Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

1967-12-06 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:62, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

1

Nr 62

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 6b8) såvitt avser bl. a. fordons

beskaffenhet och utrustning, m. m. jämte motioner

i ämnet.

Genom en den 22 september 1967 dagtecknad proposition, nr 166, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över

vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648),

2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 5 maj

1960 (nr 134) om mopeder.

Propositionens huvudsakliga innehåll

En arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet har gått igenom

våra nuvarande bestämmelser om bilars beskaffenhet och utrustning. Med

utgångspunkt i de nyligen fastställda amerikanska säkerhetsnormerna

har gruppen lagt fram förslag i en rad hänseenden, bl. a. i fråga om utformningen

av förar- och passagerarutrymmen, säkerhetsbälten, bromsar,

backspeglar samt åtkomlighet och placering av reglage och manöverorgan.

I propositionen föreslås de ändringar i vägtrafikförordningen som behövs

för att förslagen skall kunna genomföras. De skall i stor utsträckning komma

att gälla från och med 1969 års bilmodeller.

Vidare tas i propositionen upp förslag om vissa skyltar på fordon och

om instansning av chassinummer.

Fx-ågan om bilavgaserna behandlas också. Det arbete som pågår på området

redovisas och bestämmelser föreslås om bl. a. sluten vevhusventilation

på bilar.

Slutligen föreslås att motorcyklar i fortsättningen skall indelas i lätta

och tunga med hänsyn till cylindervolym i stället för tjänstevikt. I den delen

föreslås bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1970.

Författningsförslagen

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 62

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 1 § 3 inom., 2 §, 3 § 1 och 2 inom., 4 § 1 och 2

inom., 21 § 2 inom., 27 § 6 mom., 57 § 3 mom., 58 §, 65 § 6 mom. och 67 §

vägtrafikförordningen den 28 september 19511 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

3 nio in. För motorfordon------- 400 kilogram.

Bilar hänföras —■— ------— av bil.

Motorcyklar indelas i

a. lätt motorcykel: motorcykel

med tjänstevikt av högst 75 kilogram;
b.

tung motorcykel: motorcykel

med tjänstevikt över 75 kilogram.

a. lätt motorcykel: motorcykel

vars motor har en cylindervolym

av högst 125 kubikcentimeter;
b.

tung motorcykel: motorcykel

vars motor har en cylindervolym

som överstiger 125 kubikcentimeter.

2 §•

Fordon får---------—----3—8 §§ stadgas.

Närmare bestämmelser----------därtill förordnar.

Konungen eller den myndighet

Konungen förordnar kan förbjuda,

att fordon förses med viss anordning,

som ej är nödvändig för fordonets

användning, om den ökar risken för

skada vid trafikolycka eller på annat

sätt minskar trafiksäkerheten.

3 §•

1 in o m . Bil skall----------------utan förarhytt;

i) backspegel, så placerad, att fö- i) backspeglar; dock behöver

raren med densamma kan iakttaga chassi utan förarhytt icke vara förden

bakomvar ande trafiken; dock sett med backspegel;

behöver chassi utan förarhytt icke

vara försett med backspegel;

1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. se 1955:524, av 3 § 2 mom. se 1958:222, av 27 § 6 mom. se

1961: 297, av 58 § se 1962:263, av 4 § 1 mom. se 1964:420, av 65 § 6 mom. se 1966: 390 samt av

67 § se 1966:561.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

3

(Nuvarande lydelse)

j) om förbränningsmotor användes,

effektiv anordning för att hindra

störande ljnd från avloppsgaserna

(ljuddämpare);

k) stänkskydd, bestående----

n) om bilen är försedd med vindruta,

effektiv vindrntetorkare.

2 m o in. Förarplatsen på-----

Samtliga anordningar för bilens

manövrering skola vara anbragta

så, att föraren utan förväxling lätt

kan åtkomma dem utan att flytta

sig från sin plats eller vända sin uppmärksamhet

från vägen.

Förarhytt och andra för driftspersonal

avsedda utrymmen på lastbil

skola vara inrättade på ett ur säkerhetssynpunkt

såvitt möjligt betryggande

sätt.

På bil må ej finnas anbragt någon

för dess användning icke erforderlig

anordning, som kan avsevärt öka

risken för skada vid påkör ning eller

sammanstötning.

4

1 in o in. Motorcykel skall---

b) minst en effektiv broms; dock

att i fråga om tung motorcykel kräves

effektiv bromsutrustning, bestående

av antingen två av varandra

oberoende system för bromsning eller

ett system, som kan påverkas av

två av varandra oberoende anordningar,

varjämte på trehjulig tung

motorcykel eller motorcykel med

sidvagn åtminstone ett system skall

kunna på sluttande mark kvarhålla

fordonet, även om föraren lämnat

detta;

c) antingen luftringar------

(Föreslagen lydelse)

j) om förbränningsmotor användes,

avgasrör, effektiv anordning för

att hindra störande ljud från avloppsgaserna

(ljuddämpare) och,

om motorn är bensindriven, effektiv

anordning för att hindra att gaser

tränger ut från motorns vevhus (sluten

vcvhusventilation);

(hastighetsmätare); samt

n) vindruta samt effektiv vindrutetorkare,

vindrutespolare och anordning

för borttagande av is och imma

på rutan (defroster); dock behöver

chassi utan förarhytt icke vara försett

med vindruta och därtill hörande

utrustning.

----åt sidorna.

Samtliga anordningar som äro avsedda

för bilens manövrering eller

eljest för att användas av föraren

under färd skola vara inrättade och

anbragta så, att förväxling undvikes

och föraren lätt kan komma åt dem

utan att trafiksäkerheten eftersättes.

Utrymme för förare, annan driftspersonal

eller passagerare skall vara

inrättat och utrustat så, att personskada

vid trafikolycka eller inbromsning

hindras eller begränsas.

§■

-------effektiv styrinrättning;

b) effektiv bromsutrustning, bestående

av antingen två av varandra

oberoende system för bromsning eller

ett system, som kan påverkas avi

två av varandra oberoende anordningar,

varjämte på trehjulig motorcykel

eller motorcykel med sidvagn

åtminstone ett system skall kunna

på sluttande mark kvarhålla fordonet,

även om föraren lämnat detta;

svarande anordningar.

Motorcykel på------------ bakomvarande trafiken.

It Ilihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 and. Nr 62

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Vad i

2 mom. Till tvåhjulig lätt motorcykel

eller till trehjulig motorcykel

får icke kopplas annat fordon. Till

tvåhjulig tung motorcykel får icke

kopplas annat fordon än sidvagn;

och får fordonens sammanlagda

tjänstevikt icke överstiga 400 kilogram.

för motorcykel.

2 mom. Till tvåhjulig motorcykel,

vars tjänstevikt ej överstiger 75

kilogram, eller till trehjulig motorcykel

får icke kopplas annat fordon.

Till tvåhjulig motorcykel med

tjänstevikt över 75 kilogram får icke

kopplas annat fordon än sidvagn.

Fordonens sammanlagda tjänstevikt

får ej överstiga 400 kilogram.

21 §.

2 mom. På registrerat fordon 2 mom. På registrerat fordon

skola på lämpliga, lätt tillgängliga skola föras skyltar av beständigt maplatser

föras skyltar av metall, upp- terial, upptagande i tydlig skrift:

tagande i tydlig skrift:

.a) . ägarens namn --------— denna; ävensom

b) beträffande buss och lastbil, b) beträffande buss och lastbil,

fordonets tjänstevikt, bredd och fordonets tjänstevikt, längd, bredd

maximilast ävensom det största antal

passagerare fordonet är avsett

att föra; >

c) beträffande motorcykel utan

tillkopplad sidvagn, fordonets tjänstevikt

och, såvitt angår trehjulig

motorcykel, som är byggd för godsbefordran,

maximilast;

d) beträffande motorcykel med

tillkopplad sidvagn, dels motorcykelns

tjänstevikt, dels ock sidvagnens

tjänstevikt och, om sidvagnen

är byggd för godsbefordran, maximilast

;

e) beträffande släpfordon, dels

fordonets registreringsnummer, dels

ock fordonets tjänstevikt, bredd och

maximilast ävensom det största antal

passagerare fordonet är avsett

att föra.

På skylt, —

och maximilast ävensom det största

antal passagerare fordonet är avsett

att föra;

c) beträffande motorcykel utan

tillkopplad sidvagn, fordonets tjänstevikt

och motorns cylindervolym

samt, såvitt angår trehjulig motorcykel,

som är byggd för godsbefordran,

maximilast;

d) beträffande motorcykel med

tillkopplad sidvagn, dels motorcykelns

tjänstevikt och motorns cylindervolym,

dels ock sidvagnens tjänstevikt

och, om sidvagnen är byggd

för godsbefordran, maximilast;

e) beträffande släpfordon, dels

fordonets registreringsnummer, dels

ock fordonets tjänstevikt, längd,

bredd och maximilast ävensom det

största antal passagerare fordonet

är avsett att föra.

eller typintyg.

Registrerat fordon skall vidare vara

försett med tydlig och på varaktigt

sätt anbringad märkning för fordonets

identifiering.

Närmare bestämmelser om skyltar

och märkning som avses i detta moment

meddelas av Konungen eller

den myndighet Konungen bestäm''''■■■

mer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

5

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

27 §.

Kontrollbesiktning av -—

6 in o m.

Utan hinder

att bil icke behöver uppfylla föreskrifterna

i 3 § 1 mom. h), 1) och

m) om körriktningsvisare, sätt för

kopplingsanordnings fästande och

hastighetsmätare eller föreskrifterna

i 3 § 2 mom. tredje och f järde

styckena om förarhytt och andra utrymmen

för driftspersonal samt om

förbud mot vissa anordningar; samt

att släpvagn,

Därest fordonet

--samt 6 §§.

--en baklykta;

att bil icke behöver uppfylla föreskrifterna

i 3 § 1 mom. h), 1) och

m) om körriktningsvisare, sätt för

kopplingsanordnings fästande och

hastighetsmätare eller föreskrifterna

i 3 § 2 mom. tredje stycket; samt

— första stycket b).

---- bevis därom.

57

3 mom. På lätt motorcykel få ej

samtidigt färdas två eller flera personer.

På tung motorcykel får icke

medtagas mer än en passagerare.

I sidvagn få ej befordras flera passagerare

än sidvagnen är avsedd för,

dock att i dylik vagn därjämte må

medföras ett barn under tio år.

58

Förare av motordrivet fordon

skall behandla fordonet så, att det

icke åstadkommer onödigt buller,

och skall i görligaste mån tillse, att

fordonet icke utsläpper rök eller gas

i sådan mängd, att olägenhet därav

uppstår. Gaser från förbränningsmotor

få icke givas fritt avlopp. Vid

färd särskilt nattetid inom område

med bostadsbebyggelse skola färdväg,

hastighet och färdsätt i övrigt

anpassas så, att de som bo eller vistas

inom området icke onödigtvis

störas.

Vid handhavande -— —

Bränsleavfall ävensom

§•

3 m o in. På motorcykel, vars

tjänstevikt ej överstiger 75 kilogram,

får passagerare ej medtagas. På motorcykel

med högre tjänstevikt får

icke medtagas mer än en passagerare.

I sidvagn få ej medtagas flera

passagerare än vagnen är avsedd för

och därutöver ett barn under tio år.

Oavsett tjunstevikten får lätt motorcykel

eller sidvagn som kopplats

till den ej användas för befordran

av passagerare, om föraren icke

fyllt 18 år.

§•

Förare av motordrivet fordon

skall behandla fordonet så, att det

icke åstadkommer onödigt buller,

och skall i görligaste män tillse, att

fordonet icke utsläpper rök eller gas

i sådan mängd, att olägenhet därav

uppstår. Gaser från förbränningsmotor

få icke givas fritt avlopp.

Inom tättbebyggt område får aggregat

för uppvärmning av motorn genom

tomgångskörning ej användas.

Vid färd särskilt nattetid inom område

med bostadsbebyggelse skola

färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt

anpassas så, att de som bo eller

vistas inom området icke onödigtvis

störas.

fredsställande sätt.

--därigenom störes.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)

65 §.

6 in o m. Den, som------med dagsböter.

Till samma--------sjätte stycket.

Förseelse mot 10 § 6 inom., 12 §

2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje

stycket eller 4 mom., 13 § 3 mom.

fjärde stycket eller 4 mom., 20 §

6 mom. andra stycket, jämväl såvitt

detta äger tillämpning enligt samma

mom. tredje stycket, 21 § 2 mom.

första stycket a—d), samma moment

första stycket e), såvitt angår

tjänstevikt, bredd, maximilast och

största antal passagerare, eller andra

stycket eller 3 mom., 24 § 3 mom.

andra stycket, jämväl såvitt detta

äger tillämpning enligt 14 § 1 mom.

andra stycket, eller 24 a § andra stycket,

27 § 4 mom. sjätte stycket eller

5 mom. fjärde stycket, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

Förseelse mot 10 § 6 inom., 12 §

2 mom. femte stycket, 3 mom. tredje

stycket eller 4 mom., 13 § 3 mom.

fjärde stycket eller 4 inom., 20 §

6 mom. andra stycket, jämväl såvitt

detta äger tillämpning enligt samma

mom. tredje stycket, 21 § 2 mom.

första stycket a—d), samma moment

första stycket e), såvitt angår

tjänstevikt, längd, bredd, maximilast

och största antal passagerare, eller

andra eller tredje stycket eller med

stöd av fjärde stycket meddelade bestämmelser

eller 3 mom., 24 § 3 mom.

andra stycket, jämväl såvitt detta

äger tillämpning enligt 14 § 1 mom.

andra stycket, eller 24 a § andra stycket,

27 § 4 mom. sjätte stycket eller

5 mom. fjärde stycket, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

67 §.

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 53 §, 54 §

4 eller 5 inom. eller 57 § 2 mom.

tredje stycket eller 3 eller 4 mom.

samt annan än gående som bryter

mot 40 § 2 mom. Vid överträdelse

av 57 § 3 mom. andra stycket straffes

såväl förare som passagerare.1

Med böter,-------mot 40 § 2 mom.

Befordras med------fordonets brukande.

För medverkan —------23 kap. brottsbalken.

Med dagsböter straffes den, som

åsidosätter föreskrifterna i 53 §, 54 §

4 mom. eller 57 § 2 mom. tredje stycket

eller 3 eller 4 mom. samt annan

än gående som bryter mot 40 § 2

inom.

De nya bestämmelserna i 1 § 3 inom., 4 § 1 och 2 inom., 21 § 2 mom.

första stycket, såvitt avser punkterna c) och d), samt 57 § 3 mom. och 67 §

träder i kraft den 1 januari 1970.

De nya bestämmelserna i 3 § 1 mom., utom i fråga om avgasrör, och

2 mom., utom såvitt fjärde stycket upphäves, 21 § 2 mom. tredje stycket och

fjärde stycket, såvitt avser meddelande av bestämmelser om märkning,

samt 65 § 6 mom., såvitt avser straff för förseelse mot 21 § 2 mom. tredje

stycket eller mot bestämmelser som meddelats med stöd av 21 § 2 mom.

fjärde stycket, tillämpas i fråga om fordon som vid registrerings- eller typbesiktning

betecknas som 1969 eller senare års modell, i den mån ej Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar undantag för

visst eller vissa fordon.

I övrigt träder förordningen i kraft den 1 januari 1968.

1 Den föreslagna lydolsen upptar även ändring som föreslagits i prop. 1967: 160.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

7

2) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 5 maj 1960

(nr 134) om mopeder

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 5 maj 1960 om mopeder1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1

Med moped förstås i denna förordning

lätt motorcykel vars motor

har en cylindervolym ej överstigande

50 kubikcentimeter och vilken är

konstruerad för en hastighet av

högst 30 kilometer i timmen, så ock

tung motorcykel med tjänstevikt av

högst 100 kilogram, därest den är

inrättad som invalidfordon och i övrigt

uppfyller nyss angivna villkor.

Med moped förstås i denna förordning

motorcykel vars motor har

en cylindervolym ej överstigande 50

kubikcentimeter och vilken är konstruerad

för en hastighet av högst

30 kilometer i timmen.

Vid bedömande, -— --- högre hastighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

A. de likalydande motionerna I: 924 av herrar Peterson, Eric Gustaf, och

Åkesson och II: 1138 av herr Enskog m. fl., vari hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

dels anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen

att vad i motionen anförts angående säkerhetsbälten som obligatorisk utrustning

i bilar beaktas,

att vad i motionen anförts angående belyst skylt med texten ’Släp’ beaktas,

1 Senaste lydelse av 1 § se 1962:265.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 62

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

att vad i motionen anförts angående fartbegränsningsskylt på vissa fordon

beaktas,

dels giva till känna vad i motionen anförts angående

1. viss utrustning hos äldre fordon

2. skolskjutsars trafiksäkerhet

3. efterlevnaden av 58 § i vägtrafikförordningen avseende framförande

av fordon, särskilt nattetid, inom område med bostadsbebyggelse»;

B. motionen II: 1139 av herrar Krönmark och Åkerlind, vari hemställes

»att riksdagen med avslag på Kungl. Maj :ts förslag om ändrad lydelse av

58 § VTF måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en

skyndsam utredning om de eventuella skadeverkningar aggregat för varmhållning

kan medföra, samt

därest yrkandet ovan inte skulle bifallas, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte uttala att dispens medgives för aggregat som monterats

in före förbudets ikraftträdande».

Motiven till förslagen i propositionen

Av motiven till förslagen i propositionen redovisar utskottet endast de delar

som är av särskilt intresse med hänsyn till de i anledning av propositionen

väckta motionerna. I övriga delar hänvisas till propositionen.

Fordons beskaffenhet och utrustning

Säkerhetskrav på bilar

Gällande bestämmelser

I vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) — VTF — är

föreskrifterna om fordons beskaffenhet och utrustning — bortsett från vissa

specialbestämmelser — samlade i 2—8 §§. Som allmän regel anges i 2 §, att

fordon får tas i bruk på väg endast om det är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt

och i övrigt lämpligt för trafik. Vad som i detta hänseende gäller

för bil framgår av 3 §.

I 3 § 1 mom. anges att bil skall vara försedd med effektiv bromsutrustning,

som skall bestå av antingen två av varandra oberoende system för

bromsning eller ett system som kan påverkas av två av varandra oberoende

anordningar. Åtminstone ett system skall kunna kvarhålla bilen på sluttande

mark även om föraren lämnat den. Vidare skall finnas backspegel, placerad

så att föraren i den kan iaktta den bakomvarande trafiken. Bestämmelsen

gäller inte chassi utan förarhytt. År bilen försedd med vindruta

skall den vara utrustad med effektiv vindrutetorkare. Vidare innehåller mo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

mentet föreskrifter om styrinrättning, backningsanordning, ringar och motsvarande,

belysnings- och reflexanordningar, apparat för ljudsignal, körriktningsvisare,

ljuddämpare, stänkskydd, kopplingsanordning och hastighetsmätare.

Enligt 3 § 2 mom. skall förarplatsen på bil vara rymlig och anordnad så

att den medger bekväm körställning samt god utsikt över vägen och åt sidorna.

Samtliga anordningar för bilens manövrering skall vara anbragta så

att föraren utan förväxling lätt kan komma åt dem utan att flytta sig från

sin plats eller vända sin uppmärksamhet från vägen. På lastbil skall förarhytt

och andra utrymmen som är avsedda för driftspersonalen vara inrättade

på ett såvitt möjligt betryggande sätt från säkerhetssynpunkt. På bil får

inte finnas någon anordning som inte behövs för dess användning och som

avsevärt kan öka risken för skada vid påkörning eller sammanstötning.

I 3 § 3 mom. sägs att motorn samt behållare och rör som innesluter flytande

eller gasformigt bränsle skall vara på bästa sätt skyddade för åverkan

och så beskaffade att vådeld såvitt möjligt förekommes. Detsamma gäller

den elektriska utrustningen. Behållare och rör för gasformigt bränsle får

inte vara placerade inom utrymme som är avsett för personbefordran.

Vissa specialföreskrifter, bl. a. för bussar, upptas i 3 § 4—6 mom.

Överträdelser av utrustningsbestämmelserna bestraffas enligt 65 § 1 och

3 mom.

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar har enligt 2 §

andra stycket att utfärda de närmare bestämmelser som erfordras om anordningar

som avses i 3—8 §§. Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen den 7 december

1951 (nr 743) ■—- VTK — ankommer det på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

(f. n. vägverket) att utfärda sådana närmare bestämmelser.

Med stöd av detta bemyndigande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utfärdat omfattande bestämmelser och anvisningar som bl. a. ger vägledning

för typ-, registrerings- och kontrollbesiktning.

Promemoria av arbetsgruppen inom kommunikationsdepartementet

Allmänna synpunkter

VTF:s bestämmelser om bils beskaffenhet och utrustning samt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens närmare föreskrifter och anvisningar innehåller

sammantagna de grundläggande krav som f. n. gäller för våra bilar. Arbetsgruppen

har prövat om det från trafiksäkerhetssynpunkt är påkallat att

ändra kraven eller att införa ytterligare föreskrifter i fråga om fordonsdetaljer

eller fordonsutrustning. Möjligheterna till mera genomgripande ändringar

i fordonskraven har gruppen ansett tämligen begränsade, om ändringarna

skall gälla även gamla motorfordon. Den har därför inriktat sig på

att pröva vilka krav som bör gälla för nya motorfordon och funnit det rimligt

att ändrade krav införs beträffande bilar av årsmodell 1969 och senare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

Arbetsgruppen har tagit hänsyn till det arbete på bilsäkerhetens område

som bedrivs inom internationella organisationer, främst inom FN:s ekonomiska

kommission för Europa (ECE), organisationen för ekonomiskt samarbete

och utveckling (OECD) och internationella standardiseringsorganisationen

(ISO). Likaså har hänsyn tagits till de amerikanska säkerhetsnormer

som fastställts den 31 januari 1967. Dessa normer träder i kraft den 1

januari 1968 och gäller alla fordon tillverkade efter detta datum som säljs i

USA. Normerna avviker i flera avseenden från resolutioner och rekommendationer

som antagits inom europeiska samarbetsorgan. Arbetsgruppens

förslag avser sådana ändringar som enligt gruppens mening med hänsyn

till nuvarande internationella föreskrifter och rekommendationer och till

de amerikanska normerna bör genomföras i ett första skede.

De hittills fastställda amerikanska normerna har tillkommit under stark

tidspress. Arbetet på att fullständiga normerna fortsätter emellertid. Vidare

har ett flertal undersökningar inletts som syftar bl. a. till att genom

forskning, insamling av material m. in. få ett bättre underlag för det fortsatta

normarbetet. I olika sammanhang har kontakt tagits med europeiska

trafiksäkerhetsorgan.

Inom ECE har underkommittén för vägtransporter i november 1966 uppdragit

åt arbetsgruppen för motorfordons konstruktion (WP 29) att med

förtur studera frågor rörande motorfordons inre och yttre säkerhet och att

framlägga förslag till underkommittén. WP 29 har tillsatt en rapportörgrupp

för säkerhetsfrågor. Som medlemmar i rapportörgruppen utsågs Belgien,

USA, Frankrike, Italien, Västtyskland, Storbritannien och Sverige.

Gruppen har för sitt arbete fastställt en prioriteringslista, som i huvudsak

omfattar de punkter som innefattas i de amerikanska normerna.

Arbetsgruppen framhåller att det från skilda synpunkter är angeläget att

samordna det arbete i fråga om fordonskraven som pågår i Europa och

USA. Man kan då gemensamt utnyttja de erfarenheter och forskningsresultat

som vunnits på olika håll och därigenom få bättre möjligheter att bedöma

hur kraven lämpligen bör utformas. Med vidgad giltighet får kraven

större tyngd och medför lättnader för bilindustrin som bör verka kostnadssänkande

för konsumenterna.

Vindrutetorkare, vindrutespolare och vindrutedefroster

Den amerikanska säkerhetsnormen upptar krav på vindrutetorkare, vindrutespolare

och vindrutedefroster för vissa typer av fordon. Kraven omarbetas

f. n. och tillämpningsföreskrifter utarbetas samtidigt.

Arbetsgruppen finner det uppenbart, att defroster, vindrutetorkare och

vindrutespolare måste vara obligatorisk utrustning på bil. Anordningarna

är så betydelsefulla från trafiksäkerhetssynpunkt att man genom noggranna

förskrifter också bör skapa garantier för att de är effektiva och tillför
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1067

11

litliga. Med hänsyn till vårt klimat bör långtgående krav övervägas, särskilt

när det gäller vindrntedefrosterns förmåga att snabbt och effektivt ta bort

is och imma från vindrutan. I varje fall på längre sikt bör krävas en anordning

som kan hålla inte bara vindrutan utan även andra rutor i bilen fria

från imma och is. Önskemål om i görligaste mån enhetliga krav och provningsmetoder

motiverar emellertid enligt gruppens uppfattning, att man

låter närmare regleringar anstå i avvaktan på USA:s ställningstagande till

där föreliggande förslag i dessa frågor.

Gruppen föreslår emellertid att föreskrifter införs redan nu om att bil

skall vara försedd med — förutom effektiv vindrutetorkare -— effektiv

vindrutedefroster och vindrutespolare. Med utgångspunkt i dessa föreskrifter

kan kraven och provningsförfarandet utformas närmare senare.

Säkerhetsbälten

I VTF finns inga föreskrifter om bältesutrustning i bilar. Ingen skyldighet

föreligger alltså att utrusta personbil med säkerhetsbälte. Den som vill

utrusta sin bil med säkerhetsbälte kan också fritt välja den typ och kvalitet

av bältet han önskar.

För att främja tillverkning, försäljning och användning av bilsäkerhetsbälten

som är lämpliga från skyddssynpunkt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

infört en ordning enligt vilken styrelsen, numera vägverket, godkänner

bälten som utan anmärkning gått igenom en frivillig typkontroll.

Godkännandet bygger på svensk standard som utarbetats inom Sveriges

standardiseringskommission. Tre typer av bälten godkänns för personbil,

nämligen trepunktsbälte för samtliga platser i bilen, diagonalbälte för alla

platser utom platser vid fordonsdörr samt höftbälte för mittplatser i bil,

där annan typ av säkerhetsbälte inte kan monteras. Bestämmelser om fästpunkter

saknas men vid godkännande av bälten granskas också monteringsanvisningar

för bälten, vilket innebär en viss kontroll av fästpunkternas

utformning och placering.

Enligt den amerikanska säkerhetsnormen skall höftbälte eller trepunktsbälte

finnas för varje plats i bilen. Utom i öppna personbilar skall trepunktsbälte

finnas för varje ytterplats vid vilken vindrutans överkant innefattas

i huvudets islagsyta. Hopfällbara extrasäten samt sidovända och

bakåtvända säten undantas från bestämmelserna. Fästpunkter för trepunktsbälten

skall finnas för alla yttre framåtriktade sittplatser och fästpunkter

för höftbälten för övriga platser.

Arbetsgruppen framhåller, att en stor del av trafikskadorna orsakas av

att åkande slungas mot de inre delarna av fordonet. Erfarenhetsmässigt

vet man, att man bäst skyddar sig mot sådana skador genom att använda

säkerhetsbälten. Arbetsgruppen förordar därför, att krav uppställs på säkerhetsbälten

för alla sittplatser i personbilar. Under ett övergångsskede

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

kan det vara befogat att bevilja dispens från denna bestämmelse för vissa

typer av bilar. Vidare förordas, att de krav i fråga om bältestyper, bältenas

hållfasthet, inmontering m. m. som vägverket tillämpar vid det frivilliga

godkännandeförfarande som nu förekommer i huvudsak ställs upp som

obligatoriska föreskrifter.

Meddelande av utrustningsföreskrifter

Arbetsgruppen betonar, att flera av de krav som föreslagits hänför sig till

sådant som tidigare inte omfattats av några föreskrifter. Kraven har ansetts

rimliga i nuläget men måste förutsättas bli justerade exempelvis efter

fortsatt forskning. Accepteras arbetsgruppens förslag måste ändringar ske

såväl i VTF som i de anvisningar för typbesiktning m. in. som utfärdats av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det kan förutsättas att liksom hittills

dispenser från generella föreskrifter måste kunna ges i vissa fall. Det är

angeläget att bestämmelser om motorfordons konstruktion och utrustning

meddelas i former som medger, att de kan ändras på ett smidigt sätt och

utan större tidsutdräkt. I VTF bör därför ingå endast vissa grundläggande

föreskrifter om motorfordons konstruktion och utrustning, medan alla

närmare specificeringar av kraven bör tas in i anvisningar och föreskrifter

av den tekniska myndigheten.

Remissyttrandena

Remissinstanserna hälsar med tillfredsställelse att en allmän genomgång

av bilsäkerhetsbestämmelserna kommit till stånd.

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening yttrar att den översyn av

säkerhetskraven som arbetsgruppen utfört är välkommen, allrahelst som

den innebär en genomgång av hela bilsäkerhetsområdet med förhållandevis

utförliga motiveringar och kommentarer. Det är enligt föreningens uppfattning

angeläget, att utvecklingen när det gäller säkerhetskraven baseras på

liknande regelbundna genomgångar.

Några remissinstanser har tillstyrkt arbetsgruppens förslag i dess helhet.

Hit hör bl. a. ÖB, statens väginstitut, TCO och Trafikförsäkringsföreningen.

Övriga remissinstanser har också i stor utsträckning godtagit gruppens förslag

även om invändningar gjorts på en eller annan punkt.

I ett stort antal yttranden tar man upp den av arbetsgruppen framförda

synpunkten, att det är angeläget med en internationell samordning av arbetet

på säkrare motorfordon. TCO anser det vara av största vikt att man

undviker att skapa icke-tariffiära hinder för handeln genom att ha säkerhetsbestämmelser

som avviker länderna emellan. Sveriges Bilindustri- och

Bilgrossistförening finner det nödvändigt att regeringarna gör sitt yttersta

för att åstadkomma internationellt enhetliga bestämmelser och att bestäm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

13

melserna tillämpas inom de olika länderna. Det synes enligt föreningen

orimligt att utveckla ett effektivt system för ökad bilsäkerhet utan att basera

detta på internationella överenskommelser och rekommendationer.

Längst i kravet på internationell samordning går Sveriges Mekanförbund,

som säger att ytterligare svenska bestämmelser beträffande fordonskrav bör

baseras helt på arbetet inom ECE (WP 29). Detta arbete bör i sin tur grundas

på internationell standard, dvs. ISO-rekommendationer. Många av de

remissinstanser som betonar vikten av internationellt samarbete framhåller,

att detta inte bör få hindra eller försena införandet av väl motiverade

nya säkerhetskrav i enskilda länder. Till dem som framför denna åsikt hör

medicinalstyrelsen, statens vägverk, statens konsumentråd, NTF och statens

väginstitut. IVA—TFK framhåller att VTF bör ges en mera internationell

anknytning i första hand till förhållandena i övriga nordiska länder.

Arbetsgruppens förslag, att de nya säkerhetsbestämmelserna bör gälla

fr. o. m. årsmodell 1969, har berörts i ett fåtal yttranden. Rikspolisstyrelsen

uttalar att bestämmelserna lämpligen bör genomföras fr. o. in. årsmodell

1969. Statens institut för konsumentfrågor och statens konsumentråd

anser att de föreslagna kraven bör göras tillämpliga så snart som möjligt.

Statens trafiksäkerhetsråd och kommerskollegium betonar att de omställningssvårigheter

som bilindustrin kan ställas inför om kraven genomförs

självfallet bör beaktas genom skäliga övergångstider. Sveriges Bilindustrioch

Bilgrossistförening säger, med instämmande av Motorbranschens Riksförbund

och Sveriges Mekanförbund, att när det gäller genomgripande ändringar

bestämmelser med tillämpningsföreskrifter och provningsnormer

bör föreligga betydligt mer än ett och ett halvt år före bestämmelsernas

ikraftträdande. För normala ändringar bör gälla en tidsfrist på ett och ett

halvt år och för smärre ändringar undantagsvis ett halvt år. Från denna utgångspunkt

skulle de förslag arbetsgruppen framlagt inte kunna hinnas

med förrän till 1970 års modeller. Föreningen har också på åtskilliga punkter

framfört erinringar mot den föreslagna tillämpningen redan på 1969 års

modeller men har så långt det enligt dess uppfattning varit möjligt sökt att

tillmötesgå önskemålet att genomföra första etappen i säkerhetsprogrammet

så snabbt som möjligt. Det måste enligt föreningen förutsättas, att fullständiga

tillämpningsföreskrifter och provningsnormer föreligger redan

vid årsskiftet 1967/68, för att kraven skall kunna uppfyllas av 1969 års

modeller.

Förslaget att, vid sidan av vindrutetorkare, vindrutespolare

och vindrutede froster skall föreskrivas som obligatorisk utrustning

har inte mött någon invändning. Vad gruppen anfört om anvisningar

med specificerade krav och provningsföreskrifter har lett till vissa

kommentarer. Rikspolisstyrelsen och AB Svensk Bilprovning ansluter sig

till synpunkten att man med hänsyn till klimatet och liknande förhållan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

den i landet måste ställa mycket långtgående krav på anordningar som defroster,

vindrutetorkare och vindrutespolare. Kraven kan behöva sättas

högre än den amerikanska säkerhetsnormen. Sveriges Bilindustri- och Bilgro

ssis tf örening förutsätter att USA-normen avvaktas innan man tar ställning

till svenska tillämpningsföreskrifter. Alltför stränga krav kommer enligt

föreningens mening ofrånkomligen att skapa bekymmer för bilar med

små motorer.

Arbetsgruppens förslag att samtliga sittplatser i personbilar skall vara

försedda med säkerhetsbälten har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna. LO och Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation

föreslår emellertid att dispens skall kunna ges från kravet på säkerhetsbälten

i fråga om taxibilar. AB Svensk Bilprovning anser, att säkerhetsbälten

bör typgodkännas. Provningen bör även omfatta bältenas fästpunkter

i bilen. Av godkännandet bör framgå för vilka bilmodeller bältet visat sig

uppfylla fastställda krav. Alternativt kan man tänka sig en standardisering

av fästenas placering och utformning. Utredningens förslag om bältestyper

för olika sittplatser i personbil har föranlett ett par särskilda synpunkter.

I fråga om bälten i baksätet förordar Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening

att man i avvaktan på ytterligare erfarenheter av baksätesbälten

accepterar de amerikanska bestämmelserna. Diagonalbälten bör dock kunna

användas på ytterplatser bak som alternativ till höftbältena. Statens trafiksäkerhetsråd

anser, att trepunktsbälten bör föreskrivas för alla yttersittplatser

oberoende av om dessa är belägna vid fordonsdörr eller inte.

När det gäller meddelande av utrustningsföreskrifter,

understryker statens vägverk arbetsgruppens synpunkt att bestämmelser

om motorfordons konstruktion och utrustning måste meddelas i former

som medger att de kan ändras på ett smidigt sätt och utan större tidsutdräkt.

Utvecklingen på området går snabbt och behov av ändringar i detaljbestämmelserna

kommer utan tvekan att finnas, särskilt med hänsyn

till de omfattande forskningar som påbörjats bl. a. i USA och till de fortlöpande

resultaten av det internationella samarbetet. Enligt verkets uppfattning

bör YTF därför innehålla endast grundläggande föreskrifter, medan

utarbetandet av detaljbestämmelser bör anförtros åt myndighet, lämpligen

statens trafiksäkerhetsverk. Sveriges Standardiseringskommission och

Sveriges Mekanförbund säger sig också dela arbetsgruppens uppfattning

i denna fråga. De framhåller att sambandet mellan förordningen och de

mera detaljerade kraven enklast och bäst kan lösas om detaljbestämmelserna

utges som svensk standard.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

15

Frågor om avgaser in. in.

Nuvarande förhållanden i Sverige och utomlands

Vi har inte i vårt land f. n. några bestämmelser om fordons beskaffenhet

och utrustning som begränsar utsläppet av avgaser från motorerna. En bestämmelse

som gäller hanteringen av fordonet finns i 58 § första stycket

VTF. I bestämmelsen, som är straffsanktionerad i 67 § VTF, åläggs föraren

att i görligaste mån tillse att fordonet inte släpper ut gas eller rök i sådan

mängd att olägenhet uppstår. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har utgett

anvisningar som gäller kontroll av avgaser från dieselfordon. I anvisningarna

anges särskilda värden som skall mätas enligt viss angiven metod

vid registrerings- och typbesiktning och vid flygande inspektion. Överskrids

värdena skall fordonet inte godkännas vid besiktningen. Vid flygande inspektion

skall ägaren föreläggas att avhjälpa bristen.

Bilavgasproblemet har varit speciellt framträdande i USA. Särskilt i

Kalifornien har bilavgaserna på grund av klimatiska förhållanden och stor

biltäthet orsakat synnerligen stora besvär för befolkningen. Kalifornien

var också först med att införa en lagstiftning på bilavgasområdet. Redan

år 1960 fastställdes vissa gränsvärden för avgasemissioner. Ett intensivt

utvecklingsarbete bedrevs de följande åren för att få fram effektiva avgasrenare.

Det visade sig vara ett mycket svårt arbete och den kaliforniska

lagen kunde tillämpas först på 1966 års bilmodeller. Sedermera har i USA

införts en federal lag om begränsning av föroreningar från bilavgaser. Också

i Europa pågår förberedelser för lagstiftning på bilavgasområdet. I bl. a.

Västtyskland och Frankrike bedrivs ett intensivt arbete. I Sverige har regeringen

tagit initiativ till ett särskilt utvecklingsarbete på bilavgasområdet.

Arbetet leds av en expertgrupp -— kommunikationsdepartementets ledningsgrupp

rörande utvecklingsarbete på bilavgasområdet — och bedrivs

dels i ett laboratorium vid AB Atomenergis anläggningar i Studsvik, dels

genom mätningar och prov på olika håll i landet.

Bilavgasproblemets karaktär är olika i Europa och USA. I USA är det

den fotokemiska smogen som är det största problemet, varför kontrollen

av kolväten är viktig. I Europa är det de höga koloxidhalterna i samband

med trafikstockningar som är huvudproblemet. Körförhållandena i de europeiska

storstäderna är helt olika dem som råder i de av motorvägar genomskurna

storstäderna i USA. Vidare uppvisar fordonsparkens sammansättning

väsentliga olikheter. Erfarenheter från USA visar att värden för högsta

tillåtna halter av giftiga ämnen i avgaserna bör baseras på ett körmönster,

en s. k. körcykel, som så nära som möjligt avspeglar verkliga förhållanden.

Den körcykel som ligger till grund för de amerikanska bestämmelserna avviker

väsentligt från den körcykel som är karakteristisk för stadstrafiken i

europeiska storstäder. Bl. a. med hänsyn härtill har det inte ansetts lämp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

ligt att införa en provisorisk lagstiftning, baserad på de amerikanska bestämmelserna,

i Sverige.

Inom ECE har en arbetsgrupp under år 1966 tagit upp frågan om kontroll

av luftföroreningar genom bilavgaser. Utskottet, i vilket Sverige är representerat,

har enats om ett förslag till en gemensam europeisk körcykel. Vid

utarbetandet av detta förslag har beaktats svenska erfarenheter som vunnits

vid prov som utförts av expertgruppen.

Luftvårdsnämndens förslag i fråga om varmkörningsaggregat

Nämndens framställning

I sin skrivelse den 5 december 1966 framhåller luftvårdsnämnden, att det

måste anses olyckligt om bilägarna skulle börja använda sådana aggregat

för varmhållning av bilar genom tomgångskörning som nu saluförs i Sverige.

Aggregaten fungerar så att motorn startas, när motortemperaturen

sjunker under en inställd nivå. Därefter går motorn på tomgång tills önskad

temperatur nåtts. Detta kan vid kall väderlek medföra betydande luftföroreningar.

Dessutom föreligger risk för bullerstörningar. Risk finns också

att koloxid kan komma in i förar- och passagerarutrymmen. Den enda

möjlighet som står till buds för att förhindra användningen torde vara förbud

i lokal hälsovårdsordning. Från flera synpunkter är det emellertid enligt

nämnden en mindre lämplig utväg. I stället bör inom ramen för vägtrafiklagstiftningen

meddelas bestämmelser som gör det möjligt att förhindra

att motorfordon utrustas med sådana aggregat.

Synpunkter och utredning från exploatören av aggregatet »Varmobil»

Det aggregat som föranlett luftvårdsnämndens framställning tillverkas

och försäljs numera genom AB Gylling & Co., som i början av år 1967 övertagit

AB Varmobil, den ursprunglige exploatörens företag. AB Gylling & Co.

har åberopat också den utredning som getts in av AB Varmobil. I den fortsatta

framställningen kan därför bortses från det sistnämnda företaget.

Genom bolagets försorg har en omfattande utredning lagts fram om

aggregatens funktion och om de emissioner av giftiga avgaser och det buller

som kan tänkas uppstå när aggregaten används. Aggregatet installeras i bilens

motorrum men med en helt separat elektrisk koppling, som inte påverkar

bilens normala funktion. Det styrs av en termostat på motorblocket, inställd

på så sätt att motorn startas vid cirka +40° C och stannar vid cirka

+60° C. För att sätta aggregatet i funktion måste bilens tändningsnyckel

användas. När aggregatet påkopplats kan nyckeln tas bort. En förutsättning

för aggregatets användning är att fordonets växelspak ligger i friläge samt

att fläkt- och värmesystemet är påkopplat. Iläggs en växel kopplas aggregatet

från automatiskt och kan inte kopplas på igen utan tändningsnyckel.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

17

En signallampa på fordonets instrumentbräda anger, när aggregatet är i

funktion. Enligt bolaget har alla risker från trafiksäkerhets- och stöldsynpunkt

uteslutits genom det sätt på vilket aggregatet utförts. Tvärtom ökar

trafiksäkerheten, om aggregatet används, genom att alla rutor blir fria från

is och imma redan från starten. Användningen innebär också fördelar från

hälsosynpunkt och motverkar slitage på motorn vintertid.

Bolaget har vidare ingett en teknisk redogörelse om skillnaden i avgasmängder

vid start och färd med kall och med varm motor. Redogörelsen

grundar sig på mätningar som utförts av professor Robert Eberan-Eberhorst

vid Tekniska högskolan i Wien. Enligt bolagets beräkningar med utgångspunkt

från mätningarna ger bl. a. en kallstart med fem minuters varmkörning

lika mycket koloxid som tio varmstarter om vardera fem minuter. De

föroreningar som uppstår vid starter med aggregaten sprids under lång tid.

Aggregaten ökar därför inte utan snarast minskar den absoluta mängden

giftiga avgaser, som uppstår genom motorfordonstrafiken. Risken för läckage

av koloxid in i förarutrymmet vid tomgångskörning med aggregaten är

enligt bolaget ringa. Vid försök som utförts har det visat sig, att någon

nämnvärd mängd koloxid inte kunnat noteras annat än om fordonet befunnit

sig i ett slutet kallgarage. I garaget uppmättes efter en halvtimmes tomgångskörning

200 ppm (= miljondelar). Inne i förarutrymmet fanns såväl

efter tio minuters som efter en halvtimmes tomgångskörning 150 ppm.

Slutligen har undersökningar och beräkningar ingetts angående de bullerstörningar

som kan tänkas uppstå vid användning av aggregaten. Mätningar

har skett av den bullerökning som uppstår nattetid i ett rum beläget 12 eller

20 meter från en bil, som går på tomgång. Mycket små bullerökningar har

noterats. Med utgångspunkt från dessa mätningar kan enligt bolagets beräkningar

motorbullret få en störande nivå bara om en mycket stor mängd

bilar inom ett parkeringsområde samtidigt går på tomgång.

Bolaget har också principiella erinringar mot förbudslagstiftning i efterhand

i fråga om en produkt där stora kostnader lagts ned på produktutveckling,

tillverkning och marknadsföring.

Yttrandet från bilavgaslaboratoriet i Studsvik

I en rapport från bilavgaslaboratoriet redovisas data ur en tidigare amerikansk

undersökning om avgasemissionen vid tomgång och görs jämförelser

med prov som utförts vid laboratoriet och med professor Eberan-Eberhorsts

utredning.

För kallstart erhållen »ekvivalent körtid» för koloxid ger enligt samtliga

tre källor nära nog samma värden. Koloxidemissionen motsvarar 12 å 13

minuters emission vid körning i stadstrafik. För kolväten ger de amerikanska

försöken och laboratoriets egna prov resultatet, att emissionen vid

kallstart svarar mot 8 till 14 minuters emission vid körning i stadstrafik. De

anses enligt rapporten mindre sannolika.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

När det gäller varmstartuppvärmning anses i rapporten professor EberanEberhorsts

undersökning som representativ för en luftkyld motor. Fem minuters

uppvärmning ger en koloxidemission som motsvarar 1,3 å 1,4 minuters

emission vid körning i stadstrafik.

För vattenkyld motor erhålls enligt laboratorieundersökningen vid varmstartuppvärmning

av motorn från +40° C till +60° C en koloxidemission

som svarar mot ca 3,5 minuters och en kolväteemission som svarar mot ca

2,8 minuters emission vid körning i stadstrafik.

Undersökningen ger som resultat, att vid de genomsnittliga förhållandena

vid försöken emissionen av koloxid vid kallstart från +7° C till +60° C

motsvarar 3,5 uppvärmningsperioder från +40° C till +60° C. Motsvarande

siffra för kolväteemissionen är 4,9 uppvärmningsperioder. Enligt

de av bolagen åberopade mätningarna av professor Eberan-Eberhorst blir

motsvarande siffra för koloxidemissionen 9 och för kolväteemissionen 7,3,

när tiden antagits vara fem minuter för såväl kallstart som uppvärmning.

Dessa siffror kan troligen anses vara representativa för luftkylda motorer.

Sammanfattningsvis uttalas, att varje kallstart förorsakar utsläpp av

avsevärda mängder koloxid och kolväten. Genom varmhållning av motorn

minskas dessa utsläpp avsevärt. Vid ett större antal varmstarter avges

emissioner som visserligen kan spridas i tiden men ändå är av en storleksordning

som kan förorsaka obehag och vid dåligt ventilerade utrymmen

kan ge icke accepterbara föroreningsnivåer. Medel för varmhållning av bilar

rekommenderas men sådana anordningar bör främst komma i fråga som

inte ger skadliga luftföroreningar.

Departementsf årslaget

Vid ärendets remiss fogades till handlingarna ett inom departementet

upprättat förslag till ändrad lydelse av 58 § VTF. Enligt förslaget skulle i

paragrafens första stycke intas en föreskrift av innebörd att aggregat för

varmhållning av fordon genom tomgångskörning inte får användas inom

tättbebyggt område.

Remissyttrandena

Motorbranschens Riksförbund anser någon inskränkning i rätten att använda

aggregaten inte vara motiverad. I övriga yttranden tillstyrks ett förbud

i en eller annan form.

Rikspolisstyrelsen uttalar att problemen med luftförorening och bullerstörning

från motorfordon under senare år blivit allt större inom tättbebyggda

områden. Forskning är nödvändig bl. a. om förbättrad rening av avgaserna

och förbättrade ljuddämpare. Det är emellertid naturligt att under

tiden överväga temporära åtgärder mot onödigt brukande av de källor som

alstrar föroreningar och buller. Departementsförslaget tillstyrks därför.

Ett förbud mot att använda aggregaten som begränsar sig till tättbebyggt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

19

område är enligt luftvårdsnämnden tillfredsställande från strikt luftvårdssynpunkt.

Risken för direkt förgiftning genom koloxidutsläpp vid tomgångskörning

får emellertid inte underskattas. Den föreligger också utom

tätbebyggelse. Nämnden anser sig inte behörig att bedöma sådana risker.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen uppehåller sig särskilt vid de risker från

trafiksäkerhetssynpunkt som användningen av aggregatet kan medföra.

Aggregatet måste vara försett med särskild anordning som på ett tillförlitligt

sätt förhindrar att motorn startas, om föraren lämnat fordonet med någon

växel ilagd. En sådan anordning måste bli ganska komplicerad om hög grad

av säkerhet skall nås. Eftersom aggregat av detta slag säljs som extra tillbehör

kan det antas, att säkerhetsanordningarna utförs för att passa olika

biltyper och växlingssystem med relativt enkla monteringsmetoder. Aggregaten

kommer heller inte att bli föremål för någon besiktning förrän fordonet

uppnått sådan ålder att det skall kontrollbesiktigas. Det finns också en risk

för att parkeringsbromsen skakar loss genom motorvibrationen om spärrmekanismen

är försliten, så att fordonet av den anledningen kommer i rörelse.

Styrelsen förordar därför i första hand att aggregat av den avsedda

typen förbjuds helt. Om emellertid det föreslagna tillägget till 58 § första

stycket YTF antas, bör det förenas med en föreskrift, att aggregatet skall

vara av typ som godkänts av myndighet som Kungl. Maj :t förordnar.

Motorbranschens Riksförbund anser att gällande formulering av 58 §

första stycket VTF i och för sig ger möjlighet att lokalt motverka olägenheter

som beror på olämpligt utnyttjande eller hantering av fordon. Efterlevnaden

av dessa regler synes emellertid inte vara sådan att syftet med

bestämmelsen är nått. Behovet av ett förbud i detta fall bör därför bedömas

med hänsyn till att andra bullerstörningar alltjämt förekommer. Ett förbud

kan vidare hindra bättre problemlösningar av samma eller jämförlig art.

Slutligen understryker förbundet att, om förslaget genomförs, en klar definition

av begreppet »tättbebyggt område» måste ges.

Departementschefen

Säkerhetskrav på bilar

Frågan om fordonens beskaffenhet och utrustning från säkerhetssynpunkt

har tilldragit sig ett ökande intresse under senare år. Inte minst den uppmärksammade

debatten i USA har bidragit till detta. I vårt land har frågan

fått ny belysning genom de nu relativt omfattande erfarenheterna från den

periodiska kontrollbesiktningen som infördes för några år sedan. Strävandena

att genom förbättrade fordonskonstruktioner minska olyckorna i trafiken

och deras följder har också intensifierats hos biltillverkarna. Hos

konsumenterna kan man märka att säkerhetsfrågorna fått ökad betydelse

vid valet av bil.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om åtgärder för att hindra

skador vid den s. k. »andra kollisionen». Genom prov och studier här och

utomlands söker man klarlägga vad som händer när förare och passagerare

genom egen »levande kraft» slungas mot bilens inre delar eller träffas av

föremål som slits loss i fordonet när det kolliderar. Det har visat sig möjligt

att förebygga eller mildra skador i betydande omfattning genom i

många fall enkla åtgärder när det gäller fordonens inre konstruktion och

utrustning.

Den arbetsgrupp jag tillsatte hösten 1966 har särskilt undersökt vilka

åtgärder som bör föreskrivas redan nu i fråga om bilarnas inre säkerhet.

Samtidigt har utrustningsbestämmelserna i sin helhet översetts. Gruppen

föreslår en rad ändringar avsedda att gälla bilar av 1969 och senare års

modell. Förslaget bygger på de nyligen fastställda amerikanska säkerhetsnormerna,

vilka gäller alla fordon som tillverkas efter den 1 januari 1968

och säljs i USA. Föreskrifter och rekommendationer från internationella

samarbetsorgan inom Europa har också beaktats.

Det är uppenbart att vi i vårt land inte kan behandla frågan vilka krav

som bör ställas på fordonen som ett isolerat nationellt problem. De amerikanska

normerna får givetvis direkta återverkningar på fordonsbeståndet

i vårt land. Nya normer kan väntas följa. Inom ECE bedrivs sedan länge

ett värdefullt samarbete på området. Flera betydelsefulla resultat av detta

arbete har redan omsatts i föreskrifter som tillämpas i besiktningsverksamheten

hos oss. Aktiviteten inom ECE har ökat betydligt på senare tid. Man

inriktar sig bl. a. på att samordna arbetet mellan olika organ som arbetar

med frågorna.

Jag bedömer det som angeläget att vi i vårt land medverkar i arbetet på

att få till stånd väl avvägda säkerhetsföreskrifter med största möjliga internationella

förankring. Vid den europeiska transportministerkonferensen

(CEMT) i juni i år hade jag tillfälle att redovisa det arbete som pågår i vårt

land i fråga om bilarnas säkerhet. Jag betonade bl. a. att arbetet på att få

till stånd en enhetlig internationell reglering på området måste intensifieras.

Konferensens trafiksäkerhetsgrupp fick i uppdrag att studera frågan

närmare och avge rapport till nästa ministermöte i december i år.

Önskemålet om internationell enhetlighet får emellertid inte medföra att

vi helt frånhänder oss möjligheten till nationell särlagstiftning. Speciella

föreskrifter kan exempelvis motiveras av vårt lands klimat. En alltför lång

väntan på resultat av internationellt arbete bör inte heller få fördröja eller

förhindra åtgärder som är angelägna från trafiksäkerhetssynpunkt.

En skärpning av utrustningsbestämmelserna i linje med vad gruppen

föreslagit har i huvudsak tillstyrkts vid remissbehandlingen och bör enligt

min mening snarast komma till stånd. Gruppens avvägning av vilka reformer

som bör kunna komma i fråga i ett första skede finner jag i allt väsentligt

riktig. De föreslagna ändringarna får ses som ett steg i ett fortlöpande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

21

reformarbete, där underlag för vidare bestämmelser måste vinnas genom

fortsatt forskning och utredning.

Det är angeläget att bestämmelser om motorfordons konstruktion och

utrustning meddelas i former som medger att de kan ändras på ett smidigt

sätt. Den tekniska utvecklingen går snabbt och nya lösningar och erfarenheter

bör kunna tas tillvara utan omgång. Det bör därför i stor omfattning

överlämnas åt den centrala tekniska myndigheten — dvs. från den 1 januari

1968 statens trafiksäkerhetsverk — att med stöd av allmänna bestämmelser

i VTF inom relativt vida gränser precisera de krav som bör gälla.

Myndigheten kan därvid i kontakt med företrädare för berörda parter efter

hand bedöma vilka undantag som i det konkreta fallet kan vara rimliga.

Kungl. Maj:t betages inte genom en sådan ordning möjligheten att exempelvis

av internationella hänsyn meddela bestämmelser på området.

Enligt 1 § VTK meddelar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmare

föreskrifter om alla utrustningsdetaljer för bil som är föreskrivna i 3 §

VTF. Uppgiften bör givetvis efter den 1 januari 1968 anförtros trafiksäkerhetsverket.

Jag förutsätter i det följande en sådan författningsändring.

Bestämmelserna i 3 § 1 mom. innehåller vidare krav på backspegel, utom

när det gäller chassi utan förarhytt, och på effektiv vindrutetorkare för

bilar som är försedda med vindrutor. Som arbetsgruppen föreslagit bör en

inre och två yttre backspeglar normalt krävas. Kravet på inre backspegel

måste emellertid kunna efterges när en sådan inte skulle ha någon funktion,

exempelvis på bil utan bakruta. I VTF bör föreskrivas att bil skall vara

utrustad med backspeglar, med undantag som hittills för chassi utan förarhytt.

I enlighet med gruppens förslag bör det vidare föreskrivas, att bil skall

vara försedd med vindruta samt effektiv vindrutetorkare, vindrutespolare

och vindrutedefroster. Anordningarna ingår redan nu som regel i bilarnas

standardutrustning. Chassi utan förarhytt bör också i dessa avseenden undantas.

I fråga om lastbil gäller enligt 3 § 2 mom. tredje stycket, att förarhytt

och andra utrymmen som är avsedda för driftspersonalen skall vara inrättade

på ett såvitt möjligt betryggande sätt från säkerhetssynpunkt. Arbetsgruppen

har lagt fram en rad förslag till bestämmelser som avses minska

riskerna för att bilförare och passagerare skadas vid sammanstötning med

bilens inre delar. Förslagen rör utformningen av inre detaljer såsom knappar

och vred, invändiga backspeglar och solskydd, skydd mot förskjutning

av styrinrättningen, hållfasthet hos lås och gångjärn och sätenas fastsättning.

Vidare förordas bl. a. krav på säkerhetsbälten för alla sittplatser i

personbilar. För att trafiksäkerhetsverket skall kunna meddela sådana bestämmelser

bör den angivna bestämmelsen om lastbil i VTF utvidgas till

att avse alla bilar och omfatta också passagerarutrymmen. Det bör krävas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

att utrymmena skall vara inrättade och utrustade så att personskada vid

trafikolycka eller inbromsning hindras eller begränsas.

De nya utrustningsföreskrifter jag förordat bör tillämpas i fråga om bilar

av 1969 och senare års modell. Det har redan framgått av vad jag anfört att

trafiksäkerhetsverket med mitt förslag får vittgående befogenhet att precisera

hur de olika anordningarna skall vara beskaffade. Särskilt i fråga om

de föreslagna allmänt hållna bestämmelserna i 3 § 2 mom. beror det också

av verkets föreskrifter vilka anordningar som skall krävas. Det ankommer

på verket att anpassa kraven efter vad som är möjligt och rimligt i varje

tidsskede och ta de initiativ till ändringar som erfarenheterna och den tekniska

utvecklingen motiverar.

I en övergångsbestämmelse bör anges, att Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer kan medge undantag från de nya bestämmelserna i

3 § VTF. Avsikten är att trafiksäkerhetsverket skall pröva sådana frågor.

Behov av en ytterligare frist för exempelvis något eller några bilmärken

behöver, om undantag kan ges, inte hindra att preciserade krav ställs upp

för övriga fordon. Verket kan också från fall till fall avgöra, om de nya

bestämmelserna och närmare föreskrifter i anslutning till dem bör omfatta

alla bilar eller exempelvis bara personbilar.

Enligt utrustningsföreskrifterna för motorcykel, traktor och motorredskap

skall bestämmelserna i 3 § 2 mom. i tillämpliga delar avse sådana fordon.

Formellt kommer detta att gälla också i fråga om de nya bestämmelser

i 3 § 2 mom. som jag förordat. De angivna fordonsslagen omfattas inte i

något fall av arbetsgruppens förslag. Jag anser det ändå befogat att trafiksäkerhetsverket

får bedöma, om de bör innefattas i något hänseende.

Genom bestämmelser i 27 § 6 mom. VTF har i flera fall gjorts undantag

från utrustningsbestämmelserna för utländska fordon som brukas tillfälligt

i Sverige med stöd av turistvagnslicens. Numera förekommer sådana

licenser i mycket liten omfattning. Enligt min mening kan lämpligen trafiksäkerhetsverket

bedöma också vilka undantag från de nya bestämmelserna

som påkallas för sådana fordon.

Frågor om avgaser m. m.

Jag har i det föregående lämnat en översikt över det arbete som pågår i

Sverige och internationellt för att komma till rätta med de problem som

sammanhänger med den tilltagande emissionen av bilavgaser. Som jag hade

tillfälle att klargöra vid en interpellationsdebatt i riksdagen i våras är det

min uppfattning att vi inte i vårt land bör söka en provisorisk lösning efter

mönster av exempelvis USA. Utgångspunkten är där en annan när det gäller

gasernas farlighet från hälsosynpunkt och det körmönster som bör läggas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

23

till grund för bestämmelser i ämnet. En sådan provisorisk lösning skulle

kunna hämma utvecklingen och försämra möjligheterna att finna de för oss

mest lämpliga och rationella metoderna.

Departementets expertgrupp, ledningsgruppen för utvecklingsarbete på

bilavgasområdet, bedriver ett intensivt arbete för att få underlag för förslag

till lämpliga åtgärder. En utredning med förslag rörande dieselavgaser är

färdig och kommer att överlämnas inom kort. Jag har också fått sådana

uppgifter om arbetet i övrigt vid bilavgaslaboratoriet i Studsvik, att jag har

anledning räkna med att det relativt snart skall föreligga sådant tekniskt

underlag som behövs för bestämmelser om obligatorisk avgasrening på

bensindrivna bilar.

Med stöd av hälsovårdsstadgan har i Stockholm utfärdats ett förbud mot

tomgångskörning av bilar under längre tid än tre minuter. Motsvarande föreskrift

har enligt vad jag känner till i vart fall övervägts också i vissa andra

städer. Med hänsyn till min nyss angivna principiella ståndpunkt när det

gäller åtgärder som kan begränsa luftföroreningarna ligger det nära till

hands att överväga en mer generell bestämmelse i ämnet. En sådan bestämmelse

skulle kunna ge vissa fördelar också i andra hänseenden. Ett förbud

utformat så att förare iute tillåts lämna sin bil med motorn gående kan antas

i någon mån minska antalet bilstölder och förebygga vissa barnolyckor.

Frågan måste emellertid utredas ytterligare.

Eu särskild fråga om rätt till tomgångskörning har som framgår av den

tidigare redogörelsen väckts av luftvårdsnämnden. Det gäller ett särskilt

aggregat för varmhållning av bilar genom tomgångskörning som började

försäljas under vintern 1965/66. Aggregatet är styrt av en termostat som

startar motorn vid ca +40° C och stannar den vid ca -[-60° C.

Omfattande undersökningar angående aggregatets verkningar från luftföroreningssynpunkt

har lagts fram av det bolag som exploaterar aggregatet

och av projektledaren för bilavgaslaboratoriet i Studsvik. Undersökningarna

visar att varje kallstart förorsakar utsläpp av avsevärda mängder

koloxid och kolväten. Genom att motorn hålls varm minskas dessa utsläpp

betydligt. Medel för varmhållning av motorfordon är alltså i sig en positiv

faktor i strävandena att minska luftföroreningar. Det är också givet med

hänsyn till vårt kalla vinterklimat att mycket står att vinna från hälsovårdssynpunkt

om bilen är varm från starten. Driftsekonomiska synpunkter

främjas också, liksom trafiksäkerheten. Nedisade rutor är med all säkerhet

orsak till många olyckor. Med det sagda är emellertid inte givet, att varmhållningen

bör ske genom tomgångskörning om denna metod har väsentliga

olägenheter, eftersom aggregat av annan typ finns i marknaden.

Bolaget gör gällande att om en jämförelse görs mellan den totala emissionen

avgaser vid start och körning när aggregatet används och motsvarande

start och körning av kall motor resultatet talar till fördel för aggre
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

gatets användning. De undersökningar och beräkningar som utförts vid bilavgaslaboratoriet

visar att detta kan vara riktigt vid gynnsamma förhållanden.

Jag anser det emellertid klarlagt genom bilavgaslaboratoriets undersökningar

att det föreligger betydande risk för att luftföroreningarna ökar

om aggregatet får användas. Mängden föroreningar beror helt av i vilken

utsträckning och under vilka förhållanden det skulle komma att utnyttjas.

Dessa förhållanden är inte möjliga att förutse eller kontrollera. Vid bedömningen

av risken för ökat avgasutsläpp kan man heller inte utan vidare

utgå från att, om aggregatet inte får användas, det blir fråga om ett motsvarande

antal kallstarter. Bilägarna kan som nämnts anordna uppvärmning

på annat sätt än genom tomgångskörning. Jag anser alltså att övervägande

skäl talar för en begränsning av rätten att använda aggregatet. En

begränsning är enligt min mening motiverad även om man bortser från

bullerfrågan och från de särskilda risker som vissa remissinstanser framhållit

för förgiftning inom slutna garage och för att fordon okontrollerat

kommer igång, om säkerhetsanordningarna inte skulle fungera. I sistnämnda

hänseende ger f. ö. den tidigare föreslagna nya bestämmelsen i 2 § VTF

tillräcklig möjlighet att tillgodose trafiksäkerheten, eftersom särskilda

krav på säkerhetsanordningarna kan ställas upp som villkor för att förbud

enligt bestämmelsen inte skall meddelas.

Luftvårdssynpunkten talar inte med samma styrka mot att aggregatet

används utanför tättbebyggda områden. Sådan användning bör därför vara

tillåten om inte ett förbud med stöd av 2 § VTF är motiverat av trafiksäkerhetsskäl.

Jag föreslår alltså att i enlighet med det remitterade departementsförslaget

en föreskrift införs i 58 § VTF som förbjuder att aggregat av denna

typ används inom tättbebyggt område. Frågan om att närmare bestämma

begreppet tättbebyggt område — vilket begrepp redan nu förekommer i VTF

— kommer att tas upp i ett större sammanhang när betänkandet av nordisk

vägtrafikkommitté med förslag till gemensamma nordiska trafikregler behandlas.

Motionerna m. m.

I motionerna I: 92i av herr Peterson, Eric Gustaf, och herr Åkesson samt

II: 1138 av herr Enskog in. fl. tillstyrks de i propositionen avgivna förslagen

samt framförs en del kompletterande yrkanden.

Motionärerna yrkar till en början att säkerhetsbälten skall ingå i den

obligatoriska utrustningen för bil med möjlighet till dispens för vissa biltyper

under ett övergångsskede. Vidare yrkar de att den redan allmänt

förekommande varningsskylten på lastbil, utvisande att fordonet åtföljs

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967 25

av ett släpfordon, skall föreskrivas som obligatorisk utan att man inväntar

internationella rekommendationer i denna detalj. Fordon, för vilka permanent

hastighetsbegränsning gäller, bör enligt motionärernas mening

vara försedda med en skylt som visar den aktuella högsta hastigheten. Sådan

bestämmelse finns redan i en rad närbelägna länder. Motionärerna yrkar

att 21 § VTF kompletteras med en bestämmelse av detta slag.

Kravet på defroster, vindrutetorkare och vindrutespolare anser motionärerna

böra införas även för äldre bilar än de som omfattas av förslaget i

propositionen. Motionärerna framhåller att förordningar om detta bör kunna

införas efter hand men att ett första påpekande bör göras i samband

med den obligatoriska besiktningen under år 1969.

Motionärerna aktualiserar även frågan om skolskjutsar och framhåller

att bestämmelserna därom bör anpassas till nutida trafiksäkerhetskrav.

Motionärerna förordar att vägverket skyndsamt överväger om det bör införas

skärpta bestämmelser för skolskjutsar. Särskilt bör beaktas frågan om

barn i framsätet, vidgade bestämmelser om skolskjutsskyltning, förbud att

köra om stillastående skolskjuts, särskilda hastighetsbestämmelser samt

antalet passagerare i förhållande till fordonets antal platser för vuxna. Bestämmelser

om skolskjutsar bör självfallet omfatta även skjutsar i kommunal

regi. Detta torde överensstämma med skolöverstyrelsens nyligen

framförda krav.

Motionärerna framhåller slutligen att 58 § VTF enligt propositionen skall

ändras på så sätt att ett förbud införes mot användandet av aggregat för

uppvärmning av motorn genom tomgångskörning. Det finns enligt motionärernas

mening här stor anledning att allmänt betona vikten av att denna

paragraf verkligen efterlevs. Den stadgar som bekant att man vid färd,

särskilt nattetid, inom tättbebyggt område skall anpassa sin framfärd så

att de som bor i området icke onödigtvis störs. Mycket står att vinna i

fråga om ökad trivsel och arbetsro in. m. om detta stadgande noggrant

följs och övervakningen skärps. Varje möjlighet att nedbringa olägenheterna

av buller och luftföroreningar måste uppmärksammas.

I motionen II: 1139 av herrar Krönmark och Åkerlind avstyrks det i

propositionen föreslagna förbudet mot användande inom tättbebyggt område

av aggregat för varmhållning av fordon genom tomgångskörning. Motionärerna

framhåller att det inte föreligger tillräckligt utförliga undersökningsresultat

om aggregatens skadeverkningar. Det synes därför vanskligt

alt helt förbjuda innehav och försäljning av sådana. Med tanke på att

det är fråga om ansenliga summor som framställaren av aggregaten investerat

i detta projekt är det av vikt att en ingående undersökning föregår ett

bestämt ställningstagande. Under alla omständigheter bör enligt motionärernas

åsikt de konsumenter, som redan inköpt ett aggregat för varmhållning,

ges dispens för fortsatt innehav.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

I skrivelse till utskottet den 28 november 1967 framhåller Sveriges Bilindustri-

och Bilgrossistförening att trafiksäkerhetsverket bör ha möjlighet

att medge generellt anstånd beträffande sådana mer genomgripande

konstruktionsändringar som inte kan medhinnas förrän på 1970 års modeller.

Utskottet

Med utgångspunkt från de nyligen fastställda amerikanska säkerhetsnormerna

beträffande bilars beskaffenhet och utrustning framläggs i propositionen

förslag i en rad hänseenden, bl. a. i fråga om utformningen av föraroch

passagerarutrymmen, säkerhetsbälten, bromsar, backspeglar samt åtkomlighet

och placering av reglage och manöverorgan. De nya utrustningsföreskrifterna

föreslås skola tillämpas beträffande bilar av 1969 och senare

års modeller. Trafiksäkerhetsverket avses få rätt att för visst eller

vissa fordon medge undantag från de nya bestämmelserna.

Vidare föreslås beträffande skyltar in. in. på fordon bl. a. att namnskyltar

och liknande skyltar skall få utföras även i annat beständigt material

än metall samt att fordon skall förses med varaktig och tydlig märkning

för identifiering.

I anledning av det tilltagande utsläppet av bilavgaser föreslås att bensindrivna

bilar fr. o. in. 1969 års modell skall ha s. k. sluten vevhusventilation

samt att aggregat för varmhållning av bilar genom tomgångskörning inte

skall få användas inom tättbebyggda områden efter utgången av år 1967.

Slutligen föreslås att motorcyklar skall indelas i lätta och tunga med

hänsyn till cylindervolym i stället för tjänstevikt. En sådan ändring i VTF

medför en följdändring i 1 § mopedförordningen i vad avser vissa invalidfordon.

Beträffande nu angivna förslag begärs i propositionen riksdagens yttrande.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse det framlagda förslaget om ytterligare

säkerhetskrav på bilar. Härigenom tas ett betydelsefullt steg mot

ökad trafiksäkerhet.

Vissa betänkligheter har framförts mot möjligheterna att hinna med

mera genomgripande omkonstruktioner till 1969 års modeller. De föreslagna

övergångsbestämmelserna, som ger möjlighet till anstånd för visst

eller vissa fordon, synes enligt utskottets mening vara till fyllest. Utskottet

förutsätter att de tillämpas så att bilindustrin får skäligt rådrum för erforderliga

konstruktionsändringar m. m.

I motionerna I: 924 och II: 1138 framförs en del kompletterande yrkanden.

Yrkandet om obligatoriska säkerhetsbälten är redan tillgodosett i propositionen.

I övrigt yrkas att den redan allmänt förekommande varnings
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

27

skylten på lastbil, utvisande att fordonet åtföljs av ett släpfordon, samt

skylt, utvisande maximihastighet för vissa fordon, skall bli obligatoriska.

Vidare förordas att krav på vindrutespolare och defroster efter hand införs

även för äldre fordon, samt att upplysning om önskvärdheten av dessa

säkerhetsdetaljer görs i samband med 1969 års obligatoriska besiktning.

Dessa förslag gäller frågor som inte omfattas av förslagen till författningsändringar.

Förslagen kan vara värda att närmare prövas i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.

Utskottet förutsätter att så sker i lämpligt sammanhang.

Någon riksdagens åtgärd synes inte vara påkallad.

Motionärerna förordar vidare att vägverket skyndsamt bör överväga behovet

av skärpta bestämmelser för skolskjutsar. Enligt vad utskottet inhämtat

avser vägverket att hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning av denna

fråga. Syftet med motionerna i denna del torde därmed tillgodoses.

Motionärerna framhåller slutligen vikten av att den s. k. bullerparagrafen i

VTF verkligen efterlevs. Detta är självfallet betydelsefullt men något särskilt

uttalande från riksdagens sida torde inte vara påkallat.

I motionen II: 1139 avstyrks det föreslagna förbudet mot att inom tättbebyggt

område använda vissa varmhållningsaggregat för bilar. Undersökningarna

om skadeverkningarna av aggregatet anses inte vara tillräckligt

utförliga. Motionärerna anser vidare att de som redan har inköpt sådant aggregat

bör ges dispens, om förbudet införs.

Med hänsyn till luftvårdsintresset tillstyrker utskottet att det föreslagna

förbudet mot att använda ifrågavarande typ av varmhållningsaggregat inom

tättbebyggt område utfärdas. Vad som förekommit i ärendet ger emellertid

vid handen att varje kallstart förorsakar utsläpp av avsevärda mängder

koloxid och kolväten. Medel för varmhållning av bilar kan således i och

för sig rekommenderas. Frågan om denna typ av varmhållningsaggregat

kan också komma i ett nytt läge om i en framtid effektiva anordningar för

rening av avgaser kommer fram. Betänkligheterna från luftvårdssynpunkt

mot att tillåta sådana aggregat kan då antas minska. Utskottet förutsätter

att dessa frågor ägnas uppmärksamhet i det fortsatta arbetet på området.

Enligt utskottets mening bör man även undersöka möjligheterna att

ge innehavare av aggregat, som monterats in före förbudets ikraftträdande,

dispens från förbudet. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.

Mot innehållet i propositionen i övrigt samt mot de vid propositionen

fogade författningsförslagen har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionen II: 1139 såvitt

däri yrkats avstyrkande av propositionen nr 166 beträffande

förslaget om förbud att använda viss typ av aggregat

för varmhållning lämnar propositionen i denna de] utan erinran

;

B. att riksdagen i anledning av motionen II: 1139 ger

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 62 år 1967

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet ovan anfört beträffande

dispenser för användande av nämnda aggregat in. m.;

C. att riksdagen i övriga delar lämnar propositionen utan

erinran;

D. att motionerna I: 924 och II: 1138 i vad de ej kan anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 december 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson* (s), Svante Kristiansson

(s), Erik Jansson (s), Nils-Eric Gustafsson (ep), Åkesson (fp) och

Skärman (fp);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Nyberg (fp), fru Torbrink

(s), Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar From (fp), Josefson

i Arrie (ep) och Krönmark (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM i967 670032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:404 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 a1 i texten