Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

1967-04-13 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

inrättande av statens trafiksäkerhetsverk, m. m., i vad

propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats

av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner

m. m.

Genom en den 3 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 55, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden föreslagit riksdagen att bifalla de förslag

angående inrättande av statens trafiksäkerhetsverk m. m., om vilkas

avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt. I dennes

hemställan föreslås bl. a. att Kungl. Maj :t bereder riksdagen tillfälle

att avge yttrande med anledning av vad departementschefen anfört angående

körkort och trafikutbildning.

Propositionen har såvitt avser körkort och trafikutbildning hänvisats

till lagutskott och tilldelats tredje lagutskottet medan den i övrigt hänvisats

till statsutskottet. Tredje lagutskottet har behandlat de delar av propositionen

som redovisats under rubriken Körkort och trafikutbildning m. m.

utom såvitt avser vidareutbildningen för högre förarkompetens, personalutbildning

och trafikundervisningen i skolorna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas i den del varom nu är fråga på grundval av de

förslag som bilförarutredningen lagt fram i betänkandet Körkortet och trafikutbildningen

(SOU 1965:42) ställningstaganden rörande differentiering

av förarbevis, körkortsålder, förarutbildning, förarprov och körkortsregistrering

m. m. Körkortets närmare utformning och frågan om eventuellt

utbyte av nuvarande förarbevis bör klarläggas innan den exakta tidpunkten

för körkortsreformen fastställs. Det är av vikt att det så snart som möjligt

blir klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla berörda

får erforderlig tid för förberedelser. Riksdagen föreläggs därför redan nu

förslag rörande körkortens giltighet m. m.

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

A. motionen I: 729 av herrar Sveningsson och Strandberg, vari hemställes,

1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

»atl riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att samma

kompetenskrav skall gälla förare av skolskjutsar som förare i yrkesmässig

trafik».

B. de likalydande motionerna I: 727 av herr Peterson, Eric Gustaf, och

herr Petersson, Erik Filip, och 11:911 av fru Nettelbrandt m. fl., i vilka

motioner såvitt nu är i fråga hemställes,

»att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 55 måtte besluta,

2. att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa genom trafiksäkerhetsverkets

försorg om utredning och förslag till kompetensbevis för mopedförare;

3. att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa genom trafiksäkerhetsverkets

försorg om utredning och förslag till en stickprovsvis utformad prövning av

hälsotillstånd och körskicklighet hos körkortsinnehavare;

4. att bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om tillstånd till

övningskörning på motorväg;

5. att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa genom trafiksäkerhetsverkets

försorg om utredning och förslag om kompletterande förarutbildning i form

av krav på inom viss tid genomgångna delkurser avseende mörkerkörning

och körning i halt väglag».

C. motionen II: 906 av herr Björkman, vari hemställes,

»att riksdagen i sitt yttrande till Kungl. Maj :t över Kungl. Maj :ts förslag

till körkortsregler understryker vikten av att Kungl. Maj :t vid den slutliga

utformningen av kör kortsbestämmelserna så långt möjligt tar hänsyn till

de resultat det nordiska ämbetsmannautskottet för körkortsregler kan

komma fram till».

D. motionen 11:907 av herrar Börjesson i Falköping och Gustavsson i

Alvesta, vari hemställes,

»att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 55

beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att trafikmålskommittén

får i uppdrag att utreda frågan om provisoriska körkort enligt i motionen

uppdragna riktlinjer».

Utskottet har vidare i samband med propositionen behandlat följande

fristående motioner, nämligen

A. de likalydande motionerna I: 642 av fröken Stenberg och II: 809 av fru

Heurlin om ett centralt register över körkort, m. m., i vilka motioner hemställes,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

rörande inrättande av dels ett rikscentralt register över utfärdade körkort

och dels ett rikscentralt register över personer, som utan att ha innehaft

körkort dömts för olovlig körning».

B. de likalydande motionerna I: 643 av licrr Sveningsson m. fl. och II: 570

av herr Bengtson i Solna m. fl. om skärpta krav för erhållande och innehav

av körkort, i vilka motioner hemställes,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

angående möjligheterna att genom ändrade bestämmelser för innehav av

körkort erhålla ökad trafiksäkerhet».

Beträffande skälen för motionsyrkandena hänvisas, i den män redogörelse

ej lämnas nedan, till motionerna 1:643, 1:729, 11:809, 11:906,

II: 907 och II: 911.

Här må anmärkas att motionen II: 910 av herr Jansson m. fl., vari hemställes

bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa om

förslag till 1968 års riksdag rörande en skyndsam utbyggnad av trafikyrkesskolor

och jämförlig utbildning för den yrkesmässiga trafikens behov,

i sin helhet behandlas av statsutskottet.

Inledning

I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Palme,

under rubriken Inledning följande.

För att utreda förarutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål

tillkallade dåvarande departementschefen den 28 september 1962, med stöd

av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 augusti 1962, särskilda sakkunniga,

nämligen landshövdingen Gösta Elfving, ordf., tekniske direktören CarlDavid

Burén, rektorn Bertil Kallerdahl, riksdagsmannen Hans Levin, ombudsmannen

Sune Persson, expeditionschefen Lars Skiöld samt direktören

Alvar Thor son (direktiv se 1963 års riksdagsberättelse s. 178).

För att utreda regleringen av arbetsförhållandena inom landsvägstrafiken

tillkallade vidare dåvarande departementschefen den 28 juni 1963, med stöd

av Kungl. Maj :ts bemyndigande samma dag, särskilda sakkunniga, nämligen

landshövdingen Gösta Elfving, ordf., direktören Erik Elmstedt, riksdagsmännen

Göran Karlsson och Lars Schött samt ombudsmannen Hjalmar

Svensson (direktiv se 1964 års riksdagsberättelse s. 208).

De sakkunniga, som antagit benämningarna bilförarutredningen resp.

körtidsutredningen, har den 26 maj 1965 överlämnat ett gemensamt betänkande

Statens trafikverk (SOU 1965:43), i vilket föreslås inrättande av en

ny trafikmyndighet.

Bilförarutredningen har därjämte samma dag överlämnat betänkandet

Körkortet och trafikutbildningen (SOU 1965:42).

Yttranden över betänkandena har avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren,

arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, postverket, statens

järnvägar (SJ), väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, statens

biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statens högertrafikkommission,

statskontoret, statistiska centralbyrån, centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden, riksarkivet, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, trafikmålskommittén,

centrala civila transportkommittén (CCT), nordiska väg1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 31

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

trafikkommittén, bilregisterutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Statstjänstemännens riksförbund (SR), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Svenska transportarbetareförbundet, Svenska järnvägsmannaförbundet,

Svenska kommunalarbetareförbundet, Riksförbundet landsbygdens

folk (RLF), Svenska vägföreningen, Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas

samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska

omnibusägareförbundet, Svenska taxiförbundet, Riltrafikens yrkesnämnd,

Automobilbesiktningsmännens förening, Folkrörelsernas trafikskoleförbund,

Sveriges trafikskolors riksförbund, Trafikassistenternas förening,

Sveriges läkarförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF), Trafikförsäkringsföreningen, Aktiebolaget Svensk Bilprovning,

Försvarets motorklubb, Kungl. Automobilklubben (KAK), Motorförarnas

helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens riksförbund (M), Cykel- och

mopedfrämjandet, Svenska röda korsets överstyrelse, Sveriges grossistförbund,

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Folkpartiets

ungdomsförbund (FPU) och Centerns ungdomsförbund (CUF), överståtliållarämbetet

och flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från bl. a.

länsskolnämnder, förste bilinspektörer, länsläkare, polismästare, bilskoleföreningar

och åkeriföreningar.

Centrala civila transportkommittén har i skrivelse den 6 september 1965

hemställt att kommitténs arbetsuppgifter för beredskapsplanering av den

civila transportreglerande verksamheten vid krig eller krigsfara överförs

till ett fristående permanent organ med myndighets ställning.

Yttranden över skrivelsen har avgetts av överbefälhavaren, postverket,

statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, luftfartsverket,

statens biltrafiknämnd, statens jordbruksnämnd, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen

och samtliga civilbefälhavare.

Förhandlingar har förts mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer

rörande de förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster,

som redovisas i det följande. Avtal har träffats — under förbehåll av Kungl.

Maj :ts godkännande — angående löneställningen för dessa tjänster i de

föreslagna myndigheterna. Riksdagens lönedelegation har den 1 mars 1967

godkänt avtalet.

Jag kommer först att närmare behandla organisationsfrågorna och därefter

spörsmålen rörande körkort och trafikutbildning m. m.

Körkort och trafikutbildning

1 det följande redovisas vad departementschefen anfört under de olika

avsnitten samt de delar av bilförarutredningens betänkande och remissytt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

randena däröver som med hänsyn till innehållet i motionerna ansetts böra

särskilt belysas. Skälen för motionsyrkandena redovisas under de avsnitt

till vilka de närmast hänför sig.

Differentiering av körkort

Bilförarutredningen

Utredningen föreslår att särskilda körkort utfärdas för följande fyra fordonsklasser,

nämligen

A. personbil och lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil),

B. lastbil med en totalvikt överstigande 3 500 kg (tung lastbil) och buss,

C. motorcykel,

D. traktor.

Beträffande de olika körkortens giltighet föreslår utredningen vidare dels

att körkort för klass B skall gälla även för klass A och dels att traktor skall

få föras även av innehavare av annat körkort. Däremot föreslås att motorcykel

får föras endast av den som innehar C-körkort.

Vidare föreslås körkort för fordonsklass B berättiga till yrkesmässig personbefordran

samt förande av fordon med tyngre släpfordon. Körkort för

fordonsklass A föreslås gälla för sådan trafik endast om körkortsmyndiglieten

gjort särskild anteckning härom på körkortet.

Utredningen tar även upp frågan om kompetenskraven för förande av

utryckningsfordon och skolskjutsar.

I vissa av kommunal myndighet utfärdade reglementen för polis- och

brandväsende m. m. har intagits bestämmelser om kompetenskrav för förare

av utryckningsfordon. För flertalet sådana förare saknas emellertid

sådana krav.

Även om starka skäl kan anföras för att ställa särskilda fordringar, synes

dock enligt utredningen välgrundade invändningar mot en sådan ordning

kunna resas. Utredningen finner det inte vara realistiskt att räkna med att

— om sådana krav uppställs — flertalet brandmän vid en brandkår på

landsbygden skulle komma att undergå särskilt prov för förare av utryckningsfordon.

Följden härav skulle kunna bli att vissa brandkårer inte kom

att ha ett tillräckligt antal förare med föreskriven kompetens. Ett liknande

förhållande skulle särskilt på landsbygden kunna uppstå vid ambulansutryckningar.

Utredningen framhåller även att tveksamhet synes råda om

straffansvar för förandet av utryckningsfordon utan förarbevis alltid skulle

kunna utkrävas. Ej sällan torde en förare med framgång kunna hävda,

att han i uppkommen nödsituation haft rätt att föra fordonet.

Utredningen har stannat för att inte föreslå införande av särskilda krav

på förare av utryckningsfordon men erinrar om att den nya klassindelningen

av körkorten innebär en inte oväsentlig skärpning av kraven på t. ex. förare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

av större brandbilar eftersom körkort för fordonsklass B krävs för sådana

bilar. Utredningen understryker också kraftigt behovet av förbättrad utbildning

för förarna.

Inte heller när det gäller förare av skolskjutsar, beträffande vilka enligt

utredningen i tillämpliga delar gäller vad som anförts om förare av utryckningsfordon,

föreslås några särskilda kompetenskrav. Utredningen pekar

på den allmänna höjning av samtliga förares standard som kommer att ske

om utredningens förslag genomförs och framhåller vidare det önskvärda i

att det lämpligen i kommunal regi anordnas särskilda kurser för förare av

skolskjutsar.

Utredningen behandlar även frågan om införande av provisoriska körkort.

Denna fråga har övervägts i olika sammanhang dock utan att leda till

någon regeländring. Tanken på provisoriska körkort avvisades av bl. a.

1962 års riksdag beroende bl. a. på att man ville avvakta erfarenheterna av

Vissa andra åtgärder. Det gällde framför allt beslut om utökad rapporteringsskyldighet

för polismyndigheterna och skärpning i reglerna om körkortsåterkallelser.

Efter redovisning av vissa statistiska uppgifter m. m. på

förevarande område anför utredningen att det är vanskligt att dra några

bestämda slutsatser rörande verkan av de åtgärder som genomförts i form

av intensifierad rapportering och skärpningen i reglerna om körkortsåterkallelse.

Erfarenheterna hänför sig till en relativt kort tidsperiod och bygger

på förhållanden inom polisorganisationen som nu väsentligt förändrats.

Enbart den omständigheten att genom polisens förstatligande en successivt

stegrad trafikövervakning kan påräknas talar enligt utredningen mot att

man nu tar ställning till frågan.

Utredningen anser att ett system med provisoriska körkort måste förknippas

med någon form av precisering av villkoren för att vederbörande skall

betros med slutgiltigt förarbevis.

På något sätt måste därjämte enligt utredningen vederbörande styrka att

han under prövotiden i en någorlunda rimlig omfattning verkligen fört motorfordon.

Hur än denna prövning skall gå till uppkommer för såväl den

enskilde som för det allmänna olägenheter och kostnader.

Sammanfattningsvis finner utredningen inte tillräckliga skäl föreligga

att nu sätta igång den stora och komplicerade apparat som införandet av

provisoriska körkort skulle innebära. Utredningen förklarar sig ingalunda

övertygad om att värdet av en sådan anordning står i rimlig proportion till

•de kostnader och olägenheter i övrigt för alla berörda parter som institutet

måste medföra.

Yttranden

Frågan om kompetens för mopedförare har inte behandlats

av utredningen men berörs av flera remissorgan. Bl. a. föreslås att frågan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

löses genom undervisning i grundskolan. Denna mening företräds av bl. a.

länsstyrelserna i Blekinge och Älvsborgs län, NTF, Folkrörelsernas trafikskoleförbund

och FPU.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att samma regler som föreslagits

för traktorkörkort bör införas för mopedförarna. NTF menar att det

inte längre är försvarbart att inte kräva någon form av utbildning och kompetensbevis.

Utredningens kompetenskrav ifråga om förare av utryckningsfordon

bär mött vissa invändningar. Sålunda finner statens trafiksäkerhetsråd,

länsstyrelsen i Örebro län, Svenska transportarbetareförbundet, KAK,

MHF, M, Biltrafikens yrkesnämnd, Trafikassistenternas förening och

Svenska järnvägsmannaförbundet att kompetensen bör avse fordonsklass B.

Överståthållarämbetel, NTF och Svenska omnibusägareförbundet föreslår

däremot att kompetenskravet skall begränsas till körkort för fordonsklass A

men med påteckning om rätt att yrkesmässigt befordra personer. TCO yrkar

att dessa förare skall ges samma utbildning som polisutbildningskommittén

föreslagit för polismän. För en ökad kompetens talar även skolöverstyrelsen

och Svenska droskbilägareförbundet utan att ta definitiv ställning för något

av de två nyssnämnda körkortsalternativen.

Flertalet av de remissinstanser som berör kompetensen för förare av

skolskjutsar framför samma kompetenskrav för dessa förare som

de redovisat i fråga om utryckningsfordonen.

Utredningens förslag att inte införa provisoriska körkort har

lämnats utan erinran eller tillstyrkts i de flesta remissyttrandena. Direkt

tillstyrkan föreligger från poststyrelsen, väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen,

statistiska centralbyrån, rikspolisstyrelsen, förste bilinspektören i Stockholm,

länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Örebro och Kopparbergs län,

TCO och MHF. Rikspolisstyrelsen tillägger att man först bör avvakta ytterligare

erfarenhet av andra föreslagna säkerhetsbefrämjande åtgärder,

främst utfallet av den förbättrade förarutbildningen.

Statens trafiksäkerhetsråd anser att frågan om olycksriskerna för de

yngre förarna bör ägnas skärpt uppmärksamhet och att frågan om ett provisoriskt

körkort har sitt särskilda intresse i detta sammanhang. Samma inställning

redovisas av Sveriges läkarförbund, som tillägger att man kunde

överväga att låta det provisoriska körkortet berättiga till körning med viss

lägre hastighet eller enbart inom tättbebyggt område.

En mera positiv inställning till ett system med provisoriska körkort redovisas

av länsstyrelserna i Kalmar och Malmöhus län, de svenska ledamöterna

av nordisk vägtrafikkommitté, trafikmålskommittén, Automobilbesiktningsr

männens förening, Trafikförsäkringsföreningen, KAK och M. Flera av dessa

finner inte de av utredningen åberopade kostnaderna och olägenheterna vara

tillräckliga skäl mot provisoriska körkort.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

Departementschefen

Nuvarande ordning för indelning av förarbevisen är behäftad

med vissa brister från trafiksäkerhetssynpunkt. Jag delar utredningens

principiella uppfattning att förarbevisen bör vara differentierade med hänsyn

till i första hand den svårighet det innebär att föra olika fordonstyper.

Den indelning av nationella och internationella körkort i särskilda klasser,

som förekommer i 1949 års vägtrafikkonvention, har skett med beaktande

härav.

En sådan indelning av förarbevisen innebär påtagliga fördelar i jämförelse

med nuvarande system, enligt vilket den som innehar körkort för bil

i princip är berättigad att framföra motorfordon utan begränsning till

fordonsslag och storlek. Visserligen gäller enligt förordningen angående

yrkesmässig automobiltrafik m.m. att bil inte får framföras i yrkesmässig

trafik om föraren inte har trafikkort. Trafikkortsplikten utgör dock intet

hinder för en artonåring med nyförvärvat körkort att exempelvis köra s. k.

långtradare åt industriföretag.

Utredningens förslag till indelning av förarbevisen innebär en anpassning

till motsvarande föreskrifter i 1949 års vägtrafikkonvention. Till skillnad

från konventionen föreslår utredningen samma körkort för tung lastbil

och buss. Jag anser att avvikelser från konventionsbestämmelserna bör

ifrågakomma endast då vägande skäl kan anföras härför. Med denna utgångspunkt

bör i likhet med konventionens bestämmelser skilda körkort

gälla för tung lastbil och för buss.

Jag föreslår att körkort skall utfärdas för personbil och lastbil med en

totalvikt av högst 3 500 kg (lätt lastbil), för lastbil med en totalvikt överstigande

3 500 kg (tung lastbil), för buss, för motorcykel eller för traktor.

Jag föreslår vidare att körkort för buss skall gälla även för övriga fordon,

körkort för tung lastbil för övriga fordon utom buss och körkort för personbil

och lätt lastbil skall gälla även för motorcykel och traktor samt slutligen

att körkort för motorcykel skall gälla även för traktor.

Härav framgår att jag i likhet med flertalet remissinstanser inte funnit

skäl att acceptera en reglering som innebär att andra slag av körkort inte

längre skall berättiga till förande av motorcykel.

Jag föreslår vidare att körkort för buss och tung lastbil utan särskild

prövning skall berättiga till yrkesmässig personbefordran samt förande av

fordon med tillkopplat släpfordon. Kraven för erhållande av körkort för

buss och för tung lastbil förutsätts bli så höga och förarproven så utformade

att den som förvärvat körkort av ifrågavarande slag utan särskild

prövning bör få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran samt föra

fordon med tillkopplat släpfordon oavsett vilken totalvikt släpfordonet har.

Å sådant körkort bör i enlighet med 1949 års vägtrafikkonvention anges

att det berättigar körkortshavaren att till buss resp. tung lastbil koppla

släpfordon, vars totalvikt överstiger 750 kg.

Jag föreslår tillika att innehavare av körkort för personbil och lätt last
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

bil utan prövning skall äga rätt att föra fordon av angivet slag med tillkopplat

släpfordon med en högsta totalvikt av 750 kg eller — under förutsättning

att den sammanlagda totalvikten ej överstiger 3 500 kg — 1 500 kg.

Det sistnämnda fallet förutsätter tillika en särskild regel om förhållandet

mellan dragfordonets vikt och släpfordonets vikt. Denna fråga torde få

lösas när ställning tas till betänkandet »Fordonskombinationer» (SOU

1966: 41). innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil bör däremot

få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran och med tillkopplat släpfordon

med totalvikt överstigande vad ovan angivits först efter särskild

prövning och angivande härav på körkortet.

En del remissinstanser har uttalat sig för vissa dispenser från de kompetenskrav

som föreslagits för att framföra tung lastbil och buss. överbefälhavaren

anser vissa undantag från kompetenskraven nödvändiga beträffande

värnpliktiga som inkallats till repetitionsövning. Vidare måste enligt

överbefälhavaren vid beredskapstillstånd och krig sådan förare inom totalförsvaret,

som har körkort för personbil och lätt lastbil, få framföra det

fordon, som han på grund av sin krigsbefattning tilldelats. Även statens

järnvägar, postverket och Svenska lokaltrafikföreningen har ifrågasatt vissa

dispenser från kraven på kvalificerade förarbevis. Det gäller personal som

i sin verksamhet har att föra tunga lastbilar och bussar inom garageområden

liksom ersättningsbussar till plats för bussbyte.

Undantag från de för framförande av tung lastbil och buss föreslagna

kompetenskraven bör kunna ske men undantagen bör begränsas till verkligt

angelägna fall.

Utredningen har inte behandlat frågan om kompetensen för

mopedförare. Frågan har emellertid uppmärksammats av remissinstanserna.

Mopedförarens teoretiska kunskaper är ofta bristfälliga. Ofta

saknas också insikt om det nödvändiga i att följa gällande trafikföreskrifter

och att iakttaga varsamhet och hänsyn i trafiken. Jag anser i likhet med ett

flertal remissinstanser att ett led i grundskolans trafikundervisning bör vara

att ge eleverna erforderliga kunskaper om gällande trafikföreskrifter och

om uppträdandet i trafiken för såväl gång- och cykel- som mopedtrafikanter.

Utredningens förslag i fråga om körkort för traktor innebär

den ändringen i nuvarande ordning att för rätten att föra till traktor ombyggd

bil skall fordras innehav av körkort för personbil eller lastbil beroende

på den totalvikt fordonet hade före ombyggnaden. Jag ansluter mig

till detta förslag. Bland remissinstanserna har röster höjts för att framförande

av traktor alltid skall vara beroende av körkort liksom att körkort

för personbil och lätt lastbil i princip bör krävas för förare av traktor. I ett

flertal yttranden har vidare framförts krav på bestämmelser om någon

form av körkort för motorredskap.

Ändringar i lagstiftningen rörande motorredskap har under senare tid

påkallats också i en rad andra hänseenden. Detta gäller såväl begreppsbestämningen

i förhållande till andra fordon som utrustningsbestämmel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

serna, rätten att använda motorredskap på väg och rätten att bruka sådana

som dragfordon. Även frågorna om registrerings-, skatte- och försäkringsplikt,

om fortlöpande kontroll av motorredskapens beskaffenhet och om körkort

har aktualiserats i sammanhanget. En särskild framställning rör frågan

om skadeståndsansvaret vid olyckor med motorredskap. Jag har funnit en

revision av lagstiftningen angelägen också i övrigt. Jag avser att senare

denna dag hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en sakkunnig

med uppgift att överse bestämmelserna om motorredskap och utreda

vissa närliggande frågor. I utredningsuppdraget skall ingå att undersöka

körkortsfrågan även när det gäller traktorerna.

I fråga om kompetensen för förare av utryckningsfordon vill

jag anföra följande.

Av brandväsendets utryckningsfordon har det övervägande antalet sådan

totalvikt att körkort för tung lastbil krävs för att få framföra dem. Förarna

av polisens utryckningsfordon får enligt nu föreliggande utbildningsplan

för utryckningsverksamheten särskilt avpassad utbildning. En tredje stor

grupp förare av utryckningsfordon är ambulansförarna. Man söker nu

att i allt större utsträckning ge ambulanspersonalen en utbildning som gör

den mera skickad att ge den skadade första hjälpen på olycksplatsen. Från

läkarhåll bedöms detta i flertalet fall vara till betydligt större nytta för den

skadade än snabba sjuktransporter. Jag förutsätter att utryckningsfordonsförarnas

huvudmän tillser att förarna får de kunskaper och instruktioner

som behövs för att rätt kunna sköta utryckningsverksamheten. Liksom

utredningen anser jag att särskilda krav i fråga om körkort inte bör uppställas

för förare av utryckningsfordon.

Inte heller när det gäller förare av skolskjutsar anser jag att särskilda

krav bör uppställas i fråga om körkort.

Av utredningen föreslagna ändringar i nuvarande krav på syn- och

hörselförmåga hos förare av olika slags fordon sammanhänger i

huvudsak med utredningens förslag till indelning av förarbevisen. Mitt förslag

om skilda körkort för tung lastbil och buss gör det möjligt och lämpligt

att för dessa kategorier uppställa samma föreskrifter om syn- och hörselförmåga

som nu gäller i fråga om vanligt trafikkort resp. trafikkort för buss.

Utredningen har vid behandlingen av frågan om provisoriska körkort

inte funnit tillräckliga skäl föreligga att nu sätta i gång den stora och

komplicerade apparat som införandet av provisoriska körkort skulle innebära.

Då jag ansluter mig till detta utredningens ställningstagande är det av

flera skäl. Effektivare förarutbildning och förarprov kan i sig sägas minska

behovet av provisoriska körkort. Den effektivare trafikövervakningen tjänar

samma syfte som den provisoriska körkortsgivningen i så måtto att

den påverkar trafikanterna till ett mera regelenligt och varsamt färdsätt.

Vidare är körkorten såtillvida provisoriska att de kan återkallas av lcörkortsmyndigheten.

Jag ifrågasätter om man inte bör bättre klargöra körkortens

obeständighet genom ändring i reglerna för körkortsåterkallelser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

11

Enligt vad jag inhämtat kommer trafikmålskommittén, som har till uppgift

att utreda bl. a. frågan om körkortsåterkallelser, att undersöka lämpligheten

av ett återkallelsesystem med bl. a. tidsbestämda kortare körkortsåterkallelser

vid sådana trafikförseelser som inte bör föranleda en mera

långvarig förlust av förarbevisen.

Utredningen har vid behandlingen av körkortens indelning inte gått in

på frågan om körkortens närmare utformning. Utredningen har förutsatt

att denna fråga kommer att bli föremål för närmare överväganden om beslut

fattas om ny körkortsindelning.

Jag har tidigare denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig

för att utreda spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens

närmare utformning m. m. Den sakkunnige skall i vad avser frågan om

körkortens utformning enligt utredningsdirektiven utreda denna fråga i

hela dess vidd och därvid särskilt beakta 1949 års vägtrafikkonventions

föreskrifter på förevarande område. Körkorten bör ges en utformning som

så långt möjligt hindrar förfalskning. Den sakkunnige bör överväga huruvida

anteckning bör ske på körkorten om ökad kompetens, återkallelse

m. m. eller om körkortsutbyte i stället bör ifrågakomma. Nya villkor för

erhållande av duplettkörkort bör övervägas. Den sakkunnige bör även pröva

om nuvarande förarbevis bör utbytas eller om de skall få finnas kvar vid

sidan av de nya.

Körkortets närmare utformning och frågan om eventuellt utbyte av nuvarande

förarbevis bör klarläggas innan den exakta tidpunkten för körkortsreformen

fastställs. Det är av vikt att det så snart som möjligt blir

klart vilka bestämmelser som kommer att gälla så att alla berörda får erforderlig

tid för förberedelser. Riksdagen bör därför redan nu beredas tillfälle

att avge yttrande med anledning av de förslag jag i detta sammanhang

förordar rörande körkortens giltighet m. m.

Motioner

I motionerna 1: 727 och 11:911 anförs såvitt avser frågan om kompetensen

för mopedförare att det inte torde råda någon tvekan om att mopedförare

ofta har bristfälliga trafikkunskaper, särskilt teoretiska sådana.

Departementschefen nöjer sig, säger man, på denna punkt med att hänvisa

till den trafikundervisning som skall äga rum inom grundskolan. Eleverna

anses därigenom få de erforderliga kunskaperna om trafikföreskrifter och

uppträdande i trafiken. Departementschefens förslag i denna punkt är enligt

motionärernas mening inte tillfredsställande. De flesta mopedförare som

nu trafikerar våra vägar torde inte utgöras av grundskoleelever. Grundskolans

undervisning på detta område bör vara omfattande men den når

inte dem som redan slutat skolan. I likhet med NTF menar motionärerna

att det inte längre är försvarbart att inte kräva någon form av utbildning

och kompetensbevis för mopedförare. Inte minst i deras eget intresse bör

krav uppställas för att få bruka fordonet i en alltmer forcerad trafiksitua2*

—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 31

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

tion. Hur sådan kompetens skall förvärvas bör utredas närmare. Det torde

få ankomma på det nya trafiksäkerhetsverket att närmare överväga denna

fråga.

Motionärerna bakom motionen I: 729 uppehåller sig vid frågan om kompetenskraven

för förare av skolskjutsar och anför bl. a. att det finns anledning

att erinra om förhållandena i utlandet, där man ser mer allvarligt på

frågan om skolskjutsar. Motionärerna finner det underligt om Sverige skall

ha mindre krav inom detta område än vad är fallet i utlandet. Med tanke

på förarnas ansvarsfulla uppgift i samband med skolskjutsar kan man, sägs

det i motionen, med fog kräva en god utbildning av förarna. Samma krav

bör därför gälla för förare av skolskjutsar som för förare av bilar i yrkesmässig

trafik.

I motionen 11: 907 anförs bl. a. att det finns skäl beklaga, att departementschefen

avvisar tanken på provisoriska körkort. Även om föl arutbildningen

effektiviseras i enlighet med de i propositionen uppdragna riktlinjerna torde

det enligt motionärernas mening vara svårt att omedelbart efter det att en

körkortsaspirant genomgått utbildning med bestämdhet fastställa dennes

lämplighet som bilförare. Det blir närmast den tekniska färdigheten och

det elementära kunnandet av trafikregler som låter sig bedömas. Det praktiska

omdömet får bilföraren ofta inte tillfälle att visa förrän han eller hon

— utrustad med ett körkort — befinner sig ute i den reguljära trafiken.

Utan tvekan tar det en avsevärd tid innan en ny bilförare förvärvat den

rutin och de erfarenheter som gör att hans duglighet som bilförare objektivt

kan bedömas. Mot denna bakgrund ter det sig enligt motionärernas åsikt

önskvärt med ett system enligt vilket det definitiva avgörandet beträffande

en persons lämplighet som bilförare inte behöver ske förrän en tid efter det

att utbildningen genomgåtts. Motionärerna menar att departementschefen

överdrivit då han hänvisat till den stora och komplicerade apparat som

skulle krävas för en sådan anordning. Ett system med provisoriska körkort

borde enligt motionärerna kunna handhas med en förhållandevis enkel administrativ

apparat genom att eventuella trafikförseelser antecknas på det

provisoriska körkortet. Enligt deras bedömning skulle vinsterna ur trafiksäkerhetssynpunkt

väsentligt överväga de nackdelar som ur administrativ

synpunkt blir följden.

Körkortsålder m. in.

B it förar utredn ingen

Periodisk förarkontroll. Utredningen konstaterar att i skilda sammanhang

förts fram tanken att åstadkomma en förbättrad trafiksäkerhet genom

en obligatorisk omprövning av körkortsinnehavarnas lämplighet såsom

förare antingen periodvis under hela eller större delen av tiden för körkorts
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

13

innehavet eller vid uppnåendet av vissa åldrar. Omprövningen har i första

hand diskuterats utifrån ett behov att kontrollera förarnas hälsotillstånd,

men även behov av kontroll av körskickligheten har framhållits. Utredningen

har för sin del inte blivit övertygad om att tillräckliga skäl kan åberopas

till stöd för en så genomgripande åtgärd som en periodisk kontroll av alla

motorfordonsförare. De undersökningar, som utredningen redovisar, ger enligt

utredningens mening inte något underlag som pekar på ett behov av

periodiska kontroller av förarna. Däremot framstår fullt klart att stora olägenheter

av skilda slag skulle vara förenade med ett kontrollsystem av nu

avsedd typ. Utredningen har sålunda inte ansett sig kunna förorda en allmän

periodisk kontroll av alla innehavare av förarbevis.

Utredningen anser det emellertid vara av intresse att mera generella

undersökningar framför allt av hälsotillståndet hos motorfordonsförare i

olika åldrar i allt fall stickprovsvis sker eftersom det statistiska materialet

visar att man i landet efter hand kommer att få en alltmer ökande kader

av körkort sinnehavare i högre åldrar. I syfte att åstadkomma en trafiksäkerhetsbetingad

kontroll av de äldre förarna och för att dessutom skapa

förutsättningar för att berika forskningen på hithörande områden föreslår

utredningen att vissa tillfälliga kontroller av motorfordonsförare kan få

äga rum exempelvis genom att man stickprovsvis plockar ut olika grupper

av fordonsförare med t. ex. 10, 15, 20 och 30 år gamla körkort för läkarundersökning

och prov av kör skicklighet.

Yttranden

Utredningens förslag angående periodisk förar kontroll har

såtillvida rönt allmän anslutning att man i remissyttrandena är tämligen

ense om att någon allmän periodisk kontroll inte bör införas. Direkt motsatt

mening framförs endast av FPU, som rekommenderar att förarkontroll

sker vart femte år.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen delar betänkligheterna mot en fullständig

periodisk förarkontroll men föreslår prov om gällande trafikförfattningar

och vägmärken med viss periodicitet. Inte heller statens trafiksäkerhetsråd

vill ha någon allmän kontroll men ifrågasätter om inte en efterkontroll,

t. ex. av synskärpan, borde genomföras vid exempelvis 45—50

års ålder. Denna uppfattning delas av Sveriges läkarförbund.

Utredningens förslag angående stickprovskontroll av förarna

godtas av poststyrelsen, Svenska kommunalarbetareförbundet,

Svenska järnvägsmannaförbundet samt länsstyrelserna i Hallands och

Kopparbergs län.

Tvekan angående lämpligheten att stickprov framförs av SAF, länsstyrelserna

i Jönköpings och Örebro län samt Svenska droskbilägareförbundet.

Förslaget om stickprovskontroller avstyrks av länsstyrelserna i Stock
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

holms, Gotlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län,

KAK, MHF och Biltrafikens grkesnämnd. MHF anför att man kan överväga

en obligatorisk läkarkontroll vid förslagsvis 60 eller 70 års ålder, som därefter

eventuellt kan utbyggas att bli periodisk med femårsintervall.

Svenska transportarbetareförbundet förordar stickprov för andra än yrkesförare.

Hälsokontrollen för yrkesförarna bör däremot ske i form av en

allmän periodisk kontroll.

Departementschefen

Bestämmandet av lägsta ålder för innehav av olika typer

av körkort skall självklart ske med största möjliga beaktande av

vad trafiksäkerheten kräver.

Åldersgränsen 18 år för erhållande av bilkörkort har gällt ända sedan vi

år 1906 fick föreskrifter på förevarande område. Samma gräns är vanligast

förekommande i utlandet även om vissa länder har lägre åldersgräns.

Utredningens förslag om 18 år som nedre gräns för körkort för personbil

och lätt lastbil har godtagits av den helt övervägande delen av remissinstanserna.

Jag ansluter mig till utredningens förslag.

Undersökningar som utförts angående förarålder och olycksfallsfrekvens

ger vid handen att de yngre fordonsförarna oftare än de äldre invecklas i

trafikolyckor. En fjärdedel av de olyckor som drabbar personbilförarna beräknas

gälla ungdomar under 22 år, dvs. de fyra yngsta årsgrupperna av

personbilförarna. Det är en mycket angelägen uppgift att söka få ner de

höga olyckstalen för unga förare. Hittillsvarande undersökningar ger inte

något entydigt svar på om den främsta orsaken är bristande mognad och

andra åldersbetingade faktorer eller bristande trafikerfarenhet. Av denna

anledning bär statens trafiksäkerhetsråd satt i gång en omfattande undersökning

med målsättningen att söka utröna skillnaden i olycksfrekvens

mellan olika åldersgrupper bilförare då man tagit hänsyn till avvikelser i

fråga om körvanor, erfarenhet m. in. Undersökningen väntas bli klar till

sommaren. Frågan om vidare åtgärder får i första hand bli beroende av vad

som kommer fram vid undersökningen. Statens trafiksäkerhetsråd har till

hösten planerat att i samarbete med trafikmålskommittén anordna ett

symposium som helt skall ägnas åt frågan om de unga fordonsförarna. Avsikten

är att belysa denna fråga från bl. a. sociologisk, socialmedicinsk och

psykologisk-pedagogisk synpunkt.

Vad angår åldern för det av utredningen föreslagna B-körkortet vill jag

erinra om att jag tidigare föreslagit särskilda körkort för tung lastbil resp.

buss. Remissinstanserna har beträffande åldern för förare av tung lastbil

inte någon samstämmig mening även om flertalet delar utredningens uppfattning.

I vissa yttranden understryks att en förbättrad utbildning är en

nödvändig förutsättning för att 19-årsgränsen skall kunna godtas.

Enligt nuvarande ordning får innehavare av bilkörkortet vid 18 års

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

ålder föra även tung lastbil om det inte sker i yrkesmässig trafik. Sådan

lastbil får dessutom av person mellan 18 och 21 år som innehar trafikkort

framföras i yrkesmässig trafik, om utöver bilens besättning endast gods

befordras med bilen. När trafikkortsinnehavaren uppnått 21 års ålder bortfaller

denna begränsning och trafikkortet gäller även för personbefordran.

Vad angår godstransporter innebär sålunda förslaget om 19 års ålder för

B-körkort en viss skärpning av ålderskravet.

Invändningarna mot den föreslagna 19-årsgränsen hänför sig i viss utsträckning

till att man vill ha högre åldersgräns för bussförare. Jag finner

goda skäl tala för denna uppfattning och förordar att åldern för det tidigare

av mig föreslagna busskörkortet bestäms till 21 år. I övrigt godtar jag utredningens

förslag och förordar sålunda att nedre åldersgränsen för förare

av tung lastbil sätts till 19 år. Samma åldersgräns anser jag i likhet med

utredningen bör gälla för de särskilda behörighetsbevisen för innehavare

av körkort för personbil och lätt lastbil att föra fordon i yrkesmässig personbefordran

eller fordon med tillkopplat tungt släpfordon.

För motorcykelkörkortet föreslår utredningen ingen ändring i gällande

ålder 16 år för lätt motorcykel och 18 år för tung motorcykel. Jag ansluter

mig till utredningen.

Jag föreslår bibehållande av nuvarande 16-årsgräns för traktorkörkort.

En periodisk förar kontroll har vid flera tidigare tillfällen

diskuterats men avvisats. Utomlands tillämpas en sådan ordning på vissa

håll. Erfarenheterna därav uppges inte vara särskilt goda. Utredningen åberopar

som skäl för sitt avstyrkande att det inte kunnat påvisas att man från

trafiksäkerhetssynpunkt skulle ha något mera väsentligt att vinna genom

en sådan kontroll. Vid en kontroll vart femte år kan man uppskatta det

årliga antalet omprövningar till minst 400 000. En administrativt och kostnadsmässigt

så omfattande reform måste motiveras av mycket starka skäl.

Remissinstanserna delar nästan undantagslöst utredningens uppfattning.

Även jag ansluter mig till utredningens avstyrkande av en periodisk kontroll.

Till detta ställningstagande bidrar även det förhållandet att den intensifierade

trafikövervakningen innebär en ökad kontroll av förarna.

Utredningens förslag angående en stickprovsvis prövning av

hälsotillstånd och körskicklighet efter beslut av Kungl.

Maj :t avstyrks av flertalet remissinstanser. Jag kan inte finna att förhållandena

nu är sådana att en dylik prövning bör genomföras. Jag är emellertid

inte främmande för att, om förhållandena framdeles ger anledning

därtill, förorda beslut härom.

Utredningen finner inte skäl föreslå skyldighet för läkare att till körkortsmyndighet

anmäla sjukdomar eller defekttillstånd

som kan medföra fara för trafiksäkerheten. Därvid understryks emellertid

starkt vikten av att medicinalstyrelsens rekommendation om sjukdomsanmälan

följs av läkarna i en helt annan utsträckning än f. n.

Medicinalstyrelsen utfärdade den 26 april 1965 ett nytt cirkulär angående

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

ifrågavarande anmälningar. Det innebär alltjämt endast en rekommendation

till läkarna att anmäla vissa sjukdomstillstånd. Det nya cirkuläret

kan antas hos många läkare ha aktualiserat det angelägna i att i betydligt

vidgad omfattning göra anmälan. Det har emellertid gått alltför kort tid för

att man skall kunna bedöma huruvida en sådan effekt är att påräkna. Medicinalstyrelsen

bör få i uppdrag att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet och

om inte en förbättring sker, hos Kungl. Maj :t anmäla förhållandet eller

själv överväga en anmälningsskyldighet.

Vad härefter angår förslaget att införa en maximiålder för körkortsinne

havar e, vid vilken årlig omprövning av tillståndet skall

ske, har utredningens och remissinstansernas uttalanden inte givit mig anledning

att förorda förslaget. Problemet torde vara av relativt ringa omfattning.

Det är ytterst en medicinsk fråga, där avgörandet bör träffas från fall

till fall. Körkortsmyndigheterna har även enligt 33 § 1 mom. VTF möjligheter

att i förekommande fall ingripa.

Beträffande minimiåldern för övningskörning delar jag

den av utredningen och vissa remissinstanser uttalade uppfattningen att

samma ålder för rätt till övningskörning och för körkort för personbil och

lätt lastbil frestar till olovlig körning och bör motverkas genom en regeländring.

Det har även uppgivits att ansökningar om bilkörkort stundom ges in

till körkortsmyndigheterna endast kort tid efter det sökanden uppnått 18 års

ålder.

Utredningen föreslår i annat sammanhang att eleverna i grundskolans

högstadium bör meddelas kunskaper motsvarande kraven för det teoretiska

provet för A-körkort. Som jag i det följande kommer att redovisa godtar jag

inte detta förslag. Därmed har motivet för utredningens förslag om övningskörning

i trafikskola redan vid 17 års ålder försvagats.

Jag finner en tidsskillnad av tre månader vara tillräcklig och föreslår sålunda

att övningskörning med personbil och lätt lastbil tillåts vid en ålder

av 17 år och 9 månader. Därigenom uppnås även större nordisk enhetlighet.

Vad härefter angår åldern för rätt att övningsköra med tung lastbil bör

gälla att eleven skall inneha körkort för personbil och lätt lastbil, vilket innebär

att eleven måste ha uppnått 18 års ålder. Annan åldersbegränsning av

denna rätt till övningskörning finner jag inte påkallad.

I konsekvens med det senast anförda, som innebär att övningskörning

kan ske under ett år före körkortstagning, finner jag att övningskörning

med buss bör tillåtas vid 20 års ålder. Krav på innehav av körkort för tung

lastbil synes inte befogat. Däremot bör krav på innehav av körkort för personbil

och lätt lastbil gälla även för övningskörning med buss.

Vad slutligen beträffar åldern för övningskörning med motorcykel finner

jag inte anledning föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser. Härvidlag

har jag beaktat de möjligheter till övningskörning under relativt

likartade betingelser som föreligger genom mopedkörning från 15 års ålder.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

17

Motioner

I motionerna I: 6b3 och II: 570 anförs bl. a. att trafikolyckorna i stor utsträckning

drabbar nya och unga körkortsinnehavare. All tillgänglig statistik

visar att det är åldersgruppen 18—24 år som drabbas mycket hårt. Det

finns enligt motionärerna anledning förmoda att dessa nya körkortsinnehavare

inte har fått tillräcklig vana och undervisning. Motionärerna säger

vidare att USA är det land som har de längsta erfarenheterna av problemen

i ett bilsamhälle. Nya idéer och tankar inom detta område har därför i stor

utsträckning sitt ursprung där. Undervisningen bedrivs där i form av t. ex.

gruppdiskussioner, traditionell undervisning, användning av simulatoranläggningar.

Man anser att undervisning i regel är bättre än straff eller

konventionellt körkortsingripande.

Den amerikanska idén innebär, förklarar motionärerna, att varje förseelse

åsätts en viss prickbelastning. När en person uppnått en viss pricksumma,

följer någon form av ingripande från kör kortsmyndigheter nas sida.

Den som inom tre år fått ett litet antal prickar erhåller ett varningsbrev.

Vid ytterligare några prickar måste trafikanten inställa sig personligen för

ett samtal hos polisen, och vid ytterligare prickar kan körkortet dras in tillfälligt

från 15 dagar upp till tre år. Efter tre år tas alla prickar bort från

registret.

Systemet innebär enligt vad motionärerna anför att man genom en avvägning

av de olika bestämmelserna får en urvalsmetod, enligt vilken man

utväljer de körkortsinnehavare som körkortsmyndigheterna vill titta närmare

på. Vidare innebär det att trafikanterna har klart för sig att ett visst

antal prickar alltid medför att trafikantens lämplighet som körkortsinnehavare

undersöks.

Motionärerna förklarar att de skolor som trafiksyndaren blir skickad till

inte har som främsta uppgift att höja trafikantens tekniska skicklighet,

utan snarare att få honom eller henne att mogna i trafiken. I synnerhet

gäller detta de yngre körkort sinnehavarna, eftersom dessa på grund av sin

ungdom lättare kan påverkas.

I motionerna sägs även att på sina håll har framkommit önskemål om

att göra körkortet provisoriskt under ett år. Efter prövoåret skulle trafikanten

ånyo avlägga prov på körskicklighet och mognad i trafiken. Ett annat

förslag innebär att trafikanten måste genomgå läkarundersökning vart femte

år för att få behålla sitt körkort och efter att ha uppnått viss ålder ännu

oftare. Det är, anför motionärerna, av ytterligt stor vikt att något göres i

denna fråga. Åtgärder måste vidtagas för att reducera antalet trafikolyckor

i allmänhet och öka trafiksäkerheten i åldersgruppen 18—24 år i synnerhet.

Vad gäller frågan om periodisk förarkontroll anförs i motionerna I: 72/

och II: 911 att man delar uppfattningen att det i nuläget inte är möjligt att

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

vidta sådana åtgärder att en dylik kontroll blir effektiv. Motionärerna vill

emellertid tillstyrka förslaget om en stickprovsvis prövning av hälsotillstånd

och körskicklighet hos vissa förare. Man kan därvid, anförs det, tänka sig

olika vägar att gå fram på. En metod vore att testa trafikkunskaper och

körskicklighet m. m. hos dem som är inblandade i trafikolyckor vare sig

vederbörande är vållande eller icke vållande. En annan metod, som prövats

av högertrafikkommissionen, vore att testa trafikkunskaperna på ett statistiskt

lämpligt urval körkortsinnehavare samt att därefter låta dem med

de lägsta kunskaperna genomgå särskilda körteknikprov. En tredje metod

är den som bilförarutredningen anvisar: att stickprovsvis plocka ut olika

grupper av fordonsförare med t. ex. 10, 15, 20 och 30 år gamla körkort för

läkarundersökning och prov av körskicklighet. För någon form av återkommande

kontroll talar också enligt motionärerna den omständigheten att

reglerna för trafiken ändras snabbt och att en förbättrad förarutbildning

måste anses få begränsad effekt om man inte samtidigt skapar garantier

för att en förares kunskaps- och färdighetsnivå bibehålies och kompletteras.

Stickprovskontrollen kan därvid ses som ett medel att motivera bilförarna

att upprätthålla denna nivå. Hur stickprovskontrollen skall vara utformad

bör trafiksäkerhetsverket närmare utreda.

I motionen 11: 906 anförs bl. a. att Nordiska rådet i olika sammanhang

har verkat för att uppnå såvitt möjligt enhetliga nordiska körkortsbestämmelser

för att därigenom underlätta den internordiska trafiken. Det är,

säger motionären, av vikt att hålla i minnet att den ökande trafiken i vårt

land både härrör från svenska trafikanter och utländska, och av naturliga

skäl i första hand nordiska, på samma sätt som ett ökande antal svenska

trafikanter reser utomlands, främst till grannländerna. En samordning av

både vägtrafikregler och körkortsbestämmelser på det nordiska och internationella

planet är därför ett starkt önskemål. Motionären erinrar om att

Nordiska rådet i rekommendationen nr 8/1965 hos vederbörande regeringar

hemställt att man skall genomföra gemensamma regler för förvärv, förnyande

och indragande av körkort för motorfordon med sikte på att ge i ett

nordiskt land utfärdat körkort samma giltighet i de övriga nordiska länderna.

Motionären anför vidare att Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges

regeringar i anledning av rekommendationen tillsatt ett internordiskt

ämbetsmannautskott för att undersöka denna sak. Ämbetsmannautskottet

har gått igenom gällande nordiska bestämmelser på området och inlett sina

överväganden om möjligheterna för att nå fram till mera likartade regler

och till internordisk giltighet av körkort.

För att ej försvåra en koordination av reglerna på ett nordiskt plan i ett

senare skede bör, anser motionären, redan nu de svenska reglerna i möjligaste

mån anpassas till vad som, då ämbetsmannautskottets arbete slutförts,

kan väntas bli allmän nordisk standard. Vid den slutliga utformningen

av de svenska reglerna bör hänsyn tagas härtill.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

19

Förarutbildning

Bilförarutredningen

Nu gällande förbud mot övningskörning på motorväg bör enligt utredningens

mening bibehållas. Däremot bör som ett väsentligt inslag i förarutbildningen

ingå ett bibringande av kunskaper om motorvägen, de syften

och de särskilda regler som gäller för motorvägens utnyttjande. De svåraste

momenten vid körning på motorväg är inkörning på och avkörning från

densamma. Det är därför enligt utredningen angeläget att söka i annan

ordning än genom övning på motorväg ge körkortsaspiranten insikt i den

speciella tekniken vid nu avsedda moment.

Den allmänna fortbildning som sgftar till att uppöva och öka eller bibehålla

körkortsinnehavares färdigheter och kunskaper förekommer enligt

utredningen i skilda former t. ex. genom speciallektioner vid körskolor, i

korrespondensundervisningens form samt genom vissa organisationer och

sammanslutningar, exempelvis Biltrafikens yrkesnämnd, NTF, motororganisationerna,

trafikförsäkringsbolagen, folkbildningsorganisationerna, arbetsmarknadsparterna

samt Sveriges bilskolors riksförbund.

Det är enligt utredningens mening högst betydelsefullt att möjligheter

finns för varje förare att genomgå vidareutbildning och att möjligheterna

härför är lättillgängliga och lockande.

Enligt utredningen bör ytterligare möjligheter skapas att stödja fortbildningsverksamheten.

Detta kan lämpligen ske genom att särskilda medel

ställs till förfogande för såväl teoretisk som praktisk vidareutbildning. Medlen

bör enligt närmare bestämmande av den blivande trafikmyndigheten få

utgå vid kursverksamhet anordnad av olika organisationer. Trafikmyndigheten

bör sålunda vara huvudman för den föreslagna stödverksamheten.

Verksamheten bör enligt utredningen till en början få försökskaraktär. Utredningen

föreslår att för den nytillkommande verksamheten anvisas 1

milj. kr. för första budgetåret. Utredningen skisserar även en organisationsform

för denna fortbildningsverksamhet.

Yttranden

Utredningen föreslår att förbudet mot övningskörning på motorväg

skall bibehållas. Här anmäler flera remissinstanser avvikande mening.

Sveriges bilskolors riksförbund och Trafikassistenternas förening

förordar att förbudet upphävs. Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar

tillstånd till övningskörning i slutskedet av utbildningen. NTF framför

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

samma uppfattning med tillägg att bilen bör vara försedd med dubbelkommando.

TCO, MHF och M anser att förbudet inte bör gälla när körningen sker

i trafikskola.

KAK finner sig, på grund av angelägenheten av internationell enighet,

inte kunna förorda att förbudet avskaffas.

Utredningens förslag angående allmän fortbildning tillstyrks

av alla remissinstanser, som yttrat sig i denna del, utom av länsstyrelsen i

Norrbottens län, som är tveksam om värdet av ifrågavarande kurser.

Motiveringen för ett särskilt anslag till allmän fortbildning synes enligt

statskontoret väsentligen vara att trafikmyndigheten bör få disponera

över ett eget anslag för att kunna samordna olika åtgärder för förbättring

av förarnas skicklighet. Detta är enligt statskontoret lämpligt men behöver

inte leda till ett särskilt anslag på riksstaten. I stället bör ges sådana bestämmelser

för det nu utnyttjade anslagets disposition att även trafikmyndigheten

får dispositionsrätt över anslaget till den del det bör användas

för ifrågavarande kursverksamhet.

MHF ifrågasätter om inte skolöverstyrelsen är det bäst lämpade organet

för att fastställa reglerna och fördela bidragen.

Departementschef en

Motorfordonsparkens kraftiga tillväxt och utvecklingen mot snabbare

fordon ställer ökade krav på fordonsförarna. Det är därför nödvändigt med

■en god och allsidig förarutbildning där trafiksäkerhetssynpunkterna särskilt

beaktas. En viktig uppgift för det trafiksäkerhetsverk jag förordar

blir att svara för tillsynen över förarutbildningen. Jag finner det särskilt

angeläget att erforderlig del av utbildningen ägnas åt landsvägskörning och

att möjligheterna till körning i mörker och halt väglag tillvaratas. Simulatorer

och andra hjälpmedel, som kan underlätta utbildningen, bör utnyttjas.

Tillsynsmyndigheten bör verka härför och bl. a. sörja för att lämplig kurslitteratur

liksom specialhjälpmedel finns tillgängliga i allmänna handeln.

Jag fäster särskild vikt vid att förarutbildningen även omfattar undervisning

i första hjälp vid trafikolycksfall. Relativt enkla hjälpåtgärder, som

på rätt sätt vidtas i nära anslutning till skadetillfället, kan få stor betydelse

för flertalet skadade och verka livsräddande. Enligt uppgift skulle sådana

åtgärder kunna rädda livet för ca 10 % av de skadade som nu avlider efter

trafikolyckor.

Vad utredningen anfört om förar utbildningens målsättning

kan jag i huvudsak godta.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande kraven på fordons
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967 21

kunskap för körkort för fordonsklass A funnit att dessa fått en alltför vidsträckt

omfattning och att det är fullt tillräckligt att känna till hur de olika

organen i fordonet fungerar och hur man skall kunna observera felaktigheter

i de från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga organen. Jag delar denna uppfattning.

Jag har tidigare föreslagit annan indelning av förarbevisen än utredningen.

De av utredningen för B-körkort uppställda kraven bör gälla för såväl

körkort för tung lastbil som körkort för buss.

Utredningen har föreslagit krav på intyg om viss körvana när förarprov

avser kvalificerat förarbevis. Jag anser att sådant intyg inte bör fordras om

sökanden med hänsyn till särskild utbildning kan antas besitta nödig erfarenhet

och körvana för förande av det fordon varom fråga är. Undantag

från intygsskyldigheten bör gälla också för den som efter återkallelse på nytt

söker få kvalificerat förarbevis.

Jag ansluter mig till utredningens förslag om skärpning av de teoretiska

kunskapskraven för traktorkörkort.

Utredningen utgår från att genomförandet av de nya reglerna om körkortsindelning

kräver ett utbyte av nuvarande kör- och träff

i k k o r t. En del remissinstanser ifrågasätter nödvändigheten av sådant

utbyte. För ett utbyte talar bl. a. att härigenom ernås en sedan länge önskad

inventering av förarbeståndet och utmönstring av inte legala förarbevis samt

aktualisering av körkortsregistren. Tidpunkten för införandet av de nya

föreskrifterna om körkortsindelning och kompetenskrav är emellertid beroende

av lösningen av spörsmålen om körkortsregistrering och om körkortens

utformning. Som jag tidigare anfört har jag erhållit bemyndigande

att tillkalla en sakkunnig för att utreda dessa frågor. I avvaktan på resultatet

av denna utredning kan jag inte ta ställning till frågan om tidpunkten

för en körkortsreforms genomförande. När utredningen slutförts och beretts

på sedvanligt sätt bör riksdagen föreläggas förslag till författningsändringar

som föranleds härav, liksom av mina principiella ställningstaganden

i förevarande avsnitt av denna proposition.

De synpunkter som utredningen lagt på frågan om förarutbildningens

innehåll kan jag i huvudsak ansluta mig till.

Kursplan och anvisningar bör utformas så att den teoretiska och den

praktiska utbildningen samordnas på ett från pedagogisk synpunkt lämpligt

sätt. Självfallet bör inte tiden för övningskörning disponeras för sådan

teoriundervisning som bättre kan lämnas i lektionssal. Tillsynsmyndigheten

bör tillse att förarutbildningen bättre anpassas till den undervisningsordning

som föreskrivs.

Tillsynsmyndigheten måste emellertid i sin planering av förarutbildningen

beakta att det vid trafikskolorna t. v. kommer att finnas personal vars uppgift

är begränsad till att meddela praktisk undervisning.

Såsom utredningen framhåller bör utbildningskort föras för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

varje elev oavsett om utbildning sker i trafikskola eller ej. Tillsynsmyndigheten

på vilken det skall ankomma att fastställa blankett för utbildningskort

bör tillse att utformningen blir sådan att vederbörande utbildare tvingas

inty§a sha kursplanens olika moment genomgåtts och behärskas av körkortssökanden.

Utredningen har i fråga om övningskörning på motorväg

ansett att gällande förbud bör bestå. Det är förklarligt att åsikterna bland

remissinstanserna här bryter sig starkt eftersom goda skäl kan förebringas

såväl för som mot ett sadant förbud. Jag ansluter mig till utredningens

förslag och förutsätter därvid att körkortsaspiranten i annan ordning än

genom direkt övningskörning på motorväg ges insikt i den speciella tekniken

vid körning och inte minst vid inkörning på och avkörning från motorväg.

Foi merna för förarutbildningen behandlar utredningen i

ett särskilt avsnitt. Utredningens ställningstaganden när det gäller den

grundläggande utbildningens uppläggning synes i huvudsak välgrundade.

Den privata körskoleorganisationen kan i dag inte avvaras. Konkurrens mellan

skilda typer av trafikskolor behövs emellertid för att garantera en god

utbildning till rimlig kostnad. Inte minst av denna anledning är det angeläget

med kommunala engagemang på förevarande område. En sådan ut\eckling

ningsenliga rätt att engagera sig i körskoleverksamheten nu undanröjts.

Förbud mot privat förarutbildning bör f. n. inte uppställas. Av väsentlig

betydelse är emellertid att tillse att även den privata förarutbildningen inte

koncentreras till bara det praktiska handhavandet av fordonet utan även

omfattar de bl. a. från trafiksäkerhetssynpunkt viktiga teoretiska kunskaperna.

Utredningens förslag att fastställda kursplaner, anvisningar och kursböcker

görs lättillgängliga för envar är väl ägnat att främja detta syfte

liksom förslaget att utbildningskort skall föras även vid privatutbildning.

Jag finner det också angeläget att prövningen av privatutbildade aspiranter

sker med beaktande av att denna utbildningsform i vissa hänseenden inte

kan väntas ge samma kunskap och färdighet som undervisning i trafikskola.

När det gäller vidareutbildningen för högre förarkompetens är det givetvis

viktigt att goda möjligheter till en rationell utbildning under ledning

av skolad personal står de blivande lastbils- och bussförarna till buds. För

närvarande sker sådan utbildning förutom i trafik- och åkeriföretag och

trafikskolor även i några yrkesskolor. Det har framförts önskemål från

bl. a. de fackliga organisationernas sida om en utbyggnad av yrkesskoleverksamheten

på detta område. De ekonomiska konsekvenserna av en

sådan utbyggnad är emellertid inte klarlagda. Frågan får därför prövas i

vanlig ordning vid behandlingen av myndigheternas årliga begäran om

anslag.

Den av skilda organisationer, skolor m. fl. bedrivna fortbildnings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

verksamhet, som syftar till att öva upp, öka eller vidmakthålla förarens

färdigheter, är från trafiksäkerhetssynpunkt betydelsefull. Ett värdefullt

arbete bl. a. på frivillig basis pågår på detta område. Detta arbete bör

fortgå och vidareutvecklas. Jag finner det angeläget att trafiksäkerhetsverket

står till tjänst med råd och anvisningar för att främja en lämplig uppläggning

av fortbildningsverksamheten.

Motioner

I motionerna 1: 727 och 11:811 konstateras att det f. n. råder förbud mot

övning skärning på motorväg och att såväl bilförarutredningen som departementschefen

föreslår att detta förbud skall upprätthållas även i fortsättningen.

Motionärerna delar inte denna uppfattning. I likhet med ett flertal

remissinstanser anser man att utbildningen i görligaste mån bör omfatta

alla de moment och tänkbara trafiksituationer som kan uppstå vid framförandet

av fordon. Att därvid undanta körning på motorväg från övrig

utbildning förefaller inte välbetänkt. Möjlighet bör därför föreligga att

övningsköra även på motorväg. Detta utbildningsmoment bör emellertid

med hänsyn till dess svårighetsgrad och de riskmoment som är förenade

med sådan övningskörning förläggas till förarutbildningens slutskede.

Motionärerna anför i fortsättningen att departementschefen framhållit

det angelägna i att erforderlig del av utbildningen ägnas åt landsvägskörning

och att möjligheterna till körning i mörker och halt väglag tillvaratas. Simulatorer

och andra hjälpmedel, som kan underlätta utbildningen, hör utnyttjas.

Att kräva att dessa utbildningsmoment skall ingå som obligatoriska

delar i den direkta förarutbildningen synes enligt motionärerna inte f. n.

vara möjligt. Däremot bör exempelvis möjligheterna att kräva genomgången

kompletterande utbildning, såsom delkurser av olika slag, övervägas avseende

främst mörkerkörning men även körning i halt väglag. Genomgången

och godkänd kurs kan meddelas i form av en av körkortsmyndigheten verkställd

anteckning på körkortet. Sådan delkurs bör ha genomgåtts inom ett

år efter körkortsprovet. Hithörande frågor bör enligt motionärernas mening

bli föremål för närmare utredning.

Förarprov

Departementschefen

Utredningen redovisar flera skäl som talar för att trafikskola skall tillläggas

rätt att pröva sådana aspiranter på körkort för personbil och lätt

lastbil och för motorcykel, som fått sin förarutbildning vid skolan. Mot

förslaget talar enligt utredningen risken för att examensberättigade trafikskolor

frestas att av konkurrensskäl sänka kraven på utbildning eller att

under perioder med minskad elevtillströmning oskäligt förlänga utbildningstiden.

Flertalet remissinstanser uttalar tveksamhet om utredningens förslag eller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

avstyrker det. Därvid anknyter man särskilt till den av utredningen nämnda

ekonomiska beroendeställningen till eleverna.

Jag anser inte att man kan bortse trän de påtalade riskerna.

Jag kan inte förorda att trafikskolor tillerkänns examensrätt. Detta ställningstagande

avser även det av några remissinstanser framförda förslaget

att förlägga det teoretiska provet till trafikskola.

Jag har i tidigare sammanhang bedömt det som sannolikt att kommunerna

i framtiden kommer att inrätta trafikskolor av liknande slag som de nuvarande

privata skolorna. När denna typ av trafikskolor blir mera vanligt

förekommande, bör frågan om examensrätt för dessa prövas.

Utredningens förslag i fråga om examensrätten omfattar även yrkesskolorna.

Remissinstanserna har nästan undantagslöst tillstyrkt förslaget i denna

del. De skäl som anförts mot en examensrätt för trafikskolor föreligger

inte i fråga om yrkesskolorna. Jag ansluter mig därför i princip till förslaget

att yrkesskolorna får examinationsrätt. Yrkesskolorna bör sålunda få examinera

egna elever som är aspiranter på körkort för tung lastbil eller

buss. I den mån yrkesskolorna kommer att upptaga annan utbildning, exempelvis

för de särskilda behörighetsbevisen, bör examensrätten gälla även

för dessa. Skolöverstyrelsen bör efter samråd med trafiksäkerhetsverket

svara för utformningen och kontrollen av utbildning och förarprov vid

yrkesskolorna.

Beträffande den militära förarprövningen föreslår utredningen att nuvarande

ordning bibehålls, vilket jag tillstyrker.

Förarprovets närmare utformning har ingående behandlats av utredningen.

Förarprovet skall vara en garanti för att fordonsförarna uppfyller av samhället

uppställda krav i fråga om kunskaper om trafikregler och körfärdighet

m. in. Jag kan ansluta mig till de förslag utredningen framlagt för att tillgodose

detta syfte. Jag vill emellertid understryka angelägenheten av att

landsvägskörning eller liknande körning ingår såsom ett moment i provet.

Pa trafiksäkerhetsverket skall ankomma att meddela anvisningar om

förfarandet vid förarprov. Vad utredningen anfört om förarprovets närmare

utformning bör härvid t. v. vara vägledande.

Körkortsregistrering

Departementschefen

Olägenheterna med det nuvarande körkortsregistreringssystemet har

länge varit uppenbara. Ställningstagande till tidigare i skilda sammanhang

framlagda förslag till förbättringar har ansetts böra anstå i avvaktan på

bl. a. viss omläggning inom folkbokföringen. En sådan omläggning håller

nu på att genomföras. Med hänsyn härtill och även till de numera genom

datatekniken väsentligt förbättrade betingelserna för rationell registerteknik

är det motiverat att nu ompröva systemet för körkortsregistrering.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

Utredningens förslag om datakontorsregistrering har mött invändningar

från vissa remissinstanser som finner övervägande fördelar förknippade

med ett centralregister och därför har framfört krav på förnyad prövning av

frågan.

Jag har vid mina överväganden funnit åtskilliga skäl tala för en prövning

av frågan med sikte på ett centralregister. På skilda håll inom statsförvaltningen

pågår f. n. omläggning till eller utreds förutsättningarna för omläggning

till central registrering med utnyttjande av ADB-system. Detta gäller

bl. a. fordonsregistreringen. Väntade reformer på länsförvaltningens område

kan vidare komma att inte oväsentligt förändra den organisation, på

vilken utredningen grundat sitt förslag i registerfrågan. För prövning av

utredningens förslag beträffande körkortsregistreringen erfordras under

alla förhållanden vissa ytterligare utredningar om arbetsrutiner, registerakternas

uppläggning och innehåll, kostnader m. m. Jag har tidigare i dag

erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för förnyad prövning av

registerfrågan och i samband därmed även frågan om körkortens utformning.

I fråga om körkortsregistreringen skall utredningen enligt direktiven

sikta på en lösning med ett centralt körkortsregister. Som ett krav på

registret anges att det skall ge möjlighet att utan alltför stor omgång få reda

på om en person har körkort och vilken länsstyrelse som utfärdat detsamma.

Registret skall kunna tjäna i första hand polisen men även länsstyrelser,

åklagare, domstolar, nykterhets- och socialvårdsorgan m. m.

Utredningen bör pröva om och i vilken omfattning ADB-teknik bör användas

och vilka ömsesidiga fördelar, som kan ernås genom integration

mellan körkortsregistret och andra register. Av vikt är att utredningen belyser

hur samverkan skall ske mellan körkortsregistret och länsstyrelserna.

Utredningen bör också undersöka möjligheterna att centralt registrera sådana

brott och förseelser av kör kortslösa som för dem som har körkort

föranleder anteckning i körkortsregistret.

Utredningens överväganden avses utmynna i förslag till huvudmannaskap

och organisation för registret samt till arbetsrutiner, jourtider och

bemanning för detsamma. Vägar för rapportutväxling mellan registret och

uppgiftslämnande myndigheter skall av utredningen kartläggas. Utgångspunkten

bör därvid vara arbetsinsatser av minsta möjliga omfattning utan

att kravet på aktualitet hos registret eftersätts.

Motioner m. m.

I motionerna I: 642 och II: 809 anförs såvitt gäller frågan om ett centralt

register över körkort, att det ej sällan händer att en person, misstänkt för

brott i samband varmed återkallande av körkort kan bli aktuellt, förnekar

sitt körkortsinnehav. Orsaken därtill torde vara en önskan att förhindra

körkortets indragande. Eftersom åtalet inte alltid väckts i det län, där körkortet

utfärdats, har vederbörande myndighet ringa praktisk möjlighet att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

kontrollera riktigheten av den misstänktes uppgift. Med hänsyn härtill är

det enligt motionärernas mening erforderligt, att för hela landet inrättas

ett centralt register över utfärdade körkort.

Beträffande frågan om registrering av personer som dömts för olovlig

körning erinrar motionärerna om bestämmelserna i 3 § första stycket lagen

om straff för vissa trafikbrott. För lagrummets lydelse lämnas redogörelse

nedan. Motionärerna påpekar att möjligheterna att vinna utredning huruvida

en person, som aldrig innehaft körkort, tidigare dömts för olovlig

körning är begränsade, då dom angående olovlig körning i fall då den dömde

aldrig innehaft körkort registreras endast om den olovliga körningen skett

i samband med brott, som skall införas i kriminalregistret eller i det hos

kontrollstyrelsen förda straffregistret. För att andra punkten i det nyss anförda

lagrummet skall få avsedd effekt synes det därför motionärerna erforderligt,

att för hela landet inrättas ett centralt register över personer, som,

utan att ha haft körkort, dömts för olovlig körning.

I anledning av motionerna må såvitt avser frågan om registrering av personer

som dömts för olovlig körning nämnas följande.

Enligt 3 § lagen den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott

skall den som för körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra

sådant fordon dömas för olovlig körning till dagsböter, lägst tio. Har han

tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt

eller är det eljest att anse som grovt må dömas till fängelse i högst

sex månader. En anledning till att brottet bedöms som grovt kan vara att

fråga är om aterfall. Självfallet förutsätts för tillämpning av stadgandet i

sådant fall att det kan styrkas att fråga är om återfall. Kännedom om tidigare

adömt straff för olovlig körning är av betydelse även vid prövning

av ansökan om körkort. Enligt stadgande i 32 § 2 mom. vägtrafikförordningen

får nämligen den som sakfällts för fylleri eller olovlig körning inte

erhålla körkort innan två år förflutit från förseelsens begående, såvida det

inte kan anses uppenbart att sökanden ändock är att bedöma som en skötsam

person.

År 1958 genomfördes omfattande ändringar i trafiklagstiftningen (prop.

1958 A 69, IAU 20, rskr. 233). Bl. a. skärptes bestämmelserna om kraven

för erhållande av körkort, om återkallelse och omhändertagande av körkort

och om olovlig körning. Reglerna om olovlig körning erhöll härvid sin

ännu gällande lydelse.

I motioner (1:340 och II: 435), som väckts i anledning av den nämnda

propositionen, togs upp frågan om inrättande av ett särskilt register beträffande

adömda straff för olovlig körning samt fall av återkallelse av körkort.

Motionärerna ansåg det lämpligt att uppgifter i dessa hänseenden samlades

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967 27

i ett centralt register. De hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skulle anhålla om beaktande om vad de anfört.

I utlåtandet anförde andra lagutskottet bl. a. följande:

Ändringarna i lagen om straff för vissa trafikbrott syftande till skärpning

av åtgärderna mot olovlig körning vill utskottet tillstyrka. Därvid förutsätter

utskottet, att brottet i allmänhet skall komma att bedömas som grovt,

då fråga är om återfall.

I anslutning härtill upptar utskottet till behandling motionerna 1: 340 och

II: 435. Utskottet får härvid instämma i vad motionärerna framfört om nödvändigheten

och lämpligheten av att ett centralt register inrättas med uppgift

att registrera ådömda straff för olovlig körning samt beslut om återkallelse

av körkort. Förefintligheten av ett sådant register synes vara av stor

betydelse för en riktig tillämpning i åtskilliga avseenden av de i det föregående

behandlade reglerna (exempelvis förbudet för den som fått sitt körkort

återkallat att företaga övningskörning annorledes än vid körskola, reglerna

angående prövning av körkortsansökningar, återfallsskärpning vid

ådömande av straff för olovlig körning). Utskottet får således tillstyrka

motionerna och samtidigt uttala den förhoppningen, att inrättande av sådant

register skall kunna ske med det snaraste.

Utskottet hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som

sin mening ge till känna vad utskottet anfört i anledning av de ifrågavarande

motionerna.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

Riksdagens skrivelse i anledning av propositionen och de i ämnet väckta

motionerna anmäldes och slutbehandlades i kommunikationsdepartementet

den 16 maj 1958, varvid författningar utfärdades. Någon åtgärd med anledning

av vad riksdagen anfört i frågan om inrättande av ett särskilt register

beträffande ådömda straff för olovlig körning m. m. vidtogs inte.

Utskottet

I den del av propositionen varom nu är fråga redovisas på grundval av

de förslag som bilförarutredningen lagt fram i betänkandet »Körkortet och

trafikutbildningen» ställningstaganden rörande differentiering av körkort,

körkortsålder m. in., förarutbildning, förarprov och körkortsregistrering.

Riksdagen kommer senare att föreläggas de förslag till författningsändringar

som föranleds av ställningstagandena. Vissa av propositionens förslag

redovisas kortfattat nedan. De i ämnet väckta motionerna ävensom

de fristående motioner, som behandlas i samband med propositionen, redovisas

under de avsnitt till vilka de närmast hänför sig.

Differentiering av körkort. I detta avsnitt föreslås att förarbevisen skall

vara av fem olika slag, nämligen körkort för personbil och lätt lastbil, föi

tung lastbil, för buss, för motorcykel eller för traktor. I viss utsträckning

skall körkort med undantag för traktorkörkort gälla även för annan for
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

donstyp än den som det utfärdats för. Körkort för buss och tung lastbil

skall utan särskild prövning berättiga till yrkesmässig personbefordran

samt förande av fordon med tillkopplat släpfordon. Innehavare av körkort

för personbil och lätt lastbil skall vidare få föra fordon vid yrkesmässig

personbefordran och med tillkopplat tungt släpfordon efter särskild prövning

och angivande härav på körkortet. De nämnda reglerna rörande personbefordran

och släpfordon ersätter bestämmelserna om trafikkort i förordningen

angående yrkesmässig trafik.

Mot de nämnda förslagen har inte framställts någon erinran i motionerna.

Så har däremot skett beträffande vissa av de frågor som inte föranlett

något departementschefens förslag till åtgärd. Sålunda har i motionerna

I: 727 och 11:911 hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skall hemställa om utredning och förslag genom trafiksäkerhetsverkets

försorg till kompetensbevis för mopedförare. I motionen 1:729

begärs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om att samma

kompetenskrav som gäller förare i yrkesmässig trafik skall gälla även

förare av skolskjutsar. I motionen II: 907 slutligen hemställes att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om att trafikmålskommittén får

i uppdrag att utreda frågan om provisoriska körkort enligt i motionen

angivna riktlinjer.

Vad först gäller frågan om kompetensbevis för mopedförare vill utskottet

erinra om att tanken på krav på sådana bevis avvisats av statsmakterna

vid mopedförordningens tillkomst år 1960. Riksdagen har år

1964 intagit samma standpunkt. Något skäl för ändrat ställningstagande

synes inte föreligga. Som departementschefen anför bör det vara ett led i

grundskolans trafikundervisning att ge eleverna erforderliga kunskaper

om gällande trafikföreskrifter och om uppträdandet i trafiken för bl. a.

mopedtrafikanter. Det är visserligen en brist att undervisningen inte når

dem som redan slutat skolan, men ungdomen utgör dock en mycket betydande

grupp bland mopedförarna. Andelen sådana trafikanter som erhållit

del av skolans grundläggande trafikundervisning ökar därjämte

successivt. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1:727 och 11:911 i

denna del.

Vad beträffar skolskjutsarna är det självfallet angeläget att denna föraruppgift

anförtros endast därför lämpliga personer. Så torde också oftast

vara förhållandet. I stor utsträckning förs skolskjutsarna sålunda av personer

med trafikkortskompetens som busschaufförer och droskförare. Efter

genomförande av propositionsförslaget ligger det — om särskilda kompetenskrav

skall uppställas -— närmast till hands att som minimum kräva

körkort för personbil och lätt lastbil kompletterat med särskilt behörighetsbevis

för yrkesmässig personbefordran. Förhållandena på detta område

skiftar emellertid högst avsevärt i olika trakter av landet, och uppställande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

av ett formellt kompetenskrav skulle åtminstone i vissa glesbygder sannolikt

få till följd att det inte finns tillräckligt antal förare av skolskjutsar

med föreskriven kompetens. Främst med hänsyn härtill anser utskottet

liksom departementschefen att särskilda krav i fråga om körkort inte bör

uppställas för förare av skolskjutsar.

Frågan om provisoriska körkort har tidigare prövats av riksdagen, senast

år 1962. Vad som därefter inträffat synes närmast ha stärkt skälen

mot sådana körkort. Utskottet kan här hänvisa till vad departementschefen

vid sitt ställningstagande anför om effektivare förarutbildning och

förarprov samt effektivare trafikövervakning. Vidare är som departementschefen

även nämner körkorten så till vida provisoriska att de kan återkallas

av körkortsmyndigheten. Hela återkallelsesystemet överses f. n. av trafikmålskommittén,

som härvid bl. a. prövar frågan om införande av tidsbestämda

kortare körkortsåterkallelser vid sådana trafikförseelser som inte

hör föranleda en mera långvarig förlust av förarbevisen. Utskottet anser

mot bakgrunden av vad nu sagts att införandet av provisoriska körkort inte

skulle innebära sådan vinst från trafiksäkerhetssynpunkt, som står i rimlig

proportion till det arbete och de kostnader som det föreslagna systemet

måste medföra. Detta synes sålunda, om det skall bli verksamt, förutsätta

inte bara att en prövning föregår utfärdandet av det slutgiltiga körkortet

utan även en effektiv kontroll av att vederbörande under prövotiden verkligen

fört motorfordon i godtagbar omfattning. Skäl för ytterligare utredning

av frågan föreligger inte. Utskottet avstyrker sålunda motionen II: 907.

Departementschefens i det föregående nämnda förslag godtages. Vad

han anför i de delar som inte behandlats särskilt föranleder inte nagon

erinran.

Körkortsålder m. m. Den nedre åldersgränsen för körkort för personbil

och lätt lastbil föreslås i propositionen bli densamma som nu gäller för

körkort för bil, dvs. 18 år. För busskörkort och körkort för tung lastbil avses

samma åldersgräns bli 21 resp. 19 år. Beträffande åldersgränserna för

körkort för motorcykel och traktor föreslås ingen ändring i gällande regler.

övningskörning med personbil och lätt lastbil skall enligt förslaget tilllåtas

vid en ålder av 17 år och 9 månader. För rätt att övningsköra med

tung lastbil och buss skall gälla att eleven skall inneha körkort för personbil

och lätt lastbil, övningskörning med buss skall dock tillåtas först vid

20 års ålder.

Inte heller nu nämnda förslag har föranlett några motionsyrkanden.

I de fristående motionerna 1:643 och 11:570 hemställes att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående möjligheterna

att genom ändrade bestämmelser för innehav av körkort erhålla

ökad trafiksäkerhet. Motionärerna tar särskilt sikte på åtgärder för alt

minska antalet trafikolyckor bland unga förare. De redovisar i samman
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3t år 1967

hanget det amerikanska »pricksystemet» som underlag för ingripanden

från körkortsmyndigheternas sida mot olämpliga fordonsförare och aktualiserar

frågorna om provisoriska körkort och periodisk förarkontroll.

I motionerna I: 727 och II: 911 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj .t skall hemställa om utredning och förslag genom trafiksäkerhetsverkets

försorg till en stickprovsvis utformad prövning av hälsotillstånd

och körslcickligliet hos körkortsinnehavare.

Som framgår av motionen 11:900 har regeringarna i de nordiska länderna

på hemställan av Nordiska rådet tillsatt ett internordiskt ämbetsmannautskott

med uppgift att undersöka möjligheterna att genomföra gemensamma

regler för förvärv, förnyande och indragande av körkort för

motorfordon med sikte på att ge i ett nordiskt land utfärdat körkort samma

giltighet i de övriga nordiska länderna. I motionen hemställes att riksdagen

i sitt yttrande skall understryka vikten av att Kungl. Maj :t vid den

slutliga utformningen av körkortsbestännnelserna så långt möjligt tar hänsyn

till de resultat som ämbetsmannautskottet kan komma fram till.

I anledning av vad i motionerna I: 643 och II: 570 anförts om det amerikanska

»pricksystemet» vill utskottet framhålla, att den svenska trafiklagstiftningen

inte saknar regler, som syftar till att uppspåra olämpliga

förare och vidta åtgärder mot dem. Reglerna bygger bl. a. på att domstolarna,

nykterhetsnämnderna och polismyndigheterna ålagts en omfattande

underrättelseskyldighet gentemot länsstyrelserna beträffande ådömda

straff m. in, som är av betydelse i sammanhanget. Länsstyrelserna kan

i sin tur alltefter omständigheterna meddela beslut om varning eller återkallelse

av körkort. Hela frågan om påföljdssystemet vid trafikförseelser

uIreds emellertid f. n. av trafikmålskommittén från kriminalpolitiska

utgångspunkter. Även det uppslag, som innebär införande av ett särskilt

»pricksystem», torde därvid komma att prövas. Frågan om införande av

provisoriska körkort har utskottet berört ovan. Vad beträffar tanken på en

periodisk förarkontroll har den avvisats av såväl bilförarutredningen som

en så gott som enhällig remissopinion. Även departementschefen ansluter

sig härtill. Utskottet finner inte skäl att inta annan ståndpunkt. Problemet

med den höga olycksfallsfrekvensen hos unga fordonsförare har på senare

tid uppmärksammats från olika håll, och vissa undersökningar på området

har redan påbörjats. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna

är med hänsyn till vad som nu sagts inte erforderlig.

Vad gäller frågan om stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och körskicklighet

hos körkortsinnehavare anser departementschefen inte att förhållandena

nu är sådana att en dylik prövning bör genomföras. Utskottet

anser inte heller att tillräckliga motiv för en mer omfattande sådan verksamhet

med sikte på att kontrollera vissa förarkategorier från trafiksäkerhetssynpunkt

föreligger. Frågan har emellertid sitt intresse på så sätt att eu

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967 31

stickprovs vis företagen undersökning av hälsotillstånd, körskicklighet,

kunskaper om gällande trafikregler och vägmärken m. m. hos ett representativt

urval fordonsförare skulle kunna ge värdefulla uppslag för det fortsatta

trafiksäkerhetsarbetet. För genomförandet av en sådan undersökning

torde det inte vara tillräckligt att lita till frivillig medverkan från

fordonsförarnas sida. Bestämmelser som ger möjlighet att ålägga vissa

förare att underkasta sig prövning synes sålunda vara erforderliga. Utskottet

anser därför att det i samband med utarbetande av de i nu förevarande

sammanhang erforderliga författningsändringarna bör övervägas,

om inte möjlighet för Kungl. Maj :t att förordna härom bör införas.

Utskottet anser det ligga i sakens natur att man från svensk sida på allt

sätt bör söka medverka till att Nordiska rådets hemställan angående gemensamma

körkortsregler i de nordiska länderna uppfylls. Det nu i anledning

av rådets hemställan pågående arbetet kan självfallet komma att föranleda

ändringar i de svenska bestämmelserna på området. När eventuella

förslag i detta hänseende kan framläggas synes f. n. ovisst. Utskottet förutsätter

emellertid att i den mån så är möjligt och lämpligt resultatet av enhetssträvandena

beaktas redan i det förslag till författningsändringar som

skall föreläggas riksdagen i anledning av förevarande avsnitt av propositionen.

Departementschefens förslag beträffande körkortsålder och minimiålder

för övningskörning och vad han i övrigt anfört i de delar som inte behandlats

särskilt föranleder ingen erinran.

Förarutbildningen. Departementschefen har under detta avsnitt i huvudsak

godtagit bilförarutredningens förslag beträffande förarutbildningens

målsättning och innehåll. Förslaget innebär bl. a. att de allmänna krav som

nu gäller för förarutbildningen utvidgas. Mer tid än f. n. skall vidare ägnas

åt övning i landsvägskörning. Möjligheterna till körning i mörker och halt

väglag skall tillvaratas. Den teoretiska och den praktiska utbildningen

skall samordnas på ett från pedagogisk synpunkt lämpligare sätt än som

nu i allmänhet är fallet. — Förbudet mot övningskörning på motorväg

föreslås i propositionen skola bestå.

I motionerna 1:727 och 11:911 hemställes att riksdagen skall bemyndiga

Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om tillstånd till övningskörning

på motorväg. Vidare begärs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall

hemställa om utredning genom trafiksäkerhetsverkets försorg angående

kompletterande förarutbildning i form av krav på inom viss tid genomgångna

delkurser avseende mörkerkörning och körning i halt väglag.

Trafiken på motorvägarna framgår så gott som alltid i mycket höga hastigheter.

Att tillåta övningskörning på sådana vägar kan därför befaras

medföra störningar i trafikrytmen och risker som övriga trafikanter inte

skall behöva räkna med. Även önskemålet att bestämmelserna på området

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

överensstämmer med de internationella reglerna talar för att förbudet mot

övningskörning på motorväg, vilket f. ö. från och med den 3 september 1967

även kommer att gälla motortrafikled, bör bestå.

Som departementschefen anför bör vid förarutbildningen möjligheterna

till körning i mörker och halt väglag tillvaratas. Under en stor del av året

ges det emellertid inte tillfälle till övningskörning i halt väglag. I någon

mån gäller detta även körning i mörker. Många körkortselever får därför

ingen eller endast ringa övning i sådan körning. Utskottet vill med hänsyn

till dessa övningsmoments betydelse framhålla vikten av att frivillig

utbildning i mörker och halt väglag främjas. Att kräva obligatorisk genomgång

av särskilda kurser synes emellertid med hänsyn till de vitt skiftande

förhållanden under vilka förarna använder sina fordon inte vara påkallat.

Utskottet lämnar med avstyrkande av motionerna I: 727 och II: 911 i nu

aktuella delar vad departementschefen anför utan erinran.

Förarprov. I propositionen ansluter sig departementschefen till det förslag

bilförarutredningen framlagt rörande förarprovets närmare utformning.

Förslaget innebär bl. a. att längre tid än f. n. skall ägnas åt de muntliga

förhör och praktiska körprov som körkortsaspiranterna genomgår.

Utskottet saknar anledning till erinran mot vad departementschefen

anfört.

Körkortsregistrering. Under detta avsnitt i propositionen redovisas bl. a.

att departementschefen erhållit bemyndigande att tillkalla en sakkunnig

för förnyad prövning av frågan om körkortsregistreringssysteinet. Utredningen

skall enligt direktiven sikta på en lösning med ett centralt körkortsregister.

Utrednigen skall också undersöka möjligheterna att centralt registrera

sådana brott och förseelser av körkortslösa som för dem som har

körkort föranleder anteckning i körkortsregistret. Härmed torde avses

bl. a. olovlig körning.

I de fristående motionerna 1: 642 och II: 809 hemställes att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om utredning rörande inrättande av

dels ett centralt register över utfärdade körkort, dels ett centralt register

över personer som utan att ha innehaft körkort dömts för olovlig körning.

Vad som förekommit i denna del av ärendet föranleder inte något annat

utskottets yttrande än att motionernas syfte genom väd departementschefen

anför får anses tillgodosett.

Utskottet får hemställa,

A. att riksdagen måtte såsom sitt yttrande i anledning

av propositionen nr 55 i den del, varom nu är fråga, åberopa

vad utskottet ovan anfört;

B. att följande motioner, nämligen

1. 1:642 och 11:809,

2. 1:643 och 11:570,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

3. I: 727 och II: 911 i den del, varom nu är fråga,

4. I: 729,

5. II: 906 och

6. 11:907,

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 13 april 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,

Knut Johansson*, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*, Åkesson

och fru Landberg;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Grebäck, Hedin, Tobé, Svenning och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Tobé, vilken ansett

a) att det avsnitt under rubriken Utskottet, som behandlar förarutbildningen,

bort ha följande lydelse:

Förarutbildningen. Departementschefen har —---lika med utskottet

---skola bestå.

I motionerna----— lika med utskottet---— halt väglag.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att skäl kan anföras såväl

för som mot ett förbud mot övningskörning på motorväg. Särskild vikt

synes emellertid böra läggas vid följande förhållanden. Vissa moment i

samband med körning på motorväg fordrar en speciell teknik hos fordonsförarna.

Särskilt gäller detta inkörning på och avkörning från motorväg.

Med den utbyggnad av motorvägsnätet som nu sker blir det allt viktigare

att fordonsförarna behärskar denna teknik. Utskottet anser att den säkrast

och snabbast kan inläras genom direkt övningskörning på motorväg under

erfaren ledning. Möjligheterna att i annan ordning tillgodose behovet av

sådan utbildning är uppenbarligen mycket begränsade. De nackdelar som

kan vara förenade med att slopa förbudet mot övningskörning på motorväg

synes till största delen kunna elimineras genom att särskilda regler för

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1967

sådan körning utfärdas. Dessa synes kunna avse t. ex. att övningskörning

på motorväg får ske endast i trafikskola och sedan eleven tillägnat sig

erforderliga kunskaper i vanlig landsvägskörning. Utskottet anser med

hänsyn till vad nu sagts att Kungl. Maj :t bör bemyndigas att medge övningskörning

på motorväg och föreskriva de villkor som bör gälla för sådan

körning. Bemyndigandet bör avse även övningskörning på motortrafikled.

Som departementschefen---lika med utskottet---vara på
kallat.

Med den jämkning som föranleds av vad utskottet uttalat beträffande

övningskörning och med avstyrkande av motionerna 1:727 och 11:911

såvitt avser kompletterande förarutbildning lämnar utskottet vad departementschefen

anför utan erinran.

b) att utskottet under A. bort hemställa,

dels att riksdagen i anledning av motionerna I: 727 och

11:911 måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att medge övningskörning

på motorväg och motortrafikled och föreskriva de

villkor som bör gälla för sådan körning,

dels att riksdagen i övrigt måtte såsom sitt yttrande i anledning

av propositionen nr 55 i den del, varom nu är fråga,

åberopa vad utskottet ovan anfört.

ESSELTE AB. STHLM 67

714679

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående■ samordning av de nordiska ländernas statliga personalpensionering. a1 i texten