Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1967
1967-04-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1967:32, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1967
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1967
1
Nr 32
Utlåtande i anledning ao väckta motioner om en upplysningskampanj
angående straffades problem vid sökande av
arbete.
I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande motionerna
I: 241 av herr Dahlén in. fl. och II: 319 av herr Ohlin m. fl. liemställes —
under hänvisning till motiveringen i de likalydande motionerna I: 203 och
II: 263 — att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära igångsättande
av en upplysningskampanj riktad till statliga, kommunala och privata
arbetsgivare om straffades problem vid sökande av arbete.
I motionerna I: 203 och II: 263 om upprustning av kriminalvården har
i ett avsnitt rörande frivård uttalats, att de största problemen för vården av
frigivna gäller tillgång till bostad och arbete. Motionärerna anför, att många
arbetsgivare drar sig för att anställa straffade. Detta försvårar allvarligt
den frigivnes rehabiliteringsmöjligheter. Statliga, kommunala och privata
arbetsgivare måste därför upplysas om nödvändigheten av att straffade
inte diskrimineras på arbetsmarknaden, om anstalts- och frivårdens syften
in. m. Motionärerna föreslår att de kriminalvårdande myndigheterna anmodas
att ordna en upplysningskampanj om dessa frågor för arbetsgivare.
På längre sikt bör man enligt motionärernas mening också överväga att
anordna en till allmänheten riktad upplysningskampanj om kriminalvårdens
förutsättningar och uppgifter. Denna skulle dels kunna fylla er. brottsförebyggande
uppgift, dels undanröja tendenser till misstänksamhet och
social diskriminering mot straffade. Om vårdtanken någonsin helt skall
kunna slå igenom på kriminalvårdens område krävs att allmänheten står
bakom denna målsättning.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna I: 241 och II: 319 från
kriminalvårdsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.
Kriminalvårdsstyrelsen erinrar om Kungl. Maj :ts cirkulär den 15 september
1960 (nr 553) angående anställningsvillkor in. m. för partiellt arbetsföra
inom statlig och statsunderstödd verksamhet.
I nämnda cirkulär har Kungl. Maj :t fäst myndigheternas uppmärksamhet
på vissa allmänna riktlinjer, som skall följas beträffande anställande av
personer, vilka på grund av fysiskt eller psykiskt arbetshinder eller social
belastning har eller väntas kunna få särskilda svårigheter att erhålla eller behålla
ett förvärvsarbete.
Kungl. Maj:t har sedermera i cirkulär den 28.6.1963 (nr 430) angående
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr 32
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1967
anställning av straffade personer m. fl. inom statlig och statsunderstödd
verksamhet hänvisat till innehållet i cirkuläret av den 15.9.1960 samt understrukit
angelägenheten av att myndigheterna visar beredvillighet att medverka
i arbetet på att till samhällslivet återföra personer, vilka på grund
av brott avtjänat straff eller varit föremål för annan åtgärd från samhällets
sida. Myndigheterna anmodas, då anställning söks av sådan person, liksom
eljest fördomsfritt och sakligt pröva dennes meriter och lämplighet för
anställningen. Den omständigheten att sökanden begått brottslig gärning
bör sålunda i och för sig icke utestänga honom från anställning med mindre
brottet med hänsyn till de arbetsuppgifter, varom är fråga, prövas utgöra
hinder härför.
Styrelsen anser det vara påkallat att dessa anvisningar ånyo bringas i
åtanke och förklarar sig gärna se att styrelsen erhåller uppdrag att på
lämpligt sätt bevaka att de efterlevs.
Vad angår den kommunala och enskilda arbetsmarknaden är det behövligt
att fortlöpande informera olika slags arbetsgivare om de straffades
problem. Från kriminalvårdens sida pågår ständigt en sådan informationsverksamhet.
Tjänstemännen inom både anstalts- och frivård liksom övervakarna
lägger ner stor möda på att söka hjälpa sina klienter till anställningar
hos lämpliga och förstående arbetsgivare. Härvid har kriminalvården
utvecklat ett nära samarbete med arbetsmarknadsverket som genom
en omfattande kontaktmannaorganisation lämnar ovärderligt stöd.
Styrelsen uttalar, att kriminalvårdens organisation ännu är för svag för
att kunna effektivt lösa arbetsanskaffningen för klientelet och därmed sammanhängande
informationsproblem, och erinrar om framförda petitaäskanden
bland annat om en ytterligare upprustning av skyddskonsulentorganisationen
och om en utbyggnad av kontakterna mellan anstalterna och samhällslivet,
inte minst arbetslivet, genom särskilda konsulenter för de intagnas
fritids-, kontakt- och utbildningsverksamhet.
Styrelsen är enig med motionärerna om att det behövs en bättre information
till arbetsgivare om straffades problem vid sökande av arbete. Styrelsen
avstyrker dock en upplysningskampanj av den art motionärerna synes
avse. Enligt styrelsens uppfattning nås syftet bäst genom en förstärkning
av styrelsens mformatoriska resurser.
Arbetsmarknadsstyrelsen, som till sitt yttrande fogat bl. a. cirkulärmeddelande
angående samarbete med kriminalvården genom särskilda kontaktmän
och räjongkontaktmännens för kriminalvården årsredogörelse för
år 1965, anför följande:
»Praktiska åtgärder i motionernas syfte utföres i det dagliga arbetet vid
varje arbetsförmedling i samband med arbetsanskaffningen för straffade.
Det är härvid fråga om ett i hög grad individualiserat arbete med hänsynstagande
till de särskilda förhållandena i varje enskilt fall. Inom de statliga
arbetsvårdsexpeditionerna har vidare vidtagits särskilda åtgärder att effektivisera
ifrågavarande arbetsanskaffning genom speciella kontaktmän. Riktlinjer
för kontaktmännens arbete framgår av arbetsmarknadsstyrelsens
cirkulärmeddelande V 6/64.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1967
3
Vid ackvisitionsarbetet inom den statliga sektorn kan arbetsförmedlaren
åberopa Kungl. Maj :ts cirkulär nr 430 den 18 juli 1963 angående anställning
av straffade personer m. fl. inom statlig och statsunderstödd verksamhet.
Detta cirkulär synes vara i behov av omarbetning sedan numera den
i cirkuläret åberopade statens nämnd för partiellt arbetsföra sammanslagits
med statens personalvårdsnämnd. En åtgärd i motionernas syfte skulle vara
om Arbetsgivareföreningen till sina delägare kunde utgiva ett cirkulär av
motsvarande innehåll. Det är angeläget att cirkulär av ifrågavarande slag
får spridning bland personalanställare på alla nivåer.»
Utskottet
För rehabiliteringen av straffade personer är det av största vikt att deras
återinträde på arbetsmarknaden underlättas.
1956 års eftervårdsutredning framhöll i ett år 1961 avgivet slutbetänkande
om arbetsanskaffning åt kriminalvårdens klientel att man, i den mån det
var möjligt att förbättra de straffades utsikter att vinna anställning inom
den statliga förvaltningen, även kunde räkna med att den allmänna inställningen
till dem inom andra delar av arbetslivet i viss mån skulle förändras
i positiv riktning.
En liknande uppfattning har kommit till uttryck i cirkulär den 15 september
1960 (nr 553) angående anställningsvillkor in. m. för partiellt arbetsföra
inom statlig och statsunderstödd verksamhet, vari Kungl. Maj :t
har angivit vissa allmänna riktlinjer för anställande av partiellt arbetsföra,
avseende bl. a. personer som på grund av social belastning har eller väntas
kunna få särskilda svårigheter att erhålla eller behålla ett förvärvsarbete.
I cirkuläret har betonats, att en förutsättning för genomförande av en allmän
sysselsättnings- och socialpolitik, som syftar till att tillvarata dessa
gruppers produktiva förmåga, är att staten tar ledningen i detta avseende.
Cirkuläret anger, att myndigheterna ej bör ha en restriktiv inställning till de
partiellt arbetsföra som arbetskraft.
I anslutning till innehållet i nämnda cirkulär har Kungl. Maj :t genom
cirkulär den 28 juni 1963 (nr 430) angående anställning av straffade
personer in. fl. inom statlig och statsunderstödd verksamhet understrukit
angelägenheten av att myndigheterna visar beredvillighet att medverka i
arbetet på att till samhällslivet återföra personer, vilka på grund av brott
avtjänat straff eller varit föremål för annan åtgärd från samhällets sida.
Myndigheterna anmodas, då anställning söks av sådan person, liksom eljest
fördomsfritt och sakligt pröva dennes meriter och lämplighet för anställningen.
Den omständigheten att sökanden begått brottslig handling bör
sålunda i och för sig icke utestänga honom från anställning, om icke brottet
med hänsyn till arbetsuppgifterna prövas utgöra hinder.
Handläggningen av frågor som sammanhänger med partiellt arbetsföras
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 32 år 1967
utnyttjande i statens tjänst ankommer numera på statens personalvårdsnämnd.
Samhället gör vidare genom de arbetsförmedlande och kriminalvårdande
organen särskilda insatser för att underlätta arbetsanskaffning åt straffade
personer även inom den enskilda och den kommunala sektorn.
För att förstärka arbetsförmedlingens medverkan vid arbetsanskaffning
åt kriminalvårdens klienter har arbetsmarknadsstyrelsen utsett särskilda
räjong-, läns- och lokala kontaktmän, vilka har till uppgift bl. a. att bistå
vid planeringen av de intagnas sysselsättning i arbetsdriften samt i frågor
om arbetsträning och yrkesutbildning och vid arbetsanskaffning åt frivårdsklientelet,
frigivna och intagna.
Utskottet vill framhålla att strävanden att bryta negativa attityder inom
arbetsmarknaden gentemot straffade arbetssökande måste bedrivas kontinuerligt.
Enligt utskottets mening kan bestående resultat bäst vinnas genom
att arbetsmarknadsmyndigheterna och kriminalvården tillförsäkras
resurser för erforderliga arbetsvårdsåtgärder och för fortlöpande direkta
kontakter på bred front med arbetsgivare för att underlätta dessa arbetssökandes
placering på arbetsmarknaden. Utskottet förutsätter att man inom
de statliga och statsunderstödda verksamhetsområdena konsekvent skall
föregå med gott exempel i sin anställningspolitik. Det synes angeläget att
myndigheterna ytterligare uppmärksammas på innehållet i 1960 och 1963
års cirkulär, lämpligen i samband med att dessa publiceras på nytt efter den
omarbetning som numera kan finnas påkallad.
Utskottet anser således att den statliga aktiviteten i första hand bör inriktas
på förstärkning av åtgärder av ovan angivna slag. Utskottet vill även
framhålla önskvärdheten av att arbetsmarknadsparterna i övrigt verkar i
samma syfte, t. ex. genom att utfärda rekommendationer i frågan.
Utskottet finner sig icke kunna förorda förslaget om en särskild upplysningskampanj
men anser sig under åberopande av vad ovan anförts böra
hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 241 och II: 319
i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 25 april 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hellebladh, Erik Gustaf Peterson, Axel
Kristiansson, fru Hultell, herrar Helge Karlsson, Wååg, fru Diesen, fru Hamrin-Thorell
och fru Landberg;
från a n d ra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Dickson, Rimås, Wikner, Larsson i
Borrby, Nordgren, fru Ekroth, herrar Hansson i Piteå och Josefson i Arrie.
ESSELTE AB. STHLM 67
714782
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.