Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947

1967-05-11 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr

523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 17 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 101, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1. lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande och

2. lag angående upphävande av 10 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lagstiftning som ger Kungl. Maj :t rätt

att förordna, att kommuner i område som utgör en enhet i bostadsförsörjningshänseende

skall anordna gemensam bostadsförmedling. Meddelas sådant

förordnande, blir kommunerna skyldiga att samverka i kommunalförbund

för bostadsförmedlingsverksamheten och att tillämpa enhetliga grunder

vid anvisning av bostäder. Dessa grunder och bostadsförmedlingarnas

tillgång till bostäder har behandlats i prop. 1967: 100.

Vidare föreslås skyldighet för kommun att fortlöpande samla uppgifter

om bostadsförsörjningen i kommunen och att genom lämpligt organ informera

de bostadssökande härom. Slutligen föreslås att den nuvarande verksamheten

med kommunala bostadsbyggnadsprogram lagfästs.

Lagändringarna föreslås träda i kraft vid utfärdandet.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen bär följande lydelse.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sand. 3 avd. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr <73 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande

Härigenom förordnas, dels att 2 och 3 §§ lagen den 10 juli 1947 om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,

4 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Kommun är--- •— —

Från skyldighet----

3

Kommun med mera än 10 000 invånare,

sd ock annan kommun, beträffande

vilken Kungl. Maj:t med

hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling

eller andra särskilda omständigheter

så föreskrivit, skall till

ledning för kommunens framtida åtgärder

med avseende å bostadsproduktion

inom kommunen uppgöra

bostadsförsörjningsplan. Sådan plan

skall upprättas efter samråd med

den myndighet Kungl. Maj. t bestämmer

samt efter antagandet tillställas

nämnda myndighet.

Bostadsförsörjningsplan skall lån
-

(Föreslagen lydelse)

§•

— för bostadsförsörjningsändamål.

----Kungl. Maj :t föreskriver.

Genom lämpligt organ skall kommun

fortlöpande samla uppgifter om

bostadsförsörjningen i kommunen

och på begäran underrätta bostadssökande

om möjligheterna att få bostad

i kommunen, bostädernas belägenhet,

storlek och utrustning, bostadskostnader

samt andra förhållanden

som bostadssökande behöver

kännedom om.

§•

/ den omfattning som Kungl. Maj:t

bestämmer skall kommun fortlöpande

upprätta bostadsbyggnadsprogram

i syfte att främja att bostadsbyggandet

inom kommunen förberedes

och genomföres på ett ändamålsenligt

sätt.

Bostadsbyggnadsprogram skall

upprättas efter samråd med myndighet

som Kungl. Maj:t bestämmer och

tillställas myndigheten.

Närmare föreskrifter om bostadsbyggnadsprogram

meddelas av

Kungl. Maj:t eller myndighet som

Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

da till huvudsaklig efterrättelse beträffande

bostadsproduktionen inom

kommunen. Erfordras mera väsentliga

avvikelser från planen skall ny

plan upprättas.

Närmare föreskrifter angående

upprättandet av bostadsförsörjningsplan

meddelas av Kungl. Maj:t.

Om det behövs för bostadsförsörjningens

främjande, äger Kungl.

Maj.t förordna, att kommun skall

anordna avgiftsfri bostadsförmedling

samt att kommuner i område

som kan anses utgöra en enhet i

bostadsförsörjningshänseende skola

anordna gemensam sådan förmedling

och tillämpa enhetliga grunder

vid anvisning av bostäder.

Har förordnande meddelats om

gemensam bostadsförmedling, skola

de deltagande kommunerna handha

denna i kommunalförbund. Enas de

icke om förbundsordningen eller

ändring av den eller om ordförande

i förbundets fullmäktige eller styrelse,

beslutar länsstyrelsen eller, om

kommuner i mer än ett län beröras,

Kungl. Maj:t. I övrigt gäller lagen

den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 43

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 10 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

5

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 821 av herrar Dahlén och Lundström

«amt II: 1026 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl., i vilka motioner hemställs

»att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 101

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att kommunens skyldighet att svara

för information åt bostadssökande ej skall kunna överföras på visst bostadsföretag».

b) de likalydande motionerna I: 822 av herr Enarsson m. fl. och II: 1025

av herr Bengtson i Solna m. fl., i vilka motioner hemställs »att riksdagen

måtte med anledning av proposition nr 101/1967 antaga det vid propositionen

fogade

Förslag

till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande med den ändringen att 3 och 4 §§ erhåller

följande lydelse:

3 §•

I den omfattning som Kungl. Maj :t bestämmer skall kommun fortlöpande

upprätta bostadsbyggnadsplan. Denna skall lända till huvudsaklig efterrättelse

beträffande bostadsproduktionen inom kommunen.

Bostadsbyggnadsplan skall upprättas efter samråd med myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer och tillställas myndigheten. Närmare föreskrifter

om bostadsbyggnadsplan meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer.

4 §•

Kungl. Maj :t äger förordna att i kommun avgiftsfri bostadsförmedling

skall anordnas på kommunens bekostnad.

Kommuner i område som kan anses utgöra eu enhet i bostadsförsörjningshänseende

äga rätt att genom överenskommelse i frivillig samverkan gemensamt

anordna bostadsförmedling och tillämpa enhetliga grunder vid anvisning

av bostäder.»

c) de likalydande motionerna I: 823 av herr Kristiansson, Axel, och herr

Svanström samt II: 1027 av herrar Gustavsson i Alvesta och Larsson i öskeviksby,

i vilka motioner hemställs »att riksdagen måtte antaga de i proposition

nr 101 framlagda förslagen till lagstiftning med den ändringen att 4 §

erhåller nedan angivna lydelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

4

Om det behövs för bostadsförsörjningens

främjande, äger Kungl.

Maj :t förordna, att kommun skall anordna

avgiftsfri bostadsförmedling

samt att kommuner i område som

kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningsliänseende

skola anordna

gemensam sådan förmedling och tilllämpa

enhetliga grunder vid anvisning

av bostäder.

Har förordnande meddelats om gemensam

bostadsförmedling, skola de

deltagande kommunerna handha

denna i kommunalförbund. Enas de

icke om förbundsordningen eller

ändring av den eller om ordförande

i förbundets fullmäktige eller styrelse,

beslutar länsstyrelsen eller, om

kommuner i mer än ett län beröras,

Kungl. Maj :t. I övrigt gäller lagen

den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

(Föreslagen lydelse)

§•

Om det för bostadsförsörjningens

främjande är synnerligen nödvändigt

äger Kungl. Maj :t förordna, att, då

frivillig kommunal samverkan inte

kunnat uppnås, kommun skall anordna

avgiftsfri bostadsförmedling

samt att kommuner i område som

kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende

skola anordna

gemensam sådan förmedling och

tillämpa enhetliga grunder vid anvisning

av bostäder.

Har förordnande meddelats om gemensam

bostadsförmedling, skola de

deltagande kommunerna handha

denna i kommunalförbund. Enas de

icke om förbundsordningen eller

ändring av den eller om ordförande

i förbundets fullmäktige eller styrelse,

beslutar länsstyrelsen eller, om

kommuner i mer än ett län beröras,

Kungl. Maj :t. I övrigt gäller lagen

den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

»

d) motionen II: 1015 av herr Jansson m. fl., i vilken motion hemställs

»att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i det föreliggande förslaget

till lag angående ändring i lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande att i 4 § första stycket

tillägges:

Bostadsförmedlingen skall förmedla alla inom området nyproducerade

och ledigblivna hyreslägenheter.»

Inledning

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, anför inledningsvis

i propositionen följande.

1962 års bostadsförmedlingsutredning1 tillsattes med stöd av Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1962 av dåvarande chefen för socialdepartementet

för att utreda frågor om bostadsförmedlingens organisation och

1 Lagmannen Folke Nyqvist, ordförande, direktören Claes Breitholtz, förbundsjuristen Mats

Edling, numera statsrådet Lennart Gei jer och biträdande stadsrevisorn Sture Lennerfors.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

principer. Den 29 november 1963 uppdrog Kungl. Maj :t på min föredragning

åt utredningen att skyndsamt med förtur lägga fram förslag till åtgärder för

att få till stånd en gemensam och effektivare bostadsförmedling för kommuner

som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende. Till

fullgörande av det sistnämnda uppdraget har utredningen den 10 september

1965 lämnat betänkandet »Gemensamma bostadsförmedlingar» (SOU

1965: 51). I betänkandet undersöks de lagtekniska förutsättningarna för att

anordna kommunal bostadsförmedling som är gemensam för flera kommuner.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, statens hyresråd, kommunalrättskommittén,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands,

Jönköpings, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs

län, stadskollegiet i Stockholm, som bifogat yttranden från vissa

kommunala myndigheter i staden, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga

bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund (HSB), Svenska Riksbyggen, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Stockholms förorters samarbetsnämnd,

Stor-Stockholms planeringsnämnd, Stor-Göteborgs samarbetskommitté

och Göteborgs förorters förbund. Länsstyrelserna har bifogat yttranden

från sammanlagt 15 städer, 5 köpingar, 15 landskommuner och 10 kommunblocks

samarbetsnämnder.

Den 6 december 1966 har utredningen lämnat sitt slutbetänkande »Kommunal

bostadsförmedling» (SOU 1967: 1). Där behandlar utredningen bl. a.

bostadsförmedlingarnas tillgång till bostäder, frågan om s. k. obligatorisk

bostadsförmedling samt bostadsförmedlingarnas verksamhet och anvisningsnormer

vid lägenhetsfördelningen.

Över slutbetänkandet har efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, statens hyresråd, överståthållarämbetet —- som bifogat yttranden från Stockholms stad — länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län — vilka bifogat yttranden från kommuner — Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Näringslivets byggnadsdelegation, Hyresgästernas riksförbund,

Sveriges fastighetsägareförbund, SABO, HSB, Svenska riksbyggen,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms förorters

samarbetsnämnd, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Stor-Göteborgs samarbetskommitté,

Göteborgs förorters förbund och Malmö förorters samarbetsnämnd.

Yttranden har därjämte lämnats av överbefälhavaren, Landsorganisationen

i Sverige (LO) och Utlandssvenskarnas förening.

Frågorna om bostadsförmedlingarnas tillgång till bostäder, obligatorisk

bostadsförmedling och anvisningsnormerna har jag anmält tidigare denna

dag i samband med förslag till riktlinjer för bostadspolitiken m. m. (prop.

2* —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 43

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

nr 100). De förslag som bostadsförmedlingsutredningens betänkanden i

övriga delar föranleder mig att lägga fram och vilka fordrar lagstiftning

vill jag anmäla nu. Samtidigt torde jag få anmäla förslag om en lagändring

som föranleds av verksamheten med kommunala bostadsbyggnadsprogram.

Gemensamma bostadsförmedlingar

I fråga om nuvarande förhållanden på området, bostadsförmedlingsutredningens

motiv och förslag samt remissyttranden däröver hänvisas till prop.

s. 6—25.

Departementschefen

I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 29 november 1963 angående

tilläggsdirektiv till bostadsförmedlingsutreaningen yttrade jag att behovet

av samordnad och effektivare bostadsförmedling inom framför allt Storstockholmsområdet

efter hand hade blivit alltmer accentuerat. Jag ansåg

det angeläget att möjligheter skyndsamt skapades att förmå kommuner i

ett gemensamt bostadsförsörjningsområde att anordna gemensam bostadsförmedling

för hela området.

F. n. saknas möjlighet för statsmakterna att ålägga kommuner att samverka

i fråga om bostadsförsörjningen. Bostadsförmedlingsutredningen föreslår,

utan att uttala sig om behovet av gemensamma bostadsförmedlingar,

lagstiftning av fullmaktskaraktär, som ger Kungl. Maj :t rätt att mot de

berörda kommunernas vilja förordna att de skall anordna gemensam bostadsförmedling.

Flertalet remissinstanser anser att gemensamma bostadsförmedlingar

behövs och att Kungl. Maj :t bör få den föreslagna fullmakten.

Frågan om gemensamma bostadsförmedlingar har aktualitet främst i

storstadsområdena. Den omvandling som äger rum inom näringslivet medför

bl. a. att allt fler människor för sin utkomst måste bo i dessa områden.

Storstadsområdena ger i allmänhet ökade möjligheter till utbildning och valfrihet

i fråga om yrke, arbetsanställning, fritidsverksamhet m. m. Dessa förhållanden

påverkar flyttningsströmmen till storstadsområdena. Flertalet

av dem som söker bostad i en storstadsregion torde inte ha sina bosättningsönskemål

i nämnvärd grad inriktade på någon viss kommun inom regionen

utan är sannolikt ofta benägna att betrakta hela regionen som en gemensam

bostadsmarknad. Nuvarande ordning innebär emellertid att möjligheterna

att få bostad växlar mellan skilda kommuner inom området. Dessa olikheter

uppfattas med rätta ofta som orättvisa. De bostadssökande tvingas inte sällan

på grund av att olika väntetider och förmedlingsnormer tillämpas i området

att acceptera en bostad som ligger långt ifrån arbetsplatsen.

Som utredningen framhåller föreligger inget kommunalrättsligt hinder

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

för kommuner att komma överens om samverkan i bostadsförmedlingsverksamheten.

I storstadsområdena har kommunerna också frivilligt sökt samordna

sina bostadsförmedlingar. Jag har fortlöpande följt detta arbete i

Stockholmsområdet, där olägenheterna av nuvarande ordning är mest framträdande.

Remissyttrandena från överståthållarämbetet, Stockholms bostadsförmedling,

Stor-Stockholms planeringsnämnd och majoriteten i Stockholms

förorters samarbetsnämnd ger vid handen att samordningssträvandena i

Storstockholmsområdet inte givit tillfredsställande resultat. Yttrandet från

Göteborgs bostadsförmedling har samma innebörd för Göteborgsområdets

del. Rådande olikheter belyses också av följande ur utredningens slutbetänkande

hämtade uppgifter från en undersökning av år 1965 beviljade förturer

i form av lägenhetsreservationer för vissa yrkesgrupper samt av sociala

och medicinska skäl.

Undersökningen omfattar 154 kommuner, däribland alla de större städerna

utom Göteborg. I genomsnitt har 33 % av de lägenheter som förmedlats

anvisats med förtur. Stora avvikelser finns mellan olika kommuner.

Förtursandelen är mycket låg i Stockholm, 2 %, och i Malmö, 18 %. I storstädernas

förortskommuner är andelen däremot hög: i Stockholms förortskommuner

39 %, i Göteborgs förortskommuner 34 % och i förortskommunerna

till Malmö 44 %. I övriga städer utgör förturerna mer än en tredjedel.

Den vanligaste förtursanledningen är anställning inom industrin som svarar

för mellan 25 och 40 % av samtliga förturer i alla kommunerna utom Stockholm.

Där är anställning i samhällelig verksamhet helt dominerande förtursanledning

med 82 % mot ca 25 % i övriga kommuner.

I Stor stockholmsområdet har det hittills visat sig omöjligt att nå enighet

om gemensam bostadsförmedling med rätt för varje deltagande kommun

att för egna ändamål reservera högst 20 % av de lägenheter som kommunerna

förfogar över för förmedling.

Jag anser att utvecklingen nu visat att möjligheter till statligt ingripande

behövs för att få till stånd den samverkan som bäst gagnar effektivitet och

rättvisa.

Vid remissbehandlingen av utredningens första betänkande ville några

remissinstanser avvakta utredningens förslag om bostadsförmedlingarnas

tillgång till bostäder och om anvisningsnormerna. Utredningen har nu i sitt

slutbetänkande lagt fram förslag i dessa ämnen. Anvisningsnormerna påverkar

frågan om gemensamma förmedlingar på det sättet att den enhetlighet

som är syftet med gemensam förmedling kräver att alla kommuner

som deltar i den gemensamma förmedlingen följer samma anvisningsnormer.

Frågorna om bostadstillgången och anvisningsnormerna har jag anmält

tidigare denna dag (prop. 1987: 100). Om den ordning jag därvid förordat

genomförs, kommer i båda dessa hänseenden att finnas underlag för gemensamma

bostadsförmedlingar.

Utredningen föreslår att det statliga ingripandet skall kunna avse bara

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

kommuner inom ett område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende.

Detta förslag har inte mött någon erinran och jag

biträder det. Det kan således bli fråga om samverkan mellan kommuner

i olika kommunblock. Med stöd av bostadsförsörjningslagen och kungörelsen

den 14 december 1962 (nr 655) angående kommunala bostadsbyggnadsprogram

meddelar bostadsstyrelsen föreskrifter om sådana program. Föreskrifterna

ger ledning vid bedömningen av frågan vilka områden som kan

anses utgöra enheter i bostadsförsörjningshänseende.

I flera remissyttranden understryks att staten inte bör ingripa med tvång

mot kommunerna förrän det visat sig att det avsedda resultatet inte kan

nås genom frivillig kommunal samverkan. Jag är av samma mening. Det

bör som utredningen säger föreligga starka skäl för ingripandet. I varje

bostadsförsörjningsområde där samverkan behövs måste prövas om ingripande

påkallas för att bostadsförsörjningen skall främjas i den utsträckning

som är nödvändig. Som utredningen föreslår bör denna prövning ankomma

på Kungl. Maj:t. Jag biträder därför utredningens förslag om lagstiftning

som ger Kungl. Maj :t befogenhet att ingripa med förordnande om

gemensam bostadsförmedling. Som framhålls i ett yttrande bör ingripande

kunna ske även om det rubbar ett bestående avtal mellan kommuner om

gemensam bostadsförmedling. Självfallet förutsätts då att avtalet till följd

av sitt innehåll eller sin tillämpning eller därför att det inte omfattar tillräckligt

många kommuner inte tillgodoser de krav som måste ställas på

effektivitet och enhetlighet.

En reservant i utredningen och några remissinstanser anser att avsteget

från den kommunala självbestämmanderätten blir mindre om det statliga

ingripandet förutsätter framställning från åtminstone en av de berörda

kommunerna. Något sådant villkor gäller inte i de få andra fall där kommuner

kan åläggas att samverka, nämligen i fråga om regionplan och på

skolans område. Jag ansluter mig till de skäl överståthållarämbetet och

länsstyrelsen i Stockholms län anfört mot reservantens förslag. Ett ingripande

i den kommunala självbestämmanderätten som i det enskilda fallet

skulle vara beroende av en kommuns intresse gentemot en annan kan jag

inte förorda.

Kommunerna bestämmer själva bur aktivt de skall engagera sig i bostadsförsörjningen.

Staten kan inte ålägga kommunerna att bygga bostäder. Mot

denna bakgrund befarar några remissinstanser att vissa kommuner, om de

tvingas in i samarbete, kommer att inskränka sitt bostadsbyggande. Jag har

tidigare denna dag föreslagit riktlinjer för bostadspolitiken m. m. Mina förslag

grundas på att kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen kommer

att bestå och fördjupas. Allmän enighet råder om att bostadsförsörjningen

är en viktig kommunal uppgift. Jag är övertygad om att kommunernas

inställning till bostadsbyggandet inte påverkas på det sätt som befaras

\ de nämnda yttrandena.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

11

Utredningen, som föreslår att samverkan skall ske i kommunalförbund,

förutsätter att förbundsfullmäktige skall anta riktlinjer för verksamheten.

Enligt min mening innebär detta inte tillräckliga garantier för att bostadsförmedlingen

i det område som omfattas av förordnande om gemensam förmedling

sker efter enhetliga principer. För att ett förordnande av Kungl.

Maj :t skall bli meningsfyllt bör det därför förbindas med skyldighet för de

samverkande kommunerna att tillämpa samma anvisningsnormer i hela

området. En bostadssökande som överklagar ett förmedlingsbeslut kan då

få prövat om normerna följts i visst fall men däremot inte deras lämplighet.

I mitt anförande tidigare denna dag om riktlinjer för bostadspolitiken

m. m. bär jag föreslagit att sådana villkor för statligt bostadslån skall kunna

ställas att kommunen får rätt att förmedla nyproducerade bostäder. Kommun

som fått förmediingsrätt på denna grund skall enligt mitt förslag vara

skyldig att iaktta vissa anvisningsnormer. Avsikten är att dessa, om riksdagen

godtar förslaget, skall tas in i bestämmelserna om bostadslån. Jag utgår

från att förordnande om gemensam bostadsförmedling blir aktuellt

endast i områden där kommunerna eller i vart fall någon av dem har förmediingsrätt

enligt bostadslånebestämmelserna och således måste följa

de statliga anvisningsnormerna. Det med Kungl. Maj :ts förordnande förenade

kravet på enhetliga normer medför då att de statliga normerna blir

tillämpliga i alla de berörda kommunerna. Det är på grund av denna sammankoppling

av bostadslånebestämmelserna och lagstiftningen om gemensamma

bostadsförmedlingar inte nödvändigt att i lag eller med stöd av lag

ange innehållet i anvisningsnormerna.

I de fall då frivillig kommunal samverkan på bostadsförmedlingens område

fungerar tillfredsställande finns enligt min mening inte anledning att

genom statligt ingripande bestämma vilken form för samverkan som skall

användas.

I frågan om samverkansform i de fall då kommunerna åläggs att samverka

är meningarna delade. Utredningen och de flesta remissinstanserna

anser att kommunalförbund då bör vara obligatoriskt. Några remissinstanser

föreslår att kommunerna skall ha valfrihet mellan kommunalförbund och

avtal. Företrädarna för den senare meningen åberopar att kommunalförbund

blir en alltför tungrodd organisation.

Jag anser i likhet med överståthållarämbetet att med hänsyn till både de

samverkande kommunernas och de bostadssökandes intressen avtalsformen

inte är lämplig om den inte kompletteras med särskild lagstiftning. Sådan

lagstiftning kan inte övervägas i detta sammanhang. De nämnda intressena

kan tillgodoses i tillräcklig omfattning om kommunalförbundsformen används.

Jag biträder därför utredningens förslag.

Enligt kommunalförbundslagen kan ett redan befintligt kommunalförbund

anförtros ytterligare uppgifter, under förutsättning att de deltagande

kommunerna är desamma. Det är alltså inte alltid nödvändigt att bilda ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

särskilt kommunalförbund när Kungl. Maj :t förordnat om gemensam bostadsförmedling.

Några remissinstanser anser att självständiga kommunala bostadsförmedlingar

skall kunna verka vid sidan av en gemensam förmedling. Förslagen

är mer eller mindre långtgående. Vissa innebär att de lokala förmedlingarna

skall ha de huvudsakliga förmedlingsuppgifterna och den gemensamma

förmedlingen sörja endast för samordningen. Andra innebär att de

lokala förmedlingarna främst skall vara filialkontor och informationsorgan

för allmänheten. I ett yttrande önskas förbud mot dubbelorganisation.

Jag har i det föregående föreslagit att förordnande om gemensam bostadsförmedling

skall förenas med skyldighet för de deltagande kommunerna att

tillämpa samma anvisningsnormer. Det bör ankomma på kommunalförbundets

organ att se till att denna skyldighet fullgörs. Den önskvärda effektiviteten

och likformigheten kräver överblick som skapas bäst genom central

ledning. Rörligheten på bostadsmarknaden inom området främjas också

bäst om verksamheten leds centralt. Jag anser därför att kommunerna bör

vara skyldiga att genom kommunalförbundet anordna en gemensam bostadsförmedling

med det centrala organ som behövs för att verksamheten skall

kunna drivas så som jag här har angivit.

I samband med riktlinjerna för bostadspolitiken m. m. har jag föreslagit

anvisningsnormer som innebär att lägenheter i en kommun till viss

andel skall få reserveras för särskilda grupper av bostadssökande. Denna

andel kan vara olika för skilda kommuner. Om kommunerna ingår i kommunalförbund

för gemensam bostadsförmedling synes det inte vara nödvändigt

att ifrågavarande lägenheter fördelas av den gemensamma förmedlingen.

På grund härav och för att bereda service åt allmänheten bör därför

filialorgan kunna förekomma i kommunerna.

För kommunalförbund skall finnas förbundsordning som skall innehålla

bestämmelse om bl. a. förbundsfullmäktiges antal och det antal ledamöter i

fullmäktige varje medlemskommun skall utse. När kommunalförbund bildas

på frivillig väg skall förbundsordningen fastställas av länsstyrelsen. Är

kommunerna inte ense om förbundsordningens innehåll, kan fastställelse

inte ske och förbundet inte komma till stånd.

I de få fall där kommunalförbund f. n. kan bildas mot kommunernas vilja

är frågorna om förbundsordningens innehåll reglerade på följande sätt. I

regionplaneförbunds fullmäktige utses en ledamot, tillika ordförande, av

Kungl. Maj :t, 129 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385). Övriga ledamöter

utses av medlemskommunerna till det antal för varje medlem som

bestäms i förbundsordningen. Kan enighet i något hänseende inte uppnås

angående förbundsordningen skall länsstyrelsen besluta därom. Kan enighet

mellan medlemskommunerna i kommunalförbund på skolväsendets område

inte uppnås angående förbundsordningen skall länsstyrelsen besluta

därom efter samråd med länsskolnämnden, 47 § skollagen den 6 juni 1962

(nr 319). I båda fallen gäller i övrigt kommunalförbundslagen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

13

Kommunalförbund kan bestå av kommuner i olika län. Bestämmelser om

vilken länsstyrelse som i sådant fall fastställer förbundsordning saknas

utom i byggnadslagen, där det i 130 § sägs att Kungl. Maj :t får bestämma att

länsstyrelsen i ett av länen skall ta befattning med de regionplanefrågor

som ankommer på länsstyrelse.

När det gäller kommunalförbund som bildas för gemensam bostadsförmedling

enligt Kungl. Maj :ts förordnande bör förbundsordningen, om kommunerna

inte är ense, i allmänhet beslutas av länsstyrelsen. Sådant kommunalförbund

kommer sannolikt i vissa fall att omfatta kommuner i skilda

län. Förhållandena torde då vara sådana att det inte bör åläggas en av länsstyrelserna

att pröva förbundsordning och bestämma antalet fullmäktige

från varje kommun. Denna uppgift bör åvila Kungl. Maj :t. Kommunalförbund

för gemensam bostadsförmedling kommer i de flesta fall att omfatta

en större stad med förortskommuner. För att lösningen av de intressekonflikter

som kan uppstå till följd härav skall underlättas bör länsstyrelsen resp.

Kungl. Maj :t ges befogenhet att utse ordförande i förbundsfullmäktige och

förbundsstyrelsen, om medlemmarna inte kan bli ense härom.

Vad utredningen anfört om förbundsfullmäktige och förbundsstyrelse

föranleder ingen erinran från min sida.

De lagbestämmelser som behövs för att kommuner skall kunna åläggas

att anordna gemensam bostadsförmedling bör som utredningen föreslår tas

in i bostadsförsörjningslagen. Det är då också lämpligt att dit flytta den

nuvarande bestämmelsen i 10 § hyresregleringslagen om rätt för Kungl.

Maj :t att ålägga viss kommun att anordna avgiftsfri bostadsförmedling.

Propositionen 1967:100 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m.

Beträffande företrädesvis frågorna om bostadsförmedlingarnas tillgång

till bostäder och anvisningsnormer vid bostadsförmedling hänvisas till prop.

1967: 100 s. 117—146 samt 250—255.

Information om feostadstiUgången

Beträffande bostadsförmedlingsutredningens uttalanden i frågan samt

remissyttrandena hänvisas till prop. s. 32—34.

Departementschefen

När jag i fjol anmälde vissa bostadspolitiska frågor i anslutning till behandlingen

av bostadsbyggnadsutredningens betänkande »Höjd bostadsstandard»

(prop. 1966: 1 bil. 13 s. 201) yttrade jag att jag i likhet med utredningen

ansåg att marknadsföringen av bostadslägenheterna måste ägnas

större uppmärksamhet än tidigare. Jag fann det angeläget att de bostadssö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

kande vid val av bostad kunde få service från något organ som hade samlad

överblick över bostadsmarknaden. Tanken att utveckla de kommunala bostadsförmedlingarna

till organ härför förtjänade enligt min mening att övervägas.

Både i bostadsförmedlingsutredningens betänkande och remissyttrandena

framhålls att de kommunala bostadsförmedlingarnas service åt allmänheten

är viktig. Enligt min mening är det av vital betydelse för bostadsförsörjningen

att den bostadssökande allmänheten kan få allsidig och saklig upplysning

om bostadstillgången. I många kommuner är de bostadssökande i alltför

stor utsträckning hänvisade till att skaffa sig uppgifter om läget på bostadsmarknaden

genom kontakt med olika bostadsproducenter m. fl. De får därigenom

ofta en ofullständig bild av möjligheterna att få sin bostadsefterfrågan

tillgodosedd. En förbättring av informationen till allmänheten ser jag

därför som en angelägen uppgift. Genom god sådan information ökas förutsättningarna

att bostadsmarknaden skall fungera bra och tillgängliga bostäder

bli fördelade på lämpligaste sätt. Med hänsyn till kommunernas centrala

uppgifter i fråga om bostadsförsörjningen framstår det som en naturlig

kommunal uppgift att svara för upplysning om bostadstillgången.

Den skyldighet att anordna bostadsförmedling som f. n. kan åläggas kommun

torde få anses åtminstone i viss mån innefatta skyldighet att ge information

till de bostadssökande. Hur långt denna skyldighet sträcker sig kan

dock vara föremål för tvekan. Även i kommuner som inte har bostadsförmedling

kan behövas information och annan service åt de bostadssökande.

Kommun är enligt bostadsförsörjningslagen skyldig att förmedla statliga

lån till bostadsbyggandet. Vissa kommuner skall också upprätta bostadsbyggnadsprogram.

Dessutom har kommunen sådan befattning med planoch

byggnadsfrågor att de personer som sköter dessa angelägenheter får ingående

kännedom om bostadsförsörjningen i kommunen. Jag anser därför

att det i allmänhet inom den kommunala förvaltningen finns underlag för

en utvidgad serviceverksamhet av det slag jag berört. Det gäller i första

hand att ta vara på och systematisera detta underlag. Där bostadsförmedlingar

finns bör verksamheten knytas till dem. I andra kommuner kan service

lämnas av någon tjänsteman med kännedom om förhållandena, t. ex.

fastighetschef eller kommunalkamrer. Jag anser det viktigt att ett bestämt

organ eller en särskild tjänsteman i kommunen är skyldig att fortlöpande

samla och ordna alla tillgängliga uppgifter om bostadsförsörjningen i kommunen.

Det kan ske genom kontakter med kommunala organ och bostadsproducenter.

På grundval av det insamlade materialet bör bostadssökande

som begär det informeras om möjligheterna att få bostad i kommunen, bostädernas

belägenhet och utrustning, kostnader och andra förhållanden som

bostadssökande behöver kännedom om.

Det bör enligt min mening inte möta hinder att kommun uppdrar åt ett

bostadsföretag att ombesörja serviceverksamheten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

15

Jag föreslår således att kommunerna åläggs att svara för sådan information

som jag här har angivit. Ett sådant åliggande bör skrivas in i bostadsförsör

j ningslagen.

Verksamhetens omfattning måste självfallet variera i kommunerna. I

stora kommuner med bostadsbrist krävs särskilda initiativ för bostädernas

marknadsföring. Jag vill emellertid understryka att även kommuner

med jämvikt på bostadsmarknaden bör vara skyldiga att lämna de bostadssökande

information om bostadstillgången.

Kommunala bostadsbyggnadsprogram

Beträffande nuvarande ordning hänvisas till prop. s. 37—38.

Departementschefen

Verksamheten med bostadsbyggnadsprogram har nu bedrivits omkring

fyra år. Ca 400 kommuner är f. n. skyldiga att upprätta sådana program.

De senast upprättade programmen, som avser åren 1966—1970, är de tredje

i ordningen. Som jag har anfört tidigare denna dag i samband med anmälan

av fråga om riktlinjer för bostadspolitiken m. m. synes denna verksamhet ha

varit av stor betydelse som medel att skapa en realistisk grund för kommunernas

planeringsåtgärder. Även i övrigt har erfarenheterna av verksamheten

varit goda. Jag räknar därför med att verksamheten skall fortsätta, i

huvudsak enligt de nu tillämpade riktlinjerna.

Som jag förut nämnt har programverksamheten hittills haft karaktär av

försöksverksamhet, som avviker från de former för bostadsbyggandets planering

som förutsattes vid bostadsförsörjningslagens tillkomst. Tiden synes

mig nu vara inne att ge verksamheten en fastare förankring i lagen. 3 § i lagen

bör därför ändras så att den bättre stämmer överens med den nu tillämpade

ordningen för kommunernas planering av bostadsbyggandet. Som hittills

bör bostadsbyggnadsprogram upprättas i kommun där ett kontinuerligt bostadsbyggande

av någon omfattning förekommer eller kan förutses. F. n.

skall bl. a. alla kommuner med över 10 000 invånare göra upp sådana program.

Med hänsyn till kommunsammanläggningar synes det mindre lämpligt

att behålla denna gräns. Vissa kommuner med flera invånare torde kunna

undvara program, medan kommuner som f. n. har mindre än 10 000 invånare

behöver program för sin expansion. Jag föreslår därför att Kungl. Maj :t i

varje särskilt fall får bestämma om kommun skall upprätta bostadsbyggnadsprogram.

Skyldigheten torde framdeles komma att omfatta i stort sett

samma kommuner som f. n.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

Motionerna

Motionsyrkandena har återgivits ovan. Beträffande de skäl som anförts

till stöd för yrkandena må här nämnas följande.

Motionärerna i motionerna I: 821 och 11: 1026 anser det angeläget att de

bostadssökande ges en god och samlad överblick över bostadsmarknaden på

orten. Det är inom den kommunala förvaltningens ram naturligt att lämna

erforderlig information. Motionärerna delar uppfattningen att kommunerna

bör få ökade skyldigheter i detta hänseende. Det kommer att i första hand

bli bostadsförmedlingarnas uppgift att svara för den utökade informationen.

Mot departementschefens uppfattning att det inte bör möta något hinder

att kommun uppdrar åt ett bostadsföretag att ombesörja serviceverksamheten,

ställer sig motionärerna emellertid kritiska. Den bostadssökande har

enligt motionärerna intresse av att få en samlad och objektiv överblick över

bostadsmarknaden, och endast kommunen själv torde ha möjlighet att ge

denna. Det måste vidare beaktas, att konkurrens finns eller bör finnas mellan

skilda bostadsföretag på orten. Av hänsyn såväl till den bostadssökande som

till kravet om konkurrens på lika villkor förefaller det motionärerna mindre

lämpligt att ge ett visst bostadsföretag ensamrätt till sådan serviceverksamhet

som omnämns i propositionen. Det naturliga är att — om inte kommunen

har egen bostadsförmedling — det uppdras åt något förvaltningsorgan

eller någon viss tjänsteman inom kommunen att svara för informationen.

Enligt motionärerna i motionerna I: 822 och II: 1025 är propositionsförslaget

betänkligt genom att förslagen innebär en hårdare bindning än tidigare

av den kommunala bostads- och förmedlingsverksamheten till statliga

och regionala organs beslut och åtgärder. Motionärerna understryker risken

för att de större kommunernas ställning i förmedlingsavseende blir alltför

dominerande gentemot de mindre. I motionerna betonas att förslaget innebär

ett klart avsteg från den kommunala självbestämmanderätten och bör

därför avslås. Motionärerna tillmäter det stor betydelse att gemensam bostadsförmedling

kan komma till stånd, men det måste enligt deras mening

ligga i de kommunala myndigheternas avgörande att på frivillig grund ordna

gemensam förmedling. Detta bör kunna komma till stånd genom överenskommelser

i frivillig samverkan. Mot den bakgrunden anser motionärerna att

formuleringen i 10 § hyresregleringslagen i omskrivet skick överföres till

bostadsförsörjningslagen och inplaceras som en ny § 4.

Under hänvisning till bostadsförmedlingsutredningens uttalande, att det

skall ankomma på kommunerna och inte lånemyndigheterna att bestämma

principerna för bostadsanvisningen, anser motionärerna vidare att kommunerna

skall självständigt antaga bestämmelser för förmedlingsverksamheten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

17

I fråga om bostadsplaneringen anför motionärerna följande.

De förslag som i propositionen framföres angående kommunernas bostadsplanering

kan vi delvis godkänna. Vi vill dock framhålla att bostadsbyggnadsprogrammen

alltför mycket är präglade av ambition och optimism

och därför inte helt kan läggas till grund för eu sakligt underbyggd rikseller

regionplanering. Bostadsbyggnadsprogrammen har icke i rimlig utsträckning

en motsvarighet i planberedskap eller fysisk planering. Bostadsbyggnadsprogrammen

måste naturligtvis också bedömas i förhållande till

kommunens totala investeringsplanering. Att mot den bakgrunden vidga

styrningen av bostadsbyggnadsprogrammen till inriktning och omfattning

är icke realistiskt. Mot denna bakgrund föreslår vi eu annan formulering

av § 3.

I motionerna 1: 823 och II: 1027 anföres följande.

För vår del finner vi det angeläget att den samordning som är nödvändig

vid tilldelningen av lägenheter till bostadssökande sker genom frivillig samverkan

mellan kommuner inom område som utgör en bostadsförsörjningsmässig

enhet. Såsom framhållits av Svenska kommunförbundet innebär ett

åläggande för flera kommuner att anordna gemensam bostadsförmedling ett

betänkligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten och bör därför

om möjligt undvikas. Ytterligare ett antal remissinstanser ställer sig tveksamma

till förslaget på grund av det ingrepp i den kommunala självstyrelsen

som det måste anses innebära.

Departementschefen delar uppfattningen hos de remissinstanser som

framhåller att staten inte bör ingripa med tvång förrän det visat sig att det

avsedda resultatet inte kan nås genom frivillig kommunal samverkan. Han

ansluter sig till utredningens uppfattning att det bör föreligga starka skäl

för ingripandet.

Någon närmare precisering har inte skett, varken i utredningens betänkande

eller i propositionen, av grunderna för lagens tillämpning. Vi är medvetna

om svårigheterna att åstadkomma en närmare precisering. Det är enligt

vår mening nödvändigt att lagen tillämpas med den största restriktivitet.

Som utredningen framhåller har frågan om gemensamma bostadsförmedlingar

aktualitet främst inom storstadsområdena. Begreppet enhet i bostadsförsör

jningshänseende bör inte ges en alltför vid innebörd. För närvarande

kan det inte anses att sådan enhet i regel utgöres av mera än eu kommun

utom i storstadsregionerna.

Vi finner det nödvändigt att åtgärder vidtages för att åstadkomma samordning

av bostadsförmedlingsverksamheten i en sådan bostadsförsörjningsenhet

som ett storstadsområde måste anses utgöra. Om det inte är möjligt

att lösa detta på frivillighetens väg måste man acceptera att något slag av

noggrant avgränsad fullmakt ges åt Kungi. Maj :t.

I motionen II: 1015 framhålls att propositionsförslaget om bostadsförmedlingarna

utgör ett stort framsteg och ökar samhällets möjligheter att tillgodose

den bostadssökande allmänhetens intresse av en effektivare bostadsförmedling.

Behovet av samordnad och effektivare bostadsförmedling är särskilt

stort i framför allt Stor-Stockholmsområdet, till vilket cirka 40 % av

landets bostadskö är koncentrerad. — En förutsättning för att en gemensam

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4-3 år 1967

bostadsförmedling skall bli effektiv är emellertid att samtliga lediga lägenheter

lämnas till den gemensamma bostadsförmedlingen. Förordnandet av

gemensamma bostadsförmedlingar blir förmodligen ganska verkningslöst

om inte lagstiftningen utformas så, att förmedlingen garanteras rätt att förmedla

i princip alla nyproducerade och ledigblivna hyreslägenheter.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionerna

I: 822, II: 1015, II: 1026 och II: 1027.

Utskottet

Genom förevarande proposition framlägges förslag till lagstiftning som

ger Kungl. Maj :t rätt att förordna att kommuner i område som utgör en

enhet i bostadsförsörjningshänseende skall anordna gemensam bostadsförmedling.

Vidare föreslås skyldighet för kommun att fortlöpande samla uppgifter

om bostadsförsörjningen i kommunen och att genom lämpligt organ

informera de bostadssökande. Slutligen föreslås att den nuvarande verksamheten

med kommunala bostadsbyggnadsprogram lagfästs. Lagändringarna

föreslås träda i kraft vid utfärdandet.

Frågan om gemensamma bostadsförmedlingar har aktualitet

främst i storstadsområdena. På grund av omvandlingen inom näringslivet

sölcer sig allt fler människor dit för sin utkomst med påföljd att trycket

på bostadsmarknaden och därmed också bostadsförmedlingarna ökar där.

Flertalet av dem som önskar bostad i en storstadsregion torde betrakta hela

regionen som en gemensam bostadsmarknad och har sällan en uttalad önskan

att få bo i en speciell kommun. Nuvarande ordning med skilda väntetider

och varierande principer hos bostadsförmedlingarna innebär emellertid

att möjligheterna att få bostad växlar mellan olika kommuner inom

området. En bostadssökande tvingas därför ofta att acceptera en bostad som

exempelvis ligger långt från arbetsplatsen.

För närvarande saknas möjlighet för statsmakterna att ålägga kommuner

att samverka i fråga om bostadsförsörjningen. Något kommunalrättsligt hinder

för kommuner att komma överens om samverkan i bostadsförmedlingsverksamheten

föreligger dock inte. I storstadsområden har kommunerna

också frivilligt sökt samordna sina bostadsförmedlingar. Vad gäller framför

allt Stockholms- och Göteborgsområdena har emellertid enligt vad remissyttrandena

ger vid handen samordningssträvandena inte gett tillfredsställande

resultat. Inte ens den år 1963 uppställda målsättningen för Stockholmsområdet

om att 10 % av antalet nya lägenheter skulle tillföras Stockholms

samordnade bostadsförmedling lär ha förverkligats. Stora olikheter råder

också beträffande beviljade förturer i form av lägenhetsreservationer för

vissa yrkesgrupper samt av sociala och medicinska skäl. Sålunda må bär

nämnas att år 1965 var förtur sandelen i Stockholm mycket låg, 2 %, medan

den i Stockholms förortskommuner var 39 %.

Mot bakgrund av bl. a. dessa omständigheter föreslår departementschefen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

19

att, om det behövs för bostadsförsörjningens främjande, Kungl. Maj :t skall

äga förordna att kommuner i område som kan anses utgöra en enhet i

bostadsförsörjningshänseende skall anordna gemensam sådan förmedling

och tillämpa enhetliga grunder vid anvisning av bostäder. De föreskrifter

som bostadsstyrelsen meddelar skall ge ledning vid bedömningen av frågan

vilka områden som kan anses utgöra enheter i nyssnämnda hänseende. Har

förordnande meddelats om gemensam bostadsförmedling avses de deltagande

kommunerna skola handha denna i kommunalförbund. Enas de inte

om förbundsordningen eller ändring av den eller om ordförande i förbundets

fullmäktige eller styrelse skall länsstyrelsen eller, om kommuner i mer än

ett län berörs, Kungl. Maj :t besluta. I propositionen 1987: 100 angående

riktlinjer för bostadspolitiken m. m. föreslår departementschefen vidare att

länsbostadsnämnd skall på framställning av kommun kunna som villkor för

bostadslån beträffande nyproducerade lägenheter föreskriva att kommunal

bostadsförmedling skall få förfoga över rätten att anvisa sökande till lägenheterna.

Länsbostadsnämnden skall därvid ha rätt att kräva att kommunernas

förmedlingsverksamhet bedrivs i enlighet med vissa anvisningsnormer.

I motionerna I: 822 och II: 1025 yrkas avslag på propositionen i vad avser

förslaget om fullmakt för Kungl. Maj :t att förordna om gemensam bostadsförmedling.

Till stöd för yrkandet framhåller motionärerna att förslaget

innebär ett betänkligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten.

De understryker också risken för att de större kommunernas ställning blir

alltför dominerande gentemot de mindre. Motionärerna, som även uttrycker

uppfattningen att det inte bör ankomma på lånemyndigheterna att bestämma

principerna för bostadsanvisningen, anser sammanfattningsvis att gemensamma

förmedlingar bör få komma till stånd enbart efter överenskommelse

mellan berörda kommuner.

Även i motionerna I: 823 och II: 1027 framhålles angelägenheten av frivillig

samverkan mellan kommunerna. Motionärerna godtar emellertid förslaget

om att Kungl. Maj :t skall ges fullmakt på området men anser det nödvändigt

att lagen tillämpas med den största restriktivitet och att fullmakten

därför noggrant avgränsas. Motionärerna föreslår en författningstext

av innehåll att, om det för bostadsförsörjningens främjande är synnerligen

nödvändigt, Kungl. Maj :t äger förordna, då frivillig kommunal samverkan

inte kunnat uppnås, att bl. a. gemensam förmedling skall anordnas på sätt

föreslås i propositionen.

Som framgått av det föregående råder f. n. en bristande samordning i

bostadsförmedlingshänseende mellan olika kommuner i vissa storstadsregioner

med stor bostadsbrist. Samordningssträvandena mellan berörda kommuner

har som nämnts inte gett tillfredsställande resultat. En fullmaktslag

skulle kunna verka som pådrivande faktor i dessa strävanden att nå överenskommelse

om gemensam bostadsförmedling. Med hänsyn till bl. a. dessa

omständigheter anser utskottet, även om verkan av lagstiftningen är svår
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

bedömbar särskilt om någon av kommunerna som ingår i bostadsförmedlingen

är avsevärt större än de andra, att Kungl. Maj :t bör få den i propositionen

begärda fullmakten. Motionerna 1:822 och 11:1025, i vad däri

yrkats avslag på propositionen i denna del, bör därför avslås. Utskottet vill

dock i sammanhanget understryka vikten av att staten inte ingriper med

tvång förrän det klart visat sig att det avsedda resultatet inte kan nås genom

frivillig samverkan. Som departementschefen framhåller måste det föreligga

starka skäl för ingripandet. Syftet med motionerna 1: 823 och II: 1027 får

härigenom anses vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet anser det dock inte

erforderligt att låta det sagda komma till närmare uttryck i lagtexten.

Såsom framgår av propositionen har det i Stockholms-området hittills

visat sig omöjligt att vid förhandlingar om gemensam bostadsförmedling

nå enighet om ett förslag att lägenhetsreservationer skulle maximeras till

20 % av de årligen nyproducerade lägenheterna. Med hänsyn till de skilda

förhållanden som råder i de olika kommunerna är det förståeligt att svårigheter

yppats i samordningssträvandena på denna punkt. Utskottet vill som

sin mening endast framhålla — utan att närmare ange ett bestämt procenttal

— att det är betydelsefullt att kommunerna för sina angelägna ändamål,

särskilt sådana som sammanhänger med stark expansion, får en rimligt

avvägd andel av de ifrågavarande lägenheterna. Som departementschefen

framhåller kan det vara motiverat att denna andel bestämmes olika för olika

kommuner.

En förutsättning för att en gemensam bostadsförmedling skall bli effektiv

är enligt motionärerna i motionen II: 1015 att bostadsförmedlingen får

rätt att förmedla alla inom området nyproducerade och ledigblivna hyreslägenheter.

Motionärerna hemställer att författningstexten kompletteras i

i enlighet härmed.

Tanken på sådan obligatorisk förmedling har tidigare avvisats av riksdagen.

Enligt utskottets mening skulle också en förmedling av dylikt slag

kräva en omfattande lagstiftning, vars tillämpning skulle bli tungrodd och

förutsätta en betydande kontrollapparat för att bli effektiv. Det förslag till

ny hyreslag som remitterats till lagrådet innebär att hyresgäster i orter med

bostadsbrist skall få rätt att byta sina hyreslägenheter utan hyresvärdens

medgivande. Införs en sådan rätt synes det vidare såsom departementschefen

framhåller inte lämpligt att genom lagstiftning om obligatorisk förmedling

ålägga hyresvärdarna att till förmedlingen lämna alla lediga bostäder. Vid

angivna förhållanden bör motionen II: 1015 avslås.

Mot de förslag i övrigt, som äger samband med förslaget om överflyttande

till bostadsförsörjningslagen av bestämmelsen i 10 § hyresregleringslagen

om rätt för Kungl. Maj :t att ålägga viss kommun att anordna avgiftsfri

bostadsförmedling, har utskottet ingen erinran.

I fråga om information om bostadstillgången anser departementschefen

att kommunen bör åläggas ansvaret härför. I propositio
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

21

nen föreslås att kommunen skall genom lämpligt organ fortlöpande samla

uppgifter om bostadsförsörjningen i kommunen. På begäran skall bostadssökande

underrättas om möjligheterna att få bostad i kommunen, bostädernas

belägenhet, storlek och utrustning, bostadskostnader samt andra förhållanden

som bostadssökande behöver kännedom om. Där bostadsförmedling

finns bör verksamheten enligt departementschefen knytas till denna. I

andra kommuner anses service kunna lämnas av någon bestämd tj änsteman

med kännedom om förhållandena, t. ex. fastighetschef eller kommunalkamrer.

Enligt departementschefen bör hinder inte möta att kommun uppdrar åt

ett bostadsföretag att ombesörja serviceverksamheten.

Mot sistnämnda uttalande riktas i motionerna I: 821 och II: 1026 kritik.

Motionärerna anser att en bostadssökande har intresse av att få en samlad

och objektiv bild av bostadsmarknaden, och att endast kommunen har möjlighet

att ge denna. De framhåller även att konkurrens finns eller bör

finnas mellan skilda bostadsföretag på orten. Motionärerna hemställer på

grund härav att kommunens skyldighet att svara för information åt bostadssökande

inte skall kunna överföras på visst bostadsföretag.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de bostadssökande ges en

god och samlad överblick över bostadsmarknaden på orten. I likhet med

departementschefen anser därför utskottet att kommunerna bör åläggas att

i enlighet med författningsförslaget svara för information på området.

Naturligen bör denna verksamhet bedrivas inom den kommunala förvaltningens

ram, främst genom bostadsförmedlingarnas försorg. Om det emellertid

i något enstaka fall skulle visa sig att kommunen inte har möjlighet

att själv på ett tillfredsställande sätt svara för informationen bör, om kommunen

önskar det, hinder inte föreligga att överlåta informationen åt ett

bostadsföretag. Utskottet vill dock understryka att detta bör ifrågakornma

bara i undantagsfall och endast under nu angivna förutsättningar.

Beträffande de kommunala bostadsbyg g nadsprogra inni

e n föreslår departementschefen att bostadsförsörjningslagen så ändras

att den bättre stämmer överens med den nu tillämpade ordningen för kommunernas

planering av bostadsbyggandet.

I motionerna I: 822 och II: 1025 framhålls att bostadsbyggnadsprogrammen

allt för mycket är präglade av ambition och optimism och därför inte

helt kan läggas till grund för en sakligt underbyggd riks- eller regionplanering.

Bostadsbyggnadsprogrammen har enligt motionärerna inte i rimlig

utsträckning en motsvarighet i planberedskap eller fysisk planering. De

måste också bedömas i förhållande till kommunens totala investeringsplanering.

Att mot den bakgrunden vidga »styrningen av bostadsbyggnadsprogrammen

till inriktning och omfattning» är enligt motionärerna inte realistiskt.

De föreslår därför ändring av författningsförslaget bl. a. på så sätt

att bostadsbyggnadsplanen i överensstämmelse med vad som gäller skall

lända till huvudsaklig efterrättelse beträffande bostadsproduktionen inom

kommunen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr A3 år 1967

Som framgår av propositionen har programverksamheten på byggnadsområdet

hittills haft försökskaraktär. I likhet med departementschefen

anser utskottet att den nuvarande verksamheten bör lagfästas. Liksom tidigare

bör som departementschefen framhåller bostadsbyggnadsprogram upprättas

i kommun där ett kontinuerligt bostadsbyggande av någon omfattning

förekommer eller kan förutses. Med hänsyn till kommunsammanläggningarna

föreslås i propositionen att bestämmelsen av innehåll att alla kommuner

med över 10 000 invånare skall göra upp sådana program slopas. Utskottet

biträder uppfattningen och tillstyrker propositionsförslaget att Kungl.

Maj :t får i varje särskilt fall bestämma om kommun skall upprätta bostadsbyggnadsprogram.

Vid angivna förhållanden bör motionerna 1: 822 och

II: 1025 inte föranleda någon riksdagens åtgärd i denna del.

På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna 1: 822 och

II: 1025, I: 823 och II: 1027 samt II: 1015, såvitt däri yrkats

ändring i lagförslagen, måtte antaga de genom förevarande

proposition nr 101 framlagda lagförslagen;

B. att motionerna I: 821 och II: 1026, i vad de ej kan

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1:822 och 11:1025 samt 1:823 och

II: 1027, i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante

Kristiansson, Knut Johansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson och

Hermansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Grebäck,

Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid A. i utskottets hemställan

I. av herrar Ebbe Ohlsson och Hedin, vilka ansett

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande rörande de kommunala bostads
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

byggnadsprogrammen som börjar på s, 21 med orden »I motionerna» och

slutar med orden »denna del» bort ha följande lydelse:

Såsom i motionerna 1:822 och 11:1025 framhålls är bostadsbyggnadsprogrammen

ofta inte av den karaktären att de helt kan läggas till grund

för en sakligt underbyggd riks- eller regionplanering. Bostadsbyggnadsprogrammen

bär inte i rimlig utsträckning en motsvarighet i planberedskap

eller fysisk planering. De måste också bedömas i förhållande till kommunens

totala investeringsplan ering. Att mot den bakgrunden vidga styrningen av

bostadsbyggnadsprogrammen till inriktning och omfattning kan inte vara

realistiskt. Författningsförsliaget bör därför ändras bl. a. på så sätt att

bostadsbyggnadsplanen skall lända till huvudsaklig efterrättelse beträffande

bostadsproduktionen inom kommunen,

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 822 och II: 1025

i denna del måtte för sin del beträffande 3 § i lagen om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande antaga

följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

I den omfattning som Kungl.

Maj :t bestämmer skall kommun fortlöpande

upprätta bostadsbyggnadsprogram

i syfte att främja att bostadsbyggandet

inom kommunen

förberedes och genomföres på ett

ändamålsenligt sätt.

Bostadsbyggnadsprogram skall

upprättas efter samråd med myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer och

tillställas myndigheten.

Närmare föreskrifter om bostadsbyggnadsprogram

meddelas av

Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer.

(Utskottets förslag)

I den omfattning som Kungl.

Maj :t bestämmer skall kommun fortlöpande

upprätta bostadsbyggnadsplan.

Denna skall lända till huvudsaklig

efterrättelse beträffande bostadsproduktionen

inom kommunen.

Bostadsbyggnadsplan skall upprättas

efter samråd med myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer och

tillställas myndigheten.

Närmare föreskrifter om bostadsbyggnadsplan

meddelas av Kungl.

Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer.

II. av herrar Ebbe Ohlsson och Hedin, vilka ansett

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande rörande gemensamma bostadsförmedlingar

som börjar på s. 19 med orden »Som framgått» och slutar med

orden »olika kommuner» bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att bestämmelserna i hyresregleringslagen

skall ersättas med bestämmelser isom skall ingå i lagen om bostadsförsörjning.

Den föreslagna lagändringen innebär väsentligt ökade fullmakter åt

Kungl. Maj :t. Den tidigare bestämmelsen gällde en enskild kommun, å vilken

hyresregleringslagen var tillämplig, under det att det nya lagförslaget

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

avses gälla ett antal kommuner inom ett s. k. bo stad sf örsör j n in gs områd e.

Utskottet, som vill understryka det förhållandet att gemensam bostadsförmedling

kan anordnas av ett antal kommuner i frivillig samverkan, anser

att gemensamma förmedlingar skall kunna bildas endast efter överenskommelse

med berörda kommuner. Fullmaktslagen i den utformning den

fått i förslaget till 4 § innebär ett klart avsteg från den kommunala självbestämmanderätten

och kan därför inte av utskottet accepteras. Med tillstyrkande

av motionerna I: 822 och II: 1025 i denna del avstyrker utskottet

därför bifall till propositionen i motsvarande del. Härav följer att utskottet

inte finner skäl föreligga att ändra lagtexten på sätt föreslås i motionerna

I: 823 och II: 1027.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 822 och II: 1025

i denna del och med avslag på motionerna I: 823 och II: 1027

måtte för sin del beträffande 4 § i lagen om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande antaga följande

som utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Om det behövs för bostadsförsörjningens

främjande, äger Kungl.

Maj.t förordna, att kommun skall

anordna avgiftsfri bostadsförmedling

samt att kommuner i område

som kan anses utgöra en enhet i

bostads försörjning shänseende skola

anordna gemensam sådan förmedling

och tillämpa enhetliga grunder

vid anvisning av bostäder.

Har förordnande meddelats om

gemensam bostadsförmedling, skola

de deltagande kommunerna handha

denna i kommunalförbund. Enas de

icke om förbundsordningen eller

ändring av den eller om ordförande

i förbundets fullmäktige eller styrelse,

beslutar länsstyrelsen eller, om

kommuner i mer än ett län beröras,

Kungl. Maj:t. 1 övrigi gäller lagen

den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

III. av herrar Alexanderson, Åkesson, Hermansson, Nyberg, Grebäck och

From, vilka ansett

Kungl. Maj:t äger förordna att i

kommun avgiftsfri bostadsförmedling

skall anordnas på kommunens

bekostnad.

Kommuner i område som kan anses

utgöra en enhet i bostadsf örsör jningshänseende

äga rätt att genom

överenskommelse i frivillig samverkan

gemensamt anordna bostadsförmedling

och tillämpa enhetliga

grunder vid anvisning av bostäder.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

25

a) att det avsnitt av utskottets utlåtande beträffande de gemensamma

bostadsförmedlingarna som börjar på s. 20 med orden »Utskottet vill» och

slutar med orden »i lagtexten» bort ha följande lydelse:

Utskottet vill dock i sammanhanget understryka vikten av att staten

inte ingriper med tvång förrän det klart visat sig att det avsedda resultatet

in-te kan nås genom frivillig samverkan. Som departementschefen framhåller

måste det föreligga starka skäl för ingripandet. Lagen skall därför

tillämpas med den största restriktivitet. För att nå detta syfte bör författningstexten

så utformas att fullmakten däri blir noggrant avgränsad.

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 823 och II: 1027

och med avslag på motionerna 1:822 och 11:1025, såvitt

gäller förevarande lagrum, måtte för sin del beträffande

4 § i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsör jningens

främjande antaga det genom propositionen framlagda förslaget

med den ändringen att 4 § erhåller följande som utskottets

förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:is förslag)

Om det behövs för bostadsförsörjningens

främjande, äger Kungl.

Maj :t förordna, att kommun skall

anordna avgiftsfri bostadsförmedling

samt att kommuner i område som

kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende

skola anordna

gemensam sådan förmedling och

tillämpa enhetliga grunder vid anvisning

av bostäder.

(Utskottets förslag)

Om det behövs för bostadsförsörjningens

främjande, äger Kungl.

Maj :t förordna, att kommun skall

anordna avgiftsfri bostadsförmedling

samt att, om erforderlig kommunal

samverkan ej kunnat uppnås, kommuner

i område som kan anses utgöra

en enhet i bostadsförsörjningshänseende

skola anordna gemensam

sådan förmedling och tillämpa enhetliga

grunder vid anvisning av bostäder.

Har förordnande------—--om kommunalförbund.

Vid B. i utskottets hemställan

av herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Åkesson, Hermansson, Nyberg,

Grebäck, Hedin och From, vilka ansett

a) -att det avsnitt av utskottets utlåtande i fråga om information om

bostadstillgången som börjar på s. 21 med orden »Enligt utskottets» och

slutar med orden »angivna förutsättningar» bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att de bostadssökande ges en

god och samlad överblick över bo-stadsmarknadein på orten. I likhet med

departementschefen anser därför utskottet att kommunerna bör åläggas att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1967

i enlighet med författningsförslaget svara för information på området.

Självfallet bör denna verksamhet bedrivas inom den kommunala förvaltningens

ram, främst genom bostadsförmedlingarnas försorg. På grund

härav och med hänsyn till vad i motionerna I: 821 och II: 1026 anförts om

önskvärd konkurrens mellan bostadsföretagen synes det principiellt oriktigt

att överlåta åt visst bostadsföretag att å kommunens vägnar handha

denna informationsverksamhet. Departementschefens uttalande i denna del

bör därför inte godtagas.

b) att utskottet bort hemställa,

B. att riksdagen med bifall till motionerna I: 821 och

II: 1026 måtte giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört

om att kommuns skyldighet att svara för information

åt bostadssökande ej skall kunna överföras på visst bostadsföretag.

ESSELTE AB, STHLM 67

714777

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 10 juli 191f7 a1 i texten