Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
1967-03-30 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1967:13, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
1
Nr 13
Utlåtande i anledning av motioner om reserabatter för folkpensionärer,
förtidspensionärer, studerande och värnpliktiga,
om reserabatter å busslinjer som ersatt nedlagda
järnvägslinjer samt om fria resor för värnpliktiga till
hemorten.
Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats följande motioner:
1) de likalydande motionerna 1:464 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och
ll: 588 av herr Magnusson i Tumhult m. fl., vari hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om införande
av rabatter å busslinjer för studerande och värnpliktiga;
2) de likalydande motionerna I: 122 av herr Karl-Erik Eriksson och herr
Wirtén samt II: 156 av herr Andersson i Örebro m. fl., vari hemställes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till känna önskvärdheten av
att de rabatter som värnpliktig personal nu åtnjuter på statens järnvägars
järnvägslinjer skall utsträckas att gälla även vid färd med statens järnvägars
busslinjer;
3) motion II: 469 av herrar Ngström och Trana, vari hemställes, under
hänvisning till att studerande ungdom och folkpensionärer förlorar förmånen
av nedsatta resekostnader i de fall där persontrafik på järnvägar har
ersatts med busslinjer, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer,
att det å de nedlagda järnvägslinjerna tidigare gällande rabattsystemet för
ifrågavarande grupper överföres att gälla vid resa med de insatta busslinjerna;
4)
de likalydande motionerna I: 123 av herr Svanström m.fl. och II: 157
av herrar Johansson i Växjö och Elmstedt, vari föreslås, att riksdagen måtte
besluta medge att med tillämpning från den 1 juli 1967 all värnpliktig personal
genom generellt gällande frikort skall erhålla fria resor mellan förläggningsorten
och hemorten under den tid militär tjänstgöring pågår i enlighet
med vad i motionerna anförts;
5) de likalydande motionerna 1:374 av lierr Hubinette och fru Hultell
samt II: 472 av fröken Wetterström m. fl., vari hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t måtte anmoda
SJ att utreda dels möjligheten att låta SJ :s 67-kortsförmåner omfatta förtidspensionärer
som ej uppnått 67-årsåldern, dels möjligheten att låta
67-kortets förmåner gälla även vid resa med SJ:s bussar;
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr 13
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
6) motion II: 834 av herr Gustafsson i Borås, vari hemställes, att även
förtidspensionärer utan hinder av att de ännu icke uppnått 67 års ålder
kommer i åtnjutande av samma rabatt på statens kommunikationsnät som
folkpensionärerna nu åtnjuter;
7) de likalydande motionerna I: 36 av herrar Sandin och Erik Filip Petersson
samt II: 49 av herrar Jonsson och Gustavsson i Alvesta, vari föreslås,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära skyndsam prövning
av folkpensionärsrabatterna på av staten ägda trafikmedel så att rabatterna
utvidgas fr. o. in. den 1 juli 1967 i enlighet med i motionerna framförda
riktlinjer; samt
8) motion II: 320 av herr Öhvall, vari hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära skyndsam prövning av folkpensionärsrabatterna
på statens järnvägar så att rabatterna utvidgas alt gälla även vid resa
i 1 :a klass.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.
I motionerna I: 464 och II: 588 framhålles, att den alltmer intensifierade
nedläggningen av icke lönsamma järnvägar leder till att allt fler resenärer
hänvisas till SJ:s busslinjer.
Studerande vid offentliga läroanstalter och värnpliktiga erhåller stor rabatt
vid resor å statens järnvägar-. I den mån de är hänvisade till busslinjer
har de emellertid icke någon möjlighet till speciella rabatter. Resorna fördyras
avsevärt om de sker med buss i stället för med järnväg. Det vore önskvärt
att likartade bestämmelser kunde råda oavsett färdsätt.
Även i motionerna I: 122 och II: 156 framhålles, att statens järnvägar har
nedlagt många av sina järnvägslinjer och ersatt dessa med busslinjer. Det
har därför blivit svårare för värnpliktiga och civilför svarsperson al att utnyttja
sin rabatt, då denna icke gäller på SJ:s busslinjer. Motionärerna erinrar
om att riksdagens revisorer i berättelse till 1965 års riksdag ifrågasatt
om tillräckliga skäl förelåg att behålla nu gällande bestämmelser om begränsning
av de värnpliktigas rätt till fria resor och föreslagit att hithörande
frågor skulle allsidigt utredas. I sitt utlåtande nr 20/1965 förutsatte allmänna
beredningsutskottet, att riksdagen framdeles skulle få taga ställning
till dessa problem.
Vid samma frågas behandling vid 1966 års riksdag hänvisade utskottet
i sitt utlåtande nr 6 till att Kungl. Maj :t uppdragit åt 1965 års försvarsutredning
att till särskild prövning upptaga frågan om de värnpliktigas ekonomiska
och sociala förmåner, varvid även frågan om rabatter till värnpliktiga
för bussresor in. m. skulle tagas i beaktande.
I den debatt som förts angående de värnpliktigas reseförmåner har det
förutskickats att riksdagen inom kort kommer att få taga ställning till förslag
härom. Det har emellertid nyligen meddelats att frågan om de värnpliktigas
fria resor får anstå. Frågan om värnpliktigas reserabatter bör därför
tagas upp till förnyad prövning.
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
I motionen II: 469 framhålles likaså — i fråga om studerande ungdom
och folkpensionärer att förmånen av nedsatta resekostnader på tåg inte
gäller vid färd med de bussar som ersätter personbefordran med tåg. De
ekonomiska konsekvenserna härav kan inte anses rimliga.
I motionerna I: 123 och II: 157 anföres, att utfärdande av fribiljetter och
rekvisition av färdbiljetter till nedsatt pris för värnpliktig personal medför
tidsåtgång och kostnader både för de militära myndigheterna och för trafikorganen.
Av ekonomiska skäl använder sig många värnpliktiga av liftning vid färd
till hemorten under permissionerna. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är detta
mycket otillfredsställande.
Ett generellt trikort, gällande erforderliga trafikförbindelser mellan förläggningsorten
och hemorten skulle praktiskt och bekvämt lösa frågan om
de värnpliktigas resor.
Kostnadsreglering mellan försvaret och vederbörande trafikorgan kunde
ske centralt.
Frågor om pensionärsrabatter i olika former behandlas i de likalydande
motionerna I: 374 och II: 472, motionen II: 834, de likalydande motionerna
I: 36 och II: 49 samt motionen II: 320. Som ovan framgått berör även motionen
11:469 bl. a. sådan fråga.
I det förstnämnda motionsparet anföres att det s. k. 67-kortets förmåner
även borde gälla för förtidspensionärer som ej uppnått 67-årsåldern. Dessa,
i regel handikappade människor, torde leva under samma ekonomiska betingelser
som ålderspensionärerna och bör i detta avseende bedömas som
sådana.
Motionärerna anför vidare, att det också torde vara synnerligen befogat
att låta utsträcka 67-kortets förmåner till att gälla även vid resa med SJ:s
bussar. Man kan förvänta sig att särskilt de pensionärer som måste fara
långa sträckor med SJ:s bussar i samband med tågresor skulle resa oftare
än nu är fallet.
Många järnvägslinjer läggs ner och ersätts av SJ:s busslinjer. Orsaken
brukar i regel vara för låg resandefrekvens. Om pensionärerna ej får resa
till nedsatt pris på SJ:s busslinjer, finns det risk för att antalet resande
ytterligare reduceras och kanske i sådan omfattning att det ekonomiska resultatet
för linjen i fråga försämras än mer.
I motionen II: 834 framhålles att pensionärer, som genom oförvållad sjukdom
för sin försörjnings skull måste förtidspensioneras men ännu icke
uppnått 67 år och icke kan komma i åtnjutande av 67-korten, därigenom
ofta hindras av ekonomiska skäl att företaga resor vilka i många fall skulle
vara av behovet påkallade särskilt i rekreationssyfte.
I motionerna 1: 36 och II: 49 erinras om i riksdagen tidigare framförda
reformkrav avseende längre giltighetstid för 67-kortet, rabatt också för
1* — Bibang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 13
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
förtidspensionärer, pensionärer med liustrutillägg, blinda och handikappade
samt rabatter även på SJ:s och postverkets busslinjer.
Motionärerna anför att den pågående nedläggningen av persontrafiken
på SJ:s järnvägslinjer förstärker motiveringen för bussrabatterna. Sedan
67-kortet infördes 1962 har järnvägslinjer nedlagts varje år, och nedläggningstakten
synes öka. Därmed minskas för varje år användningsmöjligheten,
för denna rabattform. Pensionärerna hänvisas till SJ:s busslinjer
och får därmed betydligt ökade reseutgifter. Därtill kommer pensionärer
i trakter som inte haft några järnvägar.
: Under erinran om dessa frågors tidigare behandling uttalar motionärerna,
att det synes nödvändigt att riksdagen i år gör ett direkt uttalande i frågan,
som äntligen bör bringas till sin lösning. Denna lösning bör givetvis även
omfatta Vpostverkets busslinjer.
I motionen II: 320 anföres, att nu gällande bestämmelser inte medger
pe.psionär.srabatt vid lösen av förstaklassbiljett. Om två makar skall besöka
anhöriga och som nu är fallet måste resa 2:a klass för att erhålla rabatt,
kpn de inte få samma sovkupé. Eftersom många folkpensionärer inte kan
reda sig. utan hjälp med t. ex. påklädning uppstår olägenheter som kunde
undanröjas om man finge välja resklass.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 588, II: 156, II: 469, I: 123, II: 472, II: 834, II: 49 och II: 320.
Mkoitet har inhämtat*yttrande från järnvägsstyrelsen, poststyrelsen och
överbefälhavaren.
"järnvägsstyrelsen anför bl. a.:
»Inom statens järnvägar pågår sedan våren 1966 en ingående översyn av
SJ ;s. taxesystem för järnvägsresor och bussresor. Den väntas bli färdig
under hösten 1967. Som en viktig del av detta arbete ingår omprövning av
rabatt former, således även de rabatter som beröres i ovannämnda motioner.
Vidare prövas möjligheterna att skapa bättre tekniska och prismässiga
lösningar för kombinerade resor järnväg—buss.
Översynen omfattar alla rabattformer som statens järnvägar har befogenhet,
att medge, d. v. s. sådana som kan anses vara förenliga med statens
järnvägars ekonomiska intresse (enligt bestämmelse i Kungl. brev den
9.12.1966). Rabatterna och deras verkningar måste alltså ge lönsamt resultat
för statens järnvägar.
Statens järnvägar anser, att någon ändring i för närvarande gällande
taxa ej bör vidtagas, förrän översynen slutförts. Skulle förändringar göras,
t. ex. avseende rabatters giltighet på buss, måste dessa förändringar med
tanke på den resande allmänheten, SJ:s försäljnings- och konduktörspersonal
och bussförare utformas någorlunda enhetligt. Det går nämligen inte
att på bussarna, som är enbemannade och där chauffören har flera arbetsuppgifter,
ha alltför skiftande bestämmelser för olika grupper av resenärer.
Om förslaget att utvidga 67-kortet till att gälla även för förtidspensionären
— en fråga som vid flera tidigare tillfällen framförts i riksdagen - vill statens järnvägar framhålla att gränsdragningen vid 67 år för pensio
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967 5
närsresor är en gränsdragning med kommersiella och praktiska motiv. Den
bygger enbart på förhållandevis lätt konstaterbar ålder och heror således
inte på inkomst och levnadsstandard. Social värdering i fråga om förtidspensionärerna
skulle ge andra grupper med särskilt låg inkomst möjlighet
att med viss rätt ställa krav på motsvarande behandling. Rabatten skulle
då delvis tå karaktär av social åtgärd grundad på individuell inkomstprövning
och ge betydande gränsdragnings- och kontrollproblem. Det kommersiella
värdet för statens järnvägar av 67-rabatten är redan nu genom rabattens
storlek begränsat. En utvidgning av rabatten att omfatta nya grupper
måste innebära risker för försämrad lönsamhet.»
I fråga om de likalydande motionerna I: 123 och II: 157 om fria resor
för värnpliktiga till hemorten åberopar styrelsen de synpunkter den.framfört
i skrivelse den 26 januari 1965 med utlåtande över uttalande av riksdagens
revisorer rörande de värnpliktigas fria resor. Häri redogör styrelsen i
korthet för rabatteringsförfarandet in. in. och anför vidare bl. a.:
»Om rätten till fria resor utvidgas till att omfatta även resor upp till
20 km, måste SJ räkna med eu väsentlig ansvällning av de kortväga resorna.
Dessa kommer till stor del att företas under toppbelastningstid, vilket medlör
betydande merkostnader. Kommersiella motiv finnes därför inte för
rabattering av priset för dessa resor.
De värnpliktiga använder t. n. privatbil för sina resor i viss utsträckning.
Om fria resor i obegränsad utsträckning skulle medgivas kan även i fråga
om de mera långväga resorna väntas dels en viss övergång från privatbil
till tåg/buss, dels en ökning av sådana resor, som redan nu sker med tåg/buss.
Eftersom de värnpliktigas tjänstgöringstider alltmer ansluts till vad söm
gäller i den civila sektorn beträffande fria lördagar och annan ledighet,
kommer denna ansvällning av trafiken att sammanfalla tidsmässigt med
de redan nu många gånger svårbemästrade trafiktopparna vid veckoskiftena
fr. o. m. fredagskvällarna. Med hänsyn härtill är det ej möjligt att
slopa alla formaliteter i samband med resorna.
För närvarande gäller att de värnpliktigas järnvägsresor skall förutanmälas
till SJ så att tågförstärkningar in. in. skall kunna vidtagas.
Om de värnpliktigas rätt till fria resor befinnes böra utvidgas, är det fortfarande
nödvändigt, att det upprätthålles en tillförlitlig form av förutanmälan
till olika berörda tåg och bussar, och att tillströmningen i anslutning
därtill kan regleras till vissa tåg och bussar. De fria resorna för de värnpliktiga
bör inte medföra risker för försämrad resestandard vare sig för
de värnpliktiga eller för övriga resenärer.
Förslaget, att enbart identitetskort skall berättiga uniformsförsedda värnpliktiga
att i obegränsad utsträckning kostnadsfritt anlita SJ, kan sålunda
ej anses genomförbart utan att vara kombinerat med ett system av förutanmälningar
och reglering av resandetillströmningen.
Styrelsen vill i detta sammanhang nämna att överläggningar sedan eu
tid pågår mellan Försvarets Civilförvaltning, Försvarsstaben och SJ centralförvaltning
om förenkling inom den nu gällande värnpliktsavlöningskungörelsens
ram av det administrativa arbetet med utfärdande av biljetter
för militära ledighetsresor. Det är styrelsens förhoppning, att dessa överläggningar
skall resultera i betydande förenklingar.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
G Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
l sitt nu avgivna yttrande anför styrelsen härutöver, att det från expeditionell
och avräkningssynpunkt icke finns svårigheter för SJ att införa frilcort
för värnpliktiga. För att undvika försämrad resestandard för de värnpliktiga
och övriga resenärer förutsätter statens järnvägar att resor vid
vcckoskiften kommer att förutanmälas som för närvarande.
Poststyrelsen, som yttrat sig över de likalydande motionerna 1: 36 och
IT: 49 samt 1:374 och 11:472, hänvisar till yttrande avgivet till allmänna
beredningsutskottet den 1 mars 1965 över motionerna 1965 II: 17 och II: 22.
Styrelsen har häri hl. a. uttalat följande:
»De inom postdiligenstrafiken medgivna rabatterna är helt kommersiellt
betingade. Avsikten är att rabatterbjudandena skall ge vederbörande kategorier
av resenärer impulser att företa resor utöver sådana, som har karaktär
av nödvändighetsresor, samt att resorna skall förläggas till de tider på
året, då fordonskapaciteten inte är fullt utnyttjad. Någon rabattering av
andra skäl än kommersiella är inte befogad under de pressade driftekonoiniska
förhållanden, som nu råder på busstrafikens område. Om vissa trafikantgrupper
av sociala eller andra skäl anses böra beredas möjlighet att
företa bussresor till nedsatt pris, kan det inte anses rimligt att busstrafikföretagen
för den skull skall påtaga sig taxenedsättningar utan att gottgöras
för intäktsbortfallet i annan ordning.
Under den tid på året, då läsning pågår i skolorna, utföres skolskjutsar
i viss utsträckning i ordinarie linjeturer. Antalet skolbarn, som befordras
endast viss delsträcka, kan därvid vara så stort, att i turen måste insättas
eu buss med större passagerarutrymme än som i övrigt skulle erfordras.
Därigenom kan viss marginalkapacitet i fråga om passagerarbefordran uppkomma
under dessa tidsperioder på de sträckor, där antalet skolbarn är
mindre. Sommartid kan i regel vagnstorleken bättre anpassas efter trafikunderlaget
och resandeantalet, som — bortsett från skolbarnen — då kraftigt
ökar i det inte ringa antal postdiligensturer, som utföres på sträckor,
där turisttrafik förekommer. Regelbunden marginalkapacitet kan därför för
diligensrörelsen som helhet inte sägas förekomma under sommaren och
i synnerhet ej under högsommarens allmänna semesterperioder. Poststyrelsen
anser sig av denna anledning inte kunna överväga att utsträcka follcpensionärsrabatten
att tillämpas även under den del av sommaren, som nu
är undantagen (16.6—14.8).
Med hänsyn till att biljettförsäljningen i postdiligenstrafiken huvudsakligen
sker genom förarnas försorg, är det angeläget att biljett- och taxebestämmelserna
förenklas så mycket som möjligt. Poststyrelsen har därför
eftersträvat att tillämpningsbestämmelserna för medgivna kategorirabatter
skall nära överensstämma, dels sinsemellan, dels i möjlig mån
med motsvarande bestämmelser för rabatterade järnvägsresor. Postverket
samarbetar därjämte i berörda hänseenden med de privata busstrafikutövarnas
länsorganisationer inom diligenstrafikområdet. Det förhållandet att
såväl studerande- som folkpensionärsrabatterna numera tillämpas under
exakt samma tidsperioder får ur denna synpunkt anses värdefullt.»
Sammanfattningsvis har styrelsen i detta yttrande anfört, att enbart kommersiella
synpunkter hör läggas till grund för bedömning av rabatters be
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967 7
rättigande i busstrafik. Mot den bakgrunden finns för postdiligenstrafikens
vidkommande för närvarande inte skäl för utvidgning av de kategorirabatter,
som redan införts, och ej heller för införande av nya rabattformer.
Överbefälhavaren, som yttrat sig över de sinsemellan likalydandc motionerna
I: 122 och II: 156, I: 123 och II: 157 samt I: 464 och II: 588, tillstyrker
i princip förbättringar av de värnpliktigas reseförhållanden. Med hänsyn
till att frågan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner
behandlas av 1965 års försvarsutredning och till det förhållandet att kostnaderna
för förbättringar av detta slag måste ses i samband med andra kostnader
anser sig överbefälhavaren emellertid förhindrad att f. n. taga ställning
till de i motionerna upptagna förslagen.
Utskottet
Utskottet vill först beröra de i motionerna nr 1:464 och 11:588, I: 122
och II: 156 samt I: 123 och II: 157 framställda yrkandena rörande reserabatter
och fria resor för värnpliktiga. Vid behandling av motion nr II: 309
1966 angående statens järnvägars rabattresor för värnpliktiga hänvisade
utskottet i sitt utlåtande nr 6/1966 till att 1965 års försvarsutredning fått
i uppdrag att pröva frågan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala
förmåner och att även en genom försvarets civilförvaltning gjord undersökning
angående rabatter till värnpliktiga för bussresor in. in. överlämnats
till utredningen för att beaktas vid uppdragets fullgörande. Statsutskottet,
som behandlat motioner (nr 1:52 och 11:88/1966) om vissa fria
resor för värnpliktiga, hänvisade också i sitt utlåtande nr 4/1966 till försvarsutredningens
uppdrag. I enlighet med utskottens förslag avslog riksdagen
ifrågavarande motioner.
Då hithörande frågor fortfarande ligger under utredning finner beredningsutskottet,
att de likalydande motionerna 1:464 och 11:588 -— i vad
avser rabatter för värnpliktiga — I: 122 och II: 156 samt I: 123 och II: 157
icke nu torde böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast åren 1964 (utskottets utlåtande
nr 9), 1965 (utlåtandena nr 19 och 20) och 1966 (utlåtandena nr 4
och 5) haft att behandla frågor om SJ:s reserabatter för folkpensionärer
in. fl.
Grundläggande för utskottets bedömning av hithörande frågor — liksom
för riksdagens ställningstaganden — har varit de riktlinjer för trafikpolitiken,
som höstriksdagen år 1963 antagit i enlighet med förslag i proposition
1963:191 och som innebär att SJ skall drivas helt enligt affärsekonomiska
principer. SJ har alltså att själv i enlighet med av riksdagen fastställda
driftsekonomiska principer avgöra sådana frågor som hur och när
rabatter bör lämnas. Där det i särskilda fall anses lämpligt att driva icke
lönsam trafik skall kostnaderna ersättas av statsmedel (»kollektivbiljett»).
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
Motsvarande trafikpolitiska riktlinjer tillämpas också i fråga om postverkets
diligenstrafik.
Som framgår av järnvägsstyrelsens yttrande pågår en omfattande översyn
av SJ:s taxesystem för järnvägsresor och bussresor, och soin eu viktig
del av detta arbete ingår omprövning av alla rabattformer, som statens
järnvägar har befogenhet att medge. Härvid torde frågor om rabattförmånernas
utformning, om vilka trafikantkategorier, som bör få del av dessa
förmåner, samt villkoren i övrigt komma att behandlas.
Spörsmålet om att utsträcka rabatteringen även till SJ:s bussar, som
upptagits för olika kategorier av trafikanter i motionerna I: 464 och II: 588,
II: 469, I: 374 och II; 472 samt i I: 36 och II: 49, har i samtliga motioner
i särskild grad ansetts angeläget att lösa, då en järnväg nedlagts och ersatts
med en busslinje. Utskottet anser sig kunna förutsätta, att särskild uppmärksamhet
kommer att ägnas dessa problem.
Beträffande det i motionerna I: 36 och II: 49 upptagna kravet på att rabatter
borde lämnas på postverkets busslinjer efter samma normer som
vid SJ bör uppmärksammas, att postverkets och SJ:s taxe- och rabattsystem
utarbetas i samråd mellan verken och att de allmänna riktlinjerna
för taxepolitiken är tillämpliga även för postverkets del.
I motionerna nr I: 374 och II: 472, II: 834, I: 36 och II: 49 har ånyo väckts
förslag att låta 67-kortet gälla även för förtidspensionärer, hustrutilläggstagare,
blinda och andra handikappade, och vidare i motionerna 1: 36 och
11:49 förslag om en utsträckt giltighetstid för 67-kortet. Slutligen har i
motion II: 320 föreslagits att folkpensionsrabatten även borde gälla för
resa i l:a klass. Riksdagen har tidigare beslutat lämna dessa och liknande
motionsyrkanden utan någon åtgärd. Med hänsyn till de av riksdagen antagna
principerna för driften av statens järnvägar och till pågående taxeöversyn
finner utskottet, att motionerna II: 834 och II: 320 liksom även i nu
behandlade delar motionerna 1:374 och 11:472 samt 1:36 och 11:49 icke
torde böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet får därför hemställa,
att följande motioner, nämligen
a) 1:464 och II: 588;
b) I: 122 och II: 156;
c) 11:469;
d) I: 123 och II: 157;
e) 1:374 och 11:472;
f) 11:834;
g) 1:36 och 11:49; samt
h) 11:320,
i den mån de icke kan anses besvarade med vad ovan
anförts, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1967
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
9
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Hellebladh, Wallmark, Eric
Gustaf Peterson, Oscar Carlsson*, Axel Kristiansson, fru Hultell, fru Elvy
Olsson, herr Helge Karlsson, fru Hamrin-Thorell, herr Torsten Hansson och
fru Landberg*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Hamrin i Kalmar*, Svensson i Kungälv, Lundmark, Nordgren, Andersson
i Örebro, Johansson i Växjö, Nilsson i Agnäs, Hansson i Piteå, Hugosson
och Josefson i Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Wallmark, Eric Gustaf Peterson, Axel Kristiansson, fru Hultell,
fru Elvy Olsson, fru Hamrin-Thorell, herrar Hamrin i Kalmar, Nordgren,
Andersson i Örebro, Johansson i Växjö, Nilsson i Agnäs och Josefson i Arrie.
Under en följd av år har väckts motioner med förslag om utredningar
eller andra åtgärder i frågor om reserabatter för folkpensionärer, förtidspensionärer
och jämställda grupper. Dessa återkommande meningsyttringar
och den bakomliggande opinion de givit uttryck för torde ha varit en pådrivande
kraft t. ex. vid införandet fr. o. m. 1962 av 67-kortet. Det har visat
sig att denna rabattering icke endast varit väl förenlig med den för de statliga
trafikföretagen gällande lönsamhetsprincipen utan att den även lämnat
god vinst.
I samband med pågående översyn inom SJ av taxesystemet avses även
olika rabattformer komma att övervägas. Det kan därvid visa sig att utvidgade
rabattförmåner skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktiga för SJ.
Sådana faktorer som medverkat till att 67-kortet kommit till omfattande
användning — t. ex. att pensionärer ofta disponerar sin tid fritt samt att
de i många fall kan leva under relativt knappa förhållanden och genom
en ekonomisk förmån få impuls till resor — gäller bl. a. också för många
förtidspensionärer. Även med utgångspunkt från ett strikt lönsamhetsresonemang
finns det därför anledning att söka vinna ökad trafikantvolym
genom en mer vidsträckt rabattering. En reform som innebär att rabattförmånerna
för pensionärer utvidgas bedömer vi som synnerligen önskvärd
även om det skulle visa sig att den inte är företagsekonomiskt motiverad.
Då det emellertid inte är SJ :s sak att ge socialt betingade rabattförmåner
får i sådant fall särskild ersättning till SJ anvisas över statsbudgeten. För
den händelse den inom SJ pågående översynen av taxesystemet inte kommer
att medföra utökade rabattförmåner i enlighet med vad vi bedömer
som önskvärt återkommer vi med förslag härom.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.