Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927
1967-05-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1967:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967
1
Nr 47
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen
den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal,
m. in.
Genom en den 31 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 120, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927
(nr 77) om försäkringsavtal,
2) lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares
rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i 1927 års lagstiftning om försäkringsavtal
m. m., vilka står i samband med införandet av lagen om vad som
är fast egendom. Det föreslås att inteckningshavare på oförändrade villkor
i övrigt skall få rätt till betalning ur brandförsäkringsersättning, inte som
hittills endast för byggnad utan för allt som utgör fast egendom. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1967.
Lagförslagen
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 47
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967
1) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927
(nr 77) om försäkringsavtal
Härigenom förordnas, att 86 och 88
ringsavtal skall erhålla ändrad lydelsi
(Nuvarande lydelse)
86
Timar brandskada å byggnad, som
hör till fast egendom, vare den som
i egendomen har inteckning för fordran
berättigad att, på sätt därom är
särskilt stadgat, njuta betalning eller
säkerhet, såframt utfallande ersättning
överstiger en tiondel av försäkringsbeloppet
för egendomens åbyggnad.
§§ lagen den 8 april 1927 om försäk;
på sätt nedan anges.
(Föreslagen, lydelse)
§•
Timar brandskada å fast egendom,
vare den som i egendomen har
inteckning för fordran berättigad
att, på sätt därom är särskilt stadgat,
njuta betalning eller säkerhet,
såframt utfallande ersättning överstiger
en tiondel av försäkringsbeloppet
för egendomen.
88 §.
Vad i--- -----11 kap. 2 § jordabalken.
Har någon för fordran inteckning
i tomträtt eller vattenfallsrätt, och
är brandförsäkring tagen å byggnad,
som hör till tomträtten eller vattenfallsrätten,
vare i fråga om inteclcningshavarens
rätt på grund av försäkringen
bestämmelserna i 86 och
87 §§ likaledes tillämpliga.
Har någon för fordran inteckning
i tomträtt eller vattenfallsrätt, och
är brandförsäkring tagen å byggnad
eller annat, som hör till tomträtten
eller vattenfallsrätten, vare i fråga
om inteckningshavarens rätt på
grund av försäkringen bestämmelserna
i 86 och 87 §§ likaledes tilllämpliga.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967 och skall i fråga om ersättning
för brandskada, som inträffar därefter, gälla utan hinder av att försäkringsavtalet
slutits tidigare eller inteckningen sökts tidigare.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967
3
2) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningsliavares
rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av
brandförsäkringsavtal
Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 6 och 7 §§ lagen den 8 april 1927 om
inteckningsliavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av
brandförsäkringsavtal, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1
Har brandförsäkring tagits å byggnad,
hörande till fast egendom som
besväras av sökt eller beviljad inteckning
för fordran, vare, i händelse
av timad skada, byggnadens ägare
utan hinder av inteckningen berättigad
att själv uppbära ersättningen,
där denna ej överstiger en tiondel
av det belopp, för vilket brandförsäkring
å egendomens åbyggnad är
gällande.
År ersättningen------j
Sådan inteckningshavare---
§•
Har brandförsäkring tagits å fast
egendom som besväras av sökt eller
beviljad inteckning för fordran, vare,
i händelse av timad skada, egendomens
ägare utan hinder av inteckningen
berättigad att själv uppbära
ersättningen, där denna ej överstiger
en tiondel av det belopp, för vilket
brandförsäkring å egendomen är gällande.
irsäkringsgivaren anmälda.
---uppgivna adressen.
Har ersättningsbelopp----
Kallelse till sammanträdet skall
genom Konungens befallningshavandes
försorg minst fjorton dagar förut
med posten sändas till byggnadens
ägare och kända innehavare av
fordran, som i denna lag avses, så
ock införas i allmänna tidningarna
och tidning inom orten. I övrigt skall
i avseende å fördelningen vad i utsökningslagen
stadgas om fördelning
av köpeskilling för utmätningsvis
såld fast egendom äga motsvarande
tillämpning.
4
Är, då skada inträffar, försäkringsgivaren
ansvarig i förhållande
till inteckningshavaren men ej gent
emot byggnadens ägare, inträde han,
i den mån betalning utfallit å in
-
--önskar betalning.
Kallelse till sammanträdet skall
genom Konungens befallningshavandes
försorg minst fjorton dagar förut
med posten sändas till fastighetsägaren
och kända innehavare av
fordran, som i denna lag avses, så
ock införas i allmänna tidningarna
och tidning inom orten. I övrigt skall
i avseende å fördelningen vad i utsökningslagen
stadgas om fördelning
av köpeskilling för utmätningsvis
såld fast egendom äga motsvarande
tillämpning.
§•
År, då skada inträffar, försäkringsgivaren
ansvarig i förhållande
till inteckningshavaren men ej gent
emot den fasta egendomens ägare,
inträde han, i den mån betalning ut
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
teckningens huvudstol, i intecknings- fallit å inteckningens huvudstol, i
havarens rätt. inteckningshavarens rätt.
För det —--------efter uppsägning.
6
Utan hinder därav att, sedan skada
tirnat å försäkrad byggnad, skadans
belopp blivit efter förhandling mellan
försäkringstagaren och försäkringsgivaren
fastställt, vare innehavare
av inteckning i egendomen,
där han ej medgivit ersättningsbeloppets
utbetalande, berättigad att
hos försäkringsgivaren påyrka, att
skadans belopp skall, såvitt hans
rätt angår, fastställas i den ordning
försäkringsavtalet stadgar. Sådant
yrkande skall framställas inom
en månad efter det skadan timade
eller, därest anmälan om inteckningshavarens
namn och adress
gjorts hos försäkringsgivaren, inom
fjorton dagar efter det inteckningshavaren
underrättats om skadebebeloppets
fastställande. Underrättelse
skall anses meddelad, då den blivit
till inteckningshavaren avsänd i
rekommenderat brev under den uppgivna
adressen.
Framställes yrkande-----
Utan hinder därav att, sedan skada
timat å försäkrad fast egendom,
skadans belopp blivit efter förhandling
mellan försäkringstagaren och
försäkringsgivaren fastställt, vare
innehavare av inteckning i egendomen,
där han ej medgivit ersättningsbeloppets
utbetalande, berättigad
att hos försäkringsgivaren påyrka,
att skadans belopp skall, såvitt
hans rätt angår, fastställas i den
ordning försäkringsavtalet stadgar.
Sådant yrkande skall framställas
inom en månad efter det skadan timade
eller, därest anmälan om inteckningshavarens
namn och adress
gjorts hos försäkringsgivaren, inom
fjorton dagar efter det inteckningshavaren
underrättats om skadebeloppets
fastställande. Underrättelse
skall anses meddelad, då den blivit
till inteckningshavaren avsänd i rekommenderat
brev under den uppgivna
adressen.
— Konungens befallningshavande.
7
Vad i------It kap. 2 §
Har någon för fordran inteckning
i tomträtt eller vattenfallsrätt, och
är brandförsäkring tagen å byggnad,
som utgör tillbehör till tomträtten
eller vattenfallsrätten, skall i fråga
om inteckningshavarens rätt på
grund av försäkringen vad i denna
lag stadgas äga motsvarande tillämpning.
§•
jordabalken.
Har någon för fordran inteckning
i tomträtt eller vattenfallsrätt, och
är brandförsäkring tagen å byggnad
eller annat som utgör tillbehör
till tomträtten eller vattenfallsrätten,
skall i fråga om inteckningshavarens
rätt på grund av försäkringen
vad i denna lag stadgas äga
motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967 och skall i fråga om ersättning
för brandskada, som inträffar därefter, gälla utan hinder av att försäkringsavtalet
slutits tidigare eller inteckningen sökts tidigare.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967
5
Inledning
I propositionen anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ivling,
inledningsvis följande.
Inträffar brandskada på byggnad, som hör till fast egendom, är enligt 86 §
lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal innehavare av inteckning
i egendomen under vissa villkor berättigad till betalning ur ersättning, som
utgår på grund av brandförsäkring. De närmare förutsättningarna för denna
rätt anges i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteclcningshavares rätt till
betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, i det
följande benämnd 1927 års lag om inteckningshavares rätt. Enligt denna
har inteckningshavare framför egendomens ägare rätt till ersättning som
utgår på grund av brandförsäkringsavtal, om ersättningen överstiger en
tiondel av det belopp för vilket brandförsäkring på egendomens åbyggnad
är gällande.
Rätten till betalning ur ersättning vid brandskada på byggnad avser även
försäkrade och brandskadade föremål, som hör till byggnad enligt 3 § lagen
den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra.
Detta innebär bl. a., att vid brand i en fabrik inteckningshavare kan få betalning
ur försäkringsersättning för skada på sådan maskin som kräver och
jämväl vilar på fast från grunden berett underlag, förutsatt att maskinen är
brandförsäkrad.
Sistnämnda lag ersätts den 1 juli 1967 av lagen den 29 juli 1966 (nr 453)
om vad som är fast egendom (beträffande ikraftträdandet se SFS 1966: 645).
En väsentlig nyhet i denna lag är att begreppet fast egendom omfattar all
utrustning, som tillförts en fastighet för att huvudsakligen användas där
i industriell verksamhet, utom fordon, kontorsutrustning och handverktyg
(4 §). Enligt den nya lagen utgör den industriella utrustningen tillbehör till
själva fastigheten. Den räknas alltså inte som tillbehör till byggnad, även
om den ställts upp i en sådan.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i en framställning den 30
december 1966 till Kungl. Maj :t hemställt om sådana ändringar i försäkringsavtalslagen
och 1927 års lag om inteckningshavares rätt att inteckningshavare
kan få rätt till betalning även ur ersättning, som avser s. k.
industritillbehör.
Efter remiss har yttranden över framställningen avgivits av Svea hovrätt,
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, kommerskollegium, lagberedningen,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
jordbrukskasseförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund
och Sveriges fastighetsägareförbund.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967
Riksförbundets framställning
Utskottet hänvisar till propositionen s. 6—7.
Remissyttrandena
Utskottet hänvisar till propositionen s. 7—8.
Departementschefen
Den nya lagen om vad som är fast egendom innebär en betydande utvidgning
av kretsen av fastighetstillbehör. Sålunda skall till fastighet som
helt eller delvis inrättats för industriell verksamhet höra maskin och annan
utrustning, som tillförts fastigheten för att huvudsakligen där användas
i den industriella verksamheten. Undantagna är endast fordon, kontorsutrustning
och handverktyg.
Att den nya lagen knyter den industriella utrustningen som tillbehör
direkt till själva fastigheten och inte till byggnad, där den finns uppställd,
innebär att kretsen av byggnadstillbehör minskar i jämförelse med vad som
nu gäller enligt 1895 års lag om vad till fast egendom är att hänföra. Enligt
sistnämnda lag utgör bl. a. viss tyngre maskinell utrustning byggnadstillbehör.
Om en brandförsäkrad sådan maskin skadats genom brand, har inteckningshavaren
på lagen kunnat grunda rätt till betalning ur försäkringssumman.
Under anförande att sådan möjlighet inte kommer att stå till buds,
sedan den nya lagen om vad som är fast egendom trätt i kraft, har Svenska
försäkringsbolags riksförbund yrkat, att ineckningshavares rätt skall utsträckas
till att gälla även försäkringsersättning avseende s. k. industritillbehör.
Den begärda lagändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
alla remissinstanser. Jag biträder den uppfattning, som allmänt kommit till
uttryck i remissyttrandena, att det skulle innebära en olämplig försvagning
av inteckningshavarens ställning, om hans utsikter till betalning vid brandskada
minskar i förhållande till vad som gäller f. n. Såsom framhållits från
flera håll innebär övriga bestämmelser i försäkringsavtalslagen, främst 54 §,
inte något tillfredsställande skydd, eftersom de inte har tvingande karaktär.
Ett syfte med den nya lagstiftningen om vad som är fast egendom är att
stärka fastighetskrediten. Detta talar snarast för att inteckningshavares
möjligheter att få betalning ur brandförsäkringsersättning för skadad egendom
bör vidgas. Det är därför naturligt att önskemålet om lagändring inriktar
sig på att betalningsrätten skall omfatta ersättning för skadade indu
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967 7
stritillbehör, även om dessa till äventyrs inte tillförts byggnad utan ställts
upp i det fria.
Jag har med hänsyn till det anförda ingenting att erinra mot att betalningsrätten
utsträcks till att omfatta ersättning för försäkrade och skadade
industritillbehör. Som försäkringsinspektionen framhållit kan det emellertid
diskuteras om man bör stanna här. Inspektionen ifrågasätter, om inte allt
som utgör fast egendom och är brandförsäkrat bör kunna omfattas av inteckningshavares
rätt till betalning ur försäkringsersättning. Som exempel
nämns skog.
Förarbetena till försäkringsavtalslagen och 1927 års lag om inteckningsliavares
rätt synes ge vid handen, att anledningen till att en särreglering
rörande inteckningshavares rätt begränsades till att avse ersättning för
brandskadad byggnad och tillbehör därtill närmast var att praktiskt behov
av en tvingande reglering ansågs föreligga endast i fråga om sådan egendom.
Efter vad erfarenheten sedermera visat synes emellertid behovet av
skydd för inteckningshavare såvitt avser exempelvis ersättning för brandskadad
skog ha ökat i hög grad. Skogsförsäkringen har nämligen fått betydligt
större omfattning än tidigare. En utvidgning av inteckningshavares
skydd torde inte medföra någon egentlig olägenhet. Visserligen minskar
fastighetsägarens möjligheter att själv få ut försäkringsbelopp för vissa slag
av egendom men samtidigt bör fastighetens kreditvärde stiga, vilket får anses
fördelaktigt för honom. Vid sådant förhållande föreligger enligt min
mening ingen anledning att längre inskränka inteckningshavares skydd genom
att av den fasta egendomen urskilja viss sådan, beträffande vilken
inteckningshavare vid brand inte åtnjuter skydd. Jag föreslår därför att inteckningshavare
på oförändrade villkor i övrigt får rätt till betalning ur all
ersättning som på grund av brandförsäkring utgår vid skada på fast egendom.
Att märka är härvid att möjligheterna att få ut betalning naturligtvis
är begränsade såvitt avser byggnad, maskiner eller skog med hänsyn till
storleken av försäkringsbeloppet för vart och ett av dessa olika slag av
egendom. Vid bestämmande av om utfallande ersättning överstiger en tiondel
av försäkringsbeloppet för egendomen och inteckningshavaren följaktligen
är berättigad att få betalning ur ersättningen synes däremot andelen
böra fastställas med hänsyn till försäkringsbeloppet för all försäkrad
fast egendom.
Motsvarigheten till vad nu sagts med avseende på rätt till betalning ur
försäkringsbelopp, som avser fast egendom, bör gälla rätt till betalning ur
ersättning för byggnad eller annat som hör till tomträtt eller vattenfallsrätt.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967
Lagrådsbehandlingen
Lagrådet har lämnat de dit remitterade förslagen till lagändringar utan
erinran. Lagförslagen har kompletterats med av lagrådet föreslaget tillägg
till ikraftträdandebestämmelserna. Därjämte har vidtagits en mindre redaktionell
ändring.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de framlagda lagförslagen
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
120.
Stockholm den 11 maj 1967
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante
Kristansson, Erik Jansson, Åkesson, Hermansson*, fru Landberg och herr
Svenungsson;
från andra kammaren; herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Grebäck,
Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 a1 i texten