsbygden skulle komma att undergå särskilt prov för förare av utryckningsfordon.
Följden härav skulle kunna bli att vissa brandkårer inte kom
att ha ett tillräckligt antal förare med föreskriven kompetens. Ett liknande
förhållande skulle särskilt på landsbygden kunna uppstå vid ambulansutryckningar.
Utredningen framhåller även att tveksamhet synes råda om
straffansvar för förandet av utryckningsfordon utan förarbevis alltid skulle
kunna utkrävas. Ej sällan torde en förare med framgång kunna hävda,
att han i uppkommen nödsituation haft rätt att föra fordonet.
Utredningen har stannat för att inte föreslå införande av särskilda krav
på förare av utryckningsfordon men erinrar om att den nya klassindelningen
av körkorten innebär en inte oväsentlig skärpning av kraven på t. ex. förare
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
av större brandbilar eftersom körkort för fordonsklass B krävs för sådana
bilar. Utredningen understryker också kraftigt behovet av förbättrad utbildning
för förarna.
Inte heller när det gäller förare av skolskjutsar, beträffande vilka enligt
utredningen i tillämpliga delar gäller vad som anförts om förare av utryckningsfordon,
föreslås några särskilda kompetenskrav. Utredningen pekar
på den allmänna höjning av samtliga förares standard som kommer att ske
om utredningens förslag genomförs och framhåller vidare det önskvärda i
att det lämpligen i kommunal regi anordnas särskilda kurser för förare av
skolskjutsar.
Utredningen behandlar även frågan om införande av provisoriska körkort.
Denna fråga har övervägts i olika sammanhang dock utan att leda till
någon regeländring. Tanken på provisoriska körkort avvisades av bl. a.
1962 års riksdag beroende bl. a. på att man ville avvakta erfarenheterna av
Vissa andra åtgärder. Det gällde framför allt beslut om utökad rapporteringsskyldighet
för polismyndigheterna och skärpning i reglerna om körkortsåterkallelser.
Efter redovisning av vissa statistiska uppgifter m. m. på
förevarande område anför utredningen att det är vanskligt att dra några
bestämda slutsatser rörande verkan av de åtgärder som genomförts i form
av intensifierad rapportering och skärpningen i reglerna om körkortsåterkallelse.
Erfarenheterna hänför sig till en relativt kort tidsperiod och bygger
på förhållanden inom polisorganisationen som nu väsentligt förändrats.
Enbart den omständigheten att genom polisens förstatligande en successivt
stegrad trafikövervakning kan påräknas talar enligt utredningen mot att
man nu tar ställning till frågan.
Utredningen anser att ett system med provisoriska körkort måste förknippas
med någon form av precisering av villkoren för att vederbörande skall
betros med slutgiltigt förarbevis.
På något sätt måste därjämte enligt utredningen vederbörande styrka att
han under prövotiden i en någorlunda rimlig omfattning verkligen fört motorfordon.
Hur än denna prövning skall gå till uppkommer för såväl den
enskilde som för det allmänna olägenheter och kostnader.
Sammanfattningsvis finner utredningen inte tillräckliga skäl föreligga
att nu sätta igång den stora och komplicerade apparat som införandet av
provisoriska körkort skulle innebära. Utredningen förklarar sig ingalunda
övertygad om att värdet av en sådan anordning står i rimlig proportion till
•de kostnader och olägenheter i övrigt för alla berörda parter som institutet
måste medföra.
Yttranden
Frågan om kompetens för mopedförare har inte behandlats
av utredningen men berörs av flera remissorgan. Bl. a. föreslås att frågan
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
löses genom undervisning i grundskolan. Denna mening företräds av bl. a.
länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län, NTF, Folkrörelsernas trafikskoleförbund
och FPU.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att samma regler som föreslagits
för traktorkörkort bör införas för mopedförarna. NTF menar att det
inte längre är försvarbart att inte kräva någon form av utbildning och kompetensbevis.
Utredningens kompetenskrav ifråga om förare av utryckningsfordon
bär mött vissa invändningar. Sålunda finner statens trafiksäkerhetsråd,
länsstyrelsen i Örebro län, Svenska transportarbetareförbundet, KAK,
MHF, M, Biltrafikens yrkesnämnd, Trafikassistenternas förening och
Svenska järnvägsmannaförbundet att kompetensen bör avse fordonsklass B.
Överståthållarämbetel, NTF och Svenska omnibusägareförbundet föreslår
däremot att kompetenskravet skall begränsas till körkort för fordonsklass A
men med påteckning om rätt att yrkesmässigt befordra personer. TCO yrkar
att dessa förare skall ges samma utbildning som polisutbildningskommittén
föreslagit för polismän. För en ökad kompetens talar även skolöverstyrelsen
och Svenska droskbilägareförbundet utan att ta definitiv ställning för något
av de två nyssnämnda körkortsalternativen.
Flertalet av de remissinstanser som berör kompetensen för förare av
skolskjutsar framför samma kompetenskrav för dessa förare som
de redovisat i fråga om utryckningsfordonen.
Utredningens förslag att inte införa provisoriska körkort har
lämnats utan erinran eller tillstyrkts i de flesta remissyttrandena. Direkt
tillstyrkan föreligger från poststyrelsen, väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen,
statistiska centralbyrån, rikspolisstyrelsen, förste bilinspektören i Stockholm,
länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Örebro och Kopparbergs län,
TCO och MHF. Rikspolisstyrelsen tillägger att man först bör avvakta ytterligare
erfarenhet av andra föreslagna säkerhetsbefrämjande åtgärder,
främst utfallet av den förbättrade förarutbildningen.
Statens trafiksäkerhetsråd anser att frågan om olycksriskerna för de
yngre förarna bör ägnas skärpt uppmärksamhet och att frågan om ett provisoriskt
körkort har sitt särskilda intresse i detta sammanhang. Samma inställning
redovisas av Sveriges läkarförbund, som tillägger att man kunde
överväga att låta det provisoriska körkortet berättiga till körning med viss
lägre hastighet eller enbart inom tättbebyggt område.
En mera positiv inställning till ett system med provisoriska körkort redovisas
av länsstyrelserna i Kalmar och Malmöhus län, de svenska ledamöterna
av nordisk vägtrafikkommitté, trafikmålskommittén, Automobilbesiktningsr
männens förening, Trafikförsäkringsföreningen, KAK och M. Flera av dessa
finner inte de av utredningen åberopade kostnaderna och olägenheterna vara
tillräckliga skäl mot provisoriska körkort.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
Departementschefen
Nuvarande ordning för indelning av förarbevisen är behäftad
med vissa brister från trafiksäkerhetssynpunkt. Jag delar utredningens
principiella uppfattning att förarbevisen bör vara differentierade med hänsyn
till i första hand den svårighet det innebär att föra olika fordonstyper.
Den indelning av nationella och internationella körkort i särskilda klasser,
som förekommer i 1949 års vägtrafikkonvention, har skett med beaktande
härav.
En sådan indelning av förarbevisen innebär påtagliga fördelar i jämförelse
med nuvarande system, enligt vilket den som innehar körkort för bil
i princip är berättigad att framföra motorfordon utan begränsning till
fordonsslag och storlek. Visserligen gäller enligt förordningen angående
yrkesmässig automobiltrafik m.m. att bil inte får framföras i yrkesmässig
trafik om föraren inte har trafikkort. Trafikkortsplikten utgör dock intet
hinder för en artonåring med nyförvärvat körkort att exempelvis köra s. k.
långtradare åt industriföretag.
Utredningens förslag till indelning av förarbevisen innebär en anpassning
till motsvarande föreskrifter i 1949 års vägtrafikkonvention. Till skillnad
från konventionen föreslår utredningen samma körkort för tung lastbil
och buss. Jag anser att avvikelser från konventionsbestämmelserna bör
ifrågakomma endast då vägande skäl kan anföras härför. Med denna utgångspunkt
bör i likhet med konventionens bestämmelser skilda körkort
gälla för tung lastbil och för buss.
Jag föreslår att körkort skall utfärdas för personbil och lastbil med en
totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil), för lastbil med en totalvikt överstigande
3 500 kg (tung lastbil), för buss, för motorcykel eller för traktor.
Jag föreslår vidare att körkort för buss skall gälla även för övriga fordon,
körkort för tung lastbil för övriga fordon utom buss och körkort för personbil
och lätt lastbil skall gälla även för motorcykel och traktor samt slutligen
att körkort för motorcykel skall gälla även för traktor.
Härav framgår att jag i likhet med flertalet remissinstanser inte funnit
skäl att acceptera en reglering som innebär att andra slag av körkort inte
längre skall berättiga till förande av motorcykel.
Jag föreslår vidare att körkort för buss och tung lastbil utan särskild
prövning skall berättiga till yrkesmässig personbefordran samt förande av
fordon med tillkopplat släpfordon. Kraven för erhållande av körkort för
buss och för tung lastbil förutsätts bli så höga och förarproven så utformade
att den som förvärvat körkort av ifrågavarande slag utan särskild
prövning bör få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran samt föra
fordon med tillkopplat släpfordon oavsett vilken totalvikt släpfordonet har.
Å sådant körkort bör i enlighet med 1949 års vägtrafikkonvention anges
att det berättigar körkortshavaren att till buss resp. tung lastbil koppla
släpfordon, vars totalvikt överstiger 750 kg.
Jag föreslår tillika att innehavare av körkort för personbil och lätt last
-
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
bil utan prövning skall äga rätt att föra fordon av angivet slag med tillkopplat
släpfordon med en högsta totalvikt av 750 kg eller — under förutsättning
att den sammanlagda totalvikten ej överstiger 3 500 kg — 1 500 kg.
Det sistnämnda fallet förutsätter tillika en särskild regel om förhållandet
mellan dragfordonets vikt och släpfordonets vikt. Denna fråga torde få
lösas när ställning tas till betänkandet »Fordonskombinationer» (SOU
1966: 41). innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil bör däremot
få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran och med tillkopplat släpfordon
med totalvikt överstigande vad ovan angivits först efter särskild
prövning och angivande härav på körkortet.
En del remissinstanser har uttalat sig för vissa dispenser från de kompetenskrav
som föreslagits för att framföra tung lastbil och buss. överbefälhavaren
anser vissa undantag från kompetenskraven nödvändiga beträffande
värnpliktiga som inkallats till repetitionsövning. Vidare måste enligt
överbefälhavaren vid beredskapstillstånd och krig sådan förare inom totalförsvaret,
som har körkort för personbil och lätt lastbil, få framföra det
fordon, som han på grund av sin krigsbefattning tilldelats. Även statens
järnvägar, postverket och Svenska lokaltrafikföreningen har ifrågasatt vissa
dispenser från kraven på kvalificerade förarbevis. Det gäller personal som
i sin verksamhet har att föra tunga lastbilar och bussar inom garageområden
liksom ersättningsbussar till plats för bussbyte.
Undantag från de för framförande av tung lastbil och buss föreslagna
kompetenskraven bör kunna ske men undantagen bör begränsas till verkligt
angelägna fall.
Utredningen har inte behandlat frågan om kompetensen för
mopedförare. Frågan har emellertid uppmärksammats av remissinstanserna.
Mopedförarens teoretiska kunskaper är ofta bristfälliga. Ofta
saknas också insikt om det nödvändiga i att följa gällande trafikföreskrifter
och att iakttaga varsamhet och hänsyn i trafiken. Jag anser i likhet med ett
flertal remissinstanser att ett led i grundskolans trafikundervisning bör vara
att ge eleverna erforderliga kunskaper om gällande trafikföreskrifter och
om uppträdandet i trafiken för såväl gång- och cykel- som mopedtrafikanter.
Utredningens förslag i fråga om körkort för traktor innebär
den ändringen i nuvarande ordning att för rätten att föra till traktor ombyggd
bil skall fordras innehav av körkort för personbil eller lastbil beroende
på den totalvikt fordonet hade före ombyggnaden. Jag ansluter mig
till detta förslag. Bland remissinstanserna har röster höjts för att framförande
av traktor alltid skall vara beroende av körkort liksom att körkort
för personbil och lätt lastbil i princip bör krävas för förare av traktor. I ett
flertal yttranden har vidare framförts krav på bestämmelser om någon
form av körkort för motorredskap.
Ändringar i lagstiftningen rörande motorredskap har under senare tid
påkallats också i en rad andra hänseenden. Detta gäller såväl begreppsbestämningen
i förhållande till andra fordon som utrustningsbestämmel
-
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
serna, rätten att använda motorredskap på väg och rätten att bruka sådana
som dragfordon. Även frågorna om registrerings-, skatte- och försäkringsplikt,
om fortlöpande kontroll av motorredskapens beskaffenhet och om körkort
har aktualiserats i sammanhanget. En särskild framställning rör frågan
om skadeståndsansvaret vid olyckor med motorredskap. Jag har funnit en
revision av lagstiftningen angelägen också i övrigt. Jag avser att senare
denna dag hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en sakkunnig
med uppgift att överse bestämmelserna om motorredskap och utreda
vissa närliggande frågor. I utredningsuppdraget skall ingå att undersöka
körkortsfrågan även när det gäller traktorerna.
I fråga om kompetensen för förare av utryckningsfordon vill
jag anföra följande.
Av brandväsendets utryckningsfordon har det övervägande antalet sådan
totalvikt att körkort för tung lastbil krävs för att få framföra dem. Förarna
av polisens utryckningsfordon får enligt nu föreliggande utbildningsplan
för utryckningsverksamheten särskilt avpassad utbildning. En tredje stor
grupp förare av utryckningsfordon är ambulansförarna. Man söker nu
att i allt större utsträckning ge ambulanspersonalen en utbildning som gör
den mera skickad att ge den skadade första hjälpen på olycksplatsen. Från
läkarhåll bedöms detta i flertalet fall vara till betydligt större nytta för den
skadade än snabba sjuktransporter. Jag förutsätter att utryckningsfordonsförarnas
huvudmän tillser att förarna får de kunskaper och instruktioner
som behövs för att rätt kunna sköta utryckningsverksamheten. Liksom
utredningen anser jag att särskilda krav i fråga om körkort inte bör uppställas
för förare av utryckningsfordon.
Inte heller när det gäller förare av skolskjutsar anser jag att särskilda
krav bör uppställas i fråga om körkort.
Av utredningen föreslagna ändringar i nuvarande krav på syn- och
hörselförmåga hos förare av olika slags fordon sammanhänger i
huvudsak med utredningens förslag till indelning av förarbevisen. Mitt förslag
om skilda körkort för tung lastbil och buss gör det möjligt och lämpligt
att för dessa kategorier uppställa samma föreskrifter om syn- och hörselförmåga
som nu gäller i fråga om vanligt trafikkort resp. trafikkort för buss.
Utredningen har vid behandlingen av frågan om provisoriska körkort
inte funnit tillräckliga skäl föreligga att nu sätta i gång den stora och
komplicerade apparat som införandet av provisoriska körkort skulle innebära.
Då jag ansluter mig till detta utredningens ställningstagande är det av
flera skäl. Effektivare förarutbildning och förarprov kan i sig sägas minska
behovet av provisoriska körkort. Den effektivare trafikövervakningen tjänar
samma syfte som den provisoriska körkortsgivningen i så måtto att
den påverkar trafikanterna till ett mera regelenligt och varsamt färdsätt.
Vidare är körkorten såtillvida provisoriska att de kan återkallas av lcörkortsmyndigheten.
Jag ifrågasätter om man inte bör bättre klargöra körkortens
obeständighet genom ändring i reglerna för körkortsåterkallelser.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
11
Enligt vad jag inhämtat kommer trafikmålskommittén, som har till uppgift
att utreda bl. a. frågan om körkortsåterkallelser, att undersöka lämpligheten
av ett återkallelsesystem med bl. a. tidsbestämda kortare körkortsåterkallelser
vid sådana trafikförseelser som inte bör föranleda en mera
långvarig förlust av förarbevisen.
Utredningen har vid behandlingen av körkortens indelning inte gått in
på frågan om körkortens närmare utformning. Utredningen har förutsatt
att denna fråga kommer att bli föremål för närmare överväganden om beslut
fattas om ny körkortsindelning.
Jag har tidigare denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig
för att utreda spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens
närmare utformning m. m. Den sakkunnige skall i vad avser frågan om
körkortens utformning enligt utredningsdirektiven utreda denna fråga i
hela dess vidd och därvid särskilt beakta 1949 års vägtrafikkonventions
föreskrifter på förevarande område. Körkorten bör ges en utformning som
så långt möjligt hindrar förfalskning. Den sakkunnige bör överväga huruvida
anteckning bör ske på körkorten om ökad kompetens, återkallelse
m. m. eller om körkortsutbyte i stället bör ifrågakomma. Nya villkor för
erhållande av duplettkörkort bör övervägas. Den sakkunnige bör även pröva
om nuvarande förarbevis bör utbytas eller om de skall få finnas kvar vid
sidan av de nya.
Körkortets närmare utformning och frågan om eventuellt utbyte av nuvarande
förarbevis bör klarläggas innan den exakta tidpunkten för körkortsreformen
fastställs. Det är av vikt att det så snart som möjligt blir
klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla berörda får erforderlig
tid för förberedelser. Riksdagen bör därför redan nu beredas tillfälle
att avge yttrande med anledning av de förslag jag i detta sammanhang
förordar rörande körkortens giltighet m. m.
Motioner
I motionerna 1: 727 och 11:911 anförs såvitt avser frågan om kompetensen
för mopedförare att det inte torde råda någon tvekan om att mopedförare
ofta har bristfälliga trafikkunskaper, särskilt teoretiska sådana.
Departementschefen nöjer sig, säger man, på denna punkt med att hänvisa
till den trafikundervisning som skall äga rum inom grundskolan. Eleverna
anses därigenom få de erforderliga kunskaperna om trafikföreskrifter och
uppträdande i trafiken. Departementschefens förslag i denna punkt är enligt
motionärernas mening inte tillfredsställande. De flesta mopedförare som
nu trafikerar våra vägar torde inte utgöras av grundskoleelever. Grundskolans
undervisning på detta område bör vara omfattande men den når
inte dem som redan slutat skolan. I likhet med NTF menar motionärerna
att det inte längre är försvarbart att inte kräva någon form av utbildning
och kompetensbevis för mopedförare. Inte minst i deras eget intresse bör
krav uppställas för att få bruka fordonet i en alltmer forcerad trafiksitua2*
—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 31
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
tion. Hur sådan kompetens skall förvärvas bör utredas närmare. Det torde
få ankomma på det nya trafiksäkerhetsverket att närmare överväga denna
fråga.
Motionärerna bakom motionen I: 729 uppehåller sig vid frågan om kompetenskraven
för förare av skolskjutsar och anför bl. a. att det finns anledning
att erinra om förhållandena i utlandet, där man ser mer allvarligt på
frågan om skolskjutsar. Motionärerna finner det underligt om Sverige skall
ha mindre krav inom detta område än vad är fallet i utlandet. Med tanke
på förarnas ansvarsfulla uppgift i samband med skolskjutsar kan man, sägs
det i motionen, med fog kräva en god utbildning av förarna. Samma krav
bör därför gälla för förare av skolskjutsar som för förare av bilar i yrkesmässig
trafik.
I motionen 11: 907 anförs bl. a. att det finns skäl beklaga, att departementschefen
avvisar tanken på provisoriska körkort. Även om föl arutbildningen
effektiviseras i enlighet med de i propositionen uppdragna riktlinjerna torde
det enligt motionärernas mening vara svårt att omedelbart efter det att en
körkortsaspirant genomgått utbildning med bestämdhet fastställa dennes
lämplighet som bilförare. Det blir närmast den tekniska färdigheten och
det elementära kunnandet av trafikregler som låter sig bedömas. Det praktiska
omdömet får bilföraren ofta inte tillfälle att visa förrän han eller hon
— utrustad med ett körkort — befinner sig ute i den reguljära trafiken.
Utan tvekan tar det en avsevärd tid innan en ny bilförare förvärvat den
rutin och de erfarenheter som gör att hans duglighet som bilförare objektivt
kan bedömas. Mot denna bakgrund ter det sig enligt motionärernas åsikt
önskvärt med ett system enligt vilket det definitiva avgörandet beträffande
en persons lämplighet som bilförare inte behöver ske förrän en tid efter det
att utbildningen genomgåtts. Motionärerna menar att departementschefen
överdrivit då han hänvisat till den stora och komplicerade apparat som
skulle krävas för en sådan anordning. Ett system med provisoriska körkort
borde enligt motionärerna kunna handhas med en förhållandevis enkel administrativ
apparat genom att eventuella trafikförseelser antecknas på det
provisoriska körkortet. Enligt deras bedömning skulle vinsterna ur trafiksäkerhetssynpunkt
väsentligt överväga de nackdelar som ur administrativ
synpunkt blir följden.
Körkortsålder m. in.
B it förar utredn ingen
Periodisk förarkontroll. Utredningen konstaterar att i skilda sammanhang
förts fram tanken att åstadkomma en förbättrad trafiksäkerhet genom
en obligatorisk omprövning av körkortsinnehavarnas lämplighet såsom
förare antingen periodvis under hela eller större delen av tiden för körkorts
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
13
innehavet eller vid uppnåendet av vissa åldrar. Omprövningen har i första
hand diskuterats utifrån ett behov att kontrollera förarnas hälsotillstånd,
men även behov av kontroll av körskickligheten har framhållits. Utredningen
har för sin del inte blivit övertygad om att tillräckliga skäl kan åberopas
till stöd för en så genomgripande åtgärd som en periodisk kontroll av alla
motorfordonsförare. De undersökningar, som utredningen redovisar, ger enligt
utredningens mening inte något underlag som pekar på ett behov av
periodiska kontroller av förarna. Däremot framstår fullt klart att stora olägenheter
av skilda slag skulle vara förenade med ett kontrollsystem av nu
avsedd typ. Utredningen har sålunda inte ansett sig kunna förorda en allmän
periodisk kontroll av alla innehavare av förarbevis.
Utredningen anser det emellertid vara av intresse att mera generella
undersökningar framför allt av hälsotillståndet hos motorfordonsförare i
olika åldrar i allt fall stickprovsvis sker eftersom det statistiska materialet
visar att man i landet efter hand kommer att få en alltmer ökande kader
av körkort sinnehavare i högre åldrar. I syfte att åstadkomma en trafiksäkerhetsbetingad
kontroll av de äldre förarna och för att dessutom skapa
förutsättningar för att berika forskningen på hithörande områden föreslår
utredningen att vissa tillfälliga kontroller av motorfordonsförare kan få
äga rum exempelvis genom att man stickprovsvis plockar ut olika grupper
av fordonsförare med t. ex. 10, 15, 20 och 30 år gamla körkort för läkarundersökning
och prov av kör skicklighet.
Yttranden
Utredningens förslag angående periodisk förar kontroll har
såtillvida rönt allmän anslutning att man i remissyttrandena är tämligen
ense om att någon allmän periodisk kontroll inte bör införas. Direkt motsatt
mening framförs endast av FPU, som rekommenderar att förarkontroll
sker vart femte år.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen delar betänkligheterna mot en fullständig
periodisk förarkontroll men föreslår prov om gällande trafikförfattningar
och vägmärken med viss periodicitet. Inte heller statens trafiksäkerhetsråd
vill ha någon allmän kontroll men ifrågasätter om inte en efterkontroll,
t. ex. av synskärpan, borde genomföras vid exempelvis 45—50
års ålder. Denna uppfattning delas av Sveriges läkarförbund.
Utredningens förslag angående stickprovskontroll av förarna
godtas av poststyrelsen, Svenska kommunalarbetareförbundet,
Svenska järnvägsmannaförbundet samt länsstyrelserna i Hallands och
Kopparbergs län.
Tvekan angående lämpligheten att stickprov framförs av SAF, länsstyrelserna
i Jönköpings och Örebro län samt Svenska droskbilägareförbundet.
Förslaget om stickprovskontroller avstyrks av länsstyrelserna i Stock
-
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
holms, Gotlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län,
KAK, MHF och Biltrafikens grkesnämnd. MHF anför att man kan överväga
en obligatorisk läkarkontroll vid förslagsvis 60 eller 70 års ålder, som därefter
eventuellt kan utbyggas att bli periodisk med femårsintervall.
Svenska transportarbetareförbundet förordar stickprov för andra än yrkesförare.
Hälsokontrollen för yrkesförarna bör däremot ske i form av en
allmän periodisk kontroll.
Departementschefen
Bestämmandet av lägsta ålder för innehav av olika typer
av körkort skall självklart ske med största möjliga beaktande av
vad trafiksäkerheten kräver.
Åldersgränsen 18 år för erhållande av bilkörkort har gällt ända sedan vi
år 1906 fick föreskrifter på förevarande område. Samma gräns är vanligast
förekommande i utlandet även om vissa länder har lägre åldersgräns.
Utredningens förslag om 18 år som nedre gräns för körkort för personbil
och lätt lastbil har godtagits av den helt övervägande delen av remissinstanserna.
Jag ansluter mig till utredningens förslag.
Undersökningar som utförts angående förarålder och olycksfallsfrekvens
ger vid handen att de yngre fordonsförarna oftare än de äldre invecklas i
trafikolyckor. En fjärdedel av de olyckor som drabbar personbilförarna beräknas
gälla ungdomar under 22 år, dvs. de fyra yngsta årsgrupperna av
personbilförarna. Det är en mycket angelägen uppgift att söka få ner de
höga olyckstalen för unga förare. Hittillsvarande undersökningar ger inte
något entydigt svar på om den främsta orsaken är bristande mognad och
andra åldersbetingade faktorer eller bristande trafikerfarenhet. Av denna
anledning bär statens trafiksäkerhetsråd satt i gång en omfattande undersökning
med målsättningen att söka utröna skillnaden i olycksfrekvens
mellan olika åldersgrupper bilförare då man tagit hänsyn till avvikelser i
fråga om körvanor, erfarenhet m. in. Undersökningen väntas bli klar till
sommaren. Frågan om vidare åtgärder får i första hand bli beroende av vad
som kommer fram vid undersökningen. Statens trafiksäkerhetsråd har till
hösten planerat att i samarbete med trafikmålskommittén anordna ett
symposium som helt skall ägnas åt frågan om de unga fordonsförarna. Avsikten
är att belysa denna fråga från bl. a. sociologisk, socialmedicinsk och
psykologisk-pedagogisk synpunkt.
Vad angår åldern för det av utredningen föreslagna B-körkortet vill jag
erinra om att jag tidigare föreslagit särskilda körkort för tung lastbil resp.
buss. Remissinstanserna har beträffande åldern för förare av tung lastbil
inte någon samstämmig mening även om flertalet delar utredningens uppfattning.
I vissa yttranden understryks att en förbättrad utbildning är en
nödvändig förutsättning för att 19-årsgränsen skall kunna godtas.
Enligt nuvarande ordning får innehavare av bilkörkortet vid 18 års
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
ålder föra även tung lastbil om det inte sker i yrkesmässig trafik. Sådan
lastbil får dessutom av person mellan 18 och 21 år som innehar trafikkort
framföras i yrkesmässig trafik, om utöver bilens besättning endast gods
befordras med bilen. När trafikkortsinnehavaren uppnått 21 års ålder bortfaller
denna begränsning och trafikkortet gäller även för personbefordran.
Vad angår godstransporter innebär sålunda förslaget om 19 års ålder för
B-körkort en viss skärpning av ålderskravet.
Invändningarna mot den föreslagna 19-årsgränsen hänför sig i viss utsträckning
till att man vill ha högre åldersgräns för bussförare. Jag finner
goda skäl tala för denna uppfattning och förordar att åldern för det tidigare
av mig föreslagna busskörkortet bestäms till 21 år. I övrigt godtar jag utredningens
förslag och förordar sålunda att nedre åldersgränsen för förare
av tung lastbil sätts till 19 år. Samma åldersgräns anser jag i likhet med
utredningen bör gälla för de särskilda behörighetsbevisen för innehavare
av körkort för personbil och lätt lastbil att föra fordon i yrkesmässig personbefordran
eller fordon med tillkopplat tungt släpfordon.
För motorcykelkörkortet föreslår utredningen ingen ändring i gällande
ålder 16 år för lätt motorcykel och 18 år för tung motorcykel. Jag ansluter
mig till utredningen.
Jag föreslår bibehållande av nuvarande 16-årsgräns för traktorkörkort.
En periodisk förar kontroll har vid flera tidigare tillfällen
diskuterats men avvisats. Utomlands tillämpas en sådan ordning på vissa
håll. Erfarenheterna därav uppges inte vara särskilt goda. Utredningen åberopar
som skäl för sitt avstyrkande att det inte kunnat påvisas att man från
trafiksäkerhetssynpunkt skulle ha något mera väsentligt att vinna genom
en sådan kontroll. Vid en kontroll vart femte år kan man uppskatta det
årliga antalet omprövningar till minst 400 000. En administrativt och kostnadsmässigt
så omfattande reform måste motiveras av mycket starka skäl.
Remissinstanserna delar nästan undantagslöst utredningens uppfattning.
Även jag ansluter mig till utredningens avstyrkande av en periodisk kontroll.
Till detta ställningstagande bidrar även det förhållandet att den intensifierade
trafikövervakningen innebär en ökad kontroll av förarna.
Utredningens förslag angående en stickprovsvis prövning av
hälsotillstånd och körskicklighet efter beslut av Kungl.
Maj :t avstyrks av flertalet remissinstanser. Jag kan inte finna att förhållandena
nu är sådana att en dylik prövning bör genomföras. Jag är emellertid
inte främmande för att, om förhållandena framdeles ger anledning
därtill, förorda beslut härom.
Utredningen finner inte skäl föreslå skyldighet för läkare att till körkortsmyndighet
anmäla sjukdomar eller defekttillstånd
som kan medföra fara för trafiksäkerheten. Därvid understryks emellertid
starkt vikten av att medicinalstyrelsens rekommendation om sjukdomsanmälan
följs av läkarna i en helt annan utsträckning än f. n.
Medicinalstyrelsen utfärdade den 26 april 1965 ett nytt cirkulär angående
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
ifrågavarande anmälningar. Det innebär alltjämt endast en rekommendation
till läkarna att anmäla vissa sjukdomstillstånd. Det nya cirkuläret
kan antas hos många läkare ha aktualiserat det angelägna i att i betydligt
vidgad omfattning göra anmälan. Det har emellertid gått alltför kort tid för
att man skall kunna bedöma huruvida en sådan effekt är att påräkna. Medicinalstyrelsen
bör få i uppdrag att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet och
om inte en förbättring sker, hos Kungl. Maj :t anmäla förhållandet eller
själv överväga en anmälningsskyldighet.
Vad härefter angår förslaget att införa en maximiålder för körkortsinne
havar e, vid vilken årlig omprövning av tillståndet skall
ske, har utredningens och remissinstansernas uttalanden inte givit mig anledning
att förorda förslaget. Problemet torde vara av relativt ringa omfattning.
Det är ytterst en medicinsk fråga, där avgörandet bör träffas från fall
till fall. Körkortsmyndigheterna har även enligt 33 § 1 mom. VTF möjligheter
att i förekommande fall ingripa.
Beträffande minimiåldern för övningskörning delar jag
den av utredningen och vissa remissinstanser uttalade uppfattningen att
samma ålder för rätt till övningskörning och för körkort för personbil och
lätt lastbil frestar till olovlig körning och bör motverkas genom en regeländring.
Det har även uppgivits att ansökningar om bilkörkort stundom ges in
till körkortsmyndigheterna endast kort tid efter det sökanden uppnått 18 års
ålder.
Utredningen föreslår i annat sammanhang att eleverna i grundskolans
högstadium bör meddelas kunskaper motsvarande kraven för det teoretiska
provet för A-körkort. Som jag i det följande kommer att redovisa godtar jag
inte detta förslag. Därmed har motivet för utredningens förslag om övningskörning
i trafikskola redan vid 17 års ålder försvagats.
Jag finner en tidsskillnad av tre månader vara tillräcklig och föreslår sålunda
att övningskörning med personbil och lätt lastbil tillåts vid en ålder
av 17 år och 9 månader. Därigenom uppnås även större nordisk enhetlighet.
Vad härefter angår åldern för rätt att övningsköra med tung lastbil bör
gälla att eleven skall inneha körkort för personbil och lätt lastbil, vilket innebär
att eleven måste ha uppnått 18 års ålder. Annan åldersbegränsning av
denna rätt till övningskörning finner jag inte påkallad.
I konsekvens med det senast anförda, som innebär att övningskörning
kan ske under ett år före körkortstagning, finner jag att övningskörning
med buss bör tillåtas vid 20 års ålder. Krav på innehav av körkort för tung
lastbil synes inte befogat. Däremot bör krav på innehav av körkort för personbil
och lätt lastbil gälla även för övningskörning med buss.
Vad slutligen beträffar åldern för övningskörning med motorcykel finner
jag inte anledning föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser. Härvidlag
har jag beaktat de möjligheter till övningskörning under relativt
likartade betingelser som föreligger genom mopedkörning från 15 års ålder.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
17
Motioner
I motionerna I: 6b3 och II: 570 anförs bl. a. att trafikolyckorna i stor utsträckning
drabbar nya och unga körkortsinnehavare. All tillgänglig statistik
visar att det är åldersgruppen 18—24 år som drabbas mycket hårt. Det
finns enligt motionärerna anledning förmoda att dessa nya körkortsinnehavare
inte har fått tillräcklig vana och undervisning. Motionärerna säger
vidare att USA är det land som har de längsta erfarenheterna av problemen
i ett bilsamhälle. Nya idéer och tankar inom detta område har därför i stor
utsträckning sitt ursprung där. Undervisningen bedrivs där i form av t. ex.
gruppdiskussioner, traditionell undervisning, användning av simulatoranläggningar.
Man anser att undervisning i regel är bättre än straff eller
konventionellt körkortsingripande.
Den amerikanska idén innebär, förklarar motionärerna, att varje förseelse
åsätts en viss prickbelastning. När en person uppnått en viss pricksumma,
följer någon form av ingripande från kör kortsmyndigheter nas sida.
Den som inom tre år fått ett litet antal prickar erhåller ett varningsbrev.
Vid ytterligare några prickar måste trafikanten inställa sig personligen för
ett samtal hos polisen, och vid ytterligare prickar kan körkortet dras in tillfälligt
från 15 dagar upp till tre år. Efter tre år tas alla prickar bort från
registret.
Systemet innebär enligt vad motionärerna anför att man genom en avvägning
av de olika bestämmelserna får en urvalsmetod, enligt vilken man
utväljer de körkortsinnehavare som körkortsmyndigheterna vill titta närmare
på. Vidare innebär det att trafikanterna har klart för sig att ett visst
antal prickar alltid medför att trafikantens lämplighet som körkortsinnehavare
undersöks.
Motionärerna förklarar att de skolor som trafiksyndaren blir skickad till
inte har som främsta uppgift att höja trafikantens tekniska skicklighet,
utan snarare att få honom eller henne att mogna i trafiken. I synnerhet
gäller detta de yngre körkort sinnehavarna, eftersom dessa på grund av sin
ungdom lättare kan påverkas.
I motionerna sägs även att på sina håll har framkommit önskemål om
att göra körkortet provisoriskt under ett år. Efter prövoåret skulle trafikanten
ånyo avlägga prov på körskicklighet och mognad i trafiken. Ett annat
förslag innebär att trafikanten måste genomgå läkarundersökning vart femte
år för att få behålla sitt körkort och efter att ha uppnått viss ålder ännu
oftare. Det är, anför motionärerna, av ytterligt stor vikt att något göres i
denna fråga. Åtgärder måste vidtagas för att reducera antalet trafikolyckor
i allmänhet och öka trafiksäkerheten i åldersgruppen 18—24 år i synnerhet.
Vad gäller frågan om periodisk förarkontroll anförs i motionerna I: 72/
och II: 911 att man delar uppfattningen att det i nuläget inte är möjligt att
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
vidta sådana åtgärder att en dylik kontroll blir effektiv. Motionärerna vill
emellertid tillstyrka förslaget om en stickprovsvis prövning av hälsotillstånd
och körskicklighet hos vissa förare. Man kan därvid, anförs det, tänka sig
olika vägar att gå fram på. En metod vore att testa trafikkunskaper och
körskicklighet m. m. hos dem som är inblandade i trafikolyckor vare sig
vederbörande är vållande eller icke vållande. En annan metod, som prövats
av högertrafikkommissionen, vore att testa trafikkunskaperna på ett statistiskt
lämpligt urval körkortsinnehavare samt att därefter låta dem med
de lägsta kunskaperna genomgå särskilda körteknikprov. En tredje metod
är den som bilförarutredningen anvisar: att stickprovsvis plocka ut olika
grupper av fordonsförare med t. ex. 10, 15, 20 och 30 år gamla körkort för
läkarundersökning och prov av körskicklighet. För någon form av återkommande
kontroll talar också enligt motionärerna den omständigheten att
reglerna för trafiken ändras snabbt och att en förbättrad förarutbildning
måste anses få begränsad effekt om man inte samtidigt skapar garantier
för att en förares kunskaps- och färdighetsnivå bibehålies och kompletteras.
Stickprovskontrollen kan därvid ses som ett medel att motivera bilförarna
att upprätthålla denna nivå. Hur stickprovskontrollen skall vara utformad
bör trafiksäkerhetsverket närmare utreda.
I motionen 11: 906 anförs bl. a. att Nordiska rådet i olika sammanhang
har verkat för att uppnå såvitt möjligt enhetliga nordiska körkortsbestämmelser
för att därigenom underlätta den internordiska trafiken. Det är,
säger motionären, av vikt att hålla i minnet att den ökande trafiken i vårt
land både härrör från svenska trafikanter och utländska, och av naturliga
skäl i första hand nordiska, på samma sätt som ett ökande antal svenska
trafikanter reser utomlands, främst till grannländerna. En samordning av
både vägtrafikregler och körkortsbestämmelser på det nordiska och internationella
planet är därför ett starkt önskemål. Motionären erinrar om att
Nordiska rådet i rekommendationen nr 8/1965 hos vederbörande regeringar
hemställt att man skall genomföra gemensamma regler för förvärv, förnyande
och indragande av körkort för motorfordon med sikte på att ge i ett
nordiskt land utfärdat körkort samma giltighet i de övriga nordiska länderna.
Motionären anför vidare att Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges
regeringar i anledning av rekommendationen tillsatt ett internordiskt
ämbetsmannautskott för att undersöka denna sak. Ämbetsmannautskottet
har gått igenom gällande nordiska bestämmelser på området och inlett sina
överväganden om möjligheterna för att nå fram till mera likartade regler
och till internordisk giltighet av körkort.
För att ej försvåra en koordination av reglerna på ett nordiskt plan i ett
senare skede bör, anser motionären, redan nu de svenska reglerna i möjligaste
mån anpassas till vad som, då ämbetsmannautskottets arbete slutförts,
kan väntas bli allmän nordisk standard. Vid den slutliga utformningen
av de svenska reglerna bör hänsyn tagas härtill.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
19
Förarutbildning
Bilförarutredningen
Nu gällande förbud mot övningskörning på motorväg bör enligt utredningens
mening bibehållas. Däremot bör som ett väsentligt inslag i förarutbildningen
ingå ett bibringande av kunskaper om motorvägen, de syften
och de särskilda regler som gäller för motorvägens utnyttjande. De svåraste
momenten vid körning på motorväg är inkörning på och avkörning från
densamma. Det är därför enligt utredningen angeläget att söka i annan
ordning än genom övning på motorväg ge körkortsaspiranten insikt i den
speciella tekniken vid nu avsedda moment.
Den allmänna fortbildning som sgftar till att uppöva och öka eller bibehålla
körkortsinnehavares färdigheter och kunskaper förekommer enligt
utredningen i skilda former t. ex. genom speciallektioner vid körskolor, i
korrespondensundervisningens form samt genom vissa organisationer och
sammanslutningar, exempelvis Biltrafikens yrkesnämnd, NTF, motororganisationerna,
trafikförsäkringsbolagen, folkbildningsorganisationerna, arbetsmarknadsparterna
samt Sveriges bilskolors riksförbund.
Det är enligt utredningens mening högst betydelsefullt att möjligheter
finns för varje förare att genomgå vidareutbildning och att möjligheterna
härför är lättillgängliga och lockande.
Enligt utredningen bör ytterligare möjligheter skapas att stödja fortbildningsverksamheten.
Detta kan lämpligen ske genom att särskilda medel
ställs till förfogande för såväl teoretisk som praktisk vidareutbildning. Medlen
bör enligt närmare bestämmande av den blivande trafikmyndigheten få
utgå vid kursverksamhet anordnad av olika organisationer. Trafikmyndigheten
bör sålunda vara huvudman för den föreslagna stödverksamheten.
Verksamheten bör enligt utredningen till en början få försökskaraktär. Utredningen
föreslår att för den nytillkommande verksamheten anvisas 1
milj. kr. för första budgetåret. Utredningen skisserar även en organisationsform
för denna fortbildningsverksamhet.
Yttranden
Utredningen föreslår att förbudet mot övningskörning på motorväg
skall bibehållas. Här anmäler flera remissinstanser avvikande mening.
Sveriges bilskolors riksförbund och Trafikassistenternas förening
förordar att förbudet upphävs. Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar
tillstånd till övningskörning i slutskedet av utbildningen. NTF framför
20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
samma uppfattning med tillägg att bilen bör vara försedd med dubbelkommando.
TCO, MHF och M anser att förbudet inte bör gälla när körningen sker
i trafikskola.
KAK finner sig, på grund av angelägenheten av internationell enighet,
inte kunna förorda att förbudet avskaffas.
Utredningens förslag angående allmän fortbildning tillstyrks
av alla remissinstanser, som yttrat sig i denna del, utom av länsstyrelsen i
Norrbottens län, som är tveksam om värdet av ifrågavarande kurser.
Motiveringen för ett särskilt anslag till allmän fortbildning synes enligt
statskontoret väsentligen vara att trafikmyndigheten bör få disponera
över ett eget anslag för att kunna samordna olika åtgärder för förbättring
av förarnas skicklighet. Detta är enligt statskontoret lämpligt men behöver
inte leda till ett särskilt anslag på riksstaten. I stället bör ges sådana bestämmelser
för det nu utnyttjade anslagets disposition att även trafikmyndigheten
får dispositionsrätt över anslaget till den del det bör användas
för ifrågavarande kursverksamhet.
MHF ifrågasätter om inte skolöverstyrelsen är det bäst lämpade organet
för att fastställa reglerna och fördela bidragen.
Departementschef en
Motorfordonsparkens kraftiga tillväxt och utvecklingen mot snabbare
fordon ställer ökade krav på fordonsförarna. Det är därför nödvändigt med
■en god och allsidig förarutbildning där trafiksäkerhetssynpunkterna särskilt
beaktas. En viktig uppgift för det trafiksäkerhetsverk jag förordar
blir att svara för tillsynen över förarutbildningen. Jag finner det särskilt
angeläget att erforderlig del av utbildningen ägnas åt landsvägskörning och
att möjligheterna till körning i mörker och halt väglag tillvaratas. Simulatorer
och andra hjälpmedel, som kan underlätta utbildningen, bör utnyttjas.
Tillsynsmyndigheten bör verka härför och bl. a. sörja för att lämplig kurslitteratur
liksom specialhjälpmedel finns tillgängliga i allmänna handeln.
Jag fäster särskild vikt vid att förarutbildningen även omfattar undervisning
i första hjälp vid trafikolycksfall. Relativt enkla hjälpåtgärder, som
på rätt sätt vidtas i nära anslutning till skadetillfället, kan få stor betydelse
för flertalet skadade och verka livsräddande. Enligt uppgift skulle sådana
åtgärder kunna rädda livet för ca 10 % av de skadade som nu avlider efter
trafikolyckor.
Vad utredningen anfört om förar utbildningens målsättning
kan jag i huvudsak godta.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande kraven på fordons
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967 21
kunskap för körkort för fordonsklass A funnit att dessa fått en alltför vidsträckt
omfattning och att det är fullt tillräckligt att känna till hur de olika
organen i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter
i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Jag delar denna uppfattning.
Jag har tidigare föreslagit annan indelning av förarbevisen än utredningen.
De av utredningen för B-körkort uppställda kraven bör gälla för såväl
körkort för tung lastbil som körkort för buss.
Utredningen har föreslagit krav på intyg om viss körvana när förarprov
avser kvalificerat förarbevis. Jag anser att sådant intyg inte bör fordras om
sökanden med hänsyn till särskild utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet
och körvana för förande av det fordon varom fråga är. Undantag
från intygsskyldigheten bör gälla också för den som efter återkallelse på nytt
söker få kvalificerat förarbevis.
Jag ansluter mig till utredningens förslag om skärpning av de teoretiska
kunskapskraven för traktorkörkort.
Utredningen utgår från att genomförandet av de nya reglerna om körkortsindelning
kräver ett utbyte av nuvarande kör- och träff
i k k o r t. En del remissinstanser ifrågasätter nödvändigheten av sådant
utbyte. För ett utbyte talar bl. a. att härigenom ernås en sedan länge önskad
inventering av förarbeståndet och utmönstring av inte legala förarbevis samt
aktualisering av körkortsregistren. Tidpunkten för införandet av de nya
föreskrifterna om körkortsindelning och kompetenskrav är emellertid beroende
av lösningen av spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens
utformning. Som jag tidigare anfört har jag erhållit bemyndigande
att tillkalla en sakkunnig för att utreda dessa frågor. I avvaktan på resultatet
av denna utredning kan jag inte ta ställning till frågan om tidpunkten
för en körkortsreforms genomförande. När utredningen slutförts och beretts
på sedvanligt sätt bör riksdagen föreläggas förslag till författningsändringar
som föranleds härav, liksom av mina principiella ställningstaganden
i förevarande avsnitt av denna proposition.
De synpunkter som utredningen lagt på frågan om förarutbildningens
innehåll kan jag i huvudsak ansluta mig till.
Kursplan och anvisningar bör utformas så att den teoretiska och den
praktiska utbildningen samordnas på ett från pedagogisk synpunkt lämpligt
sätt. Självfallet bör inte tiden för övningskörning disponeras för sådan
teoriundervisning som bättre kan lämnas i lektionssal. Tillsynsmyndigheten
bör tillse att förarutbildningen bättre anpassas till den undervisningsordning
som föreskrivs.
Tillsynsmyndigheten måste emellertid i sin planering av förarutbildningen
beakta att det vid trafikskolorna t. v. kommer att finnas personal vars uppgift
är begränsad till att meddela praktisk undervisning.
Såsom utredningen framhåller bör utbildningskort föras för
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
varje elev oavsett om utbildning sker i trafikskola eller ej. Tillsynsmyndigheten
på vilken det skall ankomma att fastställa blankett för utbildningskort
bör tillse att utformningen blir sådan att vederbörande utbildare tvingas
inty§a sha kursplanens olika moment genomgåtts och behärskas av körkortssökanden.
Utredningen har i fråga om övningskörning på motorväg
ansett att gällande förbud bör bestå. Det är förklarligt att åsikterna bland
remissinstanserna här bryter sig starkt eftersom goda skäl kan förebringas
såväl för som mot ett sadant förbud. Jag ansluter mig till utredningens
förslag och förutsätter därvid att körkortsaspiranten i annan ordning än
genom direkt övningskörning på motorväg ges insikt i den speciella tekniken
vid körning och inte minst vid inkörning på och avkörning från motorväg.
Foi merna för förarutbildningen behandlar utredningen i
ett särskilt avsnitt. Utredningens ställningstaganden när det gäller den
grundläggande utbildningens uppläggning synes i huvudsak välgrundade.
Den privata körskoleorganisationen kan i dag inte avvaras. Konkurrens mellan
skilda typer av trafikskolor behövs emellertid för att garantera en god
utbildning till rimlig kostnad. Inte minst av denna anledning är det angeläget
med kommunala engagemang på förevarande område. En sådan ut\eckling
ningsenliga rätt att engagera sig i körskoleverksamheten nu undanröjts.
Förbud mot privat förarutbildning bör f. n. inte uppställas. Av väsentlig
betydelse är emellertid att tillse att även den privata förarutbildningen inte
koncentreras till bara det praktiska handhavandet av fordonet utan även
omfattar de bl. a. från trafiksäkerhetssynpunkt viktiga teoretiska kunskaperna.
Utredningens förslag att fastställda kursplaner, anvisningar och kursböcker
görs lättillgängliga för envar är väl ägnat att främja detta syfte
liksom förslaget att utbildningskort skall föras även vid privatutbildning.
Jag finner det också angeläget att prövningen av privatutbildade aspiranter
sker med beaktande av att denna utbildningsform i vissa hänseenden inte
kan väntas ge samma kunskap och färdighet som undervisning i trafikskola.
När det gäller vidareutbildningen för högre förarkompetens är det givetvis
viktigt att goda möjligheter till en rationell utbildning under ledning
av skolad personal står de blivande lastbils- och bussförarna till buds. För
närvarande sker sådan utbildning förutom i trafik- och åkeriföretag och
trafikskolor även i några yrkesskolor. Det har framförts önskemål från
bl. a. de fackliga organisationernas sida om en utbyggnad av yrkesskoleverksamheten
på detta område. De ekonomiska konsekvenserna av en
sådan utbyggnad är emellertid inte klarlagda. Frågan får därför prövas i
vanlig ordning vid behandlingen av myndigheternas årliga begäran om
anslag.
Den av skilda organisationer, skolor m. fl. bedrivna fortbildnings
-
23
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
verksamhet, som syftar till att öva upp, öka eller vidmakthålla förarens
färdigheter, är från trafiksäkerhetssynpunkt betydelsefull. Ett värdefullt
arbete bl. a. på frivillig basis pågår på detta område. Detta arbete bör
fortgå och vidareutvecklas. Jag finner det angeläget att trafiksäkerhetsverket
står till tjänst med råd och anvisningar för att främja en lämplig uppläggning
av fortbildningsverksamheten.
Motioner
I motionerna 1: 727 och 11:811 konstateras att det f. n. råder förbud mot
övning skärning på motorväg och att såväl bilförarutredningen som departementschefen
föreslår att detta förbud skall upprätthållas även i fortsättningen.
Motionärerna delar inte denna uppfattning. I likhet med ett flertal
remissinstanser anser man att utbildningen i görligaste mån bör omfatta
alla de moment och tänkbara trafiksituationer som kan uppstå vid framförandet
av fordon. Att därvid undanta körning på motorväg från övrig
utbildning förefaller inte välbetänkt. Möjlighet bör därför föreligga att
övningsköra även på motorväg. Detta utbildningsmoment bör emellertid
med hänsyn till dess svårighetsgrad och de riskmoment som är förenade
med sådan övningskörning förläggas till förarutbildningens slutskede.
Motionärerna anför i fortsättningen att departementschefen framhållit
det angelägna i att erforderlig del av utbildningen ägnas åt landsvägskörning
och att möjligheterna till körning i mörker och halt väglag tillvaratas. Simulatorer
och andra hjälpmedel, som kan underlätta utbildningen, hör utnyttjas.
Att kräva att dessa utbildningsmoment skall ingå som obligatoriska
delar i den direkta förarutbildningen synes enligt motionärerna inte f. n.
vara möjligt. Däremot bör exempelvis möjligheterna att kräva genomgången
kompletterande utbildning, såsom delkurser av olika slag, övervägas avseende
främst mörkerkörning men även körning i halt väglag. Genomgången
och godkänd kurs kan meddelas i form av en av körkortsmyndigheten verkställd
anteckning på körkortet. Sådan delkurs bör ha genomgåtts inom ett
år efter körkortsprovet. Hithörande frågor bör enligt motionärernas mening
bli föremål för närmare utredning.
Förarprov
Departementschefen
Utredningen redovisar flera skäl som talar för att trafikskola skall tillläggas
rätt att pröva sådana aspiranter på körkort för personbil och lätt
lastbil och för motorcykel, som fått sin förarutbildning vid skolan. Mot
förslaget talar enligt utredningen risken för att examensberättigade trafikskolor
frestas att av konkurrensskäl sänka kraven på utbildning eller att
under perioder med minskad elevtillströmning oskäligt förlänga utbildningstiden.
Flertalet remissinstanser uttalar tveksamhet om utredningens förslag eller
24
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
avstyrker det. Därvid anknyter man särskilt till den av utredningen nämnda
ekonomiska beroendeställningen till eleverna.
Jag anser inte att man kan bortse trän de påtalade riskerna.
Jag kan inte förorda att trafikskolor tillerkänns examensrätt. Detta ställningstagande
avser även det av några remissinstanser framförda förslaget
att förlägga det teoretiska provet till trafikskola.
Jag har i tidigare sammanhang bedömt det som sannolikt att kommunerna
i framtiden kommer att inrätta trafikskolor av liknande slag som de nuvarande
privata skolorna. När denna typ av trafikskolor blir mera vanligt
förekommande, bör frågan om examensrätt för dessa prövas.
Utredningens förslag i fråga om examensrätten omfattar även yrkesskolorna.
Remissinstanserna har nästan undantagslöst tillstyrkt förslaget i denna
del. De skäl som anförts mot en examensrätt för trafikskolor föreligger
inte i fråga om yrkesskolorna. Jag ansluter mig därför i princip till förslaget
att yrkesskolorna får examinationsrätt. Yrkesskolorna bör sålunda få examinera
egna elever som är aspiranter på körkort för tung lastbil eller
buss. I den mån yrkesskolorna kommer att upptaga annan utbildning, exempelvis
för de särskilda behörighetsbevisen, bör examensrätten gälla även
för dessa. Skolöverstyrelsen bör efter samråd med trafiksäkerhetsverket
svara för utformningen och kontrollen av utbildning och förarprov vid
yrkesskolorna.
Beträffande den militära förarprövningen föreslår utredningen att nuvarande
ordning bibehålls, vilket jag tillstyrker.
Förarprovets närmare utformning har ingående behandlats av utredningen.
Förarprovet skall vara en garanti för att fordonsförarna uppfyller av samhället
uppställda krav i fråga om kunskaper om trafikregler och körfärdighet
m. in. Jag kan ansluta mig till de förslag utredningen framlagt för att tillgodose
detta syfte. Jag vill emellertid understryka angelägenheten av att
landsvägskörning eller liknande körning ingår såsom ett moment i provet.
Pa trafiksäkerhetsverket skall ankomma att meddela anvisningar om
förfarandet vid förarprov. Vad utredningen anfört om förarprovets närmare
utformning bör härvid t. v. vara vägledande.
Körkortsregistrering
Departementschefen
Olägenheterna med det nuvarande körkortsregistreringssystemet har
länge varit uppenbara. Ställningstagande till tidigare i skilda sammanhang
framlagda förslag till förbättringar har ansetts böra anstå i avvaktan på
bl. a. viss omläggning inom folkbokföringen. En sådan omläggning håller
nu på att genomföras. Med hänsyn härtill och även till de numera genom
datatekniken väsentligt förbättrade betingelserna för rationell registerteknik
är det motiverat att nu ompröva systemet för körkortsregistrering.
25
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
Utredningens förslag om datakontorsregistrering har mött invändningar
från vissa remissinstanser som finner övervägande fördelar förknippade
med ett centralregister och därför har framfört krav på förnyad prövning av
frågan.
Jag har vid mina överväganden funnit åtskilliga skäl tala för en prövning
av frågan med sikte på ett centralregister. På skilda håll inom statsförvaltningen
pågår f. n. omläggning till eller utreds förutsättningarna för omläggning
till central registrering med utnyttjande av ADB-system. Detta gäller
bl. a. fordonsregistreringen. Väntade reformer på länsförvaltningens område
kan vidare komma att inte oväsentligt förändra den organisation, på
vilken utredningen grundat sitt förslag i registerfrågan. För prövning av
utredningens förslag beträffande körkortsregistreringen erfordras under
alla förhållanden vissa ytterligare utredningar om arbetsrutiner, registerakternas
uppläggning och innehåll, kostnader m. m. Jag har tidigare i dag
erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för förnyad prövning av
registerfrågan och i samband därmed även frågan om körkortens utformning.
I fråga om körkortsregistreringen skall utredningen enligt direktiven
sikta på en lösning med ett centralt körkortsregister. Som ett krav på
registret anges att det skall ge möjlighet att utan alltför stor omgång få reda
på om en person har körkort och vilken länsstyrelse som utfärdat detsamma.
Registret skall kunna tjäna i första hand polisen men även länsstyrelser,
åklagare, domstolar, nykterhets- och socialvårdsorgan m. m.
Utredningen bör pröva om och i vilken omfattning ADB-teknik bör användas
och vilka ömsesidiga fördelar, som kan ernås genom integration
mellan körkortsregistret och andra register. Av vikt är att utredningen belyser
hur samverkan skall ske mellan körkortsregistret och länsstyrelserna.
Utredningen bör också undersöka möjligheterna att centralt registrera sådana
brott och förseelser av kör kortslösa som för dem som har körkort
föranleder anteckning i körkortsregistret.
Utredningens överväganden avses utmynna i förslag till huvudmannaskap
och organisation för registret samt till arbetsrutiner, jourtider och
bemanning för detsamma. Vägar för rapportutväxling mellan registret och
uppgiftslämnande myndigheter skall av utredningen kartläggas. Utgångspunkten
bör därvid vara arbetsinsatser av minsta möjliga omfattning utan
att kravet på aktualitet hos registret eftersätts.
Motioner m. m.
I motionerna I: 642 och II: 809 anförs såvitt gäller frågan om ett centralt
register över körkort, att det ej sällan händer att en person, misstänkt för
brott i samband varmed återkallande av körkort kan bli aktuellt, förnekar
sitt körkortsinnehav. Orsaken därtill torde vara en önskan att förhindra
körkortets indragande. Eftersom åtalet inte alltid väckts i det län, där körkortet
utfärdats, har vederbörande myndighet ringa praktisk möjlighet att
26
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
kontrollera riktigheten av den misstänktes uppgift. Med hänsyn härtill är
det enligt motionärernas mening erforderligt, att för hela landet inrättas
ett centralt register över utfärdade körkort.
Beträffande frågan om registrering av personer som dömts för olovlig
körning erinrar motionärerna om bestämmelserna i 3 § första stycket lagen
om straff för vissa trafikbrott. För lagrummets lydelse lämnas redogörelse
nedan. Motionärerna påpekar att möjligheterna att vinna utredning huruvida
en person, som aldrig innehaft körkort, tidigare dömts för olovlig
körning är begränsade, då dom angående olovlig körning i fall då den dömde
aldrig innehaft körkort registreras endast om den olovliga körningen skett
i samband med brott, som skall införas i kriminalregistret eller i det hos
kontrollstyrelsen förda straffregistret. För att andra punkten i det nyss anförda
lagrummet skall få avsedd effekt synes det därför motionärerna erforderligt,
att för hela landet inrättas ett centralt register över personer, som,
utan att ha haft körkort, dömts för olovlig körning.
I anledning av motionerna må såvitt avser frågan om registrering av personer
som dömts för olovlig körning nämnas följande.
Enligt 3 § lagen den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott
skall den som för körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra
sådant fordon dömas för olovlig körning till dagsböter, lägst tio. Har han
tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt
eller är det eljest att anse som grovt må dömas till fängelse i högst
sex månader. En anledning till att brottet bedöms som grovt kan vara att
fråga är om aterfall. Självfallet förutsätts för tillämpning av stadgandet i
sådant fall att det kan styrkas att fråga är om återfall. Kännedom om tidigare
adömt straff för olovlig körning är av betydelse även vid prövning
av ansökan om körkort. Enligt stadgande i 32 § 2 mom. vägtrafikförordningen
får nämligen den som sakfällts för fylleri eller olovlig körning inte
erhålla körkort innan två år förflutit från förseelsens begående, såvida det
inte kan anses uppenbart att sökanden ändock är att bedöma som en skötsam
person.
År 1958 genomfördes omfattande ändringar i trafiklagstiftningen (prop.
1958 A 69, IAU 20, rskr. 233). Bl. a. skärptes bestämmelserna om kraven
för erhållande av körkort, om återkallelse och omhändertagande av körkort
och om olovlig körning. Reglerna om olovlig körning erhöll härvid sin
ännu gällande lydelse.
I motioner (1:340 och II: 435), som väckts i anledning av den nämnda
propositionen, togs upp frågan om inrättande av ett särskilt register beträffande
adömda straff för olovlig körning samt fall av återkallelse av körkort.
Motionärerna ansåg det lämpligt att uppgifter i dessa hänseenden samlades
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967 27
i ett centralt register. De hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skulle anhålla om beaktande om vad de anfört.
I utlåtandet anförde andra lagutskottet bl. a. följande:
Ändringarna i lagen om straff för vissa trafikbrott syftande till skärpning
av åtgärderna mot olovlig körning vill utskottet tillstyrka. Därvid förutsätter
utskottet, att brottet i allmänhet skall komma att bedömas som grovt,
då fråga är om återfall.
I anslutning härtill upptar utskottet till behandling motionerna 1: 340 och
II: 435. Utskottet får härvid instämma i vad motionärerna framfört om nödvändigheten
och lämpligheten av att ett centralt register inrättas med uppgift
att registrera ådömda straff för olovlig körning samt beslut om återkallelse
av körkort. Förefintligheten av ett sådant register synes vara av stor
betydelse för en riktig tillämpning i åtskilliga avseenden av de i det föregående
behandlade reglerna (exempelvis förbudet för den som fått sitt körkort
återkallat att företaga övningskörning annorledes än vid körskola, reglerna
angående prövning av körkortsansökningar, återfallsskärpning vid
ådömande av straff för olovlig körning). Utskottet får således tillstyrka
motionerna och samtidigt uttala den förhoppningen, att inrättande av sådant
register skall kunna ske med det snaraste.
Utskottet hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som
sin mening ge till känna vad utskottet anfört i anledning av de ifrågavarande
motionerna.
Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.
Riksdagens skrivelse i anledning av propositionen och de i ämnet väckta
motionerna anmäldes och slutbehandlades i kommunikationsdepartementet
den 16 maj 1958, varvid författningar utfärdades. Någon åtgärd med anledning
av vad riksdagen anfört i frågan om inrättande av ett särskilt register
beträffande ådömda straff för olovlig körning m. m. vidtogs inte.
Utskottet
I den del av propositionen varom nu är fråga redovisas på grundval av
de förslag som bilförarutredningen lagt fram i betänkandet »Körkortet och
trafikutbildningen» ställningstaganden rörande differentiering av körkort,
körkortsålder m. in., förarutbildning, förarprov och körkortsregistrering.
Riksdagen kommer senare att föreläggas de förslag till författningsändringar
som föranleds av ställningstagandena. Vissa av propositionens förslag
redovisas kortfattat nedan. De i ämnet väckta motionerna ävensom
de fristående motioner, som behandlas i samband med propositionen, redovisas
under de avsnitt till vilka de närmast hänför sig.
Differentiering av körkort. I detta avsnitt föreslås att förarbevisen skall
vara av fem olika slag, nämligen körkort för personbil och lätt lastbil, föi
tung lastbil, för buss, för motorcykel eller för traktor. I viss utsträckning
skall körkort med undantag för traktorkörkort gälla även för annan for
-
28
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
donstyp än den som det utfärdats för. Körkort för buss och tung lastbil
skall utan särskild prövning berättiga till yrkesmässig personbefordran
samt förande av fordon med tillkopplat släpfordon. Innehavare av körkort
för personbil och lätt lastbil skall vidare få föra fordon vid yrkesmässig
personbefordran och med tillkopplat tungt släpfordon efter särskild prövning
och angivande härav på körkortet. De nämnda reglerna rörande personbefordran
och släpfordon ersätter bestämmelserna om trafikkort i förordningen
angående yrkesmässig trafik.
Mot de nämnda förslagen har inte framställts någon erinran i motionerna.
Så har däremot skett beträffande vissa av de frågor som inte föranlett
något departementschefens förslag till åtgärd. Sålunda har i motionerna
I: 727 och 11:911 hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall hemställa om utredning och förslag genom trafiksäkerhetsverkets
försorg till kompetensbevis för mopedförare. I motionen 1:729
begärs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om att samma
kompetenskrav som gäller förare i yrkesmässig trafik skall gälla även
förare av skolskjutsar. I motionen II: 907 slutligen hemställes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om att trafikmålskommittén får
i uppdrag att utreda frågan om provisoriska körkort enligt i motionen
angivna riktlinjer.
Vad först gäller frågan om kompetensbevis för mopedförare vill utskottet
erinra om att tanken på krav på sådana bevis avvisats av statsmakterna
vid mopedförordningens tillkomst år 1960. Riksdagen har år
1964 intagit samma standpunkt. Något skäl för ändrat ställningstagande
synes inte föreligga. Som departementschefen anför bör det vara ett led i
grundskolans trafikundervisning att ge eleverna erforderliga kunskaper
om gällande trafikföreskrifter och om uppträdandet i trafiken för bl. a.
mopedtrafikanter. Det är visserligen en brist att undervisningen inte når
dem som redan slutat skolan, men ungdomen utgör dock en mycket betydande
grupp bland mopedförarna. Andelen sådana trafikanter som erhållit
del av skolans grundläggande trafikundervisning ökar därjämte
successivt. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1:727 och 11:911 i
denna del.
Vad beträffar skolskjutsarna är det självfallet angeläget att denna föraruppgift
anförtros endast därför lämpliga personer. Så torde också oftast
vara förhållandet. I stor utsträckning förs skolskjutsarna sålunda av personer
med trafikkortskompetens som busschaufförer och droskförare. Efter
genomförande av propositionsförslaget ligger det — om särskilda kompetenskrav
skall uppställas -— närmast till hands att som minimum kräva
körkort för personbil och lätt lastbil kompletterat med särskilt behörighetsbevis
för yrkesmässig personbefordran. Förhållandena på detta område
skiftar emellertid högst avsevärt i olika trakter av landet, och uppställande
29
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
av ett formellt kompetenskrav skulle åtminstone i vissa glesbygder sannolikt
få till följd att det inte finns tillräckligt antal förare av skolskjutsar
med föreskriven kompetens. Främst med hänsyn härtill anser utskottet
liksom departementschefen att särskilda krav i fråga om körkort inte bör
uppställas för förare av skolskjutsar.
Frågan om provisoriska körkort har tidigare prövats av riksdagen, senast
år 1962. Vad som därefter inträffat synes närmast ha stärkt skälen
mot sådana körkort. Utskottet kan här hänvisa till vad departementschefen
vid sitt ställningstagande anför om effektivare förarutbildning och
förarprov samt effektivare trafikövervakning. Vidare är som departementschefen
även nämner körkorten så till vida provisoriska att de kan återkallas
av körkortsmyndigheten. Hela återkallelsesystemet överses f. n. av trafikmålskommittén,
som härvid bl. a. prövar frågan om införande av tidsbestämda
kortare körkortsåterkallelser vid sådana trafikförseelser som inte
hör föranleda en mera långvarig förlust av förarbevisen. Utskottet anser
mot bakgrunden av vad nu sagts att införandet av provisoriska körkort inte
skulle innebära sådan vinst från trafiksäkerhetssynpunkt, som står i rimlig
proportion till det arbete och de kostnader som det föreslagna systemet
måste medföra. Detta synes sålunda, om det skall bli verksamt, förutsätta
inte bara att en prövning föregår utfärdandet av det slutgiltiga körkortet
utan även en effektiv kontroll av att vederbörande under prövotiden verkligen
fört motorfordon i godtagbar omfattning. Skäl för ytterligare utredning
av frågan föreligger inte. Utskottet avstyrker sålunda motionen II: 907.
Departementschefens i det föregående nämnda förslag godtages. Vad
han anför i de delar som inte behandlats särskilt föranleder inte nagon
erinran.
Körkortsålder m. m. Den nedre åldersgränsen för körkort för personbil
och lätt lastbil föreslås i propositionen bli densamma som nu gäller för
körkort för bil, dvs. 18 år. För busskörkort och körkort för tung lastbil avses
samma åldersgräns bli 21 resp. 19 år. Beträffande åldersgränserna för
körkort för motorcykel och traktor föreslås ingen ändring i gällande regler.
övningskörning med personbil och lätt lastbil skall enligt förslaget tilllåtas
vid en ålder av 17 år och 9 månader. För rätt att övningsköra med
tung lastbil och buss skall gälla att eleven skall inneha körkort för personbil
och lätt lastbil, övningskörning med buss skall dock tillåtas först vid
20 års ålder.
Inte heller nu nämnda förslag har föranlett några motionsyrkanden.
I de fristående motionerna 1:643 och 11:570 hemställes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående möjligheterna
att genom ändrade bestämmelser för innehav av körkort erhålla
ökad trafiksäkerhet. Motionärerna tar särskilt sikte på åtgärder för alt
minska antalet trafikolyckor bland unga förare. De redovisar i samman
-
30
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3t år 1967
hanget det amerikanska »pricksystemet» som underlag för ingripanden
från körkortsmyndigheternas sida mot olämpliga fordonsförare och aktualiserar
frågorna om provisoriska körkort och periodisk förarkontroll.
I motionerna I: 727 och II: 911 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj .t skall hemställa om utredning och förslag genom trafiksäkerhetsverkets
försorg till en stickprovsvis utformad prövning av hälsotillstånd
och körslcickligliet hos körkortsinnehavare.
Som framgår av motionen 11:900 har regeringarna i de nordiska länderna
på hemställan av Nordiska rådet tillsatt ett internordiskt ämbetsmannautskott
med uppgift att undersöka möjligheterna att genomföra gemensamma
regler för förvärv, förnyande och indragande av körkort för
motorfordon med sikte på att ge i ett nordiskt land utfärdat körkort samma
giltighet i de övriga nordiska länderna. I motionen hemställes att riksdagen
i sitt yttrande skall understryka vikten av att Kungl. Maj :t vid den
slutliga utformningen av körkortsbestännnelserna så långt möjligt tar hänsyn
till de resultat som ämbetsmannautskottet kan komma fram till.
I anledning av vad i motionerna I: 643 och II: 570 anförts om det amerikanska
»pricksystemet» vill utskottet framhålla, att den svenska trafiklagstiftningen
inte saknar regler, som syftar till att uppspåra olämpliga
förare och vidta åtgärder mot dem. Reglerna bygger bl. a. på att domstolarna,
nykterhetsnämnderna och polismyndigheterna ålagts en omfattande
underrättelseskyldighet gentemot länsstyrelserna beträffande ådömda
straff m. in, som är av betydelse i sammanhanget. Länsstyrelserna kan
i sin tur alltefter omständigheterna meddela beslut om varning eller återkallelse
av körkort. Hela frågan om påföljdssystemet vid trafikförseelser
uIreds emellertid f. n. av trafikmålskommittén från kriminalpolitiska
utgångspunkter. Även det uppslag, som innebär införande av ett särskilt
»pricksystem», torde därvid komma att prövas. Frågan om införande av
provisoriska körkort har utskottet berört ovan. Vad beträffar tanken på en
periodisk förarkontroll har den avvisats av såväl bilförarutredningen som
en så gott som enhällig remissopinion. Även departementschefen ansluter
sig härtill. Utskottet finner inte skäl att inta annan ståndpunkt. Problemet
med den höga olycksfallsfrekvensen hos unga fordonsförare har på senare
tid uppmärksammats från olika håll, och vissa undersökningar på området
har redan påbörjats. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna
är med hänsyn till vad som nu sagts inte erforderlig.
Vad gäller frågan om stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och körskicklighet
hos körkortsinnehavare anser departementschefen inte att förhållandena
nu är sådana att en dylik prövning bör genomföras. Utskottet
anser inte heller att tillräckliga motiv för en mer omfattande sådan verksamhet
med sikte på att kontrollera vissa förarkategorier från trafiksäkerhetssynpunkt
föreligger. Frågan har emellertid sitt intresse på så sätt att eu
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967 31
stickprovs vis företagen undersökning av hälsotillstånd, körskicklighet,
kunskaper om gällande trafikregler och vägmärken m. m. hos ett representativt
urval fordonsförare skulle kunna ge värdefulla uppslag för det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet. För genomförandet av en sådan undersökning
torde det inte vara tillräckligt att lita till frivillig medverkan från
fordonsförarnas sida. Bestämmelser som ger möjlighet att ålägga vissa
förare att underkasta sig prövning synes sålunda vara erforderliga. Utskottet
anser därför att det i samband med utarbetande av de i nu förevarande
sammanhang erforderliga författningsändringarna bör övervägas,
om inte möjlighet för Kungl. Maj :t att förordna härom bör införas.
Utskottet anser det ligga i sakens natur att man från svensk sida på allt
sätt bör söka medverka till att Nordiska rådets hemställan angående gemensamma
körkortsregler i de nordiska länderna uppfylls. Det nu i anledning
av rådets hemställan pågående arbetet kan självfallet komma att föranleda
ändringar i de svenska bestämmelserna på området. När eventuella
förslag i detta hänseende kan framläggas synes f. n. ovisst. Utskottet förutsätter
emellertid att i den mån så är möjligt och lämpligt resultatet av enhetssträvandena
beaktas redan i det förslag till författningsändringar som
skall föreläggas riksdagen i anledning av förevarande avsnitt av propositionen.
Departementschefens förslag beträffande körkortsålder och minimiålder
för övningskörning och vad han i övrigt anfört i de delar som inte behandlats
särskilt föranleder ingen erinran.
Förarutbildningen. Departementschefen har under detta avsnitt i huvudsak
godtagit bilförarutredningens förslag beträffande förarutbildningens
målsättning och innehåll. Förslaget innebär bl. a. att de allmänna krav som
nu gäller för förarutbildningen utvidgas. Mer tid än f. n. skall vidare ägnas
åt övning i landsvägskörning. Möjligheterna till körning i mörker och halt
väglag skall tillvaratas. Den teoretiska och den praktiska utbildningen
skall samordnas på ett från pedagogisk synpunkt lämpligare sätt än som
nu i allmänhet är fallet. — Förbudet mot övningskörning på motorväg
föreslås i propositionen skola bestå.
I motionerna 1:727 och 11:911 hemställes att riksdagen skall bemyndiga
Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om tillstånd till övningskörning
på motorväg. Vidare begärs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall
hemställa om utredning genom trafiksäkerhetsverkets försorg angående
kompletterande förarutbildning i form av krav på inom viss tid genomgångna
delkurser avseende mörkerkörning och körning i halt väglag.
Trafiken på motorvägarna framgår så gott som alltid i mycket höga hastigheter.
Att tillåta övningskörning på sådana vägar kan därför befaras
medföra störningar i trafikrytmen och risker som övriga trafikanter inte
skall behöva räkna med. Även önskemålet att bestämmelserna på området
32 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
överensstämmer med de internationella reglerna talar för att förbudet mot
övningskörning på motorväg, vilket f. ö. från och med den 3 september 1967
även kommer att gälla motortrafikled, bör bestå.
Som departementschefen anför bör vid förarutbildningen möjligheterna
till körning i mörker och halt väglag tillvaratas. Under en stor del av året
ges det emellertid inte tillfälle till övningskörning i halt väglag. I någon
mån gäller detta även körning i mörker. Många körkortselever får därför
ingen eller endast ringa övning i sådan körning. Utskottet vill med hänsyn
till dessa övningsmoments betydelse framhålla vikten av att frivillig
utbildning i mörker och halt väglag främjas. Att kräva obligatorisk genomgång
av särskilda kurser synes emellertid med hänsyn till de vitt skiftande
förhållanden under vilka förarna använder sina fordon inte vara påkallat.
Utskottet lämnar med avstyrkande av motionerna I: 727 och II: 911 i nu
aktuella delar vad departementschefen anför utan erinran.
Förarprov. I propositionen ansluter sig departementschefen till det förslag
bilförarutredningen framlagt rörande förarprovets närmare utformning.
Förslaget innebär bl. a. att längre tid än f. n. skall ägnas åt de muntliga
förhör och praktiska körprov som körkortsaspiranterna genomgår.
Utskottet saknar anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört.
Körkortsregistrering. Under detta avsnitt i propositionen redovisas bl. a.
att departementschefen erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig
för förnyad prövning av frågan om körkortsregistreringssysteinet. Utredningen
skall enligt direktiven sikta på en lösning med ett centralt körkortsregister.
Utrednigen skall också undersöka möjligheterna att centralt registrera
sådana brott och förseelser av körkortslösa som för dem som har
körkort föranleder anteckning i körkortsregistret. Härmed torde avses
bl. a. olovlig körning.
I de fristående motionerna 1: 642 och II: 809 hemställes att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om utredning rörande inrättande av
dels ett centralt register över utfärdade körkort, dels ett centralt register
över personer som utan att ha innehaft körkort dömts för olovlig körning.
Vad som förekommit i denna del av ärendet föranleder inte något annat
utskottets yttrande än att motionernas syfte genom väd departementschefen
anför får anses tillgodosett.
Utskottet får hemställa,
A. att riksdagen måtte såsom sitt yttrande i anledning
av propositionen nr 55 i den del, varom nu är fråga, åberopa
vad utskottet ovan anfört;
B. att följande motioner, nämligen
1. 1:642 och 11:809,
2. 1:643 och 11:570,
33
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
3. I: 727 och II: 911 i den del, varom nu är fråga,
4. I: 729,
5. II: 906 och
6. 11:907,
i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 13 april 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,
Knut Johansson*, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson
och fru Landberg;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,
herrar Grebäck, Hedin, Tobé, Svenning och From.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Tobé, vilken ansett
a) att det avsnitt under rubriken Utskottet, som behandlar förarutbildningen,
bort ha följande lydelse:
Förarutbildningen. Departementschefen har —---lika med utskottet
---skola bestå.
I motionerna----— lika med utskottet---— halt väglag.
Utskottet anser i likhet med departementschefen att skäl kan anföras såväl
för som mot ett förbud mot övningskörning på motorväg. Särskild vikt
synes emellertid böra läggas vid följande förhållanden. Vissa moment i
samband med körning på motorväg fordrar en speciell teknik hos fordonsförarna.
Särskilt gäller detta inkörning på och avkörning från motorväg.
Med den utbyggnad av motorvägsnätet som nu sker blir det allt viktigare
att fordonsförarna behärskar denna teknik. Utskottet anser att den säkrast
och snabbast kan inläras genom direkt övningskörning på motorväg under
erfaren ledning. Möjligheterna att i annan ordning tillgodose behovet av
sådan utbildning är uppenbarligen mycket begränsade. De nackdelar som
kan vara förenade med att slopa förbudet mot övningskörning på motorväg
synes till största delen kunna elimineras genom att särskilda regler för
34 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967
sådan körning utfärdas. Dessa synes kunna avse t. ex. att övningskörning
på motorväg får ske endast i trafikskola och sedan eleven tillägnat sig
erforderliga kunskaper i vanlig landsvägskörning. Utskottet anser med
hänsyn till vad nu sagts att Kungl. Maj :t bör bemyndigas att medge övningskörning
på motorväg och föreskriva de villkor som bör gälla för sådan
körning. Bemyndigandet bör avse även övningskörning på motortrafikled.
Som departementschefen---lika med utskottet---vara på
kallat.
Med den jämkning som föranleds av vad utskottet uttalat beträffande
övningskörning och med avstyrkande av motionerna 1:727 och 11:911
såvitt avser kompletterande förarutbildning lämnar utskottet vad departementschefen
anför utan erinran.
b) att utskottet under A. bort hemställa,
dels att riksdagen i anledning av motionerna I: 727 och
11:911 måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att medge övningskörning
på motorväg och motortrafikled och föreskriva de
villkor som bör gälla för sådan körning,
dels att riksdagen i övrigt måtte såsom sitt yttrande i anledning
av propositionen nr 55 i den del, varom nu är fråga,
åberopa vad utskottet ovan anfört.
ESSELTE AB. STHLM 67
714679
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående■ samordning av de nordiska ländernas statliga personalpensionering. a1 i texten