Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till folkbokföringsförordning in. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
1967-05-11 · 36 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1967:34, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till folkbokföringsförordning in. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
1
Nr 34
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till folkbokföringsförordning in. m., i vad propositionen
hänvisats till lagutskott och behandlats av
tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
Genom en den 24 februari 1967 dagtecknad proposition, nr 88, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) folkbokföringsförordning,
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623);
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
De sistnämnda förslagen innebär att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar
att medge de avvikelser från uppbördsförordningen som behövs år 1967
med hänsyn till övergången till automatisk databehandling inom uppbördsväsendet,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge kommun rätt att från fastighetsägare
inhämta de uppgifter om fastigheterna som behövs för den
kommunala samhällsplaneringen.
Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet i vad avser ändring i
taxeringsförordningen och bemyndigande att medge vissa avvikelser från
uppbördsförordningen medan den i övrigt hänvisats till lagutskott och tilldelats
tredje lagutskottet. Utskottet har sålunda behandlat propositionen
såvitt avser dels förslaget till folkbokföringsförordning, dels bemyndigande
för Kungl. Maj :t att medge kommun rätt att från fastighetsägare inhämta
de uppgifter om fastigheterna som behövs för den kommunala samhällsplaneringen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 1946 års folkbokföringsförordning ersätts med
en ny folkbokföringsförordning.
Den nya förordningen betingas bl. a. av statsmakternas principbeslut år
1963 om övergång till datamaskinsystem för registrerings-, beräknings- och
redovisningsarbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd senast vid
årsskiftet 1967/68. I den nya folkbokföringsförordningen medtas endast
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt 3 avd. Nr 34
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
sådana grundläggande bestämmelser av huvudsakligen materiell innebörd
som kräver ställningstagande från riksdagens sida.
Förslaget innefattar en avsevärd förenkling av mantalsskrivningsförfarandet
genom slopande av de särskilda mantalsuppgifterna. Även hyresvärds
skyldighet att lämna huvudförteckning föreslås bli avskaffad. Mantalsskrivningen
skall i princip bygga på den faktiska bosättningen den
1 november. S. k. kvarskrivning av person som saknar känt hemvist i inflyttningsförsamling
föreslås avskaffad. I övrigt har bestämmelserna om
rätt folkbokföringsort lämnats oförändrade i avvaktan på särskild utredning.
Den nuvarande mantalsskrivningen av fastigheter föreslås avskaffad. Omläggningen
av mantalsskrivningssystemet har föranlett att systemet med
roteombud ansetts böra slopas.
I fråga om allmänhetens skyldighet att göra anmälan till pastorsämbete
föreslås i propositionen vissa förenklingar. Sålunda skall telefonanmälan
i regel godtas. Skyldigheten att vid flyttning inom landet anmäla denna
i utflyttningsförsamlingen slopas och flyttningsbetygen avskaffas. Utlänningar
som lämnat landet skall lättare kunna avregistreras.
Besvärstiden i mantalsskrivningsmål och en del andra tidsfrister föreslås
ändrade.
Den nya folkbokföringsförordningen avses börja tillämpas den 1 januari
1968. Mantalsskrivningen hösten 1967 föreslås dock följa de nya bestämmelserna.
Författningsförslaget
Det vid propositionen fogade förslaget till folkbokföringsförordning har
följande lydelse.
Förslag
till
F olkbokföringsförordning
Härigenom för ordnas som följer.
Inledande bestämmelser
18.
Folkbokföring sker
dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för
varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring),
dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis
för varje kommun (mantalsskrivning).
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1967
Konungen kan förordna, att kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg
skall ske hos den lokala skattemyndigheten.
2§.
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden handlägger centrala uppgifter
inom och har tillsyn över folkbokföringsväsendet.
Domkapitel har inom stiftet tillsyn över pastorsämbetenas befattning
med kyrkobokföringen.
3 §•
Med folkbokföringsmyndighet avses länsstyrelse och myndighet som
nämnes i 1 eller 2 §.
4§.
Bestämmelser om kyrkobokföring i icke territoriell församling av svenska
kyrkan och i svensk församling i utlandet meddelas av Konungen.
5§-
Har Konungen förordnat att församling skall vara indelad i kyrkobokföringsdistrikt,
gäller förordningens bestämmelser om församling i stället
sådant distrikt.
6§-
Konungen förordnar i varje stift minst en kyrkobokföringsinspektör att
biträda domkapitlet vid tillsyn över kyrkobokföringen.
När flera kyrkobokföringsinspektörer förordnas i ett stift, indelas stiftet
i inspektionsområden, ett för varje inspektör.
För varje person fastställes personnummer som identitetsbeteckning. Personnummer
anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och
kontrollsiffra. o
Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för månaden och tva
för dagen i nu nämnd ordning.
Födelsenumret består av tre siffror och är udda för man och jämnt för
kvinna.
Kyrkobokföring
Definitioner m. m.
8 §•
I denna förordning förstås med en persons
kyrkobokföringsort den församling i sniken han är kyrkobokförd,
kyrkobokföringsfastighet den fastighet på vilken han är kyrkobokförd.
9 §.
Har beslut om kyrkobokföring på grund av inflyttning meddelats efter
anmälan enligt 33 §, gäller kyrkobokföringen från och med den dag anmälan
inkom. Har beslutet meddelats utan föregående anmälan, gäller kyrkobokföringen
från och med beslutets dag.
Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara kyrkobokförd pa
1-f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 34
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
!2fgSv1rnfr!n.OCh med den dag han är kyrkobokförd på inflyttningsorten.
Vid flyttning till utlandet upphör kyrkobokföringen att gälla
rn°Chred ?trTedag!n- Anmäles flyttning till utlandet efter utresedagen,
inPkonir d kyrkobokföringen att gälla från och med den dag anmälan
10 §.
reSsTeiTk°1bÖC!Cen ÖT °befint,iga (obefintligregister) och andra
legister for kyrkoboklonngen bestämmer Konungen.
Rätt kyrkobokföringsort m. m.
11 §•
; Var och en kyrkobokföres i den församling och på den fastighet där han
ar Bosatt, om annat ej följer av bestämmelse i 19—24 och 27 §§.
12 §.
En person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller,
nar byte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under
nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan). Den som enligt denna regel
kan anses bosatt på flera fastigheter anses bosatt på den fastighet där han
med hansyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga omständigheter får
anses ha sitt egentliga hemvist.
Undantag från första stycket anges i 13—17 §§.
13 §.
Den som på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på
annan fastighet an den där hans familj är bosatt anses bosatt hos familjen
om han regelbundet besöker den när tillfälligt hinder ej möter.
14 §.
Dygnsvila som eu person på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag tillbnngar
pa annan fasUghet än den där han har sitt egentliga hemvist anses
icke leda till ändring i hans bosättning.
15 §.
Rån elev vid allmän eller enskild läroanstalt anses ha sitt egentliga hemvist
hos föräldrar, andra anhöriga eller, om han är gift, hos sin familj eller
pa annan plats, anses han bosatt där, även om han till följd av studierna
tillbringar dygnsvilan på annan fastighet.
16 §.
Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan tillbringa sin dygnsvila
regelmässigt på viss fastighet anses bosatt på den fastighet där han kan
anses ha sitt egentliga hemvist. Därvid beaktas hans yrke eller tjänst, fann
j ens eller annan nära anhörigs bosättning, förvaringen av hans bohag
och annan omständighet. °
17 §.
Den som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och icke är bosatt
pa viss fastighet anses bosatt på sitt huvudviste i samebyn. Om sådant
huvudviste gäller i tillämpliga delar vad som enligt denna förordning gäller
om fastighet. ö ö
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967
18 §.
Även om en person icke är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt
i viss församling, om det med tillämpning på församlingens område av bestämmelserna
i 12—17 §§ om fastighet kan anses att han är bosatt inom
området.
19 §.
På ansökan av den som äger eller innehar fast egendom men endast under
någon del av året vistas på egendomen eller i övrigt inom den församling
där egendomen är belägen kan Konungen förordna, att sökanden skall
vara kyrkobokförd på viss fastighet i församlingen, om det är skäligt med
hänsyn till egendomens betydenhet och övriga omständigheter.
20 §.
Den som är anställd på utländsk ort i svenska statens tjänst kyikoboklöres
i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm med sin familj och svenska betjäning.
Konungen kan dock medge den, som äger eller innehar fast egendom
utom Stockholm, att med familj och betjäning kyrkobokföras på viss
fastighet i den församling där egendomen är belägen.
21 §.
Ledamot av statsrådet som för att utöva statsrådsämbetet flyttar från församling,
där han var hosatt vid utnämningen, får fortfarande vara kyrkobokförd
där.
22 §.
Den som förordnats av Konungen till ledamot i kommitté eller kommission
eller fått uppdrag att biträda i statsdepartement som sakkunnig eller
fått särskilt uppdrag av riksdagen och för att fullgöra uppdraget flyttar
från den församling, där han var bosatt när han fick uppdraget, får förfarande
vara kyrkobokförd i denna församling, om han där innehar anställning,
äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse.
23 §.
Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem i annan församling
än den, där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han flyttade
till ålderdomshemmet, får kyrkobokföras i sistnämnda församling. Han
kyrkobokföres då på den fastighet, där han förut var bokförd, eller under
rubrik på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger, på annan
fastighet.
Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem och ar kyrkobokförd
i den församling där hemmet ligger får kyrkobokföras på annan fastighet
i församlingen, om särskilda skäl föreligger.
24 §.
Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokföring.
Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen,
som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om den som intages
eller intagits i förbättrings-, uppfostrings-, fångvårds- eller arbetsanstalt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967
Dem som frigivits eller utskrivits villkorligt från fångvårds- eller arbetsanstalt
eller som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering
överförts till vård utom anstalt anses vid kyrkobokföring vara intagen i anstalten
aven under prövotiden eller vården utom anstalt.
25 §•
Levande fött barn kyrkobokföres i sin födelsehemort, om det är fött inom
landet eller fött utom landet av kvinna som är kyrkobokförd här eller är
bosatt här och upptagen i obefintligregister.
Föddsehemort är den församling" där modern vid barnets födelse var
kyrkobokford eller upptagen i obefintligregister. Kan moderns kyrkobokföring
icke utredas, är den församling, där barnet föddes, födelsehemort För
hittebarn ar den församling, där barnet anträffas, födelsehemort.
Sedan barnet kyrkobokförts i födelsehemorten, tillämpas övriga bestämmelser
om kyrkobokföringsort.
26 §.
Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller
dess betjäning kyrkobokföres endast om han är svensk medborgare. Detta
galler även sadan persons familjemedlem eller tjänare.
27 §‘
Densmn icke är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall
kyrkobokföras bokföres under rubrik på församlingen skrivna, om annat
ej följer av 19, 20, 23 eller 24 §. Den som saknar känt hemvist eller, i fråga
om nomadiserande same, känt huvudviste bokföres under rubrik utan känt
hemvist.
Pastorsämbete får dock pröva om person som saknar bestämt hemvist i
församlingen i stället för att bokföras enligt första stycket kan behålla sin
tidigare kyrkobokföring. Beslutas vid mantalsskrivning att han icke skall
uppföras på viss fastighet i mantalslängden, bokföres han enligt första
stycket.
28 §■
Från kyrkobokföringen avregistreras den som avlidit eller kyrkobokförts
i annan församling eller enligt 26 § ej längre skall kyrkobokföras. Vidare
avregistreras den som vid prövning av anmälan enligt 34 § anses ha flvttat
till utlandet. J
Som utflyttad avregistreras, även om anmälan enligt 34 § icke gjorts,
utlänning som kan antagas ej längre vara bosatt i Sverige och svensk medborgare
som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är
stadigvarande bosatt i utlandet.
Till obefintligregistret överföres den som vid två mantalsskrivningar i
följd befunnits sakna känt hemvist. Den som är inskriven på svenskt sjömanshus
får dock ej överföras till obefintligregistret.
Andra och tredje styckena gäller icke sådan svensk missionär eller präst,
som är anställd i utlandet, och ej heller make eller barn under 15 år som
åtföljer honom.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
7
Anmälninqar m. m.
29 §.
Anmälan enligt denna förordning får göras muntligen, om annat icke
anges särskilt. Folkbokföringsmyndigheten kan dock begära att muntlig
anmälan, som lämnas i telefon, för att gälla skall bekräftas skriftligen eller,
om särskilda skäl föreligger, vid personlig inställelse.
30 §.
Barns födelse anmäles till pastorsämbetet i födelsehemorten, om det är
fött inom riket eller fött utom riket av kvinna som är kyrkobokförd här eller
är bosatt här och upptagen i obefintligregister.
Födes barnet på sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan.
Biträder barnmorska vid födelsen i annat fall, gör hon födelseanmälan. Anmälan
skall ske ofördröj ligen och vara skriftlig.
I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan enligt första
stycket inom en månad från födelsen. Sker det icke kan pastorsämbetet förelägga
vårdnadshavaren att inom viss tid fullgöra sin skyldighet.
Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livstecken,
samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.
31 §.
Dödsfall anmäles skyndsamt till pastorsämbete. Anmälan göres av efterlevande
make eller annan anhörig, som sammanbott med den döde eller av
annan anledning finns på platsen. Om sådan anmälningsskyldig ej finnes,
bör husfolk, husvärd eller annan som är närmast till det anmäla dödsfallet.
Den som anmäler dödsfall skall, om dödsbevis ej lämnas enligt 32 §, vid
anmälan uppge sannolik dödsorsak och namn på läkare som under sista
året före dödsfallet rådfrågats av eller för den döde.
32 §.
Intyg om dödsorsak (dödsbevis) lämnas vid dödsfall till pastorsämbete
av polismyndighet, om särskild undersökning för att utröna dödsorsaken
gjorts genom myndighetens försorg, och av sjukvårdsinrättning om den
avlidne vårdades på inrättningen vid dödsfallet.
Den som anmäler dödsfall till pastorsämbete skall avlämna dödsbevis
om läkare i annat fall vårdade den avlidne under hans sista sjukdom, biträdde
vid förlossning, där moder eller barn dog, eller besiktigade den dödes
kropp efter dödsfallet.
Medicinalstyrelsen kan förordna att dödsbevis skall lämnas till pastorsämbete
vid andra dödsfall än som avses i första och andra styckena såvitt
avser kommun eller ort där tjänsteläkare är stationerad. Sådant dödsbevis
avlämnas av den som anmäler dödsfallet.
33 §.
Flyttning som bör föranleda ändring i kyrkobokföringen anmäles av den
flyttande inom två veckor till pastorsämbetet i den efter flyttningen rätta
kyrkobokföringsorten. Det sagda gäller även den som flyttat in från utlandet.
Sker icke anmälan enligt första stycket eller är anmälan ofullständig och
saknar pastorsämbetet erforderliga uppgifter för kyrkobokföringen, kan
pastorsämbetet förelägga den flyttande att lämna dessa uppgifter.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
34 §.
Den som har för avsikt att bosätta sig stadigvarande i utlandet skall anmäla
detta till pastorsämbetet i kyrkobokföringsorten. Anmälan göres före
utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan inställes
eller uppskjutes skall detta anmälas till pastorsämbetet senast den tidigare
uppgivna utresedagen.
35 §.
Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad
åt annan, skall anmäla detta till pastorsämbetet i den församling där fastigheten
är belägen. Anmälan göres inom två veckor efter inflyttningen. &
Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig att på förfrågan
av folkbokföringsmyndighet uppge om viss person bor i fastigheten
respektive lägenheten.
Pastorsämbetes beslut m. m.
36 g.
Pastorsämbete beslutar efter anmälan eller när annat skäl föreligger om
viss persons kyrkobokföring i församlingen. Pastorsämbetet skickar underrättelse
till honom, om åtgärd vidtages utan att anmälan skett eller om
anmälan ej följts vid kyrkobokföringen.
37 §.
Är pastorsämbeten av olika mening i fråga om kyrkobokföring, inhämtas
kyrkobokföringsinspektörens råd i ärendet. Kvarstår oenigheten, hänskjriter
den myndighet som först handlagt ärendet detta till den länsstyrelse
eller det domkapitel som prövar besvär över myndighetens beslut i samma
ämne. Vid sådan underställning skall den ifrågasatta kyrkobokföringsåtgärden
anstå till dess länsstyrelsens eller domkapitlets beslut föreligger.
Länsstyrelsen eller domkapitlet kan förordna att åtgärden skall anstå till
dess lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.
Mantalsskrivning
38 §.
I denna förordning förstås med
mantalsåret det kalenderår för vilket mantalsskrivning sker,
förrättningsåret kalenderåret närmast före mantalsåret,
mantalsdagen den 1 november förrättningsåret,
mantalsskrivningsort för varje person den kommun och församling i
vilken han mantalsskrives.
39 §.
Var och eu mantalsskrives på den fastighet och i den församling, där han
rätteligen skall vara kyrkobokförd mantalsdagen, samt i den kommun där
fastigheten och församlingen är belägen. Den''som skall vara kyrkobokförd
i icke territoriell församling mantalsskrives på kyrkobokföringsfastigheten
och i den kommun och församling där fastigheten är belägen.
Den som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik på församlingen
skrivna eller utan känt hemvist mantalsskrives under samma rubrik.
Vid ändring i den kommunala indelningen sker mantalsskrivning efter
den nya indelningen första gången för det kalenderår indelningen träder i
kraft.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967
9
40 §.
Till ledning för mantalsskrivning upprättar länsstyrelsen stomme till
mantalslängd för varje territoriell församling. I stommen upptages de personer
som kan antagas bli mantalsskrivna i församlingen. Närmare föreskrifter
härom meddelas av Konungen.
Ett exemplar av stommen överlämnas före den 15 januari mantalsåret
till kommunen för att under tiden till och med den 5 februari samma år
genom kommunens styrelses försorg hållas tillgängligt för den som önskar
taga del av det.
41 §.
Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i
stomme till mantalslängd får göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivning
och av kommun i fråga som rör kommunen.
Ansökan göres senast den 5 februari mantalsåret hos den lokala skattemyndighet
som skall vidtaga den yrkade åtgärden. Ansökan bör vara skriftlig
men får göras muntligen vid inställelse hos den lokala skattemyndigheten.
42 §.
Lokal skattemyndighet prövar efter ansökan enligt 41 § eller när anledning
i övrigt föreligger huruvida viss person skall upptagas eller utelämnas
i mantalslängd. Myndigheten inför i stommen ändring, strykning eller tilllägg
som föraniedes av prövningen.
43 §.
Den lokala skattemyndigheten underskriver stommen till mantalslängd
den 1 mars mantalsåret. Längden anses därmed upprättad och justerad.
Har ansökan enligt 41 § gjorts beträffande viss persons mantalsskrivning
skickar den lokala skattemyndigheten senast den 15 mars mantalsåret
underrättelse om vad som beslutats vid mantalsskrivningen till den som
beslutet gäller och till kommunen. Sådan underrättelse skickas också när
den lokala skattemyndigheten utan ansökan beslutat i fråga om mantalsskrivning
med avvikelse från vad som upptagits i stommen till mantalslängd.
44 §.
Är lokala skattemyndigheter av olika mening om persons rätta mantalsskrivningsort,
skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län där
den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen. Personen mantalsskrives
i den församling, där han var upptagen i stomme till mantalslängd,
och kvarstår där till dess länsstyrelsens beslut eller, om länsstyrelsen förordnar,
lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.
Besvär m. m.
45 §.
Mot beslut i kyrkobokföringsärende som underställes länsstyrelse eller
domkapitel eller avser föreläggande enligt 30, 33 eller 57 § får talan icke
föras.
Talan mot beslut i annat kyrkobokföringsärende föres genom besvär
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
a.) hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser
fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring
under viss rubrik eller registrering i obefintligregister,
b) hos domkapitlet om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser
annan fråga,
c) hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av den lokala skattemyndigheten
i Stockholm eller Göteborg.
, T?Ja.n 1 frå8a om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring
under viss rubrik eller registrering i obefintligregister får föras av
den vars kyrkobokföring beröres av beslutet och av kommunen. Besvären
skall inges till länsstyrelsen. Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än
den som skall pröva besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas
I annan fråga än som avses i tredje stycket får talan föras av den som
erores av beslutet. Talan i sådan fråga får föras utan inskränkning i tiden.
Besvären skall inges till besvärsmyndigheten.
46 §.
Mot lokal skattemyndighets beslut i ärende om mantalsskrivning som
understalies länsstyrelse får talan icke föras.
Talan mot beslut av lokal skattemyndighet i annat mantalsskrivningsärende
föres genom besvär hos länsstyrelsen. Talan får föras av den vars mantalsskrivning
beröres av beslutet och av kommunen.
Besvären skall ha inkommit till länsstyrelsen senast den 15 april mantalsåret.
Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än den som skall pröva
besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas.
47 §‘
Innan underställt ärende avgöres, skall person och kommun som får föra
talan i ärendet beredas tillfälle att yttra sig.
Innan länsstyrelse eller domkapitel avgör besvärsärende inhämtas yttrande
från beslutsmyndigheten och beredes den som, förutom klaganden får
tora talan i ärendet tillfälle att avge yttrande.
Jid avgörande av kyrkobokföringsärende kan länsstyrelsen förordna om
sadan kyrkobokformgsåtgärd som ej yrkats i ärendet. I mantalsskrivningsarende
galler motsvarande i fråga om såväl kyrkobokförings- som mantalsskrivmngsåtgärd.
48 g.
Finner länsstyrelse vid prövning av fråga om rätt kyrkobokförings- eller
mantalsskrivningsort att församling i annat län kan komma i fråga, skall
yttrande inhamtas från länsstyrelsen i det andra länet. Denna länsstyrelse
kan i sitt yttrande förbehålla sig rätt till fortsatt prövning av ärendet.
År länsstyrelserna ense och har förbehåll enligt första stycket icke gjorts
avgores hela ärendet av den länsstyrelse som begärt yttrandet. I annat fall
skal denna länsstyrelse med eget slutligt yttrande i saken överlämna ärendet
till den andra lansstyrelsen för fortsatt prövning.
Är den länsstyrelse som sist handlägger ärende icke ense med länsstyrelse
om förut slutligt yttrat sig i saken, skall länsstyrelsen med eget slutligt
yttrande understalla ärendet kammarrätten. I annat fall avgör den förra
länsstyrelsen ärendet i dess helhet. 8
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
49 §.
Mot länsstyrelses beslut i ärende som underställes kammarrätten får talan
icke föras.
Talan mot annat beslut av länsstyrelse föres genom besvär
a) hos kammarrätten i fråga om mantalsskrivning, kyrkobokföringsort,
lcyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring under viss rubrik eller registrering
i obefintligregister eller om föreläggande eller utdömande av vite,
b) hos Konungen i annan fråga.
Talan mot domkapitels beslut föres genom besvär hos Konungen.
Besvär enligt andra eller tredje stycket skall inges till den myndighet som
meddelat beslutet. Har besvären ingivits till besvärsmyndigheten, utgör detta
ej hinder mot att besvären prövas, om de inkommit före besvärstidens utgång.
Beslut som avses i andra eller tredje stycket skall verkställas omedelbart,
om beslutsmyndigheten ej förordnat annat.
50 §.
Länsstyrelses beslut, varigenom mål underställes kammarrättens prÖAning,
och länsstyrelses eller domkapitels beslut, varigenom ärendet avgjorts,
skall delges person och kommun som beröres av beslutet.
I underställningsbeslut skall anges att yttrande, som part vill inge till
kammarrätten, skall ha inkommit till domstolen inom tre veckor efter det
parten fick del av underställningsbeslutet.
Länsstyrelses beslut, mot vilket talan får föras, och domkapitels beslut
skall innehålla besvärshänvisning.
51 §.
När talan förts mot länsstyrelses eller domkapitels beslut, skall beslutsmyndigheten
inhämta yttrande från folkbokföringsmyndighet, som tidigare
yttrat sig i ärendet, och bereda den som, förutom klaganden, får föra talan
tillfälle att yttra sig. Därefter skall beslutsmyndigheten skyndsamt sända
handlingarna i ärendet med eget yttrande till Konungen eller, om kammarrätten
skall pröva besvären, till denna domstol.
52 §.
Vad som enligt 47 § tredje stycket gäller för länsstyrelse äger motsvarande
tillämpning på kammarrätten vid dess prövning av mål om kyrkobokföring
eller mantalsskrivning.
Mot kammarrättens avgörande i mål enligt denna förordning får talan
icke föras.
53 §.
I ärende om rätt mantalsskrivningsort kan frågan om rätt kyrkobokföringsort
på mantalsdagen prövas även om beslutet om kyrkobokföring vunnit
laga kraft.
Har någon genom beslut som vunnit laga kraft mantalsskrivits på mer
än en ort,\an frågan om hans rätta mantalsskrivningsort prövas, om prövningen
är av betydelse i annat ärende.
54 §.
Bestämmelserna om ersättning av allmänna medel till vittne vid allmän
domstol gäller även för ersättning åt den som av länsstyrelse eller kammar
2-f
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 34
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
rätten kallats till vittnesförhör i mål enligt denna förordning. Ersättningen
stannar dock alltid på staten.
55 §.
Konungen förordnar om förfarandet vid delgivning av länsstyrelses, domkapitels
eller kammarrättens beslut eller utslag enligt denna förordning.
Särskilda bestämmelser
56 §.
Den som underlåter att göra anmälan enligt 33—35 §§ dömes, om förseelsen
ej är ringa, till böter, högst femhundra kronor.
57 §.
Om föreläggande enligt 30 eller 33 § icke efterkommes, kan pastorsämbetet
anlita biträde av länsstyrelsen. Denna kan bestämma lämpligt vite för
fortsatt försummelse och utdöma försuttet vite.
Vid underlåtenhet att enligt 23 § namnlagen den 11 oktober 1963 (nr
521) anmäla förnamn för nyfött barn som ej blivit döpt inom svenska kyrkan
äger 30 § tredje stycket och första stycket av denna paragraf motsvarande
tillämpning.
58 §.
Pastoratet skall tillhandahålla pastorsämbetet erforderlig biträdespersonal,
kontorslokaler, inventarier, materiel, tjänstetelefon och det som i övrigt
fordras för kyrkobokföringen.
59 §.
Konungen kan föreskriva att föreståndare för inrättning som avses i 23
och 24 §§ är skyldig att lämna uppgifter som fordras för kyrkobokföring
enligt nämnda paragrafer.
60 §.
Det år då allmän folkräkning sker förrättas mantalsskrivning enligt bestämmelser
som meddelas av Konungen.
61 §.
Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen överenskomma med
främmande stat om folkbokföring av enskilda personer i Sverige och i den
andra staten.
Konungen kan utfärda sådana föreskrifter utöver eller i stället för denna
förordning som fordras för tillämpningen av överenskommelse enligt första
stycket.
62 §.
Om synnerliga skäl föreligger, kan Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, efter ansökan förordna att viss person skall kyrkobokföras
eller mantalsskrivas med avvikelse från denna förordning
o*
63 §.
Närmare föreskrifter för tillämpning av denna förordning meddelas av
Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967 13
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1967. I samband med
ikraftträdandet iakttages följande.
1. Förordningen tillämpas i fråga om mantalsskrivning första gången
vid mantalsskrivning för år 1968 samt i övrigt från och med den 1 januari
1968.
2. Genom förordningen upphäves follcbokföringsförordningen den 28
juni 1946 (nr 469) med verkan, såvitt avser mantalsskrivning, från och
med den 1 oktober 1967 samt i övrigt från och med den 1 januari 1968 om
annat icke följer av punkt 7.
3. Genom förordningen upphäves från och med den 1 januari 1968 vidare
förordningen den 11 februari 1887 (nr 10) angående anmälningar om
födda barn och förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående
kyrkoböckers förande i den mån förordningarna icke upphävts genom 1 §
förordningen den 28 juni 1946 (nr 470) om ikraftträdande av folkbokföringsförordningen,
samt
förordningen den 29 maj 1964 (nr 355) om överflyttande på centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden av uppgifter, som tillkomma statistiska
centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen och centrala
uppbördsnämnden, m. m.
4. Uppdrag att vara roteombud eller ersättare för roteombud upphör vid
utgången av september 1967.
5. Stadgande, som finns i lag eller annan författning, om mantalslängdens
fastighetsliggare avser från och med mantalsskrivningen för år 1968
fastighetslängd.
6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse
som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den nya bestämmelsen
tillämpas.
7. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om talan mot beslut som
meddelats före den 1 januari 1968.
8. Ytterligare föreskrifter som fordras för denna förordnings ikraftträdande
meddelas av Konungen.
Motionsyrkanden
Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen
A. de likalydande motionerna I: 809 av herr Pettersson, Arne, och herr
Flansson, Torsten och II: 1011 av herr Hugosson m. fl., vari hemställes,
»att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 88 måtte besluta
1. att mantalsblanketternas avskaffande för städer och landskommuner
med mer än 30 000 invånare uppskjutes till dess frågan om flyttningsanmälan
samordnats med flyttningsanmälan till postverket och försäkringskassan
2.
att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam
utredning beträffande samordning av flyttningsanmälan till postverket,
försäkringskassan och folkbokföringsmyndigheten
3. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att CFU
14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967
tillsammans med berörda myndigheter och företrädare för kommunerna
får till uppgift att utreda frågan om hushållsidentifiering i den mantalsskrivna
befolkningen.»;
B. de likalydande motionerna I: 810 av herrar Schött och Enarsson och
II: 1012 av herrar Nordstrandh och Nordgren, i vilka motioner hemställés,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 88 med
förslag till folkbokföringsförordning m. m. måtte besluta
att avslå förslaget om slopande av de särskilda mantalsuppgifterna
att komplettera de föreslagna bestämmelserna med åläggande för fastighetsägare
eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad åt annan,
om skyldighet att till pastorsämbetet anmäla jämväl utflyttning
att nuvarande system med roteombud såsom medhjälpare åt pastorsämbeten
och lokal skattemyndighet skall bibehållas».
De huvudsakliga skälen för motionsyrkandena redovisas nedan. I övrigt
hänvisar utskottet till motionerna I: 810 och II: 1011.
Inledning
I propositionen anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
under rubriken Inledning följande.
Folkbokföringen sker genom en fortlöpande registrering av befolkningen
(kyrkobokföring) och genom årliga förrättningar (mantalsskrivning). Huvudbestämmelserna
härom finns i folkbokföringsförordningen den 28 juni
1946 (nr 469) (FBF). I fråga om Stockholm och Göteborg gäller särskilda
bestämmelser genom kungörelserna den 19 december 1947 (nr 944) angående
folkbokföringen i Stockholm och den 30 juni 1948 (nr 621) angående
folkbokföringen i Göteborg. Detaljbestämmelser om folkbokföringen är meddelade
i kyrkobokföringskungörelsen den 30 december 1946 (nr 801) (KBK)
och mantalsskrivningskungörelsen den 25 augusti 1947 (nr 654) (MSK).
När 1946 års folkbokföringsreform beslutades (prop. 1946:255, SÄ2U 1,
rskr 447) framstod det klart att det nya systemet borde bli föremål för
översyn sedan det varit i tillämpning under några år. Denna uppdrogs åt
1949 års folkbokföringssakkunniga, som bl. a. skulle undersöka, vilka
förbättringar av systemet som kunde vidtas, och eftersträva att åstadkomma
förenklingar av förfarande och organisation. De sakkunnigas verksamhet
upphörde vid utgången av juni 1951. Reformarbetet fortsatte genom
särskild sakkunnig i finansdepartementet och genom dåvarande statens
organisationsnämnd. Förslag har sedermera framlagts av bl. a. organisationsnämnden
i oktober 1957 och i juni 1958, av uppbördsorganisationskommittén
i olika betänkanden och promemorior samt av centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden (CFU) i betänkanden den 20 augusti
opaginerad Kontrollera mot PDF
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967
1965 om uppbördsverkens förstatligande och den 27 oktober 1965 om lokal
skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation.
På grundval av Kungl. Maj ds förslag i prop. 1963:32 angående riktlinjer
för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet, in. in.,
har 1963 års riksdag (SU 41, rskr 101) fattat principbeslut om övergång
till automatisk databehandling (ADB) för registrerings-, beräknings- och
redovisningsarbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd. ADB-systemet
avses bli genomfört vid årsskiftet 1967/68. Vid varje länsstyrelse
har påbörjats uppbyggnaden av ett datakontor. Flertalet län skall erhålla
såväl datamaskiner som maskiner för hålkortsstansning m. m. Fre län
får ADB-behandlingen utförd vid något angränsande läns maskinanläggning.
När CFU den 1 juli 1964 trädde i verksamhet och uppbördsorganisationskommittén
samtidigt upphörde, övertog nämnden bl. a. återstående
utrednings- och författningsarbete rörande folkbokföringen. Som ett led i
detta arbete har CFU den 24 januari 1966 avgett betänkandet »Ny folkbokföringsförordning
m. in.» (SOU 1966: 16).
I sitt betänkande framhåller CFU att revisionen av folkbokföringsbestämmelserna
i första hand varit författningsteknisk. I den nya folkbokföringsförordningen
har medtagits endast sådana grundläggande bestämmelser
av huvudsakligen materiell art som kräver ställningstagande från
riksdagens sida. Ett flertal av de utmönstrade bestämmelserna avses få
motsvarighet i föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande av CFU. Vid omarbetningen har hänsyn tagits
till ADB-systemet men detta påverkar författningstexten i ringa grad, beroende
på att de tekniska föreskrifterna huvudsakligen bör ges av Kungl.
Maj :t eller CFU. Vidare har CFU utgått från att den fortlöpande redovisningen
av befolkningen tills vidare alltjämt skall handhas av pastorsämbetena
genom kyrkobokföringen.
Betänkandet innehåller även vissa reformförslag av saklig natur som
syftar till en förenkling av folkbokföringsförfarandet. Främst kan nämnas
minskad anmälningsskyldighet och slopande av allmänhetens mantalsuppgifter.
Gällande bestämmelser om rätt folkbokföringsort har sakligt
sett oförändrade överförts till den nya förordningen under erinran om att
samhällsutvecklingen gör det nödvändigt att grundligt överse dessa bestämmelser
i det fortsatta utredningsarbetet inom CFU. De av CFU framlagda
författningsförslag som nu är aktuella torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende såsom bilaga.
Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen,
poststyrelsen, statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån,
riksrevisionsverket, riksskattenämnden, riksarkivet, lantmäteristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens utlänningskommission, exekutionsväsendets
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i tolv län, nämligen
Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och
Norrbottens län, domkapitlen i samtliga stift utom Visby efter hörande av
vederbörande kyrkobokföringsinspektörer, katolska biskopsämbetet, 1958
års utredning kyrka—stat, fastighetsregisterutredningen, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges
industi iföibund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsslcrivarförening,
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska pastoratens
riksförbund och Svenska prästförbundet.
Riksarkivet har bifogat yttranden från samtliga landsarkiv samt från
stadsarkiven i Stockholm och Göteborg.
Lantmäteristyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från överlantmätarna
i Östergötlands, Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län.
Överståthållarämbetet har överlämnat yttranden från stadskollegiet och
uppbördsdirektören i Stockholm. Till stadskollegiets yttrande har fogats
yttranden från statistiska kontoret och fastighetskontoret i Stockholm.
Länsstyrelsen i Stockholms län har närslutit yttranden från de lokala
skattemyndigheterna i länet samt från Solna stad och Österhaninge kommun.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från tre lokala
skattemyndigheter i länet. Länsstyrelsen i Hallands län har överlämnat
yttranden från två lokala skattemyndigheter och en kyrkobokföringsinspektör.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sitt yttrande fogat
ytti anden lrån stadskollegiet och uppbördsverket i Göteborg samt från
en häradsskrivare. Till stadskollegiets yttrande har varit fogat yttrande
från statistiska kontoret i Göteborg. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har
överlämnat yttranden från två häradsskrivare och länsstyrelsen i Norrbottens
län yttranden från samtliga häradsskrivare i länet.
Sju domkapitel har bifogat yttranden från vederbörande kyrkobokföringsinspektörer.
I i emissyttrandena har CFU:s förslag i stort sett tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.
Såsom jag framhållit i förenämnda prop. 1963:32 bör frågan om en
eventuell överflyttning från pastorsämbetena till andra myndigheter av
bestyret med folkbokföringen prövas av CFU i samråd med 1958 års utredning
kyrka—stat. Denna utredning har ännu inte tagit ställning i frågan
utan amnar ta upp den i ett kommande betänkande i ämnet. Återhållsamhet
med mera ingripande reformer i fråga om kyrkobokföringssystemet bör
därför iakttas i avvaktan på att statsmakterna kan ta ställning till frågan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967 17
om förhållandet mellan kyrka och stat och som följd darav standpunkt
kan tas i valet mellan kyrkobokföring och löpande civil folkbokföring hos
borgerlig myndighet. .
CFU:s betänkande tar inte upp bosättningsbegreppet till diskussion, bestämmelserna
om rätt folkbokföringsort är visserligen i behov av översyn
men av tidsnöd har det inte varit möjligt för CFU att ännu behandla denna
fråga. Så kommer att ske så snart omständigheterna medger.
Även om det kan bli aktuellt med en omarbetning eller möjligen en helt
ny folkbokföringsförordning sedan slutlig ställning tagits beträffande folkbokföringens
framtida administrering och bestämmelserna om ratt folkbokföringsort,
bör man ändå enligt min mening redan nu i samband med
ADB-systemets införande förenkla folkbokföringen och tillskapa en mo
dern författning i ämnet. ... „.. ,
Med hänsyn till vad nyss sagts är den föreslagna folkbokfonngsforordningen
i stort sett att se som en teknisk omarbetning av nuvarande bestämmelser.
I den mån några avvikelser från nuvarande principer for folkbokföringen
fordras för övergången till ADB-systemet regleras de i administrativ
ordning. . . ......
CFU:s förslag innebär dock på en punkt en principiell omläggning av
mera allmän betydelse. Det föreslås nämligen att mantalsskrivningen fortsättningsvis
inte skall ske på grundval av de hittills brukliga mantalsuppgifterna
från allmänheten. I stället skall mantalsskrivningen grundas pa
Jad som redan finns tillgängligt inom kyrkobokföringen eller på annat satt.
Mantalsskrivningen föreslås alltså komma att ske utan direkt medverkan
av allmänheten. En förutsättning för att denna förenklade form av mantalsskrivning
kan genomföras är dock, enligt CFU, att lamnandet av uppgifter
till kyrkobokföringen effektiviseras. Den av CFU föreslagna folkbokföringsförordningen
innehåller därför delvis nya bestämmelser om anma - ningar av olika slag till kyrkobokföringsmyndigheterna.
I det följande kommer jag att uppehålla mig främst vid frågan om slopandet
av de särskilda uppgifterna till mantalsskrivningen och vad darmed
sammanhänger i fråga om uppgifter till ledning för kyrkobokföringen
övrigt kommer jag att särskilt beröra huvudsakligen blott de delar av folkbokföringsförfarandet
där en ny folkbokföringsförordning kan sagas antingen
innebära materiell ändring av vad som f. n. gäller eller dar sadan
ändring ifrågasatts av CFU eller vid remissbehandlingen av CFU:s beI
övrigt får jag beträffande förslaget hänvisa till CFU:s betänkande i
frågan. Detta betänkande innehåller bl. a. utförliga redogörelser for gällande
bestämmelser på området.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr U år 1967
Gällande ordning
o
Mantalsskrivning
Utskottet hänvisar till propositionen s. 22_23.
Anmälningsskyldighet m. m.
Utskottet hänvisar till propositionen s. 23_26.
CFU:s förslag
Mantalsskrivning
Utskottet hänvisar till s. 26—29.
Anmälningsskyldighet m. m.
Utskottet hänvisar till propositionen s. 29_34.
Remissyttrandena
Mantalsskrivning
Utskottet hänvisar till s. 35—38.
Anmälningsskyldighet m. m.
Utskottet hänvisar till propositionen s. 38_48.
Departementschefen
I den allmänna motiveringen anför departementschefen följande.
Folkbokföringen består av två led, kyrkobokföringen som är en löpande
registrering och mantalsskrivningen som är en årlig förrättning. Kyrkobokföringen
skots av församlingens pastor. Som jag tidigare framhållit bör inte
fragan om att överflytta kyrkobokföringen på civil myndighet tas upp i
detta sammanhang. En utgångspunkt vid utformningen av den nya folkbokfonngsförordningen
är därför att pastorsämbetena tills vidare behålls som
lokala folkbokföringsmyndigheter och har hand om kyrkobokföringen som
en löpande folkbokföring. Folkbokföringsmyndigheter i övrigt skall vara de
lokala skattemyndigheterna, länsstyrelserna, domkapitlen och CFU.
opaginerad Kontrollera mot PDF
19
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
Kyrkobokföringen utgör underlag för mantalsskrivningen. Kyrkobokföringen
är alltså den primära folkbokföringen. Mantalsskrivningen har ingen
självständig betydelse utan endast en kontrollfunktion, nämligen beträffande
flyttningsanmälan. För att möjliggöra denna kontroll är allmänheten
skyldig att avge särskild skriftlig in an talsuppgift. Dessa uppgifter
har haft sitt berättigande i det hittillsvarande systemet med dess mindre
effektiva anmälningsförfarande, främst som kontroll av kyrkobokföringen.
Huvudsyftet med mantalsskrivningen bör dock vara att konstatera var en
person bort vara kyrkobokförd en viss dag, mantalsdagen, för att sedan till
bosättningen denna dag kunna knyta rättsverkningar av olika slag.
CFU:s förslag innebär att mantalsuppgifterna slopas. Ytterst grundar
sig detta förslag på att de av CFU föreslagna förbättringarna av systemet
med flyttningsanmälan i stort gör mantalsuppgifterna obehövliga.
En stor majoritet bland remissinstanserna har uttryckligen tillstyrkt
att mantalsuppgifterna slopas. Ett icke ringa antal remissinstanser har dock
på olika grunder avstyrkt en sådan åtgärd.
För avskaffandet av mantalsuppgifterna har anförts tungt vägande skäl.
Jag vill i första hand erinra om att ca 3 milj. personer årligen måste anskaffa,
fylla i och lämna in mantalsblanketter som upptar mer än 6 milj.
personer. Av sistnämnda antal är det endast ca 1/2 milj. som flyttar. Av
dessa flyttande är det endast ett relativt litet antal som underlåtit att anmäla
flyttning till kyrkobokföringen. Att på grund av denna minoritet försumliga
ålägga närmare 3 milj. lojala medborgare en uppgiftsplikt som
för deras del är helt onödig kan enligt min mening inte anses rimligt. Den
som bor kvar i sin bostad bör inte besväras med att årligen skriva till myndigheterna
och omtala att han alltjämt bor kvar. Inte heller bör den som
ordentligt lämnat skriftlig flyttningsanmälan åläggas att senare dubblera
denna anmälan genom en mantalsuppgift.
Mantalsuppgifterna utgör även ett psykologiskt hinder för flyttningsanmälan
i rätt tid. Det torde vara allmänt känt att åtskilliga personer helt
underlåter flyttningsanmälan i visshet om att deras ändrade bosättning
ändå kommer till synes genom mantalsuppgiften som de måste lämna
senare under året.
Ett annat väsentligt skäl för att slopa mantalsuppgifterna är enligt min
mening den arbetsbörda som dessa uppgifter orsakar myndigheterna. Jag
avser här tryckning och distribution av 3 milj. blanketter, insamling och
sortering av dessa samt jämförelse av uppgifterna med nära 8 milj. personakter.
Kostnaderna för dessa arbetsmoment är avsevärda. Arbetet och kostnaderna
står inte i rimlig proportion till det resultat som vinns. Enligt min
mening bör det krävas mycket starka skäl om man trots dessa omständigheter
ändå vill ha kvar mantalsuppgifterna.
Flertalet av de remissinstanser som vill behålla mantalsuppgifterna synes
utgå från att flyttningsregistreringen inte blir tillräckligt effektiv.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
Onekligen blir det i det nya systemet viktigare än hittills att flyttningsanmälan
görs i rätt tid. Det bör därför göras kraftiga ansträngningar att
förbättra allmänhetens insats härvidlag. Vidare bör aviseringen myndigheterna
emellan ägnas ökad uppmärksamhet. Redan nu förekommer visst
samarbete med posten från folkbokföringsmyndigheterna för att utnyttja
de anmälningar om ändrad adress som inkommer till postverket. Till frågan
om aviseringsplikt för postverket och andra myndigheter får jag återkomma
i ett senare sammanhang. Beträffande allmänhetens medverkan kommer
jag i det följande att förorda möjlighet till telefonanmälan samt upplysningsverksamhet
och obligatorisk bostadsanmälan. Med dessa åtgärder
är jag övertygad om att anmälningsfrekvensen kommer att öka och att
myndigheterna får erforderlig kännedom om flyttningar. Därmed torde
något behov av särskilda mantalsuppgifter inte kvarstå. Det bör tilläggas att
man knappast genom att behålla skyldigheten att lämna mantalsuppgift
kan komma till rätta med personer som avsiktligt vill hålla sig undan. I
detta hänseende utgör en ovillkorlig bostadsanmälan från fastighetsägarnas
sida en bättre kontroll.
Som en allvarlig invändning mot slopandet av mantalsuppgifterna har
från ett par håll betecknats det förhållandet, att en sämre folkbokföring
leder till att röstlängderna blir mer inaktuella. Med anledning härav vill
jag framhålla att den flyttande med hänsyn till sin rösträtt alltid har ett
starkt intresse av att anmäla flyttning — något som tydligt bör framhållas
i upplysningsbroschyrer och liknande.
Ett annat personligt intresse som är knutet till flyttningsanmälan är den
kommunala utdebiteringen. Detta intresse är dock inte entydigt. Visserligen
förekommer fall då en flyttande underlåter att anmäla inflyttning
därför att inflyttningskommunen har en högre kommunal utdebitering. Den
typ av befolkningsomflyttning vi haft under senare år torde emellertid innebära
att flyttningar i stor utsträckning sker från landsbygdskommuner
med hög utdebitering till större städer med lägre utdebitering. I dessa fall
1 öreligger alltså ett klart intresse för den flyttande att snarast anmäla flyttningen.
Från häradsskrivarhåll har gjorts gällande att debiteringen av preliminär
skatt skulle försvåras genom att lokal skattemyndighet inte får reda på när
övergång skall ske från A- till B-skatt eller vice versa. Det gäller här ett
mycket litet antal personer. Den olägenhet som påpekats här och vars betydelse
inte skall överdrivas får ses mot bakgrunden av de vinster i andra
hänseenden som uppkommer för mantalsskrivningsförrättarna genom att
de slipper hanteringen av mantalsuppgifterna.
''V idare har mot CFU:s förslag invänts att det medför ökat arbete för kommunerna
genom intensifierad intressebevakning från deras sida. En sådan
ökning av intressebevakningen anser jag emellertid önskvärd även om man
skulle behålla mantalsuppgifterna. Att detta i sin tur kan leda till en ök
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 b år 1967 21
ning av antalet mantalsskrivningsprocesser är följdriktigt och kan knappast
betecknas som en nackdel som motiverar behållandet av mantalsuppgifterna.
Från processuell synpunkt har visserligen gjorts gällande att
mantalsuppgiften innefattar ett yrkande om mantalsskrivning. Ett slopande
av ett sådant »yrkande», som inte f. n. besvaras av myndigheterna, leder
dock inte till någon rättsförlust. Liksom hittills skall allmänheten kunna
ta del av stommarna till mantalslängd, när de framläggs för granskning.
Tillfälle bereds härigenom för yrkanden i fråga om mantalsskrivningen.
Statistiska synpunkter har också anförts mot slopandet av mantalsuppgifterna.
Det har därvid gjorts gällande att mantalsuppgifterna utgör ett
viktigt underlag för den kommunala förvaltningen och planeringen. Det
bör dock enligt min mening inte komma i fråga att av den anledningen behålla
mantalsuppgifterna, när det är alldeles klart att de inte längre behövs
för sitt egentliga ändamål, nämligen en riktig folkbokföring. De statistiska
synpunkterna får dock inte förbises men de bör tillgodoses på annat
sätt än genom årliga mantalsuppgifter. Jag finner det rimligt att kommunerna
får möjlighet att av fastighetsägarna inhämta de uppgifter som behövs
för den kommunala planeringen och som de hittills erhållit ur mantalsuppgifterna.
Riksdagens bemyndigande torde därför i detta sammanhang
böra utverkas för Kungl. Maj :t att medge kommun att från fastighetsägare
inhämta de uppgifter om fastigheterna som behövs för sådan
planering.
En annan invändning av statistisk natur är att man förlorar en årlig uppgift
om yrke. Med anledning härav vill jag framhålla att sådana årliga uppgifter
med bättre tillförlitlighet redan nu inhämtas ur självdeklarationerna
som utgör grund för fördelningen efter yrkestillhörighet i den nuvarande
statistiken över inkomsttaxeringen. Av deldarationsmaterialet framgår även
arbetsgivare och arbetsplatser på ett bättre sätt än vad som nu kommer
till uttryck i mantalsblanketterna.
Med eu viss periodicitet skall dock en motsvarighet till mantalsuppgiften
återkomma. Jag förutsätter nämligen att folk- och bostadsräkning, som
f. n. i regel hålls vart femte år, med hänsyn till den snabba samhällsutvecklingen
skall ske i ungefär samma utsträckning som hittills. Det utförliga
material som då inkommer bör givetvis användas för att kontrollera folkbokföringens
riktighet. Även detta minskar behovet av mantalsuppgifter
under de år som ligger mellan folkräkningsåren.
Vid avvägningen av skälen för och emot avskaffandet av mantalsuppgifterna
finner jag — i likhet med CFU och flertalet remissinstanser — att
övervägande skäl talar för att mantalsuppgifterna slopas. Jag föreslår därför
att bestämmelserna om mantalsuppgifter utmönstras ur folkbokföringslagstiftningen.
Detta får givetvis vissa följdverkningar i fråga om mantalsskrivningsförfarandet
till vilka jag återkommer i specialmotiveringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967
En på detta sätt förenklad mantalsskrivning förutsätter att allmänheten
fullgör den anmälningsskyldighet som föreligger beträffande
kyrkobokföringen. För att uppnå en effektivisering på detta område föreslår
CFU flera åtgärder. De bygger på den enligt min mening riktiga grundsatsen
att allmänhetens frivilliga medverkan lättast vinns genom att man
söker göra skyldigheten så lite betungande som möjligt.
Anmälningsskyldigheten är f. n. mycket formbunden. I regel föreskrivs
personlig inställelse hos pastor. Skriftlig anmälan är pastor inte skyldig att
godta, inte ens om den är fullständig. Författningen innehåller endast en
rekommendation att pastor »bör» godta sådan anmälan om den är tillförlitlig.
CFU :s förslag innebär att man skall slopa kravet på personlig inställelse
och att telefonanmälan får godtas. Pastor skall dock ha rätt att kräva
skriftlig bekräftelse. Vid remissbehandlingen har slopandet av kravet på
personlig inställelse tillstyrkts i princip men några remissinstanser har förordat
undantag för anmälan om invandring. När det gäller godtagande av
telefonanmälan har flertalet remissinstanser tillstyrkt men några uttalat
farhågor för missuppfattningar och risk för obehöriga anmälningar.
Enligt min mening är tiden nu inne att på folkbokföringens område slopa
kravet på personlig inställelse, i likhet med vad som skett på andra förvaltningsområden.
För allmänheten innebär det ofta en stor tidsbesparing att
inte behöva inställa sig personligen på pastorsexpedition. Från psykologisk
synpunkt måste det anses vara en vinning att anmälan kan ske på telefon,
eftersom man då kan räkna med att få in anmälan mycket snabbare än nu.
Vidare bör man uppnå att mindre företagsamma personer gör anmälan som
de annars inte skulle ha kommit sig för alt göra. Som huvudregel bör därför
stadgas att anmälan skall göras muntligen eller skriftligen. Även skriftlig
anmälan bör underlättas genom att man tillhandahåller enkelt och lämpligt
utformade blanketter både hos myndigheter och på arbetsplatser.
Med hänsyn till de påtalade riskerna för missuppfattningar, skenskrivningar
och rena okynnesanmälningar vid telefonpåringningar bör dock pastorsämbetet
äga rätt att begära skriftlig bekräftelse. I regel torde det räcka
med en enkel kontrollringning från pastorsämbetets sida. Undantagsvis bör
dock pastorsämbetet i stället få kräva personlig inställelse om alldeles särskilda
omständigheter föreligger och det anses nödvändigt för att få uppgifter
för en riktig kyrkobokföring. Därmed har man även tillgodosett de
önskemål som från några håll framförts beträffande utlänningar med större
språksvårigheter. Någon allmän inställelseplikt för utlänningar får dock
denna undantagsbestämmelse inte leda till. Har bekräftelse inte erhållits
inom den tid pastorsämbetet angett, bör ämbetet fritt få pröva om anmälan
skall anses förfallen eller inte.
Det ligger i sakens natur att inställelse liksom hittills får ske genom ombud.
Detta är en så allmängiltig förvaltningsrättslig grundsats att den inte
behöver komma till särskilt uttryck i en folkbokföringsförfattning.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34- år 1967 23
Anmälan om flyttning inom landet skall enligt nuvarande ordning
göras i både utflyttnings- och inflyttningsförsamlingen. Därvid skall
pastor i utflyttningsförsamlingen utfärda ett särskilt flyttningsbetyg som
skall företes i inflyttningsförsamlingen. CFU har föreslagit att anmälan skall
göras endast i inflyttningsförsamlingen och att flyttningsbetygen avskaffas.
Detta förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts så gott som enhälligt.
Från några håll har dock invänts att ett sådant system skulle medföra
onödiga felrisker, en allmän osäkerhet och ökat arbete för pastorsämbetena.
I fråga om dessa invändningar vill jag framhålla att möjligheten till telefonanmälan
från den flyttande i regel torde leda till en betydligt snabbare
registrering av en flyttning och att flyttningar anmäls som annars
inte skulle ha anmälts. Sedan sådan anmälan gjorts kan pastorsämbetet i
inflyttningsförsamlingen rekvirera personakten från den utflyttningsförsamling
som uppgetts av den flyttande. Skulle därvid fel utflyttningsförsamling
kontaktas kan dock mottagaren med datakontorets hjälp vidarebefordra
personaktsbeställningen till den rätta utflyttningsförsamlingen.
Någon ökad felrisk eller osäkerhet anser jag därför inte behöva befaras.
Inte heller kan det bli en ökad arbetsbörda för pastorsämbetena eftersom
de slipper att utfärda flyttningsbetyg. Genom CFU:s förslag slipper man
den nuvarande dubbelanmälningen vilket måste innebära en lättnad för såväl
allmänheten som pastorsämbetena. Jag ansluter mig därför till CFU:s
förslag att avskaffa flyttningsbetyget och anmälan i utflyttningsförsamlingen.
I fråga om inflyttning från utlandet innebär CFU:s förslag
inte någon ändring i vad som nu gäller. Anmälningstiden har en remissinstans
föreslagit förlängd från två till tre veckor. En sadan förlängning kan
enligt min mening inte anses motiverad med det förenklade anmälningssätt
jag föreslagit. Jag tillstyrker därför att de nuvarande invandringsbestämmelserna
lämnas i princip oförändrade. Kravet på företeende av utländskt
flyttningsbetyg eller motsvarande utländska handlingar innebär som tidigare
antytts inte något absolut krav på personlig inställelse. Om handlingarna
sänds per post till inflyttningsförsamlingen, kan pastorsämbetet på grundval
av handlingarna ta ställning till frågan om personlig inställelse påkallas.
För underlättande av anmälningsplikten bör tvåspråkiga anmälningsblanketter
finnas även på större arbetsplatser. Dessa frågor är emellertid av
sådan natur att de kan regleras utan bestämmelse i folkbokföringsförordningen.
Beträffande anmälan om flyttning till utlandet har CFU
i syfte att vinna större stabilitet i registreringssystemet föreslagit vissa
ändringar som jag också vill tillstyrka. Har den flyttande för avsikt
att stadigvarande bosätta sig i utlandet, skall han anmäla detta
före utresan. Om resan inställs eller uppskjuts anmäls detta senast den
24
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
uppgivna dagen för utresan med verkan att han kvarstår som kyrkobokförd.
Som utflyttningsdag skall gälla dagen efter den uppgivna utresedagen.
Sker anmälningen först sedan bosättningen i utlandet ägt rum, gäller som
utflyttningsdag i stället den dag då anmälan inkom till pastorsämbetet.
Förslaget innebär att bestämmelserna om utfärdande av utvandringscertitikat
och utvandringsbevis m. in. slopas. Nuvarande bestämmelser om utvandringsbevis
som utfärdas i passkontroll kan i praktiken inte tillämpas
bl. a. på grund av att Sverige numera inte har för ändamålet lämpad övervakning
vid gränserna mot de nordiska länderna. Termerna »utvandrare»
och »utvandring» bör i enlighet med CFU:s förslag slopas såsom mindre
adekvata. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enighet numera föreligger
om texten till ett avtal om internordiska flyttningsbetyg och att det
system som avses gälla vid flyttning inom Norden bör kunna tillämpas
fr. o. m. nästa år.
Frågan vem som skall få anmäla utvandring har upptagits av ett par remissinstanser.
Här boende föräldrar och andra nära anhöriga kan i regel
meddela att den utflyttade är stadigvarande bosatt i utlandet. I enlighet
med vad jag tidigare anfört om rätten att anlita ombud bör givetvis anhöriga
få göra sådan anmälan utan att något uttryckligt stadgande härom
behövs.
Enligt nuvarande ordning skall inkommet utvandringsbevis leda till att
utvandraren omedelbart avregistreras från församlingsboken. Har utvandraren
inte anmält utvandringen avregistreras han först efter två mantalsskrivningar.
Denna regel har lett till att en mängd utlänningar belastat
boken över obefintliga trots att de definitivt lämnat riket och strängt taget
inte längre borde förekomma i den svenska folkbokföringen. CFU föreslår
att utländska meaborgare skall kunna avregistreras omgående, om pastorsämbetet
efter samråd med den lokala skattemyndigheten finner sannolika
skäl tala för att utlänningen inte längre är bosatt inom riket.
Även enligt min mening är det angeläget att man från folkbokföringssynPunkt
kommer till rätta med denna dolda emigration av utlänningar. I likhet
med remissinstanserna vill jag därför i princip tillstyrka den föreslagna
snabbare avregistreringen av dessa utlänningar. Jag vill framhålla att aviegistreringen
inte är knuten till tiden för mantalsskrivningen utan kan ske
när som helst under året så snart kriterierna för avregistrering föreligger.
Därvid bör i enlighet med CFU:s förslag föreskrivas samråd med den lokala
skattemyndigheten. Såsom påpekats vid remissbehandlingen kan det vara
av stort värde med samråd även med försäkringskassor och framför allt
statens utlänningskommission. Dessa frågor bör regleras i de särskilda föreskrifter
som behövs för tillämpningen av den föreslagna folkbokföringsförordningen.
När det gäller svensk medborgare delar jag CFU:s uppfattning att det saknas
anledning att ändra nuvarande regler. Han skall således inte kunna
25
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
avregistreras ur församlingsboken förrän pastorsämbetet vid två mantalsskrivningar
i följd vunnit säker upplysning att han är stadigvarande bosatt
på utrikes ort. Saknas sådan upplysning skall han i stället överföras till ohefintligregister.
Frågan om en person är bosatt i Sverige eller inte får rättsverkningar
i olika hänseenden. Riksdagens justitieombudsman har i en framställning
påtalat att bosättningsreglerna inte är desamma inom skatterätten och sociallagstiftningen.
Denna fråga är så omfattande att dess lösning torde
fordra en särskild utredning och den torde få anmälas i annat sammanhang.
Också det av domkapitlet i Västerås påpekade missbruket av svenska
socialförmåner bör därvid beaktas.
I syfte att få effektiv kontroll över att flyttningsanmälningarna verkligen
görs infördes redan år 1946 s. k. b o s t a d s a n in ä 1 a n, dvs. skyldighet
för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet som upplåtit bostad
till annan att anmäla inflyttning i bostaden. I likhet med CFU och remissinstanserna
anser jag det viktigt att man behåller den kontroll som bostadsanmälan
utgör.
Från skyldigheten att göra bostadsanmälan har CFU föreslagit undantag
för de fall att den flyttande själv anmält flyttning eller fortfarande skall vara
kyrkobokförd på annan fastighet. Mot dessa undantag har det vid remissbehandlingen
framkommit kritik som synes värd beaktande. Det kan enligt
min mening inte rimligen åläggas en fastighetsägare att pröva om den inflyttade
rätteligen skall vara bokförd på annan fastighet. Inte heller kan
det vara lämpligt att tvinga fastighetsägaren att fråga hyresgästen om denne
själv gjort flyttningsanmälan och att dessutom sedan hos pastorsämbetet
behöva kontrollera att hyresgästens jakande svar varit riktigt. Om hyresgästen
svarar nekande, skulle fastighetsägaren bli tvungen att senare återkomma
med nya förfrågningar. På grund härav och med hänsyn till det straffansvar
som jag föreslår för underlåten bostadsanmälan bör denna anmälningsskyldighet
göras ovillkorlig. Tillräckliga skäl att utvidga anmälningsskyldigheten
till att avse även utflyttning, vilket föreslagits från haradsskrivarhåll,
anser jag inte föreligga, särskilt som jag föreslagit slopande av
den flyttandes egen skyldighet att göra anmälan i avflyttningsförsamlingen.
Anmälningstiden har CFU föreslagit förlängd från 14 till 30 dagar. I och
med att bostadsupplåtaren enligt mitt förslag inte skall avvakta att den flyttande
själv gör anmälan har skälen till en sådan förlängning bortfallit. Jag
föreslår därför att anmälningsfristen anges till två veckor. Liksom nu bör
tidsfristen inte räknas redan från dagen för uthyrningen utan forst från dagen
för inflyttningen, eftersom uthyrningen i och för sig inte kan konstituera
någon ny kyrkobokföring. Av detta skäl kan det inte heller komma i
fråga att omvandla bostadsanmälan till en uthyrningsanmälan.
För bostadsanmälan bör finnas ändamålsenligt utformade blanketter.
Det ankommer på CFU att närmare utforma dessa blanketter.
26
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
Den nuvarande skyldigheten för fastighetsägare att lämna uppgifter på
särskild förfrågan bör i enlighet med CFU:s förslag behållas. Däremot är
det onödigt att som en ytterligare kontroll behålla arbetsgivares anmälningsskyldighet.
Den som försummat att anmäla flyttning skall enligt nuvarande bestämmelser
i första hand anm an as av pastor att fullgöra sin skyldighet
eller föreläggas att meddela erforderliga upplysningar. Efterkommes inte
anmaning eller föreläggande kan pastor i stället tillgripa s. k. tredskoskrivnmg>
dvs. utan hans vidare hörande kyrkobokföra honom, om sannolika
skäl talar för alt flyttning ägt rum och erforderliga uppgifter inhämtats.
Tredskoskrivning är ett enkelt och praktiskt förfarande som leder till
snabbare och aktuellare kyrkobokföring. Emellertid har förfarandet anvants
i ringa utsträckning. En ökad användning av tredskoskrivningen är
önskvärd för att motverka den eftersläpning inom kyrkobokföringen som
uppkommer genom underlåtenheten att avge flyttningsanmälan. Jag tillstyrker
därför CFU:s allmänt accepterade förslag att pastors anmaningsförfaiande
slopas såsom onödigt och att tredskoskrivning skall tillgripas redan
1 föi sta hand, sa snart förutsättningarna därför föreligger.
På sätt CFU föreslagit bör pastorsämbetet vara skyldigt att bereda den
nyinflyttade tillfälle att yttra sig utom när flyttningen sker inom samma
församling eller kommun. En remissinstans har ifrågasatt om inte pastorsämbetet
bör åläggas att motivera ett beslut som strider mot vederbörandes
önskningar och att han därefter skulle höras ånyo. Ett sådant förfarande
skulle enligt min mening vara alltför tyngande. I stället bör den skriftliga
underrättelsen om tredskoskrivningsbeslutet i enlighet med kammarrättens
förslag kompletteras med en besvärshänvisning oavsett om den kyrkobokförde
yttrat sig eller inte och oavsett om han bestritt eller godtagit
den ifrågasatta kyrkobokföringen. Jag delar även kammarrättens uppfattning
att det saknas anledning att delge beslutet med kommun.
För det fall att tredskoskrivning i brist på uppgifter inte kan vidtas måste
man behålla den nuvarande skyldigheten för pastorsämbete att förelägga
den flyttande att lämna behövliga uppgifter. En skärpning av förutsättningarna
för sådant föreläggande i enlighet med CFU:s förslag kan inte anses
behövlig eller lämplig när mantalsuppgifterna samtidigt slopas. Det kan
således räcka med ett blott antagande att flyttning skett. Föreläggande bör
få meddelas även när flyttningsanmälan visserligen gjorts men är bristfällig
och behöver komplettering.
En länsstyrelse har föreslagit att även pastorsämbete skall få förelägga
vite vid underlåtenhet att efterkomma föreläggande. En sådan befogenhet
kan enligt min mening inte anses vare sig lämplig eller önskvärd med hänsyn
till att pastorsämbetet ju även är en kyrklig myndighet. Befogenheten
att förelägga vite bör därför tillkomma endast länsstyrelse.
I forsta hand bör pastor givetvis underrätta den flyttande om hans an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3& år 1967 27
mälningsskyldighet genom en formlös erinran i vanligt brev. Föreläggande
bör emellertid delges mera formellt, dvs. i regel i rekommenderat brev med
mottagningsbevis. Delgivningsbestämmelserna bör kunna tas in i tillämpningsföreskrifter
till förordningen.
För underlåtenhet att göra flyttningsanmälan och bostadsanmälan stadgas
nu bötesstraff. Vad först angår bostadsanmälan råder i stort sett
enighet om att straffsanktion bör behållas. Detta är desto angelägnare som
mitt förslag innebär att skyldigheten att lämna bostadsanmälan görs ovillkorlig.
Vad härefter angår flyttningsanmälan har från en del remissinstanser
framförts kritik mot CFU:s förslag att slopa straffsanktionen.
De skäl CFU här anfört finner jag inte övertygande. När en stor del av
reformens syfte är att åstadkomma en effektivisering av anmälningsplikten
bör man inte samtidigt efterge den påtryckningsmöjlighet som ligger i ett
straffansvar. Även om påföljd sällan behövt utdömas verkar bestämmelsen
positivt genom sin blotta existens. Från rättsvårdssynpunkt får det anses
betänkligt att ansvar inte skulle ådömas den primärt anmälningsskyldige
utan endast den sekundärt uppgiftsskyldige. Jag föreslår därför att böter
skall kunna ådömas också den som underlåtit göra flyttningsanmälan.
Bötesstraffets maximibelopp bör höjas till 500 kr.
För att få effektivitet i anmälningssystemet krävs även andra åtgärder
än dem jag föreslagit i lagstiftningshänseende. Det äi angeläget
att CFU låter bedriva upplysningsverksamhet genom massmedia och genom
spridning av anslag i offentliga lokaler. Som jag tidigare påpekat är
det också viktigt att lämpligt utformade anmälningsblanketter finns tillgängliga
för allmänheten hos myndigheter och på en del arbetsplatser.
För intern kontroll bör i enlighet med CFU:s förslag införas skyldighet
för de lokala skattemyndigheterna att meddela pastorsämbetena upplysning
om iakttagna adressändringar, i likhet med vad som gäller pastorsämbetena
inbördes. Även postverket synes kunna medverka i samband med permanenta
adressanmälningar till posten. Frågan om postverkets medverkan är
dock alltjämt under utredning och ställning härtill kan tas tidigast i samband
med att de övriga nu berörda frågorna om aviseringplikt regleras.
Vad slutligen angår rom ers k- katolsk a församlingars rätt
till egen kyrkobokföring, så föreligger f. n. sådan rätt för fem av de sju
församlingarna. Rätten är dock inskränkt till födelsebok samt död- och
begravningsbok.
Innebörden av CFU:s förslag är att de katolska församlingarnas kyrkoböcker
och de bevis som utfärdas enligt dessa böcker förlorar officiellt
vitsord. Vidare måste födelse och dödsfall anmälas till pastorsämbete i svenska
kyrkan. Ett sådant slopande har katolska biskopsämbetet ansett böra
begränsas till den civila bokföringen i egentlig bemärkelse, dvs. flyttning,
födelse, borgerlig vigsel o. d. som icke sker under kyrklig ritual. Biskops
-
28 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
ämbetet har därvid hävdat att de katolska pastorsämbetena bör tillerkännas
befogenhet att utfärda bevis med officiellt vitsord, grundade på gällande
katolska kyrkoböcker. Vidare har biskopsämbetet funnit det orimligt att
katolska trosbekännare skall behöva vända sig till protestantiskt pastorsämbete
för att erhålla intyg.
Hänsyn till religionsfriheten har chefen för justitiedepartementet redan
vid religionsfrihetslagens tillkomst år 1951 ansett inte böra utgöra hinder
för slopandet av rätten till kyrkobokföring, om sådant slopande betingas
av praktiska synpunkter. I likhet med utredningen kyrka-stat anser jag
att det knappast från religionsfrihetssynpunkt kan hävdas att varje trossamfund
skall äga ombesörja folkbokföringen för sina medlemmar. Följaktligen
har inte heller t. ex. de fria evangeliska samfunden egen kyrkobokföring.
Man bör självfallet sträva efter att åstadkomma ytterligare
enhetlighet inom folkbokföringen.
När det gäller invändningen att den personliga kontakten med protestantiskt
pastorsämbete skulle kännas kränkande för en katolik, vill jag
erinra om att jag i det föregående tillstyrkt CFU:s förslag att slopa kravet
på personlig inställelse. En anmälan kan den anmälningsskyldige f. ö. låta
ske genom det katolska pastorsämbetets försorg och slipper då direktkontakten
med en svenska kyrkans pastorsexpedition. Han kan även beställa
mtyg och sköta alla andra kontakter genom det katolska pastorsämbetet.
Den anmälningsskyldige bör ha i minnet att pastorsexpeditionen i
detta fall agerar som folkbokföringsmyndighet och icke som kyrklig myndighet.
Jag förutsätter att den som handlägger en folkbokföringsfråga på
en pastorsexpedition är medveten om detta och noga skiljer mellan sin
uppgift i folkbokföringen och i den kyrkliga tjänsten. Några betänkligheter
från religionsfrihetssynpunkt anser jag därför inte kvarstå mot förslaget.
I likhet med CFU och statistiska centralbyrån anser jag att starka praktiska
synpunkter, främst kravet på en fastare organisation och kontroll,
talar för att all folkbokföring sker hos samma folkbokföringsmyndigheter,
dvs. ännu så länge hos svenska kyrkans pastorsexpeditioner. Jag föreslår
därför att de romersk-katolska församlingarnas rätt till egen kyrkobokföring
skall upphöra. Jag är dock angelägen om att framhålla att dessa och
andra församlingar av främmande trosbekännare alltjämt är oförhindrade
att fortsätta att för eget bruk föra vilka kyrkoböcker de vill och även att
utfärda bevis, låt vara att dessa bevis kommer att sakna officiellt vitsord.
När det gäller tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna
i denna del saknas anledning att avvakta folkbokföringens eventuella överflyttande
på civil myndighet. Som statistiska centralbyrån framhållit är det
angeläget att ikraftträdandet sker utan dröjsmål. Jag föreslår därför att
bestämmelserna träder i kraft samtidigt med den nya folkbokföringsförordningen.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 dr 1967
29
Specialmotivering till förslaget till folkbokföringsförordning
Utskottet hänvisar till propositionen s. 59—89.
Motionerna
I motionerna I: 809 och II: 1011 anförs bl. a. att det nuvarande systemet
innebär att samtliga hushåll tvingas lämna mantalsuppgifter även om någon
förändring icke har ägt rum sedan föregående mantalsskrivning. Det
är således endast för dem som flyttat under året och underlåtit att lämna
flyttningsanmälan som mantalsblanketten fyller en väsentlig funktion, om
man betraktar den enbart ur mantalsskrivningssynpunkt. Antalet personer
som årligen byter vistelseort utgör emellertid cirka eu halv miljon. Om
mantalsskrivningen i framtiden skall bygga på den faktiska bosättningen
är det enligt motionärerna avgörande att personer som flyttar verkligen anmäler
detta till folkbokföringsmyndigheten. Erfarenheten av det sätt på
vilket de flyttande nu fullgör sin skyldighet gör, att man hyser stor oro
för de konsekvenser förslaget kan få, när det gäller precisionen i mantalsskrivningen.
Motionärerna hänvisar i sammanhanget till ett diagram som
visar registreringen av flyttningarna till och från Göteborg under åren 1964
_1966 och varav framgår att huvudparten av flyttningarna upptäcktes i
samband med mantalsskrivningsförfarandet. Detta är, anfor motionärerna
icke något unikt för Göteborg utan förhållandet är detsamma i alla större
städer. De föreslagna förenklingarna beträffande flyttningsanmälan anses
inte vara till fyllest för att säkra en god precision i mantalsskrivningen. En
samordning av anmälningsförfarandet till postverket, försäkringskassan
och folkbokföringsmyndigheten skulle enligt motionärernas mening kunna
lösa detta problem. De anser att eftersom så många rättsverkningar ar
knutna till mantalsskrivningen måste en dylik samordning ske innan man
avskaffar mantalsblanketten i förslagsvis städer och landskommuner med
mer än 30 000 invånare.
Motionärerna anför i fortsättningen bl. a. att de uppgifter som kunnat
hämtas från mantalsblanketterna och huvudförteckningarna kommit till
användning som underlag för den kommunala planeringen. I propositionen
har hänsyn härtill tagits så till vida att kommunerna får möjlighet att av
fastighetsägarna inhämta vissa uppgifter som behövs för den kommunala
planeringen. Avskaffandet av mantalsblanketten innebär dock enligt motionärernas
mening en väsentlig försämring ur statistisk synpunkt, eftersom
blanketten upptagit hushållets samtliga individer. I de magnetband, dar
CFU lagrar data om de mantalsskrivna individerna, finns ingen möjlighet
att identifiera hushållet. Eftersom den kommunala planeringen och då inte
30
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
minst bostadsbyggandet avser att tillgodose inte bara individ- utan även
hushållsbehov har hushållsanalyser och urvalsundersökningar på hushållsbasis
i stor utsträckning under senare år baserats på mantalsblanten.
Det torde dock, anför motionärerna, inte vara tekniskt omöjligt att
möjliggöra hushållsidentifikation i CFU:s magnetband. Behovet av hushållsstatistisk
information torde i stor utsträckning öka, inte minst med
tanke på vad som kommer att föreslås i den aviserade hyreslagen. Enligt
motionärernas mening bör därför uppdras åt CFU att tillsammans med
övriga berörda statliga myndigheter och företrädare för kommunerna lösa
denna fråga, som även sammanhänger med fastighets- och lägenhetsregistreringen.
I motionerna 1: 810 och II: 1012 anförs — efter redogörelse för vissa i
ärendet avgivna remissvar — att tveksamheten i de tillstyrkande remissyttrandena
och kraften i de avstyrkande remissyttrandena har sådan tyngd
att enligt motionärernas mening något slopande av mantalsuppgifterna inte
bör komma i fråga, i vart fall icke för närvarande.
Motionärerna anför vidare, att det innebär en förbättring av CFU:s förslag
då departementschefen föreslår att fastighetsägaren får en ovillkorlig
anmälningsskyldighet vid inflyttning. Man anser det dock otillfredsställande
att denna anmälningsskyldighet ej föreslås omfatta även utflyttning.
Det framhålls att exempelvis uppgift om utlänning som flyttar från
riket knappast kan erhållas på annat sätt än genom skyldighet för bostadsupplåtare
att anmäla avflyttning.
Motionärerna anser till slut att behovet av roteombud kvarstår, även om
mantalsuppgifterna skulle avskaffas. Roteombuden skulle då medverka
till den effektivare kyrkobokföring, som är en av huvudförutsättningarna
för att det nya systemet skall kunna genomföras. Befolkningens ökade
rörlighet även på landsbygden och de föreslagna större kyrkobokföringsdistrikten
medför både för pastor och lokal skattemyndighet behov av
medhjälpare med större lokalkännedom. I ett system utan mantalsuppgifter
skulle roteombudens arbete få en delvis annan inriktning än för
närvarande. Det vore också, anför motionärerna, lämpligt att söka intensifiera
deras verksamhet. Givetvis fordras en omarbetning av nu gällande
normalinstruktion för roteombuden, så att den bättre ansluter sig till de
förändrade förhållanden som en ny lagstiftning kommer att medföra.
Utskottet
I den del av propositionen som utskottet behandlar framläggs förslag
till ny folkbokföringsförordning. Förslaget sammanhänger bl. a. med den
beslutade och delvis redan genomförda omorganisationen inom folkbokfölings-
och uppbördsväsendet samt den beslutade övergången till användning
av datamaskiner som tekniskt hjälpmedel inom dessa verksamhetsområden.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967 31
Omorganisationen och övergången till ADB-systemet har emellertid kommit
till uttryck i förslaget endast i ringa mån, då de bestämmelser som påverkas
därav i huvudsak ansetts vara av den art att de bör utfärdas i administrativ
ordning. De viktigaste ändringarna i förhållande till 1948 års folkbokföringsförordning
avser mantalsskrivningsförfarandet.
Förslaget innebär bl. a. följande. Kyrkobokföringen skall såsom hittills
vara den primära folkbokföringen. De nu gällande reglerna om rätt kyrkobokföringsort
undergår endast smärre ändringar. Grundprincipen att man
skall vara mantalsskriven där man rätteligen skall vara kyrkobokförd den
1 november året närmast före mantalsåret bibehålls. Förenklingen av mantalsskrivningsförfarandet
sker bl. a. genom att de särskilda mantalsuppgifterna
slopas. Den kontroll av kyrkobokföringen som mantalsuppgifterna innebär
upphör sålunda. Som konsekvens av att mantalsskrivningen skall ske
utan användande av mantalsuppgifter slopas även huvudförteckningarna
och förskrivningsförfarandet. Även bestämmelserna om roteombud avses
skola upphöra att gälla. Den faktiska kyrkobokföringen presumeras vara
riktig om inte särskild anledning till omprövning föreligger.
I syfte att förmå allmänheten att i större utsträckning än f. n. fullgöra
den anmälningsskyldighet, som föreligger beträffande kyrkobokföringen,
föreslås bl. a. vissa förenklingar i fråga om anmälan till pastorsämbete.
Sålunda skall telefonanmälan i regel godtas. Skyldigheten att vid flyttning
inom landet anmäla denna i utflyttningsförsamlingen slopas och flyttningsbetygen
avskaffas. Beträffande allmänhetens medverkan förordas vidare
— utöver lagstiftningsåtgärderna — upplysningsverksamhet genom
massmedia m. m. Införande av aviseringsplikt för postverket och andra
myndigheter gentemot pastorsämbetena skall övervägas. I syfte att få en
kontroll över att flyttningsanmälningar verkligen sker införs ovillkorlig
skyldighet för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet som upplåtit
bostad till annan att anmäla inflyttning i bostaden (bostadsanmälan).
Mantalsskrivningen skall enligt förslaget tillgå på i huvudsak följande
sätt. Till ledning för mantalsskrivningen upprättar länsstyrelsen en stomme
till mantalslängd för varje församling. I denna tas upp de personer,
som kan antas bli mantalsskrivna i församlingen. Ett exemplar av stommen
överlämnas före den 15 januari mantalsåret till kommunen för
att hållas tillgänglig till och med den 5 februari samma år. Framställningar
med yrkanden om någons rätta mantalsskrivningsort skall göras
senast sistnämnda dag. Gjorda framställningar skall vara prövade senast
den 1 mars, då de rättade stommarna underskrivs av den lokala skattemyndigheten.
Längden anses därmed upprättad och justerad.
Den nya folkbokföringsförordningen avses börja tillämpas den 1 januari
1988. Mantalsskrivningen hösten 1967 skall dock följa de nya bestämmelserna.
I syfte att kommunerna skall få möjlighet att inhämta vissa uppgifter
för den kommunala planeringen, som de hittills erhållit ur mantalsuppgif
-
32
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
terna, begärs i propositionen bemyndigande för Kungl. Maj :t att medge
kommun rätt att från fastighetsägare inhämta de uppgifter om fastigheterna
som behövs för den kommunala samhällsplaneringen.
I motionerna I: 810 och II: 1012 hemställes att riksdagen skall avslå förslaget
om slopande av mantalsuppgifterna. I andra hand föreslås att skyldighet
skall införas för fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet,
som upplåter bostad åt annan, att anmäla även utflyttning till pastorsämtet
samt att systemet med roteombud skall bibehållas. I motionerna I: 809
och II: 1011 henrställes att riksdagen måtte besluta om uppskov med avskaffandet
av mantalsuppgifterna för städer och landskommuner med mer
än 30 000 innevånare tills flyttningsanmälan till pastorsämbete samordnats
med flyttningsanmälan till postverket och försäkringskassa samt att riksdagen
skall hos Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning av denna
fråga. Slutligen föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall
hemställa om att CFU tillsammans med berörda myndigheter och företrädare
för kommunerna får till uppgift att utreda frågan om hushållsidentifiering
i den mantalsskrivna befolkningen.
Till mantalsskrivningen, som i sin tur grundas på kyrkobokföringen, hänförs
rättsverkningar på flera områden såsom i fråga om rösträtten och
den kommunala utdebiteringen. Det är med hänsyn till dessa verkningar
av stor vikt att mantalsskrivningen grundas på korrekta uppgifter. Det
nuvarande mantalsskrivningsresultatet antas också vara gott. Härtill bidrar
otvivelaktigt mantalsuppgifterna, som möjliggör kontroll av att allmänheten
fullgjort vederbörliga flyttningsanmälningar. Systemet med dessa
uppgifter är emellertid förenat med vissa olägenheter. Utskottet avser här
inte så mycket det besvär mantalsuppgifterna medför för allmänheten, vilket
med den enkla utformning mantalsblanketterna har inte bör överdrivas.
Av större betydelse synes vara den arbetsbörda som mantalsuppgifterna
orsakar myndigheterna. Varje år skall sålunda 3 milj. blanketter tryckas,
distribueras, samlas in och sorteras samt uppgifterna jämföras med nära
8 milj. personakter. Resultatet av allt detta arbete blir i det alldeles övervägande
antalet fall endast att man kan konstatera att kyrkobokföringen
överensstämmer med de verkliga förhållandena. Det kan nämnas att årligen
omkring 1/2 milj. personer flyttar inom landet över församlingsgräns.
Många av dessa lämnar föreskriven flyttningsanmälan till pastorsämbete.
Verklig betydelse får mantalsuppgifterna bara i det relativt sett fåtal
fall då de flyttande underlåtit att göra sådan anmälan. Utskottet delar
uppfattningen att arbetet och kostnaderna inte står i proportion till de resultat
som vinns och anser således att mantalsuppgifterna bör slopas. Utskottet
vill emellertid understryka vikten av att man på olika sätt försöker
förmå allmänheten att fullgöra den anmälningsskyldighet som föreligger
beträffande kyrkobokföringen. I detta hänseende föreslås i propositionen
vissa i det föregående nämnda åtgärder såsom förenklade former för an
-
33
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1967
mälan till pastorsämbete. Upplysningsverksamhet skall vidare bedrivas genom
massmedia och genom spridning av anslag i ottentliga lokaler. Enligt
vad utskottet erfarit kommer vidare fr. o. in. den 1 september 1967 att
införas aviseringsplikt för postverket gentemot kyrkobokföringsmyndigheterna
beträffande permanenta adressförändringar till posten. Härigenom
öppnas möjligheter till en tämligen effektiv kontroll av att flyttningsanmälningar
sker i vederbörlig ordning. Sådana kontrollmöjligheter skapas
också genom stadgandet om bostadsanmälan. Ytterligare må här nämnas
att folk- och bostadsräkning även framdeles avses skola ske i ungefär
samma utsträckning som hittills, d. v. s. i regel vart femte år. Även det
material som då kommer in skall användas för att kontrollera folkbokföringens
riktighet. Utskottet anser att de nu nämnda åtgärderna och vad
i övrigt föreslagits i propositionen i detta hänseende såvitt nu kan bedömas
är tillräckliga för att folkbokföringens tillförlitlighet skall kunna hållas
på en tillfredsställande nivå. Det är emellertid viktigt att utvecklingen
följs med uppmärksamhet och att vid behov ytterligare åtgärder vidtas.
Härvid kan allt efter omständigheterna övervägas även sådana åtgärder
som avses i motionerna 1:810 och II: 1012 som att utvidga skyldigheten
att göra bostadsanmälan till att avse även utflyttning och att införa bestämmelser
liknande dem som nu gäller beträttande roteombud. Vad särskilt
gäller roteombuden vill utskottet dock tillägga att kommunerna är oförhindrade
att ntse särskilda ombud med uppgift att bevaka deras intressen
i folkbokföringsärenden. Departementschefen har framhållit att det är
önskvärt att kommunerna ökar sin intressebevakning. Utskottet kan för sin
del instämma häri.
I den mån motionerna 1:810 och II: 1012 inte kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört avstyrks de av utskottet.
Huvudyrkandet i motionerna 1:809 och 11:1011 synes närmast gälla
bibehållande av mantalsuppgifterna hösten 1967. I denna fråga gör sig i
viss mån speciella synpunkter gällande. Det måste sålunda beaktas att
några åtgärder som kan öka frekvensen av flyttningsanmälningar ännu
inte vidtagits. Det synes även kunna antagas att åtskilliga personer underlåtit
att göra flyttningsanmälan i förlitan på att deras ändrade bosättning
skall komma till synes genom höstens mantalsuppgifter. Då sådana inte
mer skall lämnas kan det befaras att många personer för år 1968 kommer
att mantalsskrivas på annan än den rätta mantalsskrivningsorten. De myndigheter
som har att förbereda övergången till datamaskinsystem på bl. a.
folkbokföringens område synes emellertid under hösten vara så arbetsbelastade
att det inte är möjligt att utan avsevärda olägenheter och kostnader
ålägga dem även sysslandet med mantalsuppgifter. Vissa åtgärder som
motverkar effekten av att mantalsuppgifterna slopas synes vidare kunna
vidtas redan nu. En propagandakampanj för flyttningsanmälningar genom
massmedia bör sålunda snarast igångsättas. Även lämpliga affischer och
34
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
broschyrer bör kunna spridas. Enligt vad utskottet erfarit pågår också
förhandlingar med postverket i syfte att kyrkobokföringsmyndigheterna
på lämpligt sätt skall få del av anmälningar om permanenta adressförändringar,
vilka gjorts till posten efter den 1 april 1987. Utskottet finner
det vara av värde om denna fråga kan lösas. Utskottet anser sig med hänsyn
till vad nu sagts böra godta propositionen även i vad den avser slopandet
av mantalsuppgifterna redan hösten 1967. Då åtgärder för att samordna
anmälningar till bl. a. postverket och kyrkobokföringsmyndigheterna redan
är vidtagna är någon riksdagens åtgärd i denna del inte erforderlig.
Under remissbehandlingen har liksom i motionerna 1:809 och 11:1011
anförts, att mantalsuppgifterna utgör ett viktigt underlag för den kommunala
planeringen, främst genom att de redovisar befolkningen hushållsvis.
Utskottet delar uppfattningen att mantalsuppgifterna varit av värde i detta
hänseende och att någon motsvarande upplysningskälla bör stå kommunerna
till buds. Det bemyndigande som Kungl. begärt genom propositionen
avser även att ge kommunerna möjlighet att av fastighetsägarna inhämta
de uppgifter som behövs för den kommunala planeringen och som
de hittills erhållit ur mantalsuppgifterna. Innan erfarenhet av denna ordning
vunnits synes det inte vara påkallat att riksdagen gör framställning
till Kungl. Maj:t angående en utredning om hushållsidentifieringen.
De delar av propositionen som inte behandlats särskilt föranleder inte
något uttalande från utskottets sida.
Mot utformningen av författningsförslaget har utskottet ingen erinran.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
A. att riksdagen med avslag på motionerna 1:809 och
II: 1011 samt 1:810 och II: 1012 såvitt däri yrkats ändringar
i det genom förevarande proposition, nr 88, framlagda
förslaget till folkbokföringsförordning måtte dels antaga
nämnda förslag till folkbokföringsförordning, dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att medge kommun rätt att från
fastighetsägare inhämta de uppgifter om fastigheterna som
behövs för den kommunala samhällsplaneringen;
B. att nämnda motioner i vad de ej kan anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört och hemställt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967 35
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,
Erik Jansson, Åkesson, Herbert Larsson, Hermansson*, fru Landberg och
herr Svenungsson;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp*, Nyberg, Hedin,
Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum, herrar From, Hugosson och
Josefson i Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Erik Jansson, Johansson i Torp, Nyberg och Hugosson, vilka
ansett
a) att det avsnitt under rubriken »Utskottet» som börjar med orden
»Under remissbehandlingen» och som slutar med orden »om hushållsidentifieringen»
bort ha följande lydelse:
Under remissbehandlingen har liksom i motionerna I: 809 och II: 1011
anförts, att mantalsuppgifterna utgör ett viktigt underlag för den kommunala
planeringen, främst genom att de redovisar befolkningen hushållsvis.
Eftersom den kommunala planeringen och då inte minst bostadsbyggandet
avser att tillgodose hushållens behov har huhållsanalyser och urvalsundersökningar
på hushållsbasis i stor utsträckning under senare år
grundats på mantalsuppgifterna. När dessa nu avskaffas församras det
kommunala planeringsunderlaget. Visserligen föreslås i propositionen att
kommunerna skall få rätt att från fastighetsägare inhämta de uppgifter om
fastigheterna, som behövs för den kommunala planeringen, men detta medgivande
torde vad beträffar uppgifter om hushållens sammansättning och
lokalisering inom kommunerna vara av föga värde, enär fastighetsägarna
ej känner till hushållssammansättningen i sina fastighetsbestånd. Tvärtom
har det varit så att mantalsblanketterna även för fastighetsägarna har
varit av värde just för kartläggning av hushållssammansättningen i deras
bostadsbestånd.
När man nu går över till användning av databehandling inom folkbokförings-
och uppbördsväsendet synes det vara en naturlig konsekvens att
man öppnar möjlighet att identifiera hushållen i folkbokföringsmaterialet
— dvs. i de magnetband där de mantalsskrivna personernas date
finns lagrade. Om en dylik hushållsidentififikation införes kan man årli
gen för varje kommun och om så önskas för delar av en och samma
kommun få fram uppgifter om antal hushåll med fördelning på storlek,
barnantal, pensionärshushåll in. m. Dessa uppgifter är av utomordentlig
betydelse för den kommunala planeringen, i synnerhet inom de expande
-
36
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967
rande kommunerna. Redan det nuvarande läget på området är f. ö. otillfredsställande.
Här må nämnas att de uppgifter om hushållen, som f. n.
finns tillgängliga i den officiella statistiken, hänför sig till 1960 års folkräkning,
vilket innebär att de är nära 7 år gamla. Mantalsuppgifterna gör
det emellertid möjligt att om än med visst besvär komplettera statistiken.
Utskottet anser det angeläget att man tillvaratar de möjligheter som datatekniken
öppnar att lörebygga den försämring, som slopandet av mantalsuppgifterna
innebär för den kommunala samhällsplaneringen. Utskottet anser
därför att en utredning i ämnet bör komma till stånd. Det bör ankomma
på Kungl. Maj :t att föranstalta därom.
b) att utskottet utom såvitt avser mom. A. bort hemställa,
B. att riksdagen i anledning av motionerna 1:809 och
II: 1011 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
av frågan om genomförande av ett system, som
möjliggör hushållstidentifikation inom den mantalsskrivna
befolkningen;
C. att motionerna 1:809 och 11:1011 samt 1:810 och
II: 1012 i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om flyttning av fordon i vissa fall. s. 10 i texten