Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av 1 § andra stgcket lagen den 31 maj 1963

1967-11-21 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:56, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av 1 § andra stgcket lagen den 31 maj 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av 1 § andra

stgcket lagen den 31 maj 1963 (nr 268J om igångsättning

stillstånd för byggnadsarbete samt ändrad lydelse

av 3 § samma lag, dels motioner i ämnet, dels ock motioner

om rätt att uppföra mindre egna hem utan byggnadstillstånd.

Genom en den 13 oktober 1967 dagtecknad proposition, nr 152, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående dels

fortsatt giltighet av 1 § andra stycket lagen den 31 mars 1963 (nr 268) om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, dels ändrad lydelse av 3 §

samma lag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels att giltighetstiden för Kungl. Maj :ts nuvarande

fullmakt att införa krav på igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

skall förlängas till utgången av år 1969, dels att beslutanderätten

i ärenden om igångsättningstillstånd skall tillkomma Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. M''aj :ts bemyndigande, arbetsmarknadsmyndigheterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 sarnl. 3 avd. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående dels fortsatt giltighet av 1 § andra stycket lagen den 31 maj 1963 (nr

268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, dels ändrad lydelse av

3 § samma lag

Härigenom förordnas, dels att 1 § andra stycket lagen den 31 maj 1963 om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete1 skall äga fortsatt giltighet till

utgången av år 1969, dels att 3 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

Igångsättningstillstånd meddelas Igångsättningstillstånd meddelas

av arbetsmarknadsstyrelsen eller, av Konungen eller, efter Konungens

efter dess bemyndigande, av läns- bemyndigande, arbetsmarknadsstyarbetsnämnden.

relsen eller länsarbetsnämnden.

Igångsättningstillstånd må —----------- — i arbetet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

: Senaste lydelse av 1 § andra stycket se 1965: 809.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

3

Motionsyrkanden

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen

de likalydande motionerna 1: 900 av herrar Enarsson och Schött samt

II: 1114 av fröken Ljungberg och herr Söderström, i vilka motioner hemställs
»att

Riksdagen måtte med anledning av proposition 152 antaga följande

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av 1 § andra stycket lagen den 31 maj 1963 (nr 268)

om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

Härigenom förordnas att 1 § andra stycket lagen den 31 maj 1963 om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete skall äga fortsatt giltighet till

utgången av år 1969.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk Författningssamling».

Utskottet har vidare behandlat två fristående motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 362 av herr Kristiansson, Axel, och herr

Fälldin samt II: 449 av herrar Gustavsson i Alvesta och Antonsson, i vilka

motioner yrkas

»att riksdagen måtte besluta att egnahemsbebyggelse upp till en storlek

av 80 kvadratmeter för byggarens egen räkning må vid egen kapitalanskaffning

uppföras utan byggnadstillstånd».

Propositionen

Utskottet redovisar här endast de delar av propositionen som är av särskild

betydelse med hänsyn till innehållet i de nu behandlade motionerna.

I övriga delar hänvisar utskottet till propositionen.

År 1963 fattade statsmakterna (prop. 1963: 124, L3U 24, rskr 284) principbeslut

om övergång till ett system för säsongutjämning inom byggnadsbranschen

genom frivillig samverkan mellan byggarbetsmarknadens parter,

kommunerna och arbetsmarknadsmyndigheterna. För att skapa en

möjlighet att ingripa för den händelse de på frivillighet grundade åtgär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

derna skulle visa sig otillräckliga beslutade riksdagen samtidigt om fullmakt

för Kungl. Maj :t att i ett sådant läge förordna att igångsättningstillstånd

skall inhämtas från arbetsmarknadsmyndighet innan byggnadsarbete

påbörjas. Fullmakten ges i lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,

som trädde i kraft den 1 juli 1963 samtidigt som lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete upphörde att gälla. Systemet med frivillig samverkan

— vilken sker inom byggarbetsnämnder — tillämpas f. n. fullt ut.

Fullmakten har alltså inte utnyttjats.

I och med att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete upphörde

att gälla saknades legala möjligheter att begränsa enskild byggnadsverksamhet.

Nyssnämnda fullmakt gav nämligen inte möjlighet härtill. På

grund av överhettning av konjunkturen inom byggnadssektorn uppstod

emellertid snart behov att kunna få till stånd en sådan begränsning. Genom

lagen den 29 maj 1964 (nr 300), som trädde i kraft den 18 juni 1964,

angående ändrad lydelse av 1 § lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

gavs Kungl. Maj :t fullmakt att för särskilt område förordna

att byggnadsarbete av visst slag som var att anse som mindre angeläget från

allmän synpunkt inte fick påbörjas utan igångsättningstillstånd. Förutsättning

för sådant förordnande var att det i området rådde allvarlig brist

på arbetskraft inom byggnadsindustrin. Förordnande skulle avse viss tid.

Föreskrifter om i vilka områden och för vilka objekt igångsättningstillstånd

krävdes togs in i kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 269) med tillämpningsföreskrifter

till lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

(ändrad lydelse se 1964:301 och 1965:89). Utanför denna reglering lämnades

bostadsbyggandet, industrins anläggningar samt byggnader för sjukvård,

socialvård och undervisningsväsendet (se prop. 1964: 95 s. 17, L3U

30, rskr 186). Dessa byggnadsarbeten fick alltså påbörjas utan igångsättningstillstånd.

Den fullmakt som 1964 års prioriteringslagstiftning innefattade gällde

bara till utgången av år 1965. Som framgår av det anförda var den begränsad

även i vissa andra avseenden. Genom lagen den 17 december 1965 (nr

809) angående ändrad lydelse av 1 § lagen om igångsättningstillstånd för

byggnadsarbete förlängdes emellertid giltighetstiden för fullmakten, med

vissa ändringar, till utgången av år 1967. Enligt 1965 års lagstiftning kan

förordnande att igångsättningstillstånd skall krävas meddelas för hela landet

och utan annan tidsbegränsning än som följer av lagens giltighetstid. Förordnande

kan grundas på — förutom brist på arbetskraft i byggnadsindustrin

— annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten såsom brist på

kapital eller byggnadsmaterial.

1965 års lagstiftning föranledde ändringar i tillämpningskungörelsen

varigenom ytterligare slag av byggnadsarbeten hänfördes till den oprioriterade

kategorin. Hit hör enligt tillämpningskungörelsen i dess nuvarande lydelse

(1966: 85 och 160) byggnadsarbete som avser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje laffnlukoiiel.s utlåtande nr JG ar IdGi

1) bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus

samt sådan parkeringsanläggning. som ej inrättas i anslutning till ny

bostadsbebyggelse;

2) hus som heli eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors(

ller banklokaler;

ii) kommunal förvaltningsbyggnad;

Ii byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga, eller

andra samlingslokaler eller nöjeslokaler;

5) sporthall (“ller annan idrotlsanläggning;

(>) hosladshus so in uj>j)föres ulan sl al ligt stöd och ej är avsett uteslutande

för fritidsändamål:

7) bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, om arbetet

ingår i ed byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus eller om

huset genom arbetet erhåller en bostadsyta, överstigande 80 kvadratmeter;

8 i kommunal gal;:, väg eller annan samfärdsled som icke behöves för

nytt bostadsområde;

11) sjukhus som avses i sjukvårdslagen den (> juni 1902 (nr 242) eller

sjukhem som avses i stadgan den 22 april 1960 (nr 114) angående enskilda

sjukhem in. in.;

10. ) hem som avses i 18 $ lagen den 4 januari 195(5 (nr 2) om socialhjälp;

11. ) kommunal eller enskild byggnad för undcrvisningsändamål som

uppföres utan statsbidrag;

12) rivning av flerfamiljshus inom område med stadsplan i kommun

med över 30 000 invånare.

Enligt 3 ,8 lagen om igångsältningstillslånd för byggnadsarbete meddelas

igangsätlningsiillslåad av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande,

av länsarbetsnämnden.

Kung). Maj:l bär genom beslut den 6 ma; 1966 föreskrivit dels alt igångsältningstillsländ

skall meddelas för i första band bostäder som uppförs

utan statligt stöd samt sjukhus, sjukhem och ålderdomshem (punkterna

(i, i) och 10) i d<en män kostnaderna för sådan:) byggnadsarbeten ryms inom

vissa angivna ramar, dels att stor reslriktivilel skall iakttas vid tillståndsgivningcri

i övrigt. Efter hand som ramarna fyllts genom tiilståndsgivningen

bär Kung!. Maj :t genom ytterligare beslut, senast den 25 augusti

1967, utvidga! ramarna.

(lenom förordningen den 24 februari 1967 (nr 44) om invesleringsavgift

för vissa byggnadsarbeten bär statsmakterna fått ytterligare ett instrument

för begränsning av investeringarna inom byggnadssektorn. Enligt förordningen

skall eu investeringsår gift om 25 tf på byggnads kostnaden betalas

till staten för byggnadsarbete som sätts i gäng under tiden den 1 mars 1967- den 30 september 1968, om arbetet avser vissa angivna objekt. Dessa motsvarar

dem som tagits upp under punkterna 1—5 och 7 i den föregående

framställningen. Ku agb Maj :t kan .medge befrielse från invesleringsavgift

helt eller delvis, om läget på arbetsmarknaden påkallar det eller andra synnerliga.

skäl föreligger.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Så länge lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete kunde

användas bara i säsongutjämnande syfte och tillämpas endast för visst område

låg det närmast till hands att befogenheten att meddela igångsättningstillstånd

skulle tillkomma Kungl. Maj :t underställda organ, arbetsmarknadsstyrelsen

och länsarbetsnämnden. Det ter sig, allmänt sett, knappast ändamålsenligt

att Kungl. Maj :t i enskilda fall prövar om igångsättning av byggnadsföretag

är lämplig från lokala säsongmässiga arbetsmarknadssynpunkter.

Sedan möjlighet öppnats till en prioritering med syfte att tillgodose också

allmänna samhällsekonomiska intressen — lagstiftningen utnyttjas som

jag sagt tidigare f. n. bara i detta syfte —- har tillståndsgivningen fått en

vidare uppgift än tidigare. Till följd härav föreligger ett intresse av att

Kungl. Maj :t skall ha möjlighet att direkt påverka tillståndsgivningen.

En sådan möjlighet kan skapas genom en ordning som innebär att tillståndsgivningen

i princip ankommer på Kungl. Maj :t med befogenhet för

Kungl. Maj :t att till arbetsmarknadsmyndigheterna delegera tillståndsgivningen

i lämplig utsträckning. För att en sådan ordning skall kunna komma

till stånd behöver lagen ändras så, att befogenheten att meddela igångsättningstillstånd

tillkommer Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden. Jag förordar

att en sådan lagändring genomförs.

Motionerna

I motionerna I: 900 av herrar Enarsson och Schött och II: 1114 av fröken

Ljungberg och herr Söderström anföres att man inte kan finna skäl acceptera

förslaget om en centralisering av besluten i ärendena om igångsättningstillstånd.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, med länsarbetsnämnderna som

verkställande organ, tidigare handlagt dessa ärenden och motionärerna

finner det inte sakligt motiverat och ej heller rimligt att Kungl. Maj :t i detta

avseende skall vara den myndighet som tillämpar lagstiftningen. Kungl.

Maj :t har, säger motionärerna, alltid möjlighet att göra tillämpningsföreskrifter

men det bör ankomma på ett statens verk att vara tillståndsgivare. I

I de fristående motionerna 1: 362 av herr Axel Kristiansson och herr

Fälldin och 11:449 av herrar Gustavsson i Alvesta och Antonsson anförs

bl. a. att egnahemsbyggandet sedan 1965 inräknas i bostadskvoterna och att

detta främst för landsbygdens del inneburit en avsevärd minskning i

bostadsbyggandet. Genomgående är tilldelningen långt mindre än byggnationen

åren närmast före kvoteringens genomförande. I ett flertal kommuner

rör det sig om bara några enstaka tillstånd. Exempel finns också

på kommuner som ställts helt utan tilldelning, säger motionärerna. Genom

att vidare byggandet av bostäder utan statliga lån inbegreps i byggnads
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

regleringen våren 1966 stoppades också möjligheten att med egna medel

företa något som helst byggande av åretruntbostäder utan tillstånd. För

innevarande år kommer enligt vad motionärerna anför endast ett mycket

begränsat antal dylika tillstånd att beviljas.

Motionärerna anför vidare att samtidigt med denna mycket hårda begränsning

av egnahemsbyggandet utan statliga lån, är fritidsbyggandet i

princip oreglerat upp till en bostadsyta om 80 kvadratmeter. Inom denna

byggnadssektor finns också en mycket stark dragning mot den maximala

storleken, och de större fritidsbostäderna är numera ofta av samma standard

som åretruntbostäder, trots att de som regel användes endast en liten del av

året och därtill byggs av folk som redan har en bostad.

Motionärerna konstaterar att det enda bostadsbyggande som får ske fritt

och obegränsat är byggande av fritidshus. De anser sig kunna starkt ifrågasätta

om inte också egnahem för åretruntanvändning bör få uppföras under

samma förutsättningar intill den maximala storlek som gäller för fritidsbyggandet.

En uppmjukning av bestämmelserna härvidlag, innebärande

att för egen räkning egnahem av den omnämnda storleken fritt finge

uppföras, skulle enligt motionärernas mening säkerligen utan större ansträngning

av det totala investeringsutrymmet lösa bostadsfrågan för

många. Vid byggnadsprojekt av denna storleksordning kan nämligen den

egna arbetsinsatsen i stor utsträckning utnyttjas. För många familjer är

därtill också denna bostadsyta tillräcklig. För mötande av eventuellt framtida

krav på högre bostadsstandard — större bostadsyta — kunde lämpligen

planlösning för framtida utbyggnad (skuggritning) redan från början utföras

och granskas. Därigenom skulle man undvika extra fördyring vid

framdragande av värme och sanitära ledningar etc.

Enligt vad motionärerna anför har bostadsbristen redan lett till att

bostäder uppförs under beteckningen fritidsstugor på områden som ursprungligen

ej avsetts för åretruntbostäder. Man anser sig kunna förutse

att denna utveckling kommer att öka starkt. Detta leder till en biandbebyggelse,

som ur många synpunkter inte är önskvärd. Bosättningen blir

således fellokaliserad, vilket ofta förorsakar kommunerna ökade kostnader

för skolskjutsar, renhållning, snöröjning etc. Samtidigt får tomtmark, avsedd

för helår sbostäder med däri gjorda investeringar i vatten- och avloppsnät

jämte vägar, ligga oanvända, slutar motionärerna.

Remissvaren i anledning av motionerna 1:362 och 11:449

Över motionerna 1: 362 och IT: 449 bär utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen

föreskriver inhämtat utlåtanden från arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen. På begäran av utskottet har yttrande

därjämte avgetts av Svenska kommunförbundet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Bostadsstyrelsen avstyrker uttryckligen motionärernas förslag. Även byggnadsstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen synes i sak inta samma ståndpunkt.

Svenska kommunförbundet förordar i stället för motionärernas

förslag att byggandet av åldringsbostäder av alla slag nndantas från kvotering.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att under de senaste åren vid fördelningen

av investeringsramarna för bostadsbyggandet ingen uppdelning

gjorts på småhus respektive flerfamiljshus. Fördelningen på olika typer

av hus har således bestämts inom kommunerna. Fr. o. m. våren 1966 är

bostadsbyggandets omfattning i sin helhet reglerad i och med att tillståndstvång

då infördes för bostadshus som uppförs utan statligt stöd. Den för

1966 fastställda ramen för detta byggande omfattade 5 300 lägenheter. För

1967 har enligt vad styrelsen anför fastställts en ram om 4 000 lägenheter.

Styrelsen anför vidare att det undandrar sig dess bedömande om och i

vilken form de nuvarande bestämmelserna leder till att bostäder för permanent

bruk uppförs under beteckningen fritidsstugor på områden som ej

avsetts för fast bosättning. Det förhållandet att man kan bygga jämförelsevis

stora fritidshus utan igångsättningstillstånd eller andra begränsningar

sägs emellertid medföra vissa komplikationer. Någon form av storleksbestämning

för fritidshusen är emellertid nödvändig för att igångsättningsregleringen

skall kunna administreras. Styrelsen har för sin del inte funnit

anledning föreslå någon ändring på denna punkt i de av Kungl. Maj :t

utfärdade bestämmelserna. En ändring av bestämmelserna i enlighet med

motionens förslag skulle, anförs det i remissvaret, förmodligen leda till

en ökning av igångsättningen utöver den fastställda igångsättningsramen

för bostadsbyggande utan statligt stöd. En sådan ändring skulle dessutom

kunna påverka utformningen av bostadsprojekten på ett sätt som från

bostadssociala synpunkter är mindre önskvärt.

Bostadsstyrelsen anför bl. a. att en följd av de gällande riktlinjerna för

fördelningen av bostadsbyggandet ofrånkomligt blir en viss minskning av

bostadsbyggandet i de mera glesbygdsbetonade delarna av landet. Styrelsen

hänvisar i sammanhanget till en sammanställning varav framgår att

påbörjandet minskat såväl i köpingarna som i landskommunerna. Påbörjandet

i dessa kommuner tillsammantagna utgjorde under år 1964 26

procent av rikets totala påbörjande och under år 1966 24 procent. Det är

enligt styrelsens mening — mot bakgrunden av att byggandet av permanentbostäder

är till sin omfattning fullständigt reglerat och då den geografiska

fördelningen sker enligt av statsmakterna angivna riktlinjer — inte rimligt

att sådana egnahemsbyggare, som tills vidare nöjer sig med en begränsad

bostadsyta och har möjlighet att bygga utan statens finansiella stöd, skall

prioriteras framför andra egnahemsbyggare. En viss maximiyta som villkor

för en förmån, i detta fall frihet från igångsättningstillstånd, innebär vidare

vissa olägenheter, vilka styrelsen har erfarenhet av från gällande regler om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

9

maximiyta som villkor för bostadslån till småhus. Mätningen av ytan förutsätter

utarbetande och tillämpning av detaljerade mätningsregler, och man

löper risk att få en sådan medveten utformning av huset att det enligt

dessa regler icke överskrider maximiytan.

Byggnadsstyrelsen anför att 2 536 lägenheter i enfamiljshus färdigställdes

under år 1965 utan statligt stöd. Endast 133 av dessa lägenheter hade tre

eller färre rum och kök. Uppgift om lägenheternas bostadsyta saknas, men

de anförda siffrorna synes ge vid handen, att endast en obetydlig del av de

utan statligt stöd färdigställda lägenheterna i enfamiljshus hade en bostadsyta,

som kan antas ha understigit 80 kvadratmeter. Inte mindre än 1 005

lägenheter hade 6 eller flera rum och kök.

De anförda siffrorna torde, säger styrelsen, kunna tolkas så, att behovet

att utan statligt stöd bygga småhus med färre än 4 rum och kök i varje

fall före tillståndstvångets tillkomst var förhållandevis ringa. Kontakter

under hand med några länsarbetsnämnder har även givit vid handen att

bland de under 1966 inkomna ansökningarna om igångsättningstillstånd

för byggande utan statsstöd endast en mycket ringa andel avsett småhus

av ifrågavarande storlek.

Byggnadsstyrelsen påpekar vidare att tillståndstvånget i och för sig inte

behöver medföra någon minskning av byggandet utan statligt stöd; först

genom en begränsning i antalet tillstånd minskas sådant byggande. Motionärernas

syfte att främja byggande av småhus med högst 80 kvadratmeters

bostadsyta skulle sålunda kunna uppnås utan författningsändring,

t. ex. genom direktiv till länsarbetsnämnderna.

Styrelsen säger till slut att det är känt att stadigvarande bosättning

uppkommit inom områden som avsetts för fritidsbebyggelse. Dess uppkomst

torde däremot endast delvis vara föranledd av de förhållanden motionärerna

anför. En upprustning av sommarbostaden med sikte på dess användande

som fast bostad, exempelvis sedan ägaren uppnått pensionsåldern, är icke

ovanlig och framstår i många fall ur den enskildes synpunkter som en rätt

naturlig lösning. Vilken omfattning sådan bosättning har kan dock inte

utan vidare anges, då statistiskt material som kan belysa förhållandet saknas.

Huruvida den stadigvarande bosättningen inom fritidsområden i framtiden

kommer att öka säger sig styrelsen sakna möjlighet att bedöma men

styrelsen anser, att utvecklingen bör följas med uppmärksamhet. Denna

form av blandad bosättning ger nämligen i många fall anledning till betänkligheter

dels till följd av frånvaron av erforderliga gemensamhetsanläggningar,

dels därför att tillskapandet av sådana anläggningar på grund

av de boendes ofta ringa antal ställer sig orimligt kostnadskrävande.

Styrelsen för Svenska kommunförbundet delar motionärernas uppfattning

att egnahemsbyggandets inrymmande i kvoteringen har inneburit en

avsevärd minskning av bostadsbyggandet i många kommuner. Utvidgningen

av byggnadsregleringen, som numera omfattar allt byggande av perma
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

nentbostäder, inklusive ålderdomshem och därtill hörande personalbostäder,

andra pensionärshem och enskilda bostäder för pensionärer, har i förening

med den mycket knappa kvottilldelningen medfört stora svårigheter för

kommunerna i allmänhet. Tilldelningen av lägenhetskvot har nämligen,

anför styrelsen, för ett mycket stort antal kommuner varit så begränsad

att byggande av ålderdomshem, personalbostäder vid ålderdomshem, pensionärshem

eller andra åldringsbostäder så gott som helt stoppats. Ehuru

det på grund av det relativt stora antalet åldringar i dessa kommuner föreligger

ett stort behov av åldringsbostäder av olika slag, har kommunerna

ansett sig nödsakade att i första hand utnyttja lägenhetstilldelningen för

egnahemsbyggande. De årsvis tilldelade kvoterna har för övrigt icke lämnat

det utrymme som erfordras för ett ekonomiskt och rationellt byggande av

åldringsbostäder. Styrelsen anser att något måste göras för att undanröja

dessa svårigheter. Vad motionärerna föreslagit kan visserligen innebära

någon förbättring, men torde för de allra flesta kommuner få en mycket

begränsad betydelse. Styrelsen vill i stället förorda att byggande av åldringsbostäder

av alla slag undantas från kvotering.

Utskottet

1963 års lag om igångsättningsstillstånd för byggnadsarbete innehåller

bl. a. fullmakt för Kungl. Maj :t att, när allvarlig brist på arbetskraft i byggnadsindustrin

råder eller annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten

föreligger, förordna att byggnadsarbete av visst slag inte får påbörjas utan

igångsättningstillstånd. Sådant förordnande gäller för närvarande för hela

landet. Regleringen omfattar en stor del av byggnadsverksamheten. Utanför

regleringen lämnas bl. a. det bostadsbyggande som sker med statligt stöd

och industrins anläggningar. Fullmakten löper ut ''vid årsskiftet. I propositionen

föreslås att giltighetstiden förlängs till utgången av år 1969. Därjämte

föreslås följande ändring i lagen.

Enligt de gällande bestämmelserna meddelas igångsättningstillstånd av

arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, av länsarbetsnämnden.

I propositionen föreslås — mot bakgrund av att regleringen av

byggnadsverksamheten sker i syfte att tillgodose allmänna samhällsekonomiska

intressen — att beslutanderätten skall tillkomma Kungl. Maj :t eller

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande de nämnda arbetsmarknadsmyndigheterna.

I motionerna I: 900 av herrar Enar sson och Schött samt II: 1114 av fröken

Ljungberg och herr Söderström hemställs att riksdagen antar lagförslaget

endast såvitt avser förlängd giltighetstid för den nämnda fullmakten.

Frågan om för vilka slag av byggnadsarbeten igångsättningstillstånd fordras

är reglerad i en av Kungl. Maj :t utfärdad tillämpningskungörelse. Sådant

tillstånd krävs bl. a. för byggnadsarbete som avser bostadshus, som uppförs

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

utan statligt stöd. Beträffande fritidshus gäller att igångsättningstillstånd

inte erfordras för uppförande av enstaka hus med en bostadsyta om högst

80 kvadratmeter.

De fristående motionerna I: 362 av herr Axel Kristiansson och herr Fälldin

samt II: 449 av herrar Gustavsson i Alvesta och Antonsson syftar till att likartade

bestämmelser skall gälla för bostadshus, som uppförs utan statligt

stöd, och fritidshus. Motionärerna hemställer således att riksdagen skall

besluta att småhus med en högsta bostadsyta av 80 kvadratmeter skall få

uppföras utan igångsättningstillstånd om så sker för den byggandes egen

räkning och med eget kapital.

Vad först gäller frågan om förlängd giltighetstid för fullmakten finner

utskottet att ett slopande av kravet på igångsättningstillstånd för de slag

av byggnadsarbete, för vilka sådant nu krävs, kan medföra vissa balansrubbningar

för byggnadsverksamheten. Den 31 augusti 1967 fanns sålunda

—• som närmare framgår av propositionen — hos de tillståndsbeviljande

myndigheterna icke avgjorda ansökningar om igångsättning av oprioriterade

byggnadsarbeten för en total byggnadskostnad av omkring 3 700 milj. kr.,

motsvarande inemot 20 procent av kostnaderna för den totala byggnads- och

anläggningsverksamheten i landet under ett år. Det synes mot denna bakgrund

vara nödvändigt att bibehålla fullmakten som ett medel att påverka

investeringsverksamheten inom byggnadssektorn. Som nämns i propositionen

skall utredning ske av frågan om vilka metoder som i framtiden bör

tillämpas för att samhället skall tillförsäkras erforderligt inflytande på inriktningen

och omfattningen av investeringarna inom byggnadssektorn.

Dessa frågor blir således om någon tid föremål för ny bedömning. Utskottet

tillstyrker i avbidan härpå att giltighetstiden för fullmakten förlängs på sätt

föreslagits i propositionen.

Redan vad utskottet nyss nämnt angående storleken av det uppdämda investeringsbehovet

visar att regleringen av byggnadsverksamheten är av stor

samhällsekonomisk betydelse. Särskilt viktig'' är fördelningen av det tillgängliga

investeringsutrymmet mellan bostadsbyggandet och industrins

anläggningar å ena sidan och annan byggnadsverksamhet å den andra. Efter

hand som tillämpningsområdet utvidgats till att omfatta allt större del av

landet och allt fler slag av byggnadsverksamhet har betydelsen ökat. Det

är med hänsyn till det nu sagda naturligt att Kungl. Maj :t, som har det

yttersta ansvaret för samhällsekonomin, får möjlighet att direkt påverka

tillståndsgivningen. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del

och avstyrker motionerna I: 900 och II: 1114. Utskottet förutsätter emellertid

att Kungl. Maj :t i den omfattning som befinns vara praktiskt möjlig

delegerar beslutanderätten till arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna.

Erforderliga riktlinjer för bedömningen kan i samband härmed

fastställas. Redan angelägenheten av att Kungl. Maj :t inte belastas med

prövningen av alltför många ärenden, som saknar nämnvärd samhälls
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

ekonomisk betydelse, talar för att en sådan lösning bör eftersträvas. Motionernas

syfte kan på så sätt bli i viss mån tillgodosett.

Den fråga som aktualiserats genom motionerna 1: 362 och II: 449 kan

enligt utskottets mening knappast bedömas isolerat. Som ovan nämnts har

vidare Kungl. Maj :t tagit initiativ för att få till stånd en långsiktig lösning

av hithörande problem. Det skall härvid även övervägas om åtgärder alltjämt

behövs för att påverka igångsättningen av enskilda byggnadsprojekt.

Frågan om i vilken utsträckning igångsättningstillstånd bör krävas för uppförande

av egna hem kan härvid väntas bli belyst. Utskottet vill ytterligare

anmärka att förhållandena varierar inom ganska vida gränser i olika kommuner

och att de olika investeringsbehoven givetvis måste avvägas mot

varandra. Som exempel kan nämnas att byggandet av egna hem måste avvägas

mot byggandet av åldringsbostäder. Svenska kommunförbundet har

i sitt remissvar särskilt framhållit det stora behovet av sådana bostäder och

föreslagit att de undantas från kvoteringen. Utskottet har förståelse för denna

synpunkt men anser sig inte i detta ärende böra göra något särskilt uttalande

i frågan.

Med hänsyn till vad nu sagts bör motionerna 1: 362 och II: 449 inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 900 och

II: 1114 bifaller propositionen nr 152; samt

B. att motionerna 1: 362 och II: 449 i vad de ej kan anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört icke föranleder

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 november 1967

På tredje lagutskottet vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson* (s), Nils-Eric

Gustafsson (ep) och Åkesson (fp);

från andra kammaren: herrar Nyberg (fp), Hedin (h), Tobé (fp),

Sundelin (s), Ekström i Iggesund (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar

Hammarberg (s) och Josefson i Arrie (ep).

Ej närvarande vid utlåtandets justering

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Reservationer

13

Vid A. i utskottets hemställan

I. av herrar Ebbe Ohlsson (h), och Hedin (h), vilka anselt

a) att det avsnitt under rubriken Utskottet som börjar med orden »Redan

vad» och som slutar med orden »mån tillgodosett» bort ha följande lydelse:

Som ovan nämnts meddelas igångsättningstillstånd f. n. av arbetsmarknadsstyrelsen

eller, efter dess bemyndigande, av länsarbetsnämnderna.

Någon olägenhet av denna ordning har inte försports. Utskottet finner för

sin del inte att det föreligger tillräckliga skäl att nu överflytta beslutanderätten

i dessa frågor till Kungl. Maj :t, låt vara att avgörandena skall kunna

delegeras till de nämnda arbetsmarknadsmyndigheterna. Enligt utskottets

mening bör därför någon ändring i lagens 3 § inte ske. I den män Kungl.

Maj :t önskar påverka tillståndsgivningen, t. ex. för att tillgodose allmänna

samhällsekonomiska intressen, kan så ske genom tillämpningsföreskrifter.

Tillståndsgivningen bör dock principiellt omhänderhas av Kungl. Maj :t underställda

myndigheter. Utskottet förordar sålunda bifall till motionerna

I: 900 och II: 1114 och avslag på propositionen i samma del.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av propositionen nr 152 och

med bifall till motionerna I: 900 och II: 1114 för sin del

antar följande förslag till lag angående fortsatt giltighet

av 1 § andra stycket lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete:

Lag

angående fortsatt giltighet av 1 § andra stycket lagen den 31 maj 1963 (nr 268)

om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

Härigenom förordnas att 1 § andra stycket lagen den 31 maj 1963 om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete1 skall äga fortsatt giltighet till

utgången av år 1969.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

II. av herr Nyberg (fp).

Vid B. i utskottets hemtällan

av herrar Ebbe Ohlsson (h) och Josef son i Arrie (ep).

1 Senaste lydelse av 1 § andra stycket 1965:809

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 a1 i texten