Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

1967-02-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1967:7, Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner om särskild styrelse för

lappfonden.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 456 i första kammaren av herr Wanhainen

m. fl. och nr 820 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården in. fl.

Motionärerna anför — efter att ha erinrat om bestämmelserna i 5 och 56

§§ renbeteslagen — att de svenska samerna först tämligen sent nåtts av

de organisationssträvanden, som i hög grad sätter sin prägel på det svenska

samhället. Svenska samernas riksförbund bildades först 1950 såsom en

sammanslutning av landets samebyar -— nu 44 till antalet — och sameföreningar

— nu 13 stycken. Emellertid har samernas folkrörelse vunnit

avsevärd stadga. Landsmötet år 1966 var det tjugoförsta i ordningen.

Landsmötena hålls med valda ombud för de kollektiva medlemmarna i

riksförbundet.

Motionärerna förklarar, att numera synes vara fullt rimligt och skäligt

att samerna får ett avsevärt inflytande på beslutsplanet över medel, som

enligt renbeteslagen är destinerade till samernas nytta. Det synes motionärerna

lämpligt att riksdagen skyndsamt meddelar sådana föreskrifter,

att samerna får representation på beslutsplanet i en särskild styrelse för

förvaltning av lappfonden. En sådan styrelse bör, säger man, bestå av företrädare

för samerna till ett antal av minst hälften. Namnet på fonden bör

även ändras till samefonden.

I motionerna hemställes, »att riksdagen måtte besluta att lappfonden

skall, med benämningen samefonden, ställas under en särskild styrelse på

sätt ovan angivits».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till

motionen 1:456.

Svenska samernas riksförbund har till utskottet ingivit en den 13 februari

1967 dagtecknad skrift i ämnet jämte bilagor.

Gällande bestämmelser in. in.

De rättigheter som tillkommer de renskötande samerna är i huvudsak

reglerade i lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt

till renbete i Sverige, den s. k. renbeteslagen. Huvuddragen av dessa rättigheter

är följande. Renskötsel med utnyttjande av annans mark får utövas

1—9276 67 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

endast av lappar. Rätten till renskötsel innefattar i första hand befogenhet

för lapp att på de trakter, där han äger uppehålla sig med sina renar, begagna

sig av land och vatten till underhåll för sig och renarna (1 §). Lagen

innehåller i 2 och 3 §§ bestämmelser om vilka områden lapparna äger

utnyttja för renbeten. Bestämmelserna innebär i stora drag att lapparna

äger bedriva renskötsel året runt ovan odlingsgränsen i Norrbottens och

Västerbottens lappmarker samt på renbetesfjällen i Jämtland ävensom

vintertid nedom odlingsgränsen och renbetesfjällen på trakter som de av

gammal sedvana besöker med sina renar. De s. k. skogslapparna har i viss

omfattning rätt till renbete året runt även nedom odlingsgränsen. Vidare

äger lapparna rätt att flytta med sina renar mellan de områden på vilka

de har betesrätt (21—24 §§). Inom renbetesområdena är lapparna i princip

berättigade att uppföra kåtor och förvaringsbodar (41 §). De kan också

efter särskilt medgivande inom lappmarkerna och renbetesfjällen få uppföra

bostadsbyggnader o. d. och även i mindre omfattning uppta odling

på kronomark (42—43 §§). I viss utsträckning föreligger rätt för lapparna

att ta virke till husbehov. Beträffande jakt och fiske stadgas i 55 §, att

lapparna är berättigade att på utmark jaga och fiska inte bara på områden

där de äger att vistas året runt utan också på andra områden inom lappmarkerna

under den tid de har rätt att uppehålla sig där. Dock görs den reservationen

att de är underkastade de inskränkningar i fråga om nyttjande

av jakt och fiske som eljest gäller. Härmed avses bestämmelser om fridlysning

in. in.

Renbeteslagen innehåller vissa bestämmelser som möjliggör inskränkningar

i lapparnas privilegier, där så erfordras för att tillgodose motstående

intressen. Här må särskilt nämnas 5 §. I denna stadgas följande: Finner

Konungen visst område å trakt, där lapparna äger uppehålla sig med sina

renar, oundgängligen erforderligt för särskilt ändamål av större betydelse,

må sådant område undantagas från lapparnas begagnande. Är område,

som sålunda undantages, beläget ovan odlingsgränsen eller på renbetesfjällen

skall skälig gottgörelse lämnas för det intrång, som genom områdets

undantagande orsakas för renskötseln. Sådan gottgörelse skall enligt bestämmelser,

som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna.

I 56 § stadgas vidare att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger — under vissa förutsättningar — upplåta bete, slåtter, grustäkt,

jakt eller fiske på de områden som anvisats till lapparnas uteslutande

begagnande. Därigenom inflytande medel inbetalas till statens lappfond.

I likhet med andra sakägares rätt med avseende på fast egendom kan

samerna tillkommande rätt i vissa situationer få ge vika för intressen som

genom särskilda lagbestämmelser av expropriationsrättslig natur tillerkänts

prioritet i förhållande till bestående rättigheter. Som exempel på sådan

lagstiftning kan nämnas — förutom expropriationslagen — gruvlagen och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

3

vattenlagen. Ersättningar för intrång i samernas rättigheter som sker med

stöd av dessa lagar, t. ex. ersättningar för genom vattenregleringar uppkomna

dämningsskador på renbetesland eller skador på fiske, torde i

allmänhet tillföras lappfonden.

Denna fond bildades genom beslut vid 1943 års riksdag på så sätt att

fyra befintliga fonder med anknytning till lappväsendet sammanfördes till

en gemensam fond, statens lappfond (prop. 1943: 110, JU 40, rskr 249).

Fondens medel används för att bestrida kostnaderna för förvaltning av renbetesfjällen

och de till utvidgning av dessa inköpta fastigheterna, till inköp

av ytterligare sådana fastigheter samt för andra åtgärder till gagn för

lapparna och deras renskötsel. Den sistnämnda posten omfattar t. ex. anslag

för utförande av renstängsel, vaktstugor, vägar, broar och telefonledningar

samt lån och bidrag för uppförande av bostäder eller för inköp av

renar. Fonden förvaltas av statskontoret. Kungl. Maj :t beslutar rörande

fondmedlens användning, vanligen efter förslag av länsstyrelserna i Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län. Under år 1966 har emellertid

skett en ändring härvidlag, nämligen i så måtto att lantbruksstyrelsen erhållit

bemyndigande att besluta inom vissa av Kungl. Maj :t för olika huvudändamål

fastställda ramar. Departementsutredningens decentraliseringsgrupp

har vidare i en den 18 november 1966 avgiven promemoria (nr 78)

föreslagit att beslutanderätten skall helt överflyttas till lantbruksstyrelsen.

Det må anmärkas att förslaget inte syftar till någon ändring i sak utan endast

till en rationalisering i administrativt hänseende.

Av årets riksdagsberättelse (s. 20) framgår att under budgetåret 1965/66

till lappfonden influtit drygt 2,4 miljoner kronor och att i bidrag beviljats

nära 1,2 miljon kronor. Det må anmärkas, att av inkomsterna ca 850 000

kronor avsåg medel, vilka i samband med att tillstånd till vissa företag enligt

vattenlagen meddelats föreskrivits skola inbetalas för tillgodoseende av

ändamål som gagnar rennäringen. Användningen av dessa medel bestäms

av särskilda föreskrifter rörande medlens ändamål och lokalisering, som

ges i anslutning till att tillstånd till respektive företag lämnas. Av bidragen

avsåg nära 400 000 kronor sådana s. k. villkorsmedel. Nettobehållningen i

fonden (huvudfonden) var den 30 juni 1966 drygt 8,6 miljoner kronor. Vid

sidan av huvudfonden redovisades fonderade villkorsmedel på särskilda

konton. Nettobehållningen på dessa konton var samma dag 3,6 miljoner

kronor.

Enligt senast gjorda beräkning uppgår det antal samer, som för närvarande

ägnar sig åt renskötsel, med familjemedlemmar till omkring 2 000.

För renskötselns bedrivande skall de enligt renbeteslagens bestämmelser

vara organiserade i lappbyar.

Justitieombudsmannens framställning till Kungl. Maj:t

JO har den 24 januari 1966 gjort framställning till Kungl. Maj :t om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

åtgärder i syfte att ge de renskötande samerna bättre möjligheter att

själva tillvarata sina av lagen erkända rättigheter och att hindra att

intrång göres däri utan tillräckliga skäl och utan rimlig ersättning (1967

års ämbetsberättelse s. 405 ff). JO anför i sin framställning att vad som

förekommit och upplysts i vissa klagoärenden gett honom anledning att

närmare överväga huruvida renbeteslagen och övriga författningar, som

reglerar de renskötande samernas rättigheter och organisation samt olika

förvaltningsmyndigheters befattning med hithörande spörsmål, är ur synpunkten

av samernas rättsskyddsintressen i behov av översyn och revidering.

Han har därvid kommit till den uppfattningen att lagstiftningen —

med hänsyn till den samhällsutveckling som ägt rum efter renbeteslagens

antagande — företer flera, delvis mycket allvarliga brister ur rättsskyddssynpunkt.

JO kommer i sammanhanget även in på frågan om fördelningen

av utgående ersättningar för intrång i renskötseln och anför därvid följande:
Då

renbetesområden undantagas från samernas begagnande eller då

intrång eljest sker i samernas rättigheter, synas de vederlag som härför utgå

— av myndigheterna bestämda ersättningar eller uttagna avgifter eller av

enskilda frivilligt erlagd gottgörelse — i allmänhet icke tillkomma de samer,

som lida skada genom intrånget, utan tillföras lappfonden. Härigenom torde

visserligen utgående ersättningar i sinom tid komma rennäringen i dess

helhet till godo, men alltså icke förbehållas dem som drabbas av intrånget.

Denna ordning kan möjligen ha varit godtagbar i en tid, då man knappast

hade anledning räkna med att förekommande intrång skulle få mera menliga

konsekvenser för de samer som omedelbart berördes av åtgärden. Med

hänsyn till utvecklingen torde emellertid berörda synsätt böra revideras.

I likhet med vad fallet är i fråga om ersättningar som utgå i expropriationsrättsliga

sammanhang synas jämväl nu ifrågavarande vederlag åtminstone

i princip böra tillfalla de skadelidande. Jag kan inte undgå framhålla, att det

för mig framstår som i hög grad stötande att t. ex. en lappby, som genom

intrång i sin renskötsel kanske orsakas avsevärda direkta utgifter, ej får

uppbära och disponera härför beräknad ersättning. En omprövning av förevarande

fördelningsfråga synes fördenskull i samernas intresse påkallad.

I detta sammanhang synes även böra övervägas huruvida icke samernas

egna organ böra få inflytande på huru man skall disponera de medel, som

även efter en omreglering av rätten till ersättning finnas böra tillföras lappfonden

och användas till förmån för samerna.

JO:s framställning har genom beslut den 11 februari 1966 överlämnats till

1964 års rennäringssakkunniga för att beaktas vid utredningsuppdragets

fullgörande.

1964 års rennäringssakkunniga

De sakkunniga har tillkallats enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20

mars 1964 för att verkställa utredning och avge förslag rörande rennäringen

i Sverige och därmed sammanhängande frågor (direktiv 1965 års riksdags
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

berättelse s. 317 ff). De sakkunniga har såvitt framgår av direktiven väsentligen

till syfte att — med utgångspunkt från renbeteslagens huvudsakliga

innehåll rörande samernas särskilda rättigheter — klarlägga behovet av

ändrade driftformer och andra rationaliseringsåtgärder inom rennäringen.

I utredningens uppdrag ingår även att ompröva formerna för det ekonomiska

stödet till rennäringen. I samband härmed framhålls att rennäringen

så långt möjligt bör jämställas med annan husdjursskötsel och att detta

bör avspegla sig även i stödformerna. Det sägs emellertid också bl. a. att

statens lappfond torde böra behålla sin nuvarande ställning och att de

sakkunniga bör undersöka förutsättningarna för att med utgångspunkt från

vad som gäller beträffande stöd till jordbrukets rationalisering utforma

regler för bidrag ur fonden.

Som ovan nämnts har JO:s i det föregående nämnda framställning överlämnats

till utredningen för att beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.

I årets riksdagsberättelse upplyses att utredningsarbetet beräknas pågå

under hela år 1967.

Utskottet

I statens lappfond uppsamlas medel som inflyter genom upplåtelser av

bl. a. jakt och fiske inom de områden, som anvisats för samernas uteslutande

begagnande. Fonden tillförs vidare bl. a. vederlag som utgår då renbetesområden

undantas från samernas begagnande eller då intrång eljest sker i

deras rättigheter. Medlen används enligt Kungl. Maj :ts bestämmande för

ändamål som gagnar samerna.

I motionerna hemställes att riksdagen måtte besluta att lappfonden skall

med benämningen samefonden ställas under en särskild styrelse, vari samerna

är företrädda.

Som framgår av den föregående redogörelsen är hela frågan om lappfondens

ställning f. n. föremål för övervägande i anledning av en av JO till

Kungl. Maj :t gjord framställning om åtgärder i syfte att ge de renskötande

samerna ett bättre rättsskydd. JO anför i sin framställning bl. a. att en omprövning

är påkallad av den ordning, som innebär att de vederlag som utgår

då renbetesområden undantas från samernas begagnande eller då intrång

eljest sker i samernas rättigheter i allmänhet inte tillkommer de samer

som lider skada genom intrånget utan tillförs lappfonden. JO anser att det

även bör övervägas huruvida inte samernas egna organ bör få inflytande

på hur man skall disponera de medel som även efter en omreglering av

rätten till ersättning finnes böra tillföras lappfonden. JO:s framställning

har av Kungl. Maj :t överlämnats till 1964 års rennäringssakkunniga för

att beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande .

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1967

Utskottet finner för sin del önskemålet att samerna skall få inflytande

på beslutsplanet över lappfondens medel starkt motiverat. En reform i

denna riktning kan emellertid inte genomföras utan närmare utredning

bl. a. av frågan hur starkt detta inflytande bör vara och i vilka former det

skall utövas. Något omedelbart beslut i frågan bör därför nu icke fattas och

den erforderliga utredningen kan förväntas komma till stånd utan någon

åtgärd från riksdagens sida. Utskottet förutsätter att i samband med ut-- redningen även namnfrågan ägnas uppmärksamhet.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att förevarande motioner, 1:456 och 11:820, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1967

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Knut Johansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson, Torsten Hansson*

och Fälldin;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Grebäck,

Hedin, Persson i Tandö, Sundelin, Åberg* och Hugosson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

KL Beckmans Tryckerier AB-Stockholm 9276 67

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.