Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907

1967-12-05 · 139 sidor, varav 120 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 120 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:58, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1961

1

Nr 58

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till

fast egendom, m. m. jämte motioner i ämnet, dels

motioner om skärpta bestämmelser angående hyresvärds

skyldighet att underhålla bostadsfastighet,

dels motioner angående ogiltighetsförldaring av uppsägning

enligt hyresregleringslagen, dels motioner

om viss utvidgad tillämpning av lagen med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels

motion angående riktlinjer för bostadspolitiken,

m. m., såvitt avser hyreslagstiftningen, dels ock

Kungl. Maj:ts skrivelse med återkallelse i viss del av

nämnda proposition, m. m. jämte motioner.

Genom en den 6 september 1967 dagtecknad proposition, nr 141, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll för denna dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr

36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.,

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.,

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

5) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad,

6) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal,

7) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken.

Genom en den 5 december 1967 dagtecknad skrivelse, vilken hänvisats till

lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

förklarat sig vilja återkalla bl. a. den till riksdagen avlåtna propositionen

nr 141 med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, in. in., såvitt

avser de under 1), 6) och 7) angivna lagförslagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att hyresregleringen avvecklas och ersätts med

avtalsfrihet mellan hyresvärd och hyresgäst inom ramen för den permanenta

hyreslagstiftningen. Denna, som ingår som 3 kap. i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom, föreslås ändrad i många hänseenden.

Lagförslaget innefattar direkt besittningsskydd för bostadshyresgäst,

dvs. hyresgästen ges rätt till förlängning av hyresavtalet, om ej någon

viss i lagen angiven situation föreligger. Besittningsskyddet skall inte kunna

sättas ur spel genom obilliga hyreskrav. Om hyresvärden fordrar höjd

hyra för att gå med på förlängning av hyresavtalet, skall den begärda

hyrans skälighet kunna prövas av myndighet. På orter med mera påtaglig

bostadsbrist skall dessutom den s. k. förstagångshyran, dvs. i princip

den hyra som första gången avtalas mellan hyresvärd och hyresgäst, kunna

underkastas myndighets prövning. För lägenheter på sådana orter skapas

också en spärr mot hyror som är för höga i jämförelse med självkostnadshyrorna

i nyproduktionen.

Frågan om besittningsskydd för lokalhyresgäst löses i lagförslaget på

det sättet att sådan hyresgäst tillförsäkras ett indirekt besittningsskydd,

dvs. en rätt till ersättning för förlust om hyresavtalet sägs upp utan befogad

anledning.

Beträffande förfarandet i hyrestvister innebär lagförslaget att en hyresnämnd

skall inrättas för i princip varje län. Avsikten är att i nämnden

skall ingå representanter för fastighetsägare och hyresgäster. Nämnden får

till uppgift i första hand att medla i uppkommande tvister. I tvister om bl. a.

rätt till förlängning av hyresavtal och om hyressättningen skall nämnden

avgöra tvisten, om förlikning inte kan nås. Part som är missnöjd med

nämndens beslut får inom viss tid klandra beslutet genom att väcka talan

vid domstol. Domstolsprövningen i alla hyrestvister föreslås i första instans

ske vid i princip endast en underrätt i varje län. Betydande begränsningar

i fullföljdsrätten föreslås.

Lagförslaget innebär en översyn även i övrigt av hyreslagens bestämmelser.

Bl. a. föreslås lagfäst bytesrätt beträffande bostadslägenheter i orter

med mera påtaglig bostadsbrist. Bestämmelserna om hyresvärdens skyldighet

att underhålla lägenheten under hyrestiden utökas med regler som

direkt tar sikte på det löpande underhållet av lägenheter som hyrts för

att användas som bostad. Också reglerna om överlåtelse av hyresrätt och

upplåtelse av lägenhet i andra hand ändras i viktiga hänseenden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Enligt förslaget skall hyresregleringen avvecklas för hela landet vid utgången

av år 1968 och den nya hyreslagen träda i kraft den 1 januari

1969. Den hyra som gäller vid utgången av år 1968 skall dock tillämpas

under den löpande hyresperioden. Särskilda övergångsregler föreslås gälla

för bostadslägenheter i orter med mera påtaglig bostadsbrist. Reglerna innebär

att hyrorna får anpassas till hyresläget för likvärdiga lägenheter

successivt under en övergångstid.

Lagförslag

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Förslag''

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § samt 3 kap. lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

1 KAP.

3 §.

Sker överlåtelse av fastighet, vartill nyttjanderätt upplåtits, vare nyttjanderätten

ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid överlåtelsen skett

förbehåll om nyttj ander ättens bestånd eller på grund av inteckning eller

inskrivning, enligt vad därom är stadgat, nyttj anderätten skall fortfarande

gälla; dock att i fråga om rätt för arrendator eller hyresgäst att i visst fall

njuta sin nyttjanderätt till godo gäller vad i 2 kap. 28 § och 3 kap. 29 §

därom stadgas.

Varder fastigheten---nyttj anderättens bestånd.

Återköpes fastigheten enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom,

vare nyttj anderätten ej beståndande mot återköparen, med mindre denne

sådant utfäst eller han själv är upplåtare eller tidigare förvärvat fastigheten

med förbehåll om nyttj anderättens bestånd eller nyttj anderätten jämlikt

2 kap. 28 § eller 3 kap. 29 § tidigare gällt mot honom eller på grund av

inteckning eller inskrivning, enligt vad därom är stadgat, nyttj ander ätten

skall fortfarande gälla. År nyttjanderätt, enligt vad nu sagts, gällande mot

återköparen på grund av dennes utfästelse eller till följd av att han själv

är upplåtare eller tidigare förvärvat fastigheten med förbehåll om nyttj anderättens

bestånd, vare så ansett som hade återköpet skett med sådant

förbehåll.

3 KAP.

Om hyra

Inledande bestämmelser

1 §•

Detta kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till

nyttjande mot vederlag. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom

tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal. Innefattar avtalet även

1 Senaste lydelse av 1 kap. 3 § se 1939: 364.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, äger kapitlet tilllämpning

på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre

omfattning eller för annat ändamål än jordbruk.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till

icke oväsentlig del användas såsom bostad.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan

mot hyresgästen eller den som äger träda i hans ställe, om ej annat anges.

Om upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid finns

bestämmelser i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar.

Hyresavtals ingående

2 §•

Hyresavtal skall upprättas skriftligen, om hyresvärden eller hyresgästen

begär det.

Ändring i eller tillägg till avtal som upprättats skriftligen skall antecknas

på handlingen, om hyresvärden eller hyresgästen begär det. Om någon i

laga ordning träder i hyresgästens ställe, skall likaledes på begäran göras

anteckning därom.

Hyrestid och uppsägning

3 §•

Är hyresavtal träffat för bestämd tid, skall, om hyresförhållandet vid

hyrestidens utgång varat längre än nio månader i följd, uppsägning alltid

ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid hyrestidens utgång.

Innehåller avtal, som skall uppsägas för att upphöra vid hyrestidens utgång,

ej bestämmelse om uppsägningstid, skall uppsägningen ske, om hyrestiden

är

1. längst en vecka, senast en dag i förväg,

2. längre än en men längst två veckor, senast två dagar i förväg,

3. längre än två veckor men längst tre månader, senast en vecka i förväg,

4. längre än tre men längst sex månader, senast en månad i förväg,

5. längre än sex månader men längst ett år, senast tre månader i förväg,

6. längre än ett men längst fem år, senast sex månader i förväg,

7. längre än fem år, senast ett år i förväg.

Saknar avtalet bestämmelse om verkan av utebliven uppsägning och

uppsäges det ej inom rätt tid, anses det förlängt, om hyrestiden överstiger

nio månader, på ett år och i annat fall på tid som motsvarar hyrestiden.

4 §•

Är hyresavtal träffat för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och

har hyresförhållandet vid hyrestidens utgång icke varat längre än nio månader

i följd, anses avtalet förlängt på obestämd tid, om hyresgästen suttit

kvar i lägenheten en månad efter hyrestidens utgång utan att hyresvärden

anmodat honom att flytta.

Är hyrestiden ej bestämd, skall den, om uppsägningstid icke avtalats,

utgå en månad efter uppsägning eller, såvida hyresförhållandet varat längre

än ett år, på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

uppsägningen. Beror hyresförhållandet av annan anställning än som avses

i 46 § första stycket 7, har hyresgästen alltid rätt till en uppsägningstid

av minst en månad.

Far dagar är den 1 april och den 1 oktober.

5 §■

Är hyrestiden längre än den i 1 kap. 1 § föreskrivna längsta tiden för

nyttj anderätts bestånd och vill hyresvärden eller hyresgästen frånträda avtalet

sedan denna tid gått ut, får han uppsäga avtalet att upphöra på den

fardag som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.

Om hyresgäst som hyrt bostadslägenhet avlider före hyrestidens utgång,

får dödsboet uppsäga avtalet inom en månad från dödsfallet. Avtalet "upphör

att gälla en månad efter uppsägningen. Har bostadslägenhet hyrts av

makar gemensamt och avlider den ena av makarna, tillkommer den rätt

som nu angivits dödsboet och den efterlevande maken i förening.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, äger vid dennes död hans

make inträda som hyresgäst under sin livstid, om äktenskapet hade ingåtts

innan avtalet slöts och annat ej avtalats. Ingår den efterlevande maken

nytt äktenskap, får hyresvärden dock uppsäga avtalet att upphöra tidigast

på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.

När avtalet upphör att gälla på grund av hyresgästens eller den efterlevande

makens död, skall lägenheten avträdas på den fardag som infaller

närmast efter en månad från dödsfallet.

6 §.

Uppsäges hyresavtal av orsak som anges i 11—14 eller 16—19 §, upphör

det genast att gälla. Detsamma gäller i fall som anges i 42 §, om ej annat

följer av 44 §.

Om hyresavtal uppsäges av annan orsak som enligt detta kapitel ger

hyresvärd eller hyresgäst rätt att frånträda avtalet, äger bestämmelserna

i 3 § andra stycket och 4 § andra stycket om uppsägningstid och tid för

avtals upphörande motsvarande tillämpning, om ej annat föreskrivits.

Sker uppsägning innan hyresgästen tillträtt lägenheten, upphör avtalet

dock genast att gälla.

7 §•

Infaller dag då lägenhet enligt lag eller avtal skall tillträdas eller avträdas

på söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller avträde i stället

ske nästa söckendag.

Den som har att avträda lägenhet skall senast klockan 12 avträdesaagen

hålla lägenheten tillgänglig för den som skall tillträda den. Omfattar lägenhet

som helt eller delvis är uthyrd till bostad minst två rum som är

avsedda för bostadsändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas tillgänglig

klockan 12 föregående dag eller, om denna är söndag eller annan

allmän helgdag, klockan 8 avträdesdagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej, om annat avtalats.

8 §.

Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet varat längre än

nio månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Uppsägningen

behöver dock ej vara skriftlig, om hyresgästen lämnar skriftligt

erkännande om uppsägningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

7

Bestämmelserna i 33 kap. 16—19 §§ rättegångsbalken om delgivning äger

motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Uppsägning får ske hos

den som är behörig att mottaga hyra på hyresvärdens vägnar.

Träffas ej den som sökes för uppsägning i sitt hemvist, får uppsägningen

sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett

exemplar av uppsägningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes

bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver

rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där.

Påträffas icke någon Som nu angivits, skall uppsägningen i stället läggas

i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad nu

angivits blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt

hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som äger mottaga uppsägning

för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och Inrikes

Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att hyresförhållande skall upphöra och

ansökan om vräkning av hyresgäst gäller som uppsägning när delgivning

skett i behörig ordning.

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten

9 §•

På tillträdesdagen skall hyresvärden, om ej annat avtalats, tillhandahålla

lägenheten i sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten

är full brukbar för det avsedda ändamålet.

10 §.

Blir lägenheten före den avtalade tidpunkten för tillträdet så förstörd

att den ej kan användas för det avsedda ändamålet, förfaller avtalet. Är

hyresvärden vållande till händelsen eller lämnar han ej utan dröjsmål

hyresgästen meddelande om denna, har hyresgästen rätt till ersättning

för skada.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

förbud mot att använda lägenheten för det avsedda ändamålet,

förfaller avtalet, även om beslutet ej vunnit laga kraft. Beror det förhållande

som föranlett myndighetens beslut på försummelse av hyresvärden

eller lämnar denne ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om beslutet,

har hyresgästen rätt till ersättning för skada.

11 §•

Uppkommer före hyrestidens början ringare skada på lägenheten än

som anges i 10 § första stycket och är skadan ej avhjälpt när lägenheten

skall tillträdas eller är lägenheten eljest, i annat fall än som avses i 13 §,

på tillträdesdagen icke i det skick som hyresgästen äger fordra, får han

avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad, om hyresvärden underlåter

att på tillsägelse ombesörja åtgärden så snart det kan ske. Kan bristen ej

avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att efter tillsägelse

ombesörja åtgärden så snart det kan ske, får hyresgästen uppsäga avtalet.

Uppsägning får dock ske endast om bristen är av väsentlig betydelse. Sedan

bristen blivit avhjälpt av hyresvärden får avtalet ej uppsägas. För den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

tid lägenheten är i bristfälligt skick har hyresgästen rätt till skälig nedsättning

i hyran.

I fall som avses i första stycket har hyresgästen även rätt till ersättning

för skada, om hyresvärden ej visar att bristen icke beror på hans försummelse.

Första och andra styckena äger tillämpning även när lägenheten uthyrts

i befintligt skick, om lägenheten icke är i sådant skick som anges i

9 § och hyresgästen ej vid avtalets ingående ägde kännedom om bristen

eller kunnat upptäcka den med vanlig uppmärksamhet.

12 §.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet

beslut varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyresgästen

eller denne på annat sätt lider intrång i sin nyttjanderätt, har han

rätt till skälig nedsättning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränkning

i nyttj anderätten, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om beslutet

ej vunnit laga kraft. I fråga om ersättning för skada äger 10 § andra stycket

motsvarande tillämpning.

13 §.

Avser hyresavtalet lägenhet som icke färdigställts vid avtalets ingående

och är lägenheten ännu ej i färdigt skick när tillträde skall ske, har hyresgästen

rätt till skälig nedsättning i hyran och sådan rätt att uppsäga

avtalet som anges ill §. Uppsägning får ske även före den avtalade tidpunkten

för tillträde, om det är uppenbart att lägenheten på tillträdesdagen

ej kan användas för det avsedda ändamålet.

Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om hyresvärden ej

visar att dröjsmålet icke beror på hans försummelse.

14 §.

År lägenheten ej utrymd i rätt tid av den som skall avflytta, har hyresgästen

rätt till skälig nedsättning i hyran för den tid han ej kan nyttja

lägenheten eller del därav. Undanröjes hindret icke genast efter det hyresvärden

underrättats om förhållandet, äger bestämmelserna i 11 § om rätt

för hyresgästen att uppsäga avtalet på grund av brist i lägenheten motsvarande

tillämpning. Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada,

om hyresvärden ej visar att hindret icke beror på hans försummelse.

15 §.

Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som

anges i 9 §, om ej annat avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden

i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning

och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring

genom ålder och bruk. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller dock

vad som sagts nu endast om annat ej avtalats.

16 §.

Skadas lägenheten under hyrestiden och är hyresgästen ej ansvarig för

skadan eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet enligt 15 §

andra stycket eller uppstår på annat sätt utan hyresgästens vållande hinder

eller men i nyttj anderätten, äger 10—12 §§ motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 9

sgälleJ’ °? 11nynd''shet under hyrestiden meddelar beslut som

JTf®8.1 j° § a.nd5a stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit anledning

till det, dock ej forran beslutet länder till efterrättelse 8 8

. hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om

inskränkning 1 ratten att enligt första stycket erhålla nedsättning i hyran

Sfn«nd<£ t f1-- mZ 1 nytt j anderätten till följd av att hyresvärden låter

Lfora arbete för att satta lagenheten i avtalat skick eller för att utföra

sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat

arbete som särskilt anges i avtalet. 8

17 §•

Bestammdserna om skada eller brist på lägenheten äger motsvarande

tdlampmng, om ohyra förekommer i lägenheten till men för hyresgästen.

fråga om bostadslägenhet som utgör del av hus är hyresvärden skyldig

att vidtaga tjanliga åtgärder för att utrota ohyra, även om hyresgästen

ar ansvarig för att sådan förekommer i lägenheten. Är hyresgästen utan

ansvar för ohyran, har han rätt till ersättning för nödvändig kostnad som

åsamkas honom genom åtgärd för att utrota ohyran.

18 §.

Om någon del av lägenheten frångår hyresgästen enligt 1 kap. 3, 5 eller

r tf ihan skällg nedsättning i hyran och ersättning för skada

enhgt l kap. Hyresgästen har även sådan rätt att uppsäga avtalet som

anges 1 11 §, om han var i god tro när avtalet träffades.

19 §.

Är bostadslägenhet så beskaffad att det är förenat med uppenbar våda

för inneboendes halsa att använda lägenheten och avhjälper hyresvärden

ej gisten genast efter tillsägelse, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om

han icke har rätt till det enligt annan bestämmelse.

Betalning av hyra m. m.

2° §.

Har avtal ej traffats om tiden för betalning av hyra som skall utgå i

pengar, skall hyran betalas senast sista söckendagen före varje kalendermånads

början eller, om hyran beräknas för kortare tid än en månad senast

sista sockendagen före början av den tid för vilken hyran beräknas.

For bostadslägenhet som omfattar högst fyra rum, varvid kök räknas som

rum, far dock den hyra som belöper på annan kalendermånad än den

betalas senast sista söckendagen före månadens början, även om avtal

traffats om tidigare förfallodag.

Hyran skall betalas i hyresvärdens hemvist eller på annan plats som

anvisas av honom. Betalning får alltid ske genom postanvisning, postgiro

eller bankgiro. Skall hyran betalas på ort utom riket, är hyresvärden skyldig

att svara för de särskilda kostnader detta medför.

Har hyran sänts till hyresvärden från postanstalt inom riket genom

postanvisning eller inbetalningskort till hyresvärdens postgirokonto eller

har innehavare av sådant konto betalat hyran till hyresvärden genom giroeller

utbetalningskort, anses hyran ha kommit hyresvärden till handa den

dag då postanvisningen eller inbetalningskortet lämnades på postanstalten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

eller giro- eller utbetalningskortet inkom till postgirokontoret. Vid betalning

av hyra genom bankgiro på bankkontor inom riket anses hyran ha

kommit hyresvärden till handa den dag då betalningsuppdraget mottogs

av bankkontoret.

2 kap. 45—48 §§ äger motsvarande tillämpning på hyresavtal.

21 §.

Anser hyresgästen, att han enligt 11—14, 16—18 eller 26 § har rätt till

nedsättning i hyran eller ersättning för skada eller för avhjälpande av brist

eller att han har annan motfordran hos hyresvärden, och vill hyresgästen

avdraga motsvarande belopp på hyra som utgår i pengar, får han nedsätta

beloppet hos överexekutor. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning,

när det råder tvist om storleken av hyra som skall utgå i pengar men ej är

till beloppet bestämd i avtalet.

När hyresgästen enligt första stycket nedsätter belopp hos överexekutor,

skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om hyresförhållandet,

förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens beskaffenhet

samt ställa pant eller borgen, som överexekutor finner skälig, för den kostnad

för beloppets utfående som kan tillskyndas hyresvärden och för ränta

på beloppet.

Har hyresgästen sålunda nedsatt hyra hos överexekutor, får hyresvärden

icke göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att det nedsatta

beloppet ej betalats till honom.

22 §.

Överexekutor skall ofördröj ligen underrätta hyresvärden i rekommenderat

brev om nedsättning enligt 21 §.

Visar hyresvärden ej inom tre manader från det beloppet förfallit till

betalning och underrättelse om nedsättningen sänts till honom att han

träffat överenskommelse med hyresgästen om att få lyfta beloppet dier

att han väckt talan därom mot hyresgästen, har denne rätt att återfå beloppet.

Har hyresvärden väckt talan inom angiven tid, får nedsatt belopp

ej lyftas, förrän hyresvärdens talan blivit slutligt avgjord.

Nedsatt belopp skall ofördröjligen insättas i bank mot ränta. Räntan

skall betalas till den som får lyfta det nedsatta beloppet.

Hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten

23 §.

Hyresgästen får icke använda lägenheten för annat ändamål än det avsedda.

Hyresvärden får dock icke åberopa avvikelse som är utan betydelse

för honom.

24 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill

hör. Han är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom hans

vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör till

hans husfolk eller gäster eller av annan som han inrymt i lägenheten eller

som där utför arbete för hans räkning. För brandskada som han själv

icke vållat är han dock ansvarig endast om han brustit i den omsorg och

tillsyn som han bort iakttaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 ) ]

Uppkommerskada eller visar sig brist som ofördröjligen måste avhjälpas

för att allvarlig olagenhet icke skall uppstå, är hyresgästen skyldig att

genast lamna hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Är hvresgasten

och hans husfolk borta när skadan uppkommer eller bristen visar

sig och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle att vid behov komma

in i lagenheten under bortovaron, är det dock, om lägenheten utgör del av

hus, tillräckligt att hyresgästen omedelbart efter återkomsten lämnar hvresvardcn

meddelande om skadan eller bristen. Meddelande om annan skada

eller brist an sådan som angivits förut i detta stycke skall lämnas hyresvärden

utan oskäligt dröjsmål. Försummar hyresgästen att underrätta

hyresvärden enligt vad som föreskrives i detta stycke, är han ansvarig för

skada som foranledes av hans försummelse.

Bestämmelserna i första och andra styckena om skada eller brist äger

motsvarande tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten.

Har hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåtit hyresrätten

eller åt annan upplåtit rätt att begagna lägenheten, är hyresgästen

ansvarig tor skada som den nye innehavaren skolat ersätta enligt första

andra eller tredje stycket, om lägenheten hade varit förhyrd av honom.

Har i fråga om lägenhet som upplåtits för att helt eller delvis användas

tor annat ändamål än bostad, träffats avtal, varigenom hyresgästens ansvar

utsträckes utöver vad som föreskrives i första—fjärde styckena gäller

det. ö

25 §.

Hyresgästen är skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt

som fordras for att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten

Hyresgasten skall hålla noggrann tillsyn över att vad som sålunda åligger

honom själv iakttages även av dem för vilka han svarar enligt 24 6 första

stycket.

Gods som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med

ohyra får icke införas i lägenheten.

26 §.

Hyresvärden äger utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för att

utöva nodig tillsyn eller utföra förbättringsarbete som ej kan uppskjutas

utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen skyldig

att låta den visas på lämplig tid.

„ Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten

låta utföra mindre brådskande förbättringsarbete som icke vållar väsentligt

hinder eller men i nyttj anderätten. Sådant arbete får dock ej utan hyresgastens

medgivande utföras under sista månaden av hyresförhållandets

bestånd. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgästen

inom en vecka från det att han erhöll meddelande därom uppsäga avtalet

till upphörande på den fardag som inträffar närmast efter sex månader

från uppsägningen. Sådant arbete får icke utan hyresgästens medgivande

påbörjas förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestämmelserna

i detta stycke gäller ej arbete som hyresvärden utfäst sig att utföra

åt hyresgästen.

I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse att

hyresgästen ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt. Skada som

åsamkas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas

av hyresvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år i967

Hyresgästen är skyldig att tåla inskränkningar i nyttj anderätten, som

föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även

om den av honom hyrda lägenheten icke besväras av ohyra. 17 § äger

därvid motsvarande tillämpning.

27 §.

Underlåter hyresgästen att bereda hyresvärden tillträde till lägenheten

när denne enligt 26 § har rätt därtill, äger överexekutor förordna om

handräckning. I fråga om sådan handräckning gäller bestämmelserna om

handräckning enligt 191 § utsökningslagen.

Pant eller borgen

28 §.

Är pant eller borgen ställd för hyresavtalets fullgörande och försämras

säkerheten, är hyresgästen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet

med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad,

har hyresvärden rätt att uppsäga avtalet. I fråga om bostadslägenhet får

dock hyresvärden uppsäga avtalet endast om det är av väsentlig betydelse

för hyresvärden att sådan säkerhet ställes och det icke är obilligt mot

hyresgästen att hyresförhållandet upplöses.

Överlåtelse av fastigheten samt utmätning och konkurs

29 §.

Överlåtes fastigheten sedan hyresgästen tillträtt lägenheten, gäller hyresavtalet

utan särskilt förbehåll mot den nye ägaren, om avtalet bär upprättats

skriftligen. Är avtalet icke skriftligt och vill den nye ägaren ej låta

avtalet gälla, åligger det honom att uppsäga avtalet inom tre månader

efter det att överlåtelsen skedde. I annat fall gäller avtalet mot honom.

2 kap. 29 § äger mosvarande tillämpning på hyresavtal som upprättats

skriftligen.

I övrigt äger 2 kap. 30 och 31 §§ motsvarande tillämpning. På hyresbelopp

som förfaller till betalning mer än sex månader efter det att hyresgästen

fick kännedom om överlåtelsen får han dock icke avräkna fordran

hos den förre ägaren. Ej heller får han i fråga om sådant belopp åberopa

uppgörelse med den förre ägaren, om ej den nye ägaren hade kännedom

om uppgörelsen när överlåtelsen skedde.

30 §.

Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om verkan av att före tillträdesdagen fastighet

utmätes, intecknad fordran fastställes till betalning ur fastigheten,

jordägaren försättes i konkurs eller talan väckes om aterköp av fastigheten

äger motsvarande tillämpning i fråga om hyra.

31 §■

Försätts hyresgästen i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. I fråga

om konkursboets ansvarighet för att avtalet fullgöres äger 2 kap. 33 § motsvarande

tillämpning.

Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar, är hyresgästen

skyldig att på anfordran ställa sådan säkerhet för avtalets fullgörande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Ställes ej säkerhet senast dagen

efter det säkerheten fordrades, får hyresvärden uppsäga avtalet.

Uppsäges avtalet enligt första eller andra stycket, har hyresvärden rätt

till ersättning för skada.

Överlåtelse av hyresrätten

32 §.

Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke,

om ej annat följer av 33—36 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked

inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen uppsäga

hyresavtalet.

33 §.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen

användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans

make, tillagts maken genom bodelning eller skifte i anledning av boskillnad,

hemskillnad, äktenskapsskillnad, äktenskapets återgång eller hyresgästens

död, får maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer

även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tillagts

hyresgästens make enligt första stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo

ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte

hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som

hänför sig till tiden före underrättelsen.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten

hyrts av makar gemensamt.

34 §.

Hyresgäst, som ej är i tillfälle att använda bostadslägenhet för återstående

hyrestid, får överlåta hyresrätten till närstående som varaktigt sammanbor

med honom, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen.

Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen.

fFörsta stycket äger motsvarande tillämpning om hyresgästen dör under

hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare

eller annan hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

35 §.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får hyresgästen överlåta

hyresrätten till bostadslägenhet i syfte att genom byte erhålla bostad i annan

under hyres- eller bostadsrätt upplåten lägenhet, om hyresnämnden

lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresgästen

har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan äga rum utan påtaglig

olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten genom

byte och innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock lämnas

endast om synnerliga skäl föreligger.

Första stycket gäller ej, om

1. lägenheten är förhyrd i andra hand,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens bostad,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

3. lagenheten dr belägen i enfamiljshus som icke är avsett att uthyras

varaktigt eller i tvåfamilj shus, y

4. upplåtaren innehar lägenheten med bostadsrätt,

5. hyresförhållandet ej varat längre än nio månader i följd.

de

Hyresgäst, som hyr lägenhet för att helt eller till väsentlig del använda

den för handel, hantverk, industri eller annan förvärvsverksamhet, får

overlata hyresrätten till den som skall övertaga verksamheten, om hyresnämnden

lamnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas,

å^r?ätreS''nrdT CJ haf be.fogad anledning motsätta sig att hyresrätten

°7» Il j6S‘i hyresSasten innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstand

dock lamnas endast om synnerliga skäl föreligger.

37 §.

Tillstånd som avses i 34, 35 eller 36 § kan förenas med villkor.

38 §‘

Om hyresgästen med samtycke av hyresvärden eller med tillstånd av

hyresnämnden överlåter hyresrätten, är han fri från de skyldigheter som

yresavtalet ålägger honom för tiden efter överlåtelsen, om ej annat villkor

fogas till samtycket eller tillståndet. Den tillträdande hyresgästen svarar

jämte den avtradande för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före

överlåtelsen., om ej annat avtalas med hyresvärden.

Upplåtelse av lägenheten i andra hand

39 §''

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta

lagenheten i dess helhet utom i fall som avses i 40 §.

40 §>

Hyresgäst, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet,

får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden

lamnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresgasten

har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden ej har

befogad anledning att vägra samtycke.

Tillstand enligt första stycket kan begränsas till viss tid och förenas med

villkor.

41 §.

Hyresgästen får ej inrymma utomstående personer i lägenheten, om det

kan medföra men för hyresvärden.

Hyresrättens förverkande

42 §‘

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således berättigad att uppsäga

avtalet,

1. om hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar utöver

två söckendagar efter förfallodagen och annat ej följer av 53 §, dock,

i fall då hyran skall betalas i förskott för längre tid än en månad, endast

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1S67

15

om hyresgästen dröjer med betalning av den på en kalendermånad belöpande

hyran, utöver två söckendagar efter månadens början eller, såvitt angår

hyran för första kalendermånaden under hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2. om hyresgästen ej fullgör arbete eller annan tjänstbarhet som åligger

honom enligt avtalet eller visar tredska vid arbetets utförande,

3. om hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåter hyresrätten

eller upplåter lägenheten i andra hand och ej på tillsägelse vidtager

rättelse utan dröjsmål,

4. om lägenheten användes i strid med 23 eller 41 § och hyresgästen icke

på tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

5. om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överlåtits eller

lägenheten upplåtits, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer

i lägenheten eller genom underlåtenhet att underätta hyresvärden därom

bidrager till att ohyran sprides i fastigheten.

6. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om hyresgästen eller annan,

till vilken hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits, åsidosätter

något av vad som enligt 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande

eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och

rättelse icke utan dröjsmål sker på tillsägelse,

7. om i strid med 26 § tillträde till lägenheten vägras och hyresgästen ej

kan visa giltig ursäkt,

8. om hyresgästen åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver

hans åligganden enligt detta kapitel, och det måste anses vara av synnerlig

vikt för hyresvärden att skyldigheten fullgöres.

Hyresrätten är icke förverkad enligt första stycket, om det som liggen

hyresgästen till last är av endast ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har hyresvärden rätt till ersättning för skada.

43 §.

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 42 § första

stycket 1—4, 6 eller 7 men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av

sin rätt att uppsäga avtalet, kan hyresgästen icke därefter skiljas från lägenheten

på den grunden. Detsamma gäller om hyresvärden icke uppsagt

avtalet inom två månader från det han fick kännedom om förhållande som

avses i 42 § första stycket 5 eller 8 eller hyresvärden icke inom två månader

från det han erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke

under 3 tillsagt hyresgästen att vidtaga rättelse.

44 §.

Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål

med betalning av hyra och har hyresvärden med anledning därav uppsagt

avtalet, får hyresgästen ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten,

om hyran senast tolfte söckendagen från uppsägningen betalas på

sätt som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller nedsättes hos överexekutor

enligt 21 §. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort vad

som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning

icke meddelas, förrän fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Första stycket gäller ej, om skyldighet att flytta inträder inom kortare

tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Rätt till förlängning av hyresavtalet

45 §.

Bestämmelserna i 46—53 §§ gäller för upplåtelse av bostadslägenhet, om

ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i

följd,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens egen bostad,

3. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad

eller förhållande som avses i 28 § föreligger samt annat ej följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit,

att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning,

är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet

varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast

om den godkänts av hyresnämnden. Om make som ej har del i hyresrätten

hade sin hostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller

överenskommelsen mot honom endast om han godtagit den.

46 §.

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet, har hyresgästen rätt till förlängning

av avtalet, utom när

1. hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §

utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa

grunder,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att

hyresavtalet skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet

upphör,

4. huset skall undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart att

hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens

genomförande samt det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet

upphör,

5. lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål och det ej är

obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. hyresavtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamiljshus eller lägenhet som

upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att

förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta,

7. hyresförhållandet beror av sådan anställning i statlig eller kommunal

verksamhet som är förenad med bostadstvång eller av anställning inom

lantbruket eller för skötsel och tillsyn av fastighet eller av annan anställning,

om den är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga

över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare, samt anställningen

har upphört,

8. hyresförhållandet beror av annan anställning som upphört och det ej

är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör samt, om

hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden har synnerliga skäl

för att upplösa hyresförhållandet,

9. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest

är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträder

endast en del av lägenheten och hyresavtalet lämpligen kan förlängas

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 17

såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder av vad som

sagts tidigare i paragrafen rätt till sådan förlängning.

47 §.

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av uppsägning,

som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet,

som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av

hyresavtalet, är medhyresgäst berättigad till förlängning, om hyresvärden

skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller

ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §

utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av dessa grunder. Är

medhyresgästen make till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att

hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har han

den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grund

än dröjsmål med betalning av hyra. Detta gäller också när hyresvärden

bringar hyresavtalet att upphöra på grund av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i hyresrätten, uppsäger

hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa det att upphöra

eller om han i annat fall ej har rätt till förlängning av hyresavtalet,

är maken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till förlängning,

såvida hyresvärden skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst. Vad

som sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra

på grund av förverkande eller förhållande som avses i 28 §. Bestämmelserna

i 48—53 §§ om hyresgäst äger tillämpning även i fråga om hyresgästs

make.

Förlänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna

för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat

avtalas med hyresvärden.

48 §.

Vid förlängning av hyresavtal är hyresgästen skyldig att godtaga den

hyra som hyresvärden fordrar. Om hans krav är oskäligt, skall dock hyran

utgå med skäligt belopp. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den

väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet

är likvärdiga. Annat av hyresvärden uppställt villkor skall gälla, om det ej

strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden

skall dock utgöra ett år med tre månaders uppsägningstid, om ej annan hyres-

eller uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare. I den mån

ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall samma villkor som förut gälla.

1 ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller skall vid tillämpning av

första stycket tredje punkten bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig

med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga

lägenheter i nybyggda bostadshus.

Träffas vid förlängning av hyresavtal överenskommelse om hyran eller

annat villkor, gäller överenskommelsen utan hinder av bestämmelserna i

första och andra styckena.

49 §.

Föreligger tvist om förlängning av hyresavtalet enligt 46 eller 47 § eller

villkor för sådan förlängning, åligger det hyresvärden att skriftligen meddela

hyresgästen att denne, om han icke går med på att flytta, har att senast

tre veckor efter det att han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 and. Nr 58

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

till hyresnämnden. Meddelandet skall lämnas i den ordning som enligt 8 §

gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 § tredje stycket tredje punkten

gäller dock ej. J 1

Om hyresvärden fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket, har

den som fordrar förlängning att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom

den i första stycket avsedda tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten till

förlängning av hyresavtalet.

50 §.

Är fråga om förlängning av hyresavtalet ännu ej avgjord när hyrestiden

går ut, har hyresgästen rätt att kvarbo i lägenheten, till dess frågan är

slutligt avgjord. För tid som hyresgästen sålunda kvarbor i lägenheten

skall de förut gällande hyresvillkoren tillämpas i avbidan på att de slutliga

hyresvillkoren för samma tid blir bestämda.

51 §.

Bifalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall villkoren

för den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §.

Dom eller beslut varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal

om fortsatt förhyrning.

52 §.

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, får i beslutet

eller domen skäligt uppskov med avflyttningen medges, om hyresvärden

eller hyresgästen begär det. Är hyresrätten förverkad eller kan hyresavtalet

uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att

upphöra på någon av dessa grunder eller är rätten till förlängning förfallen,

får på begäran av hyresgästen uppskov dock medges endast om hyresvärden

samtycker till det.

Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller medges uppskov med avflyttningen,

skall hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen

fastställas enligt 48 §.

53 §.

Skall hyresgäst utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut,

är hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det

överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då

den högre hyran fastställdes. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att

flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter

nämnda dag. På det överskjutande beloppet skall hyresgästen betala sex

procent ränta som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den

förut utgående hyran.

Prövning av förstagångshyra i vissa orter

54 §.

Konungen äger förordna, att 55 § skall tillämpas i ort där särskild uppmärksamhet

är påkallad till förekommande av sådan hyresstegring för bostadslägenhet

som icke är godtagbar från samhällssynpunkt.

55 §.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får hyresvärd eller hyresgäst

begära att hyresnämnden prövar hyra som avtalats vid lägenhetens

upplåtande till hyresgästen eller därefter innan hyresförhållandet varat

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

19

längre än nio månader i följd (förstagångshyra). Detta gäller dock icke

lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad.

Vid prövning enligt första stycket äger 48 § motsvarande tillämpning.

Nedsättes förstagångshyra, skall den lägre hyran gälla från och med månaden

närmast efter den då prövning av hyran påkallades.

Begäres ej prövning av förstagångshyra inom ett år från det hyresförhållandet

började, är rätten till sådan prövning förlorad.

Rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upphörande in. in.

56 §.

Bestämmelserna i 57—60 §§ gäller för upplåtelse av annan lägenhet än

bostadslägenhet, om ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i

följd,

2. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad

eller förhållande som avses i 28 § föreligger.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit

om villkor som strider mot 57—60 §, är överenskommelsen gällande.

Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet varat längre

än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden.

57 §.

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyresförhållandet

eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd på den

grund att hyresvärden för förlängning kräver hyra som ej är skälig eller

uppställer annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden eller

eljest är obilligt, skall han i skälig omfattning ersätta hyresgästen dennes

förlust på grund av hyresförhållandets upphörande, om ej

1. hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke skäligen

kan fordras att hyresvärden förlänger hyresförhållandet,

2. huset skall rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen

uppenbarligen icke kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet

för ombyggnadens genomförande samt därjämte antingen hyresvärden

anvisar annan lägenhet med vilken hyresgästen skäligen kan åtnöjas eller

hyresavtalet innehåller villkor om att hyresförhållandet skall upphöra på

grund av rivning eller ombyggnad av huset och rivningen eller ombyggnaden

skall påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst,

3. hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.

Förlust för hyresgästen som äger samband med att denne bekostat ändring

av lägenheten skall beaktas vid ersättningens bestämmande endast om

hyresvärden samtyckt till ändringen eller hyresgästen träffat hyresavtalet

under förutsättning att han skulle få utföra ändringen. Förlusten beräknas

i sådant fall högst till det belopp varmed lägenheten genom ändringen ökat

i värde som hyreslägenhet.

58 §.

Om hyresgästen icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar hyresvärden

att han önskar behålla lägenheten, är hans rätt till ersättning

enligt 57 § förfallen. Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

har hyresvärden att inom tre veckor från det att meddelandet lämnades

underrätta hyresgästen om de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet

eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Underlåter

han detta, har hyresgästen rätt till ersättning för förlust som

avses i 57 §.

Hyresgästens meddelande enligt första stycket skall lämnas i den ordning

som enligt 8 § gäller för uppsägning.

59 §.

Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning som gjorts av hyresvärden

och har hyresgästen behov av uppskov med avflyttningen, får

hyresnämnden före hyrestidens utgång på begäran av hyresgästen medge

denne sådant uppskov under skälig tid, dock högst ett år.

Uppskov enligt första stycket får ej medges, om hyresvärden eller annan

därigenom skulle tillskyndas betydande skada eller olägenhet eller

om hyresgästen med hänsyn till tidpunkten för uppsägningen erhållit tillräckligt

rådrum med avflyttningen.

Medges uppskov enligt första stycket, skall hyresnämnden fastställa skäliga

hyresvillkor för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen.

60 §.

I mål om ersättning enligt 57 eller 58 § äger rätten på yrkande av hyresgästen,

om hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning eller sådan

skyldighet fastställts genom dom som vunnit laga kraft, förplikta hyresvärden

att utge förskott i avräkning på den ersättning som kan komma att

bestämmas.

Första stycket äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förskottet

blir obetydligt. Har beslut i fråga om förskott meddelats, får nytt yrkande

om förskott ej upptagas till prövning förrän tre månader förflutit sedan

det föregående beslutet vann laga kraft.

Beslut i fråga om förskott får meddelas utan huvudförhandling. Innan

beslut meddelas, skall parterna erhålla tillfälle att yttra sig. Mot beslut som

meddelats under rättegången skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut

får talan ej föras.

Har hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt bestämda

ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det överskjutande

beloppet jämte sex procent ränta från dagen för beloppets mottagande.

Särskilda bestämmelser

61 §.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund

av hyresförhållande, skall väcka talan därom inom två år från det hyresgästen

avträdde lägenheten. Iakttages ej denna tid, är rätten till talan förlorad,

om ej annat överenskommits. Har den ena parten väckt talan i rätt

tid, har den andra parten rätt till kvittning, fastän hans rätt till talan är

förlorad.

62 §.

Beror fråga om förlängning av hyresavtal på prövning av rätten, får

denna, utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke in
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

21

trätt, i samband med nämnda frågas avgörande till prövning upptaga talan

av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta.

63 §.

Är sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 eller 58 § avsänt

i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden

anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäller beträffande

sådant meddelande från hyresgästen som avses i 11, 14, 19, 24 eller

33 §. I fall som avses i 24 § är det dock till fyllest att meddelandet är avsänt

på annat ändamålsenligt sätt.

64 §.

Skulle tillämpning av hyresvillkor uppenbarligen strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara otillbörlig, får villkoret jämkas eller

lämnas utan avseende.

65 §.

Har någon utnyttjat annans trångmål i följd av det allmänna läget på

bostadsmarknaden till att uppställa villkor om särskilt vederlag för upplåtelse

av bostadslägenhet i ort, där förordnande enligt 54 § gäller, eller

för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet, gäller ej villkoret, och är

han skyldig att återbära vad han mottagit. Talan om återbäring skall väckas

inom ett år från det vederlaget mottogs. Iakttages ej denna tid, är

rätten till talan förlorad.

66 §.

För hyra, som är förfallen till betalning eller skall betalas inom de närmaste

sex månaderna, har hyresvärden rätt att kvarhålla så mycket av hyresgästen

tillhöriga lösören inom fastigheten som svarar mot hans fordran,

till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Egendom som enligt

65 § utsökningslagen skall undantagas från utmätning får dock ej kvarhållas.

67 §.

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst att framtida tvist med anledning

av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän utan förbehåll

om rätt för parterna att klandra skiljedomen får ej göras gällande

i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten,

nedsättning av förstagångshyra* fastställande av hyresvillkor eller

ersättning enligt 57 eller 58 §. I övrigt gäller skiljeavtalet ej såvitt därigenom

skiljemän utsetts i avtalet eller bestämmelse meddelats om skiljemännens

antal eller om sättet för deras utseende eller beträffande förfarandet

vid skiljenämnden. I berörda hänseenden skall lagen den 14 juni

1929 (nr 145) om skiljemän tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock icke

hinder för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden till skiljenämnd eller bestämma

den tid inom vilken skiljemannaåtgärden skall vara avslutad kortare

än den tid om sex månader som anges i nämnda lag.

68 §.

överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av

anställning gäller mot hyresgästen eller den som äger träda i hyresgästens

ställe fastän överenskommelsen strider mot bestämmelse i 33—35, 40, 46,

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

47, 49—55 eller 67 §, om den har formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan

slutits eller godkänts av organisation som enligt lagen den It

september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt är att anse

såsom huvudorganisation.

Förfarandet i hyrestvister

69 §.

I varje län skall finnas en hyresnämnd. Konungen äger dock bestämma,

att annat område än län skall utgöra verksamhetsområde för hyresnämnd.

70 §.

Hyresnämnd har till uppgift att medla i hyrestvister samt att pröva frågor

enligt 49 och 55 §§ och övriga frågor som enligt detta kapitel ankommer

på nämnden. Nämnden kan även vara skiljenämnd i hyrestvister. Närmare

bestämmelser om hyresnämnd meddelas i särskild lag.

71 §.

Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga som avses i 34—36, 40,

49 eller 55 §, äger parten klandra beslutet genom att väcka talan mot andra

parten inom tre veckor från det parten erhöll del av beslutet. Klandras icke

beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i ärende enligt 45, 56 eller 59 § får ej klandras.

72 §.

Hyrestvist, som ej enligt 70 § ankommer på hyresnämnds prövning och

ej heller rör kollektivavtal, skall, om icke Konungen bestämmer annat,

upptagas av rätten för den stad som är säte för länsstyrelsen i det län där

fastigheten är belägen. Klandertalan som avses i 71 § upptages, om den rör

kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av domstol som nyss

nämnts.

73 §.

Talan får ej föras mot underrätts dom i fråga om tillstånd som avses i

34—36 eller 40 § eller i fråga om fastställelse av hyresvillkor och ej heller

mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller fastställelse

av hyresvillkor.

74 §.

I hyrestvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera parten svara för sin

rättegångskostnad i underrätten, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 §

rättegångsbalken.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Genom lagen upphäves

lagen den 22 juni 1939 (nr 366) om medling i hyrestvister.

2. Lagen äger ej tillämpning på hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande,

om icke annat följer av vad som sägs nedan.

3. Bestämmelserna i 3 kap. 1, 3, 4, 8, 33, 45—53, 56—59 och 61 §§ skall

från och med dagen för lagens ikraftträdande tillämpas även på avtal som

slutits dessförinnan. De närmare föreskrifter som behövs för att de nya bestämmelserna

skall kunna vinna tillämpning meddelas av Konungen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

4. Är hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande träffat på obestämd

tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen

att uppsäga avtalet och sker ej, sedan lagen trätt i kraft, uppsägning

till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kunnat frånträdas,

skall lagen tillämpas på avtalet från nämnda tid. Detsamma gäller,

om uppsägning sker men förlängning av avtalet kommer till stånd.

5. Lagen skall från och med den 1 januari 1974 tillämpas på hyresavtal

som slutits före lagens ikraftträdande och som alltjämt gäller nämnda dag.

6. Har hyresgäst avlidit före lagens ikraftträdande eller har hans äktenskap

gått åter eller boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits

dessförinnan, äger äldre lag alltjämt tillämpning i fråga om dödsboets

och efterlevande makes rätt att uppsäga avtalet eller sätta annan i sitt

ställe samt makes rätt att övertaga lägenhet som genom bodelning eller

skifte tillagts honom.

7. I fråga om hyresavtal, som upphört att gälla före lagens ikraftträdande,

skall äldre lag tillämpas vid beräkning av den tid inom vilken hyresvärd eller

hyresgäst har att vid talans förlust göra fordringsanspråk på grund av

hyresförhållandet gällande.

8. Vid tillämpning av 3 kap. 48 § skall andra stycket nedan iakttagas

a) till och med den 31 december 1972 beträffande fastighet inom någon

av följande kommuner, nämligen Stockholm, Boo, Botkyrka, Danderyd,

Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna,

Solna, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands-Väsby, Vaxholm, Västerhaninge,

Österhaninge och Österåker samt Göteborg, Kungälv, Kållered,

Lerum, Mölndal, Nödinge, Partilie och Råda ävensom Malmö, Burlöv, Lomma

och Lund,

b) till och med den 31 december 1970 beträffande fastighet i annan ort,

om förordnande enligt 3 kap. 54 § gäller för den orten.

Understiger den hyra som utgår vid hyrestidens slut hyran för lägenheter

som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga, är hyresgästen icke skyldig

att godtaga högre höjning av hyran än som motsvarar skälig andel av

skillnaden mellan utgående hyra och hyran för likvärdiga lägenheter. Andelens

storlek skall bestämmas så att lägenhetens hyra vid övergångstidens

slut är anpassad till hyran för likvärdiga lägenheter.

9. Hyrestvist, vari talan väckts före denna lags ikraftträdande, skall behandlas

enligt äldre lag.

10. Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen

tillämpas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m„

vilken enligt lag den 16 december 1966 (nr 673) gäller till och med den 30

juni 1968, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1968.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 januari

1968 uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 juni 1968, får framställning

som avses i 7 § göras senast den 15 januari 1968 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat att han ej

önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden

lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 januari 1968 lämnat meddelande som avses i

8 a § femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 juni

1968, får framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 januari

1968.

Konungen äger meddela särskilda bestämmelser om handläggningen efter

den 31 december 1968 av ärenden, på vilka lagen om hyresreglering m. m.

fortfarande skall tillämpas.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 16 december

1966 (nr 674) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1968.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 16 december 1966

(nr 675) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1968.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

25

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 16 december

1966 (nr 676) gäller till och med den 30 juni 1968, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1969.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 22 juni 1928 om kollektivavtal1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Avtal mellan — — —- — — -—- ock gällande.

Såsom arbetare — ------— enligt lagen.

Beträffande kollektivavtal-------—■ lag stadgas.

Om avtal enligt första stycket avser

villkor i fråga om hyresförhållande

som beror av anställning,

äger avtalet i denna del verkan som

kollektivavtal endast i den mån det

gäller fråga som avses i 3 kap. 33—

35, 40, 46—55 eller 67 § lagen den

14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom och under

förutsättning att det på arbetstagarsidan

slutits eller godkänts av

organisation som enligt lagen den 11

september 1936 (nr 506) om förenings-

och förhandlingsrätt är att

anse såsom huvudorganisation.

Bestämmelser i------deras medlemmar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1945:158.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 19 och 17 §§ rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

10

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt till

servitut eller annan särskild rätt till

egendomen eller om besittning av

egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är. Lag

samma vare, om tvisten rör skyldighet

för ägare eller innehavare av

egendomen att fullgöra något, som

åligger honom i denna egenskap,

eller, då nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om arrende, hyra, hävd,

byggnads underhåll, nybyggnad eller

annat dylikt.

Ligger fastigheten

4. tvist, som avses i 9 eller 10 §

eller eljest enligt lag skall upptagas

av domstol, som där sägs, om Hästen

väckes vid annan domstol;

5. äktenskapsmål;-----

Ej heller--- —------

Yrkande om — —-------

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt

till fast egendom, om rätt

till servitut eller annan särskild rätt

till egendomen eller om besittning

av egendomen skall upptagas av rätten

i den ort, där fastigheten är.

Lag samma vare, om tvisten rör

skyldighet för ägare eller innehavare

av egendomen att fullgöra något,

som åligger honom i denna egenskap,

eller, då nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till egendomen upplåtits,

fråga är om arrende, hävd,

byggnads underhåll, nybyggnad eller

annat dylikt. Vad som sägs i

denna paragraf gäller dock ej hyrestvist.

huvuddelen ligger.

annan domstol;

4. hyrestvist eller tvist, som avses

i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag

skall upptagas av domstol, som där

sägs, om tvisten väckes vid annan

domstol;

- — — av domstol.

- — i 13 §.

samma fordran.

Ej vare

17 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 10 kap. 17 § se 1963:257.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

27

Motioner m. in.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna I: 875 av herr Dahlberg m. fl. samt II: 1082

av herr Svenning m. fl., i vilka motioner hemställts »att riksdagen måtte

besluta om följande lydelse av 45 § femte stycket:

Har hyresvärden och hyresgästen, sedan hyresförhållandet varat längre

än nio månader i följd, i särskilt upprättad handling överenskommit att

hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är överenskommelsen

gällande endast om den godkänts av hyresnämnden.»

2. de likalydande motionerna I: 880 av herrar Gösta Jacobsson och Sveningsson

samt II: 1094 av fru Sundberg och herr Lothigius, i vilka motioner

hemställts »att riksdagen måtte med ändring av det vid propositionen

nr 141 fogade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom besluta att 46 §, punkt 8

skall ha följande lydelse: ''hyresförhållandet beror av annan anställning

som upphört och det ej är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet

upphör samt, om hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden

styrker sitt behov av att upplösa hyresförhållandet för att disponera

bostaden för annan arbetstagare.’»

3. de likalydande motionerna I: 881 av herrar Lundberg och Enarsson

samt II: 1093 av herrar Oskarson och Bengtson i Solna, i vilka motioner

hemställts

»1. att riksdagen vid behandling av proposition nr 141 med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom måtte besluta

a) att hyresnämnds befattning med den föreslagna hyreslagstiftningen

skall begränsas till medlande verksamhet,

b) att talan enligt 73 § må fullföljas till hovrätt i de fall där underrätt

enligt förslaget är sista instans samt i övrigt till högsta domstolen i enlighet

med de allmänna principer som gäller för sådan fullföljd,

c) att delgivning enligt 8 § 3 st. 3 p. även må ske beträffande meddelande

enligt 49 § 1 st. samt

d) att i 35 § orden ''påtaglig olägenhet för hyresvärden’ skall utbytas

mot orden ''om hyresvärden ej har befogad anledning motsätta sig att hyresrätten

överlåtes’;

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

författningsändringar.»

4. de likalydande motionerna I: 882 av herr Werner samt II: 1092 av

herr Nilsson i Gävle m. fl., i vilka motioner hemställts »att riksdagen i an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

ledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 141 måtte besluta antaga de i särskild

bilaga till denna motion föreslagna ändringarna i förslag till Lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom, samt i andra hand — därest riksdagen icke skulle bifalla

ovanstående yrkande — att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition

nr 141 i dess helhet och i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utarbetande

av ett nytt förslag till en ny allmän hyreslag samt för sin del

antaga förslag om utsträckning av giltighetstiden för lagen av den 19 juni

1942 (nr 429) om hyresreglering till och med den 31 december 1969.»

Den i yrkandet angivna bilagan är av följande lydelse:

■»Förslag

till

ändrad Igdelse av Lag angående ändring i vissa delar av lagen av den

14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Propositionen:

35 §.

I ort för vilken förordnande enligt

54 § gäller får hyresgästen

---nio månader i följd.

48 §.

Vid förlängning av hyresavtal är

hyresgästen skyldig att godtaga den

hyra som hyresvärden fordrar. Fordrad

hyra är att anse som oskälig, om

den väsentligt överstiger hyran för

lägenheter som med hänsyn till

bruksvärdet är likvärdiga. Annat av

---i första och andra styckena.

69 §.

I varje län skall finnas en hyresnämnd.

Konungen äger---verk
samhetsområde

för hyresnämnd.

Föreslagen lydelse:

35 §.

Hyresgäst får överlåta hyresrätten

---nio månader i följd.

48 §.

Föreligger icke i fall av förändring

av hyresavtal överenskommelse

mellan hyresmarknadens partorganisationer

gäller den hyra som fastställes

av hyresnämnd i orten såvitt

angår ort med över 10 000 innevånare

eller mindre ort där Konungen

så bestämmer. Hyresnämnd har att

vid fastställande av hyra utgå från

fastighetens drifts- och självkostnader

samt att hyran med hänsyn till

standard och bostadsmiljö ej får

överstiga hyresnivån för jämförliga

lågenheter eller eljest ej är obillig.

Annat av hyresvärden uppställt villkor

skall gälla om det ej strider mot

god sed i hyresförhållandet. Hyrestiden

--- och andra styckena

69 §.

1 varje primärkommun eller kommunblock,

varom Konungen äger att

förordna, skall finnas en hyresnämnd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Propositionen:

70 §.

Hyresnämnd har till uppgift

---i särskild lag.

71 §•

Om part ej godtar hyresnämnds

beslut i fråga som avses i 34—36, 40,

49 eller 55 §§, äger parten---—

får ej klandras.

72 §.

Hyrestvist, som ej enligt 70 § ankommer

—--av domstol som

nyss nämnts.

73 §.

Talan får ej föras mot underrätts

dom---fastställelse av hyres
villkor.

74 §.

I hyrestvist som avses i 49 eller

55 § skall---18 kap. 6 § rätte
gångsbalken.

Föreslagen lydelse:

70 §.

Hyresnämnd har till uppgift att

medla i hyrestvister samt att pröva

frågan enligt 48, 49 och 55 §§ och övriga

frågor som enligt detta kapitel

ankommer på nämnden. Nämnden

kan även vara skiljenämnd i hyrestvister.

Närmare bestämmelser om

hyresnämnd meddelas i lag.

71 §•

Om part ej godtar hyresnämnds

beslut i hyrestvist äger parten klandra

beslutet genom att väcka talan

mot andra parten inom tre veckor

från det parten erhöll del av beslutet.

Klandras icke beslutet inom denna

tid, är parts rätt till talan förlorad.

72 §.

Hyrestvist, som ej enligt 70 § ankommer

på hyresnämnds prövning

och ej heller rör kollektivavtal, skall,

om icke Konungen bestämmer annat,

upptagas av Statens hyresråd.

Klandertalan som avses i 71 § upptages,

om den rör kollektivavtal, av

arbetsdomstolen och i annat fall av

Statens hyresråd som nyss nämnts.

73 §.

Part, som ej godtar hyresnämnds

dom i hyrestvist, äger att klandra

beslutet genom att väcka talan mot

andra parten inom tre veckor från

det parten erhöll del av beslutet hos

Statens hyresråd.

74 §.

I hyrestvist som avses i detta kapitel

skall vardera parten svara för

sina kostnader.

Övergångsbestämmelser.

8. Vid tillämpning---nedan

iakttagas

a) till och med den 31 december

1972 — — —- och Lund.

8. Vid tillämpning---nedan

iakttagas

a) till och med 31 december 1972

beträffande fastighet inom någon

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Propositionen: Föreslagen lydelse:

av följande kommuner, nämligen

Stockholm, Boo, Botkyrka, Danderyd,

Djursholm, Huddinge, Järfälla,

Lidingö, Märsta, Nacka, Nynäshamn,

Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna,

Sundbyberg, Södertälje, Tyresö

---och Lund, samt dessutom

orter med över 30 000 innevånare.»

5. de likalydande motionerna I: 884 av herr Stefanson in. fl. samt II: 1097

av herr Andersson i Örebro m. fl., i vilka motioner hemställts »att med

ändring av vad som i prop. 141/1967 är föreslaget reglerna för besittningsskydd

för kommersiella lokaler i tillämpliga delar utformas enligt vad

som i propositionen föreslås gälla för bostadslokaler.»

6. de likalydande motionerna I: 885 av herr Carl Albert Anderson m. fl.

samt II: 1101 av herr Lindkvist m. fl., i vilka motioner hemställts »att

riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och

förslag till nästa års riksdag om särskild hyresdomstol såsom överinstans

till hyresnämnd i fråga om hyressättning, allt på sätt som i motionen närmare

föreslagits.»

7. de likalydande motionerna I: 886 av herr Carl Albert Anderson m. fl.

samt IT. 1102 av herr Lindkvist m. fl., i vilka motioner hemställts »att

riksdagen måtte besluta

1. att bifalla det yrkande som framställts i motionerna 1:875 av herr

Dahlberg m. fl. och II: 1082 av herr Svenning m. fl angående rätt till förlängning

av hyresavtal;

2. att beträffande 35 §

a) bytesrätten skall gälla inte enbart bristorter utan generellt,

b) treår sregeln skall utgå ur lagtexten, samt

c) möjligheter öppnas för bytesrätt även vid försäljning av småhus till

innehavare av hyresrätt;

3. att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående

a) skyldighet för hyresvärd att, när avtal träffas direkt mellan hyresvärd

och hyresgäst, låta inregistrera avtalet i fråga, samt

b) befogenheter för hyresnämnden att — därest vissa inregistrerade

hyror markant avviker från den i orten gängse hyresnivån — pröva ärendet

utan att någondera parten begärt detta; samt

4. att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna, att Kungl. Maj :t med

största uppmärksamhet följer utvecklingen på hyresmarknaden sedan den

nya lagen trätt i kraft.

Vi hemställer att utskottet måtte utarbeta erforderlig lagtext.»

8. de likalydande motionerna I: 887 av herr Lundström m. fl. samt IT 1103

av fru Nettelbrandt m. fl., i vilka motioner hemställts

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

31

»A. att riksdagen beslutar

1. att de i 8:e punkten av övergångsbestämmelserna angivna övergångstiderna

bestäms till 6 respektive 3 år, dvs. gäller till och med den 31 december

1974 respektive den 31 december 1971,

2. att i övergångsbestämmelserna införes en bestämmelse om möjlighet

till jämkning av alltför betungande hyreshöjningar i bristorterna, därest sådan

möjlighet ej kan anses inrymmas i propositionens lagtext,

3. att vidtaga ovan angivna ändringar i 72 och 73 §§ ny ttj ander ättslagens

3 kapitel samt avslå förslaget till ändringar i rättegångsbalken,

B. att riksdagen uttalar

1. att jämförelseprövningen och tolkningen av begreppet ''väsentligt överstiger’

bör ske på det sätt som ovan angivits,

2. att den nya lagstiftningens verkningar på hyresmarknaden genom

lämplig insamling och bearbetning av statistiska data noga följes.»

9. de likalydande motionerna I: 888 av herr Ferdinand Nilsson m. fl.

samt II: 1098 av herrar Gustafsson i Kårby och Svensson i Vä, i vilka

motioner hemställts »att i prop. nr 141 framlagt förslag till Lag om nyttjanderätt

till fast egendom 3 kap. § 46 punkt 8, avseende undantag från rätt till

förlängt hyresavtal, måtte erhålla följande ändrade lydelse:

8. hyresförhållandet beror av annan anställning som upphört, och det ej

är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör, samt om

hyresförhållandet varat längre än fem år, hyresvärden för underlättande av

angelägen personalanskaffning behöver lägenheten.»

10. de likalydande motionerna I: 889 av herr Yngve Persson samt II: 1099

av herr Ilagnell, i vilka motioner hemställts »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte föreslå sådan komplettering av proposition 141 att fortsatt

hyresreglering av sociala skäl skall fortsätta att gälla för de mindre

lägenheterna i det äldre bostadsbeståndet.»

11. de likalydande motionerna I: 890 av herr Sundin in. fl. samt II: 1100

av herr Hedlund m. fl., i vilka motioner hemställts

»att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 141 måtte besluta

att övergångstiden för hyresregleringens avveckling skall vara sex år för

storstadsregionerna dvs. till utgången av år 1974 och fyra år för övriga berörda

orter dvs. till utgången av år 1972;

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att utvidga området för den

långsammare avvecklingen av hyresregleringen till att omfatta även andra

områden än de tre storstadsregionerna i enlighet med vad i motionen anförts;
att

riksdagen måtte uttala sig angående underhåll av fastigheter i enlighet

med vad i motionen anförts;

att riksdagen måtte besluta om en sådan utformning av bestämmelserna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

för besittningsskydd att lokalhyresgäst erhåller ett lika starkt direkt besittningsskydd

som i propositionen föreslås för bostadshyresgäst; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext.»

12. motionen II: 1083 av fru Holmquist och fru Hörnlund, i vilken motion

hemställts »att i princip samma prövning av skäligheten i hyressättningen

skall gälla även för inackorderingsrum och möblerade lägenheter samt del

(delar) i lägenhet som gäller i den övriga hyresmarknaden och att den föreliggande

lagtexten omarbetas i motionens syfte.»

13. motionen II: 1084 av herr Lundberg, i vilken motion hemställts »att

riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 141 angående

ny hyreslagstiftning; och att nuvarande hyreslagstiftning skall förlängas

till den tidpunkt Kungl. Maj :t kan förelägga riksdagen förslag till

en social och ekonomisk hyreslag samt en slutgiltig lösning av bostads- och

fritidsmarksfrågorna, som har hänsyn till samhällsintresset och de mindre

inkomsttagarnas ekonomi och bostadsbehov.»

14. motionen II: 1104 av herr Tobé, i vilken motion hemställts »att riksdagen

vid behandlingen av proposition nr 141 måtte uttala att ett företags

behov av att få disponera egna bostadslägenheter för sin aktiva personal

skall utgöra sådant synnerligt skäl för uppsägning som anförs i 3 kap. 46 §

punkt 8 i förslaget till ändring av nyttjanderättslagen.»

I samband med propositionen har utskottet även behandlat följande fristående

motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna I: 34 av herr Thure Dahlberg m. fl. samt

II: 46 av herr Svenning m. fl., i vilka motioner hemställts »att riksdagen

måtte besluta om skärpta bestämmelser i avsikt att, till skydd för hyresgästerna,

säkra tillfredsställande underhåll och skötsel av fastighet»;

2. de likalydande motionerna I: 70 av herr Torsten Andersson samt II: 96

av herr Börjesson i Falköping, i vilka motioner hemställts »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om en snar revidering av hyresregleringslagen

vad avser den s. k. obillighetsparagrafen samt att förslag till ny

utformning av lagparagrafen snarast föreläggs riksdagen»;

3. de likalydande motionerna I: 453 av fru Diesen samt II: 575 av fru

Sundberg m. fl., i vilka motioner hemställts »att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t anhålla om att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad i tillämpliga delar måtte äga giltighet även

i de fall då man och kvinna med ett eller flera gemensamma barn sammanbott

i familjebostad utan att äktenskap ingåtts»; samt

4. motionen II: 1002 av herr Lundberg, i vilken motion, som väckts i anledning

av propositionen nr 100 angående riktlinjer för bostadspolitiken

och som här behandlas såvitt den avser hyreslagstiftningen, hemställts att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

33

riksdagen måtte beakta de i motionen anförda synpunkterna »och i målsättningen

uttala sig för en ökad byggenskap av mindre lägenheter på ett ocli

två rum, uttala sig för att söka åstadkomma ett prisstopp för hyror och

att hyresregleringen måtte bibehållas och effektiviseras till dess att vi har

en mättad hyresmarknad».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet, i den

mån redogörelse ej lämnas nedan, till de tryckta motionerna.

I anledning av skrivelsen har följande motioner väckts, nämligen

1. motionerna I: 927 av herrar Dahlén och Sundin samt II: 1143 av herrar

Wedén och Hedlund, i vilka motioner hemställs, »att riksdagen måtte

godkänna propositionen nr 141 samt propositionen nr 171 i förevarande

delar med den ändringen att de i propositionen nr 141 i 8:e punkten av

övergångsbestämmelserna angivna övergångstiderna bestäms till 5 respektive

3 år, dvs. gäller till och med den 31 december 1974 respektive den 31

december 1971 samt med beaktande av vad i övrigt anförs dels i de likalydande

motionerna II: 1103 av fru Nettelbrandt m. fl. och I: 887 av herr

Lundström m. fl., dels i de likalydande motionerna II: 1100 av herr Hedlund

in. fl. och I: 890 av herr Sundin m. fl».

2. motionerna I: 928 av herr Lidgard och II: 1144 av herr Hedin, i vilka

motioner hemställs, att »riksdagen måtte bifalla dels Kungl. Maj :ts proposition

nr 141 med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom m. m. såvitt avser de under

1), 6) och 7) angivna lagförslagen, dels den till riksdagen avlåtna propositionen

nr 171 med förslag till lag om hyresnämnder».

Motionerna har behandlats i detta utlåtande endast såvitt gäller propositionen

nr 141.

Till utskottet har även inkommit ett antal skrifter från enskilda personer

samt från vissa organisationer och sammanslutningar.

I de fristående motionerna 1:34 och 11:46, i vilka som nämnts yrkas

skärpta bestämmelser i fråga om fastigheters underhåll och skötsel, framhålles

bl. a. att förhållandena på hyresmarknaden är sådana att det är angeläget

att likartade vanhävdsbestämmelser som finns i fråga om jordbruksfastigheter

även blir tillämpliga beträffande hyreshus.

Beträffande förevarande motioner har utskottet på sätt föreskrives i § 46

riksdagsordningen inhämtat yttrande från statens hyresråd. På begäran av

utskottet har dessutom Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas

riksförbund avgivit yttranden. Yttrandena har avgivits innan propositionen

om den nya hyreslagstiftningen förelädes riksdagen.

Hyresrådet framhåller endast att problemen bör övervägas i förevarande

sammanhang.

Fastighetsägareförbundet avstyrker motionerna och anför följande.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 58

Kartong (s. 33, råd 20. ’dels’ insattes)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Det torde vara allmänt bekant, att fastighetsägarnas möjligheter att

hålla oförändrad reparationsvolym kraftigt beskars genom införandet av

hyresregleringslagen den 1 jannari 1942. Från lagens tillkomst fram till

1951 medgavs över huvud ingen generell hyreshöjning trots att reparationskostnaderna

under tiden stigit med omkring 130 %. Läget förvärrades under

de närmast följande åren genom reparationskostnadernas fortsatta

stegring och otillräcklig kompensation härför i form av hyreshöjning. Först

genom 1957 års reparationsöverenskommelse mellan Sveriges Fastighetsägareförbund

och Hyresgästernas Riksförbund hröts den olyckliga utvecklingen

och ett något bättre utrymme för reparationer skapades. Systemet

med den generella hyreshöjningen är emellertid klumpigt och kan omöjligen

ge rättvisa i det enskilda fallet, varför ett mycket stort antal fastigheter

alltjämt erhåller för låg kompensation för ökade kostnader.

Trots att det ekonomiska läget alltså varit och fortfarande är bekymmersamt

för fastighetsägarna har hyresgästerna emellertid genom gällande lagstiftning

tillerkänts rätt att kräva fullgott fastighetsunderhåll. Reglerna

härom, för vilka en redogörelse här icke synes påkallad, återfinnas i hälsovårdsstadgan

och i allmänna hyreslagen. Härjämte kan nämnas, att hyresregleringslagen,

som ju alltjämt gäller i de av motionärerna påtalade storstadsregionerna,

innehåller en bestämmelse om sänkning av grundhyra vid

bristande underhåll och då hyresgästers förmåner inskränkts (3 §). Byggnadslagstiftningen

upptar vidare bestämmelser om att byggnad skall underhållas

så att bl. a. sanitär olägenhet och vanprydnad icke uppkommer. Om

fastighetsägare eftersätter sina skyldigheter härvidlag kan byggnadsnämnden

ingripa med vitesförelägganden.

Förbundet säger vidare att det vore önskvärt att alla fastighetsägare i alla

situationer vore fullt kompetenta liksom att alla hyresgäster alltid vore

skötsamma. Ett sådant idealtillstånd kan dock knappast åstadkommas genom

lagstiftning eller ens efter något slag av auktorisation av respektive

part. Lagstiftningen får nöja sig med att giva regler för påföljderna i sådana

fall då parterna brister i sina skyldigheter. Nämnda lagregler torde effektivt

fylla denna funktion. Förbundet hänvisar vidare till hyreslagstiftningssakkunnigas

utredning. Några ändrade regler i berörda avseende har enligt

förbundet icke föreslagits av utredningen. Det torde, framhålles det vidare,

för övrigt finnas all anledning förmoda att den nya hyreslagstiftningen

kommer att medge en friare hyressättning med hyror anpassade till lägenheternas

bruksvärde, ett värde som bestämmes bl. a. med hänsyn till lägenheternas

underhåll och skötsel. I och med att en fri hyresprisbildning kommer

till stånd torde problem av den art motionärerna berört bli allt sällsyntare.

Hyresgästernas riksförbund anser att pågående förslumning inom delar

av fastighetsbeståndet bör uppmärksammas och bli föremål för särskild

utredning. Förbundet anför i anslutning härtill.

Allmänna hyreslagens bestämmelser om fastighetsägares underhållsplikt

och hyresgästers möjlighet att vinna rättelse i fall av eftersatt underhåll

har icke varit föremål för revision på över ett kvarts sekel. Uppenbarligen

har under tiden den allmänna uppfattningen om de krav, som kan

uppställas i nämnda hänseenden, undergått förändringar i takt med de änd
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

rade bostadsvanorna, som bl. a. kan avläsas i den stigande standarden beträffande

nyuppförda lägenheter.

Tiden synes nu vara inne att överse dessa bestämmelser i Allmänna

hyreslagen.

Ingripanden med stöd av byggnads- och hälsovårdslagstiftningen är relativt

sällsynta, bl. a. på grund av bestämmelsernas vaga utformning men

också på grund av den bristande kapacitet, som de kommunala nämnderna

uppvisar på en rad orter och som omöjliggör en kontinuerlig inspektion av

bostadsbeståndet.

Ett problem i sammanhanget är att vissa fastighetsägare är svåranträffbara

för delgivningar och att beslut om vitesföreläggande försvåras på

grund av täta ägarebyten bl. a. genom bulvaner.

Det kan också redovisas fall, där fastighets- och lägenhetsunderhållet

blivit så eftersatt att man kan tala om vanvård av lägenheter och fastigheter.

För att komma till rätta med dessa förhållanden synes det uppslag böra

prövas som motionärerna omnämnt, nämligen en särskild lagstiftning av

liknande karaktär och utformning som Lag den 30 juni 1947 om uppsikt

å jordbruk samt tvångsinlösning av vanhävdad jordbruksegendom.

Utskottet återger härefter vissa avsnitt ur propositionen av intresse för

behandlingen av motionsförslagen.

Allmänna regler

Besittningsskydd inom bostadssektorn

Valet av skyddsform

Departementschefen. Frågan om en i lag tryggad rätt för hyresgästen att

efter den avtalade hyrestidens utgång få hyresförhållandet förlängt har,

särskilt i vad den gäller bostäder, stått i centrum för debatten på det hyresrättsliga

området under större delen av detta århundrade och har utgjort

en huvudfråga i de olika utredningar på området som förekommit sedan

1920-talet. Om man vill söka förklaringen till att denna lagstiftningsfråga

haft sådan aktualitet under lång tid och att den likväl ännu inte bringats

till en tillfredsställande lösning, bör man som utgångspunkt ta de normala

förutsättningarna vid ett hyresavtals tillkomst. Av olika skäl vill parterna

sluta avtalet på endast relativt kort tid, vanligtvis ett år. Från hyresgästens

synpunkt kan det sålunda ofta vara väsentligt att inte vara bunden under

alltför lång tid. Han vill exempelvis ha frihet att byta bosättningsort eller

att skaffa annan bostad som bättre passar till ändrade bostadsbehov. Ur

hyresvärdens synvinkel är det framför allt av betydelse att kunna få en omprövning

till stånd av de avtalade hyresvillkoren. Hyresvärden har också

ett starkt intresse av att ha utrymme för sådana ändrade dispositioner som

en rationell fastighetsförvaltning kräver.

Trots att bägge parter sålunda kan ha skäl att begränsa hyrestiden till en

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

relativt kort period, är det å andra sidan klart att hyresgästen vid förhyrningen

regelmässigt utgår från att han skall få bo kvar i lägenheten om

inte hyresförhållandet av särskilda skäl måste upplösas. Denna förutsättning

är i själva verket av synnerlig betydelse för hyresgästen, och dess

uppfyllande utgör grunden för att han skall känna det oberoende och den

trivsel som trygghet i besittningen av hemmet ger. För fastighetsägaren är

självfallet den förutsättning på vilken förhyrningen bygger från hyresgästens

sida väl bekant. Fastighetsägaren har f. ö. själv intresse av att hyresförhållandet

består om inte skäl av saklig natur gör det nödvändigt att

bryta detta. För förvaltningen av fastigheten är det av vikt att omsättningen

på hyresgäster inte blir onödigt stor. Det kan sålunda konstateras

att det sedvanliga hyresavtalet med endast kortvarig hyrestid på ett bristfälligt

sätt återspeglar de förutsättningar som normalt föreligger när avtalet

träffas. Hyresavtalet tillförsäkrar vanligtvis inte hyresgästen det rättsläge

som svarar mot de för honom väsentliga förutsättningarna för avtalets

ingående.

Ett ingripande från lagstiftarens sida för att stärka besittningsskyddet

för hyresgästen innebär otvivelaktigt principiellt sett ett betydande ingrepp

i avtalsfriheten. Särskilt bör pekas på att ett besittningsskydd för med sig

att hyresgästen kan få villkoren för den fortsatta förhyrningen — och då

särskilt hyrans storlek — prövade av myndighet. Det är betänkligheterna

mot ett sådant ingrepp i avtalsfriheten och farhågorna för inverkan därav

på hyresmarknaden som föranlett att besittningsskyddsfrågan först mycket

sent ansetts mogen för lagstiftningsåtgärder. Jag vill i sammanhanget erinra

om att ännu 1939 års hyreslagstiftning — en reform som i mångt och

mycket präglades av att skyddsregler i hyresgästens intresse gjordes tvingande

— i endast mycket begränsad utsträckning tillerkände bostadshyresgästen

besittningsskydd, nämligen ett indirekt besittningsskydd som är

sanktionerat av en skyldighet för fastighetsägaren att ersätta flyttningskostnad

vid obefogad uppsägning.

Det nu avslutade utredningsarbetet på hyreslagstiftningens område jämte

den remissopinion som kommit till uttryck i anledning av de sakkunnigas

förslag visar att en påtaglig åsiktsförskjutning i besittningsskyddsfrågan

ägt rum under senare tid. Enligt min mening är det särskilt två faktorer

som bidragit härtill. För det första har det varit av stor betydelse att vi

under snart 25 år haft ett mycket starkt direkt besittningsskydd genom

hyresregleringslagen av år 1942 som, i den mån denna lag inte är tilllämplig,

sedan år 1957 kompletteras genom besittningsskyddslagen för

orter där hyresregleringen avskaffats, Av betydelse har också varit att

kommunerna fått ansvaret för bostadsförsörjningen. Sedan länge sker bostadsproduktionen

i dominerande utsträckning i kommunal regi eller eljest

av allmännyttiga bostadsföretag utan enskilt vinstintresse. Allt detta

har medverkat till att en kvarboenderätt för bostadshyresgäst i det allmänna

medvetandet kommit att framstå som den normala ordningen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 37

Det har gjorts gällande att det direkta besittningsskyddet inte har någon

större betydelse på en balanserad bostadsmarknad där jämvikt råder mellan

tillgång och efterfrågan på bostäder. Det skall heller inte bestridas att

i ett sådant marknadsläge hyresgästen i alla normala fall kommer att kunna

få hyresavtalet förlängt även utan rättsligt skydd. På en bostadsmarknad

som präglas av påtaglig bostadsbrist blir emellertid situationen en annan.

Det är f. ö. knappast någon som ifrågasatt behovet av ett starkt direkt

besittningsskydd i detta fall. Vill man att samma besittningsskyddsregler

skall kunna tillämpas i olika marknadslägen, och mycket starka skäl

talar enligt min mening för en sådan lösning — särskilt med hänsyn till

att man härigenom kan uppnå en smidig övergång från det ena marknadsläget

till det andra — är man alltså hänvisad till att välja det direkta besittningsskyddet.

Enligt min mening -— och i denna har jag blivit styrkt genom remissutfallet

— har emellertid det direkta besittningsskyddet en uppgift av stor

social betydelse att fylla även på en balanserad bostadsmarknad. Ett sådant

skydd skapar, som hyreslagskommittén framhållit, ökat oberoende och förhöjd

trivsel för hyresgästen och tillförsäkrar honom också ökad handlingsfrihet.

Endast det direkta besittningsskyddet är ägnat att skapa trygghet i

besittningen av hemmet.

Av nu anförda skäl föreslår jag att bostadshyresgästen tillförsäkras ett

direkt besittningsskydd. Den närmare utformningen av bestämmelserna

härom behandlas senare.

Det är i sammanhanget viktigt att understryka att besittningsskyddet för

bostadshyresgäst inte får utvecklas till ett skydd mot i och för sig motiverade

hyreshöjningar. Lagens regler om bestämmande av hyresvillkoren

vid förlängning av hyresförhållande bör vara så avpassade att uppkomsten

av en till marknadsförhållandena anpassad hyresbildning inte försvåras.

Jag återkommer till denna fråga i avsnittet om besittningsskyddets tryggande

genom en s. k. hyresspärr.

Hyresgästens besittningsskydd får heller inte ges sådan styrka att hyresvärdens

handlingsfrihet blir alltför kringskuren. Det är viktigt från allmän

synpunkt att användningen av en fastighet kan anpassas till ändrade förhållanden.

Samhällsutvecklingen kan göra det motiverat att exempelvis gå

över från uthyrning för bostadsändamål till uthyrning för affärs- eller kontorsändamål.

Nödvändig sanering av äldre fastigheter får inte motverkas,

önskvärda rivningar och ombyggnadsarbeten bör tvärtom underlättas genom

utformningen av den hyresrättsliga lagstiftningen. Också för det ekonomiska

utfallet av fastighetsförvaltningen är det av vikt att hyresvärdens

handlingsfrihet ej görs alltför snäv. Härigenom får hyresvärden även möjlighet

att upprätthålla ordningen i fastigheten och att i övrigt skapa godtagbara

bostadsförhållanden för hyresgästerna. Som framgår av det sagda

måste besittningsskyddet för hyresgästen grundas på en avvägning mellan

dennes intresse av att få bo kvar i lägenheten och fastighetsägarens intresse

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

av att få disponera över lägenheten på annat sätt. Utfallet av denna avvägning

ger i själva verket besittningsskyddet dess reella innehåll. Dessa avvägningsfrågor

behandlas i avsnittet om begränsning av besittningsskyddet.

Besittningsskyddets tryggande genom en s. k. hyresspärr

Departementschefen. Såväl inom en balanserad hyresmarknad som på en

marknad där bostadsbrist råder måste varje form av lagstadgat besittningsskydd

vare sig detta utformas som en kvarboenderätt eller som en rätt till

ersättning vid ogrundad uppsägning kompletteras med regler om prövning

av villkoren för fortsatt förhyrning. Besittningsskyddet för alltså med sig

att en norm måste uppställas för hyressättningen. I den mån en sådan norm

bara skall tjäna som grundval för besittningsskyddet ställer det sig inte

svårt att ange de grundläggande principerna. Fastighetsägaren bör i ett

marknadsläge när full balans råder mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter

vara berättigad att ta ut den hyra som han skulle kunna uppnå

vid fri uthyrning till vem som helst. Saken kan också uttryckas så att hyresvärden

bör få utnyttja lägenheternas fulla marknadsvärde. I lägen då

påtaglig brist på lägenheter råder bör däremot, som jag senare återkommer

till, i viss utsträckning andra principer gälla för hyressättningen.

I hyreslagen tas normen för hyressättningen upp i 38 §. Där anges att

skadeståndssanktionen vid ogrundad uppsägning inträder om hyresvärden

i samband med uppsägning ställer villkor som är otillbörligt. Lagen hänvisar

således till en avvägning efter skälighet. Varken själva lagen eller motiven

ger någon närmare vägledning för denna skälighetsbedömning. Besittningsskyddslagen

innehåller en mera utförligt beskriven hyressättningsnorm.

I 3 § anges att det nya hyresavtalet skall uppta de villkor som hyresvärden

fordrar, om hyresvärden inte begär en hyra som avsevärt överstiger

hyran för jämförliga lägenheter i orten eller annat villkor som strider mot

god sed i hyresförhållanden eller hans krav eljest är otillbörligt. Bedömningen

efter ren skälighet är alltså här subsidiär. I första hand skall hyresnivån

i jämförliga lägenheter vara normbildande och en hyra som inte

»avsevärt» överstiger denna nivå måste godtas av hyresgästen om han vill

bo kvar i lägenheten. I motiven anges att lagen inte bör hindra en anpassning

av hyran efter den allmänna hyresnivån för jämförliga lägenheter i

orten eller lägga hinder i vägen för en eventuell allmän uppjustering av

hyrorna. Skulle hyrorna stiga alltför mycket får andra åtgärder tillgripas.

Hyreslagskommittén anknyter i sitt lagförslag enbart till skäligheten.

Enligt 45 § skall den av hyresvärden fordrade hyran frångås först om den

är oskälig. I motiven uttalas att frågan vid skälighetsprövningen är vad den

aktuella lägenheten kan antas vara värd på en öppen hyresmarknad. Liksom

skäligheten av fordrad köpeskilling främst bedöms utifrån det pris

som varan i allmänhet betingar, bör enligt kommitténs mening hyresnivån

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 39

för jämförliga lägenheter vara den normala utgångspunkten vid prövning

av fordrad hyras skälighet. Vidare anför kommittén att en fordrad hyra

inte kan anses oskälig så snart den aldrig så obetydligt överstiger hyresnivån

för motsvarande lägenheter i orten. För att möjliggöra en hyresbildning

efter marknadsmässiga kriterier måste nämligen den övre gränsen för

hyresvärdens anspråk ligga så mycket över hyresnivån för jämförliga lägenheter

att den inte hindrar de ekonomiska faktorerna att förskjuta hyresnivån

uppåt. Dessa motivuttalanden visar att hyreslagskommitténs norm

nära överensstämmer med besittningsskyddslagens, låt vara att anknytningen

till hyresnivån för jämförliga lägenheter inte fått komma till uttryck

i sj älva lagtexten.

De sakkunnigas förslag knyter an till huvudregeln i besittningsskyddslagen.

Enligt 46 § i förslaget skall fordrad hyra godtas om den inte väsentligt

överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är

likvärdiga. Den föreslagna normen — i varje fall sådan den utformats i lagtexten

— innebär en nyhet så till vida att den inte direkt hänvisar till

någon skälighetsbedömning. Avvägningen efter skälighet kommer in först

om hyresvärdens krav inte får bli gällande enligt huvudregeln.

På en hyresmarknad där i stort sett balans råder mellan tillgång och

efterfrågan på lägenheter ger otvivelaktigt en jämförelse med hyresnivån

för likvärdiga lägenheter en tillfredsställande utgångspunkt för bedömningen

av en aktuell lägenhets marknadsvärde. Jämförelseprövningen kan

visserligen i det enskilda fallet vara svår att genomföra därför att någon

enhetlig hyresnivå inte kan konstateras. Detta kan framför allt bero på

att hyrorna för de jämförliga lägenheterna fastställts på grundval av skilda

kostnadslägen eller under olika marknadsförhållanden. Allmänna förskjutningar

i hyresnivån slår naturligen inte igenom lika snabbt inom hela hyresbeståndet.

Tvärtom måste man utgå från att en betydande tröghet i prisbildningen

råder. Likväl bör det principiellt vara möjligt att konstatera en

hyresnivå för jämförliga lägenheter, och såväl parterna som de hyresprövande

myndigheterna bör få tillräcklig ledning av en så beskaffad norm.

Vid den jämförelseprövning som skall ske i det enskilda fallet måste förskjutningar

i hyresnivån få slå igenom vid hyressättningen för att den

önskvärda balansen på marknaden skall kunna behållas. Jag instämmer i

hyreslagskommitténs uttalande, att den övre gränsen för hyresvärdens vederlagsanspråk

måste ligga så mycket över hyresnivån för jämförliga lägenheter

att den inte hindrar de ekonomiska faktorerna att förskjuta hyresnivån

uppåt. Annars får man inte någon hyresbildning efter marknadsmässiga

kriterier.

Det sagda visar att en anknytning av hyresnormen till hyresnivån för

jämförliga lägenheter i den form som valts i besittningsskyddslagen och

hyreslagskommitténs förslag inte hindrar allmänna förskjutningar i hyres
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

nivån. En sådan rörelsefrihet är tvärtom direkt åsyftad, och någon invändning

häremot kan inte med skäl resas, eftersom båda dessa system för

hyressättningen är avpassade för en i huvudsak balanserad hyresmarknad.

När en mera påtaglig lägenhetsbrist råder på en hyresmarknad med fri

hyressättning, uppstår ett starkt tryck uppåt på hyresnivån. Detta tryck

upphör inte förrän hyresnivån nått en sådan höjd att efterfrågan åter kommit

i balans med tillgången. Hur hög den nya hyresnivån blir, beror självfallet

på i vilken utsträckning tillgången kan öka men på kort sikt framför

allt på hur känslig efterfrågan är för hyreshöjningar. Det finns emellertid

ingenting som säger exempelvis att den hyresnivå som ger full kostnadstäckning

för nyproduktionen inte skulle kunna överträffas.

Hyressättningsnormen i besittningsskyddslagen eller enligt hyreslagskommitténs

förslag är som framgår av vad jag har anfört förut inte ägnad

att effektivt motverka att hyreshöjningar av nyss antytt inte godtagbart slag

inträffar. Den av de sakkunniga föreslagna normen skiljer sig inte nämnvärt

från de andra regelanordningarna, eftersom den bygger på att jämförelse

skall göras med hyresnivån för jämförliga lägenheter och att den av

hyresvärden fordrade hyran kan nedsättas endast om den är »väsentligt»

högre än hyran för likvärdiga lägenheter. Det kan med hänsyn härtill sättas

i fråga om de sakkunnigas norm verkligen är tillräcklig för att på en bristmarknad

hålla hyreshöjningen inom rimliga gränser. De sakkunniga uttalar

också att man inte kan acceptera att hyressättningen på en bristmarknad

skulle få obehindrat påverkas av den helt fria hyresmarknadens prisfaktorer.

I motiven uttalas att en hyresstegring som framkallats av knapphetsbetingad

efterfrågan inte bör tillåtas att styra den hyresspärr vars uppgift

är att trygga besittningsskyddet. Vid jämförelseprövningen skall en sådan

styrning motverkas på två sätt. För det första skall varsamhet iakttas

vid jämförelseprövningen. Varsamheten avses komma till uttryck på det

sättet att man låter en högre hyresnivå för jämförliga lägenheter ge utslag

i höjande riktning bara om nivån har en allmän stadga och inte bestäms av

enstaka topphyror. För det andra antas det växande beståndet av allmännyttiga

bostadsföretags lägenheter komma att få en stabiliserande betydelse.

Detta lägenhetsbestånd med sina självkostnadsbestämda hyror kan tjäna

som norm vid direkt jämförlighet i fråga om lägenheternas bruksvärde

och vid avvikelser utgöra en riktpunkt för bedömningen.

Särskilt från hyresrådets sida riktas kritik mot förslaget från den nu diskuterade

utgångspunkten. Hyresrådet uttalar att en tillämpning av det föreslagna

systemet måste stöta på stora svårigheter. Det är främst två förhållanden

som enligt hyresrådets mening är ägnade att leda till att ej godtagbara

hyreshöjningar kan komma att uppstå. Åtskilliga hyresgäster torde

komma att i en utpräglad bristsituation godta hyror som väsentligt överstiger

vad de skulle betala under normala förhållanden. Härigenom uppstår

en okontrollerad hyresnivå som kommer att verka i hyreshöjande rikt
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

ning. Rådet riktar också uppmärksamheten på det förhållandet att enligt

förslaget en fordrad hyra skall godtas om den inte väsentligt överstiger

hyran i jämförliga lägenheter. Även härigenom kan en hyresskruv uppåt

åstadkommas.

För egen del anser jag att rådets kritik inte kan lämnas utan avseende.

Det skulle visserligen kunna göras gällande att den tillåtna hyreshöjningen

utöver hyran i jämförliga lägenheter bör vara mycket begränsad — dvs. ordet

»väsentligt» skulle ges en mycket snäv tolkning — varigenom en bristbetingad,

ej önskvärd uppskruvning av hyresnivån skulle i praktiken förhindras.

Häremot kan dock invändas att hyresnormen med en sådan tolkning

blir mindre funktionsduglig på den balanserade hyresmarknaden. Den

kommer då inte att tillåta den nödvändiga anpassningen av hyresnivån till

ändrade marknadslägen. Därtill kommer, som hyresrådet anför, att själva

jämförelsematerialet påverkas av bristmarknadens uppåtriktade tryck på hyrorna.

Man måste räkna med att hyresgäster i viss utsträckning frivilligt

betalar högre hyror än som skulle godtas vid myndighetsprövning. Hyresnivån

för de jämförliga lägenheterna kan inte undgå att bli påverkad av

detta förhållande. Vad de sakkunniga anför om att de allmännyttiga bostadsföretagens

hyressättning bör få tjäna som riktpunkt vid hyresprövningen

anser jag i och för sig vara av största betydelse. Deras hyressättning

kommer otvivelaktigt att inverka dämpande på den allmänna hyresnivån.

När det gäller att bedöma den tänkbara effekten därav bör dock beaktas

att dessa företags andel av det äldre lägenhetsbeståndet är obetydlig.

Detta innebär att de allmännyttiga bostadsföretagen förfogar över relativt

få lägenheter främst i städernas centrala delar. Vid hyressättningen för äldre

lägenheter torde därför den av de sakkunniga föreslagna jämförelseprövningen

mera sällan kunna baseras på hyror för allmännyttiga företags

lägenheter. I sammanhanget bör också framhållas att det är mindre lämpligt

att lämna i de hyresprövande myndigheternas hand att relativt obundet

avgöra i vilken mån bristen på bostäder skall få påverka hyresnivån. Det

torde vara ofrånkomligt att utvecklingen mot en balanserad hyresmarknad

med marknadsmässig hyressättning måste styras på ett sätt som gör det

möjligt att på förhand i huvudsak bedöma följderna av en övergång från

hyresregleringen till en friare hyresmarknad.

Vad jag nu har anfört stämmer överens med den uppfattning jag har gett

uttryck åt i direktiven för de sakkunniga. Jag har där uttalat att särskilda

regler kan bli erforderliga för orter med påtaglig lägenhetsbrist. Vad som

kommit fram under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har bekräftat

denna uppfattning. På den balanserade hyresmarknaden bör hyressättningen

styras av marknadsförhållandena. På en bristmarknad däremot

torde det vara ofrånkomligt att i viss utsträckning hindra hyreshöjningar

som betingas av bristläget. Det är därför inte möjligt att tillämpa

samma hyressättningsnorm för båda slagen av marknadslägen. Eftersom

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

besittningsskyddsreglerna bör vara avpassade efter en i huvudsak balanserad

marknad, bör den nya hyreslagens huvudregel för hyressättningen

gälla för ett sådant marknadsläge. För en situation när risk föreligger för

oskälig hyresstegring bör kompletterande särbestämmelser kunna sättas i

kraft enligt det system som de sakkunniga föreslagit beträffande prövning

av förstagångshyra. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet om hyressättningen

för bostäder på en hyresmarknad med mera påtaglig bostadsbrist.

Jag återgår nu till frågan om hyressättningsnormens närmare utformning

och utgår därvid från att normen skall äga tillämpning endast på den

i huvudsak balanserade hyresmarknaden. Detta innebär självfallet inte att

normen skulle sättas ur kraft så snart sådana störningar uppstår på marknaden

som är ägnade att rubba förhållandet mellan tillgång och efterfrågan

på lägenheter. Tvärtom bör normen vara så flexibel att de ekonomiska faktorerna

ges spelrum i syfte att balansen skall återställas. Först när en hyresstegring

kan befaras som är av sådan storlek att den inte kan godtas

från samhällssynpunkt, finns det anledning att tillämpa särskilda regler.

Som jag redan har anfört anser jag att normeringen i första hand bör

grundas på en jämförelse med hyresnivån för likvärdiga lägenheter. Jag delar

också de sakkunnigas uppfattning att regeln bör få komma till direkt

uttryck i lagtexten och alltså inte endast framgå motivledes som enligt hyreslagskommitténs

förslag. Mot vad de sakkunniga anför om riktlinjerna

när det gäller att fastställa en lägenhets bruksvärde har jag i stort sett inte

någon erinran. Några påpekanden kan dock vara på sin plats.

Vid bestämmandet av en lägenhets bruksvärde är det inte fråga om att

uppskatta lägenhetens hyresvärde i pengar eller i någon annan värdemätare.

Det gäller bara att jämföra lägenhetens beskaffenhet med andra i

hyressättningsärendet åberopade lägenheters beskaffenhet. Vid denna prövning

är det i princip endast sådana lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet

är likvärdiga vilka får beaktas. För att lägenheterna skall vara likvärdiga

fordras att de i grova drag motsvarar varandra. Sålunda bör de

normalt ha samma användningssätt, bostadsyta och modernitetsgrad. En

lägenhet bör dock inte uteslutas från jämförelsematerialet bara av det skälet

att den i viss utsträckning avviker från den lägenhet vars hyra skall bestämmas.

Om lägenheten i något avseende är av sämre beskaffenhet, bör

det lägre bruksvärde som föranleds härav kunna uppvägas av att lägenheten

i annat avseende är bättre. Eu relativt stor tolerans av det slag som

nu antytts är nödvändig och leder till att jämförelsematerialet blir större

och därmed mera rättvisande. Å andra sidan måste starkt understrykas,

att avvikelserna inte får vara avsevärda. Annars riskerar man att jämförelseprövningen

blir alltför skönsmässig.

Det sagda hindrar emellertid inte att man vid hyressättningen i viss ut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 43

sträckning måste ta hänsyn till det genomsnittliga hyresläget för lägenheter

som inte är direkt jämförliga med den aktuella lägenheten. Om det är så

att hyresläget är mycket splittrat för en viss kategori av lägenheter och det

därför ställer sig svårt att fastställa någon vägledande hyresnivå, kan det

vara motiverat att söka ledning vid hyressättningen genom att jämföra med

hyresläget i kategorier av lägenheter som visserligen är av annat slag men

som har ett mera homogent hyresläge. Härigenom kan också uppnås att

hyror för skilda slag av lägenheter anpassas till varandra på ett lämpligt

sätt. Det ligger i sakens natur att ifrågavarande bedömningar måste ske

översiktligt.

Som de sakkunniga anför bör en lägenhet inte uteslutas från jämförelseprövningen

bara av det skälet att den tillhör en sådan kategori av lägenheter

för vilka hyran bestämts under särskilda betingelser, såsom exempelvis

att fastigheten finansierats med statliga lån. Jag behandlar denna fråga

närmare i avsnittet om hyressättningen på en bostadsmarknad med mera

påtaglig bostadsbrist.

I den situationen att man vid jämförelseprövningen inte kan konstatera

någon enhetlig hyresnivå för jämförelselägenheterna — ett läge som måste

antas bli vanligt i övergångsskedet — uppstår särskilda svårigheter. Uppenbarligen

kan det inte komma i fråga att låta några enstaka topphyror

få bli vägledande, lika litet som några mycket låga hyror kan få avgöra

saken. Ej heller får genomsnittshyran bli utslagsgivande. Ett sådant alternativ

skulle alltför mycket motverka en i och för sig önskvärd rörlighet i

hyressättningen. Tillvägagångssättet bör i stället vara följande.

Sedan ej representativa topphyror uteslutits från jämförelsematerialet

bör hyresnivån för lägenheter med de högsta hyrorna utgöra riktpunkt för

bedömningen. Denna princip måste emellertid modifieras i vissa bestämda

avseenden. Man måste hålla i minnet att hyresprövningen syftar till att

fastställa lägenhetens marknadsvärde. Hyresnivån för lägenheter med de

högsta hyrorna blir godtagbar som riktpunkt bara om den kan accepteras

som ett ungefärligt uttryck för marknadsvärdet. Som regel torde härför

krävas att hyrorna blivit bestämda i ett läge på hyresmarknaden som överensstämmer

med situationen vid jämförelsetidpunkten eller som i varje fall

inte varit ofördelaktigare för hyresgästen än det rådande läget. Om en nedåtgående

tendens kan konstateras i hyressättningen för det aktuella slaget

av lägenheter, finns det självfallet inte anledning att särskilt fästa sig vid

en hög hyresnivå i jämförelsematerialet. Över huvud taget är regeln om hyrans

fastställande efter jämförelseprövning inte tillämplig i ett marknadsläge

när hyresnivån rör sig nedåt. Då får en allmän skälighetsbedömning

ske. Situationen kan också vara den att den ifrågavarande höga hyresnivån

uppstått under en period när knapphet på lägenheter förelegat. Visserligen

är det i ett sådant fall naturligt att hyresnivån förskjuts uppåt. Om utbudet

av lediga lägenheter är begränsat och hyresnivån i det övriga lägenhetsbe
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

ståndet rör sig trögt, kan det dock lätt inträffa att nnder knapphetsperioden

skapas en hyresnivå som ligger över den nivå som kommer att uppnås

på sikt när marknaden åter stabiliserat sig. Som de sakkunniga anfört

måste därför varsamhet iakttas vid jämförelseprövningen. Ett grundläggande

krav måste vara att den hyra som jämförelseprövningen leder fram

till framstår som skälig. Detta krav kan inte anses uppfyllt om inte hyran

även på litet längre sikt stämmer överens med marknadsläget.

Ofta kommer emellertid situationen att vara den att den höga hyresnivå

varom nyss talats måste anses fullt representativ för marknadsvärdet hos

lägenheter av den ifrågavarande typen. Jämförelseprövningen hör då i enlighet

med vad som förut har sagts utfalla så att denna nivå får bli vägledande.

Man kan inte bortse från att fall kan uppkomma när några representativa

jämförliga lägenheter inte har åberopats eller inte ens kan åberopas

i prövningsärendet. En norm för hyressättningen som enbart bygger på

jämförelseprövning slår då slint. För detta fall är man hänvisad till en

ren skälighetsbedömning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den av hyresvärden fordrade hyran

kunna frångås först om den väsentligt överstiger hyran för jämförliga lägenheter.

För normalfallet har jag inget emot detta. Ett sådant utrymme

ovanför den genom jämförelseprövningen konstaterade hyresnivån måste

tillförsäkras hyresvärden redan med hänsyn till den osäkerhet som gäller

vid uppskattningar av förevarande slag. Det måste f. ö. starkt betonas

att man inte skall eftersträva någon detalj pr övning. Jämförelsen skall som

de sakkunniga uttalat ske i tämligen grova drag. Genom att man tillåter

hyran för den ifrågavarande lägenheten att något överstiga hyresnivån för

jämförliga lägenheter ges dessutom, som förut anförts utrymme för en allmän

uppjustering av hyresnivån, när detta motiveras av den aktuella situationen

på hyresmarknaden. Det behöver självfallet inte vara fråga om en

höjning av samtliga hyror. Läget kan i stället vara det att hyrorna för lägenheter

av en viss standard behöver anpassas till hyresnivån för lägenheter

med en högre eller lägre standard. En sådan anpassning kan vara en

förutsättning för att skapa en önskvärd ökad rörlighet på hyresmarknaden.

Några mera bestämda anvisningar kan inte ges om storleken av det belopp

med vilket hyran skall tillåtas överstiga de jämförliga lägenheternas

hyresnivå. Omständigheterna i det enskilda fallet liksom det allmänna läget

på hyresmarknaden har betydelse för denna fråga.

Jag föreslår att hyressättningsnormen utformas på följande sätt. Som

huvudregel bör uppställas att den fordrade hyran får frångås endast om

hyresvärdens krav är oskäligt. I sådant fall skall hyran utgå med skäligt

belopp. Som ett komplement härtill bör i lagtexten anges att fordrad hyra

alltid är oskälig, om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som

med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Häri ligger att den fordrade

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

hyran får godtas bara om den inte väsentligt överstiger hyran för jämförliga

lägenheter och dessutom inte är oskälig.

Begränsning av besittningsskyddet

Departementschefen.---Sakkunnigförslaget tar upp tre fall av

undantag från besittningss k yddsbestäm melserna,

nämligen att hyresförhållandet upphör innan det varat mer än nio månader

i följd, att lägenheten utgör del av upplåtarens egen bostad och att

hyresrätten enligt förbehåll som äger laga verkan inte vidare är förenad

med rätt till förlängning av avtalet.

Förslaget att besittningsskyddsbestämmelserna inte skall äga tillämpning

om hyresförhållandet upphör innan det varat mer än nio månader i följd

saknar motsvarighet i besittningsskyddslagen och avviker från hyreslagslcommitténs

förslag i det avseendet att tiden utsträckts från sex månader till

nio månader. Regeln innebär att de kortfristiga hyresavtalen, lcorttidsavtalen,

utesluts från besittningsskyddet. Det är emellertid inte den avtalade hyrestidens

längd som blir avgörande utan i stället den tid under vilken hyresförhållandet

faktiskt varat. Även den hyresgäst som hyr en lägenhet på mycket

kort tid eller tillsvidare kan alltså enligt förslaget få besittningsskydd

under förutsättning att hyresförhållandet inte bryts före niomånaderstidens

utgång. Denna tid fungerar alltså som en karenstid. Avtalstiden får dock den

betydelsen att om den är längre än nio månader hyresgästen i praktiken

kommer att åtnjuta besittningsskydd redan från avtalstidens början, eftersom

avtalet i endast mycket begränsad utsträckning kan brytas i förtid av

hyresvärden. En regel av denna beskaffenhet innebär att besittningsskydd

inte föreligger beträffande uthyrningar av utpräglat tillfällig karaktär för

vilka ett hemskydd inte är motiverat utan snarare i många fall skulle motverka

att förhyrning över huvud taget kommer till stånd. Beträffande karenstidens

längd innebär förslaget att vid förhyrning på ettårskontrakt, som

är och kan antas också i fortsättningen bli den vanliga hyrestiden när lägenhet

hyrs ut för att tjäna som varaktig bostad, besittningsskydd kommer att

föreligga, medan däremot avtal på kortare tid exempelvis för en säsong eller

ett läsår faller utanför besittningsskyddsområdet. Den föreslagna regleringen

har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Även jag anser

förslaget välmotiverat och har låtit regeln inflyta i departementsförslaget

utan sakliga ändringar.

Den föreslagna regeln har betydande fördelar när det gäller att ta ställning

till flera andra situationer i vilka ett besittningsskydd kan komma i fråga.

Jag syftar framför allt på förhyrning av möblerade rum och förhyrning med

förbehåll om att besittningsskydd inte skall föreligga. Som framgår av det

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

följande underlättas en tillfredsställande reglering i dessa fall av att korttidsavtalen

aldrig är förenade med besittningsskydd.

Jag övergår nu till det andra fallet, för vilket de sakkunniga föreslår undantag

från besittningsskyddsreglernas tillämpningsområde, nämligen då lägenheten

utgör del av upplåtarens egen bostad. I detta avseende stämmer

förslaget överens med såväl bcsittningsskyddslagen som kommittéförslaget.

Regeln har inte satts i fråga av någon. Det finns dock några spörsmål som

förtjänar uppmärksamhet. I ej obetydlig utsträckning förekommer det numera

att lägenheter planeras på sådant sätt att en del av lägenheten är särskilt

lämpad för uthyrning i andra hand. Ett rum kan sålunda ha egen ingång,

eget toalettrum etc. Tanken med dessa s. k. elastiska lägenheter är bl. a.

att ge unga familjer ekonomisk möjlighet att redan från början skaffa en

lägenhet som är tillräckligt stor för familjens behov på sikt. För att lägenheterna

skall kunna komma till användning på det åsyftade sättet förutsätts

alltså att uthyrningsrummet skall kunna hyras ut så länge hyresgästen inte

själv har ekonomisk möjlighet och behov av att utnyttja rummet men att hyresgästen

senare skall disponera rummet för egen räkning. I likhet med flera

remissinstanser anser jag att produktionen av denna typ av lägenheter bör

främjas och att besittningsskyddsreglerna inte får hindra att lägenheterna

kommer till användning på det sätt som åsyftas. De elastiska lägenheternas

uthyrningsrum bör därför tas undan från besittningsskyddet. Detta rättsläge

kan uppnås utan att någon särskild regel som undantar dessa lägenheter

från besittningsskyddet förs in i lagen. Enligt min mening är nämligen den

elastiska lägenhetens uthyrningsrum i alla normala fall att anse som del av

upplåtarens egen bostad. Den omständigheten att uthyrning av rummet i

andra hand underlättats genom vissa arrangemang bör alltså inte tillmätas

någon betydelse. Situationen blir självfallet en annan, om den som bebor

uthyrningsrummet förhyr detta direkt av värden eller det på annat sätt kommit

till klart uttryck att den som hyr den elastiska lägenheten aldrig avsett

att använda uthyrningsrummet som egen bostad. Vad här sagts bör självfallet

gälla även när en villaägare eller bostadsrättshavare hyrt ut del av

sin egen bostad.

I likhet med de sakkunniga anser jag att begreppet »del av upplåtarens

egen bostad» är så entydigt att det lämpligen kan läggas till grund för ett

undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde och

alltså inte behöver utformas som en besittningsskyddsbrylande grund. En

sådan utformning av denna inskränkning i besittningsskyddet är motiverad

också från andra synpunkter. Den av de sakkunniga föreslagna regeln har

därför oförändrad tagits upp i departeinentsförslaget.

När det gäller upplåtelser i andra hand av hela den egna bostaden —

total sublokation — är det i många fall, kanske som regel, omotiverat att

underhyresgästen får åtnjuta besittningsskydd i förhållande till den förste

s. 47 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

47

hyresgästen. Jag är emellertid inte beredd att införa ett särskilt undantag

för dessa situationer. Skälet är att gränsen mot de fall där ett besittningsskydd

är berättigat torde vara svår att dra och att en sådan reglering

skulle kunna inbjuda till försök att kringgå besittningsskyddet. Frågan får

ändå en tillfredsställande lösning genom att korttidsavtalen generellt är undantagna

från besittningsskyddet och att de nu diskuterade förhållandena

alltid kan beaktas vid intresseavvägningen när man i det enskilda fallet prövar

om förlängning av hyresförhållandet bör ske. Dessutom föreslår jag, som

strax skall närmare utvecklas, en viss utvidgning av möjligheterna att göra

förbehåll om undantagande från besittningsskyddet. Denna utvidgning torde

få stor betydelse för de nu åsyftade förhyrningarna.

I de sakkunnigas förslag görs liksom i kommittéförslaget undantag från

besittningsskyddet i sådana fall då förbehåll gjorts om att upplåtelsen inte

vidare skall vara förenad med besittningsskydd. Som förutsättning för att sådant

förbehåll skall vara giltigt krävs att det tillkommit sedan hyresförhållandet

varat minst den tid som fordras för att besittningsskydd skall ha uppkommit,

dvs. nio månader enligt de sakkunnigas förslag och sex månader

enligt kommittéförslaget. Som skäl för denna begränsning anförs, att lagstiftningen

om besittningsskydd skulle förlora mycket av sin effektivitet om hyresvärden

genom förbehåll kunde hindra att besittningsskydd uppkommer.

Sedan besittningsskydd väl inträtt, skulle hinder däremot inte möta för hyresgästen

att avstå från sin rätt. De sakkunniga föreslår emellertid att reglerna

ytterligare skärps därhän att förbehållet måste ha träffats inför medlingsnämnden

eller rätten för att vara giltigt.

Under remissbehandlingen har från många håll riktats kritik mot den föreslagna

regleringen. Det görs gällande att bestämmelserna i alltför hög grad

begränsar möjligheterna att träffa överenskommelse om avstående från besittningsskydd.

Flera remissinstanser förordar att sådan överenskommelse

skall kunna träffas redan i samband med hyresförhållandets tillkomst. Om

överenskommelsen ingås inom niomånaderstiden förutsätter man dock att

medlingsnämnden skall godkänna avståendet.

Som de sakkunniga anfört skulle det ej sällan vara en fördel om parterna

inom ramen för vissa skyddsregler fritt fick avtala om avstående från besittningsskyddet.

Enligt min mening har de sakkunniga överdrivit farhågorna

för att en sådan ordning skulle leda till missbruk. Det under remissbehandlingen

framförda förslaget tillgodoser i och för sig i tillräcklig grad intresset

av att besittningsskyddet inte skall kunna åsidosättas alltför lättvindigt. Förslaget

innebär dock en betydande nackdel från den synpunkten att det lägger

en ökad arbetsbörda på de nämnder som enligt departementsförslaget

skall fullgöra bl. a. de uppgifter som de sakkunniga lagt på medlingsnämnderna.

De i departementsförslaget föreslagna nämnderna kallas hyresnämnder.

Det är emellertid min uppfattning att utbudet av lägenheter skulle öka

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

i ej oväsentlig utsträckning, om parterna kunde träffa avtal om avstående

från besittningsskyddet. Härigenom skulle uthyraren kunna tillförsäkra sig

en absolut rätt att disponera över lägenheten vid överenskommen tidpunkt.

Lägenheter som annars skulle ha undanhållits hyresmarknaden torde därigenom

komma att erbjudas till förhyrning. En sådan reform har så stor

bostadspolitisk betydelse, att den uppväger nackdelarna från organisatorisk

synpunkt.

På de nu anförda skälen föreslår jag att avtal om avstående från besittningsskyddet

skall kunna träffas vid hyresförhållandets uppkomst eller senare

men att avtalet om det träffas innan hyresförhållandet varat nio månader

skall gälla endast om det godkänts av hyresnämnden. Det torde inte

vara nödvändigt att i lagen närmare ange förutsättningarna för att sådant

godkännande skall få ges. Det ligger i sakens natur att prövningen skall inriktas

på att hindra missbruk av avtalsfriheten. Som en riktpunkt kan anges

att ett avtal om avstående från besittningsskydd alltid bör godkännas, om

förhållandena är sådana att vid en avvägning mellan parternas intressen i

en besittningsskyddstvist hyresgästen normalt inte skulle anses ha rätt till

förlängning av hyresförhållandet. Handläggningen av ärenden av detta slag

bör kunna göras mycket enkel och åtminstone i många fall kunna ske skriftligen.

Till denna fråga återkommer jag i ett senare sammanhang.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning att undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas

tillämpningsområde inte bör göras för möblerade lägenheter.

Det intresse som skulle motivera ett sådant undantag tillgodoses i tillräcklig

grad genom de förut behandlade undantagen. Den omständigheten

att en lägenhet uthyrts i möblerat skick kan f. ö. alltid beaktas som en faktor

vilken i det enskilda fallet kan leda till att hyresförhållandet inte förlängs.

Jag övergår nu till att behandla frågan om besittningsskyddet när bostad

upplåtits i anslutning till anställning. De sakkunniga har behandlat denna

fråga synnerligen utförligt och framlägger skilda förslag i syfte att stärka

hyresgästens ställning. Förslagen rör även andra avsnitt av lagförslaget än

reglerna om de besittningsskyddsbrytande grunderna och är i viss del av

stor betydelse från allmänt systematisk synpunkt. I sitt betänkande har de

sakkunniga valt att behandla förslagen i ett sammanhang och disponerat

framställningen så att redogörelsen för förslagen hänförts till avsnittet om

de besittningsskyddsbrytande grunderna.

På hyresmarknaden förekommer i betydande utsträckning att bostäder

upplåts åt anställda på villkor att hyresförhållandet skall upphöra om anställningen

upphör. När en bostadsupplåtelse på detta sätt är beroende av ett

anställningsförhållande, brukar man tala om ett kopplat avtal. Bestämmelsen

om att hyresförhållandet upphör när anställningen upphör benämns

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

ofta avflyttningsklausul. När det gäller att bestämma verkan av en avflyttningsklausul

har man att skilja på två kategorier av bostadsupplåtelser. Den

ena kännetecknas av att upplåtelsen utgör endast ett moment i ett rent tjänsteavtal.

Upplåtelsen faller då helt utanför hyreslagstiftningen och besittningsskydd

föreligger endast i den utsträckning som följer av tjänsteavtalet.

Lägenheter som upplåtits på nu angivna villkor benämner de sakkunniga

tjänstebostäder. Den andra kategorien av bostadsupplåtelser grundas på avtal

som helt eller delvis är att anse som hyresavtal. Besittningsskyddet är i dessa

fall, såväl enligt hyresregleringslagen som besittningsskyddslagen, beroende

av en intresseavvägning mellan parterna. Vid denna prövning torde avflyttningsklausulen

tillmätas stor betydelse. De sakkunniga kallar bostäder av

denna karaktär för personalhyresbostäder. Gränsen mellan tjänstebostäder

och personalhyresbostäder är mycket oklar. Vid gränsdragningen brukar

hänsyn tas till förhållandet mellan arbetsprestationens och bostadsupplåtelsens

värde samt till frågan i vad mån den avtalsmässiga sammankopplingen

av anställning och upplåtelse beror på arbetsuppgiftens art. Jag finner inte

anledning att närmare gå in på denna svåra gränsdragningsfråga.

De sakkunniga föreslår nu att även tjänstebostadsupplåtelserna skall föras

in under hyreslagen. Syftet med detta reformförslag är tvåfaldigt. Dels

syftar förslaget till att hyreslagens besittningsskyddsbestämmelser skall bli

tillämpliga även på denna typ av bostadsupplåtelser, dels sägs förslaget leda

till att man undgår gränsdragningen mellan å ena sidan rena tjänsteavtal

som innefattar upplåtelse av bostad och å andra sidan avtal som helt eller

delvis utgör hyresavtal. Förslaget har i allmänhet gillats vid remissgranskningen.

För egen del ser jag på följande sätt på denna fråga. Hyreslagen är i väsentliga

stycken en social skyddslag. Lagen innehåller en mångfald bestämmelser

till förmån för hyresgästen, vilka anses vara av sådan betydelse för

denne att det inte är tillåtet att avvika från dem genom avtal. Lagen erhöll

denna karaktär framför allt genom 1939 års lagstiftning men den beskrivna

inriktningen av lagen blir ännu mera markerad genom den reform som föreslås

nu. Särskilt när det gäller besittningsskyddet blir hyresgästens ställning

nu väsentligt stärkt. Mot bakgrunden härav är det inte tillfredställande att

en betydande grupp av bostadsupplåtelser lämnas helt utanför hyreslagen

enbart av det skälet att upplåtelsen sker som led i ett tjänsteavtal mellan enskilda,

i vilket bostadsupplåtelsen av traditionella skäl betraktas som underordnad

anställningsförhållandet. För en modern uppfattning finns det knappast

i något fall skäl att betrakta bostadsupplåtelsen som av så ringa betydelse

att den helt underordnas tjänsteavtalet. Jag ansluter mig därför till de

sakkunnigas förslag att utsträcka hyreslagstiftningens tillämpningsområde

till att omfatta också tjänstebostäderna.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 58

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

De sakkunnigas förslag vilar på den grundinställningen att besittningsskyddet

i ej obetydlig mån bör kunna stärkas utan att arbetsgivarens berättigade

intressen åsidosätts. Tanken att hindra varje tillämpning av avflyttningsklausuler

avvisas bestämt. Skälet är framför allt att arbetsgivaren ej sällan behöver

ha anställda boende i vissa bostäder för att deras arbetsuppgifter skall

kunna fullgöras på rätt sätt samt att arbetsgivaren i vissa fall har ett berättigat

önskemål att kunna underlätta anskaffningen av arbetskraft genom att

erbjuda goda bostäder åt de anställda. Å andra sidan understryks vikten av

att arbetstagaren inte obehörigen hindras i friheten att byta anställning, och

de sakkunniga betonar att det i synnerhet i vissa situationer kan vara obilligt

mot arbetstagaren att göra en avflyttningsklausul gällande. En avvägning

måste alltså ske mellan arbetsgivarens intresse av att kunna upplåta lägenheten

åt annan när anställningen upphört och arbetstagarens intresse av att få

bo kvar i lägenheten. Från denna grundläggande princip om att en intresseavvägning

skall ske även när bostadsupplåtelsen grundas på ett avtal med

kopplingsklausul gör de sakkunniga två undantag.

Det första undantaget avser bostäder av sådan beskaffenhet att de oundgängligen

måste bebos av den anställde för att arbetsuppgifterna skall kunna

fullgöras på rätt sätt. Hit hör enligt de sakkunnigas mening bl. a. bostad som

upplåtits i anslutning till tjänst som i allmän verksamhet är förenad med

bostadstvång eller tjänst som är av övervägande övervaknings- eller vaktkaraktär

eller tjänst inom lantbruket eller som fastighetsskötare. Beträffande

sådana bostäder bör en avflyttningsklausul kunna tillämpas på det sättet att

arbetsgivaren får tillgång till lägenheten med tillräcklig säkerhet och i tillräckligt

god tid för att tjänsten utan men för verksamheten skall kunna övertas

av efterträdaren. Förslaget innehåller i 78 § fjärde stycket en regel som

torde ha denna innebörd.

Det andra undantaget — som gäller andra kopplade avtal än sådana som

åsyftas med det första undantaget — hänger samman med de sakkunnigas

uppfattning att verkan av en avflyttningsklausul bör minska allt efter som tiden

går. Arbetsgivarens erbjudande av bostad till en arbetssökande bör inte

kunna utnyttjas av arbetstagaren för att komma över en bostad utan allvarlig

avsikt att vara kvar i arbetet. Ett sådant förfaringssätt bör hindras genom

att arbetsgivaren tillåts upplösa hyresförhållandet under åberopande av avflyttningsldausulen.

Sedan anställnings- och hyresförhållandet varat längre

tid torde benägenheten att byta bostad och arbete minska. Arbetsgivarens

behov av att kunna göra avflyttningsklausulen gällande minskas i samma

mån. De sakkunniga föreslår med hänsyn härtill att en tidsgräns om tre år

skall vara bestämmande för avflyttningsklausulens verkan vid intresseavvägningen

i ett besittningsskyddsärende. En förlängning av treårstiden skall

kunna medges av medlingsnämnden om särskilda skäl föreligger.

När det gäller den närmare innebörden av den föreslagna treårsregeln är

det inte helt klart vad de sakkunniga åsyftar. I motiven anges att avflytt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

ningsklausulen inte skall ha verkan längre tid än tre år om inte dispens

medges för viss ytterligare tid. Hyresvärden skall visserligen oavsett att treårstiden

gått ut kunna åberopa att lägenheten ursprungligen hyrts ut till

hyresgästen i hans egenskap av arbetstagare eller att den behövs för annan

anställd, men ett sådant åberopande får tillmätas verkan endast inom ramen

för den vanliga intresseavvägningen mellan parterna. Före treårstidens utgång

skall frågan om hyresvärden får upplösa hyresförhållandet bedömas genom

att obilligheten i hyresgästens situation vägs mot hyresvärdens intresse.

Hyresvärden måste ha ett väsentligt intresse att upplösa hyresförhållandet för

att förlängning inte skall ske. Vid bedömandet av om en upplösning av hyresförhållandet

är obillig mot hyresgästen skall betydande hänsyn tas till vem

som föranlett att anställningen upphört. Även före treårstidens utgång avses

alltså hyresvärdens rätt att upplösa hyresförhållandet under åberopande även

avflyttningsklausul vara ganska begränsad. I de sakkunnigas förslag till

lagtext har emellertid treårsregeln utformats på ett sätt som ger visst stöd för

tolkningen att en avflyttningsklausul skulle ha viss verkan även efter treårstidens

utgång och att den dessförinnan skulle vara absolut hinder mot förlängning

av hyresavtalet. I 78 § andra stycket utformas treårsregeln nämligen

på det sättet att om uppsägning till avflyttning sker senare än tre år

från upplåtelsen får skyldighet för hyresgästen att avflytta inte grundas

enbart på det förhållandet att tjänsten upphört.

Under remissbehandlingen har i allmänhet inga invändningar rests mot

tanken att besittningsskyddet bör stärkas även på den nu aktuella sektorn

av bostadsmarknaden. Förslaget att en avvägning som regel alltid bör ske

mellan de motstående intressena godtas av nästan alla remissinstanser som

uttalat sig i frågan. Ett betydande antal remissinstanser, särskilt företrädarna

för näringslivs- och fastighetsägarintressena, avstyrker emellertid den föreslagna

treårsregeln. Man utgår därvid från att regeln har den innebörden

att en avflyttningsklausul förlorar sin verkan efter treårstidens utgång. Det

görs gällande att det ofta är ett livsviktigt intresse för industrier på orter

där hyresmarknaden inte är differentierad att kunna erbjuda arbetskraften

goda bostäder genom företagens försorg. Det föreslås från flera håll att avflyttningsklausulens

verkan inte skall tidsbegränsas men att man i stället vid

intresseavvägningen i besittningsskyddstvisten skall ta skälig hänyn till

hur lång tid hyresförhållandet bestått.

För egen del ser jag på det nu diskuterade spörsmålet på följande sätt.

Jag biträder de sakkunnigas uppfattning att besittningsskyddet för hyresgäster

som erhållit bostad i samband med anställning bör stärkas. Det ligger

ett starkt egenvärde i att lagfästa hyresgästens berättigade anspråk på att

vara tryggad i besittningen av det egna hemmet. Så långt det går bör en hyresgäst

som fått lägenheten upplåten till sig av arbetsgivaren vara tillförsäkrad

ett lika starkt besittningsskydd som andra hyresgäster.

Man kan emellertid inte bortse från att arbetsgivaren i många fall har ett

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

betydande intresse av att kunna upplösa hyresförhållandet när anställningen

upphört för att i stället kunna tillhandahålla lägenheten åt annan. Det sagda

gäller naturligtvis framför allt när lägenheten måste bebos av viss anställd

för arbetsuppgiftens behöriga fullgörande. Även i andra fall finns dock ett

sådant intresse. Industrierna har ej sällan investerat betydande kapital på

fastighetsmarknaden i syfte att kunna tillförsäkra sig behövlig arbetskraft

genom att erbjuda de arbetssökande goda bostäder. Det är också ett samhälleligt

intresse att industriernas försörjning med arbetskraft underlättas.

Behovet från arbetsgivarsidan av att disponera över ett eget lägenhetsbestånd

hänger samman med att bostadsbrist råder på många orter. Därav

torde dock inte den slutsatsen kunna dras att de kopplade avtalen har ett

berättigande bara under en övergångstid. Även om man kan förmoda att

användningen av kopplade avtal kommer att minska betydligt när bättre balans

uppnås på bostadsmarknaden, är det enligt min mening realistiskt att

utgå från att på vissa håll behovet att knyta avflyttningsklausuler till bostadsupplåtelser

åt anställda kommer att kvarstå under avsevärd tid framöver.

En avvägning måste alltså ske mellan den enskildes behov av trygghet i

besittningen av hemmet och arbetsgivarens behov av att disponera lägenheten

för annan anställd. De sakkunniga har fäst stor vikt vid tanken att vid

denna avvägning större hänsyn bör tas till hyresgästens anspråk på kvarboenderätt

fastän anställningen upphört, om hyresförhållandet varat under

längre tid. Denna synpunkt har också i allmänhet accepterats vid remissgranskningen.

Även jag anser att denna tanke i princip är riktig. Jag kan

emellertid inte dela den i flera remissyttranden framförda uppfattningen att

tidsbegränsningen av en avflyttningsldausuls verkan skulle vara överflödig

och att det skulle räcka med att vid intresseavvägningen ta hänsyn till hyresförhållandets

längd. En sådan princip leder visserligen normalt till ett tillfredsställande

resultat vid en rättslig prövning av besittningsskyddsfrågan

men den skänker inte den anställde tillräcklig trygghet, eftersom utfallet av

intresseavvägningen inte med någon högre grad av säkerhet kan överblickas

på förhand. Redan risken för att lägenheten kan gå förlorad om anställningen

upphör kan av den enskilde uppfattas som lika belastande som en avflyttningsklausul

som har absolut verkan. Som de sakkunniga funnit bör

därför en tidsgräns uppställas. Om hyresförhållandet varat så länge att tidsgränsen

överskridits, bör hyresgästen vara tillförsäkrad ett väsentligt starkare

besittningsskydd än dessförinnan. Intresseavvägningen före och efter

tidsgränsen bör i huvudsak utfalla på följande sätt.

Om anställningen upphör innan tidsgränsen passerats bör arbetsgivaren —

hyresvärden normalt äga upplösa hyresförhållandet under åberopande av avflyttningsklausulen.

Vissa förutsättningar bör dock vara uppfyllda. För det

första måste krävas att hyresvärden har sakligt skäl för sitt anspråk på att

få disponera över lägenheten. Häri ligger att han måste göra antagligt att

s. 53 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

53

lägenheten behövs för annan som är anställd eller som skall anställas vid

företaget. Ett sådant behov kan föreligga även på den differentierade hyresmarknaden,

nämligen när det med fog kan påstås att ett erbjudande om

upplåtelse av lägenheten till arbetssökande utgör ett argument av betydelse

från rekryteringssynpunkt. Det bör inte ställas alltför starka krav på bevisningen

i detta avseende. En svår fråga är vilken vikt som skall fästas vid

bakgrunden till att anställningen upphört. Jag anser emellertid att denna

synpunkt inte bör tillmätas alltför stort utrymme. Om arbetsgivaren skilt

arbetstagaren från anställningen under omständigheter som medför att åtgärden

ter sig otillbörlig, bör arbetsgivaren inte få upplösa hyresförhållandet.

Den närmare avvägningen på denna punkt torde få överlämnas åt rättstillämpningen.

Även innan tidsgränsen passerats bör viss hänsyn tas till hur

länge hyresförhållandet varat. En uppsägning från anställningen som uppenbarligen

gjorts enbart i syfte att hindra att hyresgästen kommer i åtnjutande

av det väsentligt starkare besittningsskyddet sedan tidsgränsen passerats

bör inte få åberopas till stöd för att upplösa hyresförhållandet.

Det nu anförda bör i lagen uttryckas så att hyresgästen inte har rätt till

förlängning av hyresförhållandet, om detta beror av anställning som upphört

och det ej är obiiligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör (46 §

första stycket 8).

Om hyresförhållandet varat så lång tid att tidsgränsen överskridits när hyresvärden

vill skilja hyresgästen från lägenheten under åberopande av avflyttningsklausulen,

bör presumtionen vara den att hyresförhållandet skall

förlängas. Presumtionen bör brytas endast om hyresvärden styrker att det

skulle vara till allvarligt men för företaget om lägenheten inte fick disponeras

för annan arbetstagare. Ett sådant läge torde normalt inte förekomma annat

än på orter där hyresmarknaden har en särskild struktur. Det kan därvid

antingen vara så att bostadsbeståndet på orten till väsentlig del är företagsägt

och att därför företaget måste få disponera över lägenheterna för att

över huvud taget få arbetskraft eller också på det sättet att orten ligger i anslutning

till någon tätort där andra arbetstillfällen erbjuds och omsättningen

av arbetskraft därför är stor och risken betydande för att hyresgästen

lämnar sin anställning men önskar bo kvar i en lägenhet som arbetsgivaren

tillhandahållit i en av honom ägd fastighet.

Det finns anledning räkna med att det i praxis relativt snart kommer att

bli klarlagt vilka orter som har sådan struktur på bostadsmarknaden att en

avflyttningsklausul bör ha verkan även efter det att tidsgränsen passerats.

Det kan också tänkas att intresseorganisationerna på bostads- och arbetsmarknaden

kan komma att träffa överenskommelser som blir vägledande i

frågan.

Det återstår att ta ställning till frågan vilken tid som skall gälla. Skäl kan

otvivelaktigt anföras för att den av de sakkunniga föreslagna tiden tre år är

något för lång. Jag har dock stannat för att godta de sakkunnigas förslag i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

denna del. Däremot anser jag inte att det finns anledning tillåta att tiden förlängs.

På grund av det anförda föreslår jag en regel av innebörd att om hyresförhållande

som beror av anställning varat längre än tre år har hyresgästen

rätt till förlängning av hyresförhållandet, om hyresvärden inte har synnerliga

skäl för att upplösa hyresförhållandet (46 § andra stycket).

De sakkunniga föreslår vissa andra generella åtgärder till förbättring av

besittningsskyddet när det gäller kopplade avtal. I korthet går dessa åtgärder

ut på att den uppsägning som sker i anställningsförhållandet inte såsom nu

är fallet skall gälla som uppsägning även av hyresavtalet. Detta föreslås

skola bringas att upphöra i vanlig ordning. Vidare föreslås att en minimitid

av en månad vid uppsägning för avflyttning från lägenheten skall gälla i

fråga om kopplade avtal. Jag biträder dessa förslag. Reglerna behandlas närmare

i specialmotiveringen.

Vad jag hittills anfört har inte gällt sådana lägenheter vilka oundgängligen

behövs för tjänstens rätta fullgörande. Beträffande dessa lägenheter är det —

såsom även de sakkunniga torde ha ansett — ofrånkomligt att avflyttningsklausulen

ges absolut verkan. Detta måste gälla även om hyresförhållandet

varat längre tid än tre år. En regel av denna innebörd tas upp som en särskild

besittningsskyddsbrytande grund (46 § första stycket 7). Inte heller

regeln om viss minsta uppsägningstid bör gälla i dessa fall (se 4 § andra

stycket).

Såväl i de sist behandlade fallen som annars när en avflyttningsklausul

tillåts leda till att hyresförhållandet upplöses kan det åtminstone ibland

komma i fråga att medge hyresgästen rimligt anstånd med avflyttningen

från lägenheten.

Vad härefter gäller övriga situationer där fråga kan uppkomma om att

bryta besittningsskyddet är det som jag redan förut har anfört inte möjligt

att i lagen reglera alla sådana fall i vilka en hyresvärd kan tänkas ha fog

alt motsätta sig förlängning av hyresförhållandet. Det är ofrånkomligt att

hänföra dessa till en generalklausul som med nödvändighet blir ganska allmänt

hållen. Dess närmare innebörd får fastställas i rättstillämpningen.

I de sakkunnigas förslag innebär generalklausulen att hyresförhållandet

inte skall förlängas om hyresvärden har ett väsentligt intresse att upplösa

hyresförhållandet och det inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller

eljest är obilligt mot hyresgästen att han måste lämna lägenheten. Under

remissbehandlingen har utformningen av den föreslagna regeln kritiserats

och det har gjorts gällande att regeln kan uppfattas som innebärande att

tyngdpunkten i intresseavvägningen förskjuts till förmån för hyresgästen,

om man jämför med den praxis som f. n. tillämpas av de hyresreglerande

myndigheterna.

Enligt min mening bör generalklausulen ge uttryck åt att de motstående

s. 55 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

55

intressena i besittningsskyddsärendet alltid skall vägas mot varandra. Detta

framkommer om man i överensstämmelse med vad som gäller enligt hyresregleringslagen

gör rätten till förlängning av hyresavtalet beroende av

att en upplösning av hyresförhållandet inte strider mot god sed i hyresförhållanden

eller på annat sätt är obillig. Häri ligger att det på hyresvärdens

sida alltid måste föreligga avflyttningsskäl av saklig art. Departementsförslaget

är utformat i enlighet härmed (46 § första stycket 9).

De sakkunniga har utförligt uppehållit sig vid hur intresseavvägningen bör

utfalla i skilda situationer som inte är belysta i det föregående. Det skulle

föra alltför långt att här gå in på dessa frågor. Jag kan emellertid i allt

väsentligt ansluta mig till vad de sakkunniga anfört.

Besittningsskydd utanför bostadssektorn

Departementschefen.---Enligt min mening finns det grundläggande

olikheter mellan upplåtelse för bostadsändamål och upplåtelse för annat

ändamål. Dessa olikheter påverkar valet av skyddsform. När det gäller bostadslägenheter

har besittningsskyddet till uppgift främst att skapa trygghet

för den enskilde i besittningen av hemmet. Endast en lagstadgad rätt

till förlängning av hyresförhållandet är ägnad att skapa en sådan trygghet.

Denna rätt fyller en mycket betydelsefull social funktion. Utanför bostadssektorn

kan ett så betydande ingrepp i avtalsfriheten som ett direkt besittningsskydd

otvivelaktigt innebär inte anses i lika hög grad påkallat. Hyresförhållandet

utgör här i de flesta fall ett led i en affärsmässigt driven verksamhet,

och sociala skäl kan knappast åberopas för den ena eller andra lösningen

av besittningsskyddsfrågan. Det ter sig därför naturligare att välja

ersättningsreglernas form när det gäller att tillgodose lokalhyresgästens

behov av skydd än när det gäller att skydda bostadshyresgästens intressen.

Vid valet av skyddsform utanför bostadssektorn har de sakkunniga i likhet

med hyreslagskommittén fäst särskilt avseende vid den olikhet som vid

fri prisbildning på hyresmarknaden föreligger mellan bostadslägenheter

och andra lägenheter i fråga om prisbildningens struktur. För bostadslägenheter

med likartat bruksvärde är hyresnivån i allmänhet relativt enhetlig.

Utanför bostadssektorn kan hyrorna för lägenheter, som till synes är

likvärdiga, däremot ofta variera inom mycket vida gränser. Det är därför i ett

optionssystem mycket svårt att finna några godtagbara normer för bedömningen

av olika lokalers marknadsvärde. De sakkunniga befarar att hyresspärren

i ett sådant system inte blir tillräckligt effektiv för att optionsrätten

skall ge ett godtagbart besittningsskydd. Liknande farhågor uttrycks

i åtskilliga remissyttranden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Dessa synpunkter är enligt min mening vägande. Redan erfarenheterna

av besittningsskyddslagens tillämpning ger en antydan om svårigheterna

att i ett optionssystem finna skäliga normer för bedömningen av olika lokalers

inbördes marknadsvärde. Att jämföra marknadsvärdet för lokaler som

ofta uppvisar betydande olikheter i fråga om läge och utformning måste

vara en synnerligen vansklig uppgift.

Det är vidare angeläget att besittningsskyddet och de därtill knutna reglerna

om hyresvillkoren utformas på sådant sätt att en marknadsmässig

anpassning av hyrorna inte hindras. Behovet att bjuda ut en lägenhet på

öppna marknaden för att få dess värde fastställt är såsom hyreslagskommittén

och de sakkunniga framhållit särskilt framträdande utanför bostadssektorn.

Att möjligheterna härtill är betydligt mera begränsade i ett

optionssystem än i ett ersättningssystem är ett förhållande som måste tillmätas

stor betydelse i dessa sammanhang. Såsom hyreslagskommittén och

de sakkunniga framhållit måste det vara svårt att bedöma värdet av ett

hyresanbud beträffande en lägenhet som inte är ledig. Den uppfattning

man kan få av marknadsvärdet genom de undersökningar av butikshyrornas

struktur i olika affärslägen som utförs av vissa organ inom näringslivet

torde inte utgöra en tillräcklig grund för att bedöma marknadsvärdet på

de olika slag av lokaler som förekommer.

Av väsentlig betydelse för valet av skyddsform utanför bostadssektorn

är också den utveckling mot bättre balans mellan tillgång och efterfrågan

på lokaler som hyresmarknaden under senare år undergått, främst till

följd av strukturförändringarna inom näringslivet.

Vad som nu har anförts talar starkt för ett indirekt besittningsskydd när

det gäller lokaler. Vissa remissinstanser har emellertid framhållit att en företagare,

om indirekt besittningsskydd genomförs, måste räkna med att han

när som helst kan bli uppsagd från den förhyrda lokalen och att detta kan

få till följd att intresset för nyttiga initiativ genom långsiktiga investeringar

och engagemang minskar. Det har framhållits att det också för en kreditgivare

är av betydelse att besittningen till lokalen är tryggad. Vidare har

det anförts att ett indirekt besittningsskydd kan framkalla en överprisbildning,

eftersom hyresgästen under hotet om uppsägning kan väntas acceptera

hyreshöjningar som inte skulle vara genomförbara vid ett direkt besittningsskydd.

Huruvida dessa farhågor är berättigade beror på vilken preventiv

effekt ersättningsreglerna får. Vid utformningen av ersättningsreglerna

bör man utgå från att förlängning av hyresförhållandet normalt skall

ske. Huvudregeln bör därför vara att hyresgästen äger rätt till ersättning,

om hyresvärden vägrar att förlänga hyresförhållandet. Undantag härifrån

bör gälla endast om hyresvärden visar att han haft befogad anledning till

sin vägran. Vidare bör såsom de sakkunniga funnit ersättningsreglerna utformas

på sådant sätt att ersättning i princip kan utgå för all den skada som

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

hyresförhållandets upplösning vållar hyresgästen. Jag återkommer till detta

senare men vill redan i detta sammanhang uttala att med den utformning

av ersättningsreglerna som jag kommer att föreslå besittningsskyddet enligt

mitt bedömande torde komma att bli minst lika effektivt som en optionsrätt.

På angivna skäl anser jag att besittningsskyddet i hyresförhållanden

utanför bostadssektorn bör upprätthållas genom ersättningsregler.

Enligt nuvarande hyreslag utgår vid obefogad vägran att förlänga hyresavtal

angående lägenhet som brukas för förvärvsverksamhet, utöver ersättning

för flyttningskostnader, ersättning enbart för den ökning av lägenhetens

värde på hyresmarknaden som verksamheten kan ha medfört. Sådan

ersättning utgår vidare endast om lägenheten efter hyresgästens avflyttning

används för samma eller liknande verksamhet. Hyreslagens ersättningsregler

erbjuder sålunda hyresgästen endast ett begränsat skydd.

Hyreslagskommittén har i sitt förslag sökt åstadkomma ett mera effektivt

besittningsskydd genom att i större utsträckning än f. n. låta hyresvärdens

ersättningsskyldighet ansluta sig till den förlust som hyresgästen lider till

följd av hyresförhållandets upplösning. Även kommitténs förslag innebär

emellertid att hyresgästen i åtskilliga fall kan få bara en del av sin förlust

ersatt.

I de sakkunnigas förslag har hyresvärdens ersättningsskyldighet utsträckts

att i princip omfatta hyresgästens hela förlust i anledning av att

hyresförhållandet upphör. Undantag har gjorts endast beträffande vissa kostnader

som hyresgästen nedlagt i den förhyrda lokalen. I fråga om dessa

kostnader har ersättningsskyldigheten ansetts böra begränsas till sådana

ändringar som ökat lägenhetens värde på hyresmarknaden och till vilka

hyresvärden lämnat sitt samtycke eller som hyresgästen ansett hyresavtalet

berättiga honom att utföra. Hyresvärdens ersättningsskyldighet omfattar

vidare flyttningskostnader och sådan värdeminskning beträffande hyresgästens

egendom som beror på hyresförhållandets upplösning samt sådan

skada som är att hänföra till hinder eller intrång i näring eller annan verksamhet.

Uppräkningen avses vara uttömmande. Ersättningen skall fastställas

enligt samma grunder som ersättning för s. k. rörelseskada med anledning

av expropriation.

Som redan framgått delar jag de sakkunnigas uppfattning alt näringsdrivande

hyresgäst kan beredas ett tillfredsställande skydd endast om hyresvärden

i princip är skyldig att utge ersättning för all den skada som hyresförhållandets

upplösning medför. Samtidigt som en sådan ersättningspåföljd

skyddar hyresgästen mot ekonomisk förlust kommer den att ha en

betydande preventiv verkan mot obefogade uppsägningar. Jag kan sålunda

i allt väsentligt ansluta mig till de sakkunnigas förslag i denna del. Den

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

avsedda omfattningen av ersättningsskyldigheten bör komma till klart uttryck

i lagtexten. Departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

Vad härefter gäller det av de sakkunniga föreslagna undantaget från

principen om full ersättningsskyldighet vid obefogad förlängningsvägran

är det uppenbart att hyresgäst som utan hyresvärdens samtycke eller i strid

med hyresavtalets bestämmelser låtit ändra den förhyrda lokalen för att

göra denna mera tjänlig för sitt ändamål inte kan få ersättning för det

värde som han genom avflyttningen går miste om. Har hyresvärden samtyckt

till åtgärderna eller kan dessa antas ha skett med hyresvärdens goda

minne, är det däremot inte sakligt motiverat att frånkänna hyresgästen all

rätt till ersättning. Detsamma är förhållandet om hyresvärden inte samtyckt

till ändringarna men hyresgästen vid hyresavtalets ingående haft befogad

anledning räkna med att han skulle ha rätt att utföra sådana ändringar.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör dock hyresvärdens ersättningsskyldighet

vid obefogad förlängningsvägran alltid vara begränsad

till sådana anordningar som ökat lägenhetens värde på hyresmarknaden och

därigenom kan antas komma hyresvärden till godo. En sådan begränsning

tas upp i departementsförslaget.

Om rimliga krav på tillförlitlighet i bedömningen av hyresgästens ersättningsanspråk

skall kunna upprätthållas, torde det inte kunna undvikas att

avgörandena om ersättning ibland kan komma att dra ut på tiden. Även

om hyresgästens talan bifalles, kan avflyttningen från lägenheten därför

innebära betydande ekonomiska påfrestningar för hyresgästen. Redan vetskapen

om att det kan ta åtskillig tid innan ersättningen blir tillgänglig

för hyresgästen kan skapa ett ogynnsamt förhandlingsläge för denne. I

syfte att motverka dessa olägenheter föreslår de sakkunniga att hyresgästen

skall kunna tillerkännas förskott på den blivande ersättningen. Sådant förskott

skall kunna utdömas om hyresvärden medgett ersättningsskyldighet

eller domstolen genom lagakraftvunnen dom funnit hyresvärden skyldig att

utge ersättning. Rättens avgörande av denna fråga förutsätts kunna ske

genom mellandom eller efter särskild fastställelsetalan.

De sakkunnigas förslag är utan tvivel ägnat att stärka hyresgästens ställning

och att främja frivilliga uppgörelser mellan parterna. Jag kan därför

också i denna del ansluta mig till förslaget.

Under remissgranskningen har några remissinstanser uttalat att det bör

övervägas att göra hyresgästens avflyttningsskyldighet beroende av att hyresvärden

ställer säkerhet för den ersättning som hyresgästen kan bli berättigad

till. För egen del anser jag att en sådan ordning är svårgenomförbar

av det skälet att den skada, för vilken säkerhet skulle ställas, i regel inte kan

bedömas förrän hyresgästen avflyttat från lägenheten. En generell skyldighet

för hyresvärd att ställa säkerhet skulle uppenbarligen i många fall

te sig obillig mot denne. Det kan heller inte anses lämpligt att i det särskilda

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

fallet låta domstol eller annan myndighet avgöra om förutsättning för ställande

av säkerhet är för handen, innan hyresgästen väckt ersättningstalan.

Har hyresgästen väckt sådan talan föreligger å andra sidan inget behov avsärskilda

regler, eftersom hyresgästen kan säkerställa sin rätt till ersättning

genom begäran om kvarstad eller skingringsförbud i enlighet med rättegångsbalkens

bestämmelser. Med hänsyn till vad jag nu har anfört är

jag inte beredd att föreslå några regler av nu angivet innehåll.

Kan hyresgästen inte träffa överenskommelse med hyresvärden om fortsatt

förhyrning, är han skyldig att flytta när hyresavtalet upphör att

gälla, vare sig hyresvärden har fog för sin vägran att förlänga hyresförhållandet

eller ej. Om förhandlingarna mellan parterna om förlängning

dragit ut på tiden, återstår ej sällan endast en kortare tid av hyresperioden.

Att behöva flytta med kort varsel är i allmänhet förenat med kännbara

olägenheter för en hyresgäst som driver näring av något slag. Redan

ett relativt kort uppskov med avflyttningen kan ofta vara tillräckligt

för att undvika ekonomisk förlust, exempelvis då hyresgästen inte

förfogar över annan lokal i vilken rörelsen skall fortsättas förrän viss tid

efter den avtalade hyrestidens utgång.

För att motverka nu angivna olägenheter föreslår de sakkunniga att hyresgästen

skall kunna få anstånd med avflyttningen från lägenheten under viss

tid. Förslaget innebär att hyresgäst som påkallat medling är berättigad att

kvarsitta i lägenheten till dess sex månader förflutit från den dag då medlingsförfarandet

förklarats avslutat, om inte medlingsnämnden av särskilda

skäl förordnat att avflyttning skall ske tidigare. Har medling inte påkallats,

kan nämnden på begäran av hyresgästen förordna om anstånd med

avflyttningen under viss tid, högst sex månader, om det är av synnerlig

vikt för hyresgästen att inte behöva flytta vid hyrestidens slut.

Mot de sakkunnigas förslag har ingen erinran gjorts under remissbehandlingen.

Ett system med indirekt besittningsskydd tillgodoser enligt min mening

inte på ett tillfredsställande sätt hyresgästens intressen om det inte kompletteras

med regler som ger hyresgästen skäligt rådrum med avflyttningen

från lägenheten. Sådana regler är också ägnade att stärka hyresgästens förhandlingsposition

och främjar därigenom frivilliga uppgörelser mellan parterna.

Jag kan därför helt ansluta mig till de bedömningar som ligger till

grund för de sakkunnigas förslag. Reglerna bör dock göras något enklare.

Jag föreslår att hyresnämnd skall kunna tillåta hyresgäst att sitta kvar i

lägenheten efter hyrestidens utgång under skälig tid, högst ett år.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Personförändring på hyresgästsidan

Departementschefen. Den nuvarande hyreslagen utgår från den grundsatsen

att det i allmänhet inte bör tillkomma hyresgästen att utan hyresvärdens

medgivande överlåta hyresrätten eller att åt annan upplåta rätt

att begagna lägenheten i dess helhet. Det har emellertid inte ansetts böra

stå hyresvärden fritt att utan vidare förbjuda en överlåtelse eller upplåtelse

till en person mot vilken det inte finns något att anmärka från hyresvärdens

sida. Saknar hyresvärden fog för sin vägran, är hyresgästen därför

inte längre bunden av hyresavtalet utan kan säga upp detta och ställa lägenheten

till hyresvärdens förfogande. Endast vid hyresgästens död har en rätt

till överlåtelse ansetts böra föreligga.

Det nuvarande överlåtelseförbudet har inte minst under trycket av senare

tids bostadsbrist utsatts för åtskillig kritik. De önskemål om en uppmjukning

av förbudet som i samband därmed framförts har föranlett hyreslagskommittén

att överväga huruvida inte en principiell överlåtelserätt skulle

vara att föredra framför ett principiellt överlåtelseförbud. Av olika skäl har

emellertid kommittén ansett en sådan ordning inte böra komma i fråga. Kommittén

har särskilt beaktat att en sådan rätt i motsats till ett principiellt

överlåtelseförbud inte är ägnad att främja tillkomsten av en trivsam bostadsmiljö

för det stora flertalet hyresgäster och att den skapar förutsättningar

för uppkomsten av ett mellanhandssystem vid uthyrning av lägenheter med

risk för en ogynnsam inverkan på prisbildningen på hyresmarknaden. Denna

uppfattning delas av de sakkunniga som i likhet med kommittén anser

att man i stället bör införa eu möjlighet att i vissa särskilt beaktansvärda

situationer överföra hyresrätten från hyresgästen till annan person även om

hyresvärden motsätter sig förändringen.

De sakkunnigas förslag innebär att hyresrätt till bostadslägenhet även utan

medgivande från hyresvärden skall kunna överlåtas, dels — utan särskild

prövning — när hyresgästens make genom bodelning eller motsvarande

tillagts hyresrätten till makarnas gemensamma bostad, dels — efter prövning

— när hyresgäst som inte är i tillfälle att begagna lägenheten önskar

överföra hyresrätten till någon närstående som han varaktigt sammanbor

med eller när dödsbo i sitt ställe vill sätta dödsbodelägare eller annan hyresgästen

närstående med varaktig anknytning till lägenheten. Beträffande

dödsbo innebär förslaget viss begränsning av den nuvarande överlåtelserätten.

Förslaget öppnar vidare möjlighet för bostadshyresgäst att efter föregående

prövning upplåta hela lägenheten i andra hand, om hyresvärden

utan befogad anledning vägrar att samtycka till upplåtelsen. För näringsdrivande

hyresgäst innebär förslaget att denne vid vägrat samtycke till

överlåtelse kan berättigas att i sitt ställe sätta annan som skall överta den

s. 61 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

61

i lägenheten bedrivna rörelsen, om hyresvärden utan bärande skäl motsätter

sig överlåtelsen.

Både hyreslagskommittén och de sakkunniga bär utförligt uppehållit sig

vid en ytterligare typsituation för vilken undantag från hyreslagens överlåtelseförbud

ofta påyrkats. Jag syftar på frågan om rätt att överlåta hyresrätten

till bostadslägenhet i samband med lägenhetsbyte. En tvångsbytesrätt

har redan förut varit föremål för ingående överväganden från statsmakternas

sida. I proposition till 1948 års riksdag föreslogs att en regel om

rätt till byte skulle införas i hyresregleringslagen. Riksdagen anslöt sig

till förslagets grundtanke att lägenhetsbyten borde underlättas under rådande

bostadsbrist men ansåg likväl av olika skäl att den föreslagna lagstiftningen

inte borde genomföras. Vid sitt ställningstagande utgick riksdagen

från att hyresvärdarna i regel inte utan bärande skäl hindrat önskvärda

lägenhetsbyten. Skulle det emellertid visa sig att samtycke i mera nämnvärd

omfattning vägras utan godtagbara skäl, fick bytesfrågan tas upp till förnyat

övervägande.

Hyreslagskommittén anser att lagregler för främjande av lägenhetsbyten

mera är att hänföra till lagstiftning med en krisartad hyresmarknad som

riktpunkt än till en allmän hyreslag som i första hand måste ta sikte på

någorlunda normala marknadsförhållanden. I en balanserad marknad kan

hyresgästens behov att få använda lägenheten som bytesobjekt enligt kommitténs

mening i huvudsak tillgodoses utan lagstiftningsåtgärder. Inte heller

de sakkunnigas lagförslag innehåller några regler om rätt för bostadshyresgäst

till lägenhetsbyte. De sakkunniga anser dock att åtgärder behövs för att

underlätta för hyresgästerna att genom lägenhetsbyten ordna sin bostadsfråga.

Ett utkast med bestämmelser om lagstadgad bytesrätt har därför utarbetats.

Sedan fastighetsägareförbundet förklarat sig berett att medverka

till att befogade byten smidigt kan genomföras, bl. a. genom utsändandet av

en deklaration med uppmaning härom till landets fastighetsägare, bär de

sakkunniga föreslagit att bestämmelserna om lagstadgad bytesrätt tills vidare

inte skall föras in i hyreslagen. En av de sakkunniga är dock av skiljaktig

mening och förordar att reglerna om bytesrätt redan från början införs i

den nya lagen.

De sakkunnigas förslag till reglering av frågan om hyresgästens rätt att

överlåta hyresrätten eller att upplåta lägenheten i andra hand har vunnit

stor anslutning under remissgranskningen. Frågan om lagstadgad bytesrätt

för bostadshyresgäst har dock varit föremål för delade meningar. Många

remissinstanser har förordat att bestämmelser om lägenhetsbyte redan nu

införs i hyreslagen. Hyresgästernas riksförbund, som anser att frågan om

bytesrätt huvudsakligen är ett bristmarknadsproblem, har föreslagit att en

lagstadgad bytesrätt skall tillerkännas bostadshyresgäst i bristort. Den föreslagna

begränsningen av dödsbos nuvarande substitutionsrätt har kritiserats

i ett par remissyttranden.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Enligt min mening ger hyreslagskommitténs och de sakkunnigas överväganden

samt remissutfallet starkt stöd åt uppfattningen att hyreslagens bestämmelser

om överlåtelse av hyresrätt och om upplåtelse i andra hand av

hel lägenhet även i fortsättningen bör grundas på principen att personskifte

på hyresgästsidan inte får ske utan hyresvärdens samtycke. Som kommittén

utvecklat gynnas härigenom uppkomsten av en trivsam bostadsmiljö för det

stora flertalet hyresgäster. Det kan inte utan vidare antas att en utsträckt

rätt för den enskilde hyresgästen att få disponera över lägenheten även sedan

han själv inte behöver den skulle vara till gagn för hyresgäster i allmänhet

och för en smidigt fungerande bostadsmarknad. Jag biträder därför

uppfattningen att det principiella överlåtelseförbudet bör vara en grundsats

även i den nya hyreslagen.

I vissa särskilda situationer är det emellertid otillfredsställande att en

överlåtelse, för vilken föreligger beaktansvärda skäl och som kan äga rum

utan olägenheter för hyresvärden, inte kan komma till stånd utan dennes

samtycke. Framför allt gäller detta när någon hyr en lägenhet som gemensam

bostad för sig och sin make och sammanlevnaden upphör eller när två

eller flera personer varaktigt sammanbor i en lägenhet som någon av dem

hyr men inte längre är i tillfälle att begagna. I dessa situationer är det närmast

sociala synpunkter som kräver att möjligheter tillskapas att överföra

hyresrätten från hyresgästen till annan person även om hyresvärden motsätter

sig överlåtelsen.

Från hyresgästens synpunkt än mer otillfredsställande är det enligt min

mening att nuvarande rättsregler överlämnar åt hyresvärden att helt efter

eget gottfinnande avgöra om en hyresgäst som på grund av sjukdom, arbete

på annan ort eller liknande oförutsedd händelse tillfälligt inte har behov av

sin bostad skall få upplåta lägenheten till någon utomstående under den tid

hyresgästen själv inte kan dra nytta av lägenheten.

Näringsdrivande hyresgäster skapar ofta genom sitt arbete och sina kapitalinsatser

ett ekonomiskt värde som de vid en överlåtelse av rörelsen inte

kan tillgodogöra sig utan att samtidigt överlåta den lägenhet där rörelsen

drivs. Att hyresvärden under sådana förhållanden äger eu obegränsad rätt

att vägra samtycke till en överlåtelse av lägenheten kan inte heller anses

vara en tillfredsställande ordning.

De sakkunnigas förslag tillgodoser enligt min mening ett angeläget behov

av en uppmjukning i nu angivna hänseenden av det nuvarande överlåtelseförbudet

utan att hyresvärdens berättigade intressen åsidosätts. Jag kan sålunda

i allt väsentligt ansluta mig till de sakkunnigas bedömningar i denna

del.

I likhet med de sakkunniga anser jag det motiverat att begränsa dödsbos

nuvarande substitutionsrätt till att gälla endast bostadslägenhet som dödsbodelägare

eller annan hyresgästen närstående önskar överta. Behövs lägenheten

inte för någon som tillhör denna personkrets, är det naturligare att

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

dispositionsrätten till lägenheten återgår till hyresvärden än att dödsboet

utser efterträdare. En sådan reglering torde också i stort sett stämma överens

med hyresrådets praxis.

Jag återkommer senare till den närmare utformningen av bestämmelserna.

Frågan om en lagstadgad bytesrätt har hitintills i allmänhet uppfattats

som ett bristmarknadsproblem. De tidigare förslag som framlagts har också

gått ut på att regler om sådan bytesrätt skulle införas i hyresregleringslagen.

Även hyreslagskommittén och de sakkunniga anser att det är förhållandena

på bristmarknaden som skulle kunna motivera en lagstadgad bytesrätt.

När normala förhållanden råder på bostadsmarknaden och hyresgästen

har goda möjligheter att själv eller med bistånd av bostadsförmedlingen utan

lägenhetsbyte skaffa sig annan lägenhet kan det ifrågasättas om en tvångsbytesrätt

är behövlig. I ett sådant läge synes en uppsägningsrätt för hyresgästen

vara tillräcklig för att tillgodose dennes berättigade intressen. Också

den närmast berörda intresseorganisationen, Hyresgästernas riksförbund,

betraktar frågan som ett bristmarknadsproblem. Under sådana förhållanden

bör enligt min mening inte någon allmän regel om tvångsbytesrätt införas

i hyreslagen.

I marknadslägen med mera påtaglig bostadsbrist ställer sig saken däremot

annorlunda. Olägenheterna av att önskvärda bytesbehov emellanåt inte kan

tillgodoses på grund av att hyresvärden utan rimlig anledning vägrar att

lämna sitt samtycke till en lägenhetsöverlåtelse är betydande. Som de sakkunniga

anfört är därför åtgärder till underlättande av lägenhetsbyten påkallade.

Enligt min mening går de sakkunnigas förslag dock inte tillräckligt

långt. Lagstiftningsåtgärder bör vidtas redan nu. Bestämmelserna bör emellertid

i enlighet med vad jag förut anfört inriktas på en hyresmarknad

med mera påtaglig bostadsbrist. Jag återkommer därför till frågan i avsnittet

om särskilda regler för denna hyresmarknad.

Avgörande för hyresgästens rätt att upplåta del av lägenheten till annan

är enligt nuvarande hyreslag huruvida upplåtelsen kan medföra men för

hyresvärden. En bostadshyresgäst är sålunda berättigad att utan hyresvärdens

samtycke bedriva rumsuthyrning i den omfattning detta kan ske utan

att olägenhet uppstår för hyresvärden.

Hyreslagskommittén har föreslagit att bostadshyresgästens rätt till partiell

sublokation begränsas till att avse hälften av lägenhetens rum, varvid kök

räknas som rum. Som grund härför har åberopats att rumsuthyrning i stor

skala i allmänhet kan antas medföra olägenhet för hyresvärden, t. ex. större

slitage än han vid bestämmandet av hyrans storlek haft anledning att räkna

med eller ökade störningar för andra hyresgäster i fastigheten. De sakkunniga

har föreslagit att hyresgästen skall behållas vid sin nuvarande rätt till

partiell sublokation.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

För egen del anser jag att en kvantitativ begränsning av hyresgästens rätt

att utan hyresvärdens medgivande hyra ut rum varken är lämplig eller behövlig.

Att hyresgästen bedriver en relativt omfattande rumsuthyrning behöver

inte medföra att lägenheten utsätts för större slitage än som förutsatts

vid avtalets ingående. Om lägenheten tidigare bebotts av ett flertal personer,

t. ex. barn till hyresgästen vilka efter hand flyttat från lägenheten, behöver

en rumsuthyrning som omfattar mer än hälften av lägenhetens rum

inte ens innebära att antalet boende i lägenheten ökat. Kan rumsuthyrningen

med hänsyn till sin omfattning medföra verklig olägenhet för hyresvärden,

har hyresgästen redan enligt nuvarande regler överskridit gränserna

för sin nyttjanderätt. På grund av vad nu anförts anser jag i likhet med de

sakkunniga att gällande rätts reglering av frågan om hyresgästens rätt till

partiell sublokation bör bibehållas.

Om två eller flera förhyrt en lägenhet gemensamt och hyresavtalet skall

upphöra på grund av omständighet som är att hänföra bara till någon av

dem, tillerkänns enligt såväl hyresregleringslagen som besittningsskyddslagen

annan som har del i hyresrätten rätt att under vissa förutsättningar

överta lägenheten. I fråga om bostadslägenheter har samma rätt tillerkänts

hyresgästs make även om maken inte har del i hyresrätten. Inte i något av

nu angivna fall är det fråga om en förlängning av hyresförhållandet i egentlig

mening utan om ett tvångsvis genomfört överförande av hyresrätten på

annan person. En sådan personförändring kan ske vare sig hyresrätten är

förverkad eller ej och vare sig hyresavtalet uppsagts att upphöra i förtid

eller vid hyrestidens utgång.

Frågan om rätt för make som har del i hyresrätten och för annan medhyresgäst

att överta lägenheten i samband med hyresavtalets upphörande

har i både hyreslagskommitténs och de sakkunnigas förslag fått en reglering

som avviker från den nuvarande framför allt därigenom att övertaganderätt

inte skall föreligga om hyresrätten är förverkad.

Bakom förslagen ligger den uppfattningen att en möjlighet för medhyresgäst

att göra optionsanspråk gällande i förverkandesituationer försvagar

förverkandereglernas effektivitet till förfång för hyresvärden, i allmänhet

utan någon häremot svarande nytta för medhyresgästen. Eftersom samhyresgäster

normalt svarar solidariskt för hyresavtalets förpliktelser är det

förverkande beteendet i allmänhet att tillskriva alla hyresgästerna. En optionsrätt

skulle därför inte mer än i enstaka undantagsfall leda till att medhyresgäst

får överta lägenheten men skulle öppna möjlighet för hyresgäst

att fördröja verkställigheten av en förverkandepåföljd. Jag kan därför i

princip ansluta mig till kommitténs och de sakkunnigas uppfattning att

medhyresgäst inte bör ha rätt att överta hyresrätten i förverkandesituationer.

Denna ståndpunkt utesluter emellertid inte enligt min mening att visst

undantag görs för det fall att makar gemensamt hyr en bostadslägenhet.

Till denna fråga skall jag återkomma i det följande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 65

Kommitténs förslag innebär att inte heller sådan make som är utan del

i hyresrätten är berättigad att överta lägenheten, om hyresrätten är förverkad.

De sakkunnigas förslag däremot stämmer i denna del överens med

gällande rätt.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har flera remissinstanser

ansett det otillfredsställande att makes möjlighet att överta bostadslägenhet

är olika allteftersom maken har del i hyresrätten eller ej. Även

make som formellt är medhyresgäst anses böra kunna få rätt att överta

lägenheten även om hyresrätten är förverkad.

När makar förhyr en lägenhet till bostad, är det ofta en tillfällighet om

båda makarna eller bara en av dem skriver under hyreskontraktet. Vilketdera

som sker är emellertid inte utan betydelse. I det förra fallet skall en

uppsägning av hyresavtalet normalt verkställas hos båda makarna. Har

uppsägning skett med åberopande av att hyresrätten är förverkad, är sålunda

båda makarna i tillfälle att vidta rättelse, när hyresrätten därigenom

kan återvinnas. I det senare fallet kan det däremot inträffa att hyresgästens

make får reda på uppsägningen så sent att möjligheten att återvinna

hyresrätten gått förlorad. Ett fullt betryggande skydd mot risken att maken

tvingas lämna lägenheten kan åstadkommas endast om maken, i likhet

med vad som skett i hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen, bereds

tillfälle att överta lägenheten trots att hyresrätten är förverkad. Jag

ansluter mig därför till de sakkunnigas uppfattning att make som inte har

del i hyresrätten bör få rätt att inträda som hyresgäst även i förverkandesituationer.

Som jag redan antytt anser jag emellertid att även make som

formellt är medhyresgäst bör ges viss rätt att överta lägenheten i förverkandesituationer.

Det kan enligt min mening inte anses tillfredsställande

att make som är helt utan skuld till det beteende som lett till förverkande

inte under några förhållanden skulle kunna berättigas att överta lägenheten,

när även maken skrivit under hyreskontraktet. Från social synpunkt

är det också motiverat att ta större hänsyn till make som medhyresgäst än

till annan sådan hyresgäst. I det fallet att hyresrätten är förverkad till följd

av dröjsmål med erläggande av hyra kan emellertid någon rätt att göra optionsanspråk

gällande inte anses motiverad, eftersom makens anspråk i det

fallet praktiskt taget alltid skulle komma att ogillas med hänsyn till makarnas

solidariska betalningsansvar. En optionsrätt för make, som är medhyresgäst

och som alltså haft hyresgästens vanliga möjligheter att återvinna

hyresrätten, skulle i sådana fall kunna missbrukas till allvarlig olägenhet

för fastighetsägaren. I andra förverkandefall däremot bör optionsanspråk

från någon av makarna kunna bifallas, om avtalet skall upphöra på grund

av omständighet som kan läggas endast den andre maken till last och hyresvärden

skäligen kan åtnöjas med förändringen.

Departementsförslaget har utformats i enlighet med vad jag nu har anfört.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 58

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Förfarandet i hyrestvister

Departementschefen. I svensk rätt gäller sedan gammalt den huvudprincipen

att tvister mellan enskilda skall prövas av allmän domstol. Enligt

nuvarande hyreslag faller också hyrestvister under sådan domstols kompetens.

Tvist angående hyresgästs skyldighet att flytta från den förhyrda

lägenheten kan i vissa fall prövas även av överexekutor. I hyresreglerade

orter handläggs f. n. tvister om besittningsskydd och därmed sammanhängande

frågor av de lokala hyresnämnderna och av hyresrådet. Tvister

enligt besittningsskyddslagen prövas däremot av allmän domstol, i förekommande

fall efter handläggning inför medlingsnämnd.

I direktiven för hyreslagstiftningssakkunniga framhöll jag att frågan om

lämpligt förfarande i besittningsskyddsmål får särskild betydelse i samband

med den förordade omprövningen av hyresregleringslagstiftningen.

Med i huvudsak överensstämmande materiella regler om besittningsskydd

och prövning av hyresvillkor i orter med påtaglig lägenhetsbrist och i orter

med en i huvudsak balanserad hyresmarknad skulle de redan nu föreliggande

olägenheterna med skilda procedurregler blir än mer framträdande,

Jag ansåg därför att de sakkunniga borde överväga frågan om ett enhetligt

förfarande i mål av hithörande slag.

De sakkunnigas förslag innebär att en enhetlig organisation tillskapas

för handläggning av alla slag av hyrestvister. Förslaget syftar till att genom

ett effektivt medlingsförfarande kraftigt begränsa antalet hyrestvister

som förs vidare till rättslig prövning. De sakkunniga har föreslagit att medling

skall bli obligatorisk i så gott som alla hyrestvister. Medlingsverksamheten

skall enligt förslaget utövas av statliga medlingsnämnder — i allmänhet

en för varje län —- med en domare som ordförande och en intresserepresentant

för vardera partssidan. Leder medlingen inte till förlikning

inför nämnden, skall denna vara skyldig att i alla besittningsskydds- och

hyressättningstvister framlägga ett skriftligt medlingsbud som blir gällande

mellan parterna som förlikning, om det inte förkastas inom viss tid. Medlingsnämnden

kan även med för parterna bindande verkan avgöra hyrestvist

genom skiljedom, om parterna är ense om ett sådant förfarande.

När det gäller utformningen av förfarandet för rättslig prövning av hyrestvister

har de sakkunniga fäst stor vikt vid att tvisterna ofta rör såväl

frågan om hyresförhållandets fortsatta bestånd som villkoren för förlängning

och vid att en avgränsning av sådana mål i förhållande till andra

hyresmål är svår att genomföra på grund av det ofta föreliggande sambandet

mellan olika tvistefrågor. Prövningsorganen bör därför vara desamma

i alla slag av hyrestvister. Från denna utgångspunkt och med beaktande av

rättssäkerhetskravet har de sakkunniga förordat att alla hyrestvister som

inte kunnat biläggas under medlingsförfarandet prövas i domstolsmässig

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

ordning med tillgång till alla de bevismedel som domstolsprocessen erbjuder.

Som domstol i första instans har föreslagits en till den allmänna underrättsorganisationen

knuten specialsammansatt domstol. Denna avses

bestå av en i underrätten tjänstgörande domare som ordförande samt två

lekmannadomare som bisittare. De senare skall utses av Kungl. Maj :t efter

förslag av partsorganisationerna på hyresmarknaden. Rättegången avses i

huvudsak bli densamma som i vanliga tvistemål. I likhet med vad som nu

gäller i hyresregleringsprocessen skall dock vardera parten stå sina kostnader

vid domstolen i besittningsskydds- och hyressättningstvister rörande

bostadslägenhet. Från den s. k. hyresdomstolen skall part kunna fullfölja

talan till hovrätt, som i allmänhet skall vara sista instans i besittningsskydds-

och hyressättningsmål och i mål angående substitution och sublokation.

1 remissyttrandena har förslaget om inrättande av en statlig medlingsorganisation

för handläggning av hyrestvisterna vunnit stor anslutning.

Många remissinstanser anser dock att medlingsnämndernas verksamhetsområden

bör göras mindre än de sakkunniga föreslagit. I fråga om skyldighet

för nämnden att framlägga medlingsbud samt dettas innehåll och

betydelse har förslaget utsatts för viss kritik. Flera remissinstanser har

satt i fråga om det är lämpligt att kombinera medlande och prövande funktioner.

I några remissyttranden har föreslagits att nämnden ges enbart medlande

funktioner, i andra att nämnden får ställningen av prövande organ.

De sakkunnigas uppfattning att det från rättssäkerhetssynpunkt är nödvändigt

att tillhandahålla parterna en domstolsmässig prövning av de hyrestvister

som inte kunnat biläggas under medlingsförfarandet delas av så

gott som alla remissinstanser. I vilka former denna prövning bör ske råder

det dock delade meningar om. Det övervägande antalet remissinstanser

har avstyrkt inrättandet av de föreslagna hyresdomstolarna. Tvister som

inte kunnat biläggas under medlingsförfarandet anses av flertalet böra prövas

i den ordinära civilprocessens former. Ett system med medlingsnämnder

som första prövningsinstans och en central hyresdomstol som andra

och sista instans har förordats av flera remissinstanser. Ett par remissinstanser

anser att det bör övervägas att låta medlingsnänmderna slutgiltigt

avgöra tvister om hyran och andra hyresvillkor samt substitutions- och

sublokationstvister. Dessa tvister anses innefatta skälighetsavgöranden som

domstolarna inte är speciellt lämpade för. Härigenom skulle också domstolarna

kunna avlastas en betydande arbetsbörda. Sistnämnda synpunkt

föranleder flera remissinstanser, soxn anser att en stor tillströmning av

tvister är att vänta vid hyresregleringens avveckling, att föreslå att ett

specialförfarande i någon form anordnas under en övergångstid för besittnings-

och hyressättningsmål och mål angående substitution och suhlokation.

På frågan hur förfarandet i hyrestvister lämpligen bör anordnas har

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

som framgått mångskiftande synpunkter och olikartade förslag till lösningar

framförts. Det råder emellertid full enighet om att hyrestvister

inte generellt kan läggas på annan myndighet än domstol. Däremot är

meningarna delade huruvida alla typer av hyrestvister bör prövas i domstolsväg.

Till de tvister beträffande vilka en mera summarisk procedur

ansetts böra övervägas hör främst besittningsskydds- och hyressättningstvister.

Sådana tvister handläggs ju f. n. av hyresnämnder och hyresråd

och erfarenheterna av denna specialprocess får anses vara i stort sett goda.

Vad de framtida hyressättningsmålen angår är emellertid att märka

att de i betydelsefulla hänseenden kommer att skilja sig från de mål

som f. n. handläggs av hyresnämnder och hyresrådet. I sistnämnda mål,

som rör fastställande av grundhyra eller höjning eller sänkning av sådan

hyra, gäller det i allmänhet att på grundval av olika särskilda kostnader

och med tillämpning av vissa bestämda normer fastställa hur stor hyran

eller hyreshöjningen eller nedsättningen skall bli. Behovet av att föra

muntlig bevisning är i sådana mål mycket ringa. I hyressättningsmål som

skall bedömas enligt det föreliggande lagförslagets regler ligger tyngdpunkten

i allmänhet på frågan huruvida den aktuella lägenheten med hänsyn

till sitt bruksvärde är jämförlig med de lägenheter hyresvärden åberopar till

stöd för sitt hyreskrav eller med de lägenheter hyresgästen anser böra läggas

till grund för bedömningen av skälig hyra. Den rättsliga prövningen

kommer sålunda i regel att inrymma ett betydande mått av bevisbedömning.

Även besittningsskyddstvister kommer med de nya materiella reglerna

att skilja sig från de uppsägningsärenden som nu handläggs av hyresnämnderna

och hyresrådet. Eftersom hyresregleringslagen ägt tillämpning endast

i orter där påtaglig bostadsbrist rått har hyresgästens intresse av att få

hyresförhållandet förlängt i regel varit så mycket starkare än hyresvärdens

intresse av att få disponera över lägenheten att behovet av att genom

bevisning få de motstående intressenas inbördes tyngd belyst varit

mycket ringa. De nya besittningsskyddsreglerna, som avses äga tillämpning

såväl i orter med påtaglig bostadsbrist som i orter med en i huvudsak

balanserad marknad, möjliggör emellertid en betydligt mera nyanserad

avvägning mellan hyresvärdens intresse av att upplösa hyresförhållandet

och hyresgästens intresse av att få bo kvar. Härmed inställer sig också

ett starkt behov av att genom en allsidig bevisning kunna ge de prövande

myndigheterna ett tillförlitligt underlag för intresseavvägningen. Vad nu

sagts gäller även tvister om överlåtelse av hyresrätt och upplåtelse av

lägenhet i andra hand.

Av det anförda framgår att jag anser att såväl besittningsskydds- och hyressättningstvister

som substitutions- och sublokationstvister inte lämpligen

kan hänskjutas till slutligt avgörande av annan myndighet än domstol.

Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas uppfattning att det från rätts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

69

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

säkerhetssynpunkt är nödvändigt att parterna tillhandahålls möjlighet till

en domstolsmässig prövning av alla tvister som inte kunnat biläggas i

annan ordning. Jag instämmer även i de sakkunnigas uttalande att ett

enhetligt förfarande i hyresmål är förenat med betydande fördelar från

den synpunkten att det ofta föreligger ett nära samband mellan tvistefrågor

av olika slag.

När det gäller den närmare utformningen av ett enhetligt förfarande i

hyrestvister, vill jag först framhålla några grundläggande synpunkter.

Vid ställningstagandet i förfarandefrågan bygger de sakkunniga i hög

grad på förutsättningen att hyresmarknadens intresseorganisationer skall

medverka. Hyrestvisterna är som regel av den arten att uppgörelse kan nås,

om parterna får tillfälle att väga sina synpunkter och argument mot varandra.

De sakkunniga utgår därför från att flertalet hyrestvister kan biläggas

genom enskilda förhandlingar, innan saken förs inför något samhälleligt organ.

Redan på detta stadium antas organisationerna komma att spela en viktig

roll. Även medlingsverksamheten bygger på organisationernas medverkan

genom intresserepresentanter i medlingsnämnderna. De sakkunniga

föreslår vidare att organisationsinflytandet skall ges utrymme även

vid den rättsliga prövningen genom att hyresdomstolen tillförs lekmannadomare

med organisationsanknytning.

Jag biträder de sakkunnigas uppfattning angående betydelsen av att utrymme

ges åt organisationernas medverkan. Den sakkunskap och erfarenhet

angående hyresförhållanden som finns representerad hos hyresmarknadens

organisationer bör utnyttjas i förfarandet och kommer otvivelaktigt

att få stor betydelse för att de skilda organen skall fungera tillfredsställande.

Vid bedömandet av vilka åtgärder som kan vara påkallade för att bemästra

den situation som uppstår vid hyresregleringens avveckling och

övergången till en friare hyresmarknad är det enligt min mening berättigat

att ta särskild hänsyn till det starka inflytande som organisationerna

numera har på hyresmarknaden. Jag ser häri en garanti för att anpassningen

till den friare hyresmarknaden kommer att ske utan alltför stora svårigheter.

Detta är ett skäl till att jag inte anser att man såsom flera remissinstanser

påyrkat bör ge tvisteförfarandet någon särutformning för övergångsskedet.

En annan synpunkt som bör starkt understrykas är betydelsen av att

hyresmarknaden tillförs en statlig mycket kvalificerad nämndorganisation

som i obundna former kan vara verksam för att bilägga hyrestvisterna,

innan de dras inför domstol. Det är härvid inte bara en fråga om att begränsa

måltillströmningen till det domstolsmässiga prövningsförfarandet

utan minst lika mycket att leda utvecklingen på området. Jag delar de sakkunnigas

uppfattning att kvalifikationskraven bäst tillgodoses om nämnderna

blir relativt få. I princip bör nämnden ha länet som verksamhetsom
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

råde med rätt för Kungl. Maj :t att förordna om annan indelning, när det

av särskilda skäl är påkallat. Nämndens ordförande bör vara heltidsarbetande,

i den mån arbetsbördan bär sådan omfattning att detta är motiverat,

och han bör biträdas av en intresserepresentant från vardera sidan. Administrativt

bör anknytning sökas till något befintligt regionalt statligt organ.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning att nämndorganisationen bör vara

helt fristående från domstolsväsendet.

Ytterligare en synpunkt som måste tillmätas stor betydelse är att hyrestvister^

ofta är av sådan beskaffenhet att de kräver ett relativt snabbt

avgörande. Också kostnadssynpunkten är av stor vikt. Man kan i detta

sammanhang inte bortse från att parterna under hyresregleringstiden vant

sig vid ett jämförelsevis snabbt och billigt förfarande i hyresnämnderna

och hyresrådet.

Vad därefter beträffar förslaget att ge domstolen en särskild sammansättning

i hyrestvister vill jag framhålla följande.

Det är eu grundläggande princip i svensk rätt att man i största möjliga

utsträckning bör ha ett sammanhållet allmänt domstolsväsen. Jag har låtit

denna princip komma till uttryck i direktiven till domstolskommittén, som

f. n. utreder flera stora frågor på domstolsväsendets område. Enligt min

mening kan det knappast göras gällande att just hyrestvisterna skulle vara

av sådan särskild beskaffenhet som motiverar att domstolen får en speciell

sammansättning.

Enligt sakkunnigförslaget inleds förfarandet i hyrestvister med att ett

regionalt organ med väsentligen medlande uppgifter först handlägger tvisterna.

Därefter sker en rättslig prövning av lokala domstolar som är mångdubbelt

flera än medlingsnämnderna. En sådan ordning strider mot gängse

instansordningsprinciper inom både förvaltning och rättskipning. Detta

gäller i särskild grad genom att domstolarna och nämnderna föreslås få i

stort sett samma sammansättning. Den kritik som riktats mot förslaget från

denna synpunkt kan inte lämnas utan avseende.

Ett väsentligt, kanske avgörande skäl för de sakkunniga att föreslå inrättande

av särskilda hyresdomstolar är att man därigenom kan bereda

utrymme åt intresseorganisationerna att medverka även vid den rättsliga

prövningen av hyrestvisterna. Jag har förut starkt understrukit betydelsen

av sådan medverkan i förfarandet. Jag delar även de sakkunnigas åsikt att

partsrepresentation är av värde också vid prövningen av hyrestvisterna.

Man kan emellertid inte bortse från att partsrepresentationen i domstolarna

är förenad med betydande nackdelar. Dessa är utförligt belysta under remissbehandlingen.

Jag vill för egen del särskilt framhålla att en sådan sammansättning

av hyresdomstolarna kan få olyckliga återverkningar på medlingsnämndernas

verksamhet. Man riskerar med en sådan dubblering av

partsrepresentationen att tyngdpunkten i hyresprocessen kommer att ligga

i den domstol som har att avgöra målet i första instans och inte hos nämnd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

organisationen. En sådan ordning är olämplig från organisatorisk synpunkt

och verkar återhållande på viljan att förlikas på ett tidigt stadium. Det är

i själva verket möjligt att tillgodose grundprinciperna i de sakkunnigas

förslag genom en annan lösning, som dessutom har den fördelen att man

i fråga om en stor grupp av tvistefrågor får ett billigare, snabbare och mera

koncentrerat förfarande än som kännetecknar sakkunnigförslaget.

På grund av vad jag nu har anfört har jag kommit till den uppfattningen

att förslaget om inrättande av hyresdomstolar bör frångås.

De sakkunnigas förslag innebär att hyrestvisterna som regel kan behandlas

i tre omgångar, nämligen först medlingsförfarandet under medverkan

av intresserepresentanter, sedan domstolsmässig prövning i första instans

likaledes under medverkan av intresserepresentanter samt slutligen

överprövning av ett juristkollegium i hovrätt. För hyressättningstvisterna

och vissa andra likartade målkategorier bör enligt min mening behandlingen

kunna koncentreras till två omgångar. Detta kan åstadkommas på

följande sätt.

Organisationsrepresentanternas medverkan koncentreras till medlingsnämnden

och deras inflytande där stärks genom att nämnden vid sidan av

medlingsfunktionen också ges en prövande funktion. Om parterna inte kan

förlikas bör det åligga nämnden att avgöra tvisten. Avgörandet bör innefatta

en rättslig bedömning av tvisten, grundad på den utredning som förebragts

inför nämnden och på den särskilda sakkunskap i hyresfrågor som

nämnden besitter. Om part är missnöjd med nämndens beslut bör han hänvisas

att klandra utlåtandet genom att väcka talan vid domstol. Härigenom

framhävs nämndens ställning som prövande organ. Det bör anmärkas att

man på detta sätt också stärker hyresgästens ställning i tvisteförfarandet.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det normalt alltid ankomma på hyresgästen

att stämma till domstol, alltså även när hyresvärden ensam förkastat

medlingsbudet. Med hänsyn till nämndens ändrade funktion bör nämnden

benämnas hyresnämnd.

Det kan inte bestridas att nämndens ställning som prövande myndighet

gör den mindre lämpad som medlingsorgan. Den praktiska betydelsen härav

skall dock inte överskattas. Jag vill särskilt hänvisa till att underrätterna

i samband med förberedelse till huvudförhandling torde bedriva en effektiv

medlande verksamhet i tvistemål, som inte alltför mycket störs av att

rätten har att rättsligt pröva målet om medlingsförsöken misslyckas. I syfte

att underlätta hyresnämndernas medlingsverksamhet men också för att inte

onödigtvis anstränga intresseorganisationernas resurser bör en liknande

ordning införas för hyresnämnderna. Sammanträde för medling bör alltså

kunna hållas inför ordföranden ensam, när så anses lämpligt.

Den domstolsmässiga prövningen av hyressättningstvisterna bör ske i

en enda instans inom ramen för det allmänna domstolsväsendet och bör

vara inriktad på en renodlad rättslig överprövning av hyresnämndens utlå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

72 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

tande. Det bör i princip vara underrätten i dess vanliga sammansättning

som har att ta upp de tvister som förs vidare från hyresnämnden. Målen bör

dock koncentreras till ett mindre antal underrätter. Härigenom uppnås

större enhetlighet i rättstillämpningen. Domstolen blir också mera kvalificerad

genom att den får större erfarenhet av denna särskilda måltyp. Från

organisatorisk synpunkt står också vissa fördelar att vinna genom en koncentration.

Jag föreslår att målen sammanförs till en underrätt i varje län,

företrädesvis underrätten i residensstaden. Kungl. Maj :t bör anförtros att

i särskilda fall göra undantag från denna regel. Mot bakgrunden av en sådan

ordning bör det inte möta något hinder från rättssäkerhetssynpunkt att avskära

fullföljdsrätten i hyressättningsfrågor.

Mitt förslag leder till att man för hyressättningsmålen får ett tvåinstanssystem

i stället för tre instanser enligt de sakkunnigas förslag. Den första

instansen — hyresnämnden — tillämpar ett mera informellt förfarande i

vilket intresserepresentanternas inflytande bäst kommer till sin rätt. Genom

att nämnden blir ett prövningsorgan ges utrymme åt organisationernas

medverkan även i den rättsliga prövningen. Liksom i de sakkunnigas förslag

kommer den rättsliga prövningen i första instans att ske under medverkan

av intresserepresentanter. I den andra instansen blir det en mera

renodlat rättslig prövning, som får samma karaktär som den prövning som

enligt de sakkunnigas förslag skulle ankomma på hovrätt.

Jag har hittills uppehållit mig enbart vid hyressättningstvisterna. Beträffande

övriga tvister bör följande gälla. Tvister om tillstånd till substitution

och sublokation bör handläggas i samma ordning som hyressättningstvisterna.

Om hyresnämnden inte kan förlika parterna och dessa inte heller

hänskjuter tillståndsfrågan till skiljedom, bör nämnden alltså ha att besluta

i frågan. Klandras beslutet av part, prövas tvisten slutgiltigt av den

särskilda underrätten. Beträffande besittningsskyddstvister bör förfarandet

bli detsamma, så när som på att man bör tillåta fullföljd till hovrätt.

Fullföljd till högsta domstolen synes däremot inte behöva tillåtas.

I övriga hyrestvister bör hyresnämnden fungera enbart som medlingsorgan

och medlingen bör i princip inte vara obligatorisk. Den domstolsmässiga

prövningen i första instans bör även för dessa tvister äga rum i den

särskilda underrätten. I övrigt bör vanliga regler gälla. Målen bör alltså

kunna föras vidare även till högsta domstolen enligt rättegångsbalkens bestämmelser.

De sakkunniga har föreslagit en rättegångslcostnadsregel beträffande besittningsskydds-

och hyressättningstvister, som innebär att vardera parten

skall svara för sina kostnader i första instans. Regeln har blivit kritiserad

under remissbehandlingen. Jag anser dock att vägande skäl talar för de

sakkunnigas förslag. Jag syftar särskilt på det förhållandet att parterna på

s. 73 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 73

hyresmarknaden under 25 års hyresreglering vant sig vid en sådan kostnadsregel.

Stort avseende bör också fästas vid att fastighetsägar- och hyresgästorganisationerna

samstämmigt ställt sig bakom förslaget. Jag är därför

inte beredd att frångå de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Bedömningarna av hur hyresmarknaden kommer att fungera efter avvecklingen

av hyresregleringen är av naturliga skäl mycket osäkra. I särskild

grad gäller detta hyresprocessen. Övervägandena på detta område

måste ske utifrån vissa antaganden som kan visa sig inte stämma med utvecklingen.

Enligt min mening kan det därför visa sig nödvändigt att förfarandet

i hyrestvister, liksom många andra hyresrättsliga frågor, tas upp

till prövning på nytt när erfarenheter vunnits av den friare hyresmarknaden.

Det är av stor vikt att underrätterna kan handlägga hyresmålen snabbt.

Underrätternas arbetsbörda är redan nu ansträngd. Det torde därför bli

nödvändigt att förstärka personalen vid vissa av de underrätter som skall

handlägga hyresmål. Frågan om sådana förstärkningar torde på vanligt

sätt få prövas i budgetarbetet.

Jag är inte beredd att redan nu utöver vad som skett i det föregående ta

slutlig ståndpunkt till hyresnämndernas organisatoriska uppbyggnad och

verksamhetsformer. Jag avser att senare ta upp dessa frågor, som bör behandlas

i en särskild lag om hyresnämnder. Som närmare utvecklas i det

följande kommer dock vissa frågor angående hyresnämnderna att få sin

lösning i hyreslagen. Innan förslag till lag om hyresnämnder läggs fram bör

organisationsfrågan utredas i särskild ordning.

Det är givetvis inte möjligt att nu göra någon tillförlitlig bedömning av

vilken arbetsbörda som kommer att åvila de föreslagna hyresnämnderna

och vilka kostnader för statsverket som uppkommer på grund härav. Vissa

försök till uppskattning och beräkningar har emellertid gjorts och med utgångspunkt

därifrån synes antagligt att kostnaderna för statsverket kommer

att ungefär motsvara de kostnader som f. n. åvilar kommunerna för

hyresnämnder och medlingsnämnder samt statens kostnader för hyresrådet.

Lagrådet.---Frågan huru förfarandet i hyrestvister skall ordnas

efter den nya lagstiftningens ikraftträdande har under utredningsarbetet

tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Detta är också en central punkt;

frågans lösning är av största vikt för att lagstiftningen skall kunna uppbäras

av ett allmänt förtroende och de svårigheter som måste möta vid

övergången till en friare hyresmarknad skall kunna bemästras. Då frågans

lösning återverkar på ett flertal av förslagets bestämmelser, vill lagrådet

redan inledningsvis ge uttryck för sin grundsyn på frågan för att senare

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

återkomma till enskildheterna i förslaget på denna punkt. I detta sammanhang

må framhållas, att bedömningen av förslaget i denna del försvåras

av att något utformat lagförslag angående hyresnämnderna icke föreligger.

Av grundläggande betydelse vid lösningen av spörsmålet om förfarandet

är, att det vid hyrestvister gäller att på grund av avtal och lag avgöra enskilda

parters inbördes förhållanden. Det sagda har tillämpning även på

de tvister som i nu förevarande sammanhang ställts i förgrunden eller

tvister om rätt till förlängning av hyresavtal och om hyressättning. Också

här är fråga om realiserande av enskildas rättsanspråk. I mål om förlängning

gäller det hyresgästens rätt att, då de i lagen givna förutsättningarna

är för handen, få eu förlängning av hyresförhållandet till stånd

och, från andra sidan sett, hyresvärdens rätt att, då sådana ej är tillfinnandes,

bringa förhållandet att upphöra. Och i mål om hyressättning, liksom

i fråga om andra hyresvillkor, gäller tvisten vardera partens rätt att

få hyran fastställd i enlighet med de i lagen givna reglerna — låt vara

att dessa ej kunnat utformas distinkt — och ej att mer eller mindre skönsmässigt

fastställa hyran efter vad i dagsläget kan anses lämpligt från samhällsekonomisk

synpunkt.

Av det sagda följer, att hyrestvister, liksom andra tvister mellan enskilda,

bör avgöras i domstolsmässig ordning med den garanti för rättssäkerhet

som detta innebär. Härför talar även det förhållandet, att det också

för avgörande av hyrestvister ofta gäller att upptaga muntlig bevisning och

att bedöma denna — departementschefen har särskilt framhållit detta med

tanke på hyressättningsmålen och besittningsskyddstvisterna enligt den

nya lagen — och att detta lämpligen kan anförtros endast åt domstol. I

detta hänseende föreligger en viss skillnad i förhållande till motsvarande

avgöranden enligt hyresregleringslagstiftningen. Vad nu sagts utesluter

självfallet icke, att hyrestvister göres till föremål för medling under mer

obundna former; detta synes tvärtom mycket lämpligt.

Nu angivna utgångspunkter talar för att avgörandet av hyrestvister anförtros

antingen åt de allmänna domstolarna eller åt särskilda för ändamålet

tillskapade specialdomstolar. Att uppdela hyrestvisterna så att vissa

slag går till allmän domstol och andra till specialdomstol bör däremot om

möjligt undvikas; såsom departementschefen understryker föreligger nämligen

ofta ett nära samband mellan tvistefrågor av olika slag, och ett

särskiljande skulle medföra betydande processuella svårigheter. Vid valet

mellan de olika domstolsformerna ligger det självfallet närmast till hands

att stanna för de allmänna domstolarna, vilka redan nu avgör vanliga hyrestvister

och tvister enligt besittningsskyddslagen. Av stort värde är nämligen

att, på sätt framhållits under remissgranskningen och betonats av

departementschefen, man i största möjliga utsträckning har ett sammanhållet

allmänt domstolsväsende; detta är sedan länge en grundläggande

s. 75 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

75

princip i svensk rätt. Hyresmålen, även hyressättningstvisterna, kan ej

heller, såsom också framhållits av flera remissinstanser, anses vara av

den speciella art att en särskild domstolsform behöver anordnas för dem.

Den särskilda sakkunskap som behöver tillföras domstolen kan, liksom i

andra mål, ske genom sakkunnigutlåtanden och hörande av sakkunniga

vittnen och parterna kan på så sätt beredas möjlighet till kontroll av

uppgifterna. En partsrepresentation i själva domstolen är däremot såsom

departementschefen framhåller förenad med betydande nackdelar. Organisationerna

på hyresmarknaden, med den stora erfarenhet och sakkunskap

som där finnes samlad, kan däremot göra en stor insats inom medlingsverksamheten.

Att denna sakkunskap därvid effektivt utnyttjas torde

vara en viktig förutsättning för lagstiftningens ändamålsenliga genomförande.

Departementschefen bär, under åberopande av i stort sett liknande synpunkter

som dem lagrådet nu anlagt, avvisat de hyreslagstiftningssakkunnigas

förslag om inrättande av särskilda hyresdomstolar. Emellertid

har icke som en naturlig följd av detta ställningstagande föreslagits, att

de allmänna domstolarna skall handlägga och avgöra hyrestvister i vanlig

processuell ordning. Enligt förslaget skall nämligen de nya hyresnämnderna

— bestående av en lagfaren domare och två partsrepresentanter

— få till uppgift att, jämte medlande verksamhet, i första hand avgöra

hyrestvister rörande bl. a. rätt till förlängning och hyressättning. Huru förslaget

i denna del från processuell synpunkt skall förstås är såsom lagrådet

senare vill närmare utveckla visserligen dunkelt; tvekan kan råda huruvida

hyresnämndens avgörande är att fatta som en dom, som kan överklagas

till den allmänna underrätten i residensstaden, eller som ett förlikningsförslag

vilket, där det lämnas oklandrat, blir bindande för parterna.

Förslagets utformning kan emellertid ej undanskymma det faktum,

att den på hyresnämnden lagda uppgiften innebär att med bindande verkan

för parterna avgöra rättsförhållandet mellan dem, låt vara att tvistefrågan

kan dragas under bedömande i annan instans.

Lagrådet vill icke bestrida, att åtskilliga fördelar kan vara förenade

med den föreslagna anordningen. Genom denna skulle vinnas ett enkelt,

snabbt och billigt förfarande för avgörande av tvister av mången gång mindre

invecklad natur och domstolarnas arbetsbörda skulle därmed lättas.

Emot detta talar emellertid de av lagrådet tidigare anförda skälen av principiell

och praktisk natur mot anordnande av ett speciellt förfarande för

avgörande av hyrestvister, låt vara att dessa skäl ej är så framträdande

som i fråga om de av de sakkunniga föreslagna hyresdomstolarna, vilka

skulle direkt inlemmas i den allmänna domstolsorganisationen. Särskilt

må framhållas, att splittringen av hyrestvisterna på skilda processuella förfaranden

skulle medföra åtskilliga svårigheter; lagrådet får i det följande

anledning att dröja vid vissa sådana. En annan nackdel är, att underlaget

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

för nämndens avgörande ej kan göras tillgängligt för domstolen i residensstaden

utan att denna inhämtar nämndens yttrande; någon upptagning

av muntlig bevisning i egentlig mening lär nämligen icke lämpligen kunna

äga rum inför nämnden, vars avgörande i stor utsträckning måste grundas

på partsrepresentanternas allmänna sakkunskap. Att låta hyresnämnden

vid sidan av den medlande verksamheten även träffa det rättsliga avgörandet

kan vidare vara förenat med vissa vanskligheter. Ytterligare kan

nämnas, att som en följd av förslaget också sådana hyrestvister som ej

skall i första hand avgöras av hyresnämnd måste upptagas av underrätten

i residensstaden.

På nu anförda skäl vore det enligt lagrådets åsikt att föredraga att

låta samtliga hyrestvister behandlas och avgöras av de allmänna domstolarna

enligt gällande processuella regler. En förutsättning för att detta

skall kunna genomföras är emellertid, att hyresnämndernas medlingsverksamhet

blir så effektiv att tillströmningen av mål till domstolarna ej

blir alltför stor; huru denna fråga bedömes måste påverka ställningstagandet

till förfarandets anordnande. Såvitt lagrådet kan förstå finnes,

främst med hänsyn till organisationernas medverkan, goda utsikter till

en sådan effekt av medlingsverksamheten. Håller denna bedömning, torde

domstolarnas arbetsbelastning ej bli större än att den kan bemästras

genom lämpliga förstärkningsåtgärder i övergångsskedet. Behovet av

snabbhet torde kunna tillgodoses genom att i administrativ ordning utfärdas

föreskrifter om att brådskande hyrestvister skall behandlas i förtur.

En omarbetning av lagförslaget i enlighet med det anförda torde ej vara

omfattande utan i huvudsak inskränka sig till att de särskilda reglerna Gm

förfarandet i hyresmål utgår.

Utfaller bedömningen av möjligheterna att i den nu angivna ordningen

bemästra de svårigheter som kan uppstå efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande negativt och kommer man alltså till att det måste antagas

att ett mycket stort antal mål skulle komma till de allmänna domstolarna, får

det anses motiverat att för en övergångstid skapa vissa särskilda anordningar,

varigenom tvisterna i första hand kan avgöras efter ett enkelt förfarande.

För att den åsyftade enkelheten skall nås får man avstå från

möjligheten att upptaga muntlig bevisning och åtskilligt annat som avser

att tillgodose rättssäkerheten men som därför också verkar tyngande. Man

kan hoppas, att för flertalet fall denna summariska prövning skall visa sig

tillräcklig; parterna skulle som regel nöja sig med detta avgörande. Till

domstolarna skulle då fullföljas väsentligen endast tvister, som är av mera

svårbedömd beskaffenhet eller av större vikt. Att förlägga avgörandet till

nämnder med primär uppgift att medla får, trots de olägenheter som enligt

vad förut anförts är förenade därmed, i ett sådant läge anses godtagbart.

Då förefintligheten av en stor mängd tvister om förlängning och hyressättning

måste antagas väsentligen bli en övergångsföreteelse, bör dock nämn
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 77

derna endast under övergångsskedet äga prövningsrätt och reglerna om

prövningsrätt alltså utformas som ett provisorium. På lagrådet kan ej ankomma

att framlägga förslag till de lagregler som skulle erfordras för en

lösning efter vad som nu antytts, och lagrådet har vid sin genomgång av

förslagets särskilda bestämmelser granskat desamma med utgångspunkt

från de allmänna bedömanden, på vilka det remitterade förslaget vilar.

Såsom framgår av vad nu anförts och vad lagrådet sedermera kommer

att andraga rörande de särskilda bestämmelserna i förslaget har lagrådet

åtskilliga erinringar mot detsamma. Detta förhållande bör emellertid icke

undanskymma att förslaget i stort sett innebär en godtagbar lösning av den

angelägna frågan om en övergång till en friare hyresmarknad. Viss överarbetning

torde dock böra ske innan förslaget upphöjes till lag. En översyn

av vissa lagregler är även önskvärd före lagstiftningens infogande i

j ordabalken.

Inledningsvis har lagrådet givit uttryck åt sin allmänna uppfattning i frågan

hur förfarandet i hyrestvister bör vara anordnat. Lagrådet har från

flera synpunkter funnit önskvärt, att alla hyrestvister behandlas och avgöres

av de allmänna domstolarna enligt vanliga processuella regler. Endast

under förutsättning att måltillströmningen i samband med den nya lagstiftningens

ikraftträdande kunde bedömas bli så stor att situationen icke kunde

bemästras av domstolarna har lagrådet ansett som en provisorisk anordning

kunna godtagas, att hyresnämnderna vid sidan om sin medlande

verksamhet även anförtros att avgöra vissa grupper av hyrestvister. Att på

sätt föreslagits anknyta en särskild nämnd som prövande organ till den ordinarie

domstolsorganisationen medför emellertid åtskilliga processrättsliga

problem, som icke kan lämnas åt sidan.

Av förslaget framgår icke klart vilken ställning hyresnämnden skall ha

vid utövande av sin beslutande funktion och i lagtexten sägs intet närmare

om naturen av det avgörande nämnden träffar. Tveksamt kan vara huruvida

avgörandet innebär, att saken är i processuell mening avgjord. Lagtexten

saknar nämligen uttrycklig bestämmelse att oklandrat avgörande

skall ha verkan som laga kraft ägande dom. Klart är emellertid, att om

avgörandet lämnas oklandrat därmed vad som prövats är i sak avgjort. Avser

klandertalan endast viss del av hyresnämndens avgörande, lär av lagtexten

att döma avgörandet i övrigt kvarstå orubbat. En annan sak är, att

en klandertalan som direkt vänder sig mot endast viss del av hyresnämndens

avgörande på grund av sakligt sammanhang med andra delar kan

medföra, att också dessa kommer under domstolens bedömande. Vidare

torde av den framlagda lagtexten följa, att part, som lämnat nämndens avgörande

oldandrat, icke kan hos domstolen föra talan i vidare mån än inom

de gränser som uppdragits av den andra partens klandertalan.

Motiven ger emellertid en delvis annan bild av nämnden och innebörden

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

av dess avgörande. Av departementschefens uttalanden framgår nämligen,

att avsikten är att klandertalan skall ha den effekten att hyresnämndens

avgörande icke är bindande i något hänseende. Även de delar av avgörandet,

med vilka parterna är nöjda och mot vilka klandertalan ej riktar sig,

skulle förfalla. Om så skall vara fallet, måste rättens prövning komma att

omfatta målet i hela dess vidd. Detta förutsätter, att om ena parten väcker

klandertalan i visst hänseende, hans motpart skulle få bringa en helt annan

del av målet under rättens bedömande, och part som klandrar kan sålunda

till följd av sin egen talan löpa risk att förlora vad han vunnit hos nämnden.

En sådan ordning står icke i överensstämmelse med vanliga processrättsliga

principer. Området för domstolens prövningsrätt blir enligt gällande

rätt bestämd genom den väckta talan. För genomförande av den ordning

som enligt departementschefens uttalanden åsyftas erfordras regler,

som anger den antydda verkan av väckt klandertalan, och bestämmelser om

den icke-klandrandes ställning i processen, särskilt huru hans hos nämnden

förda, av klandret icke omfattade talan skall bli anhängig i domstolen.

Vid en ingående prövning av berörda spörsmål kan även andra regler visa

sig erforderliga.

En bedömning av förslagets processuella innebörd försAmras av att det

icke för närvarande föreligger något i lagtext utformat förslag rörande hyresnämndernas

organisation och formerna för deras verksamhet. Vilken

innebörd nämndens avgörande bör ha synes emellertid mera vara en teoretisk

än en praktisk fråga. I vilket fall som helst måste karaktären aAr nämndens

avgörande och dettas infogande i rättssystemet klarläggas. Att föreslå

utformade regler i nu antydda hänseenden torde emellertid ej ankomma

på lagrådet. Med den ovisshet som på väsentliga punkter råder om förslagets

innebörd kan självfallet lagrådets granskning av de särskilda bestämmelserna

om förfarandet ej heller bli mer ingående.

En från nu angivna problem i viss mån fristående fråga är, huru de hyrestvister

som skall i första hand avgöras a\r nämnden skall aA^gränsas från

andra hyrestvister; inledningsvis har lagrådet antytt att här vissa svårigheter

uppstår. Enligt förslaget skall bl.a. tvister om rätt till förlängning av

hyresavtal ankomma på nämnden. Det måste emellertid beaktas, att hyresgästens

rätt att sitta kvar i lägenheten kan vara beroende ej endast av om

någon optionsbrytande grund föreligger utan även av andra omständigheter,

såsom om något giltigt hyresavtal över huvud föreligger och om hyresavtalet

är sådant att det enligt reglerna i förslagets 45 § är förenat med

optionsrätt; gränsdragningen mellan bostadslägenhet och annan lägenhet

kommer härvid bl. a. i fråga. Att nämnden skulle avgöra sist anghma frågor

synes knappast vara förslagets innebörd utan dessa avses skola avgöras av

domstol i vanlig processuell ordning. Denna förslagets ståndpunkt innebär,

att nämndens avgörande endast tar sikte på frågan om optionsrätt i och för

sig och ej på andra omständigheter som är betingelser för rätten att sitta

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

kvar i lägenheten; följden blir att ett bifall till optionsyrkandet, även om

beslutet lämnas oldandrat, icke innebär ett slutgiltigt avgörande att hyresgästen

under alla omständigheter har rätt att bo kvar i lägenheten. Denna

begränsning av prövningens räckvidd medför å andra sidan, att en av hyresvärden

i vanlig ordning väckt talan om avhysning före hyrestidens utgång

på grund av förverkande kan prövas oberoende av förlängningsfrågan.

Däremot kan en talan om avhysning därför att hyrestiden gått till ända ej

avgöras, innan det i den särskilda ordningen blivit slutligen avgjort huruvida

rätt till förlängning föreligger, med mindre hyresavtalet befinnes vara

sådant att någon rätt till förlängning över huvud ej är förenad med detsamma.

Att genom uppdelningen av frågorna på nämnd och domstol åtskilliga

olägenheter uppstår är tydligt men sådana lärer med den angivna

konstruktionen icke kunna undvikas.

Departementschefen efter lagrådsgranskningen. Lagrådet uttalar inledningsvis,

att frågan om förfarandet i hyrestvister är en central punkt i förslaget

och att lösningen av denna fråga är av största vikt för att lagstiftningen

skall kunna uppbäras av ett allmänt förtroende och för att de svårigheter

som måste möta vid övergången till en friare hyresmarknad skall

kunna bemästras. Vad lagrådet uttalar i denna fråga överensstämmer i

stora delar med de bedömningar som gjorts i det remitterade förslaget. Sålunda

delar lagrådet min uppfattning att hyrestvister, liksom andra tvister

mellan enskilda, bör avgöras i domstolsmässig ordning med den garanti för

rättssäkerhet som detta innebär och att särskilda hyresdomstolar inte bör

inrättas. Lagrådet anser emellertid att en naturlig följd av detta ställningstagande

borde vara att de allmänna domstolarna skall handlägga och avgöra

hyrestvister i vanlig processuell ordning. Samtidigt uttalar lagrådet,

att åtskilliga fördelar kan vara förenade med den föreslagna ordningen med

hyresnämnder som en första avgörande instans och möjlighet till domstolsmässig

prövning av domstolen i residensstaden. Lagrådet framhåller emellertid

vissa olägenheter med detta förfarande till vilka jag återkommer i

det följande och säger sig föredra att låta samtliga hyrestvister behandlas

och avgöras av de allmänna domstolarna enligt gällande processuella regler.

En förutsättning för att detta skall kunna genomföras är emellertid, menar

lagrådet, att hyresnämndernas medlingsverksamhet blir så effektiv att tillströmningen

av mål till domstolarna ej blir alltför stor. Måste det antas, att

ett mycket stort antal mål skulle komma till de allmänna domstolarna, får

det enligt lagrådet anses motiverat att för en övergångstid skapa vissa särskilda

anordningar varigenom tvisterna i första hand kan avgöras efter ett

enkelt förfarande. Att förlägga avgörandet till nämnder med primär uppgift

att medla anser lagrådet i ett sådant läge godtagbart.

Med anledning av vad lagrådet sålunda har anfört vill jag framhålla följande.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Från alla håll har betonats betydelsen av att förfarandet i hyrestvister

anordnas på sådant sätt att hyresmarknadens intresseorganisationer får

medverka. Även lagrådet understryker vikten härav. Med den av lagrådet

föreslagna ordningen skulle emellertid organisationsrepresentanternas

medverkan vara begränsad till medlingsstadiet. Organisationerna skulle

därmed inte få något som helst inflytande över själva prövningen. Det kan

enligt min mening betvivlas att en medverkan från organisationernas sida

som begränsas till rent medlande uppgifter kommer att få den betydelse

som i allmänhet ansetts nödvändig för att den nya ordningen skall kunna

genomföras.

Det är utomordentligt svårt att bedöma vilken omfattning måltillströmningen

till domstolarna kan få efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Flera skäl talar dock för att i varje fall övergångstiden kan blir svårbemästrad.

Hyressättningsfrågorna har under mer än 25 år varit undandragna

avtalsfriheten. Det är givet att härigenom benägenheten hos parterna

att nå uppgörelser utan inblandning av myndighet åtminstone till en

början kan komma att vara mindre än som normalt skulle vara fallet.

Det förhållandet att nu utgående hyror i vissa fall torde avvika från de

hyror som de nya reglerna medger kan vidare skapa vissa svårigheter i

övergångsskedet. Härtill kommer att de nya reglerna om hyressättningen

torde vara relativt komplicerade i tillämpningen innan några på avtalsfriheten

grundade riktgivande hyresnivåer hunnit stabiliseras. Det bör understrykas

att hyressättningen i princip skall bestämmas på grundval av

marknadsmässiga värderingar av lägenheterna. Utrymmet för att utbilda

sådana värderingar är emellertid f. n. litet, eftersom dessa getts endast begränsat

spelrum under den tid hyresregleringen varat. Fn annan faktor som

har sin påtagliga betydelse är att man under överskådlig tid framöver torde

ha att räkna med ett efterfrågeövertryck på bostadsmarknaden inom betydande

delar av landet. Under remissbehandlingen av hyreslagstiftningssakkunnigas

förslag har av många instanser, icke minst från domstolshåll,

yppats allvarliga farhågor för att hyrestvisterna i övergångsstadiet kommer

att bli sa talrika att domstolarna inte kommer att kunna bemästra

läget.

Lagrådet synes räkna med att en ökad arbetsbelastning hos domstolarna

under övergångsskedet bör kunna bemästras genom lämpliga förstärkningsatgärder.

Härtill är att säga att avvecklingen av hyresregleringen

under alla förhållanden kommer att tillföra domstolarna ett rätt stort antal

nya mål. Arbetsläget inom domstolsväsendet är sådant att redan denna

ökade arbetsbörda kommer att bereda betydande svårigheter.

Lagrådet anför utifrån den grundsyn på frågan om förfarandet som lagrådet

deklarerat vissa skäl mot att anordna ett speciellt förfarande för avgörande

av hyrestvister i den form som föreslås i det remitterade förslaget.

Särskilt åberopas att splittringen av hyrestvisterna på skilda processuella

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 81

förfaranden skulle medföra åtskilliga svårigheter, att underlaget för hyresnämndens

avgörande ej kan göras tillgängligt för domstolen utan remissförfarande,

att muntlig bevisning inte kan upptas inför nämnden samt

att prövningsuppgifterna skulle kunna inverka menligt på den medlande

verksamheten. Enligt min mening överbetonar lagrådet betydelsen av dessa

nackdelar. Det väsentliga är å ena sidan att hyresnämnderna kan tillämpa

ett enkelt, snabbt och billigt förfarande för avgörande av den stora mängd

hyrestvister som är av mindre invecklad natur, å andra sidan att förfarandet

utformas på sådant sätt att den domstolsmässiga prövningen, när part

finner en sådan behövlig, kan ske inom ramen för det allmänna domstolsväsendet

enligt gängse processuella regler. Det remitterade förslaget tillgodoser

dessa grundläggande synpunkter. Jag kan heller inte finna att de

grundprinciper på vilka förfarandet i hyrestvister enligt lagrådets mening

bör vila blir åsidosatta genom den ordning som förordas i det remitterade

förslaget.

Lagrådet har som framgått godtagit tanken att ge nämnderna prövningsrätt,

dock endast under förutsättning att måltillströmningen till domstolarna

skulle bli alltför stor om lagrådets förslag genomförs och då endast

som ett provisorium. Som jag framhållit i samband med lagrådsremissen

kan inte uteslutas att det föreslagna systemet kan behöva omprövas

när erfarenhet vunnits av hur det fungerar i praktiken.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra vidhålla de grunder för

förfarandet i hyrestvister på vilka det remitterade förslaget vilar. Jag återkommer

i det följande till vissa detaljer i förslaget.

Särskilda regler för orter med mera påtaglig bostadsbrist samt regler

om avvecklingen av hyresregleringen

Departementschefen. Hyreslagstiftningssakkunnigas huvuduppgift var att

överväga om bestämmelserna angående besittningsskydd och hyressättning

för orter med en mera påtaglig lägenhetsbrist och för orter med en i huvudsak

balanserad hyresmarknad kunde samordnas i eu reviderad permanent

hyreslag. Om en sådan ordning visade sig möjlig borde hyreslagen enligt

direktiven för de sakkunniga (se SOU 1966: 14 s. 16) innehålla dels grundläggande

regler om besittningsskydd och om prövning av hyrans storlek och

andra villkor för nytt hyresavtal, dels i vissa begränsade avseenden härifrån

avvikande bestämmelser, vilka efter särskilt förordnande kunde bringas

i tillämpning i orter med påtaglig lägenhetsbrist.

I det föregående har besittningsskyddet för bostadshyresgäst och lokal
6

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 58

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

hyresgäst behandlats. Jag har därvid anslutit mig till de sakkunnigas förslag

att bestämmelserna om hyresgästens besittningsskydd skall vara gemensamma

för den balanserade hyresmarknaden och för en marknad där

lägenhetsbrist råder. Som jag utförligt utvecklat utesluter inte detta, att

tillämpningen av bestämmelserna måste bli skiftande beroende på marknadsläget.

Vid en mera påtaglig lägenhetsbrist måste självfallet större hänsyn

tas till hyresgästens anspråk på att få ha kvar sin hyresrätt än om god

tillgång finns på lägenheter.

Frågan om liyressättningen i samband med förlängning av hyresförhållandet

har ingående behandlats i avsnittet om besittningsskydd för bostadshyresgäst.

De sakkunnigas förslag innebär att ej heller i detta avseende

några särbestämmelser — jag bortser nu från reglerna om prövning av

förstagångshyra eftersom vid sådan prövning hyran skall bestämmas enligt

huvudnormen — är behövliga för den ej balanserade hyresmarknaden.

Denna uppfattning har väckt viss kritik särskilt från hyresrådets sida. Kritiken

går sammanfattningsvis ut på att den av de sakkunniga föreslagna

hyressättningsnormen ■— vars uppgift egentligen bara är att trygga besittningsskyddet

för hyresgästen på en hyresmarknad där i princip marknadsmässig

hyressättning tillämpas — inte är tillräcklig för att på en bristmarknad

motverka sådana av bristläget betingade hyreshöjningar som inte är

godtagbara från samhällssynpunkt. Jag har funnit kritiken berättigad och

har därför stannat för att vissa särbestämmelser behövs som ett komplement

till hyressättningsnormen för den i huvudsak balanserade hyresmarknaden.

I det följande kommer jag att först behandla frågan om utformningen

av den särskilda hyressättningsnorm som skall gälla för orter med mera påtaglig

bostadsbrist. Därefter behandlas det med denna fråga sammanhängande

spörsmålet om prövning av förstagångshyra. I detta sammanhang tar

jag också upp frågan om behovet av en lagfäst bytesrätt på bristorterna.

Mot bakgrunden av mitt ställningstagande till dessa frågor kommer jag att

därefter uppehålla mig vid frågan om tidpunkten och sättet för hyresregleringens

avveckling.

Vad först beträffar behovet av en särskild hyressättnin gsnorm

för bristorterna bör inledningsvis framhållas att regeln att

hyresgästen vid förlängning av hyresförhållandet är skyldig godta den fordrade

hyran, om den inte väsentligt överstiger hyran för lägenheter som

med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga, principiellt sett innebär inte bara

att jämförliga lägenheter får lika höga hyror utan även åtminstone på

längre sikt, att hyrorna i hela lägenhetsbeståndet anpassas till varandra

efter lägenheternas varierande bruksvärden. Hyrorna blir därigenom relativt

bestämda. Däremot ger bruksvärderegeln inte någon anvisning om på

s. 83 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 83

vilken absolut nivå hyrorna kommer att ligga. Denna nivå kommer att bestämmas

av marknadsläget, dvs. förhållandet mellan tillgång och efterfrågan

på bostäder. I detta avseende skiljer sig regeln från de bestämmelser

om hyrans fastställande som finns i hyresregleringslagen. Där anknyts hyresläget

i princip för äldre hus till den hyra som utgick den 1 januari 1942

och för nyare hus till produktionskostnaderna.

De särbestämmelser som enligt min mening är behövliga för bristorterna

bör innebära att också den absoluta hyresnivån blir i viss mån låst och

alt den alltså inte kommer att styras av efterfrågetrycket. Låsningen bör

emellertid ske på ett helt annat sätt än som kännetecknar hyresregleringssystemet.

I första hand bör slås fast att även särbestämmelserna skall bygga

på avtalsfrihetens grund. Avtalad hyra eller den hyra som fordras i samband

med förlängning av hyresförhållande bör alltså prövas bara om part

begär det. Vidare bör den enskilda fastighetens produktionskostnader inte

få inverka vid hyrans fastställande.

De sakkunniga utgår från att de allmännyttiga bostadsföretagens hyressättning

med tiden kommer att tjäna som riktpunkt vid hyresbedömningen.

Jag delar denna uppfattning, men som jag har anfört tidigare har inte dessa

företag en sådan ställning i det äldre lägenhetsbeståndet som krävs för att

företagens hyror över hela fältet skall bli bestämmande vid jämförelseprövningen

med tillämpning av bruksvärderegeln. De kommer därför inte att

vid avvecklingen av hyresregleringen få en sådan prisledande funktion inom

hela lägenhetsbeståndet att ej godtagbara hyreshöjningar hindras. När

det gäller nyproduktionen av flerfamiljshus förhåller det sig emellertid obestridligen

så att dessa företag nu intar och för framtiden kan väntas behålla

en ledande ställning. Inom denna sektor kommer de allmännyttiga företagens

hyror otvivelaktigt att bli bestämmande för hyresläget. Eftersom

företagen tillämpar självkostnadsprincipen vilket innebär att hyrorna sätts

så att de på lång sikt täcker de faktiska kostnaderna, får man härigenom

en garanti för att oskäligt höga hyror inte kommer att tillämpas för lägenheter

i hus som uppförs i fortsättningen. I nyproduktionen föreligger således

ingen större risk för en ej önskvärd hyresutveckling på grund av bristorternas

efterfrågeöverskott. Den behövliga låsningen av hyresnivåerna i

det äldre lägenhetsbeståndet kan enligt min mening åstadkommas med utnyttjande

av detta förhållande. Jag föreslår att för bristorterna den aktuella

hyran prövas inte bara med hänsyn till jämförliga lägenheters hyra

utan även med beaktande av det allmänna hyresläget i orten för lägenheter

i nybyggda bostadshus. Detta hyresläge får utgöra utgångspunkten för beräkningen.

Från denna utgångspunkt får sedan den aktuella hyran bestämmas

efter en bedömning av den ifrågavarande lägenhetens modernitetsgrad,

underhåll och skick i övrigt m. m. Prövningen bör därvid gå till

på följande sätt.

Jämförelseprövningen med tillämpning av bruksvärderegeln bör vara

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

grundläggande. I första hand bör alltså den fordrade hyran — eller vid

förstagångsprövning den avtalade hyran — jämföras med hyran för

lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Från jämförelsematerialet

utesluts därvid sådana enstaka topphyror som under alla förhållanden

inte får vara vägledande för jämförelsen. Enligt huvudregeln

skall härefter prövningen av den aktuella hyran ske utifrån den hyresnivå

som bildas av de högsta hyrorna. På detta stadium bör hänsynstagandet till

det allmänna hyresläget i orten för lägenheter i nybyggda bostadshus komma

in. Hyran för de aktuella jämförelselägenheterna bör sålunda ställas

samman med hyran för lägenheter i nybyggda hus. Härvid bör jämförelsen

inriktas på sådana lägenheter som är så likvärdiga som omständigheterna

tillåter. Man bör sålunda kunna utvälja sådana lägenheter i nybyggda hus

som är likvärdiga med jämförelselägenheterna i fråga om exempelvis rumsantal

och bostadsyta. Mot bakgrunden av hyresläget för lägenheterna i nybyggda

hus bör sedan bedömas om hyran för jämförelselägenheterna är

rimlig. Vid denna bedömning måste självfallet behörig hänsyn tas till att

bruksvärdet för de båda kategorierna av lägenheter ofta inte är detsamma.

Leder bedömningen till att hyran för någon eller några av de lägenheter

som ingår i jämförelsematerialet inte kan anses rimlig i förhållande till

hyresläget i nybyggda bostadshus, bortses från dessa lägenheter vid jämförelseprövningen.

Jag vill betona att den nu beskrivna särregeln syftar endast till att hindra

att bristmarknadens efterfrågeövertryck får verka alltför fritt på hyressättningen.

Framför allt ger särregeln möjlighet att vid jämförelseprövningen

bortse från sådana alltför höga hyror som hyresgäster frivilligt tagit på sig.

I den mån dessa hyror bildar en hyresnivå, skulle de annars kunna påverka

hyressättningen på ett sätt som inte är acceptabelt från samhällssynpunkt.

Ofta torde det bli möjligt att utan särskild utredning utesluta hyror av detta

slag från jämförelsematerialet. Detta gäller särskilt fall när materialet

innehåller ett representativt inslag av lägenheter från allmännyttiga bostadsföretags

fastigheter med hyror som är anpassade till hyresläget i nyproduktionen.

Högre liggande hyror bör i sådant fall inte få påverka bedömningen.

De sakkunnigas förslag innebär att det alltid är tillåtet för hyresvärd och

hyresgäst att själva träffa avtal om hyran. Förslaget bygger alltså på avtalsfrihet

även när det gäller orter med mera påtaglig bostadsbrist. Det finns

alltså inte såsom enligt hyresregleringslagen något krav på att myndighet

prövar vilken hyra som skall utgå. För att hyresgästen inte skall vara helt

utlämnad åt den fria marknadsprissättningen föreslår de sakkunniga att

hyresgästen skall kunna få den avtalade hyrans, den s. k. förstagångshyr

an s skälighet prövad. Denna möjlighet skall stå till hyresgästens förfogande

under viss tid från det att han första gången träffade avtal om för
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

hyrning av lägenheten. Prövningen skall kunna komma till stånd även på

begäran av hyresvärden. Förslaget innebär en betydelsefull inskränkning

i avtalsfrihetens princip. Enligt min mening är inskränkningen emellertid

nödvändig för att hyresregleringen skall kunna avskaffas beträffande sådana

orter där bostadsbrist alltjämt föreligger. Förslaget har också vunnit

allmänt gillande under remissbehandlingen.

I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit bör förstagångsprövningen

kunna avse även sådan hyra som avtalats viss tid efter upplåtelsen av

lägenheten. Jag delar de sakkunnigas uppfattning att denna tid bör bestämmas

till nio månader, dvs. samma tid som måste förflyta för att besittningsskydd

skall föreligga när hyresavtalet upphör. Likaså kan jag biträda

de sakkunnigas förslag att förstagångsprövningen måste begäras inom

ett år från det hyresförhållandet började. I enlighet med de sakkunnigas

förslag bör beslut om nedsättning av förstagångshyra inte få avse

tid innan prövningen påkallades.

Som statens personalbostadsdelegation anfört behövs knappast någon

prövningsmöjlighet i fråga om förstagångshyra för statsverkets bostäder.

Jag anser ändå inte motiverat att undanta denna lägenhetskategori från

reglerna om prövning av förstagångshyra.

De sakkunniga föreslår att Kungl. Maj :t vid den nya hyreslagens ikraftträdande

skall bestämma det geografiska tillämpningsområdet för bestämmelserna

om prövning av förstagångshyra men att det fortsatta handhavandet

av dessa frågor skall uppdras åt bostadsstyrelsen. Från många håll,

bl. a. av bostadsstyrelsen själv, yrkas att det alltid skall ligga i Kungl. Maj :ts

hand att förordna om förstagångsprövningens geografiska omfattning. Jag

biträder denna mening. Förslag om inskränkning eller utvidgning av bestämmelsernas

tillämpningsområde kan med denna ordning väckas av

var och en. Hyresnämnderna bör dock ha som uppgift att ta erforderliga

initiativ i saken. Bestämmelser härom bör meddelas av Kungl. Maj :t.

De förut behandlade särbestämmelserna för hyressättningen på bristorter

bör naturligen ha samma tillämpningsområde som bestämmelserna om

prövning av förstagångshyra.

Bestämmelserna om hyressättningen på bristorter torde övergångsvis

kunna vålla komplikationer för sådana fall då skillnader i finansieringsbetingelserna

eller andra omständigheter medverkat till att hyrorna för vissa

lägenheter kommit att ligga väsentligt högre än hyresläget i allmänhet

för likvärdiga lägenheter. I enlighet med de normer, som gäller för hyreskontrollen

enligt hyresregleringslagen och som innebär att hyran bestäms

med hänsyn till vad som bedöms utgöra skäliga produktionskostnader, är

ifrågavarande höga hyror godkända av de hyresreglerande organen. Den

omständigheten att man går över till ett nytt system för hyressättningen bör

inte föranleda att dessa hyror ej längre skulle anses godtagbara. Vid till
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

lämpningen av hyressättningsbestämmelserna bör därför en hyra som fastställts

av hyresnämnd eller hyresrådet alltid anses skälig, dock inte i den

meningen att den utan vidare skall godtas som jämförelsehyra när hyran

för annan lägenhet prövas. En förutsättning är självfallet att lägenhetens

skick inte avsevärt försämrats eller hyresgästens förmåner avsevärt inskränkts.

Det sagda får tillämpning främst för det fall att en ny hyresgäst

flyttar in i en lägenhet och påkallar prövning av den avtalade hyran, trots

att denna inte överstiger den hyra som gällde under hyresregleringslagens

giltighetstid. Det synsätt som jag här förordat stämmer överens med den

princip om att hyran skall bestämmas efter skälighet som ligger till grund

för hyressättningsreglerna. Det torde därför inte vara behövligt att föra

in någon särskild övergångsregel för de fall som avses här.

Jag har i avsnittet om personförändring på hyresgästsidan deklarerat den

uppfattningen att en lagstadgad bytesrätt bör införas men att

bestämmelserna därom bör gälla bara på en hyresmarknad med mera påtaglig

bostadsbrist. Jag avser nu att närmare gå in på frågan.

Det skall inte bestridas att hyresvärdarna i allmänhet visar förståelse för

hyresgästernas önskemål att byta lägenhet. Å andra sidan är det otvivelaktigt

så att angelägna bytesbehov emellanåt inte kan tillgodoses på grund av

att hyresvärden utan rimlig anledning vägrar att samtycka till en överlåtelse

av lägenheten. Under rådande bostadsbrist måste olägenheterna härav

anses vara så betydande att åtgärder till underlättande av lägenhetsbyten är

påkallade. Härom har de sakkunniga också varit eniga. Från bostadssociala

synpunkter är det av vikt att den minskade rörlighet på hyresmarknaden

som bostadsbristen för med sig motverkas genom att hyresgästerna i största

möjliga utsträckning kan ordna sin bostadsfråga genom lägenhetsbyten.

Det förslag till besittningsskydd för bostadshyresgäst som nu läggs fram

syftar inte enbart till att skapa trygghet för hyresgästen i besittningen av

hans hem. På en hyresmarknad som präglas av påtaglig bostadsbrist kan

besittningsskyddet sägas ha en vidare betydelse, nämligen att trygga hyresgästens

fortsatta behov av bostad för sig och sin familj. För den hyresgäst

som på grund av ändrade anställningsförhållanden måste flytta till annan

ort eller av annat skäl ser sig nödsakad att lämna lägenheten och som på

grund av bostadsbristen är hänvisad till att söka ordna sin bostadsfråga genom

byte är besittningsskyddet utan större värde i ett system där hyresvärden

utan bärande skäl kan motsätta sig en överlåtelse av hyresrätten.

En sådan ordning framstår som särskilt otillfredsställande i de fall då hyresvärdens

vägran att samtycka till ett ifrågasatt byte får till följd att

hyresgästen antingen tvingas att avstå från en förmånlig anställning på

annan ort eller tvingas att lämna sin familj kvar i den gamla lägenheten. En

i lag tryggad rätt att överlåta lägenheten för byte kan från denna synpunkt

sägas utgöra en önskvärd påbyggnad av besittningsskyddet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

På de anförda skälen anser jag alltså att en lagstadgad bytesrätt bör införas

och äga tillämplighet beträffande bristorter. Lämpligen bör bestämmelserna

gälla för sådana orter för vilka Kungl. Maj :t har förordnat att prövning

av förstagångshyra skall få äga rum.

Av hänsyn till hyresvärdens intressen kan hyresgäst inte ges en obegränsad

rätt till överlåtelse i samband med lägenhetsbyte. Möjlighet att vid vägrat

samtycke få ett byte till stånd bör föreligga endast efter prövning av

myndighet och under vissa begränsade förutsättningar. Vid sådan prövning

bör en avvägning ske mellan de berörda parternas motstående intressen.

För bifall till hyresgästens framställning om överlåtelse bör krävas att vägande

skäl talar för att ett byte kommer till stånd och att bytet kan ske

utan olägenhet för hyresvärden. Eftersom alltför täta byten måste anses vara

till förfång för hyresvärden, bör den som förvärvat hyresrätt genom byte

inte äga rätt att i sin tur överlåta lägenheten för byte förrän viss tid förflutit

efter förvärvet. Bytesrätten bör vidare begränsas till fall när hyresgästen avser

att genom överlåtelse av sin hyresrätt förvärva annan hyresrätt eller en

bostadsrätt. Slutligen bör rätt att använda lägenheten som bytesobjekt inte

föreligga i sådana fall då hyresgästen saknar optionsrätt eller i allmänhet

inte är berättigad till förlängning av hyresförhållandet. I det av de sakkunniga

utarbetade förslaget till lagstadgad bytesrätt är dessa synpunkter i allt

väsentligt beaktade. Förslaget är därför enligt min mening väl ägnat att

läggas till grund för lagstiftning om bytesrätt för bostadshyresgäst. Jag har

också utformat mitt förslag på ett sätt som i sak stämmer nära överens med

de sakkunnigas förslag.

Jag övergår nu till frågan om tidpunkten och sättet för hyresregleringens

avveckling. Hyresregleringen påverkar som bekant rättsförhållandet

mellan hyresvärd och hyresgäst i två skilda hänseenden. För

det första innebär regleringen att parterna, om man bortser från möblerade

lägenheter och i vissa undantagsfall lokaler, är helt fråntagna rätten att

sj älva avtala om hyran. Denna måste fastställas av hyresreglerande myndighet,

och det är straffbart att ta ut högre hyra än den fastställda. För det

andra ger regleringen hyresgästen ett besittningsskydd, som i praktiken utvecklats

till en kvarboenderätt vilken endast i undantagsfall kan sättas ur

spel. En avveckling av hyresregleringen innebär f. n. att parterna får full

frihet att avtala om hyran och att hyresgästen blir bunden under avtalets

giltighetstid av vad som avtalas. Denna avtalsfrihet inträder även i fråga om

hyresavtal som löper vid tidpunkten för avvecklingen. Hyreskontrollen enligt

hyresregleringslagen har dock en viss efterverkan, eftersom hyresvärden

enligt 2 § avvecklingslagen inte utan hyresgästens samtycke får höja hyran

för återstående del av hyresperioden, även om hyresavtalet i och för sig

skulle ge honom sådan rätt. I fråga om besittningsskyddet innebär en avveckling

av hyresregleringen att hyresgästen ej längre kan vända sig till

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

hyresnämnd och begära ogiltigförldaring av uppsägning eller eljest förlängning

av hyresavtalet. Ändringen i rättsläget i fråga om besittningsskyddet

är emellertid endast av formell natur, eftersom besittningsskyddslagen, som

blir tillämplig vid avveckling av hyresregleringen, tillförsäkrar hyresgästen

ett i huvudsak likvärdigt besittningsskydd. Beträffande hyressättningen inträder

den betydelsefulla ändringen att hyresvärden får ta ut högre hyra i

samband med förlängning av hyresförhållandet, om höjningen bara håller

sig inom vad som är skäligt. Annorlunda uttryckt får hyresgästen bo kvar

endast om han är beredd att betala marknadsmässig hyra.

Hyreslagstiftningssakkunnigas förslag till ny hyreslag innebär bl. a. att det

besittningsskydd för hyresgäst som f. n. grundar sig på hyresregleringen

eller besittningsskyddslagen blir inskrivet i den permanenta hyreslagen och

att hyreskontrollsystemet enligt hyresregleringslagen ersätts av vissa hyresspärrar

i hyreslagen. Hyresregleringen blir alltså obehövlig i samma

mån som den nya hyreslagen görs tillämplig på ett hyresförhållande. Det är

därför naturligt att avvecklingen av hyresregleringen samordnas med övergången

från äldre till ny hyreslag. De sakkunniga föreslår i huvudsak en sådan

samordning. Såvitt avser den normala typen av hyresavtal, dvs. avtal

som löper på bestämd tid, vanligtvis ett år med rätt till förlängning av avtalet

för en ny tidsperiod av samma längd om uppsägning inte sker viss

tid i förväg, kan de sakkunnigas förslag beskrivas på detta sätt.

Beträffande först lokaler i hela landet och bostadslägenheter i hyresreglerade

orter utanför de tre storstadsregionerna innebär förslaget följande. Om

hyresavtalet träffas efter den av de sakkunniga föreslagna tidpunkten för

nya hyreslagens ikraftträdande, dvs. den 1 november 1967 eller senare, faller

avtalet över huvud taget inte under hyresregleringen. Avtalet faller i stället

helt under den nya hyreslagen. I fråga om avtal som löper vid tidpunkten

för den nya lagens ikraftträdande skall som förut framgått äldre föreslag

tillämpas under den återstående hyrestiden. I konsekvens härmed gäller

också hyresregleringslagens besittningsskyddsregler under samma tid. Detta

innebär att rätten att bo kvar i lägenheten under påföljande hyresperiod

följer hyresregleringslagens bestämmelser. Den hyra som fastställts enligt

hyresregleringslagen utgår under såväl återstående hyrestid som den därpå

följande hyresperioden. Hyresregleringen inverkar alltså på hyresförhållandet

t. o. m. utgången av den första hyresperiod som i sin helhet infaller efter

den nya hyreslagens ikraftträdande. För långtidsavtalen — enligt förslaget

avtal för vilka hyrestiden utgår den 1 januari 1969 eller senare — blir den

nya lagens besittningsskyddsregler omedelbart tillämpliga. Den tid under

vilken hyresvärden är bunden av den enligt hyresregleringslagen fastställda

hyran sträcker sig i dessa fall inte utöver löpande hyresperiod men är i

vissa fall ytterligare begränsad.

I fråga om bostadslägenheter inom de tre storstadsregionerna föreslås

vissa avvikelser från nyssnämnda regler. Dessa avvikelser gäller endast

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

den nya lagens regler om besittningsskydd och hyressättning och därtill

knutna förfaranderegler. Förslagets innebörd är här i huvudsak följande.

De nya reglerna blir inte tillämpliga på sådana hyresavtal där hyrestiden

utgår före den 1 januari 1970. Utgår hyrestiden senare får de nya reglerna

betydelse först från den nya hyresperiodens början. Detta gäller dock endast

om hyresvärden sagt upp avtalet. Har uppsägning inte skett, skall

de hyresvillkor som gällde under hyresregleringstiden äga fortsatt tilllämpning

även under den följande hyresperioden.

Som torde ha framgått av det anförda avviker förslagets bestämmelser om

avvecklingen av hyresregleringen för lokaler och för bostadslägenheter

utanför de tre storstadsregionerna i viss utsträckning från dem som f. n. tilllämpas

vid regional avveckling av hyresregleringen. Skillnaden består i att

hyresregleringens besittningsskyddsregler enligt förslaget alltjämt skall tilllämpas

under den återstående avtalsperioden och att som följd härav den

hyra som fastställts enligt hyresregleringslagen får gälla även under följande

avtalsperiod.

Den föreslagna metoden för avvecklingen av hyresregleringen har väckt

kritik från skilda håll under remissbehandlingen och det har gjorts gällande

att bestämmelserna är svårfattliga och mindre väl ägnade för tillämpning i

praktiken. Flera remissinstanser har framhållit att de föreslagna bestämmelserna

under alla förhållanden måste omarbetas i redaktionellt hänseende.

Även enligt min uppfattning har de sakkunnigas förslag om hur avvecklingen

av hyresregleringen skall gå till vissa betydande olägenheter. Detta

gäller framför allt den ordning som föreslås för storstadsregionerna. Förslaget

innebär för dessa orter i huvudsak att övergången till den nya hyreslagen,

bortsett från reglerna om besittningsskydd för bostäder och förfarandet

i hyrestvister, sker successivt under tiden den 1 november 1967— den 1

oktober 1969, medan avvecklingen av hyresregleringen samt ikraftträdandet

av nämnda regler om besittningsskydd och förfarandet i hyrestvister sker

successivt under tiden den 1 januari — den 1 oktober 1970. Genom att på

detta sätt avvecklingen av hyresregleringen inte sker samtidigt med övergången

till den nya liyreslagen och dessutom den nya lagen inte träder i kraft

i sin helhet vid en enda tidpunkt, uppkommer ett relativt långvarigt och

komplicerat övergångsskede som skulle bli besvärande för hyresmarknaden.

Som huvudsakligt motiv för förslaget att uppskjuta hyresregleringens avveckling

till en senare tidpunkt för storstäderna än för landet i övrigt

åberopar de sakkunniga hänsynen till den nya organisationen för prövning

av hyrestvister. Även enligt min mening måste tidpunkten för avvecklingen

väljas så att man får god tid att bygga upp organisationen. Detta är emellertid

ett behov som föreligger för hela landet och motiverar knappast någon

särbehandling av storstadsregionerna. Med den utformning av organisationen

som departementsförslaget innebär finns det dessutom, som jag när
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

mare utvecklat i avsnittet om förfarandet i hyrestvister, goda förutsättningar

att bemästra en eventuell stark tillströmning av ärenden i övergångsskedet.

Farhågorna för att organisationen skall visa sig otillräcklig i övergångsskedet

motiverar sålunda inte att storstadsregionerna behandlas annorlunda

än landet i övrigt. Det av de sakkunniga åberopade motivet för att

dröja med avvecklingen av hyresregleringen för storstadsregionerna väger

därför inte tungt. Den avgörande frågan är i stället huruvida förhållandena

på sådana orter där stark bostadsbrist råder — främst storstadsregionerna

— medger att man utan ytterligare uppskov avvecklar hyresregleringen.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har från många håll,

särskilt från remissinstanser som har anknytning till storstadsregionerna,

framhållits att det är önskvärt att dröja någon tid med övergången till den

friare hyresmarknad som förslaget leder till. Dessa uttalanden tar i första

hand sikte på storstadsregionerna men gäller också andra orter med en mera

påtaglig bostadsbrist.

Frågan hur det föreslagna hyressättningssystemet kommer att verka på en

bristmarknad är svår att bedöma. Mycket talar för de sakkunnigas uppfattning

att systemet i och för sig kan genomföras omedelbart utan att man

behöver befara alltför svåra övergångsproblem. Men otvivelaktigt finns det

skäl som talar för att en fördröjd avveckling av hyresregleringen ger möjlighet

till en smidigare övergång till hyressättningen på den fria hyresmarknaden

än om avvecklingen sker redan nu. Remissutfallet är också

ägnat att stämma till varsamhet.

Mot bakgrunden av det anförda har jag stannat för att förorda att avvecklingen

av hyresregleringen såvitt gäller bostadslägenheter fördröjs något

för sådana orter där en mera påtaglig bostadsbrist råder. Fördröjningen bör

dock inte hindra att hyresregleringslagen så snart som möjligt helt upphävs

och ersätts av den nya hyreslagen. Avvecklingen bör ske på det sättet att

den hyreshöjning som kan följa av att en bostadslägenhets hyra bestäms

efter hyresläget för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är jämförliga

får ske etappvis under en övergångstid. Denna övergångstid bör vara

längre för de tre storstadsregionerna än för övriga orter med mera påtaglig

bostadsbrist.

Jag föreslår att hyresregleringslagen sätts ur kraft vid utgången av år

1968 och att nya hyreslagen får träda i kraft den 1 januari 1969. För storstadsregionerna

bör övergångstiden bestämmas till fyra år, alltså till utgången

av år 1972, och för övriga berörda orter till två år eller till utgången

av år 1970. De orter där hyreshöjningarna övergångsvis får ske

endast etappvis bör vara desamma som de för vilka förordnande ges om

prövning av förstagångshyra.

När under övergångstiden fråga uppkommer om höjning av hyra som

är lägre än hyran för likvärdiga lägenheter, bör hyresgästen inte vara skyldig

att godta större höjning än som motsvarar skälig andel av skillnaden

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

mellan utgående hyra och hyran för likvärdiga lägenheter. Andelens storlek

hör bestämmas så att lägenhetens hyra under övergångstiden smidigt anpassas

till hyran för likvärdiga lägenheter. Det sagda innebär inte nödvändigtvis

att höjningen fördelas med lika stora andelar vid varje avtalstillfäile.

Om skillnaden mellan den utgående hyran och hyran för likvärdiga lägenheter

inte är alltför stor kan det vara motiverat att tillåta att höjningen

slås ut på ett mindre antal avtalstillfällen. I lagen bör endast läget vid övergångstidens

slut fixeras. Vid den tidpunkten bör lägenhetens hyra ha tilllåtits

att komma upp i nivå med liyresläget för likvärdiga lägenheter. Den

föreslagna ordningen med etappvisa höjningar bör gälla till förmån bara

för den hyresgäst som hyr lägenheten vid utgången av år 1968. Om lägenheten

därefter upplåts till annan hyresgäst, bör hyresvärden vara oförhindrad

att omedelbart ta ut den hyra som den nya lagens hyressättningsregler

medger.

Om lägenhetens bruksvärde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete

och denna ökning inte beaktats vid bestämmande av den utgående

hyran, bör hyresgästen alltid vara skyldig att godta en fordrad hyra

som inrymmer skälig höjning med hänsyn till det ökade bruksvärdet. År

arbetet av genomgripande omfattning, bör någon begränsning av hyreshöjningen

med hänsyn till de nu diskuterade övergångsbestämmelserna över

huvud taget inte ske.

Det är att förvänta att hyresmarknadens partsorganisationer kommer att

träffa överenskommelser om de utgående hyrornas anpassning under övergångstiden

till det hyresläge som kommer att råda vid övergångstidens

slut. Sådana överenskommelser torde i stor utsträckning kunna tjäna som

vägledning för hyressättningen även utanför organisationernas gemensamma

verksamhetsområde. Härigenom erhålls garantier för att anpassningen

sker på sådant sätt att hyresgästernas anspråk på en mjuk övergång till

en friare hyresmarknad tillgodoses.

Avvecklingen av hyresregleringen bör i övrigt ske enligt avvecklingslagen.

Att denna lag blir tillämplig får betydelse framför allt i det hänseendet att

enligt 2 § hyresavtal som träffats före tidpunkten för avvecklingen men

omfattar även tid efter denna anses uppta den hyra som skolat utgå när

hyresregleringen upphörde. Detta innebär en avvikelse från de sakkunnigas

förslag. Detta innehåller visserligen en motsvarande bestämmelse i övergångsbestämmelserna

men bestämmelsen avser enbart bostadslägenheter. Jag

kan för min del inte finna skäl till att i detta avseende behandla de skilda

lägenhetskategorierna olika.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Spe eialmotiveriog

Hyrestid och uppsägning

8 §•

Departementschefen. Beträffande uppsägningens form delar jag de sakkunnigas

uppfattning att uppsägningen skall vara skriftlig i sådana fall

där rätt till förlängning av hyresavtalet kan komma i fråga. Jag föreslår

därför att uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet varat mer

än nio månader vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker.

Som närmare utvecklas i anslutning till 49 § föreslår jag att besittningsskyddsproceduren

skall inledas med att hyresvärden skriftligen meddelar

den som fordrar förlängning att han har att senast tre veckor därefter

hänskjuta tvisten till hyresnämnden, om han inte går med på att flytta.

Detta meddelande behöver inte tas in i uppsägningshandlingen. Med denna

inställning saknas skäl för att kräva uppsägning i skriftlig form när

skriftligt erkännande om uppsägningen lämnas. Jag förordar därför att gällande

rätt bibehålls i detta avseende. Ordningen med uppsägning med vittnen

torde inte numera användas i praktiken och har därför inte tagits med

i departementsförslaget.

När det gäller den från praktisk synpunkt ganska betydelsefulla frågan

om hur part skall gå till väga, när den som söks för uppsägning inte anträffas

i sitt hemvist, innebär de sakkunnigas förslag att uppsägningen

skall tillställas den sökte genom rekommenderat brev med mottagningsbevis

eller, om uppsägning ej kan ske i den ordningen, att uppsägningshandlingen

måste lämnas antingen till hushållsmedlem eller till kontorsanställd,

om den sökte driver rörelse med fast kontor. Om ett sådant överlämnande

inte kan ske, finns ej någon reservutväg och avtalet kan alltså

inte uppsägas. Denna ordning, som är förenad med olägenheter, eftersom

den i vissa fall bereder part möjlighet att undgå uppsägning genom att

hålla sig undan, motiveras i de sakkunnigas förslag med att uppsägningen

även skulle innehålla det meddelande som utgör inledningen till optionsproceduren.

Eftersom detta meddelande har betydelsefulla rättsverkningar

för hyresgästen, anser de sakkunniga att starka garantier behövs för att

hyresgästen verkligen får del av meddelandet.

Som nyss anförts innebär departementsförslaget att uppsägningen inte

behöver innehålla ifrågavarande meddelande. Med hänsyn härtill bör det

inte möta hinder att anordna uppsägningsförfarandet på sådant sätt att

part med känt hemvist alltid kan uppsägas, även om varken han själv eller

någon närstående kan anträffas. Jag föreslår därför följande förfarande.

Uppsägning bör liksom hitintills ske genom att uppsägningshandlingen

sänds med posten i rekommenderat brev under den söktes vanliga adress,

s. 93 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 93

om han ej träffas i sitt vanliga hemvist. Därutöver bör det åligga den uppsägande

att lämna ett exemplar av uppsägningen antingen i den söktes

bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver

rörelse med fast kontor, på kontoret till där anställd person. Anträffas inte

hushållsmedlem eller kontorsanställd, skall uppsägningen läggas i den söktes

postlåda, om det finns någon sådan. Det torde inte vara behövligt att

härutöver ge regler om uppsägning genom översändande av uppsägningshandlingen

i rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Som framgår av 49 § skall meddelande som avses där tillställas den

optionsberättigade i den ordning som gäller för uppsägning. Meddelandet

skall dock alltid lämnas till hushållsmedlem eller kontorsanställd, om den

som söks inte anträffas i sitt hemvist. Om inte någon sådan person påträffas,

kan alltså hyresvärden inte få fristen för hänskjutande till hyresnämnd

av frågan om rätt till förlängning att börja löpa. Tas meddelandet

in i själva uppsägningshandlingen och sker uppsägning genom att uppsägningshandlingen

sänds i rekommenderat brev och dessutom läggs i postlådan,

får uppsägningen men inte meddelandet verkan.

De sakkunniga föreslår en regel att uppsägning får ske hos den som

på grund av fullmakt är behörig att ta mot uppsägning. Eftersom detta

gäller ändå, har regeln inte tagits upp i departementsförslaget.

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten

9—19 §§.

Departementschefen. De sakkunniga går inte närmare in på den nuvarande

hyreslagens bestämmelser om lägenhetens skick och om hinder för hyresrättens

utövning (9—20 §§), utan gör endast vissa jämkningar av huvudsakligen

redaktionell natur. Inte heller enligt min mening finns det

anledning att i detta lagstiftningsärende behandla förevarande område av

hyreslagstiftningen. En fråga bör dock uppmärksammas, nämligen spörsmålet

om fastighetsägarens skyldighet att i skälig utsträckning reparera

lägenheten.

Enligt 15 § hyreslagen åligger det hyresvärden att under hyrestiden hålla

lägenheten i det skick i vilket hyresgästen ägt tillträda den, dvs. i allmänhet

i det skick att den enligt allmänna uppfattningen i orten är fullt

brukbar för det ändamål som avses med förhyrningen. Hyresvärdens förpliktelser

kan emellertid på grund av särskilda omständigheter komma att

utsträckas eller inskränkas. De förutsättningar som hyresavtalet vilar på

är i första hand bestämmande för hyresvärdens underhållsplikt.

Uppstår hinder eller men i nyt t j anderätten är hyresgästen enligt 16 §

hyreslagen berättigad att avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad om

denne underlåter att på tillsägelse vidta rättelse så snart det kan ske. Kan

bristen inte avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att av
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

hjälpa bristen, är hyresgästen berättigad att säga upp avtalet, om bristen

är av väsentlig betydelse. För den tid lägenheten är i bristfälligt skick är

hyresgästen berättigad till nedsättning i hyran. Beror bristen på försummelse

från hyresvärdens sida, har hyresgästen också rätt till skadestånd.

Under remissbehandlingen har önskemål framförts om en sådan utformning

av bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt att hyresgästens

anspråk på reparationer i lägenheten tillgodoses bättre än f. n. Hyresgästernas

riksförbund framhåller att nuvarande regler ger utrymme för vitt skilda

tolkningar. Förbundet konstaterar att det hos vissa fastighetsägare föreligger

en påtaglig benägenhet att eftersätta den service som hyresgästerna bör

kunna fordra. Vidare påtalas hyresgästens bristande möjligheter att kräva

att bristfälligheter utanför den egna lägenheten avhjälps. Hyresgästens

självhjälpsrätt kan enligt förbundets mening inte anses omfatta exempelvis

en trasig tvättmaskin eller centrifug i den maskinella tvättstugan eller ett

trasigt portlås. Eftersom hyresgästen inte alltid har ekonomiska resurser för

en självhjälpsreparalion, som ibland kan vara mycket kostnadskrävande,

anser förbundet att det skulle vara av stort värde, om hyresgästen i stället

kunde få hyresvärden ålagd vid vite att utföra viss reparation.

Hyresvärdens underhållsplikt enligt nuvarande hyreslag står, som jag redan

nämnt, i relation till det skick vari lägenheten vid tillträdet skulle tillhandahållas.

Bestämmelserna om hyresgästens självhjälpsrätt in. in. omfattar

endast sådana brister som utgör hinder eller verkligt men i nyttjanderätten.

Hit torde vara att hänföra att lägenhetens skick genom försummat

underhåll under en följd av år försämrats så avsevärt att lägenheten inte

längre befinner sig i den klass som förutsatts i avtalet. Däremot torde brister

i det löpande underhållet i allmänhet inte omfattas av dessa bestämmelser.

De nuvarande reglerna är sålunda bara i begränsad omfattning ägnade att

tillgodose hyresgästens anspråk på att det vederlag som han får för den erlagda

hyran inte minskar genom att hyresvärden underlåter att utföra sedvanliga

reparationer. Detta kan enligt min mening inte anses tillfredsställande.

Frågan om hyresvärdens underhållsplikt kommer i viss mån i ett nytt läge

genom övergången till en friare hyresmarknad. Avvecklingen av hyresregleringen

och övergången till ett nytt hyressättningssystem kan leda till

hyreshöjningar i en del fastigheter särskilt i det äldre fastighetsbeståndet.

Det är självfallet ett starkt berättigat önskemål, att de ökade intäkterna används

för reparationer i sådana fall där fastighetsunderhållet är eftersatt.

När fastighetsägarna genom hyreshöjningarna får ekonomiskt utrymme för

erforderliga reparationer, skall hyresgästerna inte längre behöva finna sig i

att underhållet efter sätts eller att de nödgas att själva bekosta reparationer.

Av betydelse för frågan om behovet av ändrade regler angående hyresvärdens

underhållsplikt är i vad mån hyressättningsnormerna i det nu framlagda

förslaget kan antas komma att medföra en förbättring av fastighets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

95

underhållet. Förslaget innebär att bostadshyresgäst inte är skyldig att godta

fordrad hyra om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med avseende

på bruksvärdet kan anses likvärdiga. Avgörande för hyressättningen

är således lägenhetens värde i förhållande till andra lägenheter. Av de faktorer

som inverkar på bedömningen av lägenhetens bruksvärde bör enligt

min mening underhållet tillmätas särskild betydelse. Det förhållandet, att

det sedvanliga underhållet i en lägenhet är eftersatt, bör leda till att bruksvärdet

anses väsentligt lägre än det skulle ha varit om lägenheten varit i

gott skick.

Det kan sålunda antas att de föreslagna hyressättningsreglerna kommer

att medföra ett ökat intresse hos fastighetsägarna att utföra önskvärda reparationsarbeten.

I detta sammanhang bör framhållas vikten av att partsorganisationerna

på hyresmarknaden lämnar sin medverkan till att hyresgästerna

får rimligt utbyte av hyreshöjningar, där sådana sker, i form av ett

förbättrat underhåll av lägenheterna. Detta kan ske genom överenskommelser

om vissa normer för underhållsstandard och om lämpliga tidsintervaller

mellan vanliga reparationsarbeten. Oaktat vad jag nu sagt torde man enligt

min mening inte kunna räkna med att reparationer blir utförda i den utsträckning

som förhållandena ger anledning till. I den reform av hyreslagstiftningen

som nu genomförs synes som ett naturligt led kunna ingå en omprövning

av bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt.

Jag föreslår därför att bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt

under hyrestiden tillförs regler som direkt tar sikte på det löpande underhållet

av lägenheter som hyrts för att användas som bostad. I 15 § andra

stycket tas upp en regel av innehåll att hyresvärden i fråga om sådana lägenheter

är skyldig att med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering,

målning och andra sedvanliga reparationer till följd av lägenhetens försämring

genom ålder och bruk. Vidare är 16 § utformad på sådant sätt att, om

hyresvärden eftersätter det löpande underhållet, hyresgästen har samma

rätt som tillkommer honom när hinder eller men uppstår i nyttjanderätten.

Främst kommer härvid rätt till självhjälp och nedsättning i hyran i fråga.

Självfallet bör det så långt det kan ske utan eftersättande av hyresgästens

berättigade intressen ankomma på hyresvärden att välja en från fastighetsekonomiska

synpunkter lämplig tidpunkt för reparationerna. En av fastighetsägaren

uppgjord plan för fastighetsunderhållet bör hyresgästen därför

i allmänhet anses skyldig att rätta sig efter.

I fråga om affärslokaler och liknande anser jag att det även i fortsättningen

bör överlämnas åt parterna att reglera sina ekonomiska mellanhavanden

i detta hänseende.

Ytterligare åtgärder för att skapa garantier för ett tillfredsställande lägenhetsunderhåll

bör inte övervägas förrän erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningens

verkningar i detta avseende.

Under remissbehandlingen har det gjorts gällande att självhjälp srätten

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

skulle vara begränsad till hyresgästens egen lägenhet. Denna uppfattning är

enligt min mening inte riktig. Som även uttalats i doktrinen får självhjälpsrätten

anses omfatta också de andra lokaliteter till vilka hyresgästen har

tillträde, såsom förstugor, trappor, källare, tvättstuga och torkrum. Det möter

enligt denna tolkning således i och för sig inte något hinder för hyresgästen

att på hyresvärdens bekostnad låta reparera exempelvis en tvättmaskin i

fastighetens gemensamma tvättstuga, om hyresvärden efter tillsägelse underlåter

att fullgöra sin skyldighet att avhjälpa bristen. En förutsättning

för att sådan åtgärd skall få vidtas utanför lägenheten är självfallet att bristen

medför hinder eller men i nyttjanderätten.

I 80 § första stycket i de sakkunnigas förslag tas en bestämmelse upp av

innehåll att förbehåll som strider mot bestämmelserna i lagen är utan verkan

mot hyresgästen, om ej annat följer av vad som är stadgat i varje särskilt

fall. Paragrafen är avsedd att ersätta bl. a. 19 § första punkten i nuvarande

hyreslag. 80 § andra stycket i sakkunnigförslaget innehåller en regel

om att i visst fall ett förbehåll äger laga verkan. Regeln stämmer överens

med 19 § andra punkten i gällande hyreslag och syftar på avtal om inskränkning

i rätten att enligt 16 § erhålla nedsättning i hyran. Denna regel

tas i departementsförslaget upp som ett andra stycke i 16 §. Jag kommer att

närmare uppehålla mig vid frågan om placeringen av regeln i anslutning till

68 § som motsvarar 80 § i sakkunnigförslaget. 19 § i nuvarande hyreslag har

inte tagits med i departementsförslaget.

I nuvarande hyreslag tilläggs hyresgästen genom 20 § uppsägningsrätt,

när lägenhet som helt eller till väsentlig del är uthyrd till bostad finnes vara

så beskaffad att bostadens användande är förenad med uppenbar våda

för inneboendes hälsa. Jag föreslår att denna regel skall gälla lägenhet som

helt eller till ej oväsentlig del uthyrts för att användas såsom bostad, dvs.

bostadslägenhet enligt definitionen i 1 § första stycket andra punkten. 19 §

i departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

Rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upphörande m. m.

57 §.

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf har utformats på

annat sätt än i de sakkunnigas förslag men i sakligt hänseende stämmer de

överens med detta. Innehållet har närmare berörts i den allmänna motiveringen

i avsnitten om besittningsskyddsbrytande grunder och om ersättning

vid obefogad vägran att förlänga hyresförhållandet samt om besittningsskydd

och hyresvillkor. Jag torde därför i detta sammanhang kunna

begränsa mig till några detaljanmärkningar.

Som de sakkunniga anfört torde till ersättningsgill förlust vara att hänföra

främst flyttningskostnader, sådan värdeminskning på hyresgästens

egendom som är en direkt följd av hyresförhållandets upplösning, förlust

s. 97 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

97

av det kvarvarande värdet av vissa förbättringsarbeten som hyresgästen bekostat

och skada på grund av hinder eller intrång i den verksamhet som

hyresgästen drivit i lägenheten. Till ersättningsgill skada är däremot i allmänhet

inte att hänföra ökade hyreskostnader. Den omständigheten att

hyresgästen genom att hyresförhållandet upphör går miste om en lokal med

särskilt förmånlig hyra kan i och för sig inte berättiga honom till ersättning.

Att hyran understigit vad hyresvärden med hänsyn till marknadsläget kunnat

betinga sig kan inte rimligtvis föranleda ersättningsskyldighet för hyresvärden.

Undantagsvis kan dock som de sakkunniga anfört även ökade hyreskostnader

vara att anse som ersättningsgill skada, nämligen om hyresgästen

tvingas flytta sin verksamhet från en större lokal till flera mindre

och den totala hyreskostnaden överstiger skälig hyra för den tidigare hyrda

lokalen. Motsvarande torde böra gälla i fråga om hyresvärdens anvisningsskyldighet

vid uppsägning på grund av rivning eller större ombyggnad. Hyran

för en av hyresvärden anvisad ersättningslokal skall vara skälig. Något

krav på likvärdig hyra bör däremot inte uppställas.

I likhet med hyreslagskommittén och de sakkunniga anser jag att man

inte kan undvara möjlighet att jämka den ersättning som hyresgästen i och

för sig anses berättigad till. Denna möjlighet bör emellertid utnyttjas bara

i undantagsfall. I annat fall får ersättningsreglerna inte erforderlig preventiv

verkan mot obefogade uppsägningar.

Lagrådet. I såväl hyreslagskommitténs som de sakkunnigas förslag upptogs

den regeln, att hyresvärden skulle »i den omfattning som prövas skälig» utgiva

ersättning till hyresgästen för hans skada. Av motiven framgår, att med

detta uttryck avsågs att bereda möjlighet till jämkning av den ersättning,

vartill hyresgästen i och för sig var berättigad. Någon mer ingående undersökning

av de omständigheter som skulle kunna medföra en sådan jämkning

redovisas emellertid inte i motiven; kommittén framhöll som måttstock,

att skadeståndet borde kunna jämkas till vad som prövas skäligt

med hänsyn tagen främst till de motstående intressenas inbördes tyngd, och

de sakkunniga uttalade endast helt allmänt, att en möjlighet att begränsa

hyresvärdens ersättningsskyldighet icke kunde helt undvaras.

I det till lagrådet remitterade förslaget uttalar departementschefen, att

han i likhet med hyreslagskommittén och de sakkunniga anser att man inte

kan undvara möjlighet att jämka den ersättning, vartill hyresgästen i och

för sig anses berättigad. I lagtexten har emellertid, utan att någon närmare

motivering därför lämnas, ersättningsregeln utformats så, att hyresvärden

skall »i skälig omfattning» ersätta hyresgästen för dennes förlust. Med

detta uttryckssätt kan emellertid ej med erforderlig tydlighet anses framgå,

att avsikten är att göra avsteg från den inom skadeståndsrätten i allmänhet

gällande grundsatsen att när skadeståndsskyldighet föreligger skadan

skall ersättas till sitt fulla värde.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 58

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Enligt lagrådets mening har den föreliggande frågan icke erhållit den

belysning som varit önskvärd. Goda skäl kan anföras för att på detta rättsområde

liksom eljest vanligen är fallet skall gälla regeln om fullt skadestånd;

att överlämna frågan om skadeståndet till en allmän skälighetsbedömning

kan vara vanskligt. Vidhålles emellertid tanken att jämkningsmöjlighet

skall föreligga, bör ståndpunkten klart framgå av lagtexten och

i denna angivas under vilka omständigheter jämkning skall kunna ske.

Lagrådet hemställer, att förslaget förtydligas på denna punkt.

Vid sidan av den allmänna bestämmelsen att ersättning skall utgå i skälig

omfattning har i tredje stycket i förslaget särskilt reglerats frågan om

ersättning för sådana ändringar i lägenheten som hyresgästen låtit verkställa.

Regeln härom innebär, att förlust för hyresgästen som äger samband

med att denne bekostat ändring av lägenheten skall beaktas vid ersättningens

bestämmande endast om hyresvärden samtyckt till ändringen

eller hyresgästen träffat hyresavtalet under förutsättning att han skulle

få utföra ändringen. I anslutning till denna bestämmelse uttalar departementschefen,

att ersättning bör utgå när hyresvärden samtyckt till åtgärderna

eller dessa kan antagas ha skett med hyresvärdens goda minne, samt

tillägger, att detsamma är förhållandet om hyresvärden inte samtyckt till

ändringarna men hyresgästen vid hyresavtalets ingående haft befogad anledning

räkna med att han skulle ha rätt att utföra sådana ändringar. Av

stadgandet i belysning av dessa motivuttalanden framgår ej klart, om innebörden

är att ersättning i vissa fall skall kunna utgå oaktat hyresvärden icke

samtyckt till ändringarna, eller om avsikten endast är att utsäga att ett

giltigt samtycke kan anses föreligga även om det icke lämnats uttryckligen.

Enligt lagrådets mening bör den grundsatsen upprätthållas, att hyresvärdens

samtycke till ändringarna alltid skall föreligga för att rätt till ersättning

skall vara för handen. Hyresvärden bör icke — även om hans ersättningsskyldighet

såsom fallet är enligt förslaget begränsas till belopp varmed

lägenheten genom ändringen ökat i värde som hyreslägenhet -— vara skyldig

att betala för ändringar som utan hans samtycke vidtagits i lägenheten.

Och detta bör gälla, även om hyresgästen till äventyrs vid hyresavtalets

ingående förutsatt att han skulle få utföra ändringarna men förutsättningen

varit felaktig. Lagrådet föreslår därför, att lagregeln gives den lydelsen att

ersättning för ändring av lägenheten skall utgå endast om hyresvärden

samtyckt till ändringen. En sådan formulering utesluter självfallet icke,

att enligt vanliga avtalsrättsliga tolkningsregler ett giltigt samtycke föreligger

ej endast när det lämnats uttryckligen utan även då ett sådant får

anses framgå av omständigheterna.

Enligt lagrådets mening bör sista stycket i paragrafen inarbetas i första

stycket och i följd härav inledningen till första stycket få följande lydelse:

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyres
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

förhållandet eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd på den grund

att hyresvärden för förlängning kräver hyra som ej är skälig eller uppställer

annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är

obilligt, skall han etc.

I likhet med vad som föreslagits i fråga om 47 § hemställer lagrådet, ah

bestämmelsen i punkt 1 i förevarande paragraf förtydligas. Detta kan lämpligen

ske genom att bestämmelsen utformas på samma sätt som lagrådet

föreslagit beträffande punkt 1 i 46 § första stycket.

För vinnande av ökad tydlighet föreslår lagrådet slutligen, att bestämmelsen

i andra stycket infogas i första stycket 3, vilken punkt i följd härav

och med iakttagande av viss redaktionell jämkning kan givas följande lydelse:
3.

huset skall rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen

uppenbarligen icke kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet

för ombyggnadens genomförande samt därjämte antingen hyresvärden

anvisar annan lägenhet med vilken hyresgästen skäligen kan åtnöjas eller

ock hyresavtalet innehåller villkor om att hyresförhållandet skall upphöra

på grund av rivning eller ombyggnad av huset och rivningen eller ombyggnaden

skall påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst.

Departementschefen efter lagrådsgranskningen.---Såväl hyreslags
kommittén

som de sakkunniga föreslog att den ersättning som lokalhyresgäst

i och för sig kunde vara berättigad till vid obefogad uppsägning skulle kunna

jämkas i den omfattning som prövas skälig. Detta förslag har inte mött någon

erinran under remissbehandlingen. I motiven till det remitterade förslaget uttalas

att man inte kan undvara möjlighet att jämka den ersättning som hyresgästen

i och för sig anses berättigad till men att denna möjlighet bör utnyttjas

bara i undantagsfall. Jag vill också hänvisa till hyreslagskommitténs

närmare uttalanden i frågan (SOU 1961:47 s. 117). I lagtexten kommer

det sagda till uttryck genom bestämmelsen i 57 § att hyresvärden »i

skälig omfattning» skall ersätta hyresgästen dennes förlust. Utan att åberopa

några särskilda skäl förordar lagrådet att möjlighet till jämkning av

ersättning inte bör föreligga. Jag anser mig böra vidhålla förslaget trots den

kritik lagrådet riktat mot detta.

Övergångsbestämmelser

Departementschefen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör

hyresregleringen avvecklas vid utgången av år 1968 och den nya hyreslagen

sättas i kraft den 1 januari 1969. Lagen om medling i hyrestvister bör upphävas

vid samma tid.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

En betydelsefull fråga är i vad mån den nya lagen skall tillämpas på äldre

hyresavtal. Promulgationslagen till 1907 års nyttjanderättslag innehåller den

grundbestämmelsen att nyttjanderättslagen inte skall tillämpas i fråga om

nyttjanderätt som upplåtits före lagens ikraftträdande. Häri görs dock vissa

vittgående inskränkningar. Sålunda föreskrivs att äldre arrende- och hyresavtal,

som är slutet på obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl

upplåtaren som legotagaren att uppsäga avtalet men som inte efter det

att den nya lagen trätt i kraft sägs upp till den tid när avtalet på grund av

sådan uppsägning tidigast kunnat frånträdas, skall falla under den nya lagens

bestämmelser från sistnämnda tid. Om ett arrende- eller hyresavtal förlängs

efter den nya lagens ikraftträdande på grund av ömsesidig passivitet

av parterna, anses dessa alltså ha accepterat den nya lagens bestämmelser.

Som lätt inses leder en sådan övergångsbestämmelse till att den nya lagen

relativt snart blir tillämplig på alla äldre hyresavtal, eftersom hyrestiden i

regel är kortvarig. Vidare bör i detta sammanhang framhållas att bl. a. 1907

års lags uppsägningsbestämmelser görs omedelbart tillämpliga på äldre avtal.

Övergångsbestämmelserna till 1939 års ändringar i hyreslagstiftningen är av

princip samma innehåll som de nu redovisade bestämmelserna. Ändringarna

gavs alltså inte tillämplighet på äldre avtal, men förlängning av hyresavtal

genom passivitet från parternas sida medför att de nya bestämmelserna

blir tillämpliga. Det är värt att notera att de från principiell synpunkt

betydelsefulla nya reglerna om indirekt besittningsskydd för hyresgäst omedelbart

gjordes tillämpliga även på äldre avtal.

Hyreslagskommittén intar en annan ståndpunkt än den som promulgationsbestämmelserna

till 1907 års lag och 1939 års lagstiftning byggde på.

I motiven till kommitténs förslag konstateras till en början att stora partier

av den nya lagen i sak stämmer överens med gällande rätt. Till den del så

inte är fallet rör det sig, uttalar kommittén, mest om regler som med hänsyn

till sin karaktär utan längre tidsutdräkt bör föras ut i det praktiska

livet. Hit sägs exempelvis höra de nya reglerna om substitution och besittningsskydd.

Kommittén anser därför övervägande skäl tala för att ställa

upp som allmän regel att den nya lagen äger tillämpning även på hyresavtal

som slutits före den nya lagens ikraftträdande.

Hyreslagstiftningssakkunnigas förslag innehåller som huvudregel att den

nya lagen inte skall äga tillämpning på äldre avtal förrän avtalen förblivit

gällande eller förlängts på grund av underlåten uppsägning efter den nya

lagens ikraftträdande. Härifrån görs dock viktiga undantag. Bestämmelserna

i 3—8 §§ om hyresavtals upphörande m. m., 44—57 §§ om besittningsskydd

för bostadshyresgäst, 58—60 §§ om rätt för make att överta hyresrätt,

65—71 §§ om besittningsskydd för lokalhyresgäst samt 81—91 §§ om förfarandet

i hyrestvister föreslås nämligen bli tillämpliga även på äldre avtal,

under förutsättning att hyrestiden är så bestämd att den utgår först den 1

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

januari 1969 eller senare. Denna bestämmelse har tillkommit med tanke på

långtidsavtalen.

I många hänseenden innebär de nu föreslagna ändringarna i hyreslagstiftningen

så betydande avsteg från vad som f. n. gäller att det enligt min

mening inte kan komma i fråga att generellt göra ändringarna — i strid

mot grundsatsen att privaträttslig lagstiftning inte skall ges tillämplighet

på äldre rättsförhållanden — tillämpliga på hyresavtal som träffats före

den nya lagens ikraftträdande men som helt eller delvis omfattar tid därefter.

Jag godtar därför de sakkunnigas förslag att den nya lagen i princip

inte skall äga tillämpning på äldre avtal. I enlighet med vad som iakttagits

vid tidigare promidgering av hyreslagstiftning bör emellertid en förlängning

av ett avtal på grund av underlåten uppsägning efter den nya

lagens ikraftträdande medföra att den nya lagen får tillämpas på avtalet

från den tidpunkt då förlängningen skedde. Detsamma bör gälla, om

uppsägning sker men en förlängning av hyresavtalet kommer till stånd genom

överenskommelse mellan parterna eller på grund av hyresnämnds beslut

eller domstols dom.

Den föreslagna regeln medför att den gamla hyreslagen kommer att gälla

jämsides med den nya lagen under en övergångstid. Denna tid blir relativt

kort såvitt avser bostadssektorn, eftersom upplåtelsetiden som regel är kortvarig

beträffande bostadslägenheter. Inte heller inom lokalsektorn blir övergångstiden

alltför långvarig. Hyresavtalen beträffande lokaler torde nämligen

i dagens läge i regel ha relativt begränsad giltighetstid. Enligt min mening

har man anledning att räkna med att efter några år hyresavtal för vilka

den gamla lagen gäller kommer att vara ytterst sällsynta och att därmed

den gamla lagen i praktiken trätt ur kraft. Från många synpunkter är det

emellertid angeläget att visshet skapas om att den gamla lagen efter någon

viss dag över huvud taget inte gäller. Jag föreslår därför en regel att den nya

lagen skall tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1974 beträffande sådana före

lagens ikraftträdande tillkomna avtal som vid den tidpunkten alltjämt gäller.

Några erinringar från rättssäkerhetssynpunkt torde inte kunna resas

mot en sådan regel.

De sakkunnigas förslag till övergångsbestämmelser bygger på att besittningsskyddslagens

och hyresregleringslagens besittningsskyddsbestämmelser

skall gälla beträffande hyresavtal som träffats före den nya lagens ikraftträdande

vid den löpande avtalsperiodens slut. Om exempelvis ett ettårsavtal

sägs upp till den 1 oktober under den nya lagens första giltighetsår,

äger alltså hyresgästen enligt förslaget begära hyresnämnds prövning av

uppsägningen om det gäller en hvresreglerad ort eller fordra nytt hyresavtal

enligt besittningsskyddslagens regler.

Departementsförslaget som i detta hänseende avviker från de sakkunnigas

förslag syftar till att de lokala hyresnämndernas och medlingsnämndernas

verksamhet skall avvecklas snarast efter det att den nya lagen trätt i

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

kraft. Mot bakgrunden härav föreslår jag att de bestämmelser i den nya lagen

som ersätter besittningsskyddslagens och hyresregleringslagens regelsystem

görs omedelbart tillämpliga även på de äldre avtalen. Den hyra som

skolat utgå när hyresregleringen avvecklas gäller dock alltjämt under en

övergångstid i enlighet med 2 § avvecklingslagen.

Även vissa andra bestämmelser synes böra tillämpas på äldre avtal, nämligen

reglerna i 1 § om hyreslagens tillämpningsområde, uppsägningsbestämmelserna

i 3, 4 och 8 §§, substitutionsreglerna i 33 §, preskriptionsbestämmelsen

i 61 § samt förfarandebestämmelserna i 62 och 69—74 §§. Det

kan förutses att vissa praktiska problem kommer att uppstå i samband med

övergången från gammal till ny lag, bl. a. i fråga om förfarandet hos hyresnämnderna.

Kungl. Maj :t bör få meddela de föreskrifter som fordras med

anledning därav.

Om hyresgäst avlidit före den nya lagens ikraftträdande eller hans äktenskap

gått åter eller hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits dessförinnan,

bör förut gällande substitionsregler alltjämt gälla. Jag kan i detta

hänseende hänvisa till vad hyreslagskommittén anfört i denna fråga (SOU

1961:47 s. 218).

Beträffande preskriptionsbestämmelsens tillämplighet bör framhållas, att

äldre lag självfallet skall gälla om hyresavtalet upphört före ikraftträdandet.

En särskild regel härom torde vara behövlig.

Bland övergångsbestämmelserna tas också upp den särskilda regel om hyressättningen

som skall gälla i övergångsskedet för sådana orter där mera

påtaglig bostadsbrist råder. Regeln har utförligt behandlats i den allmänna

motiveringen.

Förslaget till lag angående fortsatt giltighet av hyresregleringslagen

in. in.

Departementschefen. Som redan har framgått utgår giltighetstiden för

hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen den 30 juni 1968. Båda dessa

lagar skall ersättas av den nya hyreslagen. Eftersom denna lag föreslås

träda i kraft först den 1 januari 1969 är det nödvändigt att förlänga giltighetstiden

för hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen ytterligare ett

halvår. Även giltighetstiden för bostadsrättskontrollagen utgår den 30 juni

1968 och torde böra förlängas till den 1 januari 1969.

Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde vissa övergångsbestämmelser

böra fogas till den lag som innefattar bestämmelse om förlängning

av giltighetstiden för hyresregleringslagen.

I samband med att giltighetstiden för hyresregleringslagen förlängs brukar

giltighetstiden förlängas också för 1959 års lag med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad. Även denna lag gäller nu t. o. m.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år t967 103

den 30 juni 1968. Lagen har inte något direkt samband med hyresregleringslagstiftningen

utan är av familjerältslig karaktär. Enligt förslag av

familjerättskommittén (SOU 1964:34 och 35) skall lagen infogas i giftermålsbalken.

I avbidan på att arbetet med revisionen av giftermålsbalken

slutförs bör lagens giltighetstid nu förlängas till utgången av år 1969.

I syfte att möjliggöra en snabbare avveckling av verksamheten hos de

nuvarande hyresnämnderna och hos hyresrådet torde i övergångsbestämmelserna

böra införas en regel som ger Kungl. Maj :t rätt att meddela särskilda

bestämmelser om handläggningen efter den 31 december 1968 av

ärenden, på vilka hyresregleringslagen fortfarande skall tillämpas.

Utskottet

Sedan Kungl. Maj :t förelagt riksdagen propositionen nr 141 med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s.

1) om nyttjanderätt till fast egendom m. in. har Kungl. Maj :t i skrivelse

nr 174 förklarat sig vilja återkalla propositionen, såvitt avser de under 1),

6) och 7) angivna lagförslagen.

Utskottet har intet att erinra mot den gjorda återkallelsen. Utskottet

anser att förslagen under punkterna 2—5 bör bifallas med den ändringen

att sista stycket i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag angående fortsatt

giltighet av hyresregleringslagen utgår.

Utskottet har härefter att ingå i behandling av dels de i anledning av

skrivelsen väckta motionerna 1:927 och 11:1143 samt 1:928 och 11.1144

med yrkande om godkännande av propositionen, enligt förstnämnda motionspar

med vissa i motionerna angivna ändringsförslag, dels de i anledning

av propositionen väckta motionerna, dels de fristående motionerna.

Genom utskottets ställningstagande i fråga om återkallande av propositionen

i de angivna delarna föreligger, om riksdagen lämnar sitt samtycke

till återkallelsen, formellt sett ingen proposition att behandla. Utskottet talar

ändå nedan av tekniska skäl om propositionen och avser härmed de genom

de nyssnämnda motionsparen framlagda lagförslagen i enlighet med propositionen.

Lagförslagen omfattas också av vissa av de i anledning av propositionen

väckta motionerna.

Utskottet övergår sålunda till sakbehandling av dessa lagförslag och berörda

motioner.

En kortfattad redogörelse för propositionens huvudsakliga innehåll har

intagits i det föregående. Sådana avsnitt av propositionen som berörts i

motioner, belyses närmare nedan.

I motionen II: 1084 av herr Lundberg yrkas på i motionen närmare angivna

skäl avslag på propositionen. Vidare yrkar herr Lundberg att nuvarande

hyresreglering skall förlängas till den tidpunkt Kungl. Maj .t kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

lörelägga riksdagen förslag till en social och ekonomisk hyreslag samt en

slutgiltig lösning av bostads- och fritidsmarksfrågorna, som tar hänsyn

till samhällsintresset och de mindre inkomsttagarnas ekonomi och bostadsbehov.

I motionen II: 1002, väckt i anledning av propositionen nr 100 angående

riktlinjer för bostadspolitiken, har herr Lundberg hemställt bl. a.

att riksdagen skall uttala sig för prisstopp på hyror samt bibehållande av

hyresregleringen till dess hyresmarknaden är mättad.

I motionerna I: 882 av herr Werner och II: 1092 av herr Nilsson i Gävle

m. fl. hemställs — under förutsättning att vissa i det följande närmare

redovisade yrkanden inte vinner bifall — att riksdagen skall dels avslå

propositionen, dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utarbetande

av ett nytt förslag till en ny allmän hyreslag, dels ock förlänga giltighetstiden

för hyresregleringslagen till och med den 31 december 1969.

Hyresregleringslagstiftningen tillkom för att mildra verkningarna av

den brist på bostäder och andra lägenheter som under krigsförhållandena i

början på 1940-talet uppstod på grund av en markant minskning av byggnadsproduktionen.

Det var då av såväl sociala som samhällsekonomiska

skäl angeläget att undvika en höjning av hyresnivån. Sålunda framhölls,

att en mera avsevärd hyreshöjning skulle särskilt för de mindre bemedlade

vålla stora ekonomiska svårigheter, vilka skulle göra sig så mycket

mera gällande som befolkningens realinkomster blivit minskade på grund

av kristidsförhållandena. Det ansågs vidare angeläget att hindra en avsevärd

hyresökning på grund av de inflatoriska förhållanden som skulle

följa därav. Regleringen har alltså en klar kristidskaraktär.

Under den tid lagstiftningen varit i kraft har läget självfallet ändrats i

många avseenden. Alltjämt råder dock på vissa orter en betydande bostadsbrist.

Särskilt gäller detta de största och mest expansiva regionerna. Å

andra sidan har en förbättrad jämvikt på bostadsmarknaden inträtt på åtskilliga

mindre och medelstora orter. Bl. a. mot bakgrund härav har sedan

år 1956 pågått en successiv avveckling av hyresregleringen. Sålunda har

genom beslut vid olika tillfällen såväl en regional som kategorimässig avveckling

av hyresregleringen skett. Målet har varit att på sikt upphäva

det nuvarande kontrollsystemet och att i en allmän hyreslag förena eu

principiell avtalsfrihet på hyresmarknaden med ett effektivt besittningsskydd

för hyresgästerna, innefattande möjlighet att ingripa mot oskäliga

hyreshöjningar. Riksdagen har vid flera tillfällen, senast år 1966, uttalat

sig i sådan riktning.

Utskottet ser för sin del den nu framlagda propositionen som ett fullföljande

av det program på hyreslagstiftningens område, som statsmakterna

tidigare uttalat sig för. Lagförslaget tillgodoser även i väsentliga delar

de synpunkter som bör vara vägledande vid övergången till ett friare system.

Det bör därför i princip godtas. På vissa punkter har utskottets

s. 105 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 105

granskning dock givit anledning till erinran. Till dessa återkommer utskottet

i det följande.

Av vad nu sagts följer att utskottet avstyrker motionerna II: 1002 och II:

1084 samt motionerna I: 882 och II: 1092 såvitt däri yrkats avslag på propositionen

samt nytt förslag till hyreslag m. m.

Utskottet övergår härefter till behandling av de särskilda avsnitt i propositionen,

som omfattas av motionsyrkanden eller som ansetts böra särskilt

behandlas av utskottet. Lagförslagen och departementschefens uttalanden

föranleder härutöver inte något yttrande från utskottets sida.

Tryggande av besittningsskyddet för bostadslägenheter genom en s. k. hyresspärr.

Mellan besittningsskyddet och hyran råder det viktiga sambandet

att besittningsskyddet aldrig kan bli fullgott utan regler som hindrar

att det sätts ur spel genom hyreskrav. Om besittningsskyddet förenas med

en i princip fri prisbildning på hyresmarknaden blir det nödvändigt

vid varje form av besittningsskydd att dra en övre gräns för hyresvärdens

vederlagsanspråk mot hyresgäst, vars avflyttning inte kan påfordras på

sakliga grunder.

Enligt hyresregleringslagen fastställs — i den mån icke tidigare avtalad

hyra är normerande — den högsta tillåtna hyran av myndighet, hyresnämnden,

enligt särskilda i lagen angivna regler. Hyresregleringslagens

system bygger sålunda i princip inte på avtalsfrihet med därtill anknuten

hyresspärr. För möblerade lägenheter gäller dock att hyran kan nedsättas,

om den är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter

föranleder.

I besittningsskyddslagen är regeln om bestämmandet av hyresvillkoren

utformad på det sättet att det nya hyresavtalet skall innehålla de villkor

som hyresvärden begär, om hyran ej avsevärt överstiger hyran för jämförliga

lägenheter i orten och övriga villkor inte strider mot god sed i hyresförhållanden

samt hans krav ej heller i övrigt är otillbörligt.

Hyreslagstiftningssakkunniga anknyter till huvudregeln i besittningsskyddslagen.

Enligt förslaget skall fordrad hyra godtas om den inte väsentligt

överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är

likvärdiga. Med bruksvärde avses vad lägenheten med hänsyn till beskaffenhet

och förmåner samt övriga faktorer kan anses från hyresgästernas synpunkt

vara värd i förhållande till likvärdiga lägenheter. Bland de betydelsefullaste

faktorerna nämns lägenhetens storlek, modernitetsgrad, planlösning

och läge inom huset. Även husets allmänna läge, miljöfaktorn, anges

som inverkande på bruksvärdet.

Departementschefen har vid sina överväganden i fråga om lämpliga hyressättningsnormer

kommit fram till att hyressättningen bör styras av

marknadsförhållanden på den balanserade hyresmarknaden, medan sär
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

skilda bestämmelser därutöver erfordras inom bristområden för att hindra

hyreshöjningar som betingas av bristläget.

I fråga om den balanserade marknaden har departementschefen föreslagit

som huvudregel att den fordrade hyran får frångås endast om hyresvärdens

krav är oskäligt. I sådant fall skall hyran utgå med skäligt belopp.

Fordrad hyra anses alltid vara oskälig, om den väsentligt överstiger

hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.

Enligt departementschefen bör tillvägagångssättet vid tillämpningen av

bestämmelsen vara i huvudsak följande. Sedan ej representativa topphyror

uteslutits från jämförelsematerialet bör hyresnivån för lägenheter med de

högsta hyrorna utgöra riktpunkt för bedömningen, men bara om nivån kan

accepteras som ett ungefärligt uttryck för marknadsvärdet. Som regel torde

härför krävas att hyrorna blivit bestämda i ett läge på hyresmarknaden

som överensstämmer med situationen vid jämförelsetidpunkten eller som

i varje fall inte varit ofördelaktigare för hyresgästen än det rådande läget.

I ett marknadsläge när hyresnivån rör sig nedåt är regeln om hyrans fastställande

eller jämförelseprövning över huvud taget inte tillämplig. En allmän

skälighetsbedömning får göras i sådant fall. Är situationen i stället

den att en hög hyresnivå uppstått under en period när knapphet på lägenheter

förelegat måste varsamhet iakttagas vid jämförelseprövningen. Ett

grundläggande krav måste enligt departementschefen över huvud taget

vara att den hyra som jämförelseprövningen leder fram till framstår som

skälig.

Vad gäller bristorterna föreslår departementschefen vissa särbestämmelser.

Den absoluta hyresnivån föreslås bli i viss mån låst och avses inte

komma att styras av efterfrågetrycket. I motsats till vad som gäller enligt

hyresregleringslagen föreslås särbestämmelserna bygga på avtalsfrihetens

grund. Avtalad hyra eller den hyra som fordras i samband med förlängning

av hyresförhållande får alltså prövas bara om part begär det. Vidare

får de enskilda produktionskostnaderna inte inverka vid hyrans fastställande.

Departementschefen utgår från att de allmännyttiga bostadsföretagens

hyressättning med tiden kommer att tjäna som riktpunkt vid hyresbedömningen

men anmärker att dessa företag inte har en sådan ställning i det

äldre lägenhetsbeståndet som krävs för att företagets hyror över hela fältet

skall bli bestämmande vid jämförelseprövningen med tillämpning av

bruksvärderegeln. Eftersom företagen tillämpar självkostnadsprincipen,

vilket innebär att hyrorna på lång sikt skall täcka de faktiska kostnaderna,

får man emellertid en garanti för att oskäligt höga hyror inte kommer

att tillämpas för lägenheter i nyproduktionen. För det äldre beståndet kan

samma bedömning inte göras, men departementschefen anser det möjligt

att med utnyttjande av förhållandena inom nyproduktionen få fram en

låsning av hyresnivåerna i det äldre lägenhetsbeståndet. I propositionen föreslås

därför att för hristorterna den aktuella hyran prövas inte bara med

s. 107 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

107

hänsyn till jämförliga lägenheters hyra utan även med beaktande av det

allmänna hyresläget i orten för lägenheter i nybyggda bostadshus.

Denna prövning föreslås till en början gå till på samma sätt som prövningen

på den balanserade marknaden. Först jämförs alltså den fordrade

hyran med hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.

Sedan enstaka topphyror uteslutits sker prövningen utifrån den

hyresnivå som bildas av de högsta hyrorna. På detta stadium kommer hänsynstagandet

in till det allmänna hyresläget i orten för lägenheter i nybyggda

bostadshus. Hyran för den aktuella jämförelselägenheten ställs sålunda

samman med hyran för lägenheter i nybyggda hus. Mot bakgrunden av hyresläget

för lägenheterna i sådana hus bör sedan bedömas om hyran för

jämförelselägenheterna är rimlig. Vid denna bedömning måste behörig hänsyn

tas till att bruksvärdet för de båda kategorierna av lägenheterna ofta

inte är detsamma.

För att hyresgäster i ort med påtaglig bostadsbrist inte skall vara helt

utlämnade åt den fria marknadsprissättningen föreslår departementschefen

att hyresgästen skall kunna få den avtalade hyrans, den s. k. förstagångshyrans,

skälighet prövad. Denna möjlighet föreslås stå till hyresgästens

förfogande under viss tid från hyresförhållandets början. Prövningen

kan komma till stånd även på begäran av hyresvärden.

Beträffande hyreshöjningen i vissa bristorter under tiden från den 1 januari

1969 och fram till dess nya lagen helt blir tillämplig, för storstadsregionerna

under fyra år och för övriga berörda orter under två år, har i

propositionen föreslagits en särskild spärr. Enligt förslaget skall hyresgästen

inte vara skyldig att godta större höjning än som vid en bedömning i

nuläget motsvarar skälig andel av skillnaden mellan utgående hyra och

hyran för likvärdiga lägenheter. Andelens storlek avses bli smidigt anpassad

till hyran för likvärdiga lägenheter. Höjningen behöver inte fördelas

med lika stora andelar vid varje avtalstillfälle. Den föreslagna ordningen

med etappvisa höjningar föreslås gälla bara till förmån för den hyresgäst

som hyr lägenheten vid utgången av år 1968.

I motionerna I: 887 av herr Lundström m. fl. och II: 1103 av fru Nettelbrandt

m. fl. framhålles att uttalandena rörande jämförelseprövningen inte

är tillräckligt klarläggande. Motionärerna föreslår att jämförelsematerialet

bör breddas så att jämförelser tillåts göras med lägenheter av ungefär

samma storlek och standardklass i ett visst område eller i viss stadsdel.

Ordet »väsentligt» i 48 § bör vidare ges en relativt snäv tolkning. Slutligen

föreslår motionärerna att i övergångsbestämmelserna införes en regel

om möjlighet till jämkning av alltför betungande hyreshöjningar i bristorterna,

om sådan möjlighet inte kan anses inrymmas i propositionens lagtext.

48 § bör enligt motionerna I: 882 av herr Werner och II: 1092 av herr

Nilsson i Gävle m. fl. ändras så att hyran vid förändring av hyresavtal skall

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

i vissa orter fastställas av hyresnämnd i det fall överenskommelse inte föreligger

mellan hyresmarknadens partsorganisationer. Vid fastställandet av

hyra skall nämnden utgå från fastighetens drifts- och självkostnader samt

från det förhållandet att hyran med hänsyn till standard och bostadsmiljö

ej får överstiga hyresnivån för jämförliga lägenheter eller eljest vara obillig.

I motionerna I: 886 av herr Carl Albert Anderson m. fl. och II: 1102 av

herr Lindkvist m. fl. hemställes om utredning dels om skyldighet för hyresvärd

att, när avtal träffas direkt mellan hyresvärd och hyresgäst, låta inregistrera

avtalet, dels om befogenhet för hyresnämnd att — om de inregistrerade

hyrorna markant avviker från den i orten gängse hyresnivån —

pröva ärendet utan att någondera parten framställt begäran härom.

Vid utformningen av de regler, som i framtiden bör gälla för hyressättningen,

är det av vikt att hyresgästerna beredes ett skydd mot obefogade

hyreshöjningar. Detta är av största betydelse inom bristorterna men måste

också gälla på en balanserad marknad. Från departementschefens sida har

också syftet varit att tillgodose hyresgästernas berättigade krav i detta hänseende.

Med den elasticitet som måste prägla förevarande på avtalsfrihetens

grund vilande bestämmelser är det dock ovisst om inte hyreshöjningar

särskilt i det äldre bostadsbeståndet inom bristorterna kan komma att ske

i sådan grad att de för den enskilde hyresgästen kommer att framstå som

alltför betungande. Mot bakgrund härav och för att få ett något säkrare

jämförelsematerial vill utskottet anföra följande.

Enligt propositionen bör hyresnivån för de högsta hyrorna, sedan ej

representativa topphyror uteslutits, utgöra riktpunkt för bedömningen. Ett

strikt fasthållande av denna princip kan dock leda till godtyckliga och därmed

otillfredsställande resultat. Den höga hyresnivån kan lätt komma att

medföra en omotiverad dragning uppåt av hyrorna. Principen med de högre

hyrorna som riktmärke bör därför tillämpas med stor varsamhet och

frångås om resultaten blir obilliga. I sammanhanget bör också framhållas

att systemet medför den nackdelen att det blir meningslöst för hyresgästen

att påvisa lägenheter med lägre hyror.

Enligt propositionen skall vidare vid jämförelseprövningen lägenhetens

beskaffenhet bara jämföras med andra lägenheter som med hänsyn till

bruksvärdet är likvärdiga. För att lägenheterna skall vara likvärdiga fordras

att de i grova drag'' motsvarar varandra. De bör ha ungefär samma användningssätt,

bostadsyta och modernitetsgrad. En lägenhet bör dock komma

med i jämförelsematerialet även om den i viss utsträckning avviker från

den lägenhet vars hyra skall bestämmas. Enligt departementschefen måste

man också i någon mån ta hänsyn till det genomsnittliga hyresläget för lä^

genheter som inte är direkt jämförliga med den aktuella lägenheten. Är

hyresläget mycket splittrat för en viss kategori av lägenheter och det därför

är svårt att fastställa någon vägledande hyresnivå, kan det enligt depar
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

109

tementschefen vara motiverat att jämföra med hyresläget i kategorier av

lägenheter som visserligen är av annat slag men som har ett mer homogent

hyresläge. På nu angivna sätt kan jämförelsematerialet bli större och därmed

mer rättvisande. Utskottet understryker betydelsen härav och särskilt

av att man vid jämförelseprövningen inte tvingas utvälja enbart de helt

likvärdiga lägenheterna som jämförelseobjekt. I de fall, då de angivna riktlinjerna

inte leder till skäliga resultat, bör det emellertid vara tillåtet att

använda sig av ett än bredare jämförelsematerial, t. ex. lägenheter av ungefär

samma storlek och standardklass i ett visst område eller i viss stadsdel.

Lägenheten placeras sedan efter en allmän bedömning av dess företräden

och nackdelar in på en lämplig plats i den skala, som jämförelselägenheterna

bildar. På så sätt kan förhindras att vissa hyror utan grund närmar

sig det högre hyresskiktet.

Som nämnts får hyressättningen enligt huvudregeln ej »väsentligt» överstiga

hyran för med hänsyn till bruksvärdet likvärdiga lägenheter. Enligt

utskottets mening torde ordet »väsentligt» inte kunna ges en alltför snäv

tolkning när det gäller hyressättning på den balanserade marknaden. Hyresnormerna

kommer då inte att tillåta den nödvändiga anpassningen av hyresnivån

till ändrade marknadslägen. På en bristmarknad däremot torde det

vara befogat att tolka begreppet något mera snävt, dock inte så schablonmässigt

som praxis utvecklat sig i fråga om motsvarande begrepp i hyresregleringslagen.

För bristorterna skall som nämnts den aktuella hyran prövas inte bara

med hänsyn till jämförliga lägenheters hyra utan även med beaktande av

det allmänna hyresläget i orten för lägenheter i nybyggda hus. Denna regel

bör enligt utskottet betraktas som en värdefull spärr i sammanhanget och

bör såsom framhålles i motionerna I: 887 och II: 1103 utgöra ett »tak» för

hyressättningen. Om detta »tak» avsevärt överskrides bör hyran kunna godtas

endast om särskilda skäl föranleder därtill, exempelvis om det är fråga

om lägenheter med påtagligt högre standard.

Som utskottet redan antytt kan det befaras att den föreslagna hyreslagstiftningen

kommer att medföra relativt stora hyreshöjningar beträffande

vissa lägenheter i det äldre bostadsbeståndet i bristorternas centralare delar.

Anledningen härtill är givetvis motsättningen mellan den relativt låga hyressättningen

där till följd av hyresregleringslagens bestämmelser samt det

rådande och även förväntade efterfrågetrycket på bostäder med centralt

läge. Den av departementschefen föreslagna upptrappningsregeln under

övergångstiden kommer sannolikt i de flesta fall att på ett tillfredsställande

sätt mildra den omedelbara effekten. Regeln kommer dock i en del fall

sannolikt inte att kunna förhindra för hyresgästerna alltför betungande

hyreshöjningar, även om de slås ut på ett antal avtalstillfällen. Utskottet

har därför ansett det nödvändigt att föreslå en till upptrappningsbestämmelsen

kompletterande regel av innebörd att i de fall hyresandelen över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

stiger den utgående hyran i sådan grad att höjningen skulle vara obillig

för hyresgästen, nämnden skall ha möjlighet att jämka hyreshöjningen.

För tillämpning av regeln skall det vara fråga om en så avsevärd hyresstegring

att den inte rimligen bör omedelbart bäras av hyresgästen.

En sådan regel har även den fördelen att vissa hyresgäster, som inför

hyreshöjningar avser att ändra sina bostadsförhållanden men som inte

omedelbart kan skaffa ny bostad, kan få en möjlighet att utan alltför stora

ekonomiska uppoffringar kvarbo i sina lägenheter någon tid.

Genom utskottets nu gjorda ställningstaganden får syftet med motionerna

I: 887 och II: 1103 om viss begränsning av hyreshöjningar i bristorterna

samt med motionerna I: 889 av herr Yngve Persson och It: 1099 av herr

Hagnell om fortsatt hyresreglering för de mindre lägenheterna i det äldre

bostadsbeståndet vara i huvudsak tillgodosett.

I fråga om det i motionerna I: 886 och II: 1102 framförda förslaget om

registrering av vissa avtal vill utskottet framhålla att en förutsättning för

systemets funktionsduglighet torde vara att noggranna uppgifter lämnas om

bl. a. lägenhetens användningssätt, bostadsyta och modernitetsgrad. Genom

detta system med registrering av sådana uppgifter, även om systemet

inskränks till sådana avtal som sluts direkt mellan hyresvärd och hyresgäst,

skulle hyresnämndernas arbetsbörda öka avsevärt och sannolikt medföra

en betydande minskning av nämndernas effektivitet. Någon åtgärd från

riksdagens sida i anledning av motionerna synes därför ej påkallad. Följdyrkandet

i motionerna om befogenhet för hyresnämnd — om de inregistrerade

hyrorna markant avviker från den i orten gängse hyresnivån — att få

pröva ärendet utan att någon part begärt detta får enligt utskottets mening

i huvudsak anses tillgodosett genom vad utskottet ovan föreslagit beträffande

hyreshöjning under övergångstiden.

Utöver de nu anförda synpunkterna har utskottet ingen erinran mot vad

i propositionen föreslås beträffande hyressättningsnormerna. Vid sådant

förhållande bör motionerna I: 882 och II: 1092 avslås i nu förevarande del.

Rätt till förlängning av hyresavtalet. Om hyresvärden i fråga om bostadslägenhet

uppsäger hyresavtalet har hyresgästen rätt till förlängning utom

i vissa i 46 § närmare angivna fall, av vilka en del behandlas närmare nedan

i anledning av motioner. Bestämmelserna i nämnda lagrum samt övriga

regler om rätt till förlängning och därmed också hyressättningsnormerna

i 48 § gäller dock ej om, bl. a., hyresförhållandet upphör innan det varat

längre än nio månader i följd eller lägenheten utgör del av upplåtarens

egen bostad. För sådan dellägenhet gäller inte heller bestämmelserna om

prövning av förstagångshyra.

I motionen II: 1083 av fru Holmqvist och fru Hörnlund hemställs att skälighetsprövningen

av hyressättningen skall gälla även för möblerade lägenheter,

inackorderingsrum samt del i lägenhet.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 111

Vad först gäller de möblerade lägenheterna vill utskottet erinra om att

undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde inte

gjorts i propositionen för möblerade lägenheter. Motionärernas önskemål

härvidlag är således redan tillgodosett. Vad härefter gäller de möblerade

rummen, som utgör del av lägenhet, har undantagsregeln för sådana rum

inte satts i fråga av någon under remissbehandlingen. Regeln överensstämmer

också med besittningsskyddslagen på området. Även enligt utskottets

mening saknas skäl att frångå propositionen i denna del. Motionen II: 1083

bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt 45 § andra stycket gäller, om hyresvärd och hyresgäst i särskilt

upprättad handling överenskommit om att hyresrätten inte skall vara förenad

med rätt till förlängning, att överenskommelsen är gällande. Har överenskommelsen

träffats innan hyresförhållandet varat längre än nio månader

i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden.

I motionerna I: 875 av herr Dahlberg in. fl. och II: 1082 av herr Svenning

in. fl. samt I: 886 av herr Carl Albert Anderson in. fl. och II: 1102 av herr

Lindkvist m. fl. yrkas sådan lagändring att ett avtal om slopande av besittningsskyddet

som träffas mellan hyresvärd och hyresgäst skall, sedan hyresförhållandet

varat längre än nio månader i följd, gälla endast om det godkänts

av hyresnämnd.

Förslaget i propositionen bygger på tanken att utbudet av lägenheter

skulle öka i ej oväsentlig omfattning, om parterna kunde träffa avtal om

avstående från besittningsskyddet redan i samband med hyresförhållandets

tillkomst men även vid senare tidpunkt. Lägenheter som annars skulle ha

undanhållits hyresmarknaden förväntas därigenom komma att utbjudas

till förhyrning. Enligt utskottet är detta syfte beaktansvärt. Å andra sidan

föreligger såsom motionärerna framhåller en viss risk däri att regeln kan

leda till missbruk mot obetänksamma hyresgäster. Utskottet, som har förståelse

för denna synpunkt, anser emellertid att erforderligt skydd skapats

för hyresgästen i fråga om avtal slutna inom niomånadersperioden genom

att krav uppställts på hyresnämnds godkännande. För avtal ingångna efter

denna period torde kravet på skydd inte vara lika markerat. Utskottet anser

sig därför kunna godtaga propositionens förslag i denna del.

Om hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsagt hyresavtal kan

uppsägningen enligt 7 § hyresregleringslagen förklaras ogiltig om den strider

mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obillig.

I de fristående motionerna I: 70 av herr Torsten Andersson och II: 96 av

herr Börjesson i Falköping har motionärerna hemställt om ändring av detta

stadgande. De påyrkar att hänsyn skall i högre grad än för närvarande tas

till hyresvärdens intresse när han hyrt ut en lägenhet för kortare tid, exempelvis

då han är på semester eller arbetar på annan ort, att sedermera återfå

lägenheten.

Som nämnts innebär propositionsförslaget att besittningsskyddsreglerna

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

inte gäller beträffande hyresförhållanden för kortare tid än nio månader.

Vidare äger hyresvärden avtala med hyresgästen om dennes avstående från

besittningsskydd. Båda dessa regler synes väl tillgodose motionärernas

önskemål om lagstadgad möjlighet att i sådana fall som avses med motionerna

trygga återfående av lägenheter vare sig avtalet träffas för kortare

eller längre tid än nio månader. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida

i anledning av motionerna är därför inte påkallad.

Vad gäller besittningsskyddet för innehavare av bostad som upplåtits i

anslutning till arbetsanställning uttalas i propositionen att en hyresgäst som

fått lägenheten upplåten till sig av arbetsgivaren så långt det går bör vara

tillförsäkrad ett lika starkt besittningsskydd som andra hyresgäster. Arbetsgivaren

anses emellertid i många fall ha ett betydande intresse av att kunna

upplösa hyresförhållandet när anställningen upphört för att i stället kunna

tillhandahålla lägenheten åt någon annan. Särskilda regler föreslås för sådana

lägenheter vilka oundgängligen behövs för tjänstens rätta fullgörande.

I dessa fall har hyresgästen inte något besittningsskydd då anställningen

upphört. I övrigt har avvägningen mellan den enskildes behov av trygghet

i besittningen av hemmet och arbetsgivarens behov av att disponera lägenheten

för annan anställd i lagförslaget skett så att hyresgästen inte har rätt

till förlängning av hyresförhållandet om detta beror av anställning som upphört

och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. En

kompletterande regel ges för det fall att hyresförhållandet varat längre tid.

Större hänsyn anses härvid böra tas till hyresgästens anspråk på kvarboende

fastän anställningen upphört. Regeln har den innebörden att om hyresförhållande

som beror av anställning varat längre än tre år hyresgästen har

rätt till förlängning av hyresförhållandet, om hyresvärden inte har synnerliga

skäl för att upplösa detta. Enligt vad departementschefen anför bör

presumtionen för att hyresförhållandet skall förlängas brytas endast om

hyresvärden styrker att det skulle vara till allvarligt men för företaget om

lägenheten inte fick disponeras för annan arbetstagare. Ett sådant läge torde

normalt inte förekomma annat än på orter där hyresmarknaden har en särskild

struktur. Departementschefen nämner bl. a. att det kan vara så att

bostadsbeståndet på orten till väsentlig del är företagsägt och att företaget

måste få disponera över lägenheterna för att över huvud taget få arbetskraft.

I två motionspar yrkas ändringar i regeln om besittningsskyddet då hyresförhållandet

varat längre än tre år. I motionerna I: 880 av herrar Gösta

Jacobsson och Sveningsson och II: 1094 av fru Sundberg och herr Lothigius

föreslås att rätt till förlängning inte skall föreligga om hyresvärden styrker

sitt behov av att upplösa hyresförhållandet för att disponera bostaden för

annan arbetstagare. I motionerna I: 888 av herrar Ferdinand Nilsson m. fl.

och II: 1098 av herrar Gustafsson i Kårby och Svensson i Vä föreslås att

opaginerad Kontrollera mot PDF

113

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

den nämnda tiden förlängs till fem år och att regeln i övrigt utformas så

att rätt till förlängning inte föreligger om hyresvärden behöver lägenheten

för underlättande av angelägen personalanskaffning. I motionen II: 1104

av herr Tobé hemställs att riksdagen skall uttala att ett företags behov av

att få disponera egna bostadslägenheter för sin aktiva personal skall utgöra

»synnerligt skäl» för uppsägning.

Enligt utskottets mening innebär propositionsförslaget en lämplig avvägning

mellan arbetsgivare och innehavare av bostad, som upplåtits i anslutning

till arbetsanställning. De ändringsförslag som framförts i motionsparen

I: 880 och II: 1094 samt I: 888 och II: 1098 synes alltför mycket urholka

det skydd som propositionen avser att ge hyresgästen sedan hyresförhållandet

varat längre tid. De uppsägningar som det blir fråga om i dylika

fall torde i regel motiveras av sådana omständigheter som nämns i

motionerna, nämligen att arbetsgivaren behöver lägenheten för annan anställd.

Utrymmet för att låta anställd som slutat sin anställning behålla

lägenheten synes därför vid genomförande av motionsförslagen inte bli

stort. Enligt huvudregeln i propositionen har hyresgästen rätt till förlängning

av hyresförhållandet om detta inte beror av anställning som upphört

och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. Häri

ligger att hyresvärden måste ha sakligt skäl för sitt anspråk på att få disponera

lägenheten. Han måste enligt vad departementschefen anför göra

antagligt att lägenheten behövs för annan person, som är anställd eller skall

anställas vid företaget. Enligt utskottets mening är det som departementschefen

funnit motiverat att ha en särskild regel, som kraftigt stärker besittningsskyddet,

då hyresförhållandet varat längre tid. Mot den föreslagna

tidsgränsen tre år saknas anledning till erinran. Utskottet avstyrker således

de två nyssnämnda motionsparen. Vad utskottet anfört angående dessa gäller

till stor del även motionen II: 1104. Utskottet avstyrker också denna

motion.

Utskottet vill i fortsättningen uppehålla sig något vid en fråga om tilllämpningen

av den särskilda regeln för hyresförhållanden som varat längre

än tre år. Först bör dock nämnas något om i vilka fall något besittningsskydd

över huvud inte föreligger då anställningen upphör. Enligt förslaget

omfattar besittningsskyddet inte tre speciella kategorier av lägenheter. Dessa

kategorier avser lägenheter beträffande vilka hyresförhållandet beror av

anställning som i allmän verksamhet är förenad med bostadstvång, anställning

inom lantbruket samt anställning för skötsel och tillsyn av fastighet.

Besittningsskyddet omfattar inte heller en allmän grupp av lägenheter beträffande

vilka det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten

för upplåtelse åt anställningens innehavare. I den mån dessa regler

inte gäller kommer bl. a. den inledningsvis nämnda regeln in i bilden. Enligt

departementschefens uttalanden skulle ett läge där hyresgäst kan skil
8

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 58

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år t967

jas från lägenheten med stöd av regeln normalt inte förekomma annat än

på orter, där hyresmarknaden har särskild struktur, varmed torde avses

bl. a. bruksorter. Det förefaller dock utskottet tveksamt om ett så begränsat

tillämpningsområde är motiverat. Arbetsgivaren synes sålunda även i vissa

andra lägen kunna ha ett berättigat intresse av att kunna skilja hyresgästen

från lägenheten då anställningen upphör. Utskottet syftar här bl. a. på personalbostäder,

ibland inom inhägnat område, i direkt anslutning till sjukhus

och liknande institutioner. De särskilda reglerna om lägenheter vilka

oundgängligen behövs för tjänstens rätta fullgörande torde här i allmänhet

inte vara tillämpliga. Har hyresförhållandet varat kortare tid än tre år torde

vederbörande i allmänhet likväl kunna skiljas från lägenheten då anställningen

upphör, men problemet accentueras då längre tid gått. För att

upplösa hyresförhållandet fordras då synnerliga skäl. Enligt utskottets mening

bör med synnerliga skäl förstås bl. a. sådana omständigheter som nyss

nämnts. Beträffande sagda personalbostäder skulle det i många fall kunna

vara direkt olämpligt att låta andra än anställda bebo personalbostäderna.

Liknande situationer kan tänkas förekomma i andra sammanhang.

Besittningsskydd utanför bostadssektorn. I propositionen föreslås att besittningsskyddet

utanför bostadssektorn upprätthålls genom ersättningsregler

samt bestämmelser som gör det möjligt för hyresgästen att erhålla

skäligt rådrum med avflyttning från den förhyrda lägenheten. Bestämmelserna

innebär bl. a. följande. Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och

vägrar att förlänga hyresförhållandet är han skyldig att ersätta hyresgästen

dennes förlust på grund av hyresförhållandets upphörande. Ersättningsskyldighet

föreligger även för det fall att förlängning inte kommer till

stånd därför att hyresvärden för förlängning kräver hyra, som inte är skälig,

eller uppställer villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest är obilligt. Till ersättningsgill förlust torde enligt motiven vara

att hänföra främst flyttningskostnader, sådan värdeminskning på hyresgästens

egendom som är en direkt följd av hyresförhållandets upplösning,

förlust av det kvarvarande värdet av vissa förbättringsarbeten som hyresgästen

bekostat och skada på grund av hinder eller intrång i den verksamhet

som hyresgästen drivit i lägenheten. I vissa situationer skall hyresvärden

enligt förslaget ha rätt att utan påföljd motsätta sig en förlängning av

hyresförhållandet. Hit hör det fallet att hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser

i sådan mån att det inte skäligen kan krävas att hyresvärden förlänger

hyresförhållandet. Ersättningsskyldighet föreligger vidare inte bl. a.

om uppsägningen beror på att huset skall rivas eller undergå större ombyggnad

och hyresvärden därjämte anvisar annan godtagbar lägenhet. När

hyresgästen behöver uppskov med avflyttningen får hyresnämnden medge

sådant under skälig tid, dock högst ett år.

I motionerna I: 884 av herr Stefanson in. fl. och II: 1097 av herr Anders
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

115

son i Örebro in. fl. hemställes att reglerna om besittningsskydd för lokaler

skall i tillämpliga delar utformas i enlighet med vad som i propositionen föreslås

för bostadslägenheter. Liknande yrkande framförs i motionerna 1: 890

av herr Sundin m. fl. och II: 1100 av herr Hedlund m. fl.

I propositionen anförs att det finns grundläggande olikheter mellan upplåtelse

för bostadsändamål och upplåtelse för annat ändamål och att dessa

olikheter påverkar valet av skyddsform. Det måste självfallet vitsordas att

det föreligger vissa skillnader mellan sådana upplåtelser. Enligt utskottets

mening är det emellertid tveksamt om olikheterna är så stora att de motiverar

helt olika system vid utformningen av besittningsskyddet. För många

företagare — speciellt sådana som äger mindre och medelstora företag —

torde rätten till verkstadslokalen, butiken etc. vara att betrakta på i huvudsak

samma sätt som rätten till bostaden. Det indirekta besittningsskyddet

har också vissa klara nackdelar. En företagare måste sålunda räkna med

att han när som helst kan bli uppsagd från den förhyrda lokalen och detta

kan få till följd att intresset för nyttiga initiativ genom långsiktiga investeringar

och engagemang minskar. För en kreditgivare är det också av betydelse

att besittningen till lokalen är tryggad. Ett indirekt besittningsskydd

kan vidare tänkas framkalla en överprisbildning eftersom hyresgästen under

hotet om uppsägning kan väntas acceptera hyreshöjningar som inte

skulle vara genomförbara vid ett direkt besittningsskydd. De föreslagna

ersättningsreglerna ger givetvis ett visst skydd mot obefogade uppsägningar.

Sådana regler blir emellertid aldrig fullt effektiva. Bl. a. kommer hyresgästen

att få bevisbördan för sina krav på ersättning. Detta kan leda till att

även krav som i och för sig är berättigade inte kan tillgodoses. De höga

rättegångskostnaderna kan också leda till att lokalhyresgästerna många

gånger tvekar inför att öppna en process angående ersättningsskyldigheten.

Besittningsskyddet och den därmed förenade ersättningsrätten kan med

hänsyn till vad sist sagts lätt bli illusoriskt.

Utskottet har på nu anförda skäl kommit till den uppfattningen att besittningsskyddet

även utanför bostadssektorn bör vara direkt. Reglerna

synes böra utformas efter mönster av dem som i propositionen föreslås för

bostäder. Förslag till lagstiftning i ämnet bör föreläggas 1968 års riksdag.

Personförändring på hyresgästsidan. Hyresgästen är enligt gällande rätt i

allmänhet inte berättigad att utan medgivande av hyresvärden sätta annan

i sitt ställe eller överlåta nyttjandet på annan. Det har emellertid inte

ansetts böra stå hyresvärden fritt att utan vidare förbjuda en överlåtelse

eller upplåtelse till en person mot vilken det inte finns något att anmärka

från hyresvärdens sida. Vägrar hyresvärden utan skälig anledning att

samtycka till en överlåtelse eller lämnar han inte besked inom en vecka

från det hyresgästen gjort framställning om medgivande till överlåtelsen,

får hyresgästen säga upp hyresavtalet till upphörande i förtid. Från det

8f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt 3 avd. Nr 58

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

principiella överlåtelseförbudet stadgas undantag för det fall att hyresgästen

avlider, då en rätt till överlåtelse ansetts böra föreligga.

Även propositionsförslagets bestämmelser om överlåtelse av hyresrätt

och om upplåtelse i andra hand av hel lägenhet grundas på principen att

personskiftet på hyresgästsidan inte får ske utan hyresvärdens samtycke.

Från det principiella överlåtelseförbudet görs emellertid vissa undantag.

Av särskilt intresse är reglerna om bostadshyresgästs rätt att överlåta hyresrätten

i syfte att få till stånd ett lägenhetsbyte. Bestämmelsernas tilllämplighetsområde

har emellertid begränsats till sådana orter med botadsbrist

för vilka Kungl. Maj:t har förordnat att prövning av förstagångshyra

skall få äga rum. Inte heller på dessa orter får hyresgästerna

en obegränsad rätt till överlåtelse. Enligt förslaget får hyresgäst överlåta

hyresrätt till bostad för att genom byte få bostad i annan under hyreseller

bostadsrätt upplåten lägenhet, om hyresnämnden lämnar tillstånd

till överlåtelsen. Tillstånd skall lämnas om hyresgästen har beaktansvärda

skäl för bytet och detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för

hyresvärden. Har hyresgästen erhållit lägenheten genom byte och innehaft

lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock lämnas endast om

synnerliga skäl föreligger. Vissa undantag från rätten att använda lägenheten

för byte föreslås. Undantagen avser sådana fall då hyresgästen antingen

saknar optionsrätt eller i allmänhet inte är berättigad till förlängning

av hyresavtalet.

I motionerna I: 882 av herr Werner och II: 1092 av herr Nilsson i Gävle

m. fl. samt I: 886 av herr Carl Albert Anderson in. fl. och II: 1102 av herr

Lindkvist m. fl. hemställes att bytesrätten skall utsträckas till att avse

hela landet. I det sistnämnda motionsparet föreslås ytterligare ändringar

i reglerna om överlåtelse av hyresrätt. Motionärerna hemställer sålunda

dels att möjligheter öppnas för bytesrätt även då hyresgäst köper småhus,

dels att den nyssnämnda treårsregeln slopas. I samma motioner anförs

bl. a. att orsakerna till lägenhetsbyte vanligen är byte av arbetsplats,

förändringar i familj esammansättningen eller ändrade inkomstförhållanden.

Lagförslaget anses alltför mycket begränsa flyttningar som är önskvärda

från arbetsmärknadssynpunkt. Motionärerna befarar att frivillig

medverkan från fastighetsägarnas sida för att få lägenhetsbyten till stånd

inte kommer att motsvara hyresgästernas förväntningar.

I motionerna 1:881 av herrar Lundberg och Enarsson och 11:1093 av

herrar Oskarson och Bengtson i Solna föreslås huvudsakligen av lagtekniska

skäl att den begränsning av bytesrätten som anges med orden

»utan påtaglig olägenhet för hyresvärden» skall omformuleras så att tillstånd

till byte skall lämnas om hyresvärden ej har befogad anledning

motsätta sig att hyresrätten överlåtes.

Som departementschefen anför förekommer det otvivelaktigt att angelägna

bytesbehov ibland inte kan tillgodoses därför att hyresvärden utan

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

rimlig anledning vägrar att samtycka till en överlåtelse av lägenheten.

Förslaget att införa en lagstadgad bytesrätt beträffande bristorter finner

utskottet för sin del välmotiverat. Förslaget har emellertid en uppenbar

svaghet däri att det begränsats till att avse endast bristorter. Värdet av reformen

reduceras härmed betydligt. I det läge som nu råder på arbetsmarknaden

med omfattande rörlighet hos arbetskraften föreligger enligt

utskottets mening ett starkt behov av att lägenhetsbyten kan ske i större

utsträckning än inom och mellan bristorter. Särskilt framträdande är behovet

av att kunna utnyttja lägenhet för byte till sådan ort. Den hyresgäst

som är bosatt på en ort med balanserad hyresmarknad men som på grund

av exempelvis ändrade anställningsförhållanden måste flytta till en bristort

kan således komma i en brydsam situation om han på grund av bostadsbristen

är hänvisad att ordna sin bostadsfråga genom byte och värden

motsätter sig att sådant sker. Hyresgästen kan då tvingas avstå från

en förmånlig anställning på bristorten eller, om han har familj, nödgas

lämna denna kvar i den gamla lägenheten. Dessa synpunkter synes inte

ha beaktats tillräckligt i propositionen. Utskottet anser dem för sin del ha

sådan styrka att lagförslaget bör ändras på denna punkt. Utskottet förordar

således att lagstadgad bytesrätt införs utan inskränkning beträffande

tillämpningsområdet. De begränsningar i övrigt beträffande bytesrätten

som föreslås i propositionen bör däremot kvarstå. Enligt utskottets mening

innefattar de fullt tillräckliga garantier mot missbruk av bytesrätten.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten vid att åtminstone under övergångstiden

marknadsförhållandena kan tänkas vara sådana, att en hyresgäst

skulle kunna betinga sig ekonomiskt vederlag för överlåtelse av hyresrätten

till sin lägenhet. Något direkt förbud häremot är inte infört i lagen

men sådana transaktioner bör i princip ej understödjas av lagreglerna. Det

synes därför motiverat, att vid bedömning av frågan huruvida hyresgästen

visat beaktansvärda skäl för bostadsbyte, hänsyn kan tagas till huruvida

sådant vederlag förekommer. I ärende om dylik prövning bör hyresgästen

även vara skyldig att upplysa om alla villkor, som arialats i samband med

det ifrågavarande lägenhetsbytet.

Utskottet tillstyrker under hänvisning till vad nu sagts bifall till motionerna

I: 882 och II: 1092 samt I: 886 och II: 1102 såvitt däri yrkats att

bytesrätten skall utsträckas till att avse hela landet.

Vad gäller de i motionerna I: 886 och II: 1102 framförda ändringsförslagen

i övrigt vill utskottet anföra följande. Syftet med den förut omnämnna

regeln om en treårig karenstid för nytt byte är att motverka de olägenheter

som alltför täta byten orsakar hyresvärden. Enligt utskottets mening

är det i någon mån tveksamt om ett slopande av regeln, vilket motionärerna

föreslår, skulle medföra någon mer avsevärt ökad frekvens av lägenhetsbyten

med tanke på att sådana i allmänhet orsakar hyresgästen betydande

kostnader och således i regel inte företas utan starka skäl. Å andra sidan

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

saknas erfarenhet av ett friare system på området, och skäl talar för att

man bör gå varsamt fram. Regeln är inte heller undantagslös och får anses

öppna möjlighet att på ett tillfredsställande sätt tillgodose verkligt angelägna

bytesbehov. Förslaget att medge bytesrätt även vid köp av småhus

möter betänkligheter från flera synpunkter. Dess lämplighet kan sålunda

ifrågasättas bl. a. med hänsyn till att sådana överlåtelser i regel sker i

syfte att nedbringa köpeskillingen. Kategorin småhus är vidare svår att

avgränsa. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna

i dessa delar. Utskottet anser emellertid att frågan om den lagstadgade

bytesrätten bör följas med uppmärksamhet och att erforderliga

initiativ på området bör tas allteftersom erfarenheter av de föreslagna reglerna

vinns.

Det i motionerna I: 881 och II: 1093 framlagda förslaget till ändrad lydelse

av 35 § i propositionsförslaget finner utskottet inte skäl tillstyrka.

Lägenhetens skick m. m. De gällande bestämmelserna om bostadslägenhets

skick på tillträdesdagen stadgar att hyresvärden, om ej annat avtalats,

skall tillhandahålla lägenheten i sådant skick, att den enligt den allmänna

uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet. Under hyrestiden

skall lägenheten i princip hållas i samma skick som hyresgästen

ägt fordra vid tillträdet.

I propositionen föreslås att bestämmelserna om hyresvärds underhållsplikt

under hyrestiden kompletteras med en regel som stadgar att hyresvärden

i fråga om bostadslägenheter är skyldig att med skäliga tidsmellanrum

ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer till följd

av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Regeln är tvingande utom

såvitt gäller enfamiljshus. Eftersätter hyresvärden det löpande underhållet

har hyresgästen enligt förslaget samma rätt till i första hand självhjälp och

nedsättning i hyran som enligt gällande bestämmelser tillkommer honom

när hinder eller men uppstår i nyttjanderätten.

I motionerna I: 34 av herr Dahlberg m. fl. och II: 46 av herr Svenning

in. fl., vilka motioner väckts före avlämnandet av propositionen, anförs

bl. a. att det förekommit en lång rad fall, särskilt i storstadsregionerna, där

hyresvärdarna i hög grad misskött och vanvårdat sina fastigheter. Detta

har fått allvarliga följder för hyresgästerna. Motionärerna finner de gällande

bestämmelserna på området otillfredsställande. De hemställer att riksdagen

skall besluta om skärpta bestämmelser beträffande underhåll och skötsel

av fastigheter.

I motionerna I: 890 av herr Sundin m. fl. och II: 1100 av herr Hedlund

in. fl. anförs bl. a. att avvecklingen av hyresregleringen i vissa fall kan leda

till hyreshöjningar, som medför att räntabiliteten på insatt kapital blir orimligt

stor. Motionärerna anser det angeläget att de intäkter som överstiger

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

skälig avkastning så långt som möjligt kommer hyresgästerna till godo i

form av förbättrat underhåll. De hemställer att riksdagen uttalar sig i enlighet

härmed.

Som närmare utvecklas i propositionen tillgodoser de gällande reglerna

om hyresvärdens underhållsplikt bara i begränsad omfattning hyresgästens

anspråk på att det vederlag som han får för den erlagda hyran inte minskar

genom att hyresvärden underlåter att utföra sedvanliga reparationer. En

sådan underlåtenhet från hyresvärdarnas sida synes — av skäl som utskottet

nu inte anser sig ha anledning att gå in på — icke vara ovanlig. Den

nu föreslagna skärpningen av bestämmelserna är emellertid enligt utskottets

mening ägnad att avhjälpa dessa missförhållanden när det gäller det

löpande lägenhetsunderhållet. Till den del motionerna 1:34 och 11:46 avser

sådant underhåll får de således anses tillgodosedda genom propositionsförslaget.

Motionerna har emellertid en vidare syftning då däri berörs även

sådana frågor som underlåtenhet att över huvud taget tillse eller vårda hyresfastigheter.

Även dessa spörsmål är i hög grad värda beaktande. Initiativ

har även tagits för att få till stånd en lösning av hithörande frågor.

Chefen för justitiedepartementet har således nyligen avdelat sakkunniga

inom departementet för att undersöka frågan om införande av någon

form av vanhävdslagstiftning när det gäller bostadsfastigheter. Härvid är

avsett att undersökas bl. a. hur man skall kunna förmå fastighetsägare

att vidta åtgärder som hindrar att fastigheten förfaller och kommer i sådant

skick att den inte längre kan repareras. Då motionerna innehåller en

del synpunkter som hör beaktas i sammanhanget föreslår utskottet att de

överlämnas till Kungl. Maj :t för att närmare övervägas vid de sakkunnigas

arbete.

I motionerna I: 890 och II: 1100 betonas som nämnts angelägenheten av

att de ökade hyresintäkter, som avvecklingen av hyresregleringen och övergången

till ett nytt hyressättningssystem kan leda till, kommer hyresgästerna

till godo i form av ett förbättrat fastighetsunderhåll. Utskottet kan i

och för sig instämma häri. Synpunkten är emellertid i betydande utsträckning

tillgodosedd genom propositionsförslaget. Utöver bestämmelserna om

hyresvärdens underhållsplikt, som direkt tar sikte på att få till stånd ett

förbättrat lägenhetsunderhåll, vill utskottet här erinra om de föreslagna

hyressättningsnormerna. Dessa innebär att bostadshyresgäst inte är skyldig

att godta fordrad hyreshöjning, om den väsentligt överstiger hyran för

lägenheter som kan anses likvärdiga. Avgörande för hyressätlningen är

således lägenhetens värde i förhållande till andra lägenheter. Av de faktorer

som inverkar på bedömningen av lägenhetens bruksvärde bör underhållet

tillmätas särskild betydelse. Är underhållet i en lägenhet eftersatt

bör det alltså leda till att bruksvärdet anses lägre än om lägenheten varit i

gott skick. Som departementschefen anför kan de föreslagna hyressätt
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

ningsreglerna antas komma att medföra ett ökat intresse hos fastighetsägarna

att utföra önskvärda reparationsarbeten. Något uttalande från riksdagens

sida utöver vad utskottet nu anfört kan inte anses erforderligt.

Utskottet tar här till behandling även upp ett par frågor som inte berörts

i motioner.

Som ovan nämnts är de föreslagna bestämmelserna om löpande underhåll

av bostadsfastigheter tvingande. Starka skäl talar även för att så bör vara

fallet, och utskottet har för sin del ingen erinran häremot. I en del fall synes

emellertid bestämmelserna kunna ge upphov till en del svårigheter

vid tillämpningen. Utskottet åsyftar här lägenheter i hus, som inom en

inte alltför avlägsen framtid skall rivas eller byggas om. Dessa lägenheter

är ofta i stort behov av reparation men fastighetsägarna är helt naturligt

inte benägna att utföra reparationer, som med hänsyn till den korta utnyttjningstiden

inte är räntabla. I den mån dessa lägenheter uppfyller

hälsovårdsstadgans krav på bostäder är det i rådande läge på bostadsmarknaden

angeläget att de utnyttjas så länge som möjligt, trots att de kan

vara i behov av exempelvis tapetsering och målning. Enligt utskottets mening

kan emellertid uppställandet av alltför stränga krav på underhållsplikt

lätt leda till att sådana lägenheter får stå tomma. Ett sådant resultat

synes böra undvikas. Utformningen av bestämmelsen synes dock ge utrymme

för ett rimligt hänsynstagande till denna synpunkt då däri anges

att reparationer skall ske med »skäliga tidsmellanrum» och »med anledning

av lägenhetens försämring genom ålder och bruk». Även sådana

omständigheter som att byggnaden snart skall rivas eller byggas om bör

härvid kunna beaktas. Hyresvärd bör således inte med stöd av bestämmelsen

kunna åläggas reparationsplikt som med hänsyn till byggnadens

återstående livslängd framstår som ekonomiskt oförsvarbar. Hänsynen till

hyresgästernas berättigade intresse av att lägenheterna hålls i godtagbart

skick motiverar dock en viss varsamhet i bedömningen.

Ett annat spörsmål som utskottet vill något uppehålla sig vid är frågan

vilket avseende som vid tillämpning av hyressättningsnormerna bör fästas

vid förbättringsarbeten som bekostas av hyresgästen. Enligt hyresregleringslagen

gäller att ombyggnads- eller ändringsarbete eller åtgärd

av därmed jämförlig betydelse som bekostas av hyresgästen får föranleda

höjning av grundhyran endast då särskilda skäl föranleder därtill. Syftet

med bestämmelsen är att hindra att hyresgästen får betala förbättringsarbeten

såväl direkt som i form av ökad hyra. Enligt utskottets mening bör

detta syfte tillgodoses i möjligaste mån även sedan hyresregleringen avvecklats.

Det får ankomma på hyresnämnderna och domstolarna att i rättstillämpningen

finna lämpliga och skäliga lösningar av hithörande frågor.

Meddelande enligt 49 §. Uppsägning föreslås liksom hittills skola ske genom

att uppsägningshandlingen sänds med posten i rekommenderat brev

s. 121 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

121

under den söktes vanliga adress, om han ej träffas i sitt vanliga hemvist.

Därutöver föreslås det åligga den uppsägande att lämna ett exemplar av

uppsägningen antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det hushåll

som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kontoret

till där anställd person. Anträffas inte hushållsmedlem eller kontorsanställd,

skall uppsägningen läggas i den söktes postlåda, om det finns någon

sådan.

Enligt 49 § i förslaget skall meddelande från hyresvärden till hyresgästen

att denne skall, om han inte går med på att flytta, senast tre veckor efter

det han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten till hyresnämnden, tillställas

den optionsberättigade i den ordning som gäller för uppsägning.

Meddelandet skall dock alltid lämnas till hushållsmedlem eller kontorsanställd,

om den som söks inte anträffas i sitt hemvist. Om inte någon sådan

person påträffas, kan alltså hyresvärden inte få fristen för hänskjutande

till hyresnämnd av frågan om rätt till förlängning att börja löpa.

I motionerna 1:881 av herrar Lundberg och Enarsson och 11:1093 av

herrar Oskarson och Bengtson i Solna yrkas att delgivning enligt 49 § skall

få ske på samma sätt som vid uppsägning, dvs. att i det fall hushållsmedlem

eller kontorsanställd inte anträffas, meddelandet skall få läggas i den

söktes postlåda. Till grund för yrkandet anförs att propositionsförslaget

fråntar hyresvärden möjligheten att delge en hyresgäst som medvetet undandrar

sig sina skyldigheter.

Enligt utskottets mening kan emellertid motionsförslaget leda till att

även rättrådiga hyresgäster drabbas av rättsförlust. En hyresgäst exempelvis

som inte har för avsikt att hålla sig undan men som är bortrest under

den aktuella tiden skulle med detta förslag kunna förlora sin rätt att

få tvisten hänskjuten till hyresnämnd. Från rättssäkerhetssynpunkt är

förslaget därför inte godtagbart. Utskottet avstyrker det nämnda motionsförslaget

och tillstyrker propositionen i motsvarande del. Om det vid

tillämpningen av bestämmelserna visar sig att olägenheter uppstår för

fastighetsägarna bör emellertid ändringar övervägas. Frågan synes kunna

lösas t. ex. genom att möjligheter till kungörelsedelgivning införs. Vad utskottet

nu anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.

Förfarandet i hyrestvister. Lagförslaget innebär att en hyresnämnd skall

inrättas för i princip varje län. Kungl. Maj :t äger dock bestämma, att annat

område än län skall utgöra verksamhetsområde för nämnd. I nämnden

skall ingå representanter för fastighetsägare och hyresgäster. Nämnden

skall i första hand medla i uppkommande tvister men har också tillagts en

prövande funktion. De frågor som nämnden skall pröva gäller tillstånd till

substitution och total sublokation, godkännande av förbehåll om avstående

från besittningsskydd, rätt till förlängning av hyresavtal, förstagångshyra

samt anstånd med avflyttning beträffande andra lägenheter än bostads
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

lägenheter. I dessa ärenden skall nämnden avgöra tvisten, om förlikning

inte kan nås. Nämnden kan också vara skiljenämnd i hyrestvister. Part

som är missnöjd med nämndens beslut får inom viss tid klandra beslutet

genom att väcka talan vid domstol. Domstolsprövningen i alla hyrestvister

föreslås i första instans ske, om Kungl. Maj :t inte bestämmer annat, vid

endast en underrätt i länet, nämligen rätten för den stad som är säte för länsstyrelsen

i det län där fastigheten är belägen. Mot underrättens dom får

talan inte föras i fråga om tillstånd till substitution eller sublokation eller

fastställelse av hyresvillkor samt ej heller mot hovrätts dom i fråga om

bl. a. förlängning av hyresavtal.

Ett flertal motionsyrkanden har framställts i fråga om förfarandet. Sålunda

hemställs i motionerna I: 881 av herrar Lundberg och Enarsson samt

II: 1093 av herrar Oskarson och Bengtson i Solna att nämndens uppgifter

skall vara endast medlande och att talan får fullföljas till hovrätt i de

fall underrätt enligt propositionsförslaget är sista instans och i övrigt till

högsta domstolen.

Vidare yrkas i motionerna I: 887 av herr Lundström in. fl. och II: 1103

av fru Nettelbrandt m. fl. sådan ändring beträffande hyresnämndernas verksamhetsområden

att dessa inte får vara större än ett län. Motionärerna

hemställer också att hyrestvister skall i första domstolsinstans upptas

av ordinarie fastighetsforum och inte av »länsdoinstolen». Slutligen föreslås

att någon inskränkning inte skall stadgas i fråga om fullföljdsrätten

till hovrätt.

Enligt förslag i motionerna I: 882 av herr Werner och II: 1092 av herr

Nilsson i Gävle m. fl. bör det nuvarande hyresnämndssystemet bibehållas

och nämnderna tilldelas samma funktion som nämnderna har enligt propositionsförslaget.

Statens hyresråd föreslås också bibehållas med samma

uppgifter som domstolarna avses få enligt propositionen.

Slutligen hemställes i motionerna 1: 885 av herr Carl Albert Anderson och

II: 1101 av herr Lindkvist in. fl. om utredning om lämpligheten att inrätta

en särskild hyresdomstol som överinstans till hyresnämnd i hyressättningsfrågor.

Vid utformningen av ett enhetligt förfarande i hyrestvister anser utskottet

alt följande huvudsynpunkter bör vara vägledande.

Hyresmarknaden bör tillföras en statlig mycket kvalificerad nämndorganisation

som kan vara verksam för att bilägga hyrestvister, innan de dras;

inför domstol. Nämnden bör bestå av en lagfaren domare samt representanter

för intresseorganisationerna.

Nämnden bör i första hand ha en medlande men vid sidan härav också en

prövande funktion. Nämnden bör dock endast vara berättigad att pröva

vissa slag av ärenden, främst sådana som rör hyressättning och förlängning

av hyresförhållanden. Från principiell synpunkt kan givetvis kritik riktas

mot dessa dnbbla, något motstridiga funktioner för nämnden. Systemet med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

123

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

för emellertid dels att organisationernas representanter får ett direkt inflytande

även i vissa prövningsfrågor, dels att en tvist, som inte förliks,

mycket snabbt kan avgöras redan på nämndnivå. Likartat förfarande med

medling tillämpas f. ö. av underrätterna i samband med förberedelse till

huvudförhandling. Yrkandet i motionerna I: 881 och II: 1093 om att nämndens

uppgifter endast bör vara medlande bör med hänsyn till det sagda inte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

De kvalifikationskrav som måste ställas på hyresnämnden tillgodoses bäst

om nämnderna blir relativt få. I princip bör nämnden därför ha länet som

verksamhetsområde med rätt för Kungl. Maj :t att förordna om annan indelning,

när det är påkallat av särskilda skäl. Sålunda kan det i vissa fall

vara lämpligt med en nämnd i residensstaden och en annan i en större stad i

samma län. Å andra sidan kan det från effektivitetssynpunkt vara nödvändigt

att i något fall låta verksamhetsområdet omfatta två län. Motionerna

I: 887 och II: 1103 får därför i huvudsak anses vara tillgodosedda.

I likhet med departementschefen anser utskottet att den domstolsmässiga

prövningen bör ske inom ramen för det allmänna domstolsväsendet och beträffande

de frågor som prövas vid hyresnämnd vara inriktad på en renodlad

rättslig överprövning av hyresnämndens beslut. Vad härefter gäller

departementschefens förslag om att hyrestvister i princip skall tas upp av

endast rätten i residensstaden så kan förslaget medföra vissa fördelar av

organisatorisk art. Å andra sidan leder koncentreringen till att för vissa

parter avstånden blir avsevärda mellan hemorten och domstolsorten och att

parten därför stundom inte kan själv närvara vid målets handläggning. Vidare

måste domstolen i många fall besiktiga aktuella och jämförliga lägenheter,

vilket kan bli betungande och kostsamt om det skall ske på avlägsen

ort. Mot bakgrund av bl. a. dessa sistnämnda synpunkter anser utskottet att

hyresmålen bör handläggas av den domstol, där fastigheten är belägen. Med

hänsyn till att bl. a. hyressättningsmålen, som enligt propositionsförslaget

inte får överklagas till hovrätt, genom det gjorda ställningstagandet kommer

att behandlas vid ett stort antal underrätter bör någon inskränkning inte

stadgas i fråga om fullföljdsrätten till hovrätt. På så sätt kommer också en

enhetligare praxis i bl. a. nyssnämnda mål att utbilda sig. — Yrkandet i

motionerna I: 881 och II: 1093 att talan i vissa fall skall få fullföljas till

högsta domstolen anser sig utskottet inte kunna tillstyrka.

Av den ståndpunkt utskottet intagit beräffande förfarandet följer att utskottet

avstyrker motionerna I: 882 och II: 1092 samt I: 885 och II: 1101 i

hithörande delar.

Övergångsbestämmelserna. I propositionen föreslås att hyresregleringslagen

för hela landet sätts ur kraft vid utgången av år 1968 och att nya hyreslagen

träder i kraft den 1 januari 1969. För bristorter har det ansetts erforderligt

med en övergångstid som bestämts till fyra år, alltså till utgången av

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

år 1972, och för övriga berörda orter där förordnande enligt 54 § meddelats

till två år eller till utgången av år 1970. För denna övergångstid har sådana

bestämmelser meddelats som vid en hyreshöjning möjliggör att den sker

successivt.

I motionerna I: 887 av herr Lundström in. fl. och II: 1103 av fru Nettelbrandt

m. fl. hemställs att övergångstiderna bestäms till sex respektive tre

år, medan yrkanden i motionerna I: 890 av herr Sundin m. fl. och II: 1100

av herr Hedlund m. fl. framställs om övergångstider på sex respektive fyra

år. I motionerna I: 927 av herrar Dahlén och Snndin samt II: 1143 av herrar

Wedén och Hedlund, väckta i anledning av skrivelsen nr 174, hemställs att

övergångstiderna bestäms till fem, respektive tre år.

Med hänsyn till svårigheten att bedöma hur det föreslagna hyressättningssystemet

kommer att verka på en bristmarknad är det enligt utskottets mening

nödvändigt att föreskriva vissa övergångstider. På det sättet öppnas

också en möjlighet till en smidigare övergång till hyressättningen på den

fria hyresmarknaden än om avvecklingen sker redan nu. Vid övervägande

av vad som förekommit i denna del finner utskottet de i motionen II: 1143

föreslagna övergångstiderna lämpligt avvägda.

Utskottet har inte heller någon erinran mot att — utöver de tre större städerna

— vissa i övergångsbestämmelserna punkt 8 angivna orter kommer att

omfattas av den längre övergångstiden. Någon ytterligare utökning av kretsen

synes dock inte erforderlig. De i motionerna I: 882 av herr Werner och

II: 1092 av herr Nilsson i Gävle m. fl. framförda yrkandena om viss utsträckning

härvidlag bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Ej heller anser utskottet skäl föreligga för bifall till motionerna I: 890 och

II: 1100 om bemyndigande för Ivungl. Maj :t att, om så skulle vara erforderligt,

utvidga kretsen av orter till att omfatta även andra sådana än de i storstadsregionerna.

I tidigare avsnitt av utlåtandet har utskottet föreslagit vissa tillägg till

övergångsbestämmelserna samt hyressättningen under övergångstiden. Utskottet

hänvisar- i dessa delar till det tidigare anförda.

Utskottet vill slutligen ytterligare behandla en fråga rörande övergångsbestämmelserna.

I punkten 3 i dessa bestämmelser anges vissa paragrafer i hyreslagen som

från och med dagen för lagens ikraftträdande skall äga tillämpning även på

avtal som slutits dessförinnan. Bland dessa paragrafer är inte 55 § om prövning

av förstagångshyra upptagen. Detta torde vara motiverat av att grundhyra

i princip skall finnas fastställd för lägenheten och att någon ytterligare

prövning av hyran därför inte är behövlig. Om grundhyra inte är fastställd

vid nya lagens ikraftträdande och part inte ansökt därom hos hyresnämnd

före ikraftträdandet, kan dock vissa problem uppstå. Enligt 5 § lagen

med vissa bestämmelser, som skall iakttagas sedan hyresregleringen

s. 125 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 125

upphört, är nämligen hyresnämnd behörig att ta upp ärende om prövning av

grundhyra endast om ärendet anhängiggjorts före hyresregleringslagens

upphörande. Mot bakgrunden liärav kan skäl anföras för att låta bestämmelserna

om förstagångsprövning gälla även de nu aktuella avtalen. För att

förenkla lagtexten torde det vara lämpligt att ta med alla äldre hyresavtal

angående bostadslägenheter. Enligt utskottets mening hör därför punkten

3 kompletteras i enlighet härmed.

Utvecklingen på den framtida hyresmarknaden. Såsom utskottet tidigare

anfört torde det bli svårt att bedöma hur hyresmarknaden kommer att utvecklas

efter hyresregleringslagens avskaffande. Det är därför av vikt att

Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen på området, särskilt

när det gäller hyressättningen, bytesrätten samt frågor om storleken av

hyresnämndernas verksamhetsområden och antalet kansliorter inom länet.

För detta ändamål torde det vara nödvändigt att insamla och bearbeta statistiska

data på området. Stor betydelse härvidlag måste tillmätas den av

statistiska centralbyrån påbörjade undersökningen om boendeförhållanden

och bostadskostnader som bl. a. syftar till en uppföljning av hyresutvecklingen

efter den 1 januari 1969.

Vad utskottet sålunda anfört i detta avseende torde böra ges Kungl. Maj :t

till känna. Önskemålen i motionerna I: 886 och II: 1102 samt I: 887 och II:

1103 i denna del är härigenom tillgodosedda.

Lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad. Vid

bodelning eller skifte i anledning av bl. a. hemskillnad eller äktenskapsskillnad

får enligt förevarande lag fastighet, som uteslutande eller huvudsakligen

skolat tjäna som makarnas gemensamma bostad och vilken utgör

giftorättsgods eller samfälld egendom, på makes begäran tilläggas den som

bäst behöver bostaden, om det med hänsyn till omständigheterna i övrigt

kan anses skäligt. Har lägenheten förhyrts som gemensam bostad skall

bl. a. vid äktenskapsskillnad eller hemskillnad på makes begäran hyresrätten

genom bodelning eller skifte tilläggas endera av makarna med företräde

i princip för den make som bäst behöver bostaden.

I motionerna I: 453 av fru Diesen och II: 575 av fru Sundberg m. fl. hemställs

att lagen skall i tillämpliga delar ändras så att den kommer att omfatta

även de fall då man och kvinna med ett eller flera gemensamma barn

sammanbott i familjebostad utan att äktenskap ingåtts.

Enligt utskottets mening är syftet med motionerna beaktansvärt. Frågan

kan dock inte lösas på det av motionärerna förslagna sättet. Lagen är nämligen

av äktenskapsrättslig natur och utgår från att bostadsfrågan skall

avgöras vid bodelning eller skifte. Enligt förslag av familj er ättskommittén

skall lagen också infogas i giftermålsbalken. Det torde emellertid få an
9

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 and. Nr 58

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

komma på Kungl. Maj :t att närmare utreda om och i vilken form lagstiftning

enligt motionärernas önskemål bör komma till stånd på området. Det

sagda torde böra ges Kungl. Maj :t till känna.

Uppskov med behandlingen av 1 kap. 3 §. För att hyreslagen inte skall behöva

ändras två gånger på kort tid beträffande 1 kap. 3 § föreslår utskottet

att riksdagen uppskjuter behandlingen till vårsessionen av denna paragraf

för beslut i denna del samtidigt som riksdagen tar ställning till den aviserade

propositionen om lägenhetsarrende.

På grund av det anförda får utskottet, som vid angivande av paragrafnummer

nedan avser lagen angående ändring i vissa delar av nyttjanderättslagen,

hemställa,

A. att riksdagen lämnar sitt samtycke till att propositionen

nr 141 beträffande de under 1), 6) och 7) angivna lagförslagen

återkallas;

B. att riksdagen antager lagförslagen i propositionen under

2)-—5) med den ändringen att sista stycket i övergångsbestämmelserna

i förslaget till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m .m . utgår;

C. att riksdagen i anledning av motionerna 1: 882 och

II: 1092 samt I: 886 och II: 1102 för sin del antar i frågan

om rätt att byta bostadslägenhet lagförslaget i 35 § med

den ändringen att paragrafen erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

35 §

(Lagförslaget)

I ort för vilken förordnande enligt

54 § gäller får hyresgästen överlåta

hyresrätten till bostadslägenhet

i syfte att genom byte erhålla bostad

i annan under hyres- eller bostadsrätt

upplåten lägenhet, om hyresnämnden

lämnar tillstånd till

överlåtelsen. Sådant tillstånd skall

lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda

skäl för bytet och detta

kan äga rum utan påtaglig olägenhet

för hyresvärden. Har hyresgästen

erhållit lägenheten genom byte

(Utskottets förslag)

Hyresgäst får överlåta hyresrätten

till bostadslägenhet i syfte att genom

byte erhålla bostad i annan under

hyres- eller bostadsrätt upplåten

lägenhet, om hyresnämnden lämnar

tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd

skall lämnas, om hyresgästen

har beaktansvärda skäl för bytet

och detta kan äga rum utan påtaglig

olägenhet för hyresvärden. Har

hyresgästen erhållit lägenheten genom

byte och innehaft lägenheten

mindre än tre år, får tillstånd dock

s. 127 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

127

(Lagförslaget) (Utskottets förslag)

och innehaft lägenheten mindre än lämnas endast om synnerliga skäl

tre år, får tillstånd dock lämnas en- föreligger,

dast om synnerliga skäl föreligger.

Första stycket------— •—--— i följd.

D. att riksdagen med avslag på motionerna 1: 880 och

II: 1094 samt I: 888 och II: 1098, såvitt däri yrkats ändring

av 46 § första stycket 8. i fråga om besittningsskydd för

innehavare av tjänstebostäder, antager lagförslaget i denna

del;

E. att riksdagen i anledning av motionerna 1:884 och

II: 1097 samt I: 890 och II: 1100 i skrivelse till Ivungl. Maj :t

begär förslag till 1968 års riksdag angående införande av

ett direkt besittningsskydd även utanför bostadssektorn;

F. att riksdagen med avslag på motionerna 1:881 och

II: 1093, såvitt däri yrkats sådan ändring av 70 § att hyresnämndens

uppgifter endast skall vara medlande, antager

lagförslaget i denna del;

G. att riksdagen i anledning av motionerna 1: 887 och

II: 1103, I: 890 och II: 1100 samt I: 927 och II: 1143 för sin

del antager i fråga om övergångstiderna följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse av övergångsbestämmelserna

p. 8 första stycket:

(Lagförslaget)

8. Vid tillämpning av 3 kap. 48 §

skall andra stycket nedan iakttagas

a) till och med den 31 december

1972 beträffande fastighet inom någon

av följande kommuner, nämligen

Stockholm, Boo, Botkyrka, Danderyd,

Djursholm, Huddinge, Järfälla,

Lidingö, Märsta, Nacka, Saltsjöbaden,

Sollentuna, Solna, Sundbyberg,

Tyresö, Täby, UpplandsVäsby,

Vaxholm, Västerhaninge, Österhaninge

och Österåker samt Göteborg,

Kungälv, Kållered, Lerum,

Mölndal, Nödinge, Partilie och Kåda

ävensom Malmö, Burlöv, Lomma

och Lund.

b) till och med den 31 december

(Utskottets förslag)

8. Vid tillämpning av 3 kap. 48 §

skall andra stycket nedan iakttagas

a) till och med den 31 december

1973 beträffande fastighet inom någon

av följande kommuner, nämligen

Stockholm, Boo, Botkyrka, Danderyd,

Djursholm, Huddinge, Järfälla,

Lidingö, Märsta, Nacka, Saltsjöbaden,

Sollentuna, Solna, Sundbyberg,

Tyresö, Täby, UpplandsVäsby,

Vaxholm, Västerhaninge, Österhaninge

och Österåker samt Göteborg,

Kungälv, Kållered, Lerum,

Mölndal, Nödinge, Partille och Råda

ävensom Malmö, Burlöv, Lomma

och Lund.

b) till och med den 31 december

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

(Lagförslaget) (Utskottets förslag)

1970 beträffande fastighet i annan 1971 beträffande fastighet i annan

ort, om förordnande enligt 3 kap. ort, om förordnande enligt 3 kap.

54 § gäller för den orten. 54 § gäller för den orten.

H. a. att riksdagen i anledning av motionerna I: 881 och

II: 1093 samt I: 887 och II: 1103 beslutar såvitt avser förfarandet

i hyrestvister dels att 72 § skall utgå, dels att ändra

numreringen av de två efterföljande paragraferna i samma

förslag i enlighet härmed, dels att antaga följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse av 72 § i den sålunda

ändrade paragrafnumreringen i samma lag, dels att punkt

9 i övergångsbestämmelserna till samma lag skall utgå, dels

att ändra numreringen av efterföljande punkt i övergångsbestämmelserna

i enlighet härmed, dels ock att förslaget

till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken

skall utgå.

(Lagförslaget)

(Utskottets förslag)

73 §

Talan får ej föras mot underrätts

dom i fråga om tillstånd som avses

i 34—36 eller 40 § eller i fråga om

fastställelse av hyresvillkor och ej

heller mot hovrätts dom i fråga om

förlängning av hyresavtal eller fastställelse

av hyresvillkor.

b. att riksdagen —

72 §

Talan får ej föras mot hovrätts

dom i fråga om tillstånd som avses

i 34—36 eller 40 § eller i fråga om

förlängning av hyresavtal eller fastställelse

av hyresvillkor.

i anledning av vad utskottet ovan anfört

beträffande tillämpligheten i fråga om förstagångshyra

på äldre avtal —- för sin del antar förslaget i övergångsbestämmelserna

p. 3 med den ändringen att punkten erhåller

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

(Lagförslaget)

3. Bestämmelserna i 3 kap. 1, 3,

4, 8, 33, 45—53, 56—59 och 61 §§

skall från och med dagen för lagens

ikraftträdande tillämpas även på avtal

som slutits dessförinnan. De

närmare föreskrifter som behövs för

att de nya bestämmelserna skall

(Utskottets förslag)

3. Bestämmelserna i 3 kap. 1, 3,

4, 8, 33, 45—53, 55—59 och 61 §§

skall från och med dagen för lagens

ikraftträdande tillämpas även på avtal

som slutits dessförinnan. De närmare

föreskrifter som behövs för att

de nya bestämmelserna skall kunna

s. 129 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 129

(Lagförslaget) (Utskottets förslag)

kunna vinna tillämpning meddelas vinna tillämpning meddelas av Koav

Konungen. nungen.

c) att riksdagen i anledning av motionerna 1:887 och

II: 1103 samt I: 889 och II: 1099 för sin del antar i fråga

om hgressättning under övergångstiden lagförslaget beträffande

övergångsbestämmelserna p. 8 andra stycket med

den ändringen att stycket erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

(Lagförslaget)

(Utskottets förslag)

Understiger den hyra som utgår

vid hyrestidens slut hyran för lägenheter

som med hänsyn till bruksvärdet

är likvärdiga, är hyresgästen

icke skyldig att godtaga högre höjning

av hyran än som motsvarar

skälig andel av skillnaden mellan

utgående hyra och hyran för likvärdiga

lägenheter. Andelens storlek

skall bestämmas så att lägenhetens

hyra vid övergångstidens slut är anpassad

till hyran för likvärdiga lägenheter.

Om höjningen i enlighet

med vad nu sagts överstiger den utgående

hyran i sådan grad att höjningen

är obillig för hyresgästen,

får höjningen jämkas.

d) att riksdagen i anledning av motionerna 1:881 och

II: 1093 i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet

ovan anfört rörande frågan om övervägande av

ändring beträffande reglerna om meddelande enligt 49 §;

e) att riksdagen i anledning av motionerna 1:886 och

II: 1102 samt I: 887 och II: 1103 ger Kungl. Maj :t till känna

vad utskottet ovan anfört beträffande utvecklingen på

den framtida hyresmarknaden;

f) att riksdagen beslutar att till vårsessionen med 1968

års riksdag uppskjuta behandlingen av 1 kap. 3 §;

g) att riksdagen med avslag på, såvitt nu är i fråga, motionerna

I: 875 och II: 1082, I: 881 och II: 1093, I: 882 och

II: 1092, I: 886 och II: 1102 samt II: 1084 i övrigt bifaller

det genom propositionen framlagda lagförslaget;

Understiger den hyra som utgår

vid hyrestidens slut hyran för lägenheter

som med hänsyn till bruksvärdet

är likvärdiga, är hyresgästen

icke skyldig att godtaga högre höjning

av hyran än som motsvarar

skälig andel av skillnaden mellan

utgående hyra och hyran för likvärdiga

lägenheter. Andelens storlek

skall bestämmas så att lägenhetens

hyra vid övergångstidens slut är anpassad

till hyran för likvärdiga lägenheter.

Kartong (s. 129, r. 28. ’I:886’ = »1:881'', s. 135, r. 5. ’II: 1098’ = ’II: 1094’)

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

I. att riksdagen i anledning av motionerna I: 34 och II:

46 överlämnar till Kungl. Maj:t motionerna I: 34 och II: 46

för att närmare övervägas av de sakkunniga inom justitiedepartementet,

som undersöker frågan om införande av

någon form av vanhävdslagstiftning när det gäller bostadsfastigheter;
K.

att riksdagen i anledning av motionerna 1:453 och

11:575 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet

ovan anfört i frågan om ogift kvinnas rätt till familjebostad;
L.

att motionen II: 1002 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd;

M. att motionerna I: 70 och II: 96, i den mån de inte kan

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, icke föranleder

någon riksdagens åtgärd;

N. att följande motioner, nämligen

a) I: 34 och II: 46,

b) I: 453 och II:575,

c) I: 881 och II: 1093,

d) I: 882 och II: 1092,

e) I: 885 och II: 1101,

f) I: 886 och II: 1102,

g) I: 887 och II: 1103,

h) I: 888 och II: 1098,

i) I: 889 och II: 1099,

k) I: 890 och II: 1100,

l) I: 927 och II: 1143,

in) I: 928 och II: 1144,

n) II: 1083,

o) II: 1084, och

p) II: 1104,

i den mån de ej kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 december 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

131

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson

(s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson (s), Ebbe Ohlsson (h), NilsEric

Gustafsson (ep), Torsten Hansson (s), och Ernulf (fp);

från andra kammaren: herrar Nyberg (fp), Svenning (s), Ekström

i Iggesund (s), Bengtson i Solna (h), From (fp), Hammarberg (s), Hugosson

(s) och Josefson i Arrie (ep).

Reservationer

Vid A. i utskottets hemställan

I. av herrar Alexanderson (fp), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson

(ep), Ernulf (fp), Nyberg (fp), Bengtson i Solna (h), From (fp) och Josefson

i Arrie (ep), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 103 med orden »Utskottet

har intet» och som slutar med orden »gjorda återkallelsen» bort ha följande

lydelse:

Skrivelsen har kommit riksdagen till lianda först sedan propositionen

hänvisats till utskott. Enligt utskottets mening äger Kungl. Maj :t sedan

dylik hänvisning skett inte utan riksdagens samtycke återkalla proposition.

Det i propositionen framlagda förslaget till ny hyreslagstiftning bygger

på ett enhälligt förslag av hyreslagstiftningssakkunniga, där såväl olika politiska

partier som hyresgäst- och fastighetsägarintressen var företrädda.

I riksdagen har i allt väsentligt enighet rått om förslagets huvudgrunder.

Enligt utskottets mening har sedan propositionen avlämnats inte inträffat

någon omständighet som kan motivera ett återkallande av propositionen

i nu aktuella delar. De skäl som anförts i skrivelsen är inte sakligt bärande.

Härtill kommer att lagförslagen i allt fall kommer upp till behandling

till följd av bl. a. de i anledning av skrivelsen väckta motionerna.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen icke lämnar sitt samtycke till att propositionen

nr 141 beträffande de under 1), 6) och 7) angivna

lagförslagen återkallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

132

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Vid C—H i utskottets hemställan

II. av herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson

(s), Torsten Hansson (s), Svenning (s), Ekström i Iggesund (s), Hammarberg

(s) och Hugosson (s), vilka ansett

a) att utskottet, utom såvitt avser dels det avsnitt som börjar på s. 103

med orden »Sedan Kungi. Maj :t» och som slutar med orden »hyresregleringslagen

utgår», dels de avsnitt som berör de fristående motionerna I: 34

och 11:46, 1:70 och 11:96, 1:453 och 11:575 samt 11:1002, bort anföra

följande:

Utskottet delar den uppfattning som propositionen nr 141 gav uttryck åt

beträffande önskvärdheten av att den nuvarande allmänna hyreslagen och

den provisoriska hyresregleringslagstiftningen ersätts med en ny allmän

hyreslag byggd på ett permanent besittningsskydd och fri avtalsrätt men

med hyressättningsregler som på bristorter förhindrar att efterfrågetrycket

medför en icke önskvärd uppskruvning av hyresnivån. Propositionen byggde

vidare på den tanken att en övergång till ett system med avtalsfrihet

förutsätter att det finns starka hyres- och fastighetsägarorganisationer som

under ansvar kan leda utvecklingen och effektiva hyresnämnder för medling

och hyresprövning.

Ett villkor för att ett sådant system skall kunna fungera är att det sätts

i kraft i en atmosfär av förtroende från såväl hyresgäst- som fastighetsägarhåll.

Misstroende från hyresgästhåll och uppskruvade förväntningar

från fastighetsägarhåll måste undvikas. Förutsättningarna för att ett genomförande

skulle lyckas syntes goda när propositionen framlades. Propositionen

var bl. a. grundad på ett enhälligt utredningsförslag med representation

från såväl hyres- och fastighetsägarhåll som från olika politiska

partier.

Den senaste tidens händelser har medfört att förutsättningarna för det

föreslagna systemets genomförande raserats. Under trycket av sensationsartiklar

i dagspressen har hyresgästerna allvarligt oroats för risker för

stora hyreshöjningar om det tilltänkta förslaget förverkligades.

Denna oro har kraftigt underblåsts genom de aktuella mittenpartimotionerna.

De däri föreslagna förlängda övergångstiderna har uppenbarligen

tillkommit i rent partitaktiskt syfte. Motiveringen till förlängningarna anges

uttryckligen bero på att man menar att förslagets hyresspärrar ej var

tillräckliga utan skulle medföra betydande hyreshöjningar. Motionärerna

har därmed tydligt visat att de icke delar grundsynen i propositionen om

förhindrande av hyresökningar på grund av bristläget. Om motionärerna

delat denna grundsyn borde i stället andra spärregler ha föreslagits.

I detta läge anser utskottet att regeringen handlat rätt genom att återkalla

propositionen. Tidpunkten för övergång till ett nytt system på hyres
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

marknaden måste uppenbarligen framflyttas. Reformen får därför anstå

tills vidare. Genom propositionens återtagande står det också klart att regeringen

menat att hyressättningsreglerna är så viktiga att den nuvarande

hyreskontrollen är att föredra tills dess en lugnare atmosfär uppstått.

Med den ståndpunkt utskottet intagit saknar utskottet anledning att ingå

i saklig prövning av propositionen i återkallade delar och de motioner, som

väckts i anledning av propositionen och skrivelsen. De fristående motionerna

I: 34 av herr Dahlberg m. fl. och II: 46 av herr Svenning in. fl., I: 70 av

herr Torsten Andersson och 11:96 av herr Börjesson i Falköping samt

1:453 av fru Diesen och 11:575 av fru Sundberg m. fl. bör däremot behandlas.

Även motionen II: 1002 av herr Lundberg, väckt i anledning av

propositionen nr 100 angående riktlinjer för bostadspolitiken, bör nu behandlas.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

1. I: 875 och II: 1082,

2. I: 880 och II: 1094,

3. I: 881 och II: 1093,

4. I: 882 och II: 1092 i vad de avser de i propositionen

nr 141 under 1), 6) och 7) angivna lagförslagen,

5. I: 884 och II: 1097,

6. I: 885 och II: 1101,

7. I: 886 och II: 1102,

8. I: 887 och II: 1103,

9. I: 888 och II: 1098,

10. I: 889 och II: 1099,

11. 1: 890 och II: 1100,

12. II: 1083,

13. 11:1084 i vad den avser de i propositionen nr 141

under 1), 6) och 7) angivna lagförslagen,

14. II: 1104,

15. 1:927 och II: 1143 samt

16. I: 928 och II: 1144.

Vid C. i utskottets hemställan

III. av herrar Alexanderson (fp), Ernulf (fp) och Bengtson i Solna (h),

vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 116 med orden »Som departementschefen»

och som slutar med orden »hela landet» bort ha följande

lydelse:

Som departementschefen anför förekommer det otvivelaktigt att ange
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

lägna bytesbehov ibland inte kan tillgodoses därför att hyresvärden utan

rimlig anledning vägrar att samtycka till en överlåtelse av lägenheten. Förslaget

att införa en lagstadgad bytesrätt beträffande bristorter finner utskottet

för sin del välmotiverat. Det är å andra sidan tydligt att frågan om

bytesrätt huvudsakligen är ett bristmarknadsproblem. Utanför bristorterna

torde behovet av bytesrätt vara väsentligt mindre. Som hyreslagskommittén

närmare utvecklat gynnas vidare uppkomsten av en trivsam bostadsmiljö

för det stora flertalet hyresgäster om principen gäller att personskifte på

hyresgästsidan inte får ske utan hyresvärdens samtycke. Det kan som departementschefen

anfört inte heller utan vidare antagas att en utsträckt bytesrätt

skulle vara till gagn för en smidigt fungerande bostadsmarknad. Avsteg

från huvudprincipen bör därför ske endast beträffande bristorterna.

På nu anförda skäl tillstyrker utskottet propositionsförslaget i den berörda

delen och avstyrker motionerna I: 882 och II: 1092 samt I: 886 och II:

1102 såvitt däri yrkats att bytesrätten skall utsträckas till att avse hela

landet.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna 1:882 och II:

1092 samt I: 886 och II: 1102 antager lagförslaget i 35 § i

fråga om rätt att byta bostadslägenhet.

Vid D. i utskottets hemställan

IV. av herrar Nils-Eric Gustafsson (ep) och Josefson i Arrie (ep), vilka

ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 113 med orden »Enligt

utskottets» och som slutar med orden »denna motion» bort ha följande lydelse:
I

propositionsförslaget har eftersträvats en lämplig avvägning mellan arbetsgivare

och innehavare av bostad, som upplåtits i anslutning till arbetsanställning.

Utskottet kan godta de i propositionen föreslagna bestämmelserna

för de egentliga tjänstebostäderna.

Beträffande de personalhyresbostäder, som omfattas av bestämmelserna

i 3 kap. 46 § första stycket 8. finner utskottet tidsgränsen 3 år godtyckligt

vald. Utskottet vill hänvisa till det i motionerna I: 888 och II: 1098 anförda

förfaringssättet hos flera landsting, då man förvärvar bostadsrättslägenheter,

som uthyres till anställda, varvid gäller att vederbörande efter en tid

av fem år har rätt att förvärva den förhyrda lägenheten. Liksom motionärerna

anser utskottet det rimligt att tidsgränsen 5 år bör gälla också för de

i 46 § första stycket 8. aktuella bostäderna, varmed torde åstadkommas en

rimlig avvägning mellan strävan att ge hyresgästerna ett tillfredsställande

besittningsskydd och möjligheterna att tillgodose bostadsbehovet för vård
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967 135

personal och andra viktiga personalgrupper. Utskottet anser sig därmed

också ha besvarat yrkandet i motionerna 1:880 och II: 1094.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1:888 och II:

1098 och i anledning av motionerna I: 880 och II: 1094 för

sin del antar i fråga om besittningsskgdd för innehavare av

tjänstebostäder lagförslaget i 46 § första stycket 8. med

den ändringen att paragrafen erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

(Lagförslaget)

8. hyresförhållandet beror av annan

anställning som upphört, och

det ej är obilligt mot hyresgästen

att även hyresförhållandet upphör

samt, om hyresförhållandet varat

längre än tre år, hgresvärden har

synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet.

V. av herr Ernulf (fp)

VI. av herr Bengtson i Solna (h)

(Utskottets förslag)

S. hyresförhållandet beror av annan

anställning som upphört, och

det ej är obilligt mot hyresgästen

att även hyresförhållandet upphör,

samt, om hyresförhållandet varat

längre än fem år, hyresvärden för

underlättande av angelägen personalanskaffning

behöver lägenheten.

Vid E. i utskottets hemställan

VII. av herr Bengtson i Solna (h), som ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 115 med orden »I propositionen»

och som slutar med orden »års riksdag» bort ha följande lydelse:
Skälen

för departementschefens val av skyddsform är i huvudsak följande.

När det gäller bostadslägenheter har besittningsskyddet till uppgift

främst att skapa trygghet för den enskilde i besittningen av hemmet. Endast

en lagstadgad rätt till förlängning av hyresförhållandet är ägnad att

skapa denna trygghet. Utanför bostadssektorn kan ett så betydande ingrepp

i avtalsfriheten som ett direkt besittningsskydd inte anses vara i lika

hög grad påkallat. Hyresförhållandet utgör här i de flesta fall led i en affärsmässigt

driven verksamhet och sociala skäl kan knappast åberopas till

stöd för den ena eller den andra lösningen. Utanför bostadssektorn kan

vidare hyrorna för lägenheter, som till synes är likvärdiga, ofta variera

inom mycket vida gränser. Det är därför i ett optionssystem svårt att finna

godtagbara normer för bedömningen av olika lokalers marknadsvärde.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Även en marknadsmässig anpassning av hyrorna hindras i ett sådant

system genom att det är svårt att bedöma värdet av ett hyresanbud beträffande

en lägenhet som inte är ledig.

Vad i propositionen anförts kan utskottet i allt väsentligt ansluta sig till.

Utskottet vill för sin del ytterligare understryka att de ekonomiska synpunkterna

i allmänhet är helt dominerande vad gäller hyresavtal beträffande

lokaler. Sambandet mellan lokalernas storlek och beskaffenhet m. m.

och hyran är ofta inte särskilt starkt. Inte sällan föreligger stora skillnader

i hyra mellan exempelvis två närbelägna i och för sig likvärdiga butikslokaler,

varav den ena ligger vid en huvudgata och den andra vid en

sidogata; det mer eller mindre goda affärsläget blir ofta den helt dominerande

faktorn. Ibland är hyran i högre eller lägre grad satt i relation till

omsättningen i den rörelse som drivs i lokalen. Oavsett hur hyra beräknas

torde dock som redan nämnts rent affärsmässiga avgöranden ligga till

grund för parternas ställningstaganden.

Mot bakgrunden av vad nu sagts framstår det enligt utskottets mening

som naturligt att frågan löses på det sätt som departementschefen föreslagit,

dvs. att besittningsskyddet i hyresförhållanden utanför bostadssektorn

upprätthålls genom ersättningsregler. Med de principer som avses gälla

vid bestämmandet av ersättningsbelopp får tillräckliga garantier mot obefogade

uppsägningar anses ha skapats. Utskottet vill i sammanhanget endast

understryka betydelsen av att ersättning i princip utgår för all den

skada som hyresförhållandets upplösning vållar hyresgästen. Samma grunder

som gäller vid bestämmande av ersättning för s. 1c. rörelseskada med

anledning av expropriation bör härvid kunna äga motsvarande tillämpning.

Härav torde följa bl. a. att ersättning utgår även för utebliven vinst.

Med hänsyn till vad utskottet nu anfört bör motionerna I: 884 och II:

1097 samt motionerna I: 890 och II: 1100, såvitt nu är i fråga, inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen avslår motionerna I: 884 och II: 1097 samt

I: 890 och II: 1100 i fråga om besittningsskydd utanför bostadssektorn.

VIII. av herr Alexanderson (fp)

Vid F. i utskottets hemställan

IX. av herrar Ebbe Ohlsson (h) och Bengtson i Solna (h), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 122 med orden »Nämnden

bör» och som slutar med orden »prövande funktion» bort ha följande

lydelse:

s. 137 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

137

I propositionen föreslås att nämnden i första hand skall ha en medlande,

men vid sidan härav också prövande funktion. Nämnden bör dock endast

vara berättigad att pröva vissa slag av ärenden, främst sådana som rör

hyressättning och förlängning av hyresförhållanden. Det kan riktas allvarlig

kritik mot sådana motstridiga funktioner för nämnden. Detta har också

framhållits i det utlåtande som hyreslagskommittén och hyreslagstiftningssakunniga

gjort i frågan. Utskottet delar den uppfattning som framförts

i motionerna I: 881 och II: 1093 om att nämndens uppgift endast bör

vara medlande och tillstyrker dessa motioner till de delar som här avses,

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1:881 och II:

1093 för sin del i fråga om hyresnämndens uppgifter antar

lagförslaget med den ändringen att i 70 § orden »samt att

pröva frågor enligt 49 och 55 §§ och övriga frågor som enligt

detta kapitel ankommer på nämnden» utgår.

Vid G. i utskottets hemställan

X. av herrar Ebbe Ohlsson (h) och Bengtson i Solna (h), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 124 med orden »Med hänsyn»

och som slutar med orden »lämpligt avvägda» bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till svårigheten att bedöma hur det föreslagna hyressättningssystemet

kommer att verka på en bristmarknad är det enligt utskottets mening

nödvändigt att föreskriva vissa övergångstider. På det sättet öppnas

också en möjlighet till en smidigare övergång till hyressättningen på den

fria hyresmarknaden än om avvecklingen sker redan nu. De i propositionen

föreslagna övergångstiderna finner utskottet lämpligt avvägda. Vid sådant

förhållande bör de nyssnämnda motionerna inte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet vill i sammanhanget uttala sig för att särskilda regler bör övervägas

för ytterligare uppmjukning av övergångssvårigheterna om balans

på hyresmarknaden icke uppnåtts vid övergångstidens utgång.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna I: 887 och

II: 1103, I: 890 och II: 1100 samt I: 927 och II: 1143 i fråga

om övergångstiderna i övergångsbestämmelserna p. 8 första

stycket antager lagförslaget;

Vid H. i utskottets hemställan

XI. av herr Ernulf (fp) i fråga om hyressättning under övergångstiden

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

Vid I. i utskottets hemställan

XII. av herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson

(s), Torsten Hansson (s), Svenning (s), Ekström i Iggesund (s), Hammarberg

(s) och Hugos son (s), vilka ansett

att det avsnitt som börjar på s. 118 med orden »I motionerna I: 34» och

som slutar med orden »sakkunnigas arbete» bort ha följande lydelse:

I motionerna I: 34 av herr Dahlberg m. fl. och 11:46 av herr Svenning

m. fl. anförs bl. a. att det förekommit en lång rad fall, särskilt i storstadsregionerna,

där hyresvärdarna i hög grad misskött och vanvårdat sina fastigheter.

Detta har fått allvarliga följder för hyresgästerna. Motionärerna

finner de gällande bestämmelserna på området otillfredsställande. De hemställer

alt riksdagen skall besluta om skärpta bestämmelser beträffande underhåll

och skötsel av fastigheter.

I propositionen föreslogs att bestämmelserna om hyresvärds underhållsplikt

under hyrestiden skulle kompletteras med en regel, som stadgade att

hyresvärden i fråga om bostadslägenheter skulle vara skyldig att med skäliga

tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga

reparationer till följd av lägenhetens försämring genom ålder och bruk.

Regeln föreslogs vara tvingande utom beträffande enfamiljshus. Om hyresvärden

eftersatte det löpande underhållet skulle hyresgästen enligt förslaget

ha samma rätt till i första hand självhjälp och nedsättning i hyran som

enligt gällande bestämmelser tillkommer honom när hinder eller men uppstår

i nyttjanderätten.

Sedan propositionen nu återkallats kan frågan om skärpta bestämmelser

för att få till stånd ett förbättrat lägenhetsunderhåll inte lösas i detta sammanhang.

Kung''!. Maj :t har emellertid redan tagit initiativ för att undersöka

om det är möjligt att infoga de nyss nämnda bestämmelserna i den gällande

hyreslagen. Motionernas syfte i vad gäller löpande underhåll av bostadslägenheter

kan härigenom väntas bli tillgodosett. Motionerna har emellertid

en vidare syftning, då däri berörs även sådana frågor som underlåtenhet att

över huvud taget tillse eller vårda hyresfastigheter. Även dessa spörsmål

är i hög grad värda beaktande. Initiativ har också tagits för att få till stånd

en lösning av hithörande frågor. Chefen för justitiedepartementet har således

nyligen avdelat sakkunniga inom departementet för att undersöka frågan

om införande av någon form av vanhävdslagstiftning när det gäller bostadsfastigheter.

Härvid är avsett bl. a. att undersökas hur man skall kunna

förmå fastighetsägare att vidta åtgärder som hindrar att fastigheten förfaller

och kommer i sådant skick att den inte längre kan repareras. Då motionerna

innehåller en del synpunkter som bör beaktas i sammanhanget föreslår

utskottet att de överlämnas till Kungl. Maj:t för att närmare övervägas

vid de sakkunnigas arbete.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58 år 1967

139

Vid L. i utskottets hemställan

XIII. av herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson

(s), Torsten Hansson (s), Svenning (s), Ekström i Iggesund (s), Hammarberg

(s) och Hugosson (s), vilka ansett

att utskottet såvitt avser motionen II: 1002 bort anföra följande:

I motionen II: 1002 av herr Lundberg har hemställts bl. a. att riksdagen

skall uttala sig för prisstopp på hyror samt bibehållande av hyresregleringen,

ringen.

Genom återkallandet av propositionen i vad avser förslaget till ny hyreslag

m. m. och utskottets tillstyrkande av de lagförslag, som gäller fortsatt

hyresreglering, får motionen anses vara tillgodosedd. Den bör därför inte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid M. i utskottets hemställan

XIV. av herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson

(s), Torsten Hansson (s), Svenning (s), Ekström i Iggesund (s),

Hammarberg (s) och Hugosson (s) vilka ansett

att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 111 med orden »Om hyresvärd»

och som slutar med orden »inte påkallat» bort ha följande lydelse:

Om hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsagt hyresavtal

kan uppsägningen enligt 7 § hyresregleringslagen förklaras ogiltig om

den strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obillig.

I de fristående motionerna 1:70 av herr Torsten Andersson och 11:96

av herr Börjesson i Falköping har motionärerna hemställt om ändring av

detta stadgande. De påyrkar att hänsyn skall i högre grad än för närvarande

tas till hyresvärdens intresse när han hyrt ut en lägenhet för kortare

tid, exempelvis då han är på semester eller arbetar på annan ort, att sedermera

återfå lägenheten.

Den ifrågavarande regeln är allmänt avfattad och lämnar rum för ett

betydande fritt skön vid tillämpningen. Det är därför viktigt att avvägningen

mellan hyresvärd och hyresgäst sker under hänsynstagande till

båda parternas berättigade intressen. Om hyresvärden har mycket vägande

skäl att åter få disponera lägenheten och det tillfälliga i uthyrningen stått

alldeles klart för hyresgästen synes detta böra tillmätas stor betydelse vid

avgörande. Motionerna får härmed anses besvarade. Någon riksdagens åtgärd

i anledning av dem är inte erforderlig.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:407 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1932 a1 i texten