Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927

1967-05-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

1

Nr 47

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen

den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal,

m. in.

Genom en den 31 mars 1967 dagtecknad proposition, nr 120, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal,

2) lag angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i 1927 års lagstiftning om försäkringsavtal

m. m., vilka står i samband med införandet av lagen om vad som

är fast egendom. Det föreslås att inteckningshavare på oförändrade villkor

i övrigt skall få rätt till betalning ur brandförsäkringsersättning, inte som

hittills endast för byggnad utan för allt som utgör fast egendom. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 juli 1967.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

1) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 86 och 88

ringsavtal skall erhålla ändrad lydelsi

(Nuvarande lydelse)

86

Timar brandskada å byggnad, som

hör till fast egendom, vare den som

i egendomen har inteckning för fordran

berättigad att, på sätt därom är

särskilt stadgat, njuta betalning eller

säkerhet, såframt utfallande ersättning

överstiger en tiondel av försäkringsbeloppet

för egendomens åbyggnad.

§§ lagen den 8 april 1927 om försäk;

på sätt nedan anges.

(Föreslagen, lydelse)

§•

Timar brandskada å fast egendom,

vare den som i egendomen har

inteckning för fordran berättigad

att, på sätt därom är särskilt stadgat,

njuta betalning eller säkerhet,

såframt utfallande ersättning överstiger

en tiondel av försäkringsbeloppet

för egendomen.

88 §.

Vad i--- -----11 kap. 2 § jordabalken.

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad,

som hör till tomträtten eller vattenfallsrätten,

vare i fråga om inteclcningshavarens

rätt på grund av försäkringen

bestämmelserna i 86 och

87 §§ likaledes tillämpliga.

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad

eller annat, som hör till tomträtten

eller vattenfallsrätten, vare i fråga

om inteckningshavarens rätt på

grund av försäkringen bestämmelserna

i 86 och 87 §§ likaledes tilllämpliga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967 och skall i fråga om ersättning

för brandskada, som inträffar därefter, gälla utan hinder av att försäkringsavtalet

slutits tidigare eller inteckningen sökts tidigare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

3

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteckningsliavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av

brandförsäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 6 och 7 §§ lagen den 8 april 1927 om

inteckningsliavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av

brandförsäkringsavtal, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Har brandförsäkring tagits å byggnad,

hörande till fast egendom som

besväras av sökt eller beviljad inteckning

för fordran, vare, i händelse

av timad skada, byggnadens ägare

utan hinder av inteckningen berättigad

att själv uppbära ersättningen,

där denna ej överstiger en tiondel

av det belopp, för vilket brandförsäkring

å egendomens åbyggnad är

gällande.

År ersättningen------j

Sådan inteckningshavare---

§•

Har brandförsäkring tagits å fast

egendom som besväras av sökt eller

beviljad inteckning för fordran, vare,

i händelse av timad skada, egendomens

ägare utan hinder av inteckningen

berättigad att själv uppbära

ersättningen, där denna ej överstiger

en tiondel av det belopp, för vilket

brandförsäkring å egendomen är gällande.

irsäkringsgivaren anmälda.

---uppgivna adressen.

Har ersättningsbelopp----

Kallelse till sammanträdet skall

genom Konungens befallningshavandes

försorg minst fjorton dagar förut

med posten sändas till byggnadens

ägare och kända innehavare av

fordran, som i denna lag avses, så

ock införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. I övrigt skall

i avseende å fördelningen vad i utsökningslagen

stadgas om fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom äga motsvarande

tillämpning.

4

Är, då skada inträffar, försäkringsgivaren

ansvarig i förhållande

till inteckningshavaren men ej gent

emot byggnadens ägare, inträde han,

i den mån betalning utfallit å in
-

--önskar betalning.

Kallelse till sammanträdet skall

genom Konungens befallningshavandes

försorg minst fjorton dagar förut

med posten sändas till fastighetsägaren

och kända innehavare av

fordran, som i denna lag avses, så

ock införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. I övrigt skall

i avseende å fördelningen vad i utsökningslagen

stadgas om fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom äga motsvarande

tillämpning.

§•

År, då skada inträffar, försäkringsgivaren

ansvarig i förhållande

till inteckningshavaren men ej gent

emot den fasta egendomens ägare,

inträde han, i den mån betalning ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

teckningens huvudstol, i intecknings- fallit å inteckningens huvudstol, i

havarens rätt. inteckningshavarens rätt.

För det —--------efter uppsägning.

6

Utan hinder därav att, sedan skada

tirnat å försäkrad byggnad, skadans

belopp blivit efter förhandling mellan

försäkringstagaren och försäkringsgivaren

fastställt, vare innehavare

av inteckning i egendomen,

där han ej medgivit ersättningsbeloppets

utbetalande, berättigad att

hos försäkringsgivaren påyrka, att

skadans belopp skall, såvitt hans

rätt angår, fastställas i den ordning

försäkringsavtalet stadgar. Sådant

yrkande skall framställas inom

en månad efter det skadan timade

eller, därest anmälan om inteckningshavarens

namn och adress

gjorts hos försäkringsgivaren, inom

fjorton dagar efter det inteckningshavaren

underrättats om skadebebeloppets

fastställande. Underrättelse

skall anses meddelad, då den blivit

till inteckningshavaren avsänd i

rekommenderat brev under den uppgivna

adressen.

Framställes yrkande-----

Utan hinder därav att, sedan skada

timat å försäkrad fast egendom,

skadans belopp blivit efter förhandling

mellan försäkringstagaren och

försäkringsgivaren fastställt, vare

innehavare av inteckning i egendomen,

där han ej medgivit ersättningsbeloppets

utbetalande, berättigad

att hos försäkringsgivaren påyrka,

att skadans belopp skall, såvitt

hans rätt angår, fastställas i den

ordning försäkringsavtalet stadgar.

Sådant yrkande skall framställas

inom en månad efter det skadan timade

eller, därest anmälan om inteckningshavarens

namn och adress

gjorts hos försäkringsgivaren, inom

fjorton dagar efter det inteckningshavaren

underrättats om skadebeloppets

fastställande. Underrättelse

skall anses meddelad, då den blivit

till inteckningshavaren avsänd i rekommenderat

brev under den uppgivna

adressen.

— Konungens befallningshavande.

7

Vad i------It kap. 2 §

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad,

som utgör tillbehör till tomträtten

eller vattenfallsrätten, skall i fråga

om inteckningshavarens rätt på

grund av försäkringen vad i denna

lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

§•

jordabalken.

Har någon för fordran inteckning

i tomträtt eller vattenfallsrätt, och

är brandförsäkring tagen å byggnad

eller annat som utgör tillbehör

till tomträtten eller vattenfallsrätten,

skall i fråga om inteckningshavarens

rätt på grund av försäkringen

vad i denna lag stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967 och skall i fråga om ersättning

för brandskada, som inträffar därefter, gälla utan hinder av att försäkringsavtalet

slutits tidigare eller inteckningen sökts tidigare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

5

Inledning

I propositionen anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ivling,

inledningsvis följande.

Inträffar brandskada på byggnad, som hör till fast egendom, är enligt 86 §

lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal innehavare av inteckning

i egendomen under vissa villkor berättigad till betalning ur ersättning, som

utgår på grund av brandförsäkring. De närmare förutsättningarna för denna

rätt anges i lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteclcningshavares rätt till

betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, i det

följande benämnd 1927 års lag om inteckningshavares rätt. Enligt denna

har inteckningshavare framför egendomens ägare rätt till ersättning som

utgår på grund av brandförsäkringsavtal, om ersättningen överstiger en

tiondel av det belopp för vilket brandförsäkring på egendomens åbyggnad

är gällande.

Rätten till betalning ur ersättning vid brandskada på byggnad avser även

försäkrade och brandskadade föremål, som hör till byggnad enligt 3 § lagen

den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra.

Detta innebär bl. a., att vid brand i en fabrik inteckningshavare kan få betalning

ur försäkringsersättning för skada på sådan maskin som kräver och

jämväl vilar på fast från grunden berett underlag, förutsatt att maskinen är

brandförsäkrad.

Sistnämnda lag ersätts den 1 juli 1967 av lagen den 29 juli 1966 (nr 453)

om vad som är fast egendom (beträffande ikraftträdandet se SFS 1966: 645).

En väsentlig nyhet i denna lag är att begreppet fast egendom omfattar all

utrustning, som tillförts en fastighet för att huvudsakligen användas där

i industriell verksamhet, utom fordon, kontorsutrustning och handverktyg

(4 §). Enligt den nya lagen utgör den industriella utrustningen tillbehör till

själva fastigheten. Den räknas alltså inte som tillbehör till byggnad, även

om den ställts upp i en sådan.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har i en framställning den 30

december 1966 till Kungl. Maj :t hemställt om sådana ändringar i försäkringsavtalslagen

och 1927 års lag om inteckningshavares rätt att inteckningshavare

kan få rätt till betalning även ur ersättning, som avser s. k.

industritillbehör.

Efter remiss har yttranden över framställningen avgivits av Svea hovrätt,

bankinspektionen, försäkringsinspektionen, kommerskollegium, lagberedningen,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

jordbrukskasseförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund

och Sveriges fastighetsägareförbund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

Riksförbundets framställning

Utskottet hänvisar till propositionen s. 6—7.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 7—8.

Departementschefen

Den nya lagen om vad som är fast egendom innebär en betydande utvidgning

av kretsen av fastighetstillbehör. Sålunda skall till fastighet som

helt eller delvis inrättats för industriell verksamhet höra maskin och annan

utrustning, som tillförts fastigheten för att huvudsakligen där användas

i den industriella verksamheten. Undantagna är endast fordon, kontorsutrustning

och handverktyg.

Att den nya lagen knyter den industriella utrustningen som tillbehör

direkt till själva fastigheten och inte till byggnad, där den finns uppställd,

innebär att kretsen av byggnadstillbehör minskar i jämförelse med vad som

nu gäller enligt 1895 års lag om vad till fast egendom är att hänföra. Enligt

sistnämnda lag utgör bl. a. viss tyngre maskinell utrustning byggnadstillbehör.

Om en brandförsäkrad sådan maskin skadats genom brand, har inteckningshavaren

på lagen kunnat grunda rätt till betalning ur försäkringssumman.

Under anförande att sådan möjlighet inte kommer att stå till buds,

sedan den nya lagen om vad som är fast egendom trätt i kraft, har Svenska

försäkringsbolags riksförbund yrkat, att ineckningshavares rätt skall utsträckas

till att gälla även försäkringsersättning avseende s. k. industritillbehör.

Den begärda lagändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

alla remissinstanser. Jag biträder den uppfattning, som allmänt kommit till

uttryck i remissyttrandena, att det skulle innebära en olämplig försvagning

av inteckningshavarens ställning, om hans utsikter till betalning vid brandskada

minskar i förhållande till vad som gäller f. n. Såsom framhållits från

flera håll innebär övriga bestämmelser i försäkringsavtalslagen, främst 54 §,

inte något tillfredsställande skydd, eftersom de inte har tvingande karaktär.

Ett syfte med den nya lagstiftningen om vad som är fast egendom är att

stärka fastighetskrediten. Detta talar snarast för att inteckningshavares

möjligheter att få betalning ur brandförsäkringsersättning för skadad egendom

bör vidgas. Det är därför naturligt att önskemålet om lagändring inriktar

sig på att betalningsrätten skall omfatta ersättning för skadade indu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967 7

stritillbehör, även om dessa till äventyrs inte tillförts byggnad utan ställts

upp i det fria.

Jag har med hänsyn till det anförda ingenting att erinra mot att betalningsrätten

utsträcks till att omfatta ersättning för försäkrade och skadade

industritillbehör. Som försäkringsinspektionen framhållit kan det emellertid

diskuteras om man bör stanna här. Inspektionen ifrågasätter, om inte allt

som utgör fast egendom och är brandförsäkrat bör kunna omfattas av inteckningshavares

rätt till betalning ur försäkringsersättning. Som exempel

nämns skog.

Förarbetena till försäkringsavtalslagen och 1927 års lag om inteckningsliavares

rätt synes ge vid handen, att anledningen till att en särreglering

rörande inteckningshavares rätt begränsades till att avse ersättning för

brandskadad byggnad och tillbehör därtill närmast var att praktiskt behov

av en tvingande reglering ansågs föreligga endast i fråga om sådan egendom.

Efter vad erfarenheten sedermera visat synes emellertid behovet av

skydd för inteckningshavare såvitt avser exempelvis ersättning för brandskadad

skog ha ökat i hög grad. Skogsförsäkringen har nämligen fått betydligt

större omfattning än tidigare. En utvidgning av inteckningshavares

skydd torde inte medföra någon egentlig olägenhet. Visserligen minskar

fastighetsägarens möjligheter att själv få ut försäkringsbelopp för vissa slag

av egendom men samtidigt bör fastighetens kreditvärde stiga, vilket får anses

fördelaktigt för honom. Vid sådant förhållande föreligger enligt min

mening ingen anledning att längre inskränka inteckningshavares skydd genom

att av den fasta egendomen urskilja viss sådan, beträffande vilken

inteckningshavare vid brand inte åtnjuter skydd. Jag föreslår därför att inteckningshavare

på oförändrade villkor i övrigt får rätt till betalning ur all

ersättning som på grund av brandförsäkring utgår vid skada på fast egendom.

Att märka är härvid att möjligheterna att få ut betalning naturligtvis

är begränsade såvitt avser byggnad, maskiner eller skog med hänsyn till

storleken av försäkringsbeloppet för vart och ett av dessa olika slag av

egendom. Vid bestämmande av om utfallande ersättning överstiger en tiondel

av försäkringsbeloppet för egendomen och inteckningshavaren följaktligen

är berättigad att få betalning ur ersättningen synes däremot andelen

böra fastställas med hänsyn till försäkringsbeloppet för all försäkrad

fast egendom.

Motsvarigheten till vad nu sagts med avseende på rätt till betalning ur

försäkringsbelopp, som avser fast egendom, bör gälla rätt till betalning ur

ersättning för byggnad eller annat som hör till tomträtt eller vattenfallsrätt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1967

Lagrådsbehandlingen

Lagrådet har lämnat de dit remitterade förslagen till lagändringar utan

erinran. Lagförslagen har kompletterats med av lagrådet föreslaget tillägg

till ikraftträdandebestämmelserna. Därjämte har vidtagits en mindre redaktionell

ändring.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de framlagda lagförslagen

och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

120.

Stockholm den 11 maj 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante

Kristansson, Erik Jansson, Åkesson, Hermansson*, fru Landberg och herr

Svenungsson;

från andra kammaren; herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Grebäck,

Hedin, Persson i Tandö, fröken Anderson i Lerum och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 86 och 88 §§ lagen den 8 april 1927 a1 i texten