Sök i Ratio Lex

Betänkande om vattenvårdens organisation m. in.

1967-04-13 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:32, Betänkande om vattenvårdens organisation m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner angående bildande

av vattenvårdsförbund och dels väckta motioner angående

vattenvårdsförbundens organisation.

Tredje lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade i

riksdagen väckta motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 450 av herr Andersson, Axel, in. fl. och

II: 814 av herr Tobé m. fl., i vilka begäres »att riksdagen hos Kungl. Maj :t

hemställer att frågan om lagstiftning för vattenvårdsförbund utreds» och

b) de likalydande motionerna I: 638 av herrar Ernulf och Skårman och

II: 576 av herr From m. fl., i vilka hemställes »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte begära om en snabb utredning av vattenvårdsförbundens

organisation och uppgift samt formerna för statligt stöd till dessa».

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden enligt § 46 riksdagsordningen

från vattenöverdomstolen och statens vatteninspektion. På begäran

av utskottet har yttranden därjämte avgivits av Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet och Sveriges industriförbund.

För motionernas huvudsakliga innehåll redogöres nedan. Beträffande

deras fullständiga innehåll hänvisas till motionerna II: 576 och II: 814.

Gällande rätt

Med vattenlagens nuvarande utformning kan beträffande avloppsvatten

samverkan enligt 8 kap. vattenlagen äga rum mellan olika samhällen beträffande

såväl vattnets bortledande som dess rening. Företag för utnyttjande

av ytvatten för vattenförsörjning eller till fabrikationsvatten regleras i 2 kap.

vattenlagen. Samverkan mellan olika sådana företag eller mellan dem och

avloppsföretag kan med vattenlagens nuvarande utformning inte framtvingas.

Förekomst av vattenvårdsförbund

Följande uppgifter rörande förekomsten av vattenvårdsförbund lämnas i

vattenvårdskommitténs betänkande om vattenvårdens organisation m. in.

(SOU 1964: 60 s. 44—46).

Utlandet

I Västtyskland och Östtyskland finns sedan mellankrigstiden ett antal

s. k. Wasserverbände. Förbunden har sin verksamhet inom Ruhrdistriktet

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

och vissa näraliggande områden vid mellersta Rhen. Varje förbund omfattar

i allmänhet något större biflöde till Rhen. Förslag synes tid efter annan ha

framkommit om att bilda nya sådana organisationer för andra vattenområden,

men dessa förslag har såvitt kommittén har sig bekant icke realiserats.

De västtyska Wasserverbände utgör ett slags halvofficiella organisationer,

vilkas stadgar fastställes och vilkas verksamhet synes kunna regleras av

statliga myndigheter men som i övrigt genom sina styrelser äger vidsträckt

handlingsfrihet i synnerhet i frågor om åtgärder mot vattenförorening. I

ekonomiskt hänseende är de självförvaltande.

Flera av dem synes äga mycket betydande ekonomiska och tekniska resurser.

De ombesörj ar en omfattande kontroll av vattendragen och driver i

egen regi vattenverk och avloppsreningsanläggningar. De är framsprungna

ur behovet av att inom ett av Europas mest tättbefolkade och industrialiserade

områden åstadkomma en mycket ingripande vattenhushållning.

De engelska River Boards är organ av annan konstruktion. Hela England

är numera genom statliga beslut indelat i flodområdesdistrikt, vilka beträffande

förvaltningen närmast skulle kunna jämföras med svenska kommunalförbund.

Denna organisation uppgives ha betingats av å ena sidan den

tilltagande vattenföroreningen i det tättbefolkade och starkt industrialiserade

landet med dettas oftast förhållandevis små inlandsvatten och å andra

sidan svårigheten att med de till ytvidden begränsade förvaltningsområdena

för grevskap och kommuner komma till rätta med problem som gäller hela

flodområden.

Verksamheten inom River Boards utövas av valda fullmäktigeförsamlingar

och av dessa tillsatta styrelser, vilka till sitt förfogande har kanslier och

undersökningslaboratorier, finansierade genom årliga avgifter av industrier

och kommuner. Arbetsuppgifterna är i huvudsak begränsade till övervakning

och kontroll av recipienternas beskaffenhet. I fall då förbättrad rening

av avloppsvatten finnes erforderlig, säges åtgärder praktiskt taget alltid

kunna åstadkommas genom förhandlingar med den förorenande industrin

eller kommunen. Den möjlighet som står öppen för styrelsen att vid domstol

föra talan om förbättrade reningsåtgärder synes sällan eller aldrig behöva

begagnas.

Sverige

Med de tyska och engelska förebilderna har i Sverige från mitten av 1950- talet bildats ett antal (f. n. 15) sammanslutningar, i regel benämnda vattenvårdsförbund,

med uppgift att främja vattenvården inom visst vattendrag

eller del därav. De vattendrag och sjöar för vilka sådan sammanslutning nu

finns är nedre Dalälven, Nyköpingsån, Motala ström, Ljungbyån, Kävlingeån,

Lagan, Nissan, Viskan, Göta älv, Dalslands kanal, Lidan-Nossan, Tidan,

Unden-Vättern, Gavleån-Testeboån samt Ljusnan-Voxnan.

Alla dessa sammanslutningar har tillkommit på frivillighetens väg, ibland

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

3

på initiativ eller under medverkan av länsstyrelsen. I likhet med de tyska

förbunden bygger de svenska på anslutning av dels berörda kommuner, dels

industrier med större utsläpp av förorenat avloppsvatten. I några eller något

fall ingår dessutom som medlemmar sjukvårdsanstalter eller landsting såsom

huvudmän för sjukhus, hushållningssällskap, kraftregleringsföretag,

flottningsförening eller fiskevårdsförening. I allmänhet kan intresset sägas

ha varit störst från den kommunala sidan.

De svenska förbundens verksamhet finansieras genom medlemsavgifter

efter taxa, som kan vara något olika konstruerad i olika förbund. Denna

ligger även till grund för medlemmarnas röstetal vid förbundets sammanträden.

Den närmaste ledningen av verksamheten utövas av en styrelse.

Den väsentliga arbetsuppgiften har varit och är att genom vattenundersökningar

kartlägga recipientförhållandena och följa dessas förändringar.

Förbunden samråder vanligen med vatteninspektionen rörande planläggningen

av sådana undersökningar. I några av de tidigast bildade vattenvårdsförbunden

har utförliga recipientbeslcrivningar utarbetats på grundval av

framkommet utredningsmaterial. Intet förbund har eget laboratorium, utan

undersökningarna brukar uppdragas åt konsultföretag e. d. I verksamheten

ingår även inventering av vattenintag, badplatser och avloppsutsläpp, främst

genom insamling av uppgifter från medlemmarna.

En viktig del av verksamheten är att ge medlemmarna fortlöpande upplysningar

om vattendragets tillstånd och om aktuella vattenvårdsfrågor i

allmänhet. I stadgarna upptages vanligen också i allmänna eller noggrannare

angivna ordalag såsom en uppgift att verka för en planmässig vattenvård

inom vattenområdet.

Den nu lämnade redogörelsen för vattenvården genom enskilda sammanslutningar

kan enligt betänkandet kompletteras med omnämnande av några

andra samarbetsorgan med likartad verksamhet. För två kustområden,

nämligen Sundsvallsfjärden och örnsköldsviksfj ärden, finns sålunda samarbetskommittéer

mellan kommuner och industrier med uppgift att samråda

rörande aktuella föroreningsfrågor. Vidare har för tillvaratagande av

vattentäktsintresset bildats ett par vattentäktsförbund, nämligen för Nybroåsen

i Kalmartrakten och för Öland. Det kan också nämnas, att vattenundersökningar

i Fyrisån har utförts under ledning av länets hälsovårdsförbund.

Annorlunda sammansatta är de tre kommittéerna för respektive Mälarens,

Vätterns och Vänerns vattenvård. Dessa kommittéer utgöres av samarbetsgrupper

med representanter för länsmyndigheterna inom de län som

gränsar till sjöarna. Slutligen bör nämnas Öresundsvattenkommittén, som

är ett melianstatligt organ för vården av Öresund, tillkommet genom avtal

mellan de danska och svenska regeringarna.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 32

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

Frågans tidigare behandling

Är 1953 tillkallades särskilda sakkunniga för att utreda och avge förslag

om åtgärder till motverkande av förorening av sjöar och vattendrag. Enligt

direktiven för de sakkunniga, som antog benämningen vattenvårdskommittén,

framhölls som tänkbart att — såsom i viss utsträckning skett i

Västtyskland och England — sammanslutningar bildas, vilka har till uppgift

att i fråga om visst vattendrag eller vattenområde planlägga, samordna

och utföra erforderliga åtgärder för rening. Sådan sammanslutning

skulle enligt direktiven äga rätt att uppbära avgifter av samhällen, industrier

m. fl., som medverkar till vattenföroreningen, eller att efter skälig

fördelning utkräva bidrag till kostnaderna av de olika intressenter som

ingår i sammanslutningen. Denna tanke uppgavs för visst fall ha kommit

till uttryck i 8 kap. 28 § vattenlagen. Skulle utredningen visa att det

vore lämpligt att sammanslutningar av angiven art bildades, borde i första

hand möjligheten att bilda sådana på frivillig väg undersökas.

I sitt betänkande om vattenvårdens organisation in. m. (SOU 1964:60)

behandlade vattenvårdskommittén frågan om bildande av vattenvårdsförbund.

Kommittén anförde bl. a. följande.

Det undersökningsmaterial som framskaffas, bearbetas och offentliggöres

av förbunden har stort intresse för allmänheten, kommunerna och

industrierna inom vederbörande vattenområden och även för de statliga

myndigheter som har ansvar för vattenvården. Upplysningsverksamhet i

allmänna eller för bygden aktuella vattenskyddsfrågor, bedriven genom

förbunden, betyder också mycket för vattenvårdsarbetet. Att skapa och

vidmakthålla intresset för frivilliga åtgärder till vattnets skyddande är en

ideell verksamhet, som förtjänar allt erkännande. Likaså är det betydelsefullt,

att uppmärksamheten i förekommande fall riktas på rådande brister

och på de åtgärder som är möjliga för att skapa förbättrade förhållanden.

Det får därför betecknas som angeläget att förbunden, gärna i samarbete

med andra intresserade organisationer, hälsovårdsförbund, hushållningssällskap

m. fl. intensifierar denna sida av sin vex-ksamhet. Förbunden kan

också genom kontakter med hälsovårdsnämnder och med styrelser och

befattningshavare, som vid anslutna företag är ansvariga för avloppsutsläpp,

medverka till förbättrad lokal övervakning av avloppsutsläpp.

Med de åtgärder till lösning av vattenvårdsfrågan som redan blivit vidtagna

här i landet uppställer sig beträffande vattenvårdsförbunden och

likartade organisationer främst två frågor, nämligen dels om statliga ingripanden

behövs för att bilda sådana förbund, dels i vad mån förbundens

verksamhet och anslutningen till dem behöver regleras genom lag

eller författning.

Vid bedömande av den förstnämnda frågan må till en början beaktas, att

de tyska och engelska förebilderna har sin grund i förhållanden, som vanligen

icke föreligger i Sverige. De nuvarande svenska vattenvårdsförbunden

är uppbyggda och redan anpassade till svenska förhållanden, enligt vilka

huvudansvaret för vattenvården vilar på statliga myndigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967 5

Eu mera fullständig indelning av landet i områden för vattenvårdsförbund

synes icke vara erforderlig. De med undersökningsverksamheten förbundna

kostnaderna blir icke sällan betydande och bör därför begränsas

till verkligt angelägna objekt. Liksom hittills bör därför behovet av vattenvårdsförbund

prövas med hänsyn till föroreningsförhållandena i varje

särskilt fall. Det kan vara lämpligt att, såsom hittills ofta skett, länsstyrelserna

då det anses vara till nytta tar initiativ till bildande av vattenvårdsförbund.

Några särskilda regler härför behöver knappast uppställas;

ett önskemål bör dock vara att samråd i frågan äger rum med vattenvårdsmyndigheten.

Ehuru förbundens verksamhetsformer och arbetsprogram

numera i praktiken har fått en viss stadga, torde det vara av värde att särskilt

i fråga om undersökningsverksamheten vissa vägledande anvisningar

lämnas av vattenvårdsmyndigheten.

En huvudfråga i diskussionen rörande vattenvårdsförbunden är, om medlemmar

skall som nu anslutas helt frivilligt eller om i vissa fall kommun

eller företag skall kunna genom beslut av domstol eller annan myndighet

tvingas ingå i sammanslutningen. Några påtagliga behov av tvångsanslutning

har veterligen icke förekommit. Vidare torde det möta åtskilliga svårigheter

att uppställa lämpliga regler för sådan anslutning. Det främsta

skälet häremot är dock, att värdet av att i förevarande sammanhang tvinga

någon att deltaga i ett samarbete, till vilket han ställer sig ovillig, ter sig

mycket tvivelaktigt.

Vattenvårdskommittén finner därför, att förbunden såsom hittills öor

vara frivilliga sammanslutningar, som i samråd med de vattenvårdande

myndigheterna får utveckla sin verksamhet efter hittillsvarande linjer. De!

är värdefullt om företrädare för den statliga vattenvårdsmyndigheten bereds

tillfälle att närvara vid förbundens sammanträden. Statliga befattningshavare

som har att handlägga föroreningsärenden eller andra vattenvårdsfrågor

bör icke få utan särskilt tillstånd inneha uppdrag inom förbunden.

Motsvarande föreskrift gäller redan nu enligt instruktionen för statens

vatteninspektion beträffande ärenden som är eller kan bli föremål för

handläggning av inspektionen.

En ledamot i utredningen, civilingenjören O. Svensson, avgav ett särskilt

yttrande i frågan. Han anförde följande.

Beträffande frågan om vattenvårdsförbunden delar jag den av kommittén

redovisade uppfattningen, att en mera fullständig indelning av landet

i områden för vattenvårdsförbund icke synes vara erforderlig. Jag

delar däremot icke den slutsats kommittén kommit till, att behov av lagstiftning

icke skulle föreligga. Enligt min uppfattning kan de nuvarande

förbunden just genom avsaknaden av reglerande bestämmelser hastigt

komma att'' upplösas, enbart genom att ett mindre antal av ledamöterna

godtyckligt utträder ur ett redan bildat förbund. I samma riktning talai

enligt min uppfattning även de svårigheter, som har funnits, då det gällt

att starta dylika förbund. I vissa fall har sådana initiativ helt misslyckats

och i vissa andra fall bär den tid, som erfordrats för att bilda ett förbund,

varit orimligt lång. Enligt min mening torde man därför icke kunna räkna

med att som hittills länsstyrelser eller andra myndigheter tar initiativ till bildande

av vattenvårdsförbund i medvetande om svårigheterna att vinna anslutning

från olika intressenter dvs. antingen enbart kommuner eller kommuner

och industrier och andra organisationer eller institutioner. Jag anser,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

att avsaknaden av lagstiftning också är en orsak till att förbunden icke kunnat

utvecklas utan fortfarande inåste begränsa sina uppgifter till måhända

mindre betydelsefulla. Med en lämpligt utformad lagstiftning är det inte

otänkbart, att förbunden skulle kunna tilldelas uppgifter, varigenom det regionala

sammanhanget inom ett vattenområde skulle kunna klarläggas betydligt

enklare och smidigare än vad som nu är fallet. Det är vidare inte

osannolikt att möjligheter därigenom också skulle kunna skapas, att i särskilda

fall finna en enklare och naturligare form för samverkan även vid

åtgärders vidtagande, än vad som nu erbjuds enbart genom bolagsbildning

eller bildande av kommunalförbund. Ingen av dessa former garanterar den

samverkan mellan olika intressenter, som eu framtida rationell vattenvård

kommer att kräva. Slutligen skulle frågan huruvida vattenregleringsföretag

kan genomföras enbart i syfte att tjäna en rationell vattenhushållning för

att motverka vattenförorening också kunnat finna sin lösning i detta sammanhang.

Behovet av lagstiftning i denna fråga borde enligt min mening även ses

mot bakgrunden av vad kommittén uttalat om behovet av en rationell vattenvård,

vilket enligt kommittén bäst skulle kunna realiseras genom att en

landsomfattande vattendragsinventering utföres, på grundval av vilken saneringsplaner

för de olika vattendragen uppställes. Det kan inte anses helt

osannolikt att en dylik vattendragsinventering borde kunna genomföras betydligt

snabbare, om den statliga myndigheten kunde kompletteras på lämpligt

sätt med regionala förbund.

Med stöd av bl. a. det anförda anser jag, att frågan om vattenvårdsförbund

är så komplicerad, att kommittén i varje fall bort redovisa den förefintliga

problematiken, klarlägga den nuvarande lagstiftningens möjligheter

och/eller begränsningar för att lösa rådande problem och framlägga förslag

till kompletteringar eller ändringar i lagstiftningen.

Majoriteten av remissinstanserna anslöt sig till de synpunkter som anförts

i det särskilda yttrandet av ledamoten Svensson. Vattenöverdomstolen framhöll

sålunda att lagstiftningen bör syfta till att skapa möjlighet till översiktlig

planering för större områden, varvid främst bör utredas vilka vatten

som bör skyddas och var avloppsutsläpp får ske. Såväl vid planerandet som

vid planernas förverkligande måste samverkan äga rum mellan dem —

kommuner och industrier — som utnyttjar vattnet för vattenförsörjning,

fiske, bad m. in. och mellan dem som använder samma vatten som recipient

för avloppsvatten. — I lagstiftningen borde enligt vattenöverdomstolens mening

införas möjlighet till förbud mot förorening med kloakvatten av sjöar

och attendrag även med hänsyn till andra intressen än vattenförsörjningen,

såsom naturvård, folkhälsa och trivsel.

Fiskeristyrelsen fann att kommittén tagit alldeles för lätt på vattenvårdsförbundens

rättsliga problematik. Lagstiftningsfrågorna inom vattenvårdsområdet

ansåg styrelsen vara så betydelsefulla att de lämpligen borde anförtros

särskilda sakkunniga.

För ytterligare utredning rörande ändrad lagstiftning uttalade sig vidare

bl. a. statens naturvårdsnämnd, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

flera länsstyrelser, länsingenjörer och länsläkare, Svenska na
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

7

turskyddsföreningen, Svenska stadsförbundet, Vattenvärnet samt flera vattenvårdsförbund.

För kommitténs ståndpunkt att initiativ till ändrad lagstiftning borde ankomma

på det nya vattenvård sorganet uttalade sig emellertid å andra sidan

bl. a. statskontoret, kammarkollegiet, flera länsstyrelser, Sveriges industriförbund

samt några vattenvårdsförbund.

I prop. 1965: 97 angående vatten- och luftvårdens organisation behandlades

bl. a. ovannämnda betänkande, varvid vissa riktlinjer drogs upp för

den framtida naturvårdsorganisationen. I fråga om lagstiftning beträffande

naturvårdspolitiken framhöll departementschefen vikten av att lagstiftningen

har en utformning, som ger de ansvariga myndigheterna möjlighet

att hävda naturvårdsintressena mot andra konkurrerande intressen. Bl. a.

nämndes att en ändrad lagstiftning på vattenvårdsområdet i syfte att åstadkomma

ett bättre skydd av våra vattentillgångar genomförts senast år 1964

och ytterligare aktualiserats i olika sammanhang. Särskilda överväganden i

detta avseende ansågs enligt departementschefen vara erforderliga (s. 30).

Något ställningstagande i fråga om vattenvårdsförbunden gjordes inte i propositionen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner beträffande

ett flertal frågor på vattenvårdens område om bl. a. lagstiftning om vattenvårdsförbund.

Mot bakgrund av departementschefens i propositionen gjorda

uttalanden rörande ett vidareutvecklat handlingsprogram för det allmännas

medverkan i natur- och miljövårdsarbetet ansåg jordbruksutskottet i sitt

av riksdagen godkända utlåtande nr 16 år 1965 att man kunde förutsätta,

att Kungl. Maj :t låter verkställa erforderliga utredningar kring i motionerna

berörda spörsmål allteftersom förhållandena så påkallar. Utskottet fann

därför, att syftet med ifrågavarande motionsyrkanden kommer att tillgodoses

utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

På grundval av dels det principbeslut som riksdagen fattade i anledning

av nämnda proposition och dels den utredning som statskontoret gjort på

området har i propositionen nr 59 i år lagts fram förslag till en samordnad

och utbyggd organisation för natur-, vatten- och luftvården att gälla från

den 1 juli 1967. Som central myndighet för dessa områden föreslås ett nytt

statligt ämbetsverk, statens naturvårdsverk. Det nya verket ersätter bl. a.

statens naturvårdsnämnd, statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vatten- och avlopp sbyrå samt statens luftvårdsnämnd. Samtidigt

får länsstyrelserna särskilda naturvårdsenheter, i vilka länsingenjörskontoren

går upp. Tillsynsuppgifterna på vattenvårdsområdet flyttas i väsentlig

omfattning över till länsstyrelserna. Dessa får särskild arbetskraft

för sådana uppgifter. Medel föreslås få ianspråktas för detta ändamål beträffande

nästa budgetår för fem tjänster som byrådirektörer. Varje sådan

tjänsteman föreslås skola tjänstgöra inom flera län.

Sistnämnda proposition behandlas av jordbruksutskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

I immissionssakkunnigas betänkande (SOU 1968:65 s. 236) behandlas

bl. a. förevarande frågor. De sakkunniga uppger sig ha övervägt ett uppslag

att i den av dem föreslagna miljötillsynslagen ta med bestämmelser om en

form av tillsyn, som i princip skulle utövas genom vattenvårds- och luftvårdsförbund.

Därigenom skulle samtidigt erhållas ett legislativt underlag

för att tillskapa sådana förbund genom initiativ från det allmännas sida.

Till grund för de sakkunnigas överläggningar i ämnet har legat följande

preliminära utkast till en särskild paragraf i förslaget:

När skäl äro därtill, äger Konungen föreskriva att visst område skall utgöra

vatLenvärdsområde eller luftvårdsområde samt att särskilda åtgärder

skola vidtagas för fortlöpande kontroll av föroreningsförhållandena inom

området.

För handliavande av åtgärderna bör bildas särskilt förbund, vattenvårdseller

luftvårdsförbund, som godkännes av Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, av statens naturvårdsverk. Till dess så skett, har verket att

föranstalta om föreskrivna åtgärder.

Meddelas förordnande enligt första stycket, är var och en som avleder

ldoakvatten eller industriellt avloppsvatten till vattendrag, sjö eller annat

vattenområde inom vattenvårdsområdet så ock den som inom luftvårdsområdet

innehar luftförorenande anläggning av någon betydelse pliktig att bidraga

till kostnaden för åtgärderna efter vad som prövas skäligt. Godkänt

förbund äger vid vattendomstolen föra talan om sådant bidrag. Föranstaltar

naturvårdsverket om åtgärderna, äger verket motsvarande befogenhet. När

ändrade förhållanden påkalla det, kan fastställt bidrag jämkas. Fråga om

bidragsskyldighet skall vid vattendomstolen handläggas i den för ansökningsmål

stadgade ordningen.

Tillsyn enligt den sålunda tänkta ordningen skulle enligt de sakkunniga

uppenbarligen tills vidare så gott som uteslutande få betydelse på vattenvårdens

område. De sakkunniga fann, att uppslaget väl förtjänar övervägas

men att det knappast kunde ankomma på de sakkunniga att lägga fram förslag

i ämnet. De sakkunniga beslutade därför avstå från att bearbeta uppslaget

närmare.

Motionerna

I: 450 och II: 814

Motionärerna framhåller att ett stort antal för av förbättrad vattenvård

intresserade institutioner och enskilda blev djupt besvikna av vattenvårdskommitténs

ställningstagande 1964. Kommittén hade verkat under mer än

tio år och hade direktiv att utreda frågan om vattenvårdsförbund. När sedan

slutbetänkandet lämnades på det elfte året så avfördes frågan på knappa

fyra sidor och föranledde inget förslag. — Det bär nu gått ytterligare några

år, och det har enligt motionärerna visat sig vara trögt att bilda nya vattenvårdsförbund.

Vidare har de redan existerande inte kunnat uträtta så

mycket beroende på avsaknaden av normerande regler rörande arbetssätt,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

arbetsuppgifter och ekonomi. — Ytterligare problem har, framhåller motionärerna,

tillkommit genom att avlopp från tätortsbebyggelse i allt större utsträckning

använder av torrläggningsföretag förvaltade dikessystem som

recipienter. Vidare har ytvatten alltmer fått tas i anspråk för vattenförsörjning

av våra större tätbebyggelseområden. Det kan numera sägas att tillgången

på färskvatten är avgörande för dimensioneringen av tätortsutvecklingen

och särskilt för storstadsutbyggandet. Oavsett detta är skötseln och

underhållet av våra vattendrag en uppgift som inte kan försummas utan

påtagliga olägenheter.

Motionärerna framhåller vidare att det är helt naturligt att skilda intressen

uppkommer längs ett vattendrag. Ju längre nedströms efter vattendraget

en ort är belägen ju större intresse har den av att vattnet inte förorenas

högre upp. Det största intresset för en god vattenvård i ett vattendrag har

angränsande kommuner, men även industriföretag och torrläggningsföretag

har behov av en reglering av förhållandena.

Enligt motionärernas mening föreligger det nu ett starkt behov av att frågan

om lagstiftning för vattenvårdsförbund och därmed sammanhängande

problem snarast görs till föremål för utredning.

I: 638 och II: 576

Motionärerna framhåller att vattendraget och dess utnyttjande på olika

sätt är den sammanbindande kedjan mellan medlemmarna. Ett centraliserat

eller på annat sätt allmänt skött arbete kan enligt motionärerna inte ersätta

det forum, som ett vattenvårdsförbund utgör.

I fråga om förbundens uppgifter anför motionärerna bl. a. följande.

De första åtgärderna inom förbunden har helt naturligt fått inriktas på att

genom olika bakteriologiska, fysikalisk-kemiska och limnologiska undersökningar

etc. få en regional bild av nuvarande status i dessa avseenden och

därmed en totalbild av vattendragens föroreningsgrad och allmänna karaktär

i övrigt. Tidigare fanns endast i bästa fall undersökningar gjorda helt

sporadiskt och efter olika principer.

Nämnda undersökningar och klarlägganden har varit nödvändiga för att

över huvud taget kunna göra riktiga bedömningar vad gäller vattenuttag och

avloppsutsläpp för kommuner och industrier.

Förbunden har dessutom utfört inventering av avloppsutsläpp och andra

förhållanden, som är av betydelse i vattenvårdssammanhang. Dessutom har

en del förbund genom direkt rådgivning och utarbetande av kontrollplaner

för avloppsverk inriktat arbetet på direkt vattenskyddande och vattenvårdande

åtgärder. Det värdefulla och intensiva arbete, som ett vattenvårdsförbund

utför, framgår av en av Tidans Vattenvårdsförbund utarbetad 1 O-år sredogörelse.

Enligt motionärerna arbetar nu förbunden med alltför knappa medel för

att rätt kunna bedriva sina fortsatta arbeten. Med hänsyn till den vittgående

»allemansrätt», vilken ger var och en rätt att i en mångfald avseenden

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

utnyttja vattendragen, t. ex. för bad och fiske, kan det icke vara skäligt att

alla kostnader för vattenvårdsförbundens verksamhet skall läggas på ett fåtal

kommuner eller industrier. Det föreligger även ett viktigt behov av reglerat

samarbete mellan inom samma region (t. ex. Vänernområdet) verksamma

vattenvårdsförbund. Motionärerna finner därför statsbidrag vara befogat

dels för att bidra till att ge förbunden nödvändiga ekonomiska resurser

för att bedriva vattenvårdande arbeten, dels för att stimulera medlemmarna

till de ytterligare insatser, som erfordras för att bedriva en effektiviserad,

aktiv vattenvård. Motionärerna fortsätter:

De medel som förbunden nu har till sitt förfogande är alldeles för knappa,

och arbeten får ofta bedrivas med frivillig, kostnadsfri hjälp av både medlemmar,

länsingenjörer och utredningsmän.

Kommuner och stat har satsat mycket för en allmän förbättring av de

sanitära förhållandena genom anordnande av WC, badrum, duschmöjlighetei

in. m. Men dessa förbättringar har lett till en väsentlig försämring av

våra recipienter, som i många fall även tjänar som råvattentäkter. Bakteriehalten

har stigit, algblomningen har ökat, de kommunala och industriella

avloppsutsläppen har på sina håll så försämrat vattnet, att fiske, rekreationstillfällen,

bad etc. omöjliggjorts.

En undersökning inom vissa vattenvårdsförbund har gett upplysning om

att man i dag olfrar 75—100 kr. per invånare och år för täckande av kostnaderna

för användande av en recipients vatten och därefter utsläppande

av vatten i sämre skick än det var, då det togs ur recipienten för sitt ändamål.

För vård och kontroll av recipienten offrar man dock endast 1 å 2 promille

av nämnda belopp. En betydligt mer effektiv vattenvård skulle kunna

utföras, om bidragen kunde ökas till 0,5 å 1 % per invånare.

Genom ökade resurser skulle man kunna inrikta arbetet på effektivare

rådgivning, effeklivare övervakning bl. a. med registrerande instrument, mer

kvalificerad hjälp för tillsyn och därmed ökning av reningsverkens effekt,

utbyggnad av rapport- och alarmsystem samt utrustning och medel för utryckning

vid katastrof utsläpp (t. ex. av olja och gifter).

Remissyttrandena

Vattenöverdomstolen, Stadsförbundet och Kommunförbundet tillstyrker

den föreslagna utredningen. Vattenöverdomstolen anser utredningen böra

omfatta även luftvårdsförbund. Vatteninspektionen vill för sin del inte >motsätta

sig den ytterligare belysning av frågan som kanske kan vinnas genom

att eu förnyad offentlig utredning möjliggöres». Industriförbundet, som delar

motionärernas uppfattning om vikten av förbättrad vattenvård men som

anser vattenvårdsförbunden böra vara frivilliga privata sammanslutningar,

avstyrker motionsyrkandena.

Avsaknaden av lagstiftning på förevarande område har enligt Kommunförbundet

bidragit till att de befintliga vattenvårdsförbunden icke kunnat

utvecklas utan haft att begränsa sin verksamhet till mindre betydelsefulla

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

uppgifter. Kommunförbundet erinrar om de förhållanden som under senare

år uppstått vid åtskilliga av våra vattendrag — i första hand de sydsvenska

— till följd av förorening genom utsläpp av industriellt avloppsvatten.

Härtill bör läggas det förhållandet att av vattendomstol enligt vattenlagen

meddelade villkor för utsläpp av avloppsvatten i regel kan omprövas

endast vart tionde år. Nämnda förhållanden har i vissa fall, framhåller

förbundet, medfört stor skada på allmänna intressen i form av förstörda

friluftsbad, dålig lukt i bostadsområden samt försämrade möjligheter

att utnyttja tidigare omtyckta områden som rekreations- och turistmål.

En påtaglig tendens till ytterligare koncentration av industriell

verksamhet till sådana regioner kommer att medföra ytterligare försämrade

förhållanden i nämnda avseenden, om inte effektiva motåtgärder till

vattendragens skydd vidtas.

Vattenvårdsförbundens uppgift bör enligt Industriförbundet i princip

vara att genom undersökningar kartlägga recipientförhållanden, inventera

intag av vatten och utsläpp av avloppsvatten etc. Sådan kartläggning ger berörda

parter värdefullt underlag för bedömning av erforderliga åtgärder.

De praktiska erfarenheterna från det hittillsvarande frivilliga arbetet har

enligt Industriförbundet också varit mycket goda i vad gäller vattenvårdsförbundens

arbete med att undersöka, registrera och informera.

Vattenöverdomstolen anser att syftet med sådana förbund bör främst

vara att därigenom skapa organ som kan komma till rätta med de föroreningar

som redan uppkommit och som hotar att öka framför allt genom

koncentrationen av bebyggelsen till allt större centralorter och genom industrins

strukturrationalisering.

Sambandet mellan motionsförslagen och den nya natur vårdsorganisationen

har uppmärksammats i en del yttranden. Under förutsättning att

den statliga administrativa behandlingen av vattenvårdsärendena skedde

enbart centralt, kunde det enligt Industriförbundet eventuellt finnas motiv

att ge vattenvårdsförbunden en legalt reglerad ställning. Tanken skulle i

sådant fall vara att vattenvårdsförbunden skulle arbeta i stället för regionala

myndigheter på vattenvårdsområdet, liksom sker t. ex. i England. Genom

principbeslutet vid 1965 års riksdag om att länsingenjörerna för vatten

och avlopp skall inordnas i länsstyrelserna och vara vattenvårdens regionalorgan

bortfaller emellertid motiven för att regionalt tillskapa ytterligare

organ för handläggning av vattenvårdsärendena. Den regionala administrationen

av vattenvården har, framhåller Industriförbundet, genom 1985 års

beslut förlagts i anslutning till länsindelningen och icke i anslutning till

nederbördsområden.

Vatteninspektionen erinrar om förslaget till ny central och regional naturvårdsorganisation

som nu förelagts riksdagen. Detta förslag innebär på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

det centrala planet men särskilt på länsplanet ökade möjligheter för samordnande

åtgärder till motverkande av bl. a. vattenförorening. Vatteninspektionen

framhåller att det är framför allt konkreta åtgärder mot förorening

som erfordras, dels i form av sanering av befintliga utsläpp, dels i form

av planering mot otillbörligt utnyttjande av vattendragen för nya utsläpp.

Vattenvårdsförbund av olika slag bör självfallet enligt vatteninspektionen

kunna komplettera en sådan organisation. Närmare praktiska erfarenheter

kan dock behöva vinnas om de lämpliga formerna för arbetsfördelningen

mellan den statliga regionala organisationen och vattenvårdsförbunden, innan

förnyade utredningar på området sker. — Länsstyrelserna och de till

dessa hörande naturvårdsenheter som föreslagits skola inrättas torde enligt

inspektionen få goda möjligheter att under hand i praktiken utveckla

en lämplig arbetsfördelning på regionalplanet och tillse att förekommande

brister i mån så erfordras regleras av statsmakterna.

Utredningsförslaget berörs även mot bakgrund av bl. a. immissionssakkunnigas

betänkande om luftförorening, buller och andra immissioner (SOU

1966:65). Industriförbundet anser att man redan nu kan förutse att de

sakkunnigas förslag kommer att föranleda lagstiftningsåtgärder som innebär

en väsentligt större offentlig medverkan i arbetet på att lösa olika

miljövårdsproblem och att hålla dem under kontroll. Härvid anser förbundet

att det inte nog kan understrykas vikten av att den statliga regionala

oiganisationen är tillräckligt utbyggd för att rätt kunna omhänderha

de uppgifter som åläggs densamma. I annat fall skulle bl. a. näringslivet

och därmed också samhället i dess helhet kunna åsamkas betydande olägenheter.

Mot denna bakgrund förefaller det enligt Industriförbundet särskilt

angeläget att man inte komplicerar den regionala administrationen genom

att tillskapa nya uppgifter för vattenvårdsförbunden utöver dem som de

i edan har. I stället bör man satsa på en utbyggnad av den redan beslutade

regionala organisationen. Den nya organisationen på miljövårdsområdet

är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1967, och detta förhållande utgör ytterligare

ett skäl att inte nu sätta i gång nya utredningar om ändringar i den

planerade organisationen.

Vattenöver domstolen säger att varken nu gällande lagstiftning eller immissionssakkunnigas

förslag ger tillräckliga möjligheter att komma till rätta

med redan existerande förorening och torde åtminstone såvitt gäller vattenvårdslagstiftningen

inte heller erbjuda tillfredsställande möjligheter att

skydda ännu orörda vatten mot förorening, särskilt från kommunalt avloppsvatten.

I frågor om hur problemen på området bör utredas anför vattenöverdomstolen

att förutsättningar härför finns om samverkan kan åstadkommas

mellan alla dem som orsakar föroreningarna och alla tvingas bidra åtmins
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

tone till nödvändiga kostnader för att motverka föroreningarna. Enligt vattenöverdomstolen

bör denna samverkan kanske även omfatta sådana industrier

och kommuner som utnyttjar vattnet för sin vattenförsörjning ellei

för annat liknande ändamål. Vattenöverdomstolen fortsätter:

De nuvarande frivilliga vattenvårdsförbunden har huvudsakligen hatt

undersökande och registrerande uppgifter, men det torde trots denna begränsning

mången gång ha varit svart att astadkomma arbeisdugliga föibund.

Vill man få någon verklig förbättring, torde det vara nödvändigt att

tillskapa handlingskraftiga förbund som kan genomföra erforderliga åtgärder.

Exempel på liknande sammanslutningar är de företag som bildats med

stöd av 3 eller 7 kap. vattenlagen. Vidare torde bestämmelserna i byggnadslagen

om regionplaner och regionplaneförbund kunna komma till användning

för motsvarande ändamål, men dessa bestämmelser torde ej vara lämpliga då

det gäller att komma till rätta med industriella föroreningar (jfr 8 kap.

33 § vattenlagen). Om immissionssakkunnigas förslag genomförs, synes det

mest ändamålsenligt att bygga vidare på och utveckla reglerna om tvångsföretag

i vattenlagen.

Vattenöverdomstolen betonar vidare att sammanhanget mellan vatten- och

luftvård bör — som antytts i immissionssakkunnigas ovan åteigi\na preliminära

utkast — fullföljas även då det gäller att genom samverkan mellan

kommuner och industrier motverka uppkomsten av skada och olägenhet

på grund av förorening av vatten och luft. Det förhållandet att immissionssakkunniga

icke ansett sig kunna utreda frågan, bör ej föranleda att spörsmålet

läggs åt sidan utan i stället bör enligt vattenöverdomstolens mening

frågan om vatten- och luftvårdsförbund göras till föremål för särskild

utredning.

Vatteninspektionen framhåller behovet av att i en utredning ändamålet

med sammanslutningar kan definieras. De frivilliga vattenvårdsförbund

som sedan mitten av 1950-talet finns i Sverige har huvudsakligen haft rent

undersökande uppgifter. Helt andra, mera handgripliga uppgifter har Käppalaförbundet

för områdena norr om Stockholm och Sydöstra stockholmsregionens

va-verksaktiebolag. I Malmö-, Göteborgs- och Karlstadsregioneina

pågår även en viss regionplanering som syftar till konkreta vattenvårdande

åtgärder för större områden. Det torde enligt vatteninspektionen

särskilt vara för en verksamhet av sistnämnda slag som tvingande bestämmelser

kan erfordras beträffande anslutning in. m.

Stadsförbundet anför följande.

I sitt yttrande den 15.12.1964 över vattenvårdskommitténs betänkande

angående vattenvårdens organisation m. in. beklagade förbundet att kommittén

utan något redovisat försök till utformning av lämpliga bestämmelser

ställt sig avvisande till en legal reglering av vattenvårdsförbunden.

Enligt styrelsens mening voro dessa ett värdefullt komplement på det lokalplanet

till den hårt belastade statliga vattenvårdsorganisationen. Frågan

om lämpligt avpassade regler om bl. a. bildande, medlemskap, uppgifter

och finansiering borde därför göras till föremål för förnyad utredning,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

varvid i första hand den engelska förebilden i tillämpliga delar torde kunna

ge viss ledning.

Sedan nämnda yttrande avgavs har intet inträffat som ger anledning till

en ändrad syn på vattenvårdsförbundens uppgifter och behovet av viss legal

reglering av dem. Frånvaron hittills av varje statligt initiativ till förstärkning

av vattenvårdsförbundens allmänna ställning och möligheter till

effektivare insatser eller ens till eu utredning därom — trots att såväl riksdagen

som vissa på området särskilt initierade statliga myndigheter uttalat

sig för en sådan-— har emellertid skapat en viss osäkerhet angående

statsmakternas inställning till vattenvårdsförbunden. Med hänsyn till den

viktiga funktion de enligt styrelsens uppfattning har är det därför angeläget

att deras ställning, organisation och ekonomiska förutsättningar närmare

fixeras.

Kommunförbundet anser att vad som behöver utredas är frågan om den

rättsliga regleringen av sammanslutningar mellan olika förorenarintressenter

inom ett visst vattenområde, skyldigheten att ingå i dylik sammanslutning

samt skyldigheten att vidta föreskrivna eller i övrigt erforderliga

åtgärder till skydd mot vattendragens förorening samt kostnadernas fördelning

måtte bli föremål för utredning.

Enligt natt enöver domstolen maste de ekonomiska förhållandena vara av

stor betydelse för hur förbunden kommer att fungera. Frågan om statliga

bidrag till förbunden och om beskattnings- och finansieringsreglerna för

industrierna bör därtör också utredas i sammanhanget.

Utskottet

Sedan mitten av 1950-talet har i Sverige bildats ett femtontal sammanslutningar,

i regel benämnda vattenvårdsförbund, med uppgift att främja

vattenvålden inom visst vattendrag eller del därav. Sammanslutningarna

har tillkommit på frivillighetens väg, i flertalet fall på initiativ eller under

medverkan av länsstyrelse. Anslutna är i regel dels berörda kommuner

och dels industrier med större utsläpp av förorenat avloppsvatten. I några

eller något fall ingår dessutom som medlemmar sjukvårdsanstalter eller

landsting som huvudmän för sjukhus, hushållningssällskap, kraftregleringsföretag,

flottningsförening eller fiskevårdsförening. Förbundens verksamhet

finansieras genom medlemsavgifter.

Förbunden har i regel främst till uppgift att genom vattenundersökningar

kartlägga recipientförhållandena och följa förändringarna i fråga om föroreningsgraden.

Förbunden utför även inventering av vattenintag, badplatser

och avloppsutsläpp. En del förbund har genom rådgivning och utarbetande

av kontrollplaner för avloppsverk inriktat arbetet på direkt vattenskyddande

och vattenvardande åtgärder. Eu viktig del av verksamheten är

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

även att ge medlemmarna fortlöpande upplysningar om vattendragets tillstånd

och om aktuella vattenvårdsfrågor i allmänhet eller för bygden. Förbunden

strävar vidare efter att skapa och vidmakthålla intresset för frivilliga

åtgärder för att skydda vattnet.

Vattenvårdskommittén fann i sitt slutbetänkande 1964 att det varken

var lämpligt eller erforderligt att införa lagstiftning på området. Kommittén,

som uttalade som sin uppfattning att huvudansvaret för vattenvården

vilade på statsmakterna, uppgav som motiv för sitt ställningstagande att

några påtagliga behov av tvångsanslutning veterligen inte förekommit. Vidare

ansåg kommittén att det torde möta åtskilliga svårigheter att uppställa

lämpliga regler för sådan anslutning. Det främsta skälet häremot

ansågs dock vara att värdet av att tvinga någon delta i ett samarbete, till

vilket han ställer sig ovillig, tedde sig mycket tvivelaktigt. Mot kommitténs

ställningstagande reserverade sig en ledamot av utredningen. Majoriteten

av remissinstanserna anslöt sig till de synpunkter som reservanten anförde.

Frågan behandlades inte närmare i den proposition som år 1965 framlades

i anledning av betänkandet. Riksdagen ansåg sig dock kunna förutsätta

att Kungl. Maj :t skulle låta, då förhållandena så påkallade, verkställa

erforderliga utredningar på vattenvårdsområdet bl. a. beträffande en

motionsvis upptagen fråga om lagstiftningsåtgärder om vattenvårdsförbund.

Trots vissa olikheter i utformningen har de nu aktuella motionerna,

vilkas innehåll ovan redovisats, samma syfte, nämligen att få till stånd

en snabb och allsidig utredning om en rättslig reglering av vattenvårdsförbundens

uppgifter och organisation samt, såvitt gäller motionerna 1:638

och 11:576, om möjligheterna till en förstärkning av deras ekonomiska

förutsättningar genom bidrag från staten.

Samtliga remissinstanser i ärendet utom Industriförbundet tillstyrker

motionärernas förslag om en utredning. Man framhåller bl. a. att avsaknaden

av lagstiftning på området bidragit till att vattenvårdsförbunden

inte kunnat utvecklas utan tvingats begränsa sin verksamhet. Förebilder

till lagstiftning torde enligt vattenöverdomstolen kunna hämtas från vattenlagens

bestämmelser i 3 eller 7 kap. för sådana vattenreglerings- respektive

torrläggningsföretag, som bildats med stöd därav. Vidare torde bestämmelsen

i byggnadslagen om regionplaner och regionplaneförbund kunna

i viss mån användas. Om immisionssakkunnigas förslag om bl. a. den

framtida miljövården genomförs anser emellertid domstolen det mest ändamålsenligt

att bygga vidare på och utveckla reglerna om tvångsföretag i

vattenlagen.

Industriförbundet, som uppger erfarenheterna vara goda i vad gäller

vattenvårdsförbundens arbete att undersöka, registrera och informera på

vattenvårdsområdet, anser att förbunden bör vara frivilliga privata sam
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967

manslutningar. Särskilt med hänsyn till de av statsmakterna godtagna

riktlinjerna för vattenvårdsarbetet, varigenom bl. a. länsingenjörerna för

vatten och avlopp inordnas i länsstyrelesrna, och med tanke på immisionssakkunnigas

förslag anser Industriförbundet att man inte bör tillskapa

nya uppgifter för vattenvårdsförbunden utöver dem de redan har. Liknande

synpunkter framföres av vatteninspektionen.

Genom propositionen 1967:59 framläggs förslag till en ny organisation

för natur-, vatten- och luftvården. Som central myndighet föreslås ett nytt

statligt ämbetsverk, naturvårdsverket, till vilket knyts bl. a. ett vattenvårdsråd.

Länsstyrelsen tillföres särskilda naturvårdsenheter, i vilka länsingenjörskontoren

går upp. För behandling av vattenvårdsfrågor på det

regionala planet föreslås fem nya tjänster som byrådirektörer. Genom den

sålunda föreslagna samordningen och utbyggnaden kan en viss förbättring

förväntas inom vattenvården. Lokalt torde detta komma att märkas mest

i fråga om tillsynen men knappast i någon större utsträckning beträffande

sådana direkt vattenvårdande uppgifter som vattenvårdsförbunden påtagit

sig. Förbunden kommer därför att allt framgent vid sidan av den nya lokala

organisationen ha väsentliga uppgifter att fylla.

Såsom framhållits under remissbehandlingen torde avsaknaden av lagstiftning

i fråga om vattenvårdsförbunden bidra till att förbunden inte

alltid kan utöva sin verksamhet på effektivaste sätt. Bristen på reglerande

bestämmelser kan sålunda medföra att ett förbund hastigt kan komma att

upplösas enbart genom att ett mindre antal av medlemmarna godtyckligt

utträder ur förbundet. Utan tvingande regler kan även svårigheter uppstå

vid bildandet av ett förbund. I vissa fall lär sådana initiativ ha misslyckats

och i andra fall har den tid som erfordras för att bilda ett förbund varit

orimligt lång. Genom en rättslig reglering kan även exempelvis frågan om

bidragsskyldigheten lösas. De som är mera passiva kan därigenom tvingas

att ekonomiskt bidra till de gemensamma kostnaderna.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med de flesta remissinstanserna

det vara angeläget att frågan om lagstiftning rörande

vattenvårdsförbunden närmare övervägs. Det torde få ankomma på Kungl.

Miaj :t att snarast möjligt föranstalta om utredning på området. Härvid

synes framför allt böra övervägas frågan om skyldigheten att ingå i sammanslutningen,

om samverkan mellan dem — kommuner, industrier och

andra — som utnyttjar vattnet för vattenförsörjning, fiske m. in. och mellan

dem som använder samma vatten som recipient för avloppsvatten, om

intressenternas inbördes rättigheter och skyldigheter, bl. a. i fråga om vilka

åtgärder intressenterna bör ha att vidta till skydd mot vattendragens förorening,

samt om de ekonomiska förpliktelserna och kostnadernas fördelning.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att regler beträffande likartade

frågor finns i tvångsrättsliga lagar som vattenlagen och lagen om enskilda

vägar. Även frågan om statligt stöd till sammanslutningarna bör övervä
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1967 17

gas liksom övriga frågor som har samband med vattenvårdsförbundens uppgifter,

organisation och ekonomi.

Vad utskottet sålunda anfört torde böra ges Kungl. Maj :t till känna.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1: 450 och II:

814 samt 1:638 och 11:576 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 13 april 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,

Knut Johansson*, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson*,

Åkesson och fru Landberg;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Grebäck, Hedin, Persson i Tandö*, Tobé och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:218 Skrivelse till Konungen i anledning av dels väckta motioner angående bildande av vattenvårdsförbund, dels väckta motioner angående vattenvårdsförbundens organis s. 1 i texten