Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 81 § konkurslagen.

1967-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 81 § konkurslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1967

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 81 § konkurslagen.

Genom en den 31 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 113, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag

till lag om ändrad lydelse av 81 § konkurslagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagstiftningen om förlagsinteckning och inteckning i jordbruksinventarier

ersätts den 1 juli 1967 av en ny lag om företagsinteckning. I propositionen

föreslås sådan ändring i konkurslagen att företagsintecknad egendom

får svara för allmänna konkurskostnader i samma utsträckning som f. n.

gäller i fråga om förlags- och inventarieintecknad egendom.

Lagförslag

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 81 § konkurslagen

Härigenom förordnas, att 81 § konkurslagen skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

81 §.

Finnes i--— — ■— ----för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum Då särskild förmånsrätt äger rum

i boet tillhörig egendom, må ej till i boet tillhörig egendom, må ej till

förfång för någon, som äger sådan förfång för någon, som äger sådan

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1967

(Nuvarande lydelse)

förmånsrätt eller förmånsrätt, som

skall beaktas framför den särskilda,

av egendomens avkastning och köpeskilling

gäldas annan konkurskostnad

än ovan sagts; dock att, där

den särskilda förmånsrätten är av

beskaffenhet att kunna göras gällande

endast i konkurs, av egendomen

må bestridas jämväl övriga konkurskostnader,

i den mån boet eljest

ej lämnar tillgång därtill.

(Föreslagen lydelse)

förmånsrätt eller förmånsrätt, som

skall beaktas framför den särskilda,

av egendomens avkastning och köpeskilling

gäldas annan konkurskostnad

än ovan sagts; dock att, där

den särskilda förmånsrätten grundar

sig på företagsinteckning, av

egendomen må bestridas jämväl övriga

konkurskostnader, i den mån

boet eljest ej lämnar tillgång därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Inledning

I propositionen anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling,

inledningsvis följande.

I 81 § konkurslagen (KL) meddelas bestämmelser om fördelning av konkurskostnader

på sådan egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum

och annan egendom. Enligt paragrafens första stycke skall kostnader som

hänför sig till sådan egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum (speciell

konkurskostnad) bestridas av den egendomens avkastning och köpeskilling

i den mån det har betydelse för andra borgenärers rätt. Som speciell

konkurskostnad räknas enligt paragrafen »kostnaden för egendomens vård

och försäljning ävensom det arvode till rättens ombudsman och förvaltare,

som enligt vad i 82 och 83 §§ stadgas skall utgå för egendomen». Å andra

sidan får enligt andra stycket inte till förfång för någon som äger sådan särskild

förmånsrätt eller förmånsrätt, som skall beaktas framför den särskilda,

av egendomens avkastning och köpeskilling betalas annan konkurskostnad

(allmän konkurskostnad). Från denna sistnämnda regel görs dock

det undantaget att om den särskilda förmånsrätten är av beskaffenhet att

kunna göras gällande endast i konkurs även allmänna konkurskostnader

får bestridas av egendomen, i den mån boet i övrigt inte lämnar tillgång

därtill. Egendom som omfattas av förlagsinteckning kan alltså komma att

belastas av allmänna konkurskostnader.

Nuvarande bestämmelser om förlagsinteckning ersätts den 1 juli 1967 av

lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning (betr. ikraftträdandet

se 1966: 646). En nyhet i denna lag är att företagsinteckning till skillnad

från förlagsinteckning får göras gällande inte bara i konkurs utan också

vid utmätning. Det innebär att bestämmelserna i 81 § KL får en annan

tillämpning på egendom som omfattas av företagsinteckning än på egendom

som omfattas av förlagsinteckning. Undantagsregeln i andra stycket blir

nämligen inte tillämplig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1967

3

Med anledning härav har advokaterna Sten Lindskog och Anders R.

Öhman samt direktören Sven Åvall i framställning den 13 februari 1967

till chefen för justitiedepartementet väckt fråga om ändring av 81 § KL.

Sökandena har sedermera i en skrift den 28 februari 1967 utvecklat vissa

synpunkter på behovet av ändring.

Efter remiss har yttranden över de inkomna skrifterna avgivits av hovrätten

för Västra Sverige, lagberedningen, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

Svenska bankföreningen och Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Även Sveriges advokatsamfund har beretts tillfälle att yttra sig.

De inkomna skrifterna och remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 4—8.

Departementschefen

I 81 § KL anges hur konkurskostnader skall fördelas på olika slags egendom.

Åtskillnad görs mellan vad man brukar kalla speciella och allmänna

konkurskostnader. De speciella är sådana som hänför sig till egendom i vilken

särskild förmånsrätt äger rum, t. ex. förlagsintecknad egendom. Kostnader

av detta slag skall tas ut ur den egendom till vilken de hänför sig. Allmänna

konkurskostnader kan avse t. ex. arvodeskrav med anledning av konkursbouppteckning,

granskning av bevakningar, behandlingen av tvistiga

fordringar och upprättande av utdelningsförslag. De får enligt lagrummet

inte belasta sådan egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum. Enligt en

undantagsregel får dock allmänna konkurskostnader tas ut ur egendomen,

i den mån annan egendom inte förslår därtill, om förmånsrätten är av beskaffenhet

att kunna göras gällande endast i konkurs. Det gäller främst förlagsinteckning.

Till skillnad från förlagsinteckning kan företagsinteckning

enligt lagen om företagsinteckning göras gällande även vid utmätning. Den

ifrågasatta ändringen i 81 § KL syftar till att ge företagsinteckning samma

ställning i förhållande till allmänna konkurskostnader som förlagsinteckning.

Utan lagändring kan inte allmänna konkurskostnader tas ut ur avkastningen

av eller köpeskillingen för företagsintecknad egendom.

Remissinstanserna har i allmänhet uttalat sig för den ifrågasatta lagändringen.

Med hänsyn till grunderna för 81 § KL kunde det väl synas mest följdriktigt

att behålla paragrafen oförändrad. Bestämmelserna i paragrafen

bygger nämligen bl. a. på tanken, att borgenärer med särskild förmånsrätt

som kan göras gällande även utan konkurs inte skall behöva betala några

allmänna konkurskostnader. Eftersom innehavare av företagsinteckning kan

göra sin förmånsrätt gällande vid utmätning, bör han alltså vara befriad

från ansvaret för allmänna konkurskostnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1967

Flera skäl talar emellertid i motsatt riktning. Till en början är det uppenbarligen

ett stort allmänt intresse att företag, som inte är ekonomiskt bärkraftiga,

avvecklas eller saneras i god tid. Även om små företag med relativt

enkla ekonomiska förhållanden kan avvecklas genom utmätningsmans

försorg, bör lagstiftningen inte resa hinder mot avveckling genom konkurs.

Om allmänna konkurskostnader får tas ut ur företagsintecknad egendom,

får man onekligen större garantier för att en avveckling verkligen kommer

till stånd, när gäldenär med betydande tillgångar är konkursmässig. Härmed

sammanhänger att företagsinteckningens objekt blir mycket omfattande

och att därför, när en näringsidkare står inför utmätning eller konkurs,

han inte kan antas äga annan egendom än sådan som är intecknad (jfr

prop. 1967: 16 s. 136). Innehavare av företagsinteckning har, eftersom hans

förmånsrätt kan åberopas vid utmätning, inte något eget intresse av att

begära gäldenären i konkurs. Men det kan inte heller förväntas, att borgenärer

utan säkerhet i gäldenärens egendom skall ta initiativ till konkurs.

De kan ju i allmänhet inte påräkna någon utdelning i konkursen. I stället

kan de bli betalningsskyldiga för de allmänna konkurskostnaderna.

Vad jag nu har sagt gäller inte till alla delar sådana borgenärer som för

sina fordringar kan åberopa bättre förmånsrätt än den som företagsinteckning

medför (17 kap. 7 § HB). Av dessa borgenärer måste särskild hänsyn

tas till arbetstagare med lönefordringar mot gäldenären (17 kap. 4 §

HB). Lönefordringar anses kunna göras gällande med förmånsrätt bara i

konkurs (jfr 17 kap. 13 § HB). En konkurs i vilken det inte finns täckning

för konkurskostnaderna skall avskrivas som s. k. fattigkonkurs (185 och

186 §§ KL). Företagsinteckningsinstitutet kan sägas öka risken inte bara

för att konkurs kommer till stånd för sent utan även för att konkurs i onödan

behandlas som fattigkonkurs. Innehavaren av en lönefordran, som vill

försätta gäldenären-näringsidkaren i konkurs, kan sålunda med 81 § KL

oförändrad bli tvungen att trots sin goda förmånsrätt ställa säkerhet för

konkurskostnaderna. Om han inte ställer säkerhet, riskerar han att konkursen

avskrivs som fattigkonkurs. Om han å andra sidan ställer säkerhet, bör

han visserligen få utdelning för sin fordran men han får kanske inte tillbaka

sina kostnader för den ställda säkerheten. Detta blir fallet om i konkursboet

endast ingår företagsintecknad egendom och inteckningshavaren

inte får full täckning för sin fordran. En ordning enligt det nu anförda är

inte tillfredsställande.

Borgenärer med företagsinteckning som säkerhet behöver som jag redan

har framhållit inte begära gäldenären i konkurs för att tillgodose sina intressen.

Men även om inteckningshavarna kan använda sig av utmätning

är kanske trots allt en lagändring mest förenlig även med deras intressen.

Detta beror på att de ofta kan få större utdelning, om en gäldenärs rörelse

avvecklas genom konkurs än om det sker genom utmätning. Avveckling i

tid genom konkurs kan sålunda förväntas förebygga värdeförstöring. Att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1967

risken för värdeförstöring i första hand drabbar andra borgenärer än företagsinteckningshavarna

är emellertid tydligt.

Jag vill här inskjuta att jag i detta sammanhang bortser från möjligheten

för gäldenären att få till stånd ackord. Ackordsförfarandet får i princip

anses vara överlägset konkursförfarandet, när det gäller att hindra värdeförstöring.

I och för sig är det angeläget att man inte vidtar sådana åtgärder som

försvagar företagsinteckningens kreditvärde. Den här diskuterade ändringen

i 81 § KL behöver emellertid inte spela någon större roll för kreditvärdet.

Den förmögenhetsmassa i vilken inteckningshavaren har säkerhet är som

lagberedningen har framhållit underkastad så stora svängningar att konkurskostnaderna

torde vara av underordnad betydelse. Bankföreningen har

heller inte velat motsätta sig en lagändring.

Som lagberedningen har framhållit torde en ordning enligt vilken de

allmänna konkurskostnaderna kan tas ut även ur företagsintecknad egendom

vara betydligt enklare än den motsatta. Borgenären behöver i så fall

inte närmare undersöka — om nu detta över huvud är möjligt — huruvida

en insolvent gäldenärs tillgångar täcker företagsinteckningshavarens fordran.

Vidare kan konkursförvaltare och rättens ombudsman med större trygghet

ägna sig åt sina uppgifter utan att behöva riskera att deras arvoden blir

reducerade.

Jag anser i likhet med flertalet remissinstanser övervägande skäl tala

för en sådan ändring i 81 § KL att allmänna konkurskostnader kan tas ut

ur företagsintecknad egendom, i den mån annan egendom inte förslår därtill.

Som lagberedningen anfört bör denna lagändring kunna genomföras

utan att man avvaktar beredningens översyn av KL.

Någon annan särskild förmånsrätt än företagsinteckning behöver i praktiken

inte beaktas vid en lagändring. Jag föreslår därför att den nuvarande

formuleringen i 81 § andra stycket KL »där den särskilda förmånsrätten

är av beskaffenhet att kunna göras gällande endast i konkurs» ersätts med

»där den särskilda förmånsrätten grundar sig på företagsinteckning».

Lagändringen bör i likhet med den nya lagen om företagsinteckning och

dess följ dförfattningar träda i kraft den 1 juli 1967. Att den nya bestämmelsen

blir tillämplig även på förlagsinteckningar och inteckningar i jordbruksinventarier

följer av punkt 3 andra stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen om företagsinteckning. Någon särskild övergångsbestämmelse

till skydd för innehavare av sådana inteckningar fordras alltså inte. En sådan

övergångsbestämmelse är inte heller motiverad av andra skäl.

Lagrådsbehandlingen

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1967

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det framlagda lagförslaget

och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

113.

Stockholm den 11 maj 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante

Kristiansson, Erik Jansson, Åkesson, Hermansson*, fru Landberg och herr

Svenungsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Grebäck,

Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 81 § konkurslagen. s. 1 i texten