Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av fredningszoner för vandringsfiskens framkomst i Torne skärgård, m.m.

1967-05-02 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:40, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av fredningszoner för vandringsfiskens framkomst i Torne skärgård, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

inrättande av fredningszoner för vandringsfiskens

framkomst i Torne skärgård, m.m.

Genom en den 7 april 1967 dagtecknad proposition, nr 115, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att

dels godkänna en den 1 april 1967 undertecknad deklaration mellan Sverige

och Finland angående ändring i den stadga som finnes fogad vid deklarationen

den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland rörande fastställande

av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde,

dels anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 18 juni 1927 (nr 218) angående rätt för

Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs

fiskeområde,

2) lag angående tillämpning av lagen den 1 december 1950 (nr 599)

om ersättning för mistad fiskerätt m. m. beträffande fredningszoner i

Torne skärgård.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en deklaration mellan

Sverige och Finland enligt vilken fredningszoner skall inrättas i Torne

skärgård. Syftet med zonerna är att trygga den älvlekande vandringsfiskens

framkomst genom skärgården. Zonerna skall därför enligt deklarationen

hållas fria från stängande fiskredskap och liknande anordningar.

Vidare föreslås i propositionen att Kungl. Maj :t bemyndigas ge föreskrifter

i enlighet med deklarationens bestämmelser om fredningszoner.

Slutligen framläggs förslag angående ersättning för det fall fredningszon

orsakar intrång i enskild fiskerätt. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. .Yr 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

Deklarationen

Förslag till deklaration i ämnet har fogats vid protokollet över jordbruksärenden

den 31 mars 1967, vilket bifogats propositionen. Deklarationen,

avfattad i två exemplar på svenska och finska språken, vilka båda

texter äger lika vitsord, undertecknades i Helsingfors den 1 april 1987

av båda regeringarnas befullmäktigade ombud. Deklarationen har följande

lydelse.

Deklaration mellan Sverige och Finland angående ändring i den stadga som

finnes fogad vid deklarationen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland

rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne

älvs fiskeområde

Sveriges regering och Finlands regering hava överenskommit, att 2, 9

och 10 §§ i den stadga som finnes fogad vid deklarationen den 10 maj

1927 mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för fiskets

bedrivande inom Torne älvs fiskeområde skola erhålla följande ändrade

lydelse.

2 §d

Fiske efter lax och laxöring är förbjudet i älvområdet från och med

den 1 september, till dess isen bortgått på våren; utan hinder härav må

dock i älvområdet inom svenska och finska Nedertorneå socknar till och

med den 24 september laxöring fångas i fasta fiskeverk samt med drag och

därmed jämförligt redskap.

Under tiden från och med den 1 september, till dess isen bortgått på

våren, må fördenskull med ovan nämnt undantag redskap av vad namn

och beskaffenhet som helst, avsett för fångst inom älvområdet av lax eller

laxöring, icke i fiskevattnet kvarlämnas, än mindre utsättas eller annorlunda

begagnas.

Lax, som håller i längd mindre än 60 centimeter, och laxöring, som håller

i längd mindre än 35 centimeter, må icke under någon tid av året metas

eller annorlunda uppsåtligen fångas.

9 §.2

Fiske av nejonöga (nätting) må framgent bedrivas på tid och sätt, som

hittills varit vanligt.

Ljustring är förbjuden. Den som i fiskevatten anträffas med ljustereld

eller eljest utrustad för ljustring skall straffas såsom om han utfört ljustring.

10 §.3

I skärgården skola, utöver fiskådra enligt lagen i vardera staten, finnas

fredningszoner. Dessa utgöras av vattenområdena norr om latitudsparal
1

Senaste lydelse av 2 § se SFS 1966:503.

1 Andra stycket motsvarar förutvarande 10 §.

3 Paragrafen tillagd genom denna deklaration.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967 3

lellen 65°35''N inom ett avstånd av 200 meter på ömse sidor om följande

räta linjer:

a) från Kraaseligrundet utanför älvmynningen i bäring 196° till en

punkt 65°45,85''N, 24°06,45/O, därifrån till 65°44,0,N, 24°10,0''0, därifrån

till 65°40,55''N, 24°11,95''0, därifrån mellan Sarvenkataja och Linnanklupu

i bäring 193°;

b) från skärningspunkten av den från Kraaseligrundet enligt a) gående

linjen och latitudsparallellen 65°46,0''N till 65°46,05''N, 24°02,75''O,

därifrån i bäring 213,5° till 65°44,0,N, 23°59,50''O, därifrån till 65°42,0,N,

24°01,70,0, därifrån till 65°36,0,N, 23°59,25''0, därifrån i bäring 160°;

c) från 65°44,0''N, 23°59,50/O längs den under b) nämnda bäringslinjen

213,5° till 65°39,0''N, 23°51,50,O, därifrån till 65°38,0''N, 23°50,65''O, därifrån

i bäring 171°;

d) från skärningspunkten av den under b) nämnda bäringslinjen och

latitudsparallellen 65°44,60''N till 65°44,50''N, 23°50,30''0, därifrån till

65°43,60''N, 23°48,50''O, därifrån till 65°42,80''N, 23°48,70''O, därifrån till

65°41,40/N, 23°46,85''0, därifrån i bäring 200°;

e) från den under a) nämnda brytningspunkten 65°44,0''N, 24°10,0,0

till 65°43,95''N, 24°14,15''0, därifrån väster om Vähä Huituri och Iso Huituri

i bäring 160°;

f) från den under e) nämnda brytningspunkten 65°43,95''N, 24°14,15''0

till 65°43,80''N, 24°19,40/O, därifrån till 65°42,30''N, 24°22,85''0, därifrån i

bäring 172°.

Koordinaterna hänföra sig till det svenska sjökortet nr 417 (Haparanda),

samtliga upplagor 1960—1967.

Fredningszonernas sträckningar åskådliggöras på sjökort, bilagt denna

stadga. Det ankommer på länsstyrelserna i Norrbottens län och Lapplands

län att envar på sin sida av riksgränsen vidtaga erforderliga åtgärder för

utmätning i vattnet av fredningszonernas belägenhet.

Fiskredskap eller annan anordning må ej anbringas och brukas så, att

fiskens gång i fredningszon kan hindras eller fisken eljest kan avhållas

från att framgå där.

Dagen för denna deklarations ikraftträdande bestämmes genom skriftväxling

mellan regeringarna på diplomatisk väg.

1-j- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sam!. 3 avd. Nr 40

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 18 juni 1927 (nr 218) angående rätt för Konungen

att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde

Härigenom förordnas, att lagen den 18 juni 1927 angående rätt för

Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs

fiskeområde skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Konungen äger i samband med utfärdande

i övrigt av bestämmelser

överensstämmande med den stadga,

som finnes fogad vid deklarationen

den 10 maj 1927 mellan Sverige

och Finland rörande fastställande av

stadga för fiskets bedrivande inom

Torne älvs fiskeområde, jämväl giva

föreskrifter, vilka överensstämma

med 13 och 14 §§ i stadgan.

(Föreslagen lydelse)

Konungen äger i samband med utfärdande

i övrigt av bestämmelser

överensstämmande med den stadga,

som finnes fogad vid deklarationen

den 10 maj 1927 mellan Sverige

och Finland rörande fastställande av

stadga för fiskets bedrivande inom

Torne älvs fiskeområde, jämväl giva

föreskrifter, vilka överensstämma

med 10, 13 och 14 §§ i stadgan.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2) Förslag

till

Lag

angående tillämpning av lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning

för mistad fiskerätt m. m. beträffande fredningszoner i Torne skärgård

Härigenom förordnas som följer.

Medför bestämmelserna om fredningszoner i 10 § stadgan för fiskets

bedrivande inom Torne älvs fiskeområde att innehavare av enskild fiskerätt

får sin rätt inskränkt eller på annat sätt tillskyndas skada, äger lagen den

1 december 1950 om ersättning för mistad fiskerätt m. in. motsvarande tilllämpning.

Anspråk på ersättning skall vid påföljd av talans förlust framställas inom

tre år från den dag då denna lag träder i kraft.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

5

Inledning

I propositionen anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Holnrqvist, under rubriken Inledning följande.

Fisket i gränsälvarna mellan Sverige och Finland och i havsområdet utanför

Torne älvs mynning regleras i huvudsak av mellanstatliga bestämmelser,

nämligen 1927 års laxfiskekonvention och den därtill knutna fiskestadgan.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 10 september 1954 förordnades ombud

att för Sveriges del delta i överläggningar med representanter för den finska

regeringen rörande översyn av de gemensamma fiskebestämmelserna. Härjämte

skulle överses bestämmelser angående flottningen i gränsälvarna. De

svenska och finska ombuden antog som gemensam benämning svenskfinska

kommissionen för översyn av 1927 års konvention angående det

gemensamma laxfisket i Torne och Muonio älvar m. m. (laxfiskekommissionen).

— Med skrivelse den 23 oktober 1962 överlämnade de svenska ombuden1

till Kungl. Maj :t ett betänkande med förslag till ny överenskommelse

och stadga rörande fisket samt förslag till ändring i gällande flöttningsbestämmelser.

Betänkandet är rubricerat »Fiske och flottning i gränsvattnen

mellan Sverige och Finland» (NU 1963: 2). Förslagen är gemensamma

för de svenska och de finska ombuden i laxfiskekommissionen, men endast

de svenska ombudens motiv ingår i betänkandet.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 oktober 1961 tillkallades tre

svenska sakkunniga2 för att i samråd med en i Finland tillsatt kommitté

utarbeta förslag till en allmän vattenrättslig konvention mellan Sverige

och Finland om nyttjandet av gränsvattendragen. De båda ländernas företrädare

har antagit den gemensamma benämningen finsk-svenska gränsälvskommittén.

Laxfiskekommissionen såg som en av sina huvuduppgifter att trygga

vandringsfiskens reproduktionsmöjligheter. För att säkra fiskens framkomst

till lekplatser i älvarna föreslog kommissionen vissa s. k. fredningszoner i

skärgården. Inom dessa skulle fiske ej få bedrivas på sådant sätt att fiskens

vandring hindrades.

Efter remiss avgavs yttranden över kommissionens betänkande av ett

stort antal myndigheter och organisationer. I fråga om förslaget till fredningszoner

utlät sig i Sverige vattenöverdomstolen, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet,

generaltullstyrelsen, chefen för Norra kustdistriktet, lantmäteristyrelsen,

överlantmätaren i Norrbottens län, fiskeristyrelsen, fiskeriinten
1

Landshövdingen Manfred Näslund, överdirektören Jöran Hult och landssekreteraren Torsten

Segrell.

2 Vattenrättsdomaren Gösta Schirén, ordförande, byråchefen Inge Bergström och tekniske direktören

Tore Nilsson. Sedan Schirén den 24 mars 1965 lämnat uppdraget har i hans ställe tillkallats

justitierådet Per Bergsten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1967

denten i övre norra distriktet, länsstyrelsen i Norrbottens län, Norrbottens

läns hushållningssällskap, Haparanda stad och Nedertorneå kommun samt

Tornedalens ortsförbund av Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska ostkustfiskarenas

centralförbund, Norrbottens kustfiskareförbund och Torne

älvs flottningsförening.

Till följd av kritik som under remissförfarandet riktades framför allt mot

vissa nu icke aktuella delar av laxfiskekommissionens förslag till gemensamma

fiskebestämmelser gavs gränsälvskommittén år 1964 i uppdrag av

regeringarna att se över förslaget. Kommitténs ställningstaganden och förslag

med anledning av uppdraget redovisades i ett yttrande, dagtecknat den

19 oktober 1964 (Stencil Ju 1964: A 6). Kommissionens förslag om fredningszoner

lämnades i yttrandet i huvudsak utan erinran.

Även gränsälvskommitténs yttrande över laxfiskekommissionens förslag

remitterades i Sverige till ett tämligen stort antal myndigheter och organisationer.

Frågor angående fredningszonerna behandlades därvid av vattenöverdomstolen,

hovrätten för Övre Norrland, kustdistriktschefen, fiskeriintendenten,

hushållningssällskapet, Haparanda stad samt Nedertorneå och

Övertorneå kommuner, Tornedalskommunernas förbund, Ostkustfiskareförbundet

och Fritidsfiskets samarbetsnämnd.

Frågan om fredningszoner har härefter ånyo behandlats av gränsälvskommittén.

I en den 30 januari 1967 daterad promemoria (Stencil Jo 1967: 3)

har kommittén föreslagit en gemensam deklaration i ämnet av Sverige och

Finland. Samtidigt har de svenska sakkunniga i kommittén överlämnat en

den 31 januari 1967 daterad promemoria med förslag till den svenska lagstiftning

som behövs för att det förslag om fredningszoner deklarationen innehåller

skall kunna genomföras (Stencil Jo 1967: 4). Kommittén har i anslutning

härtill föreslagit att gällande förbud mot höstfiske efter lax och

laxöring i Torne skärgård skall upphävas.

Fisket i Torne skärgård

Utskottet hänvisar till propositionen s. 5—7.

Förslag till fredningszoner

Utskottet hänvisar till propositionen s. 7—16.

Departementschefen

Förbudet mot fiske efter lax och laxöring inom området närmast Torne

älvs mynning samt reglerna om fiskådra i Torne skärgård föreslås av den

svensk-finska gränsälvskommittén kompletterade med bestämmelser om

sex, 400 meter breda, s. k. fredningszoner i skärgården från frivattengränsen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967 7

upp mot mynningsområdet. Zonerna är avsedda att ytterligare trygga vandringsfiskens

uppgång till älvmynningen och väntas därigenom främja reproduktionen

och fisket i gränsälvarna.

Förslaget bör ses mot bakgrunden av det fortlöpande bortfall av naturliga

reproduktionsplatser som utbyggnaden av de flesta större laxälvar inom

östersjöområdet medfört.

Av det laxbestånd, som härrör från gränsälvarna och som under lekvandringen

söker sig tillbaka till dem, fångas en helt övervägande del i Torne

skärgård och där framför allt på den svenska sidan. Naturförhållandena

möjliggör nämligen här ett intensivt fiske med fasta redskap. På den finska

sidan av skärgården kan fiske med sådana redskap däremot bedrivas endast

i mer blygsam utsträckning. Om fredningszonerna hålls fria från redskap

som hindrar fiskens gång antas fångstmöjligheterna i gränsälvarna

öka. Härigenom vinns en rättvisare fångstfördelning än nu mellan kustfiskare

och älvfiskare och därmed också mellan svenska och finska fiskare.

Gränsälvskommitténs förslag om fredningszoner utgör närmast en överarbetning

av den svensk-finska laxfiskekommissionens förslag år 1962 om

sådana zoner. Det förslaget liksom det yttrande kommittén år 1964 avgav

med anledning av förslaget fick vid remissbehandlingen ett övervägande positivt

mottagande. Då det nu framlagda förslaget i huvudsak gäller samma

åtgärder som föreslogs i kommissionens betänkande och i kommitténs yttrande

har vidare remissbehandling ansetts obehövlig.

Jag anser liksom kommittén att fredningszoner nu bör inrättas och att

de bör sträcka sig från frivaltengränsen till mynningsområdet. Laxfiskekommissionen

hade föreslagit att zonerna skulle sträcka sig längre ut i havet.

I likhet med kommittén finner jag detta obehövligt. Företrädare för

lokala fiskeintressen i skärgården liksom fiskeriintendenten har hävdat att

zonerna kan göras ännu kortare. Även långt ut i skärgården förekommer

emellertid på sina håll jämförelsevis grunda områden som kan nyttjas för

fasta fisken. Zonerna, som bör bilda sammanhängande stråk, måste enligt

min mening sträcka sig så långt ut att någon avspärrning inte blir möjlig.

För att syftet med zonerna skall uppnås måste de — som förut antytts —

hållas fria från de stängande fiskredskap — storryssjor med ledarmar —

som är de vanligaste fångstredskapen i Torne skärgård och från andra anordningar

som hindrar fiskens gång i zonerna. När det gäller andra redskap

än de nyss nämnda bör tillåtligheten bedömas med ledning av redskapens

verkningssätt. Redskap som nyttjas under tid då vandringsfisk ej passerar

genom zonerna bör få användas. Sålunda torde det fiske efter strömming

och siklöja med rörliga nätredskap som bedrivs framför allt under

hösten och vintern, kunna fortgå som hittills. Visserligen förekommer det

ibland, enligt vad som framgår av kommitténs promemoria, att små laxungar

fångas i strömmingsskötar i ganska stora mängder. Detta synes dock

inte utgöra ett tillräckligt skäl att förbjuda strömmingsfiske med skötar i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

zonerna. Det är emellertid av vikt att gällande bestämmelser om minimimått

för lax och laxöring iakttas av de fiskande och att bestämmelsernas

efterlevnad kontrolleras. Om undantag från det allmänna förbudet i fiskeristadgan

mot trålfiske skulle meddelas beträffande Torne skärgård, bör undantaget

förbindas med villkor att zonerna ej avfiskas i längdriktningen

under laxvandringstiden. Då skadlig avfiskning av zonerna med trål sålunda

kan förhindras i sådan ordning, behöver trålfisket ej beaktas vid utformningen

av ett förbud mot fiske av vissa slag i fredningszonerna.

Den av gränsälvskommittén föreslagna förbudsregeln innebär, att fiskredskap

eller annan anordning inte får anbringas och brukas så, att fiskens

gång i fredningszon kan hindras eller fisken annars kan avhållas från att gå

fram där. Regeln synes tillgodose de syften jag nämnt i det föregående. Den

har i huvudsak samma innehåll som förbudet i 29 § första stycket fiskerättslagen

mot fiske i eller vid fiskådra. Eftersom bestämmelser om fiskådra

gäller i Torne skärgård, synes denna överensstämmelse fördelaktig ur tilllämpningssynpunkt.

Laxfiskekommissionen ansåg att tillkomsten av fredningszonerna skulle

erbjuda möjlighet att slopa förbudet i Torneälvsstadgan mot fiske i skärgården

efter lax och laxöring under vinterperioden. Kommittén har nu föreslagit

att förbudet upphävs. Även jag är av den meningen att zonerna kommer

att utgöra ett tillräckligt skydd mot skadlig avfiskning. Laxfisket under

förbudstiden torde f. ö. vara obetydligt eftersom laxvandringen äger rum

under högsommaren. Inte heller laxöringen företar under förbudstiden lekvandring

upp till älven. Genom att förbudet upphävs tillgodoses ett sedan

länge uttalat önskemål från ortsfiskarnas sida och man vinner framför allt

att sikfisket, som bedrivs med samma fasta redskap som laxfisket, kan fortgå

obehindrat under hösten. Det nu gällande förbudet mot fiske efter lax och

laxöring i Torne älvs fiskeområde under vinterperioden kan alltså upphävas

beträffande skärgården och kommer då att gälla endast älvområdet,

dvs. området norr om linjen mellan Hellelä norra udde på finska sidan och

udden Virtakari på den svenska. Kungl. Maj :t bör få genomföra denna begränsning

av förbudets tillämpningsområde.

Liksom gränsälvskommittén finner jag det nödvändigt att arrendatorer

och fiskerättsägare får ersättning för det intrång som orsakas dem av fiskeförbudet

i zonerna. Ersättningarna bör för arrendatorernas del avse fångstminskningen

under återstående arrendetid när fast redskap måste avkortas

eller helt slopas. Fiskerättsägarnas ersättning torde få gälla minskningen i

fiskevattnens framtida värde. Denna torde i regel kunna bestämmas med

ledning av tidigare uppburna arrenden. Befinnes zonerna medföra nytta för

skadelidande bör ersättningen — enligt min mening — jämkas med hänsyn

härtill. Förfarandet i ersättningsärendena bör lämpligen bli detsamma som

enligt lagen om ersättning för mistad fiskerätt in. in.

I likhet med kommittén anser jag det nödvändigt att fiskezonerna ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1967

9

märks. Enligt förslaget till deklaration skall det åligga länsstyrelserna i

gränslänen att vidta erforderliga åtgärder för utmärlcningen. Sedan länsstyrelserna

samrått, bör emellertid Kungl. Maj :t avgöra hur utmärkningen

skall ske.

Ersättningar för intrång i enskild fiskerätt liksom kostnaderna för ntmärkningen

av zonerna på den svenska sidan bör utgå av statsmedel. Jag

torde emellertid vid senare tillfälle få återkomma till frågan hur kostnaderna

för statsverket bör bestridas.

När det gäller den lagtekniska lösning som gränsälvskommittén förordat

får jag anföra följande.

Kommittén har, som tidigare framgått, upprättat ett förslag till deklaration

mellan Sverige och Finland angående ändring i Torneälvsstadgan. Förslaget

torde få bifogas till statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bilaga

i1. Det innefattar ändringar av stadgan, som innebär att det förut nämnda

fiskeförbudet i 2 § begränsas att gälla älvområdet och att reglerna om fredningszoner

införs i stadgans 10 §. Till ett andra stycke i 9 § har överförts

de bestämmelser som hittills bildat 10 §. I anslutning till ändringarna i 2

och 9 §§ har företagits vissa jämkningar av uteslutande språklig art.

Jag anser inte något hinder föreligga mot att deklarationen godkännes

med det sakinnehåll som inryms i de angivna bestämmelserna. Frågan härom

bör emellertid anstå till dess lagrådets yttrande inhämtats över de lagförslag

som jag i det följande vill framlägga.

Vid Torneälvstadgans tillkomst krävdes för att vissa av dess bestämmelser,

nämligen 13 och 14 §§, skulle kunna införlivas med svensk rätt, att de

godkändes av riksdagen. I lagen den 18 juni 1927 (nr 218) angående rätt för

Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs

fiskeområde bemyndigades Kungl. Maj :t att — i samband med utfärdande

i övrigt av föreskrifter som överensstämde med Torneälvsstadgan — även

ge föreskrifter som överensstämde med 13 och 14 §§. De bestämmelser om

fredningszoner i skärgården som nu föreslås införda i Torneälvsstadgans

10 § har liksom 13 och 14 §§ civillags karaktär. Ett motsvarande bemyndigande

torde, såsom kommittén framhållit, krävas även i fråga om föreskrifter

enligt 10 § i dess föreslagna lydelse. 1927 års lag bör därför ändras

så att den omfattar även sådant bemyndigande.

Sedan denna lagändring skett och deklarationen antagits av båda länderna,

bör Kungl. Maj :t i kungörelsens form utfärda föreskrifter som överensstämmer

med Torneälvsstadgans nya innehåll. När så skett blir samtidigt

stadgans nu gällande bestämmelser om åtal och straff samt om förverkande

av redskap och fångst tillämpliga även i fråga om brott mot bestämmelserna

om fredningszoner i 10 §.

Som förut nämnts bör ersättningsfrågorna regleras genom en särskild lag

1 Bilagan har uteslutits här. Frånsett jämkning av bestämmelse om ikraftträdande är den likalydande

med den bilaga som är fogad vid statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 31

mars 1967.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1967

i likhet med vad som tidigare skett vid jämförbara förhållanden, nämligen

vid tillkomsten av lagen den 18 maj 1956 (nr 215) om utsträckt tillämpning

av lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt

in. m. Den nya lagen behöver därför i sak endast innehålla att bestämmelserna

i lagen om rätt till ersättning för mistad fiskerätt m. m. skall tilllämpas

såvitt bestämmelser i Torneälvsstadgan om fredningszoner medför

att innehavare av enskild fiskerätt får denna sin rätt inskränkt eller eljest

tillskyndas skada. Lagen bör innehålla bestämmelse även om den tid inom

vilken ansökan om ersättning skall göras. Jag finner den föreslagna preklusionstiden

om två år väl knapp. De fiskande bör nämligen, enligt min

mening, få tillfälle att vinna erfarenhet av fredningszonerna under minst

två hela fiskesäsonger. Jag förordar därför, att tiden, som bör löpa från

lagens ikraftträdande, utsträcks till tre år.

Då lagarna bör träda i kraft tidigast när deklarationen blir gällande, bör

Kungl. Maj :t få förordna om lagarnas ikraftträdande.

Lagrådet

Lagrådet har, under förklaring att lagrådet inte har något att invända

mot innehållet i 10 § i förslaget till deklaration, lämnat lagförslagen utan

erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot deklarationen och

lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,

nr 115.

Stockholm den 2 maj 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson, Hermansson och

fru Landberg;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Grebäck,

Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 1 december 1950 a1 i texten