Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916
1967-05-11 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1967:46, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
1
Nr 46
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916
(nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa
bolag, m. m.
Genom en den 31 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 121, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till
D !ag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i
vissa bolag,
2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom,
3) lag om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290),
4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås lagändringar, som syftar till att i viss omfattning
avlasta Kungl. Maj :t prövningen i första instans av ärenden enligt 1916
års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag in. fl. lagar. Vidare föreslås en uppmjukning av
förbudet för utlänningar att inmuta mineralfyndighet samt vissa jämkningar
i syfte att bringa lagstiftningen i närmare överensstämmelse med 1965
års jordförvärvslag.
Förslag framläggs också om vissa ändringar, som står i samband med införandet
av lagstiftningen om vad som är fast egendom och om företagsinteckning
och med förslaget om lagstiftning om kommunal förköpsrätt. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1967 utom i fråga om de ändringar
som sammanhänger med lagstiftningen om kommunal förköpsrätt,
vilka ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1968. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 46
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
Lagförslagen
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.
1) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag
Härigenom förordnas, dels att 19 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i
vissa bolag1 skall upphöra att gälla, dels att 1, 2, 4, 5, 7—9, 17 och 18 §§
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1
Utländsk medborgare må ej utan
tillstånd för varje särskilt fall här i
riket förvärva fast egendom eller förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift, ej
heller i något fall härstädes inmuta
mineralfyndighet.
Vad sålunda — -------
Tillstånd som nyss nämnts må,
där fråga är om utländsk medborgares
förvärv av fast egendom samt
skäl mot tillståndet icke föreligger
med hänsyn till allmänt intresse eller
sökandens personliga förhållanden,
lämnas av Konungens befallningshavande
i det län, där egendomen är
belägen, under förutsättning
1. att egendomen utgör bostadsfastighet,
avsedd för en eller ett fåtal
familjer, eller tomt, lämpad att
bebyggas med ett mindre bostadshus,
samt med egendomens förvärvande
huvudsakligen avses att bereda bostad
åt sökanden och hans familj;
eller 1
§•
Utländsk medborgare må ej utan
tillstånd för varje särskilt fall här
i riket förvärva fast egendom eller
inmuta mineralfyndighet eller förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift.
— och stiftelser.
Tillstånd för utländsk medborgare
att förvärva fast egendom må,
om skäl mot tillståndet icke föreligger
med hänsyn till allmänt intresse
eller förvärvarens personliga förhållanden,
lämnas av länsstyrelsen
1. om egendomen förvärvas huvudsakligen
för att bereda förvärvaren
och hans familj
a) stadigvarande bo och hemvist
samt egendomen är bostadsfastighet,
avsedd för en eller ett fåtal familjer,
eller tomt, lämpad att bebyggas
med ett mindre bostadshus,
b) bostad för fritidsändamål samt
egendomen är lämpad därför,
1 Senaste lydelse av 1, 5, 7 och 9 §§ se 1948: 275, av 2 § se 1934: 238 samt av 18 § se 1954: 315.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
3
(Nuvarande lydelse)
2. att sökanden förut ägt svenskt
medborgarskap samt med egendomens
förvärvande avses att åt honom
bereda utkomst genom jordbruk
och han kan antagas komma
att själv ägna sig åt detta.
I övriga
Svenskt handelsbolag,--
Samma lag
Ändring av bolagsordning, i vad
den innefattar förbehåll, varom i
andra stycket är stadgat, må ej vidtagas
utan Konungens medgivande.
(Föreslagen lydelse)
2. om egendomen förvärvas för att
bereda förvärvaren utkomst genom
jordbruk, åt vilket han kan antagas
komma att själv ägna sig, samt
förvärvaren förut varit svensk medborgare
eller sedan två år har hemvist
i Sverige,
3. om egendomen förvärvas för
att bereda förvärvaren utkomst genom
annan näringsverksamhet, som
han fått tillstånd att driva med stöd
av förordningen den 18 juni 1864
(nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet
och för vilken egendomen
prövas behövlig, samt förvärvaren
sedan två år har hemvist i
Sverige,
4. om förvärvaren är fångesmannens
make eller om förvärvaren eller,
när makar förvärva gemensamt,
endera av dem är fångesmannens
eller också, om denne är gift, hans
makes avkomling, adoptivbarn, syskon
eller adoptivbarns eller syskons
avkomling.
av Konungen.
2 §.
--tillstånd därtill.
i 18 §.
Ändring av bolagsordning, i vad
den innefattar förbehåll, varom i
andra stycket är stadgat, må ej
vidtagas utan medgivande av
Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer.
4 §•
Utan hinder — -— — — — —--tjugufem hektar.
Den i denna paragraf stadgade Den i denna paragraf stadgade
prövning åligger Konungens befall- prövning åligger länsstyrelsen,
ningshavande i det län, där den fasta
egendomen är belägen.
5
Äskas sådan prövning som i 4 §
sägs, eller vill någon jämlikt 1 eller
2 § söka tillstånd att förvärva fast
egendom, skall ansökan jämte fångeshandlingen
eller bestyrkt avskrift
Ansökan om tillstånd till förvärv
av fast egendom enligt 1 eller 2 §
eller om prövning enligt 4 § ingives
till länsstyrelsen i det län där egendomen
eller del av denna är be
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
(Nuvarande lydelse)
därav ingivas till Konungens befallningshavande
inom tre månader
från det fånget skedde. Försittes den
tid, eller prövas fall som i 4 § avses
icke vara för handen och varder ej
heller, om tillstånd sökes, sådant beviljat,
vare fånget ogillt.
Sökes tillstånd i fall, som enligt
vad ovan sägs ankommer på Konungens
prövning, åligger Konungens befallning
shav ande att insända handlingarna
jämte eget utlåtande till
Konungen.
Över Konungens befallning shav andes
beslut i ärende, som nu sagts,
må klagan föras i den ordning, som
för ekonomimål i allmänhet är stadgad.
Närmare föreskrifter rörande den
utredning, som må erfordras för
Konungens befallningshavandes
prövning i sådant ärende, meddelas
av Konungen.
År i — ■— — —---------
(Föreslagen Igdelse)
lägen. Ansökan göres skriftligen före
fånget eller inom tre månader från
det fånget skedde. I ärendet bör
fångeshandlingen eller, om sådan
ännu ej upprättats, fångesmannens
skriftliga samtycke till ansökningen
företes i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift. Har det ej skett och är ej
fråga om förvärv på auktion som
avses i 8 §, må sökanden föreläggas
att avhjälpa bristen vid äventyr att
ansökningen eljest avvisas.
Angår ansökan som avses i första
stycket förvärv av fast egendom genom
köp eller byte, får ansökningen
ej prövas, innan det blivit slutligt
avgjort huruvida förköp enligt förköpslagen
den 1967
(nr ) äger rum. Vad nu sagts
äger ej tillämpning, om det är uppenbart
att förköpsrätt icke förelig9er
Göres
ej ansökan om tillstånd till
förvärv som avses i första stycket
inom föreskriven tid och på föreskrivet
sätt eller vägras tillstånd, är
fånget ogillt. Detsamma gäller, om
ansökan om prövning enligt 4 § lämnas
utan bifall och beslutet härom
vinner laga kraft samt tiden för ansökan
om tillsiånd enligt första stycket
utgått.
Sökes tillstånd i fall, som enligt
vad ovan sägs ankommer på Konungens
prövning, åligger länsstyrelsen
att insända handlingarna jämte eget
utlåtande till Konungen.
Över länsstyrelses beslut i ärende,
som nu sagts, må klagan föras i
den ordning, som för ekonomimål i
allmänhet är stadgad.
Närmare föreskrifter rörande den
utredning, som må erfordras för
länsstyrelses prövning i sådant ärende,
meddelas av Konungen.
fast egendom.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Fast egendom, som förvärvats enligt
vad i 6 § sägs, skall åter avyttras
inom sådan tid, att lagfart å fånget
kan sökas, förrän tre år förflutit från
det den exekutiva auktionen vunnit
laga kraft, därest ej dessförinnan
de förhållanden, på grund av vilka
inroparen icke ägt att utan tillstånd
köpa egendomen annorledes än å
exekutiv auktion, upphört eller inroparen
erhållit tillstånd att behålla
egendomen. Har sagda tid av tre år
tilländalupit och visas ej att dessförinnan
nämnda förhållanden upphört
eller inroparen erhållit tillstånd
att behålla egendomen, då skall, om
ej av lagfartsprotokollet framgår, att
egendomen är avyttrad, Konungens
befallningshavande, med iakttagande
av vad i 9 § stadgas, förordna,
att egendomen skall säljas å offentlig
auktion efter vad nedan sägs. Å
sådan auktion må egendomen ej åter
inropas av samma köpare. Om vad
sålunda stadgats skall erinran införas
i det köpebrev, som utfärdas i
anledning av den exekutiva auktionen.
Av Konungens befallningshavande
meddelat förordnande, som nu är
nämnt, vare gällande, ändå att egendomen
finnes hava varit av inroparen
avyttrad eller sedermera avyttras.
I övrigt skall så anses samt med
ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som hade enligt 28 § utsökningslagen
meddelats förordnande
om egendomens försäljning till gäldande
av fordran, som däri äger
bästa förmånsrätt; och skall försäljning
ske, ändå att innehavaren av
den fordran sådant bestrider. Vad
i fråga om fast egendoms försäljning
och köpeskillingens fördelning
nämnda lag stadgar beträffande gäldenären
skall i ärende, som nu sägs,
lämpas till egendomens ägare, och
skall denne vara pliktig att betala
kostnad, som ej kan i enlighet med
Fast egendom, som förvärvats genom
inrop på exekutiv auktion under
sådana förhållanden, att tillstånd
enligt 1 eller 2 § skulle ha
krävts vid vanligt köp, skall åter
avyttras inom två år efter det att
auktionen vunnit laga kraft, om ej
dessförinnan nämnda förhållanden
upphört eller inroparen erhållit tillstånd
att behålla egendomen. Har
inropet skett för att skydda någon
inroparens fordran eller rättighet,
för vilken egendomen häftar på
grund av inteckning eller enligt 11
kap. 2 § jordabalken, äger länsstyrelsen
på ansökan medgiva skäligt
anstånd med egendomens avyttrande,
om sannolika skäl visas att i annat
fall förlust skulle uppkomma för
inroparen.
Avyttras ej egendomen inom föreskriven
tid, skall länsstyrelsen förordna
att egendomen skall säljas på
offentlig auktion enligt bestämmelserna
i 8 § eller, om särskilda skäl
tala däremot, hänskjuta frågan till
Konungens prövning.
Anteckning om bestämmelserna i
första och andra styckena skall göras
i det köpebrev som utfärdas med
anledning av den exekutiva auktionen
och, när lagfart sökes, införas i
fastighetsboken, om sökanden icke
visar att avyttringsskyldigheten upphört.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 46
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
(Nuvarande lydelse)
198 § utsökningslagen gäldas ur den
försålda egendomen.
I avseende å meddelande av tillstånd
enligt denna paragraf att behålla
fast egendom skall vad i 1 och
2 §§ stadgas om tillstånd att förvärva
sådan egendom äga motsvarande
tillämpning.
8
Har inrop av fast egendom, varom
i 6 § sägs, skett för skyddande
av någon inroparens fordran eller
rättighet, varför egendomen häftar
på grund av inteckning eller jämlikt
11 kap. 2 § jordabalken, och visas
sannolika skäl, att egendomen ej
kunnat av inroparen utan förlust
avyttras, äge Konungen på därom
gjord ansökan medgiva anstånd med
egendomens avyttrande efter ty skäligt
prövas.
9
Ansökan enligt 7 eller 8 § om tillstånd
att behålla inropad fast egen
-
(Föreslagen lydelse)
I fråga om tillstånd att behålla
fast egendom äga bestämmelserna
om tillstånd till förvärv av sådan
egendom i 1 och 2 §§ motsvarande
tillämpning. Äger länsstyrelsen icke
själv avgöra ärendet, skall länsstyrelsen
med eget utlåtande överlämna
ansökningen till Konungen. Med
förordnande enligt andra stycket
skall i sådant fall anstå till dess ansökningen
prövats.
§■
Finnes, sedan förordnande meddelats
enligt 7 §, att inroparen dessförinnan
eller senare avyttrat egendomen,
äger länsstyrelsen besluta
att förordnandet ej skall gå i verkställighet.
I övrigt skall så anses och med
ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som om egendomen utmätts
för fordran med bästa förmånsrätt
däri efter, i förekommande fall, sådana
rättigheter som besvärade
egendomen redan vid den exekutiva
auktionen och hava förmånsrätt
framför alla befintliga fordringar.
Egendomen må ej säljas till den som
är skyldig att söka tillstånd därtill
enligt 1 eller 2 § eller enligt jordförvärvslagen
den 14 maj 1965 (nr
290) men icke erhållit sådant tillstånd.
Avgives vid auktionen bud som
sålunda må antagas, skall försäljning
ske även om innehavare av
fordran bestrider det. Vad utsökningslagen
i fråga om fast egendoms
försäljning och köpeskillingens fördelning
stadgar beträffande gäldenären
skall i ärende som nu avses gälla
egendomens ägare. Bestämmelsen i
126 § 3 mom. samma lag äger icke
tillämpning i fråga om egendomens
försäljning.
§•
Kommer försäljning ej till stånd
vid auktion enligt 8 §, äger länssty
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
7
(Nuvarande lydelse)
dom eller om anstånd med sådan
egendoms avyttrande skall sist inom
tre år från det den exekutiva auktionen
vunnit laga kraft ingivas till
Konungens befallningshavande, som,
i fall där Konungens befallningshavande
icke äger själv avgöra ärendet,
med eget utlåtande överlämnar
ansökningen till Konungen; och
skall med förordnande, som enligt
7 § ankommer på Konungens befallningshavande,
anstå till dess ansökningen
prövats.
(Föreslagen lydelse)
relsen inom två år efter det att auktionen
vunnit laga kraft förordna
om ny auktion. Avgives ej heller vid
den senare auktionen bud som må
antagas, är frågan om försäljning av
egendomen förfallen.
Kostnad i samband med auktion,
som ej lett till försäljning, skall betalas
av statsmedel.
17
Utländsk medborgare, som här i
riket förvärvat fast egendom eller
förvärvat eller bearbetar inmutad
mineralfyndighet eller idkar gruvdrift,
vare, om han ej är i riket bosatt,
pliktig att hava ett i orten bosatt
ombud, som är svensk medborgare
och skall vid de tillfällen, då
huvudmannen icke vistas i riket, äga
att i angelägenheter, som röra fastigheten
eller gruvan, å huvudmannens
vägnar mottaga stämningar,
kallelser och andra delgivanden
samt svara vid domstolar och hos
andra ämbetsmyndigheter. Det åligger
ock utländsk medborgare, som
nu är nämnd, att hos Konungens befallningshavande
i det län, där den
fasta egendomen eller gruvan är belägen,
göra anmälan angående ombudets
namn och vistelseort samt beträffande
ombyte av ombud, lakttages
ej vad sålunda är stadgat, äge
Konungens befallningshavande i förekommande
fall att med laga verkan
utse ombud å utlänningens vägnar.
Vad i första stycket stadgas om
utländsk medborgare äge motsvarande
tillämpning beträffande utländsk
samfällighet eller stiftelse.
18
De i denna lag föreskrivna inskränkningarna
i rätten att förvärva
fast egendom eller inmutad mineral
-
§•
Utländsk medborgare, som här i
riket förvärvat fast egendom eller inmutat
mineralfyndighet eller förvärvat
eller bearbetar inmutad mineralfyndighet
eller idkar gruvdrift och
som ej är bosatt i riket, skall hava
ett i orten bosatt ombud. Ombudet
skall vara svensk medborgare och
skall hava fullmakt att, när huvudmannen
icke vistas i riket, på hans
vägnar mottaga stämningar, kallelser
och andra meddelanden samt svara
vid domstolar och hos andra ämbetsmyndigheter
i angelägenheter
som röra fastigheten eller gruvan.
Huvudmannen skall hos länsstyrelsen
i det län där den fasta egendomen
eller gruvan ligger anmäla ombudets
namn och vistelseort samt
giva upplysning om byte av ombud.
Försummas detta äger länsstyrelsen
i förekommande fall utse ombud.
Bestämmelserna i första stycket
om utländsk medborgare äga motsvarande
tillämpning beträffande utländsk
samfällighet eller stiftelse.
§•
De i denna lag föreskrivna inskränkningarna
i rätten att förvärva
fast egendom eller inmutad mineral
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
fyndighet eller gruvlägenhet skola ej fyndighet eller gruvlägenhet skola ej
äga tillämpning å förvärv genom bo- tillämpas på förvärv genom bodel
delning,
arv eller testamente. ning, arv, testamente eller fusion en
ligt
174 § lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag.
Vad denna---------—---lagens tillämpning.
19 §.
Vad utöver bestämmelserna i denna
lag är stadgat angående förbud i
vissa fall för bolag och förening att
förvärva fast egendom skall fortfarande
gälla.
Denna lag utom 5 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1967. Beträffande
förvärv av fast egendom som skett dessförinnan skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.
5 § andra stycket träder i kraft den 1 januari 1968 men äger ej tillämpning
på ansökan som avser köp eller byte som skett före ikraftträdandet.
2) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom
Härigenom förordnas, dels att 2, 4 och 7 §§ lagen den 18 juni 1925 om
bulvanförhållande i fråga om fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges, dels att i 3, 8 och 12 §§ samma lag orden Konungens
befallningshavande skall utbytas mot ordet länsstyrelsen.
(Nuvarande lydelse)
2
Av överexekutor i enlighet med
bestämmelserna i 1 § meddelat beslut
om egendomens försäljning vare
gällande, ändå att egendomen finnes
hava varit avyttrad eller sedermera
avyttras. I övrigt skall så anses samt
med ärendet i tillämpliga delar så
förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen
meddelats förordnande
om egendomens försäljning till
gäldande av fordran, som däri äger
bästa förmånsrätt; och skall försälj
1
Senaste lydelse av 12 § se 1937: 455.
(Föreslagen lydelse)
Finnes, sedan förordnande meddelats
enligt 1 § andra stycket, att
egendomen dessförinnan eller senare
avyttrats, äger överexekutor besluta
att förordnandet ej skall gå i verkställighet.
I övrigt skall så anses och
med ärendet i tillämpliga delar så
förfaras, som om egendomen utmätts
för fordran med bästa förmånsrätt
däri efter, i förekommande fall, sådana
rättigheter som besvärade egendomen
redan innan bulvanförhållan
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
9
(Nuvarande lydelse)
ning ske, ändå att innehavaren av
den fordran sådant bestrider. Å auktionen
må egendomen ej inropas av
bulvanen eller den, för vars räkning
bulvanförhållandet ingåtts. Vad i
fråga om fast egendoms försäljning
och köpeskillingens fördelning utsökningslagen
i övrigt stadgar beträffande
gäldenären skall i ärende,
varom nu sägs, lämpas till bulvanen;
och skall denne vara pliktig att betala
kostnad, som ej kan i enlighet med
198 § utsökningslagen gäldas ur den
försålda egendomen.
4
Den, som med kännedom om förbud
enligt 3 § överträder detsamma,
straffes med böter från och med
tjugufem till och med femtusen kronor.
Innefattar förseelse, varom nu
är fråga, förbrytelse jämväl mot 24
kapitlet allmänna strafflagen eller
mot någon angående skogsvården å
enskild mark gällande författning,
skall gärningen bedömas enligt vad
i 4 kapitlet 1 § strafflagen är för likartat
fall stadgat.
(Föreslagen lydelse)
det inträdde och hava förmånsrätt
framför alla befintliga fordringar.
Egendomen må ej inropas av bulvanen
eller den för vars räkning bulvanförhållandet
ingåtts. Avgives vid
auktionen bud som sålunda må antagas
skall försäljning ske även om
innehavare av fordran bestrider det.
Vad utsökningslagen i fråga om fast
egendoms försäljning och köpeskillingens
fördelning i övrigt stadgar
beträffande gäldenären skall i ärende
som nu avses gälla bulvanen. Denne
skall även vara pliktig att betala
kostnad som ej kan gäldas ur den
försålda egendomen i enlighet med
198 § utsökningslagen. Bestämmelsen
i 126 § 3 mom. samma lag äger
icke tillämpning i fråga om egendomens
försäljning.
Den, som med kännedom om förbud
enligt 3 § överträder detsamma,
dömes till böter.
7 §•
Böter, som ådömas enligt 4 §,
skola tillfalla kronan. Saknas medel
till deras fulla gäldande, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
Genom försäljning — --------tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967. Har överexekutor dessförinnan
meddelat beslut enligt 1 §, skall försäljningen ske enligt de äldre bestämmelserna.
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
3) Förslag
till
Lag
om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290)
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lijdelse)
1
Fast egendom, — — —----
Förvärvstillstånd fordras — — —
5. om förvärvaren är fångesmannens
make och ej heller om förvärvaren
eller, när makar förvärva gemensamt,
endera av dem är fångesmannens
eller också, om denne är
gift, hans makes avkomling, adoptivbarn,
syskon eller adoptivbarns
eller syskons avkomling, allt under
förutsättning att fångesmannen ej
enligt 12 § är skyldig att avyttra
egendomen;
6. om fånget
(Föreslagen lydelse)
§•
--om aktiebolag.
------avyttra densamma;
5. om förvärvaren är fångesmannens
make och ej heller om förvärvaren
eller, när makar förvärva gemensamt,
endera av dem är fångesmannens
eller också, om denne är
gift, hans makes avkomling, adoptivbarn,
syskon eller adoptivbarns
eller syskons avkomling, allt under
förutsättning att fångesmannen ej
är skyldig att avyttra egendomen
enligt 12 § eller enligt 7 § lagen den
30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier
i vissa bolag;
- av aktier.
Har förvärvstillstånd —- —
Förvärvstillstånd må
Tillstånd må---
1. om tillstånd sökes till förvärv
på auktion som avses i 13 §;
2. om fångesmannen
— eljest avvisas.
Ansökan om tillstånd att förvärva
fast egendom genom köp eller byte
får ej prövas, innan det blivit slutligt
avgjort huruvida förköp enligt
förköpslagen den 1967 (nr
) äger rum. Vad nu sagts äger ej
tillämpning, om det år uppenbart att
förköpsrätt icke föreligger.
och ägoanordning,
första stycket
1. om tillstånd sökes till förvärv
på auktion som avses i 13 § eller i
8 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)
om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag;
---i förklaringen.
5 §•
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
11
Denna lag utom 2 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1967. Beträffande
förvärv som skett dessförinnan skall äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas.
2 § andra stycket träder i kraft den 1 januari 1968 men äger ej tillämpning
på ansökan som avser köp eller byte som skett före ikraftträdandet.
4) Förslag
till
Lag
om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)
Härigenom förordnas att 1 §, 6 § 3 mom. och 9 § 2 mom. gruvlagen
den 3 juni 19381 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1
Envar äger — — — -— ---- ---
Angående förbud för utländska
medborgare samt vissa bolag, föreningar,
andra samfälligheter och
stiftelser att inmuta mineralfyndighet
samt om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva eller bearbeta
inmutad mineralfyndighet eller
idka gruvdrift är särskilt stadgat.
6
3 mom. Vid ansökningen — — —
3) där sökanden är svenskt bolag
eller svensk ekonomisk förening eller
där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) eller
9) Konungens tillstånd erfordras för
inmutning, handlingar utvisande sökandens
rätt att verkställa inmutningen
eller, om sökanden icke innehar
sådan rätt, till Konungen ställd
ansökning om tillstånd att verkställa
inmutningen;
4) en ansökningsavgift-----
9
2 mom. Ansökningen skall avslås:
1) om, enligt vad därom är särskilt
stadgat, sökanden icke äger här
i riket inmuta mineralfyndighet eller
om, där Konungens tillstånd till inmutning
erfordras, sådant blivit sökanden
förvägrat;
2) om den— ---—■ ——---------
(Föreslagen lydelse)
§•
eller magnesit.
Angående vissa inskränkningar i
rätten att inmuta mineralfyndighet
eller förvärva eller bearbeta inmutad
mineralfyndighet eller idka gruvdrift
är särskilt stadgat.
§•
- medgivande lämnats;
3) där sökanden är bolag eller ekonomisk
förening, eller utländsk medborgare,
samfällighet eller stiftelse,
eller där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7)
eller 9) Konungens tillstånd erfordras
för inmutning, handlingar
utvisande sökandens rätt att verkställa
inmutningen eller, om sökanden
icke innehar sådan rätt, till
Konungen ställd ansökning om tillstånd
att verkställa inmutningen;
— —---10 § stadgas.
§•
2 mom. Ansökningen skall avslås:
1) om, där Konungens tillstånd till
inmutning erfordras, sådant blivit
sökanden förvägrat;
må beviljas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
1 Senaste lydelse av 6 § se 1963:626.
12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anför i propositionen
följande.
Genom den år 1963 tillsatta departementsutredningen pågår en undersökning
av möjligheterna att begränsa departementens och departementschefernas
arbetsuppgifter till i huvudsak frågor som kräver departementschefens
personliga ställningstagande (se 1964 års riksdagsberättelse, s. 71). Utredningen
har att undersöka om inte en längre gående delegering och decentralisering
av olika ärendegruppers handläggning än som f. n. förekommer
är möjlig.
Med skrivelse den 8 juni 1966 har utredningen (Decentraliseringsgruppen)
överlämnat en promemoria nr 65 (Stencil Ju 1966: 11) angående beslutanderätten
i ärenden om tillstånd för utlänningar och vissa bolag att
förvärva fast egendom, m. m. I promemorian framläggs förslag som syftar
till att i viss omfattning avlasta Kungl. Maj :t prövningen i första instans
av ärenden enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, hädanefter kallad 1916
års lag.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registeringsverket,
överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges lantbruksförbund, Sportstugefrämjandet samt Sveriges advokatsamfund.
Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden från överlantmätarna i Jönköpings,
Kronobergs, Värmlands samt Göteborgs och Bohus län. Flera länsstyrelser
har bilagt yttranden från överlantmätaren och lantbruksnämnden
i länet samt från handelskammare.
Med anledning av vissa åtaganden som Sverige gjort genom anslutningen
till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) och vissa påpekanden av lagrådet i samband med
granskningen av jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) har inom justitiedepartementet
upprättats en promemoria (Stencil Ju 1966: 10) med förslag
till vissa ändringar i 1916 års lag, m. m. I promemorian föreslås en
uppmjukning av föl-budet för utlänningar att inmuta mineralfyndighet samt
ett undantag från tillståndsplikten i 1916 års lag beträffande fastighetsförvärv
genom fusion av helägt dotterbolag med dess moderbolag. Vidare föreslås
vissa jämkningar i 1916 års lag i syfte att bringa lagen i närmare överensstämmelse
med 1965 års jordförvärvslag. I detta sammanhang föreslås
också vissa ändringar i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållanden
i fråga om fast egendom, i jordförvärvslagen och i gruvlagen.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Göta hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, kommerskollegium,
bankinspektionen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i
Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Köp
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
13
parbergs, Stockholms och Västerbottens län, aktiebolagsutredningen, gruvrättsutredningen,
fullmäktige i riksbanken, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Jernkontoret, Sveriges industriförbund samt
Sveriges advokatsamfund.
Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga bergmästare,
Svenska gruvföreningen samt flertalet handelskammare i riket. Flertalet
länsstyrelser har bilagt yttranden från överlantmätaren, länsarkitekten,
lantbruksnämnden, handelskammaren eller bergmästaren i länet. Sveriges
industriförbund har avgivit sitt yttrande efter samråd med Sveriges allmänna
exportförening.
I väntan på en mer omfattande revision av 1916 års lag, som kan bli erforderlig
bl. a. om vårt land skulle komma att delta i en vidgad europeisk
ekonomisk gemenskap, anhåller jag att få ta upp de nu framlagda lagförslagen
till behandling.
I. Delegering och decentralisering av ärenden enligt 1916 års lag
Utskottet hänvisar till propositionen s. 14—22.
II. Ändringar i 1916 års lag beträffande imnutningsrätt, förvärv genom
fusion och offentlig auktion
Utskottet hänvisar till propositionen s. 22—32.
III. Departementschefen
1. Delegering och decentralisering av ärenden enligt 1916 års lag
Enligt 1916 års lag måste utländska medborgare och utländska juridiska
personer ha särskilt tillstånd för att här i riket förvärva fast egendom eller
rätt att utnyttja gruvfyndighet. Även för vissa svenska juridiska personer,
bl. a. aktiebolag, i vilka utlänningar har eller kan få mera betydande inflytande,
gäller tillståndsplikt.
Ärende om tillstånd till förvärv av fast egendom enligt nämnda lag prövas
i princip av Kungl. Maj :t. I två fall kan dock i sådant ärende tillstånd
ges av länsstyrelse, nämligen dels om förvärvet avser mindre bostadshus
eller tomtplats för sådant hus, som sökanden ämnar använda till bostad för
sig och sin familj, dels om förvärvaren tidigare varit svensk medborgare
och önskar förvärva jordbruksfastighet i försörjningssyfte. Som ytterligare
förutsättning för att länsstyrelse skall få lämna förvärvstillstånd gäller att
14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 4-6 år 1967
hinder däremot inte föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökandens
person.
Ett svenskt aktiebolag, vars aktier är ställda till innehavaren, måste ha
tillstånd enligt 1916 års lag till fastighetsförvärv utom i vissa närmare angivna
undantagsfall. Detsamma gäller som huvudregel för aktiebolag med
aktier ställda till viss man. För den senare kategorien av aktiebolag krävs
emellertid inte tillstånd, om större delen av aktierna enligt förbehåll i bolagsordningen
är bundna på så sätt att de inte får förvärvas av utländska
rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska juridiska personer. Lagen kräver
att minst fyra femtedelar av aktierna skall vara bundna eller, om de har
olika röstvärde, minst tre femtedelar av aktierna, vilka då också måste
representera minst fyra femtedelar av röstetalet. Ändring av bolagsordning,
som innebär att lagens minimikrav inte längre kommer att vara uppfyllda,
förutsätter tillstånd av Kungl. Maj:t. Någon möjlighet för Kungl. Maj :t att
delegera denna tillståndsgivning till underordnad myndighet föreligger inte.
Till följd av den ökade samfärdseln länderna emellan och den stora invandring
som under de senaste decennierna ägt rum till vårt land har antalet
tillståndsärenden som Kungl. Maj :t årligen prövar på grundval av
lagens bestämmelser stigit väsentligt.
Som ett led i arbetet att befria Kungl. Maj:t från rutinbetonade och
mindre väsentliga ärenden (jfr prop. 1965:65, SU 105, rskr 295) har departementsutredningen
framlagt förslag om vissa ändringar i 1916 års lag.
Förslaget går ut på att utöver vad som nu sker ytterligare vissa grupper av
förvärvs ärenden skall handläggas i första instans av länsstyrelsen och att
Kungl. Maj:t skall få möjlighet att delegera en del ärenden angående ändring
av bolagsordning till patent- och registreringsverket.
De fall då länsstyrelsen har bemyndigande att lämna utländsk medborgare
tillstånd till förvärv av fast egendom är angivna i
1 § tredje stycket i lagen. För frågan i vilken utsträckning en ytterligare
överflyttning av beslutanderätten kan ske från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna
är av betydelse dels hur nämnda bestämmelser f. n. tillämpas av länsstyrelserna,
dels i vad mån bestämmelserna kan kompletteras så att sådana
fall kan överflyttas där Kungl. Maj :ts praxis är otvetydig och starka skäl
föreligger för förvärvstillstånd.
Vad beträffar den första frågan gäller att en stor del av de tillstånd till
förvärv av fast egendom som nu lämnas av länsstyrelserna avser förvärv
av mark för helårsbostad eller fritidsbostad. I åtskilliga fall anser sig emellertid
länsstyrelsen på grund av vad lagtexten innehåller (1 § tredje stycket
1) inte kunna fatta beslut i ärendet utan underställer detta Kungl.
Maj :ts prövning. Tveksamhet anses ofta råda, huruvida markområdet utgör
»tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus, samt med egendomens
förvärvande huvudsakligen avses att bereda bostad åt sökanden
och hans familj».
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
Utredningen har konstaterat att vissa länsstyrelser har satt en bestämd
gräns för det ifrågavarande markområdets storlek, över vilken gräns underställning
alltid anses böra äga rum. Utredningen bedömer denna praxis som
otillfredsställande och framhåller, att hänsyn bör tas till samtliga betingelser
i det särskilda fallet. Vidare har utredningen påpekat att oklarhet råder
beträffande länsstyrelses möjlighet att ge tillstånd till förvärv för fritidsändamål.
Utredningen anser därför att bemyndigande för länsstyrelsen att
bevilja sådana tillstånd uttryckligen bör upptas i ifrågavarande bestämmelse.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad utredningen
anfört. Nagon har dock uttalat farhågor för att utlänningars inköp av mark
för fritidsändamål inom landet skulle kunna rubba förutsättningarna för
ett rationellt utnyttjande av större områden för fritidsanläggningar.
För egen del instämmer jag i utredningens uttalanden. Vid tillståndsprövningen
bör främst beaktas huvudsyftet med förvärvet men också sådana
faktorer som platsens läge och lämplighet för sitt ändamål, områdets
topografi, markens beskaffenhet, däribland dess odlingsbarhet och eventuella
användning för jordbruk. Med anledning av de uttalade farhågorna
beträffande utlänningars förvärv av fastigheter för fritidsändamål vill
jag framhålla, att de utländska förvärven får antas vara av ganska underordnad
betydelse i förhållande till de inhemska förvärven. I vilken utsträckning
allmänna planeringssynpunkter bör inverka vid länsstyrelsens tillståndsprövning
är bl. a. med hänsyn härtill en fråga, som lämpligen bör
prövas i ett större sammanhang.
Jag vill framhålla, att en ansökan om förvärvstillstånd i och för sig bör
kunna bifallas av länsstyrelsen, även om områdets areal är större än som
kan anses erforderligt för bostadsändamål, om det överskjutande området
uppenbarligen inte behövs för jordbruksrationalisering eller det består av
mindre värdefull mark eller av mark som inte kan utnyttjas friliggande.
För att underlätta uppkomsten av en praxis i huvudsaklig överensstämmelse
med de nu anförda synpunkterna har utredningen föreslagit, att länsstyrelsen,
om inte allmänna synpunkter talar mot det, skall kunna meddela
förvärvstillstånd, om egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda
förvärvaren och hans familj antingen bostad för fritidsändamål och egendomen
lämpar sig därför eller stadigvarande bo och hemvist och egendomen
är en bostadsfastighet, som är avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller en
tomt, som är lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus. Remissinstanserna
har i sak inte haft något att erinra mot de sålunda föreslagna
ändringarna. Jag tillstyrker att de vidtas. Till vissa detaljer i utformningen
återkommer jag i specialmotiveringen.
Utredningen har framhållit att det är naturligt att sträva efter en decentralisering
i fråga om sådana ärenden, där hittillsvarande praxis är otvetydig
och starka skäl normalt föreligger för förvärvstillstånd, medan Kungl.
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
Maj :t bör behålla beslutanderätten i de fall där praxis är mer oklar och där
syftet med 1916 års lag gör ärendet tveksamt. En lämplig urvalsgrund anser
utredningen vara att tillmäta sökandens bosättning viss betydelse, såsom
nu sker vid prövning av näringstillstånd enligt näringsfrihetsförordningen.
Vid sidan härav bör syftet med förvärvet tillmätas stor betydelse. En sådan
inställning stöds av hittillsvarande praxis, som är mycket liberal i sådana
fall, då sökanden har hemvist här i landet och vill förvärva egendomen för
att där söka sin utkomst av jordbruk eller annan rörelse.
Under åberopande av de nu anförda synpunkterna har utredningen föreslagit
att länsstyrelsen får pröva frågan om förvärv i det fall, att en utlänning,
som sedan två år har hemvist i Sverige, avser att leva på jordbruk
i egen regi på fastigheten eller fått tillstånd enligt näringsfrihetsförordningen
att idka näringsverksamhet i riket och behöver fastigheten för sin
verksamhet. Förslaget har godtagits av remissinstanserna och även jag
anser mig kunna biträda detta. Beträffande tillämpningen av bestämmelsen
vill jag endast framhålla, att det i regel kan antas att sökanden
genom sin bosättning och den avsedda näringsutövningen i landet fått så
fast anknytning till Sverige att tillstånd bör kunna beviljas.
Utredningen har vidare föreslagit att länsstyrelsen skall äga lämna tillstånd
till förvärv, där förvärvaren är nära anhörig till fångesmannen. Enligt
gällande praxis ges regelmässigt tillstånd till sådana förvärv. Jag förordar,
att även denna grupp av ärenden i enlighet med förslaget flyttas över
från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har ifrågasatt om inte länsstyrelsen bör
äga meddela avslag på ansökan när klar anledning finns därtill. Jag anser
emellertid att en ändring av sådan principiell innebörd inte f. n. bör genomföras.
Den nu förordade överflyttningen av beslutanderätten i förvärvsärenden
innebär en rationalisering, som bör vara till fördel inte bara för arbetet
inom justitiedepartementet utan även för sökandena. Någon ökad belastning
för länsstyrelserna behöver inte befaras, eftersom dessa redan nu har
hand om utredningen i hithörande ärenden. Det förberedande arbetet torde
snarare kunna genomföras smidigare, om beslutanderätten får utövas av
länsstyrelserna själva. Jag vill i detta sammanhang avslutningsvis betona,
att vad jag nu föreslagit inte innebär någon ändring i sak beträffande
tillämpningen av 1916 års lag. Förslaget syftar således inte till att rubba
den praxis i fråga om tillståndsgivningen, som utbildats under senare tid.
Vad härefter angår frågan om tillstånd till ändring av bolagsordning
vill jag till en början erinra om att ett bolag utan hinder
av den generella tillståndsplikten kan förvärva hus, tomt, upplagsplats
m. in., om egendomen anses behövlig för bolagets verksamhet (4 § 1916 års
lag). Den behovsprövning varom här är fråga verkställer länsstyrelsen i det
län där egendomen är belägen.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967 17
Utredningen anser att fråga om ändring av bolagsordningen bör kunna
prövas av patent- och registreringsverket, om sökandebolaget endast förfogar
över egendom, som avses i 4 § 1916 års lag eller inte innehar någon
fast egendom. Jag delar utredningens uppfattning att sådana ärenden inte
är av den omfattning och vikt att de bör prövas av Kungl. Maj :t. Jag ansluter
mig till utredningens förslag att Kungl. Maj :t enligt lagen får en
generell befogenhet att delegera ärenden av detta slag.
2. Ändringar i 1916 års lag beträffande imnutningsrätt, förvärv genom fusion
och offentlig auktion
Enligt 1916 års lag har utländska medborgare inte rätt att verkställa
inmutning i vårt land av vissa mineralfyndigheter, däribland
av våra vanligaste malmer. Dispens från förbudet kan inte ges.
Den av Sverige år 1960 tillträdda konventionen om upprättandet av den
europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) innehåller i artikel 16
bestämmelsen, att en medlemsstat inte får tillämpa restriktioner i fråga om
etablering och drift av ekonomiska företag på sådant sätt att fördelarna
med avskaffandet av tullar och kvantitativa restriktioner motverkas genom
att andra medlemsstaters rättssubjekt blir sämre behandlade än det
egna landets. Bestämmelsen syftar bl. a. på rätten att förvärva fast egendom
och gruva. Enligt ett tilläggsprotokoll skall konventionen emellertid inte
hindra en medlemsstat från att utöva kontroll över bl. a. äganderätten till
sina naturtillgångar, så länge tillämpningen i det enskilda fallet inte visas
motverka de väntade fördelarna av tullavvecklingar och avvecklingen av
kvantitativa restriktioner inom frihandelsområdet. I propositionen med förslag
om Sveriges anslutning till EFTA framhöll därför chefen för handelsdepartementet
bl. a. att konventionen inte hindrade att tillståndsförfarandet
enligt 1916 års lag bibehålls.
Lagens bestämmelser om förvärv av fast egendom får alltså anses vara
avfattade på sådant sätt att de med hänsyn till möjligheten att erhålla
dispens från förvärvsförbudet kan tillämpas utan lagändring i huvudsaklig
överensstämmelse med konventionens innebörd. Men någon motsvarande
dispensmöjlighet finns inte i fråga om inmutningsrätten. För att lagstiftningen
skall bättre harmoniera med tankegångarna bakom EFTA-konventionen,
bör det ovillkorliga förvärvsförbudet uppmjukas. Skäl synes för
övrigt inte numera föreligga att bibehålla en formell skillnad mellan inmutningsfallen
och fall av utlännings förvärv av fast egendom. I överensstämmelse
med promemorieförslaget, som härvidlag inte mött någon erinran från
remissinstanserna, förordar jag därför att Kungl. Maj :t får samma utrymme
att meddela dispens i fråga om inmutning som i fråga om förvärv av
fast egendom.
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
Förslaget förutsätter vissa följdändringar i gruvlagen. Vad jag nu har
föreslagit innebär inte någon ändring i de bestämmelser, som förutsätter
särskilt tillstånd för utlänning, som önskar förvärva gruva eller idka gruvdrift
här i riket.
Jag övergår härefter till frågan om aktiebolags förvärv av fast egendom
eller gruva genom fusion med annat bolag, som äger sådan egendom.
Aktiebolagslagen upptar två fall av fusion. I 174 § behandlas det fall, att
ett helägt dotterbolag uppgår i moderbolaget. Det andra fallet, som regleras
i 175 §, föreligger när ett bolag mot vederlag övertar annat aktiebolag.
I båda fallen upplöses det övertagna bolaget utan likvidation.
Om ett aktiebolag, som i bolagsordning inte har förbehåll beträffande
aktieförvärv av minst den omfattning, som föreskrivs i 2 § 1916 års lag,
övertar ett fastighetsägande aktiebolag genom fusion, fordras utom tillstånd
till själva fusionen också särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t till det
fastighetsförvärv, som fusionen innebär. Detta gäller oavsett om fusion
äger rum med stöd av 174 eller med stöd av 175 § aktiebolagslagen.
Till jämförelse kan nämnas att 1965 års jordförvärvslag bland sådana
fång för vilka lantbruksnämndens tillstånd fordras, upptar förvärv genom
fusion endast enligt 175 § aktiebolagslagen. Motsättningsvis framgår härav
att tillstånd inte behövs vid fusion enligt 174 § samma lag. Vid behandlingen
av förslaget till den nya jordförvärvslagen framhöll lagrådet, att det fick
anses följdriktigt att inte kräva särskilt förvärvstillstånd i det fall att ett
helägt dotterbolag uppgår i moderbolaget genom att dotterbolaget utan likvidation
upplöses och alla dess tillgångar och skulder övertas av moderbolaget.
Lagrådet påpekade också att motsvarande spörsmål borde observeras
vid en eventuell revision av 1916 års lag.
I departementspromemorian föreslås nu att förvärv som sker genom
dotterbolags uppgående i moderbolag undantas också från den tillståndsplikt,
som gäller enligt 1916 års lag. Remissinstanserna har i allmänhet
inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Några remissinstanser
har emellertid påpekat att det finns bolag, som bildats före tillkomsten av
de nuvarande reglerna i 2 § 1916 års lag och som inte har så långtgående
förbehåll i sina bolagsordningar, som lagen föreskriver. De fall där möjlighet
av denna anledning skulle komma att finnas att kringgå lagens
syfte torde emellertid vara få. Man bör därför inte av denna anledning
avstå från den föreslagna förenklingen vid tillämpningen av 1916 års lag.
På grund av vad sålunda anförts förordar jag att den föreslagna lagändringen
genomförs.
Enligt 1916 års lag utgör den allmänna tillståndsplikten inte hinder för
en utlänning att på exekutiv auktion inropa fast egendom. Om han emellertid
inte därefter erhåller förvärvstillstånd eller blir svensk medborgare
måste han avyttra egendomen inom tre år. Annars säljs den på offent
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967 19
lig auktion. Vid auktionen skall förfaras som om egendomen utmätts
för fordran med bästa rätt.
Bestämmelser motsvarande de nu återgivna fanns i de jordförvärvslagar,
som föregick 1965 års jordförvärvslag. I ett mål som avgjordes av högsta
domstolen år 1961 (NJA 1961: 511) uppmärksammades emellertid att syftet
med avyttringsskyldigheten kunde kringgås, om fastighetsägaren före den
offentliga auktionen lät inteckna egendomen för annan rättighet än fordringsrätt.
Eftersom t. ex. en intecknad nyttj ander ätt eller avkomsträtt
måste förbehållas vid auktionen, kunde resultatet av en sådan inteckning
bli att egendomen inte gick att sälja. Risken för förfaranden av detta
slag föranledde att de regler, som i den nya jordförvärvslagen motsvarar
törevarande bestämmelser i 1916 års lag, fick en utformning, som utesluter
möjligheten att kringgå lagen på detta sätt. Lagen innebär sålunda,
att bara sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva
auktionen och ha förmånsrätt före alla fordringar skall falla inom
lägsta budet.
I promemorian föreslås nu att reglerna om offentlig auktion i 1916 års
lag får i huvudsak samma lydelse som motsvarande bestämmelser i jordförvärvslagen.
Förslaget har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas
sida, och för egen del finner jag det angeläget, att den nuvarande
skillnaden mellan de båda lagarna avlägsnas. Dessutom bör, såsom
föreslagits i promemorian, 1925 års bulvanlag ändras på motsvarande sätt.
Här bör emellertid på skäl som redovisas i promemorian tidpunkten för
bulvanförhållandets uppkomst vara avgörande i st. f. tidpunkten för den
exekutiva auktionen.
Vid sidan av de nu förordade ändringarna har i promemorian föreslagits
en rad mindre jämkningar i 1916 års lag. Jämkningarna är föranledda
av en önskan att skapa större överensstämmelse mellan 1916 års
lag och den nya jordförvärvslagen. Vissa smärre följdändringar föreslås
också i den sistnämnda lagen, i bulvanlagen och i gruvlagen.
I promemorian har erinrats om att förvärv av fast egendom, taxerad som
jordbruksfastighet, vilket skall prövas enligt 1916 års lag, genom tillkomsten
av jordförvärvslagen uttryckligen undantagits från tillståndsplikten
i denna lag. Under åberopande av att något behov av den nuvarande
bestämmelsen i 19 § 1916 års lag därför numera inte föreligger, har i promemorian
föreslagits, att nämnda bestämmelse skall utgå. Jag delar denna
uppfattning.
Gruvrättsutredningen har anfört att viss tvekan måhända kan råda huruvida
det skall krävas tillstånd enligt 1916 års lag i vissa ärenden, där koncession
eller tillstånd att bearbeta mineralfyndighet redan meddelats av
Kungl. Maj :t. För min del vill jag framhålla att sådana ärenden regelmässigt
torde bli föremål för en omfattande prövning från Kungl. Maj :ts sida.
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
Därvid kan även sådana synpunkter som ligger till grund för 1916 års lag
beaktas. En särskild prövning enligt denna lag förefaller därför tämligen
överflödig. Emellertid kan 1916 års lag få betydelse i fråga om händelser
som ligger senare än lconcessionsgivningen. Något uttryckligt undantag för
de nu berörda fallen bör därför inte göras.
Till övriga lagändringar återkommer jag i en specialmotivering.
Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om inte 1916 års lag bör underkastas
en mer genomgripande revision i syfte att materiellt och formellt
bättre anpassa den till jordförvärvslagen. Av många skäl kan en sådan
revision av den ganska föråldrade lagen synas påkallad. Denna fråga sammanhänger
emellertid mycket intimt med den framtida utformningen av
aktiebolagsrätten och gruvrätten i vårt land. Inom båda dessa rättsområden
pågår f. n. offentligt utredningsarbete. Vid en revision av 1916 års lag
bör också hänsyn tas till utvecklingen av de europeiska integrationssträvandena
och den betydelse dessa kan få på förevarande område, om Sverige
skulle komma att delta i en större ekonomisk marknadssammanslutning
än f. n. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes en mer omfattande
revision av 1916 års lag t. v. böra anstå.
De nu förordade ändringarna i 1916 års lag torde böra träda i kraft den
1 juli 1967.
Specialmotivering
Utskottet hänvisar Lill propositionen s. 39—47
Lagrådsbehandlingen
Lagrådet har vid sin behandling av de dit remitterade lagförslagen föreslagit
vissa smärre ändringar och tillägg. Dessa har beaktats vid den slutliga
utformningen av förslagen.
Utskottet
Vissa av de nu ifrågavarande ändringarna i 1916 års lag och jordförvärvslagen
utgör följdändringar till det genom propositionen nr 90 framlagda
förslaget till förköpslag. Sedan utskottet funnit att behandlingen
av propositionen nr 90 ävensom den nu förevarande propositionen i den
del den sammanhänger med förköpslagstiftningen bör uppskjutas till höst
-
21
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
sessionen, har utskottet inhämtat talmanskonferensens yttrande angående
uppskoven i fråga. Talmanskonferensen har förklarat sig inte ha något att
erinra mot uppskoven.
Utskottet har i särskilt memorial denna dag hemställt att riksdagen måtte
besluta att till höstsessionen med inevarande års riksdag uppskjuta behandlingen
av bl. a. propositionen nr 90 med förslag till förköpslag m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
Vid sin granskning av propositionen nr 121 i de delar, som nu bör bli
föremål för behandling, har utskottet ej funnit anledning till erinran mot
Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottet får hemställa,
A. att riksdagen måtte besluta att till höstsessionen med
innevarande års riksdag uppskjuta behandlingen av förevarande
proposition, nr 121, i vad avser de ändringar som
sammanhänger med lagstiftningen om kommunal förköpsrätt;
B.
att riksdagen — med förklaring att riksdagen icke för
närvarande kunnat taga ställning till propositionen i dess
helhet — nu måtte antaga de framlagda lagförslagen med
de ändringar däri att dels 5 § andra stycket lagen angående
ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag utgår, dels 2 § lagen om ändring
i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) utgår och
hänvisningen till denna paragraf i lagens ingress bortfaller,
dels ock ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
sistnämnda båda lagar erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
1916 års lag
(Kungl. Maj:ts förslag)
Denna lag utom 5 § andra stycket
träder i kraft den 1 juli 1967. Beträffande
förvärv av fast egendom som
skett dessförinnan skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.
5 § andra stycket träder i kraft
den i januari 1968 men äger ej tilllämpning
på ansökan som avser köp
eller byte som skett före ikraftträdandet.
(Utskottets förslag)
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1967. Beträffande förvärv av fast
egendom som skett dessförinnan
skall äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas.
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1967
J ordf örvärvslagen
(Kungl. Maj:ts förslag)
Denna lag utom 2 § andra stycket
träder i kraft den 1 juli 1967.
Beträffande förvärv som skett dessförinnan
skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.
2 § andra stycket träder i kraft
den 1 januari 1968 men äger ej tilllämpning
på ansökan som avser köp
eller byte som skett före ikraftträdandet.
Stockholm den 11 maj 1967
(Utskottets förslag)
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1967. Beträffande förvärv som skett
dessförinnan skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Svante
Kristiansson, Erik Jansson, Åkesson, Hermansson*, fru Landberg och herr
Svenungsson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Grebäck,
Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 81 § konkurslagen. s. 1 i texten