Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till folkbokföringsförordning in. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

1967-05-11 · 36 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:34, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till folkbokföringsförordning in. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

1

Nr 34

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till folkbokföringsförordning in. m., i vad propositionen

hänvisats till lagutskott och behandlats av

tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 24 februari 1967 dagtecknad proposition, nr 88, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) folkbokföringsförordning,

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623);

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

De sistnämnda förslagen innebär att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar

att medge de avvikelser från uppbördsförordningen som behövs år 1967

med hänsyn till övergången till automatisk databehandling inom uppbördsväsendet,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge kommun rätt att från fastighetsägare

inhämta de uppgifter om fastigheterna som behövs för den

kommunala samhällsplaneringen.

Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet i vad avser ändring i

taxeringsförordningen och bemyndigande att medge vissa avvikelser från

uppbördsförordningen medan den i övrigt hänvisats till lagutskott och tilldelats

tredje lagutskottet. Utskottet har sålunda behandlat propositionen

såvitt avser dels förslaget till folkbokföringsförordning, dels bemyndigande

för Kungl. Maj :t att medge kommun rätt att från fastighetsägare inhämta

de uppgifter om fastigheterna som behövs för den kommunala samhällsplaneringen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1946 års folkbokföringsförordning ersätts med

en ny folkbokföringsförordning.

Den nya förordningen betingas bl. a. av statsmakternas principbeslut år

1963 om övergång till datamaskinsystem för registrerings-, beräknings- och

redovisningsarbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd senast vid

årsskiftet 1967/68. I den nya folkbokföringsförordningen medtas endast

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt 3 avd. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

sådana grundläggande bestämmelser av huvudsakligen materiell innebörd

som kräver ställningstagande från riksdagens sida.

Förslaget innefattar en avsevärd förenkling av mantalsskrivningsförfarandet

genom slopande av de särskilda mantalsuppgifterna. Även hyresvärds

skyldighet att lämna huvudförteckning föreslås bli avskaffad. Mantalsskrivningen

skall i princip bygga på den faktiska bosättningen den

1 november. S. k. kvarskrivning av person som saknar känt hemvist i inflyttningsförsamling

föreslås avskaffad. I övrigt har bestämmelserna om

rätt folkbokföringsort lämnats oförändrade i avvaktan på särskild utredning.

Den nuvarande mantalsskrivningen av fastigheter föreslås avskaffad. Omläggningen

av mantalsskrivningssystemet har föranlett att systemet med

roteombud ansetts böra slopas.

I fråga om allmänhetens skyldighet att göra anmälan till pastorsämbete

föreslås i propositionen vissa förenklingar. Sålunda skall telefonanmälan

i regel godtas. Skyldigheten att vid flyttning inom landet anmäla denna

i utflyttningsförsamlingen slopas och flyttningsbetygen avskaffas. Utlänningar

som lämnat landet skall lättare kunna avregistreras.

Besvärstiden i mantalsskrivningsmål och en del andra tidsfrister föreslås

ändrade.

Den nya folkbokföringsförordningen avses börja tillämpas den 1 januari

1968. Mantalsskrivningen hösten 1967 föreslås dock följa de nya bestämmelserna.

Författningsförslaget

Det vid propositionen fogade förslaget till folkbokföringsförordning har

följande lydelse.

Förslag

till

F olkbokföringsförordning

Härigenom för ordnas som följer.

Inledande bestämmelser

18.

Folkbokföring sker

dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för

varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring),

dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis

för varje kommun (mantalsskrivning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1967

Konungen kan förordna, att kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg

skall ske hos den lokala skattemyndigheten.

2§.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden handlägger centrala uppgifter

inom och har tillsyn över folkbokföringsväsendet.

Domkapitel har inom stiftet tillsyn över pastorsämbetenas befattning

med kyrkobokföringen.

3 §•

Med folkbokföringsmyndighet avses länsstyrelse och myndighet som

nämnes i 1 eller 2 §.

4§.

Bestämmelser om kyrkobokföring i icke territoriell församling av svenska

kyrkan och i svensk församling i utlandet meddelas av Konungen.

5§-

Har Konungen förordnat att församling skall vara indelad i kyrkobokföringsdistrikt,

gäller förordningens bestämmelser om församling i stället

sådant distrikt.

6§-

Konungen förordnar i varje stift minst en kyrkobokföringsinspektör att

biträda domkapitlet vid tillsyn över kyrkobokföringen.

När flera kyrkobokföringsinspektörer förordnas i ett stift, indelas stiftet

i inspektionsområden, ett för varje inspektör.

För varje person fastställes personnummer som identitetsbeteckning. Personnummer

anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och

kontrollsiffra. o

Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för månaden och tva

för dagen i nu nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre siffror och är udda för man och jämnt för

kvinna.

Kyrkobokföring

Definitioner m. m.

8 §•

I denna förordning förstås med en persons

kyrkobokföringsort den församling i sniken han är kyrkobokförd,

kyrkobokföringsfastighet den fastighet på vilken han är kyrkobokförd.

9 §.

Har beslut om kyrkobokföring på grund av inflyttning meddelats efter

anmälan enligt 33 §, gäller kyrkobokföringen från och med den dag anmälan

inkom. Har beslutet meddelats utan föregående anmälan, gäller kyrkobokföringen

från och med beslutets dag.

Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara kyrkobokförd pa

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 34

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

!2fgSv1rnfr!n.OCh med den dag han är kyrkobokförd på inflyttningsorten.

Vid flyttning till utlandet upphör kyrkobokföringen att gälla

rn°Chred ?trTedag!n- Anmäles flyttning till utlandet efter utresedagen,

inPkonir d kyrkobokföringen att gälla från och med den dag anmälan

10 §.

reSsTeiTk°1bÖC!Cen ÖT °befint,iga (obefintligregister) och andra

legister for kyrkoboklonngen bestämmer Konungen.

Rätt kyrkobokföringsort m. m.

11 §•

; Var och en kyrkobokföres i den församling och på den fastighet där han

ar Bosatt, om annat ej följer av bestämmelse i 19—24 och 27 §§.

12 §.

En person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller,

nar byte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under

nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan). Den som enligt denna regel

kan anses bosatt på flera fastigheter anses bosatt på den fastighet där han

med hansyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga omständigheter får

anses ha sitt egentliga hemvist.

Undantag från första stycket anges i 13—17 §§.

13 §.

Den som på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på

annan fastighet an den där hans familj är bosatt anses bosatt hos familjen

om han regelbundet besöker den när tillfälligt hinder ej möter.

14 §.

Dygnsvila som eu person på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag tillbnngar

pa annan fasUghet än den där han har sitt egentliga hemvist anses

icke leda till ändring i hans bosättning.

15 §.

Rån elev vid allmän eller enskild läroanstalt anses ha sitt egentliga hemvist

hos föräldrar, andra anhöriga eller, om han är gift, hos sin familj eller

pa annan plats, anses han bosatt där, även om han till följd av studierna

tillbringar dygnsvilan på annan fastighet.

16 §.

Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan tillbringa sin dygnsvila

regelmässigt på viss fastighet anses bosatt på den fastighet där han kan

anses ha sitt egentliga hemvist. Därvid beaktas hans yrke eller tjänst, fann

j ens eller annan nära anhörigs bosättning, förvaringen av hans bohag

och annan omständighet. °

17 §.

Den som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och icke är bosatt

pa viss fastighet anses bosatt på sitt huvudviste i samebyn. Om sådant

huvudviste gäller i tillämpliga delar vad som enligt denna förordning gäller

om fastighet. ö ö

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967

18 §.

Även om en person icke är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt

i viss församling, om det med tillämpning på församlingens område av bestämmelserna

i 12—17 §§ om fastighet kan anses att han är bosatt inom

området.

19 §.

På ansökan av den som äger eller innehar fast egendom men endast under

någon del av året vistas på egendomen eller i övrigt inom den församling

där egendomen är belägen kan Konungen förordna, att sökanden skall

vara kyrkobokförd på viss fastighet i församlingen, om det är skäligt med

hänsyn till egendomens betydenhet och övriga omständigheter.

20 §.

Den som är anställd på utländsk ort i svenska statens tjänst kyikoboklöres

i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm med sin familj och svenska betjäning.

Konungen kan dock medge den, som äger eller innehar fast egendom

utom Stockholm, att med familj och betjäning kyrkobokföras på viss

fastighet i den församling där egendomen är belägen.

21 §.

Ledamot av statsrådet som för att utöva statsrådsämbetet flyttar från församling,

där han var hosatt vid utnämningen, får fortfarande vara kyrkobokförd

där.

22 §.

Den som förordnats av Konungen till ledamot i kommitté eller kommission

eller fått uppdrag att biträda i statsdepartement som sakkunnig eller

fått särskilt uppdrag av riksdagen och för att fullgöra uppdraget flyttar

från den församling, där han var bosatt när han fick uppdraget, får förfarande

vara kyrkobokförd i denna församling, om han där innehar anställning,

äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse.

23 §.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem i annan församling

än den, där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han flyttade

till ålderdomshemmet, får kyrkobokföras i sistnämnda församling. Han

kyrkobokföres då på den fastighet, där han förut var bokförd, eller under

rubrik på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger, på annan

fastighet.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem och ar kyrkobokförd

i den församling där hemmet ligger får kyrkobokföras på annan fastighet

i församlingen, om särskilda skäl föreligger.

24 §.

Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokföring.

Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen,

som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om den som intages

eller intagits i förbättrings-, uppfostrings-, fångvårds- eller arbetsanstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967

Dem som frigivits eller utskrivits villkorligt från fångvårds- eller arbetsanstalt

eller som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering

överförts till vård utom anstalt anses vid kyrkobokföring vara intagen i anstalten

aven under prövotiden eller vården utom anstalt.

25 §•

Levande fött barn kyrkobokföres i sin födelsehemort, om det är fött inom

landet eller fött utom landet av kvinna som är kyrkobokförd här eller är

bosatt här och upptagen i obefintligregister.

Föddsehemort är den församling" där modern vid barnets födelse var

kyrkobokford eller upptagen i obefintligregister. Kan moderns kyrkobokföring

icke utredas, är den församling, där barnet föddes, födelsehemort För

hittebarn ar den församling, där barnet anträffas, födelsehemort.

Sedan barnet kyrkobokförts i födelsehemorten, tillämpas övriga bestämmelser

om kyrkobokföringsort.

26 §.

Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller

dess betjäning kyrkobokföres endast om han är svensk medborgare. Detta

galler även sadan persons familjemedlem eller tjänare.

27 §‘

Densmn icke är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall

kyrkobokföras bokföres under rubrik på församlingen skrivna, om annat

ej följer av 19, 20, 23 eller 24 §. Den som saknar känt hemvist eller, i fråga

om nomadiserande same, känt huvudviste bokföres under rubrik utan känt

hemvist.

Pastorsämbete får dock pröva om person som saknar bestämt hemvist i

församlingen i stället för att bokföras enligt första stycket kan behålla sin

tidigare kyrkobokföring. Beslutas vid mantalsskrivning att han icke skall

uppföras på viss fastighet i mantalslängden, bokföres han enligt första

stycket.

28 §■

Från kyrkobokföringen avregistreras den som avlidit eller kyrkobokförts

i annan församling eller enligt 26 § ej längre skall kyrkobokföras. Vidare

avregistreras den som vid prövning av anmälan enligt 34 § anses ha flvttat

till utlandet. J

Som utflyttad avregistreras, även om anmälan enligt 34 § icke gjorts,

utlänning som kan antagas ej längre vara bosatt i Sverige och svensk medborgare

som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är

stadigvarande bosatt i utlandet.

Till obefintligregistret överföres den som vid två mantalsskrivningar i

följd befunnits sakna känt hemvist. Den som är inskriven på svenskt sjömanshus

får dock ej överföras till obefintligregistret.

Andra och tredje styckena gäller icke sådan svensk missionär eller präst,

som är anställd i utlandet, och ej heller make eller barn under 15 år som

åtföljer honom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

7

Anmälninqar m. m.

29 §.

Anmälan enligt denna förordning får göras muntligen, om annat icke

anges särskilt. Folkbokföringsmyndigheten kan dock begära att muntlig

anmälan, som lämnas i telefon, för att gälla skall bekräftas skriftligen eller,

om särskilda skäl föreligger, vid personlig inställelse.

30 §.

Barns födelse anmäles till pastorsämbetet i födelsehemorten, om det är

fött inom riket eller fött utom riket av kvinna som är kyrkobokförd här eller

är bosatt här och upptagen i obefintligregister.

Födes barnet på sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan.

Biträder barnmorska vid födelsen i annat fall, gör hon födelseanmälan. Anmälan

skall ske ofördröj ligen och vara skriftlig.

I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan enligt första

stycket inom en månad från födelsen. Sker det icke kan pastorsämbetet förelägga

vårdnadshavaren att inom viss tid fullgöra sin skyldighet.

Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livstecken,

samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

31 §.

Dödsfall anmäles skyndsamt till pastorsämbete. Anmälan göres av efterlevande

make eller annan anhörig, som sammanbott med den döde eller av

annan anledning finns på platsen. Om sådan anmälningsskyldig ej finnes,

bör husfolk, husvärd eller annan som är närmast till det anmäla dödsfallet.

Den som anmäler dödsfall skall, om dödsbevis ej lämnas enligt 32 §, vid

anmälan uppge sannolik dödsorsak och namn på läkare som under sista

året före dödsfallet rådfrågats av eller för den döde.

32 §.

Intyg om dödsorsak (dödsbevis) lämnas vid dödsfall till pastorsämbete

av polismyndighet, om särskild undersökning för att utröna dödsorsaken

gjorts genom myndighetens försorg, och av sjukvårdsinrättning om den

avlidne vårdades på inrättningen vid dödsfallet.

Den som anmäler dödsfall till pastorsämbete skall avlämna dödsbevis

om läkare i annat fall vårdade den avlidne under hans sista sjukdom, biträdde

vid förlossning, där moder eller barn dog, eller besiktigade den dödes

kropp efter dödsfallet.

Medicinalstyrelsen kan förordna att dödsbevis skall lämnas till pastorsämbete

vid andra dödsfall än som avses i första och andra styckena såvitt

avser kommun eller ort där tjänsteläkare är stationerad. Sådant dödsbevis

avlämnas av den som anmäler dödsfallet.

33 §.

Flyttning som bör föranleda ändring i kyrkobokföringen anmäles av den

flyttande inom två veckor till pastorsämbetet i den efter flyttningen rätta

kyrkobokföringsorten. Det sagda gäller även den som flyttat in från utlandet.

Sker icke anmälan enligt första stycket eller är anmälan ofullständig och

saknar pastorsämbetet erforderliga uppgifter för kyrkobokföringen, kan

pastorsämbetet förelägga den flyttande att lämna dessa uppgifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

34 §.

Den som har för avsikt att bosätta sig stadigvarande i utlandet skall anmäla

detta till pastorsämbetet i kyrkobokföringsorten. Anmälan göres före

utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan inställes

eller uppskjutes skall detta anmälas till pastorsämbetet senast den tidigare

uppgivna utresedagen.

35 §.

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad

åt annan, skall anmäla detta till pastorsämbetet i den församling där fastigheten

är belägen. Anmälan göres inom två veckor efter inflyttningen. &

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig att på förfrågan

av folkbokföringsmyndighet uppge om viss person bor i fastigheten

respektive lägenheten.

Pastorsämbetes beslut m. m.

36 g.

Pastorsämbete beslutar efter anmälan eller när annat skäl föreligger om

viss persons kyrkobokföring i församlingen. Pastorsämbetet skickar underrättelse

till honom, om åtgärd vidtages utan att anmälan skett eller om

anmälan ej följts vid kyrkobokföringen.

37 §.

Är pastorsämbeten av olika mening i fråga om kyrkobokföring, inhämtas

kyrkobokföringsinspektörens råd i ärendet. Kvarstår oenigheten, hänskjriter

den myndighet som först handlagt ärendet detta till den länsstyrelse

eller det domkapitel som prövar besvär över myndighetens beslut i samma

ämne. Vid sådan underställning skall den ifrågasatta kyrkobokföringsåtgärden

anstå till dess länsstyrelsens eller domkapitlets beslut föreligger.

Länsstyrelsen eller domkapitlet kan förordna att åtgärden skall anstå till

dess lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

Mantalsskrivning

38 §.

I denna förordning förstås med

mantalsåret det kalenderår för vilket mantalsskrivning sker,

förrättningsåret kalenderåret närmast före mantalsåret,

mantalsdagen den 1 november förrättningsåret,

mantalsskrivningsort för varje person den kommun och församling i

vilken han mantalsskrives.

39 §.

Var och eu mantalsskrives på den fastighet och i den församling, där han

rätteligen skall vara kyrkobokförd mantalsdagen, samt i den kommun där

fastigheten och församlingen är belägen. Den''som skall vara kyrkobokförd

i icke territoriell församling mantalsskrives på kyrkobokföringsfastigheten

och i den kommun och församling där fastigheten är belägen.

Den som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik på församlingen

skrivna eller utan känt hemvist mantalsskrives under samma rubrik.

Vid ändring i den kommunala indelningen sker mantalsskrivning efter

den nya indelningen första gången för det kalenderår indelningen träder i

kraft.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967

9

40 §.

Till ledning för mantalsskrivning upprättar länsstyrelsen stomme till

mantalslängd för varje territoriell församling. I stommen upptages de personer

som kan antagas bli mantalsskrivna i församlingen. Närmare föreskrifter

härom meddelas av Konungen.

Ett exemplar av stommen överlämnas före den 15 januari mantalsåret

till kommunen för att under tiden till och med den 5 februari samma år

genom kommunens styrelses försorg hållas tillgängligt för den som önskar

taga del av det.

41 §.

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i

stomme till mantalslängd får göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivning

och av kommun i fråga som rör kommunen.

Ansökan göres senast den 5 februari mantalsåret hos den lokala skattemyndighet

som skall vidtaga den yrkade åtgärden. Ansökan bör vara skriftlig

men får göras muntligen vid inställelse hos den lokala skattemyndigheten.

42 §.

Lokal skattemyndighet prövar efter ansökan enligt 41 § eller när anledning

i övrigt föreligger huruvida viss person skall upptagas eller utelämnas

i mantalslängd. Myndigheten inför i stommen ändring, strykning eller tilllägg

som föraniedes av prövningen.

43 §.

Den lokala skattemyndigheten underskriver stommen till mantalslängd

den 1 mars mantalsåret. Längden anses därmed upprättad och justerad.

Har ansökan enligt 41 § gjorts beträffande viss persons mantalsskrivning

skickar den lokala skattemyndigheten senast den 15 mars mantalsåret

underrättelse om vad som beslutats vid mantalsskrivningen till den som

beslutet gäller och till kommunen. Sådan underrättelse skickas också när

den lokala skattemyndigheten utan ansökan beslutat i fråga om mantalsskrivning

med avvikelse från vad som upptagits i stommen till mantalslängd.

44 §.

Är lokala skattemyndigheter av olika mening om persons rätta mantalsskrivningsort,

skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län där

den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen. Personen mantalsskrives

i den församling, där han var upptagen i stomme till mantalslängd,

och kvarstår där till dess länsstyrelsens beslut eller, om länsstyrelsen förordnar,

lagakraftägande beslut i ärendet föreligger.

Besvär m. m.

45 §.

Mot beslut i kyrkobokföringsärende som underställes länsstyrelse eller

domkapitel eller avser föreläggande enligt 30, 33 eller 57 § får talan icke

föras.

Talan mot beslut i annat kyrkobokföringsärende föres genom besvär

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

a.) hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser

fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring

under viss rubrik eller registrering i obefintligregister,

b) hos domkapitlet om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser

annan fråga,

c) hos länsstyrelsen om beslutet meddelats av den lokala skattemyndigheten

i Stockholm eller Göteborg.

, T?Ja.n 1 frå8a om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring

under viss rubrik eller registrering i obefintligregister får föras av

den vars kyrkobokföring beröres av beslutet och av kommunen. Besvären

skall inges till länsstyrelsen. Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än

den som skall pröva besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas

I annan fråga än som avses i tredje stycket får talan föras av den som

erores av beslutet. Talan i sådan fråga får föras utan inskränkning i tiden.

Besvären skall inges till besvärsmyndigheten.

46 §.

Mot lokal skattemyndighets beslut i ärende om mantalsskrivning som

understalies länsstyrelse får talan icke föras.

Talan mot beslut av lokal skattemyndighet i annat mantalsskrivningsärende

föres genom besvär hos länsstyrelsen. Talan får föras av den vars mantalsskrivning

beröres av beslutet och av kommunen.

Besvären skall ha inkommit till länsstyrelsen senast den 15 april mantalsåret.

Har besvären ingivits till annan länsstyrelse än den som skall pröva

besvären, utgör detta ej hinder mot att de prövas.

47 §‘

Innan underställt ärende avgöres, skall person och kommun som får föra

talan i ärendet beredas tillfälle att yttra sig.

Innan länsstyrelse eller domkapitel avgör besvärsärende inhämtas yttrande

från beslutsmyndigheten och beredes den som, förutom klaganden får

tora talan i ärendet tillfälle att avge yttrande.

Jid avgörande av kyrkobokföringsärende kan länsstyrelsen förordna om

sadan kyrkobokformgsåtgärd som ej yrkats i ärendet. I mantalsskrivningsarende

galler motsvarande i fråga om såväl kyrkobokförings- som mantalsskrivmngsåtgärd.

48 g.

Finner länsstyrelse vid prövning av fråga om rätt kyrkobokförings- eller

mantalsskrivningsort att församling i annat län kan komma i fråga, skall

yttrande inhamtas från länsstyrelsen i det andra länet. Denna länsstyrelse

kan i sitt yttrande förbehålla sig rätt till fortsatt prövning av ärendet.

År länsstyrelserna ense och har förbehåll enligt första stycket icke gjorts

avgores hela ärendet av den länsstyrelse som begärt yttrandet. I annat fall

skal denna länsstyrelse med eget slutligt yttrande i saken överlämna ärendet

till den andra lansstyrelsen för fortsatt prövning.

Är den länsstyrelse som sist handlägger ärende icke ense med länsstyrelse

om förut slutligt yttrat sig i saken, skall länsstyrelsen med eget slutligt

yttrande understalla ärendet kammarrätten. I annat fall avgör den förra

länsstyrelsen ärendet i dess helhet. 8

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

49 §.

Mot länsstyrelses beslut i ärende som underställes kammarrätten får talan

icke föras.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse föres genom besvär

a) hos kammarrätten i fråga om mantalsskrivning, kyrkobokföringsort,

lcyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring under viss rubrik eller registrering

i obefintligregister eller om föreläggande eller utdömande av vite,

b) hos Konungen i annan fråga.

Talan mot domkapitels beslut föres genom besvär hos Konungen.

Besvär enligt andra eller tredje stycket skall inges till den myndighet som

meddelat beslutet. Har besvären ingivits till besvärsmyndigheten, utgör detta

ej hinder mot att besvären prövas, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Beslut som avses i andra eller tredje stycket skall verkställas omedelbart,

om beslutsmyndigheten ej förordnat annat.

50 §.

Länsstyrelses beslut, varigenom mål underställes kammarrättens prÖAning,

och länsstyrelses eller domkapitels beslut, varigenom ärendet avgjorts,

skall delges person och kommun som beröres av beslutet.

I underställningsbeslut skall anges att yttrande, som part vill inge till

kammarrätten, skall ha inkommit till domstolen inom tre veckor efter det

parten fick del av underställningsbeslutet.

Länsstyrelses beslut, mot vilket talan får föras, och domkapitels beslut

skall innehålla besvärshänvisning.

51 §.

När talan förts mot länsstyrelses eller domkapitels beslut, skall beslutsmyndigheten

inhämta yttrande från folkbokföringsmyndighet, som tidigare

yttrat sig i ärendet, och bereda den som, förutom klaganden, får föra talan

tillfälle att yttra sig. Därefter skall beslutsmyndigheten skyndsamt sända

handlingarna i ärendet med eget yttrande till Konungen eller, om kammarrätten

skall pröva besvären, till denna domstol.

52 §.

Vad som enligt 47 § tredje stycket gäller för länsstyrelse äger motsvarande

tillämpning på kammarrätten vid dess prövning av mål om kyrkobokföring

eller mantalsskrivning.

Mot kammarrättens avgörande i mål enligt denna förordning får talan

icke föras.

53 §.

I ärende om rätt mantalsskrivningsort kan frågan om rätt kyrkobokföringsort

på mantalsdagen prövas även om beslutet om kyrkobokföring vunnit

laga kraft.

Har någon genom beslut som vunnit laga kraft mantalsskrivits på mer

än en ort,\an frågan om hans rätta mantalsskrivningsort prövas, om prövningen

är av betydelse i annat ärende.

54 §.

Bestämmelserna om ersättning av allmänna medel till vittne vid allmän

domstol gäller även för ersättning åt den som av länsstyrelse eller kammar
2-f

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 34

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

rätten kallats till vittnesförhör i mål enligt denna förordning. Ersättningen

stannar dock alltid på staten.

55 §.

Konungen förordnar om förfarandet vid delgivning av länsstyrelses, domkapitels

eller kammarrättens beslut eller utslag enligt denna förordning.

Särskilda bestämmelser

56 §.

Den som underlåter att göra anmälan enligt 33—35 §§ dömes, om förseelsen

ej är ringa, till böter, högst femhundra kronor.

57 §.

Om föreläggande enligt 30 eller 33 § icke efterkommes, kan pastorsämbetet

anlita biträde av länsstyrelsen. Denna kan bestämma lämpligt vite för

fortsatt försummelse och utdöma försuttet vite.

Vid underlåtenhet att enligt 23 § namnlagen den 11 oktober 1963 (nr

521) anmäla förnamn för nyfött barn som ej blivit döpt inom svenska kyrkan

äger 30 § tredje stycket och första stycket av denna paragraf motsvarande

tillämpning.

58 §.

Pastoratet skall tillhandahålla pastorsämbetet erforderlig biträdespersonal,

kontorslokaler, inventarier, materiel, tjänstetelefon och det som i övrigt

fordras för kyrkobokföringen.

59 §.

Konungen kan föreskriva att föreståndare för inrättning som avses i 23

och 24 §§ är skyldig att lämna uppgifter som fordras för kyrkobokföring

enligt nämnda paragrafer.

60 §.

Det år då allmän folkräkning sker förrättas mantalsskrivning enligt bestämmelser

som meddelas av Konungen.

61 §.

Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen överenskomma med

främmande stat om folkbokföring av enskilda personer i Sverige och i den

andra staten.

Konungen kan utfärda sådana föreskrifter utöver eller i stället för denna

förordning som fordras för tillämpningen av överenskommelse enligt första

stycket.

62 §.

Om synnerliga skäl föreligger, kan Konungen eller myndighet, som

Konungen bestämmer, efter ansökan förordna att viss person skall kyrkobokföras

eller mantalsskrivas med avvikelse från denna förordning

o*

63 §.

Närmare föreskrifter för tillämpning av denna förordning meddelas av

Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967 13

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1967. I samband med

ikraftträdandet iakttages följande.

1. Förordningen tillämpas i fråga om mantalsskrivning första gången

vid mantalsskrivning för år 1968 samt i övrigt från och med den 1 januari

1968.

2. Genom förordningen upphäves follcbokföringsförordningen den 28

juni 1946 (nr 469) med verkan, såvitt avser mantalsskrivning, från och

med den 1 oktober 1967 samt i övrigt från och med den 1 januari 1968 om

annat icke följer av punkt 7.

3. Genom förordningen upphäves från och med den 1 januari 1968 vidare

förordningen den 11 februari 1887 (nr 10) angående anmälningar om

födda barn och förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående

kyrkoböckers förande i den mån förordningarna icke upphävts genom 1 §

förordningen den 28 juni 1946 (nr 470) om ikraftträdande av folkbokföringsförordningen,

samt

förordningen den 29 maj 1964 (nr 355) om överflyttande på centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden av uppgifter, som tillkomma statistiska

centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen och centrala

uppbördsnämnden, m. m.

4. Uppdrag att vara roteombud eller ersättare för roteombud upphör vid

utgången av september 1967.

5. Stadgande, som finns i lag eller annan författning, om mantalslängdens

fastighetsliggare avser från och med mantalsskrivningen för år 1968

fastighetslängd.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse

som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den nya bestämmelsen

tillämpas.

7. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om talan mot beslut som

meddelats före den 1 januari 1968.

8. Ytterligare föreskrifter som fordras för denna förordnings ikraftträdande

meddelas av Konungen.

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

A. de likalydande motionerna I: 809 av herr Pettersson, Arne, och herr

Flansson, Torsten och II: 1011 av herr Hugosson m. fl., vari hemställes,

»att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 88 måtte besluta

1. att mantalsblanketternas avskaffande för städer och landskommuner

med mer än 30 000 invånare uppskjutes till dess frågan om flyttningsanmälan

samordnats med flyttningsanmälan till postverket och försäkringskassan
2.

att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam

utredning beträffande samordning av flyttningsanmälan till postverket,

försäkringskassan och folkbokföringsmyndigheten

3. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att CFU

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967

tillsammans med berörda myndigheter och företrädare för kommunerna

får till uppgift att utreda frågan om hushållsidentifiering i den mantalsskrivna

befolkningen.»;

B. de likalydande motionerna I: 810 av herrar Schött och Enarsson och

II: 1012 av herrar Nordstrandh och Nordgren, i vilka motioner hemställés,

»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 88 med

förslag till folkbokföringsförordning m. m. måtte besluta

att avslå förslaget om slopande av de särskilda mantalsuppgifterna

att komplettera de föreslagna bestämmelserna med åläggande för fastighetsägare

eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad åt annan,

om skyldighet att till pastorsämbetet anmäla jämväl utflyttning

att nuvarande system med roteombud såsom medhjälpare åt pastorsämbeten

och lokal skattemyndighet skall bibehållas».

De huvudsakliga skälen för motionsyrkandena redovisas nedan. I övrigt

hänvisar utskottet till motionerna I: 810 och II: 1011.

Inledning

I propositionen anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,

under rubriken Inledning följande.

Folkbokföringen sker genom en fortlöpande registrering av befolkningen

(kyrkobokföring) och genom årliga förrättningar (mantalsskrivning). Huvudbestämmelserna

härom finns i folkbokföringsförordningen den 28 juni

1946 (nr 469) (FBF). I fråga om Stockholm och Göteborg gäller särskilda

bestämmelser genom kungörelserna den 19 december 1947 (nr 944) angående

folkbokföringen i Stockholm och den 30 juni 1948 (nr 621) angående

folkbokföringen i Göteborg. Detaljbestämmelser om folkbokföringen är meddelade

i kyrkobokföringskungörelsen den 30 december 1946 (nr 801) (KBK)

och mantalsskrivningskungörelsen den 25 augusti 1947 (nr 654) (MSK).

När 1946 års folkbokföringsreform beslutades (prop. 1946:255, SÄ2U 1,

rskr 447) framstod det klart att det nya systemet borde bli föremål för

översyn sedan det varit i tillämpning under några år. Denna uppdrogs åt

1949 års folkbokföringssakkunniga, som bl. a. skulle undersöka, vilka

förbättringar av systemet som kunde vidtas, och eftersträva att åstadkomma

förenklingar av förfarande och organisation. De sakkunnigas verksamhet

upphörde vid utgången av juni 1951. Reformarbetet fortsatte genom

särskild sakkunnig i finansdepartementet och genom dåvarande statens

organisationsnämnd. Förslag har sedermera framlagts av bl. a. organisationsnämnden

i oktober 1957 och i juni 1958, av uppbördsorganisationskommittén

i olika betänkanden och promemorior samt av centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden (CFU) i betänkanden den 20 augusti

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967

1965 om uppbördsverkens förstatligande och den 27 oktober 1965 om lokal

skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation.

På grundval av Kungl. Maj ds förslag i prop. 1963:32 angående riktlinjer

för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet, in. in.,

har 1963 års riksdag (SU 41, rskr 101) fattat principbeslut om övergång

till automatisk databehandling (ADB) för registrerings-, beräknings- och

redovisningsarbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd. ADB-systemet

avses bli genomfört vid årsskiftet 1967/68. Vid varje länsstyrelse

har påbörjats uppbyggnaden av ett datakontor. Flertalet län skall erhålla

såväl datamaskiner som maskiner för hålkortsstansning m. m. Fre län

får ADB-behandlingen utförd vid något angränsande läns maskinanläggning.

När CFU den 1 juli 1964 trädde i verksamhet och uppbördsorganisationskommittén

samtidigt upphörde, övertog nämnden bl. a. återstående

utrednings- och författningsarbete rörande folkbokföringen. Som ett led i

detta arbete har CFU den 24 januari 1966 avgett betänkandet »Ny folkbokföringsförordning

m. in.» (SOU 1966: 16).

I sitt betänkande framhåller CFU att revisionen av folkbokföringsbestämmelserna

i första hand varit författningsteknisk. I den nya folkbokföringsförordningen

har medtagits endast sådana grundläggande bestämmelser

av huvudsakligen materiell art som kräver ställningstagande från

riksdagens sida. Ett flertal av de utmönstrade bestämmelserna avses få

motsvarighet i föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande av CFU. Vid omarbetningen har hänsyn tagits

till ADB-systemet men detta påverkar författningstexten i ringa grad, beroende

på att de tekniska föreskrifterna huvudsakligen bör ges av Kungl.

Maj :t eller CFU. Vidare har CFU utgått från att den fortlöpande redovisningen

av befolkningen tills vidare alltjämt skall handhas av pastorsämbetena

genom kyrkobokföringen.

Betänkandet innehåller även vissa reformförslag av saklig natur som

syftar till en förenkling av folkbokföringsförfarandet. Främst kan nämnas

minskad anmälningsskyldighet och slopande av allmänhetens mantalsuppgifter.

Gällande bestämmelser om rätt folkbokföringsort har sakligt

sett oförändrade överförts till den nya förordningen under erinran om att

samhällsutvecklingen gör det nödvändigt att grundligt överse dessa bestämmelser

i det fortsatta utredningsarbetet inom CFU. De av CFU framlagda

författningsförslag som nu är aktuella torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende såsom bilaga.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av rikspolisstyrelsen,

överbefälhavaren, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen,

poststyrelsen, statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, riksarkivet, lantmäteristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

statens utlänningskommission, exekutionsväsendets

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i tolv län, nämligen

Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och

Norrbottens län, domkapitlen i samtliga stift utom Visby efter hörande av

vederbörande kyrkobokföringsinspektörer, katolska biskopsämbetet, 1958

års utredning kyrka—stat, fastighetsregisterutredningen, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges

industi iföibund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsslcrivarförening,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska pastoratens

riksförbund och Svenska prästförbundet.

Riksarkivet har bifogat yttranden från samtliga landsarkiv samt från

stadsarkiven i Stockholm och Göteborg.

Lantmäteristyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från överlantmätarna

i Östergötlands, Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län.

Överståthållarämbetet har överlämnat yttranden från stadskollegiet och

uppbördsdirektören i Stockholm. Till stadskollegiets yttrande har fogats

yttranden från statistiska kontoret och fastighetskontoret i Stockholm.

Länsstyrelsen i Stockholms län har närslutit yttranden från de lokala

skattemyndigheterna i länet samt från Solna stad och Österhaninge kommun.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från tre lokala

skattemyndigheter i länet. Länsstyrelsen i Hallands län har överlämnat

yttranden från två lokala skattemyndigheter och en kyrkobokföringsinspektör.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sitt yttrande fogat

ytti anden lrån stadskollegiet och uppbördsverket i Göteborg samt från

en häradsskrivare. Till stadskollegiets yttrande har varit fogat yttrande

från statistiska kontoret i Göteborg. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har

överlämnat yttranden från två häradsskrivare och länsstyrelsen i Norrbottens

län yttranden från samtliga häradsskrivare i länet.

Sju domkapitel har bifogat yttranden från vederbörande kyrkobokföringsinspektörer.

I i emissyttrandena har CFU:s förslag i stort sett tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Såsom jag framhållit i förenämnda prop. 1963:32 bör frågan om en

eventuell överflyttning från pastorsämbetena till andra myndigheter av

bestyret med folkbokföringen prövas av CFU i samråd med 1958 års utredning

kyrka—stat. Denna utredning har ännu inte tagit ställning i frågan

utan amnar ta upp den i ett kommande betänkande i ämnet. Återhållsamhet

med mera ingripande reformer i fråga om kyrkobokföringssystemet bör

därför iakttas i avvaktan på att statsmakterna kan ta ställning till frågan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967 17

om förhållandet mellan kyrka och stat och som följd darav standpunkt

kan tas i valet mellan kyrkobokföring och löpande civil folkbokföring hos

borgerlig myndighet. .

CFU:s betänkande tar inte upp bosättningsbegreppet till diskussion, bestämmelserna

om rätt folkbokföringsort är visserligen i behov av översyn

men av tidsnöd har det inte varit möjligt för CFU att ännu behandla denna

fråga. Så kommer att ske så snart omständigheterna medger.

Även om det kan bli aktuellt med en omarbetning eller möjligen en helt

ny folkbokföringsförordning sedan slutlig ställning tagits beträffande folkbokföringens

framtida administrering och bestämmelserna om ratt folkbokföringsort,

bör man ändå enligt min mening redan nu i samband med

ADB-systemets införande förenkla folkbokföringen och tillskapa en mo

dern författning i ämnet. ... „.. ,

Med hänsyn till vad nyss sagts är den föreslagna folkbokfonngsforordningen

i stort sett att se som en teknisk omarbetning av nuvarande bestämmelser.

I den mån några avvikelser från nuvarande principer for folkbokföringen

fordras för övergången till ADB-systemet regleras de i administrativ

ordning. . . ......

CFU:s förslag innebär dock på en punkt en principiell omläggning av

mera allmän betydelse. Det föreslås nämligen att mantalsskrivningen fortsättningsvis

inte skall ske på grundval av de hittills brukliga mantalsuppgifterna

från allmänheten. I stället skall mantalsskrivningen grundas pa

Jad som redan finns tillgängligt inom kyrkobokföringen eller på annat satt.

Mantalsskrivningen föreslås alltså komma att ske utan direkt medverkan

av allmänheten. En förutsättning för att denna förenklade form av mantalsskrivning

kan genomföras är dock, enligt CFU, att lamnandet av uppgifter

till kyrkobokföringen effektiviseras. Den av CFU föreslagna folkbokföringsförordningen

innehåller därför delvis nya bestämmelser om anma - ningar av olika slag till kyrkobokföringsmyndigheterna.

I det följande kommer jag att uppehålla mig främst vid frågan om slopandet

av de särskilda uppgifterna till mantalsskrivningen och vad darmed

sammanhänger i fråga om uppgifter till ledning för kyrkobokföringen

övrigt kommer jag att särskilt beröra huvudsakligen blott de delar av folkbokföringsförfarandet

där en ny folkbokföringsförordning kan sagas antingen

innebära materiell ändring av vad som f. n. gäller eller dar sadan

ändring ifrågasatts av CFU eller vid remissbehandlingen av CFU:s beI

övrigt får jag beträffande förslaget hänvisa till CFU:s betänkande i

frågan. Detta betänkande innehåller bl. a. utförliga redogörelser for gällande

bestämmelser på området.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr U år 1967

Gällande ordning

o

Mantalsskrivning

Utskottet hänvisar till propositionen s. 22_23.

Anmälningsskyldighet m. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 23_26.

CFU:s förslag

Mantalsskrivning

Utskottet hänvisar till s. 26—29.

Anmälningsskyldighet m. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 29_34.

Remissyttrandena

Mantalsskrivning

Utskottet hänvisar till s. 35—38.

Anmälningsskyldighet m. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 38_48.

Departementschefen

I den allmänna motiveringen anför departementschefen följande.

Folkbokföringen består av två led, kyrkobokföringen som är en löpande

registrering och mantalsskrivningen som är en årlig förrättning. Kyrkobokföringen

skots av församlingens pastor. Som jag tidigare framhållit bör inte

fragan om att överflytta kyrkobokföringen på civil myndighet tas upp i

detta sammanhang. En utgångspunkt vid utformningen av den nya folkbokfonngsförordningen

är därför att pastorsämbetena tills vidare behålls som

lokala folkbokföringsmyndigheter och har hand om kyrkobokföringen som

en löpande folkbokföring. Folkbokföringsmyndigheter i övrigt skall vara de

lokala skattemyndigheterna, länsstyrelserna, domkapitlen och CFU.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

Kyrkobokföringen utgör underlag för mantalsskrivningen. Kyrkobokföringen

är alltså den primära folkbokföringen. Mantalsskrivningen har ingen

självständig betydelse utan endast en kontrollfunktion, nämligen beträffande

flyttningsanmälan. För att möjliggöra denna kontroll är allmänheten

skyldig att avge särskild skriftlig in an talsuppgift. Dessa uppgifter

har haft sitt berättigande i det hittillsvarande systemet med dess mindre

effektiva anmälningsförfarande, främst som kontroll av kyrkobokföringen.

Huvudsyftet med mantalsskrivningen bör dock vara att konstatera var en

person bort vara kyrkobokförd en viss dag, mantalsdagen, för att sedan till

bosättningen denna dag kunna knyta rättsverkningar av olika slag.

CFU:s förslag innebär att mantalsuppgifterna slopas. Ytterst grundar

sig detta förslag på att de av CFU föreslagna förbättringarna av systemet

med flyttningsanmälan i stort gör mantalsuppgifterna obehövliga.

En stor majoritet bland remissinstanserna har uttryckligen tillstyrkt

att mantalsuppgifterna slopas. Ett icke ringa antal remissinstanser har dock

på olika grunder avstyrkt en sådan åtgärd.

För avskaffandet av mantalsuppgifterna har anförts tungt vägande skäl.

Jag vill i första hand erinra om att ca 3 milj. personer årligen måste anskaffa,

fylla i och lämna in mantalsblanketter som upptar mer än 6 milj.

personer. Av sistnämnda antal är det endast ca 1/2 milj. som flyttar. Av

dessa flyttande är det endast ett relativt litet antal som underlåtit att anmäla

flyttning till kyrkobokföringen. Att på grund av denna minoritet försumliga

ålägga närmare 3 milj. lojala medborgare en uppgiftsplikt som

för deras del är helt onödig kan enligt min mening inte anses rimligt. Den

som bor kvar i sin bostad bör inte besväras med att årligen skriva till myndigheterna

och omtala att han alltjämt bor kvar. Inte heller bör den som

ordentligt lämnat skriftlig flyttningsanmälan åläggas att senare dubblera

denna anmälan genom en mantalsuppgift.

Mantalsuppgifterna utgör även ett psykologiskt hinder för flyttningsanmälan

i rätt tid. Det torde vara allmänt känt att åtskilliga personer helt

underlåter flyttningsanmälan i visshet om att deras ändrade bosättning

ändå kommer till synes genom mantalsuppgiften som de måste lämna

senare under året.

Ett annat väsentligt skäl för att slopa mantalsuppgifterna är enligt min

mening den arbetsbörda som dessa uppgifter orsakar myndigheterna. Jag

avser här tryckning och distribution av 3 milj. blanketter, insamling och

sortering av dessa samt jämförelse av uppgifterna med nära 8 milj. personakter.

Kostnaderna för dessa arbetsmoment är avsevärda. Arbetet och kostnaderna

står inte i rimlig proportion till det resultat som vinns. Enligt min

mening bör det krävas mycket starka skäl om man trots dessa omständigheter

ändå vill ha kvar mantalsuppgifterna.

Flertalet av de remissinstanser som vill behålla mantalsuppgifterna synes

utgå från att flyttningsregistreringen inte blir tillräckligt effektiv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

Onekligen blir det i det nya systemet viktigare än hittills att flyttningsanmälan

görs i rätt tid. Det bör därför göras kraftiga ansträngningar att

förbättra allmänhetens insats härvidlag. Vidare bör aviseringen myndigheterna

emellan ägnas ökad uppmärksamhet. Redan nu förekommer visst

samarbete med posten från folkbokföringsmyndigheterna för att utnyttja

de anmälningar om ändrad adress som inkommer till postverket. Till frågan

om aviseringsplikt för postverket och andra myndigheter får jag återkomma

i ett senare sammanhang. Beträffande allmänhetens medverkan kommer

jag i det följande att förorda möjlighet till telefonanmälan samt upplysningsverksamhet

och obligatorisk bostadsanmälan. Med dessa åtgärder

är jag övertygad om att anmälningsfrekvensen kommer att öka och att

myndigheterna får erforderlig kännedom om flyttningar. Därmed torde

något behov av särskilda mantalsuppgifter inte kvarstå. Det bör tilläggas att

man knappast genom att behålla skyldigheten att lämna mantalsuppgift

kan komma till rätta med personer som avsiktligt vill hålla sig undan. I

detta hänseende utgör en ovillkorlig bostadsanmälan från fastighetsägarnas

sida en bättre kontroll.

Som en allvarlig invändning mot slopandet av mantalsuppgifterna har

från ett par håll betecknats det förhållandet, att en sämre folkbokföring

leder till att röstlängderna blir mer inaktuella. Med anledning härav vill

jag framhålla att den flyttande med hänsyn till sin rösträtt alltid har ett

starkt intresse av att anmäla flyttning — något som tydligt bör framhållas

i upplysningsbroschyrer och liknande.

Ett annat personligt intresse som är knutet till flyttningsanmälan är den

kommunala utdebiteringen. Detta intresse är dock inte entydigt. Visserligen

förekommer fall då en flyttande underlåter att anmäla inflyttning

därför att inflyttningskommunen har en högre kommunal utdebitering. Den

typ av befolkningsomflyttning vi haft under senare år torde emellertid innebära

att flyttningar i stor utsträckning sker från landsbygdskommuner

med hög utdebitering till större städer med lägre utdebitering. I dessa fall

1 öreligger alltså ett klart intresse för den flyttande att snarast anmäla flyttningen.

Från häradsskrivarhåll har gjorts gällande att debiteringen av preliminär

skatt skulle försvåras genom att lokal skattemyndighet inte får reda på när

övergång skall ske från A- till B-skatt eller vice versa. Det gäller här ett

mycket litet antal personer. Den olägenhet som påpekats här och vars betydelse

inte skall överdrivas får ses mot bakgrunden av de vinster i andra

hänseenden som uppkommer för mantalsskrivningsförrättarna genom att

de slipper hanteringen av mantalsuppgifterna.

''V idare har mot CFU:s förslag invänts att det medför ökat arbete för kommunerna

genom intensifierad intressebevakning från deras sida. En sådan

ökning av intressebevakningen anser jag emellertid önskvärd även om man

skulle behålla mantalsuppgifterna. Att detta i sin tur kan leda till en ök
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 b år 1967 21

ning av antalet mantalsskrivningsprocesser är följdriktigt och kan knappast

betecknas som en nackdel som motiverar behållandet av mantalsuppgifterna.

Från processuell synpunkt har visserligen gjorts gällande att

mantalsuppgiften innefattar ett yrkande om mantalsskrivning. Ett slopande

av ett sådant »yrkande», som inte f. n. besvaras av myndigheterna, leder

dock inte till någon rättsförlust. Liksom hittills skall allmänheten kunna

ta del av stommarna till mantalslängd, när de framläggs för granskning.

Tillfälle bereds härigenom för yrkanden i fråga om mantalsskrivningen.

Statistiska synpunkter har också anförts mot slopandet av mantalsuppgifterna.

Det har därvid gjorts gällande att mantalsuppgifterna utgör ett

viktigt underlag för den kommunala förvaltningen och planeringen. Det

bör dock enligt min mening inte komma i fråga att av den anledningen behålla

mantalsuppgifterna, när det är alldeles klart att de inte längre behövs

för sitt egentliga ändamål, nämligen en riktig folkbokföring. De statistiska

synpunkterna får dock inte förbises men de bör tillgodoses på annat

sätt än genom årliga mantalsuppgifter. Jag finner det rimligt att kommunerna

får möjlighet att av fastighetsägarna inhämta de uppgifter som behövs

för den kommunala planeringen och som de hittills erhållit ur mantalsuppgifterna.

Riksdagens bemyndigande torde därför i detta sammanhang

böra utverkas för Kungl. Maj :t att medge kommun att från fastighetsägare

inhämta de uppgifter om fastigheterna som behövs för sådan

planering.

En annan invändning av statistisk natur är att man förlorar en årlig uppgift

om yrke. Med anledning härav vill jag framhålla att sådana årliga uppgifter

med bättre tillförlitlighet redan nu inhämtas ur självdeklarationerna

som utgör grund för fördelningen efter yrkestillhörighet i den nuvarande

statistiken över inkomsttaxeringen. Av deldarationsmaterialet framgår även

arbetsgivare och arbetsplatser på ett bättre sätt än vad som nu kommer

till uttryck i mantalsblanketterna.

Med eu viss periodicitet skall dock en motsvarighet till mantalsuppgiften

återkomma. Jag förutsätter nämligen att folk- och bostadsräkning, som

f. n. i regel hålls vart femte år, med hänsyn till den snabba samhällsutvecklingen

skall ske i ungefär samma utsträckning som hittills. Det utförliga

material som då inkommer bör givetvis användas för att kontrollera folkbokföringens

riktighet. Även detta minskar behovet av mantalsuppgifter

under de år som ligger mellan folkräkningsåren.

Vid avvägningen av skälen för och emot avskaffandet av mantalsuppgifterna

finner jag — i likhet med CFU och flertalet remissinstanser — att

övervägande skäl talar för att mantalsuppgifterna slopas. Jag föreslår därför

att bestämmelserna om mantalsuppgifter utmönstras ur folkbokföringslagstiftningen.

Detta får givetvis vissa följdverkningar i fråga om mantalsskrivningsförfarandet

till vilka jag återkommer i specialmotiveringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1967

En på detta sätt förenklad mantalsskrivning förutsätter att allmänheten

fullgör den anmälningsskyldighet som föreligger beträffande

kyrkobokföringen. För att uppnå en effektivisering på detta område föreslår

CFU flera åtgärder. De bygger på den enligt min mening riktiga grundsatsen

att allmänhetens frivilliga medverkan lättast vinns genom att man

söker göra skyldigheten så lite betungande som möjligt.

Anmälningsskyldigheten är f. n. mycket formbunden. I regel föreskrivs

personlig inställelse hos pastor. Skriftlig anmälan är pastor inte skyldig att

godta, inte ens om den är fullständig. Författningen innehåller endast en

rekommendation att pastor »bör» godta sådan anmälan om den är tillförlitlig.

CFU :s förslag innebär att man skall slopa kravet på personlig inställelse

och att telefonanmälan får godtas. Pastor skall dock ha rätt att kräva

skriftlig bekräftelse. Vid remissbehandlingen har slopandet av kravet på

personlig inställelse tillstyrkts i princip men några remissinstanser har förordat

undantag för anmälan om invandring. När det gäller godtagande av

telefonanmälan har flertalet remissinstanser tillstyrkt men några uttalat

farhågor för missuppfattningar och risk för obehöriga anmälningar.

Enligt min mening är tiden nu inne att på folkbokföringens område slopa

kravet på personlig inställelse, i likhet med vad som skett på andra förvaltningsområden.

För allmänheten innebär det ofta en stor tidsbesparing att

inte behöva inställa sig personligen på pastorsexpedition. Från psykologisk

synpunkt måste det anses vara en vinning att anmälan kan ske på telefon,

eftersom man då kan räkna med att få in anmälan mycket snabbare än nu.

Vidare bör man uppnå att mindre företagsamma personer gör anmälan som

de annars inte skulle ha kommit sig för alt göra. Som huvudregel bör därför

stadgas att anmälan skall göras muntligen eller skriftligen. Även skriftlig

anmälan bör underlättas genom att man tillhandahåller enkelt och lämpligt

utformade blanketter både hos myndigheter och på arbetsplatser.

Med hänsyn till de påtalade riskerna för missuppfattningar, skenskrivningar

och rena okynnesanmälningar vid telefonpåringningar bör dock pastorsämbetet

äga rätt att begära skriftlig bekräftelse. I regel torde det räcka

med en enkel kontrollringning från pastorsämbetets sida. Undantagsvis bör

dock pastorsämbetet i stället få kräva personlig inställelse om alldeles särskilda

omständigheter föreligger och det anses nödvändigt för att få uppgifter

för en riktig kyrkobokföring. Därmed har man även tillgodosett de

önskemål som från några håll framförts beträffande utlänningar med större

språksvårigheter. Någon allmän inställelseplikt för utlänningar får dock

denna undantagsbestämmelse inte leda till. Har bekräftelse inte erhållits

inom den tid pastorsämbetet angett, bör ämbetet fritt få pröva om anmälan

skall anses förfallen eller inte.

Det ligger i sakens natur att inställelse liksom hittills får ske genom ombud.

Detta är en så allmängiltig förvaltningsrättslig grundsats att den inte

behöver komma till särskilt uttryck i en folkbokföringsförfattning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34- år 1967 23

Anmälan om flyttning inom landet skall enligt nuvarande ordning

göras i både utflyttnings- och inflyttningsförsamlingen. Därvid skall

pastor i utflyttningsförsamlingen utfärda ett särskilt flyttningsbetyg som

skall företes i inflyttningsförsamlingen. CFU har föreslagit att anmälan skall

göras endast i inflyttningsförsamlingen och att flyttningsbetygen avskaffas.

Detta förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts så gott som enhälligt.

Från några håll har dock invänts att ett sådant system skulle medföra

onödiga felrisker, en allmän osäkerhet och ökat arbete för pastorsämbetena.

I fråga om dessa invändningar vill jag framhålla att möjligheten till telefonanmälan

från den flyttande i regel torde leda till en betydligt snabbare

registrering av en flyttning och att flyttningar anmäls som annars

inte skulle ha anmälts. Sedan sådan anmälan gjorts kan pastorsämbetet i

inflyttningsförsamlingen rekvirera personakten från den utflyttningsförsamling

som uppgetts av den flyttande. Skulle därvid fel utflyttningsförsamling

kontaktas kan dock mottagaren med datakontorets hjälp vidarebefordra

personaktsbeställningen till den rätta utflyttningsförsamlingen.

Någon ökad felrisk eller osäkerhet anser jag därför inte behöva befaras.

Inte heller kan det bli en ökad arbetsbörda för pastorsämbetena eftersom

de slipper att utfärda flyttningsbetyg. Genom CFU:s förslag slipper man

den nuvarande dubbelanmälningen vilket måste innebära en lättnad för såväl

allmänheten som pastorsämbetena. Jag ansluter mig därför till CFU:s

förslag att avskaffa flyttningsbetyget och anmälan i utflyttningsförsamlingen.

I fråga om inflyttning från utlandet innebär CFU:s förslag

inte någon ändring i vad som nu gäller. Anmälningstiden har en remissinstans

föreslagit förlängd från två till tre veckor. En sadan förlängning kan

enligt min mening inte anses motiverad med det förenklade anmälningssätt

jag föreslagit. Jag tillstyrker därför att de nuvarande invandringsbestämmelserna

lämnas i princip oförändrade. Kravet på företeende av utländskt

flyttningsbetyg eller motsvarande utländska handlingar innebär som tidigare

antytts inte något absolut krav på personlig inställelse. Om handlingarna

sänds per post till inflyttningsförsamlingen, kan pastorsämbetet på grundval

av handlingarna ta ställning till frågan om personlig inställelse påkallas.

För underlättande av anmälningsplikten bör tvåspråkiga anmälningsblanketter

finnas även på större arbetsplatser. Dessa frågor är emellertid av

sådan natur att de kan regleras utan bestämmelse i folkbokföringsförordningen.

Beträffande anmälan om flyttning till utlandet har CFU

i syfte att vinna större stabilitet i registreringssystemet föreslagit vissa

ändringar som jag också vill tillstyrka. Har den flyttande för avsikt

att stadigvarande bosätta sig i utlandet, skall han anmäla detta

före utresan. Om resan inställs eller uppskjuts anmäls detta senast den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

uppgivna dagen för utresan med verkan att han kvarstår som kyrkobokförd.

Som utflyttningsdag skall gälla dagen efter den uppgivna utresedagen.

Sker anmälningen först sedan bosättningen i utlandet ägt rum, gäller som

utflyttningsdag i stället den dag då anmälan inkom till pastorsämbetet.

Förslaget innebär att bestämmelserna om utfärdande av utvandringscertitikat

och utvandringsbevis m. in. slopas. Nuvarande bestämmelser om utvandringsbevis

som utfärdas i passkontroll kan i praktiken inte tillämpas

bl. a. på grund av att Sverige numera inte har för ändamålet lämpad övervakning

vid gränserna mot de nordiska länderna. Termerna »utvandrare»

och »utvandring» bör i enlighet med CFU:s förslag slopas såsom mindre

adekvata. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enighet numera föreligger

om texten till ett avtal om internordiska flyttningsbetyg och att det

system som avses gälla vid flyttning inom Norden bör kunna tillämpas

fr. o. m. nästa år.

Frågan vem som skall få anmäla utvandring har upptagits av ett par remissinstanser.

Här boende föräldrar och andra nära anhöriga kan i regel

meddela att den utflyttade är stadigvarande bosatt i utlandet. I enlighet

med vad jag tidigare anfört om rätten att anlita ombud bör givetvis anhöriga

få göra sådan anmälan utan att något uttryckligt stadgande härom

behövs.

Enligt nuvarande ordning skall inkommet utvandringsbevis leda till att

utvandraren omedelbart avregistreras från församlingsboken. Har utvandraren

inte anmält utvandringen avregistreras han först efter två mantalsskrivningar.

Denna regel har lett till att en mängd utlänningar belastat

boken över obefintliga trots att de definitivt lämnat riket och strängt taget

inte längre borde förekomma i den svenska folkbokföringen. CFU föreslår

att utländska meaborgare skall kunna avregistreras omgående, om pastorsämbetet

efter samråd med den lokala skattemyndigheten finner sannolika

skäl tala för att utlänningen inte längre är bosatt inom riket.

Även enligt min mening är det angeläget att man från folkbokföringssynPunkt

kommer till rätta med denna dolda emigration av utlänningar. I likhet

med remissinstanserna vill jag därför i princip tillstyrka den föreslagna

snabbare avregistreringen av dessa utlänningar. Jag vill framhålla att aviegistreringen

inte är knuten till tiden för mantalsskrivningen utan kan ske

när som helst under året så snart kriterierna för avregistrering föreligger.

Därvid bör i enlighet med CFU:s förslag föreskrivas samråd med den lokala

skattemyndigheten. Såsom påpekats vid remissbehandlingen kan det vara

av stort värde med samråd även med försäkringskassor och framför allt

statens utlänningskommission. Dessa frågor bör regleras i de särskilda föreskrifter

som behövs för tillämpningen av den föreslagna folkbokföringsförordningen.

När det gäller svensk medborgare delar jag CFU:s uppfattning att det saknas

anledning att ändra nuvarande regler. Han skall således inte kunna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

avregistreras ur församlingsboken förrän pastorsämbetet vid två mantalsskrivningar

i följd vunnit säker upplysning att han är stadigvarande bosatt

på utrikes ort. Saknas sådan upplysning skall han i stället överföras till ohefintligregister.

Frågan om en person är bosatt i Sverige eller inte får rättsverkningar

i olika hänseenden. Riksdagens justitieombudsman har i en framställning

påtalat att bosättningsreglerna inte är desamma inom skatterätten och sociallagstiftningen.

Denna fråga är så omfattande att dess lösning torde

fordra en särskild utredning och den torde få anmälas i annat sammanhang.

Också det av domkapitlet i Västerås påpekade missbruket av svenska

socialförmåner bör därvid beaktas.

I syfte att få effektiv kontroll över att flyttningsanmälningarna verkligen

görs infördes redan år 1946 s. k. b o s t a d s a n in ä 1 a n, dvs. skyldighet

för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet som upplåtit bostad

till annan att anmäla inflyttning i bostaden. I likhet med CFU och remissinstanserna

anser jag det viktigt att man behåller den kontroll som bostadsanmälan

utgör.

Från skyldigheten att göra bostadsanmälan har CFU föreslagit undantag

för de fall att den flyttande själv anmält flyttning eller fortfarande skall vara

kyrkobokförd på annan fastighet. Mot dessa undantag har det vid remissbehandlingen

framkommit kritik som synes värd beaktande. Det kan enligt

min mening inte rimligen åläggas en fastighetsägare att pröva om den inflyttade

rätteligen skall vara bokförd på annan fastighet. Inte heller kan

det vara lämpligt att tvinga fastighetsägaren att fråga hyresgästen om denne

själv gjort flyttningsanmälan och att dessutom sedan hos pastorsämbetet

behöva kontrollera att hyresgästens jakande svar varit riktigt. Om hyresgästen

svarar nekande, skulle fastighetsägaren bli tvungen att senare återkomma

med nya förfrågningar. På grund härav och med hänsyn till det straffansvar

som jag föreslår för underlåten bostadsanmälan bör denna anmälningsskyldighet

göras ovillkorlig. Tillräckliga skäl att utvidga anmälningsskyldigheten

till att avse även utflyttning, vilket föreslagits från haradsskrivarhåll,

anser jag inte föreligga, särskilt som jag föreslagit slopande av

den flyttandes egen skyldighet att göra anmälan i avflyttningsförsamlingen.

Anmälningstiden har CFU föreslagit förlängd från 14 till 30 dagar. I och

med att bostadsupplåtaren enligt mitt förslag inte skall avvakta att den flyttande

själv gör anmälan har skälen till en sådan förlängning bortfallit. Jag

föreslår därför att anmälningsfristen anges till två veckor. Liksom nu bör

tidsfristen inte räknas redan från dagen för uthyrningen utan forst från dagen

för inflyttningen, eftersom uthyrningen i och för sig inte kan konstituera

någon ny kyrkobokföring. Av detta skäl kan det inte heller komma i

fråga att omvandla bostadsanmälan till en uthyrningsanmälan.

För bostadsanmälan bör finnas ändamålsenligt utformade blanketter.

Det ankommer på CFU att närmare utforma dessa blanketter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

Den nuvarande skyldigheten för fastighetsägare att lämna uppgifter på

särskild förfrågan bör i enlighet med CFU:s förslag behållas. Däremot är

det onödigt att som en ytterligare kontroll behålla arbetsgivares anmälningsskyldighet.

Den som försummat att anmäla flyttning skall enligt nuvarande bestämmelser

i första hand anm an as av pastor att fullgöra sin skyldighet

eller föreläggas att meddela erforderliga upplysningar. Efterkommes inte

anmaning eller föreläggande kan pastor i stället tillgripa s. k. tredskoskrivnmg>

dvs. utan hans vidare hörande kyrkobokföra honom, om sannolika

skäl talar för alt flyttning ägt rum och erforderliga uppgifter inhämtats.

Tredskoskrivning är ett enkelt och praktiskt förfarande som leder till

snabbare och aktuellare kyrkobokföring. Emellertid har förfarandet anvants

i ringa utsträckning. En ökad användning av tredskoskrivningen är

önskvärd för att motverka den eftersläpning inom kyrkobokföringen som

uppkommer genom underlåtenheten att avge flyttningsanmälan. Jag tillstyrker

därför CFU:s allmänt accepterade förslag att pastors anmaningsförfaiande

slopas såsom onödigt och att tredskoskrivning skall tillgripas redan

1 föi sta hand, sa snart förutsättningarna därför föreligger.

På sätt CFU föreslagit bör pastorsämbetet vara skyldigt att bereda den

nyinflyttade tillfälle att yttra sig utom när flyttningen sker inom samma

församling eller kommun. En remissinstans har ifrågasatt om inte pastorsämbetet

bör åläggas att motivera ett beslut som strider mot vederbörandes

önskningar och att han därefter skulle höras ånyo. Ett sådant förfarande

skulle enligt min mening vara alltför tyngande. I stället bör den skriftliga

underrättelsen om tredskoskrivningsbeslutet i enlighet med kammarrättens

förslag kompletteras med en besvärshänvisning oavsett om den kyrkobokförde

yttrat sig eller inte och oavsett om han bestritt eller godtagit

den ifrågasatta kyrkobokföringen. Jag delar även kammarrättens uppfattning

att det saknas anledning att delge beslutet med kommun.

För det fall att tredskoskrivning i brist på uppgifter inte kan vidtas måste

man behålla den nuvarande skyldigheten för pastorsämbete att förelägga

den flyttande att lämna behövliga uppgifter. En skärpning av förutsättningarna

för sådant föreläggande i enlighet med CFU:s förslag kan inte anses

behövlig eller lämplig när mantalsuppgifterna samtidigt slopas. Det kan

således räcka med ett blott antagande att flyttning skett. Föreläggande bör

få meddelas även när flyttningsanmälan visserligen gjorts men är bristfällig

och behöver komplettering.

En länsstyrelse har föreslagit att även pastorsämbete skall få förelägga

vite vid underlåtenhet att efterkomma föreläggande. En sådan befogenhet

kan enligt min mening inte anses vare sig lämplig eller önskvärd med hänsyn

till att pastorsämbetet ju även är en kyrklig myndighet. Befogenheten

att förelägga vite bör därför tillkomma endast länsstyrelse.

I forsta hand bör pastor givetvis underrätta den flyttande om hans an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3& år 1967 27

mälningsskyldighet genom en formlös erinran i vanligt brev. Föreläggande

bör emellertid delges mera formellt, dvs. i regel i rekommenderat brev med

mottagningsbevis. Delgivningsbestämmelserna bör kunna tas in i tillämpningsföreskrifter

till förordningen.

För underlåtenhet att göra flyttningsanmälan och bostadsanmälan stadgas

nu bötesstraff. Vad först angår bostadsanmälan råder i stort sett

enighet om att straffsanktion bör behållas. Detta är desto angelägnare som

mitt förslag innebär att skyldigheten att lämna bostadsanmälan görs ovillkorlig.

Vad härefter angår flyttningsanmälan har från en del remissinstanser

framförts kritik mot CFU:s förslag att slopa straffsanktionen.

De skäl CFU här anfört finner jag inte övertygande. När en stor del av

reformens syfte är att åstadkomma en effektivisering av anmälningsplikten

bör man inte samtidigt efterge den påtryckningsmöjlighet som ligger i ett

straffansvar. Även om påföljd sällan behövt utdömas verkar bestämmelsen

positivt genom sin blotta existens. Från rättsvårdssynpunkt får det anses

betänkligt att ansvar inte skulle ådömas den primärt anmälningsskyldige

utan endast den sekundärt uppgiftsskyldige. Jag föreslår därför att böter

skall kunna ådömas också den som underlåtit göra flyttningsanmälan.

Bötesstraffets maximibelopp bör höjas till 500 kr.

För att få effektivitet i anmälningssystemet krävs även andra åtgärder

än dem jag föreslagit i lagstiftningshänseende. Det äi angeläget

att CFU låter bedriva upplysningsverksamhet genom massmedia och genom

spridning av anslag i offentliga lokaler. Som jag tidigare påpekat är

det också viktigt att lämpligt utformade anmälningsblanketter finns tillgängliga

för allmänheten hos myndigheter och på en del arbetsplatser.

För intern kontroll bör i enlighet med CFU:s förslag införas skyldighet

för de lokala skattemyndigheterna att meddela pastorsämbetena upplysning

om iakttagna adressändringar, i likhet med vad som gäller pastorsämbetena

inbördes. Även postverket synes kunna medverka i samband med permanenta

adressanmälningar till posten. Frågan om postverkets medverkan är

dock alltjämt under utredning och ställning härtill kan tas tidigast i samband

med att de övriga nu berörda frågorna om aviseringplikt regleras.

Vad slutligen angår rom ers k- katolsk a församlingars rätt

till egen kyrkobokföring, så föreligger f. n. sådan rätt för fem av de sju

församlingarna. Rätten är dock inskränkt till födelsebok samt död- och

begravningsbok.

Innebörden av CFU:s förslag är att de katolska församlingarnas kyrkoböcker

och de bevis som utfärdas enligt dessa böcker förlorar officiellt

vitsord. Vidare måste födelse och dödsfall anmälas till pastorsämbete i svenska

kyrkan. Ett sådant slopande har katolska biskopsämbetet ansett böra

begränsas till den civila bokföringen i egentlig bemärkelse, dvs. flyttning,

födelse, borgerlig vigsel o. d. som icke sker under kyrklig ritual. Biskops
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

ämbetet har därvid hävdat att de katolska pastorsämbetena bör tillerkännas

befogenhet att utfärda bevis med officiellt vitsord, grundade på gällande

katolska kyrkoböcker. Vidare har biskopsämbetet funnit det orimligt att

katolska trosbekännare skall behöva vända sig till protestantiskt pastorsämbete

för att erhålla intyg.

Hänsyn till religionsfriheten har chefen för justitiedepartementet redan

vid religionsfrihetslagens tillkomst år 1951 ansett inte böra utgöra hinder

för slopandet av rätten till kyrkobokföring, om sådant slopande betingas

av praktiska synpunkter. I likhet med utredningen kyrka-stat anser jag

att det knappast från religionsfrihetssynpunkt kan hävdas att varje trossamfund

skall äga ombesörja folkbokföringen för sina medlemmar. Följaktligen

har inte heller t. ex. de fria evangeliska samfunden egen kyrkobokföring.

Man bör självfallet sträva efter att åstadkomma ytterligare

enhetlighet inom folkbokföringen.

När det gäller invändningen att den personliga kontakten med protestantiskt

pastorsämbete skulle kännas kränkande för en katolik, vill jag

erinra om att jag i det föregående tillstyrkt CFU:s förslag att slopa kravet

på personlig inställelse. En anmälan kan den anmälningsskyldige f. ö. låta

ske genom det katolska pastorsämbetets försorg och slipper då direktkontakten

med en svenska kyrkans pastorsexpedition. Han kan även beställa

mtyg och sköta alla andra kontakter genom det katolska pastorsämbetet.

Den anmälningsskyldige bör ha i minnet att pastorsexpeditionen i

detta fall agerar som folkbokföringsmyndighet och icke som kyrklig myndighet.

Jag förutsätter att den som handlägger en folkbokföringsfråga på

en pastorsexpedition är medveten om detta och noga skiljer mellan sin

uppgift i folkbokföringen och i den kyrkliga tjänsten. Några betänkligheter

från religionsfrihetssynpunkt anser jag därför inte kvarstå mot förslaget.

I likhet med CFU och statistiska centralbyrån anser jag att starka praktiska

synpunkter, främst kravet på en fastare organisation och kontroll,

talar för att all folkbokföring sker hos samma folkbokföringsmyndigheter,

dvs. ännu så länge hos svenska kyrkans pastorsexpeditioner. Jag föreslår

därför att de romersk-katolska församlingarnas rätt till egen kyrkobokföring

skall upphöra. Jag är dock angelägen om att framhålla att dessa och

andra församlingar av främmande trosbekännare alltjämt är oförhindrade

att fortsätta att för eget bruk föra vilka kyrkoböcker de vill och även att

utfärda bevis, låt vara att dessa bevis kommer att sakna officiellt vitsord.

När det gäller tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

i denna del saknas anledning att avvakta folkbokföringens eventuella överflyttande

på civil myndighet. Som statistiska centralbyrån framhållit är det

angeläget att ikraftträdandet sker utan dröjsmål. Jag föreslår därför att

bestämmelserna träder i kraft samtidigt med den nya folkbokföringsförordningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 dr 1967

29

Specialmotivering till förslaget till folkbokföringsförordning

Utskottet hänvisar till propositionen s. 59—89.

Motionerna

I motionerna I: 809 och II: 1011 anförs bl. a. att det nuvarande systemet

innebär att samtliga hushåll tvingas lämna mantalsuppgifter även om någon

förändring icke har ägt rum sedan föregående mantalsskrivning. Det

är således endast för dem som flyttat under året och underlåtit att lämna

flyttningsanmälan som mantalsblanketten fyller en väsentlig funktion, om

man betraktar den enbart ur mantalsskrivningssynpunkt. Antalet personer

som årligen byter vistelseort utgör emellertid cirka eu halv miljon. Om

mantalsskrivningen i framtiden skall bygga på den faktiska bosättningen

är det enligt motionärerna avgörande att personer som flyttar verkligen anmäler

detta till folkbokföringsmyndigheten. Erfarenheten av det sätt på

vilket de flyttande nu fullgör sin skyldighet gör, att man hyser stor oro

för de konsekvenser förslaget kan få, när det gäller precisionen i mantalsskrivningen.

Motionärerna hänvisar i sammanhanget till ett diagram som

visar registreringen av flyttningarna till och från Göteborg under åren 1964

_1966 och varav framgår att huvudparten av flyttningarna upptäcktes i

samband med mantalsskrivningsförfarandet. Detta är, anfor motionärerna

icke något unikt för Göteborg utan förhållandet är detsamma i alla större

städer. De föreslagna förenklingarna beträffande flyttningsanmälan anses

inte vara till fyllest för att säkra en god precision i mantalsskrivningen. En

samordning av anmälningsförfarandet till postverket, försäkringskassan

och folkbokföringsmyndigheten skulle enligt motionärernas mening kunna

lösa detta problem. De anser att eftersom så många rättsverkningar ar

knutna till mantalsskrivningen måste en dylik samordning ske innan man

avskaffar mantalsblanketten i förslagsvis städer och landskommuner med

mer än 30 000 invånare.

Motionärerna anför i fortsättningen bl. a. att de uppgifter som kunnat

hämtas från mantalsblanketterna och huvudförteckningarna kommit till

användning som underlag för den kommunala planeringen. I propositionen

har hänsyn härtill tagits så till vida att kommunerna får möjlighet att av

fastighetsägarna inhämta vissa uppgifter som behövs för den kommunala

planeringen. Avskaffandet av mantalsblanketten innebär dock enligt motionärernas

mening en väsentlig försämring ur statistisk synpunkt, eftersom

blanketten upptagit hushållets samtliga individer. I de magnetband, dar

CFU lagrar data om de mantalsskrivna individerna, finns ingen möjlighet

att identifiera hushållet. Eftersom den kommunala planeringen och då inte

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

minst bostadsbyggandet avser att tillgodose inte bara individ- utan även

hushållsbehov har hushållsanalyser och urvalsundersökningar på hushållsbasis

i stor utsträckning under senare år baserats på mantalsblanten.

Det torde dock, anför motionärerna, inte vara tekniskt omöjligt att

möjliggöra hushållsidentifikation i CFU:s magnetband. Behovet av hushållsstatistisk

information torde i stor utsträckning öka, inte minst med

tanke på vad som kommer att föreslås i den aviserade hyreslagen. Enligt

motionärernas mening bör därför uppdras åt CFU att tillsammans med

övriga berörda statliga myndigheter och företrädare för kommunerna lösa

denna fråga, som även sammanhänger med fastighets- och lägenhetsregistreringen.

I motionerna 1: 810 och II: 1012 anförs — efter redogörelse för vissa i

ärendet avgivna remissvar — att tveksamheten i de tillstyrkande remissyttrandena

och kraften i de avstyrkande remissyttrandena har sådan tyngd

att enligt motionärernas mening något slopande av mantalsuppgifterna inte

bör komma i fråga, i vart fall icke för närvarande.

Motionärerna anför vidare, att det innebär en förbättring av CFU:s förslag

då departementschefen föreslår att fastighetsägaren får en ovillkorlig

anmälningsskyldighet vid inflyttning. Man anser det dock otillfredsställande

att denna anmälningsskyldighet ej föreslås omfatta även utflyttning.

Det framhålls att exempelvis uppgift om utlänning som flyttar från

riket knappast kan erhållas på annat sätt än genom skyldighet för bostadsupplåtare

att anmäla avflyttning.

Motionärerna anser till slut att behovet av roteombud kvarstår, även om

mantalsuppgifterna skulle avskaffas. Roteombuden skulle då medverka

till den effektivare kyrkobokföring, som är en av huvudförutsättningarna

för att det nya systemet skall kunna genomföras. Befolkningens ökade

rörlighet även på landsbygden och de föreslagna större kyrkobokföringsdistrikten

medför både för pastor och lokal skattemyndighet behov av

medhjälpare med större lokalkännedom. I ett system utan mantalsuppgifter

skulle roteombudens arbete få en delvis annan inriktning än för

närvarande. Det vore också, anför motionärerna, lämpligt att söka intensifiera

deras verksamhet. Givetvis fordras en omarbetning av nu gällande

normalinstruktion för roteombuden, så att den bättre ansluter sig till de

förändrade förhållanden som en ny lagstiftning kommer att medföra.

Utskottet

I den del av propositionen som utskottet behandlar framläggs förslag

till ny folkbokföringsförordning. Förslaget sammanhänger bl. a. med den

beslutade och delvis redan genomförda omorganisationen inom folkbokfölings-

och uppbördsväsendet samt den beslutade övergången till användning

av datamaskiner som tekniskt hjälpmedel inom dessa verksamhetsområden.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967 31

Omorganisationen och övergången till ADB-systemet har emellertid kommit

till uttryck i förslaget endast i ringa mån, då de bestämmelser som påverkas

därav i huvudsak ansetts vara av den art att de bör utfärdas i administrativ

ordning. De viktigaste ändringarna i förhållande till 1948 års folkbokföringsförordning

avser mantalsskrivningsförfarandet.

Förslaget innebär bl. a. följande. Kyrkobokföringen skall såsom hittills

vara den primära folkbokföringen. De nu gällande reglerna om rätt kyrkobokföringsort

undergår endast smärre ändringar. Grundprincipen att man

skall vara mantalsskriven där man rätteligen skall vara kyrkobokförd den

1 november året närmast före mantalsåret bibehålls. Förenklingen av mantalsskrivningsförfarandet

sker bl. a. genom att de särskilda mantalsuppgifterna

slopas. Den kontroll av kyrkobokföringen som mantalsuppgifterna innebär

upphör sålunda. Som konsekvens av att mantalsskrivningen skall ske

utan användande av mantalsuppgifter slopas även huvudförteckningarna

och förskrivningsförfarandet. Även bestämmelserna om roteombud avses

skola upphöra att gälla. Den faktiska kyrkobokföringen presumeras vara

riktig om inte särskild anledning till omprövning föreligger.

I syfte att förmå allmänheten att i större utsträckning än f. n. fullgöra

den anmälningsskyldighet, som föreligger beträffande kyrkobokföringen,

föreslås bl. a. vissa förenklingar i fråga om anmälan till pastorsämbete.

Sålunda skall telefonanmälan i regel godtas. Skyldigheten att vid flyttning

inom landet anmäla denna i utflyttningsförsamlingen slopas och flyttningsbetygen

avskaffas. Beträffande allmänhetens medverkan förordas vidare

— utöver lagstiftningsåtgärderna — upplysningsverksamhet genom

massmedia m. m. Införande av aviseringsplikt för postverket och andra

myndigheter gentemot pastorsämbetena skall övervägas. I syfte att få en

kontroll över att flyttningsanmälningar verkligen sker införs ovillkorlig

skyldighet för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet som upplåtit

bostad till annan att anmäla inflyttning i bostaden (bostadsanmälan).

Mantalsskrivningen skall enligt förslaget tillgå på i huvudsak följande

sätt. Till ledning för mantalsskrivningen upprättar länsstyrelsen en stomme

till mantalslängd för varje församling. I denna tas upp de personer,

som kan antas bli mantalsskrivna i församlingen. Ett exemplar av stommen

överlämnas före den 15 januari mantalsåret till kommunen för

att hållas tillgänglig till och med den 5 februari samma år. Framställningar

med yrkanden om någons rätta mantalsskrivningsort skall göras

senast sistnämnda dag. Gjorda framställningar skall vara prövade senast

den 1 mars, då de rättade stommarna underskrivs av den lokala skattemyndigheten.

Längden anses därmed upprättad och justerad.

Den nya folkbokföringsförordningen avses börja tillämpas den 1 januari

1988. Mantalsskrivningen hösten 1967 skall dock följa de nya bestämmelserna.

I syfte att kommunerna skall få möjlighet att inhämta vissa uppgifter

för den kommunala planeringen, som de hittills erhållit ur mantalsuppgif
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

terna, begärs i propositionen bemyndigande för Kungl. Maj :t att medge

kommun rätt att från fastighetsägare inhämta de uppgifter om fastigheterna

som behövs för den kommunala samhällsplaneringen.

I motionerna I: 810 och II: 1012 hemställes att riksdagen skall avslå förslaget

om slopande av mantalsuppgifterna. I andra hand föreslås att skyldighet

skall införas för fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet,

som upplåter bostad åt annan, att anmäla även utflyttning till pastorsämtet

samt att systemet med roteombud skall bibehållas. I motionerna I: 809

och II: 1011 henrställes att riksdagen måtte besluta om uppskov med avskaffandet

av mantalsuppgifterna för städer och landskommuner med mer

än 30 000 innevånare tills flyttningsanmälan till pastorsämbete samordnats

med flyttningsanmälan till postverket och försäkringskassa samt att riksdagen

skall hos Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning av denna

fråga. Slutligen föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall

hemställa om att CFU tillsammans med berörda myndigheter och företrädare

för kommunerna får till uppgift att utreda frågan om hushållsidentifiering

i den mantalsskrivna befolkningen.

Till mantalsskrivningen, som i sin tur grundas på kyrkobokföringen, hänförs

rättsverkningar på flera områden såsom i fråga om rösträtten och

den kommunala utdebiteringen. Det är med hänsyn till dessa verkningar

av stor vikt att mantalsskrivningen grundas på korrekta uppgifter. Det

nuvarande mantalsskrivningsresultatet antas också vara gott. Härtill bidrar

otvivelaktigt mantalsuppgifterna, som möjliggör kontroll av att allmänheten

fullgjort vederbörliga flyttningsanmälningar. Systemet med dessa

uppgifter är emellertid förenat med vissa olägenheter. Utskottet avser här

inte så mycket det besvär mantalsuppgifterna medför för allmänheten, vilket

med den enkla utformning mantalsblanketterna har inte bör överdrivas.

Av större betydelse synes vara den arbetsbörda som mantalsuppgifterna

orsakar myndigheterna. Varje år skall sålunda 3 milj. blanketter tryckas,

distribueras, samlas in och sorteras samt uppgifterna jämföras med nära

8 milj. personakter. Resultatet av allt detta arbete blir i det alldeles övervägande

antalet fall endast att man kan konstatera att kyrkobokföringen

överensstämmer med de verkliga förhållandena. Det kan nämnas att årligen

omkring 1/2 milj. personer flyttar inom landet över församlingsgräns.

Många av dessa lämnar föreskriven flyttningsanmälan till pastorsämbete.

Verklig betydelse får mantalsuppgifterna bara i det relativt sett fåtal

fall då de flyttande underlåtit att göra sådan anmälan. Utskottet delar

uppfattningen att arbetet och kostnaderna inte står i proportion till de resultat

som vinns och anser således att mantalsuppgifterna bör slopas. Utskottet

vill emellertid understryka vikten av att man på olika sätt försöker

förmå allmänheten att fullgöra den anmälningsskyldighet som föreligger

beträffande kyrkobokföringen. I detta hänseende föreslås i propositionen

vissa i det föregående nämnda åtgärder såsom förenklade former för an
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i år 1967

mälan till pastorsämbete. Upplysningsverksamhet skall vidare bedrivas genom

massmedia och genom spridning av anslag i ottentliga lokaler. Enligt

vad utskottet erfarit kommer vidare fr. o. in. den 1 september 1967 att

införas aviseringsplikt för postverket gentemot kyrkobokföringsmyndigheterna

beträffande permanenta adressförändringar till posten. Härigenom

öppnas möjligheter till en tämligen effektiv kontroll av att flyttningsanmälningar

sker i vederbörlig ordning. Sådana kontrollmöjligheter skapas

också genom stadgandet om bostadsanmälan. Ytterligare må här nämnas

att folk- och bostadsräkning även framdeles avses skola ske i ungefär

samma utsträckning som hittills, d. v. s. i regel vart femte år. Även det

material som då kommer in skall användas för att kontrollera folkbokföringens

riktighet. Utskottet anser att de nu nämnda åtgärderna och vad

i övrigt föreslagits i propositionen i detta hänseende såvitt nu kan bedömas

är tillräckliga för att folkbokföringens tillförlitlighet skall kunna hållas

på en tillfredsställande nivå. Det är emellertid viktigt att utvecklingen

följs med uppmärksamhet och att vid behov ytterligare åtgärder vidtas.

Härvid kan allt efter omständigheterna övervägas även sådana åtgärder

som avses i motionerna 1:810 och II: 1012 som att utvidga skyldigheten

att göra bostadsanmälan till att avse även utflyttning och att införa bestämmelser

liknande dem som nu gäller beträttande roteombud. Vad särskilt

gäller roteombuden vill utskottet dock tillägga att kommunerna är oförhindrade

att ntse särskilda ombud med uppgift att bevaka deras intressen

i folkbokföringsärenden. Departementschefen har framhållit att det är

önskvärt att kommunerna ökar sin intressebevakning. Utskottet kan för sin

del instämma häri.

I den mån motionerna 1:810 och II: 1012 inte kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört avstyrks de av utskottet.

Huvudyrkandet i motionerna 1:809 och 11:1011 synes närmast gälla

bibehållande av mantalsuppgifterna hösten 1967. I denna fråga gör sig i

viss mån speciella synpunkter gällande. Det måste sålunda beaktas att

några åtgärder som kan öka frekvensen av flyttningsanmälningar ännu

inte vidtagits. Det synes även kunna antagas att åtskilliga personer underlåtit

att göra flyttningsanmälan i förlitan på att deras ändrade bosättning

skall komma till synes genom höstens mantalsuppgifter. Då sådana inte

mer skall lämnas kan det befaras att många personer för år 1968 kommer

att mantalsskrivas på annan än den rätta mantalsskrivningsorten. De myndigheter

som har att förbereda övergången till datamaskinsystem på bl. a.

folkbokföringens område synes emellertid under hösten vara så arbetsbelastade

att det inte är möjligt att utan avsevärda olägenheter och kostnader

ålägga dem även sysslandet med mantalsuppgifter. Vissa åtgärder som

motverkar effekten av att mantalsuppgifterna slopas synes vidare kunna

vidtas redan nu. En propagandakampanj för flyttningsanmälningar genom

massmedia bör sålunda snarast igångsättas. Även lämpliga affischer och

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

broschyrer bör kunna spridas. Enligt vad utskottet erfarit pågår också

förhandlingar med postverket i syfte att kyrkobokföringsmyndigheterna

på lämpligt sätt skall få del av anmälningar om permanenta adressförändringar,

vilka gjorts till posten efter den 1 april 1987. Utskottet finner

det vara av värde om denna fråga kan lösas. Utskottet anser sig med hänsyn

till vad nu sagts böra godta propositionen även i vad den avser slopandet

av mantalsuppgifterna redan hösten 1967. Då åtgärder för att samordna

anmälningar till bl. a. postverket och kyrkobokföringsmyndigheterna redan

är vidtagna är någon riksdagens åtgärd i denna del inte erforderlig.

Under remissbehandlingen har liksom i motionerna 1:809 och 11:1011

anförts, att mantalsuppgifterna utgör ett viktigt underlag för den kommunala

planeringen, främst genom att de redovisar befolkningen hushållsvis.

Utskottet delar uppfattningen att mantalsuppgifterna varit av värde i detta

hänseende och att någon motsvarande upplysningskälla bör stå kommunerna

till buds. Det bemyndigande som Kungl. begärt genom propositionen

avser även att ge kommunerna möjlighet att av fastighetsägarna inhämta

de uppgifter som behövs för den kommunala planeringen och som

de hittills erhållit ur mantalsuppgifterna. Innan erfarenhet av denna ordning

vunnits synes det inte vara påkallat att riksdagen gör framställning

till Kungl. Maj:t angående en utredning om hushållsidentifieringen.

De delar av propositionen som inte behandlats särskilt föranleder inte

något uttalande från utskottets sida.

Mot utformningen av författningsförslaget har utskottet ingen erinran.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

A. att riksdagen med avslag på motionerna 1:809 och

II: 1011 samt 1:810 och II: 1012 såvitt däri yrkats ändringar

i det genom förevarande proposition, nr 88, framlagda

förslaget till folkbokföringsförordning måtte dels antaga

nämnda förslag till folkbokföringsförordning, dels

bemyndiga Kungl. Maj:t att medge kommun rätt att från

fastighetsägare inhämta de uppgifter om fastigheterna som

behövs för den kommunala samhällsplaneringen;

B. att nämnda motioner i vad de ej kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967 35

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Erik Jansson, Åkesson, Herbert Larsson, Hermansson*, fru Landberg och

herr Svenungsson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp*, Nyberg, Hedin,

Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum, herrar From, Hugosson och

Josefson i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Erik Jansson, Johansson i Torp, Nyberg och Hugosson, vilka

ansett

a) att det avsnitt under rubriken »Utskottet» som börjar med orden

»Under remissbehandlingen» och som slutar med orden »om hushållsidentifieringen»

bort ha följande lydelse:

Under remissbehandlingen har liksom i motionerna I: 809 och II: 1011

anförts, att mantalsuppgifterna utgör ett viktigt underlag för den kommunala

planeringen, främst genom att de redovisar befolkningen hushållsvis.

Eftersom den kommunala planeringen och då inte minst bostadsbyggandet

avser att tillgodose hushållens behov har huhållsanalyser och urvalsundersökningar

på hushållsbasis i stor utsträckning under senare år

grundats på mantalsuppgifterna. När dessa nu avskaffas församras det

kommunala planeringsunderlaget. Visserligen föreslås i propositionen att

kommunerna skall få rätt att från fastighetsägare inhämta de uppgifter om

fastigheterna, som behövs för den kommunala planeringen, men detta medgivande

torde vad beträffar uppgifter om hushållens sammansättning och

lokalisering inom kommunerna vara av föga värde, enär fastighetsägarna

ej känner till hushållssammansättningen i sina fastighetsbestånd. Tvärtom

har det varit så att mantalsblanketterna även för fastighetsägarna har

varit av värde just för kartläggning av hushållssammansättningen i deras

bostadsbestånd.

När man nu går över till användning av databehandling inom folkbokförings-

och uppbördsväsendet synes det vara en naturlig konsekvens att

man öppnar möjlighet att identifiera hushållen i folkbokföringsmaterialet

— dvs. i de magnetband där de mantalsskrivna personernas date

finns lagrade. Om en dylik hushållsidentififikation införes kan man årli

gen för varje kommun och om så önskas för delar av en och samma

kommun få fram uppgifter om antal hushåll med fördelning på storlek,

barnantal, pensionärshushåll in. m. Dessa uppgifter är av utomordentlig

betydelse för den kommunala planeringen, i synnerhet inom de expande
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1967

rande kommunerna. Redan det nuvarande läget på området är f. ö. otillfredsställande.

Här må nämnas att de uppgifter om hushållen, som f. n.

finns tillgängliga i den officiella statistiken, hänför sig till 1960 års folkräkning,

vilket innebär att de är nära 7 år gamla. Mantalsuppgifterna gör

det emellertid möjligt att om än med visst besvär komplettera statistiken.

Utskottet anser det angeläget att man tillvaratar de möjligheter som datatekniken

öppnar att lörebygga den försämring, som slopandet av mantalsuppgifterna

innebär för den kommunala samhällsplaneringen. Utskottet anser

därför att en utredning i ämnet bör komma till stånd. Det bör ankomma

på Kungl. Maj :t att föranstalta därom.

b) att utskottet utom såvitt avser mom. A. bort hemställa,

B. att riksdagen i anledning av motionerna 1:809 och

II: 1011 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

av frågan om genomförande av ett system, som

möjliggör hushållstidentifikation inom den mantalsskrivna

befolkningen;

C. att motionerna 1:809 och 11:1011 samt 1:810 och

II: 1012 i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om flyttning av fordon i vissa fall. s. 10 i texten