Sök i Ratio Lex

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

1967-03-30 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1967:13, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av motioner om reserabatter för folkpensionärer,

förtidspensionärer, studerande och värnpliktiga,

om reserabatter å busslinjer som ersatt nedlagda

järnvägslinjer samt om fria resor för värnpliktiga till

hemorten.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats följande motioner:

1) de likalydande motionerna 1:464 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och

ll: 588 av herr Magnusson i Tumhult m. fl., vari hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om införande

av rabatter å busslinjer för studerande och värnpliktiga;

2) de likalydande motionerna I: 122 av herr Karl-Erik Eriksson och herr

Wirtén samt II: 156 av herr Andersson i Örebro m. fl., vari hemställes, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till känna önskvärdheten av

att de rabatter som värnpliktig personal nu åtnjuter på statens järnvägars

järnvägslinjer skall utsträckas att gälla även vid färd med statens järnvägars

busslinjer;

3) motion II: 469 av herrar Ngström och Trana, vari hemställes, under

hänvisning till att studerande ungdom och folkpensionärer förlorar förmånen

av nedsatta resekostnader i de fall där persontrafik på järnvägar har

ersatts med busslinjer, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer,

att det å de nedlagda järnvägslinjerna tidigare gällande rabattsystemet för

ifrågavarande grupper överföres att gälla vid resa med de insatta busslinjerna;
4)

de likalydande motionerna I: 123 av herr Svanström m.fl. och II: 157

av herrar Johansson i Växjö och Elmstedt, vari föreslås, att riksdagen måtte

besluta medge att med tillämpning från den 1 juli 1967 all värnpliktig personal

genom generellt gällande frikort skall erhålla fria resor mellan förläggningsorten

och hemorten under den tid militär tjänstgöring pågår i enlighet

med vad i motionerna anförts;

5) de likalydande motionerna 1:374 av lierr Hubinette och fru Hultell

samt II: 472 av fröken Wetterström m. fl., vari hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t måtte anmoda

SJ att utreda dels möjligheten att låta SJ :s 67-kortsförmåner omfatta förtidspensionärer

som ej uppnått 67-årsåldern, dels möjligheten att låta

67-kortets förmåner gälla även vid resa med SJ:s bussar;

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

6) motion II: 834 av herr Gustafsson i Borås, vari hemställes, att även

förtidspensionärer utan hinder av att de ännu icke uppnått 67 års ålder

kommer i åtnjutande av samma rabatt på statens kommunikationsnät som

folkpensionärerna nu åtnjuter;

7) de likalydande motionerna I: 36 av herrar Sandin och Erik Filip Petersson

samt II: 49 av herrar Jonsson och Gustavsson i Alvesta, vari föreslås,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära skyndsam prövning

av folkpensionärsrabatterna på av staten ägda trafikmedel så att rabatterna

utvidgas fr. o. in. den 1 juli 1967 i enlighet med i motionerna framförda

riktlinjer; samt

8) motion II: 320 av herr Öhvall, vari hemställes, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära skyndsam prövning av folkpensionärsrabatterna

på statens järnvägar så att rabatterna utvidgas alt gälla även vid resa

i 1 :a klass.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

I motionerna I: 464 och II: 588 framhålles, att den alltmer intensifierade

nedläggningen av icke lönsamma järnvägar leder till att allt fler resenärer

hänvisas till SJ:s busslinjer.

Studerande vid offentliga läroanstalter och värnpliktiga erhåller stor rabatt

vid resor å statens järnvägar-. I den mån de är hänvisade till busslinjer

har de emellertid icke någon möjlighet till speciella rabatter. Resorna fördyras

avsevärt om de sker med buss i stället för med järnväg. Det vore önskvärt

att likartade bestämmelser kunde råda oavsett färdsätt.

Även i motionerna I: 122 och II: 156 framhålles, att statens järnvägar har

nedlagt många av sina järnvägslinjer och ersatt dessa med busslinjer. Det

har därför blivit svårare för värnpliktiga och civilför svarsperson al att utnyttja

sin rabatt, då denna icke gäller på SJ:s busslinjer. Motionärerna erinrar

om att riksdagens revisorer i berättelse till 1965 års riksdag ifrågasatt

om tillräckliga skäl förelåg att behålla nu gällande bestämmelser om begränsning

av de värnpliktigas rätt till fria resor och föreslagit att hithörande

frågor skulle allsidigt utredas. I sitt utlåtande nr 20/1965 förutsatte allmänna

beredningsutskottet, att riksdagen framdeles skulle få taga ställning

till dessa problem.

Vid samma frågas behandling vid 1966 års riksdag hänvisade utskottet

i sitt utlåtande nr 6 till att Kungl. Maj :t uppdragit åt 1965 års försvarsutredning

att till särskild prövning upptaga frågan om de värnpliktigas ekonomiska

och sociala förmåner, varvid även frågan om rabatter till värnpliktiga

för bussresor in. m. skulle tagas i beaktande.

I den debatt som förts angående de värnpliktigas reseförmåner har det

förutskickats att riksdagen inom kort kommer att få taga ställning till förslag

härom. Det har emellertid nyligen meddelats att frågan om de värnpliktigas

fria resor får anstå. Frågan om värnpliktigas reserabatter bör därför

tagas upp till förnyad prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

I motionen II: 469 framhålles likaså — i fråga om studerande ungdom

och folkpensionärer att förmånen av nedsatta resekostnader på tåg inte

gäller vid färd med de bussar som ersätter personbefordran med tåg. De

ekonomiska konsekvenserna härav kan inte anses rimliga.

I motionerna I: 123 och II: 157 anföres, att utfärdande av fribiljetter och

rekvisition av färdbiljetter till nedsatt pris för värnpliktig personal medför

tidsåtgång och kostnader både för de militära myndigheterna och för trafikorganen.

Av ekonomiska skäl använder sig många värnpliktiga av liftning vid färd

till hemorten under permissionerna. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är detta

mycket otillfredsställande.

Ett generellt trikort, gällande erforderliga trafikförbindelser mellan förläggningsorten

och hemorten skulle praktiskt och bekvämt lösa frågan om

de värnpliktigas resor.

Kostnadsreglering mellan försvaret och vederbörande trafikorgan kunde

ske centralt.

Frågor om pensionärsrabatter i olika former behandlas i de likalydande

motionerna I: 374 och II: 472, motionen II: 834, de likalydande motionerna

I: 36 och II: 49 samt motionen II: 320. Som ovan framgått berör även motionen

11:469 bl. a. sådan fråga.

I det förstnämnda motionsparet anföres att det s. k. 67-kortets förmåner

även borde gälla för förtidspensionärer som ej uppnått 67-årsåldern. Dessa,

i regel handikappade människor, torde leva under samma ekonomiska betingelser

som ålderspensionärerna och bör i detta avseende bedömas som

sådana.

Motionärerna anför vidare, att det också torde vara synnerligen befogat

att låta utsträcka 67-kortets förmåner till att gälla även vid resa med SJ:s

bussar. Man kan förvänta sig att särskilt de pensionärer som måste fara

långa sträckor med SJ:s bussar i samband med tågresor skulle resa oftare

än nu är fallet.

Många järnvägslinjer läggs ner och ersätts av SJ:s busslinjer. Orsaken

brukar i regel vara för låg resandefrekvens. Om pensionärerna ej får resa

till nedsatt pris på SJ:s busslinjer, finns det risk för att antalet resande

ytterligare reduceras och kanske i sådan omfattning att det ekonomiska resultatet

för linjen i fråga försämras än mer.

I motionen II: 834 framhålles att pensionärer, som genom oförvållad sjukdom

för sin försörjnings skull måste förtidspensioneras men ännu icke

uppnått 67 år och icke kan komma i åtnjutande av 67-korten, därigenom

ofta hindras av ekonomiska skäl att företaga resor vilka i många fall skulle

vara av behovet påkallade särskilt i rekreationssyfte.

I motionerna 1: 36 och II: 49 erinras om i riksdagen tidigare framförda

reformkrav avseende längre giltighetstid för 67-kortet, rabatt också för

1* — Bibang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 13

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

förtidspensionärer, pensionärer med liustrutillägg, blinda och handikappade

samt rabatter även på SJ:s och postverkets busslinjer.

Motionärerna anför att den pågående nedläggningen av persontrafiken

på SJ:s järnvägslinjer förstärker motiveringen för bussrabatterna. Sedan

67-kortet infördes 1962 har järnvägslinjer nedlagts varje år, och nedläggningstakten

synes öka. Därmed minskas för varje år användningsmöjligheten,

för denna rabattform. Pensionärerna hänvisas till SJ:s busslinjer

och får därmed betydligt ökade reseutgifter. Därtill kommer pensionärer

i trakter som inte haft några järnvägar.

: Under erinran om dessa frågors tidigare behandling uttalar motionärerna,

att det synes nödvändigt att riksdagen i år gör ett direkt uttalande i frågan,

som äntligen bör bringas till sin lösning. Denna lösning bör givetvis även

omfatta Vpostverkets busslinjer.

I motionen II: 320 anföres, att nu gällande bestämmelser inte medger

pe.psionär.srabatt vid lösen av förstaklassbiljett. Om två makar skall besöka

anhöriga och som nu är fallet måste resa 2:a klass för att erhålla rabatt,

kpn de inte få samma sovkupé. Eftersom många folkpensionärer inte kan

reda sig. utan hjälp med t. ex. påklädning uppstår olägenheter som kunde

undanröjas om man finge välja resklass.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 588, II: 156, II: 469, I: 123, II: 472, II: 834, II: 49 och II: 320.

Mkoitet har inhämtat*yttrande från järnvägsstyrelsen, poststyrelsen och

överbefälhavaren.

"järnvägsstyrelsen anför bl. a.:

»Inom statens järnvägar pågår sedan våren 1966 en ingående översyn av

SJ ;s. taxesystem för järnvägsresor och bussresor. Den väntas bli färdig

under hösten 1967. Som en viktig del av detta arbete ingår omprövning av

rabatt former, således även de rabatter som beröres i ovannämnda motioner.

Vidare prövas möjligheterna att skapa bättre tekniska och prismässiga

lösningar för kombinerade resor järnväg—buss.

Översynen omfattar alla rabattformer som statens järnvägar har befogenhet,

att medge, d. v. s. sådana som kan anses vara förenliga med statens

järnvägars ekonomiska intresse (enligt bestämmelse i Kungl. brev den

9.12.1966). Rabatterna och deras verkningar måste alltså ge lönsamt resultat

för statens järnvägar.

Statens järnvägar anser, att någon ändring i för närvarande gällande

taxa ej bör vidtagas, förrän översynen slutförts. Skulle förändringar göras,

t. ex. avseende rabatters giltighet på buss, måste dessa förändringar med

tanke på den resande allmänheten, SJ:s försäljnings- och konduktörspersonal

och bussförare utformas någorlunda enhetligt. Det går nämligen inte

att på bussarna, som är enbemannade och där chauffören har flera arbetsuppgifter,

ha alltför skiftande bestämmelser för olika grupper av resenärer.

Om förslaget att utvidga 67-kortet till att gälla även för förtidspensionären

— en fråga som vid flera tidigare tillfällen framförts i riksdagen - vill statens järnvägar framhålla att gränsdragningen vid 67 år för pensio
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967 5

närsresor är en gränsdragning med kommersiella och praktiska motiv. Den

bygger enbart på förhållandevis lätt konstaterbar ålder och heror således

inte på inkomst och levnadsstandard. Social värdering i fråga om förtidspensionärerna

skulle ge andra grupper med särskilt låg inkomst möjlighet

att med viss rätt ställa krav på motsvarande behandling. Rabatten skulle

då delvis tå karaktär av social åtgärd grundad på individuell inkomstprövning

och ge betydande gränsdragnings- och kontrollproblem. Det kommersiella

värdet för statens järnvägar av 67-rabatten är redan nu genom rabattens

storlek begränsat. En utvidgning av rabatten att omfatta nya grupper

måste innebära risker för försämrad lönsamhet.»

I fråga om de likalydande motionerna I: 123 och II: 157 om fria resor

för värnpliktiga till hemorten åberopar styrelsen de synpunkter den.framfört

i skrivelse den 26 januari 1965 med utlåtande över uttalande av riksdagens

revisorer rörande de värnpliktigas fria resor. Häri redogör styrelsen i

korthet för rabatteringsförfarandet in. in. och anför vidare bl. a.:

»Om rätten till fria resor utvidgas till att omfatta även resor upp till

20 km, måste SJ räkna med eu väsentlig ansvällning av de kortväga resorna.

Dessa kommer till stor del att företas under toppbelastningstid, vilket medlör

betydande merkostnader. Kommersiella motiv finnes därför inte för

rabattering av priset för dessa resor.

De värnpliktiga använder t. n. privatbil för sina resor i viss utsträckning.

Om fria resor i obegränsad utsträckning skulle medgivas kan även i fråga

om de mera långväga resorna väntas dels en viss övergång från privatbil

till tåg/buss, dels en ökning av sådana resor, som redan nu sker med tåg/buss.

Eftersom de värnpliktigas tjänstgöringstider alltmer ansluts till vad söm

gäller i den civila sektorn beträffande fria lördagar och annan ledighet,

kommer denna ansvällning av trafiken att sammanfalla tidsmässigt med

de redan nu många gånger svårbemästrade trafiktopparna vid veckoskiftena

fr. o. m. fredagskvällarna. Med hänsyn härtill är det ej möjligt att

slopa alla formaliteter i samband med resorna.

För närvarande gäller att de värnpliktigas järnvägsresor skall förutanmälas

till SJ så att tågförstärkningar in. in. skall kunna vidtagas.

Om de värnpliktigas rätt till fria resor befinnes böra utvidgas, är det fortfarande

nödvändigt, att det upprätthålles en tillförlitlig form av förutanmälan

till olika berörda tåg och bussar, och att tillströmningen i anslutning

därtill kan regleras till vissa tåg och bussar. De fria resorna för de värnpliktiga

bör inte medföra risker för försämrad resestandard vare sig för

de värnpliktiga eller för övriga resenärer.

Förslaget, att enbart identitetskort skall berättiga uniformsförsedda värnpliktiga

att i obegränsad utsträckning kostnadsfritt anlita SJ, kan sålunda

ej anses genomförbart utan att vara kombinerat med ett system av förutanmälningar

och reglering av resandetillströmningen.

Styrelsen vill i detta sammanhang nämna att överläggningar sedan eu

tid pågår mellan Försvarets Civilförvaltning, Försvarsstaben och SJ centralförvaltning

om förenkling inom den nu gällande värnpliktsavlöningskungörelsens

ram av det administrativa arbetet med utfärdande av biljetter

för militära ledighetsresor. Det är styrelsens förhoppning, att dessa överläggningar

skall resultera i betydande förenklingar.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

l sitt nu avgivna yttrande anför styrelsen härutöver, att det från expeditionell

och avräkningssynpunkt icke finns svårigheter för SJ att införa frilcort

för värnpliktiga. För att undvika försämrad resestandard för de värnpliktiga

och övriga resenärer förutsätter statens järnvägar att resor vid

vcckoskiften kommer att förutanmälas som för närvarande.

Poststyrelsen, som yttrat sig över de likalydande motionerna 1: 36 och

IT: 49 samt 1:374 och 11:472, hänvisar till yttrande avgivet till allmänna

beredningsutskottet den 1 mars 1965 över motionerna 1965 II: 17 och II: 22.

Styrelsen har häri hl. a. uttalat följande:

»De inom postdiligenstrafiken medgivna rabatterna är helt kommersiellt

betingade. Avsikten är att rabatterbjudandena skall ge vederbörande kategorier

av resenärer impulser att företa resor utöver sådana, som har karaktär

av nödvändighetsresor, samt att resorna skall förläggas till de tider på

året, då fordonskapaciteten inte är fullt utnyttjad. Någon rabattering av

andra skäl än kommersiella är inte befogad under de pressade driftekonoiniska

förhållanden, som nu råder på busstrafikens område. Om vissa trafikantgrupper

av sociala eller andra skäl anses böra beredas möjlighet att

företa bussresor till nedsatt pris, kan det inte anses rimligt att busstrafikföretagen

för den skull skall påtaga sig taxenedsättningar utan att gottgöras

för intäktsbortfallet i annan ordning.

Under den tid på året, då läsning pågår i skolorna, utföres skolskjutsar

i viss utsträckning i ordinarie linjeturer. Antalet skolbarn, som befordras

endast viss delsträcka, kan därvid vara så stort, att i turen måste insättas

eu buss med större passagerarutrymme än som i övrigt skulle erfordras.

Därigenom kan viss marginalkapacitet i fråga om passagerarbefordran uppkomma

under dessa tidsperioder på de sträckor, där antalet skolbarn är

mindre. Sommartid kan i regel vagnstorleken bättre anpassas efter trafikunderlaget

och resandeantalet, som — bortsett från skolbarnen — då kraftigt

ökar i det inte ringa antal postdiligensturer, som utföres på sträckor,

där turisttrafik förekommer. Regelbunden marginalkapacitet kan därför för

diligensrörelsen som helhet inte sägas förekomma under sommaren och

i synnerhet ej under högsommarens allmänna semesterperioder. Poststyrelsen

anser sig av denna anledning inte kunna överväga att utsträcka follcpensionärsrabatten

att tillämpas även under den del av sommaren, som nu

är undantagen (16.6—14.8).

Med hänsyn till att biljettförsäljningen i postdiligenstrafiken huvudsakligen

sker genom förarnas försorg, är det angeläget att biljett- och taxebestämmelserna

förenklas så mycket som möjligt. Poststyrelsen har därför

eftersträvat att tillämpningsbestämmelserna för medgivna kategorirabatter

skall nära överensstämma, dels sinsemellan, dels i möjlig mån

med motsvarande bestämmelser för rabatterade järnvägsresor. Postverket

samarbetar därjämte i berörda hänseenden med de privata busstrafikutövarnas

länsorganisationer inom diligenstrafikområdet. Det förhållandet att

såväl studerande- som folkpensionärsrabatterna numera tillämpas under

exakt samma tidsperioder får ur denna synpunkt anses värdefullt.»

Sammanfattningsvis har styrelsen i detta yttrande anfört, att enbart kommersiella

synpunkter hör läggas till grund för bedömning av rabatters be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967 7

rättigande i busstrafik. Mot den bakgrunden finns för postdiligenstrafikens

vidkommande för närvarande inte skäl för utvidgning av de kategorirabatter,

som redan införts, och ej heller för införande av nya rabattformer.

Överbefälhavaren, som yttrat sig över de sinsemellan likalydandc motionerna

I: 122 och II: 156, I: 123 och II: 157 samt I: 464 och II: 588, tillstyrker

i princip förbättringar av de värnpliktigas reseförhållanden. Med hänsyn

till att frågan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner

behandlas av 1965 års försvarsutredning och till det förhållandet att kostnaderna

för förbättringar av detta slag måste ses i samband med andra kostnader

anser sig överbefälhavaren emellertid förhindrad att f. n. taga ställning

till de i motionerna upptagna förslagen.

Utskottet

Utskottet vill först beröra de i motionerna nr 1:464 och 11:588, I: 122

och II: 156 samt I: 123 och II: 157 framställda yrkandena rörande reserabatter

och fria resor för värnpliktiga. Vid behandling av motion nr II: 309

1966 angående statens järnvägars rabattresor för värnpliktiga hänvisade

utskottet i sitt utlåtande nr 6/1966 till att 1965 års försvarsutredning fått

i uppdrag att pröva frågan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala

förmåner och att även en genom försvarets civilförvaltning gjord undersökning

angående rabatter till värnpliktiga för bussresor in. in. överlämnats

till utredningen för att beaktas vid uppdragets fullgörande. Statsutskottet,

som behandlat motioner (nr 1:52 och 11:88/1966) om vissa fria

resor för värnpliktiga, hänvisade också i sitt utlåtande nr 4/1966 till försvarsutredningens

uppdrag. I enlighet med utskottens förslag avslog riksdagen

ifrågavarande motioner.

Då hithörande frågor fortfarande ligger under utredning finner beredningsutskottet,

att de likalydande motionerna 1:464 och 11:588 -— i vad

avser rabatter för värnpliktiga — I: 122 och II: 156 samt I: 123 och II: 157

icke nu torde böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast åren 1964 (utskottets utlåtande

nr 9), 1965 (utlåtandena nr 19 och 20) och 1966 (utlåtandena nr 4

och 5) haft att behandla frågor om SJ:s reserabatter för folkpensionärer

in. fl.

Grundläggande för utskottets bedömning av hithörande frågor — liksom

för riksdagens ställningstaganden — har varit de riktlinjer för trafikpolitiken,

som höstriksdagen år 1963 antagit i enlighet med förslag i proposition

1963:191 och som innebär att SJ skall drivas helt enligt affärsekonomiska

principer. SJ har alltså att själv i enlighet med av riksdagen fastställda

driftsekonomiska principer avgöra sådana frågor som hur och när

rabatter bör lämnas. Där det i särskilda fall anses lämpligt att driva icke

lönsam trafik skall kostnaderna ersättas av statsmedel (»kollektivbiljett»).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

Motsvarande trafikpolitiska riktlinjer tillämpas också i fråga om postverkets

diligenstrafik.

Som framgår av järnvägsstyrelsens yttrande pågår en omfattande översyn

av SJ:s taxesystem för järnvägsresor och bussresor, och soin eu viktig

del av detta arbete ingår omprövning av alla rabattformer, som statens

järnvägar har befogenhet att medge. Härvid torde frågor om rabattförmånernas

utformning, om vilka trafikantkategorier, som bör få del av dessa

förmåner, samt villkoren i övrigt komma att behandlas.

Spörsmålet om att utsträcka rabatteringen även till SJ:s bussar, som

upptagits för olika kategorier av trafikanter i motionerna I: 464 och II: 588,

II: 469, I: 374 och II; 472 samt i I: 36 och II: 49, har i samtliga motioner

i särskild grad ansetts angeläget att lösa, då en järnväg nedlagts och ersatts

med en busslinje. Utskottet anser sig kunna förutsätta, att särskild uppmärksamhet

kommer att ägnas dessa problem.

Beträffande det i motionerna I: 36 och II: 49 upptagna kravet på att rabatter

borde lämnas på postverkets busslinjer efter samma normer som

vid SJ bör uppmärksammas, att postverkets och SJ:s taxe- och rabattsystem

utarbetas i samråd mellan verken och att de allmänna riktlinjerna

för taxepolitiken är tillämpliga även för postverkets del.

I motionerna nr I: 374 och II: 472, II: 834, I: 36 och II: 49 har ånyo väckts

förslag att låta 67-kortet gälla även för förtidspensionärer, hustrutilläggstagare,

blinda och andra handikappade, och vidare i motionerna 1: 36 och

11:49 förslag om en utsträckt giltighetstid för 67-kortet. Slutligen har i

motion II: 320 föreslagits att folkpensionsrabatten även borde gälla för

resa i l:a klass. Riksdagen har tidigare beslutat lämna dessa och liknande

motionsyrkanden utan någon åtgärd. Med hänsyn till de av riksdagen antagna

principerna för driften av statens järnvägar och till pågående taxeöversyn

finner utskottet, att motionerna II: 834 och II: 320 liksom även i nu

behandlade delar motionerna 1:374 och 11:472 samt 1:36 och 11:49 icke

torde böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet får därför hemställa,

att följande motioner, nämligen

a) 1:464 och II: 588;

b) I: 122 och II: 156;

c) 11:469;

d) I: 123 och II: 157;

e) 1:374 och 11:472;

f) 11:834;

g) 1:36 och 11:49; samt

h) 11:320,

i den mån de icke kan anses besvarade med vad ovan

anförts, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1967

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 13 år 1967

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

9

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Hellebladh, Wallmark, Eric

Gustaf Peterson, Oscar Carlsson*, Axel Kristiansson, fru Hultell, fru Elvy

Olsson, herr Helge Karlsson, fru Hamrin-Thorell, herr Torsten Hansson och

fru Landberg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Hamrin i Kalmar*, Svensson i Kungälv, Lundmark, Nordgren, Andersson

i Örebro, Johansson i Växjö, Nilsson i Agnäs, Hansson i Piteå, Hugosson

och Josefson i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Wallmark, Eric Gustaf Peterson, Axel Kristiansson, fru Hultell,

fru Elvy Olsson, fru Hamrin-Thorell, herrar Hamrin i Kalmar, Nordgren,

Andersson i Örebro, Johansson i Växjö, Nilsson i Agnäs och Josefson i Arrie.

Under en följd av år har väckts motioner med förslag om utredningar

eller andra åtgärder i frågor om reserabatter för folkpensionärer, förtidspensionärer

och jämställda grupper. Dessa återkommande meningsyttringar

och den bakomliggande opinion de givit uttryck för torde ha varit en pådrivande

kraft t. ex. vid införandet fr. o. m. 1962 av 67-kortet. Det har visat

sig att denna rabattering icke endast varit väl förenlig med den för de statliga

trafikföretagen gällande lönsamhetsprincipen utan att den även lämnat

god vinst.

I samband med pågående översyn inom SJ av taxesystemet avses även

olika rabattformer komma att övervägas. Det kan därvid visa sig att utvidgade

rabattförmåner skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktiga för SJ.

Sådana faktorer som medverkat till att 67-kortet kommit till omfattande

användning — t. ex. att pensionärer ofta disponerar sin tid fritt samt att

de i många fall kan leva under relativt knappa förhållanden och genom

en ekonomisk förmån få impuls till resor — gäller bl. a. också för många

förtidspensionärer. Även med utgångspunkt från ett strikt lönsamhetsresonemang

finns det därför anledning att söka vinna ökad trafikantvolym

genom en mer vidsträckt rabattering. En reform som innebär att rabattförmånerna

för pensionärer utvidgas bedömer vi som synnerligen önskvärd

även om det skulle visa sig att den inte är företagsekonomiskt motiverad.

Då det emellertid inte är SJ :s sak att ge socialt betingade rabattförmåner

får i sådant fall särskild ersättning till SJ anvisas över statsbudgeten. För

den händelse den inom SJ pågående översynen av taxesystemet inte kommer

att medföra utökade rabattförmåner i enlighet med vad vi bedömer

som önskvärt återkommer vi med förslag härom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.