Utlåtande i anledning av väckt motion angående förenkling av det officiella språkbruket.
1967-02-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1967:1, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förenkling av det officiella språkbruket.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1967
1
Nr 1
Utlåtande i anledning av väckt motion angående förenkling av
det officiella språkbruket.
I en till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion, 11:48, av herr
Gustafsson i Borås hemställes att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t
måtte anhålla om att riktlinjer utarbetas och utges i form av eu för all
officiell skriftlig framställning gemensam handbok i syfte att åstadkomma
ett enklare och för en större allmänhet mera lättförståeligt språkbruk i
riksdagstryck, författningstext, kommittébetänkanden och därmed jämförliga
sammanhang.
Motionären framhåller att det av myndigheterna använda språket, kanslisvenskan,
under lång tid debatterats och kritiserats och att moderniseringen
av det officiella språkbruket går långsamt. Det vårdade talspråket bör
vara idealet, och utvecklingen bör påskyndas så att bättre kontakt kan nås
mellan allmänhet och myndigheter.
Motionären lämnar i fortsättningen uppgifter angående tidigare initiativ
i rån myndigheternas sida och i riksdagen för att modernisera det officiella
språket och anför bl. a. att trots de många initiativen och anvisningarna
och den debatt som förts, refererad i ett flertal skrifter, kanslisvenskan
likväl bibehållits som språklig norm inom de flesta verk och myndigheter,
inte minst i riksdagen. Det är därför angeläget med snara åtgärder.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet
Eu livlig debatt har sedan länge pågått beträffande olika företeelser i
det språk myndigheterna använder i lagar och författningar och i andra
skriftliga framställningar, lagspråket och kanslispråket. I debatten har med
skärpa hävdats att det officiella språket ofta är svårförståeligt, ibland obegripligt,
och att det är krångligt, tillkonstlat och alltför omständligt. Som
motionären framhåller har vissa initiativ tagits, förslag utarbetats och
anvisningar utfärdats i syfte att förenkla myndigheternas skrivsätt. Som
exempel på detta från senare tid kan erinras om betänkandet angående det
statliga utredningstrycket (SOU 1950:25) och bilagan till betänkandet,
»Kommitté-svenska» (SOU 1950:26), en promemoria om avfattandet av
hemställan i motioner (1963) och en promemoria med vissa synpunkter
på propositionsskrivning (1965), anvisningar för riksdagstrycket (1964)
samt av vissa verk utfärdade råd och anvisningar till personalen om den
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
‘1 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1967
språkliga utformningen av skrivelser m. m. Motionären uttalar emellertid
att arbetet för här antydda syfte bör vara mera systematiskt och som mål
ha enhetliga regler för allt offentligt skriftspråk.
Utskottet vill för sin del framhålla att samhällsutvecklingen bl. a. medfört
att det antal författningsbestämmelser, beslut och anvisningar av myndigheter
m. m. som den enskilde måste känna till blivit allt större och de
förhållanden som de reglerar alltmera komplicerade. Det är vidare ett samhälleligt
intresse att alla medborgare får goda möjligheter att även i övrigt
följa vad som sker inom lagstiftning och förvaltning. Med hänsyn bl. a.
härtill är det av vikt att det officiella språket utan särskilda svårigheter
skall kunna förstås av den enskilde.
Enligt utskottets mening är den kritik som riktats emot gängse officiellt
språkbruk berättigad och utskottet anser det angeläget att behovet av reformer
på detta område ägnas fortsatt uppmärksamhet. Ett betydelsefullt
initiativ till förbättringar har nyligen tagits. På uppdrag av och i samarbete
med statsrådsberedningen har chefen för institutet för svensk språkvård,
docenten B. Molde, utarbetat en promemoria angående språket i lagar och
andra författningar, vilken kommer att föreligga i tryck inom den närmaste
tiden. I promemorian anföres inledningsvis bl. a. följande.
Om språket i lagar och andra författningar — liksom hela det officiella
språket — så långt möjligt närmas till den nutida svenska sakprosan, blir
texterna mera begripliga för allmänheten, utan att de därför behöver förlora
något i klarhet och uttrycksfullhet. Närmandet till sakprosan kan ske
genom att man även i lagstilen i stort sett använder sakprosans ordformer,
dess ordförråd, dess sats- och meningsbyggnad.
Utskottet finner att det här angivna syftet, att så mycket som möjligt
närma såväl språket i lagar och författningar som hela det officiella språket
i övrigt till sakprosan, förtjänar ett starkt stöd.
Promemorian gäller författningsspråket medan motionen tagit upp frågan
om det officiella språket i alla sammanhang. Det är enligt utskottets
mening väl motiverat att som nu skett början göres med författningsstilen.
Man bör nämligen kunna räkna med att denna i viss mån sprider sig till
olika former av kanslispråk. Ytterligare åtgärder torde emellertid krävas
om det i promemorian uppställda målet skall kunna nås. Det pågående
arbetet bör fullföljas med sikte på även andra områden för officiellt språk
än författningsskrivandet. Med hänsyn till det intresse Kungl. Maj :t visat
för dessa frågor kan det förutsättas att så kommer att ske i den mån berörda
organ, främst nämnden för svensk språkvård, erhåller resurser för
dylika arbetsuppgifter. Utskottet vill även framhålla önskvärdheten av att
frågan om att vid universitet och högskolor organisera undervisning i
svensk språkvård för exempelvis jurister, tekniker, läkare m. fl. uppmärksammas.
Mycket torde kunna vinnas om dessa yrkesutövare redan före
sitt inträde i förvärvslivet är orienterade om ett för kontakterna med den
stora allmänheten ändamålsenligt språkbruk.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1967 3
Som framgår av det anförda ansluter sig utskottet helt till motionens
allmänna syfte, vilket synes kunna bli i väsentlig mån tillgodosett utan
särskilt initiativ av riksdagen. Däremot anser sig utskottet icke nu kunna
taga ställning till det i motionsyrkandet framförda önskemålet om en för
all officiell skriftlig framställning gemensam handbok. Det synes med
hänsyn bl. a. till det pågående partiella reformarbetet tveksamt om tiden
är inne för en dylik åtgärd eller om inte eventuellt andra vägar bör beträdas
för att nå motionens syfte. Ytterligare erfarenheter och överväganden
torde böra avvaktas.
Utskottet hemställer,
att motion II: 48 i den mån den icke kan anses besvarad
med vad ovan anförts icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 februari 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande :
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Oscar Carlsson, Axel Kristiansson, Hedlund, fru Hultell, herr Nyman, fru
Elvy Olsson, herr Helge Karlsson, fru Diesen;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Skoglösa,
Svensson i Kungälv, Lundmark, Haglund, Nilsson i Bästekille, Hyltander,
Nordgren, Johansson i Växjö, Wiklund i Härnösand och Hansson i Piteå.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.