Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om anläggande av pipe-lines.

1967-05-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1967:40, Utlåtande i anledning av motioner om anläggande av pipe-lines.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av motioner om anläggande av pipe-lines.

I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande motionerna

1: 368 av herr Eric Carlsson och herr Fälldin samt II: 462 av herr Eliasson

i Sundborn m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om en förutsättningslös utredning angående anläggande av

pipe-lines i Sverige i enlighet med vad i motionerna anförts.

Motionerna

t motionerna anföres, att den svenska energiförbrukningen har ökat

avsevärt under de senaste åren. Oljan har kommit att få allt större betydelse

för vårt land. Enligt koncentrationsutredningens betänkande Oljebranschen

(SOU 1966:21) ökade under åren 1955—1964 förbrukningen

av olja med tio procent per år. 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1)

framhöll att den förutsedda samhällsutvecklingen kunde väntas föra med

sig att förbrukningen av energi ökar även i framtiden. Utredningen ansåg

att detta kunde väntas dra med sig bl. a. en ökning av importen av oljeprodukter

från 17 milj. kubikmeter 1963 till över 25 milj. kubikmeter 1970

och omkring 35 milj. kubikmeter 1975. Den förbrukade oljevolymen skulle

sålunda mer än fördubblas från 1963 till 1975.

Motionärerna framhåller, att det är av utomordentligt stor betydelse att

oljan kan transporteras inom landet till så låga priser som möjligt. Hittills

har huvudsakligen tåg, bil och båt använts som transportmedel. I andra

delar av världen har man emellertid sedan länge begagnat sig av rörledningar

(pipe-lines), och på senare år har man även i Europa tagit i bruk

anläggningar för detta ändamål. Bl. a. går en ledning från Trieste till Ingolstadt

i Västtyskland. Från denna bygges en anslutningsledning från Wildon

söder om Graz i Österrike till wienområdet. Trieste-Ingolstadt-ledningen hav

en längd av 500 km. En annan rörledning för olja går från den franska

hamnstaden Lavéra nära Marseille till Karlsruhe i Västtyskland. Den

mäter omkring 760 km.

Tidigare har rörledningar av denna art aktualiserats även i vårt land.

Sålunda framlades i början av andra världskriget förslag beträffande en

ledning för bensin från Uddevalla till Västerås. Förslaget föranledde emellertid

inte någon åtgärd. 1946 tillsatte chefen för handelsdepartementet en

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr tO år 1967

utredning för att studera de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för

en oljeledning från västkusten till hamn i Östersjön eller Mälaren och

därmed förknippade spörsmål. 1948 avlämnade utredningsmannen ett betänkande.

Bl. a. med hänvisning till frågan om oljans möjligheter att konkurrera

med kolet och ovissheten om utsikterna att över huvud taget kunna

importera olja i önskad utsträckning föreslog utredningen att beslut då ej

skulle fattas rörande oljeledningen utan att frågan togs upp till omprövning

vid en senare tidpunkt då man bättre kunde överblicka läget på den

internationella oljemarknaden. I betänkandet konstaterades emellertid att

kostnaderna för transport i ledning skulle — vid de transportmängder

som låg till grund för beräkningarna — avsevärt understiga statens järnvägars

dåvarande frakttaxor för bensin och oljor.

Motionärerna anför, att starka skäl talar för att frågan om rörledningar

för olja i vårt land blir föremål för förnyad utredning. 1946 års oljeledningsutredning

anförde, att en avsevärd del av den beräknade efterfrågan

på eldningsolja kunde komma att bortfalla genom att oljan ersattes med

kol som industribränsle. Så har det emellertid inte blivit. Vidare ansåg utredningen,

att förbrukningen av olja för uppvärmning av fastigheter ägde

blott mindre betydelse för den totala konsumtionens storlek i ifrågavarande

delar av landet. Även denna uppfattning har emellertid vederlagts av utvecklingen.

Avseende måste även fästas vid att tankfartygstonnaget under senare

år undergått en påtaglig strukturell förändring. Från 1956 till 1965 ökade

den genomsnittliga fartygsstorleken från 15 500 ton dw till närmare

26 000 ton dw. Särskild uppmärksamhet måste i detta sammanhang ägnas

utvecklingen mot mycket stora fartyg. Redan nu använder man sig av

fartyg på betydligt över 100 000 ton dw, men planer på flerdubbelt större

enheter föreligger. För att fartyg av sådan storleksordning skall kunna

användas krävs betydande investeringar i hamnar och kaj anläggningar.

Följden härav skulle bli en koncentration av sjöfarten av detta slag till ett

mycket ringa antal hamnar.

Motionärerna framhåller, att ett av problemen vid transport av olja med

hjälp av rörledningar är att oljans konsistens påverkas av klimatiska förhållanden,

vilket gör att vissa trögflytande oljor kan vålla svårigheter.

Komplikationer av detta slag torde emellertid kunna undvikas, om man

transporterar råolja och raffinerar denna inom förbrukningsområdet. Utvecklingen

i Europa under senare år visar att allt fler raffinaderier förlägges

inne i landet och ej vid kusten. Vidare har en omlokalisering av

raffinaderierna skett från produktionsområden till rena konsumtionscentra.

I stället för att bygga ut kapaciteten i Mellersta Östern har man

i stor utsträckning valt att anlägga raffinaderier bl. a. i de viktigaste västeuropeiska

konsumentländerna. Koncentrationsutredningen har anfört att

överväganden beträffande transport- och lagringskostnader troligen har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ''iO år 1967

3

spelat en viktig roll för denna utveckling. Ett rationellt utnyttjande av

pipe-Iines och tankfartyg kräver stora laster, varför uppdelningen i färdigprodukter

bör ske nära förbrukningsområdena. Emellertid står utvecklingen

i detta avseende i vårt land i stark kontrast till förhållandet i övriga

delar av Västeuropa. Självförsörjningsgraden med raffinerade produkter

är låg, och raffineringskapaciteten har inte hållit sin andel av den snabbt

växande oljekonsumtionen.

Genom att raffinera oljan i konsumtionsområdet undgår man vidare vid

transport genom rörledningar de eventuella svårigheter som det kan innebära

att ha att göra med olika typer av oljor. Även ur försvarssynpunkt

torde denna metod att frakta olja vara att föredraga. Raffinaderier i inlandet

torde bli mindre sårbara än sådana som ligger vid kusten.

Oljetransport genom rörledningar skulle vidare medverka till att avlasta

vägarna en del av den tunga trafiken. Det är angeläget att de stora

investeringarna i kommunikationsleder kan hållas tillbaka genom val av

andra transportmetoder.

Kostnaderna för rörledningarna beror givetvis i hög grad av terrängoch

grundförhållandena. Den ovannämnda ledningen från Trieste över

Alperna till Ingolstadt uppges ha kostat ca 2 miljoner kr. per kilometer.

Diametern på denna ledning är 100 centimeter. Gjorda beräkningar tyder

på att de aktuella anläggningskostnaderna i vårt land skulle vara 500 000

kr. per kilometer om man räknar med en diameter av 50 centimeter.

Motionärerna föreslår att en ny utredning görs om möjligheterna att

forsla olja genom rörledning exempelvis från västkusten till inlandet.

Yttranden

Utskottet har inhämtat yttranden från kommerskollegium — som även

överlämnat yttranden från Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Göteborg och Skånes handelskammare — överbefälhavaren och försvarets

intendenturverk och har vidare berett Svenska Petroleum Institutet, Sveriges

industriförbund och Oljekonsumenterna-OK tillfälle att yttra sig.

Stockholms handelskammare anför, att det vid tidigare utredningar i

frågan har kunnat konstateras att de förutsättningar, som skulle medföra

att oljetransporter i pipe-lines bleve billigare än andra transportmetoder,

inte synes föreligga i vårt land. Erfarenhetsmässigt har, med

Sveriges geografiska förutsättningar, oljetransporter med båt till eller i

närheten av större oljekonsumenter ställt sig billigast. Därtill kommer

avsaknaden här i landet dels av industrikoncentrationer av den storleksordning,

som påträffas i exempelvis Centraleuropa, dels även av ett inlandsraffinaderi

av sådana dimensioner, som skulle krävas vid anläggning av

1*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr hO

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967

en råoljepipe-line. Nuvarande tendenser inom näringslivet ger ej stöd för

något antagande att dessa förhållanden kominer att ändras under överskådlig

tid. Då lönsamhetsförutsättningar för tillkomsten av råoljepipelines

i Sverige sålunda torde saknas, avstyrker handelskammaren den

föreslagna utredningen.

Liknande uppfattning redovisas av Skånes handelskammare, som även

avstyrker bifall till motionerna.

Handelskammaren i Göteborg anför, att det med hänsyn till den långa

tid, som förflutit sedan frågan om pipe-lines för oljetransport inom Sverige

senast var föremål för offentlig utredning, förefaller i och för sig befogat

att en förnyad förutsättningslös utredning kommer till stånd. Förutsättningarna

för vår energiproduktion har under denna tid förändrats avsevärt,

och även på transportväsendets område har utvecklingen medfört

väsentliga förskjutningar. Handelskammaren vill därför icke motsätta sig,

att frågan nu blir föremål för en förnyad utredning. I anslutning till de i

motionerna framförda synpunkterna erinrar handelskammaren emellertid,

att självförsörjningsgraden med raffinerade produkter kommer att öka

avsevärt sedan Shell-Koppartransraffinaderiet fått sin pågående utbyggnad

klar och det nya BP-raffinaderiet i Torslanda blivit färdigt. Handelskammaren

återger följande siffror:

1966 1968

Miljoner ton/år Raffinaderikapacitet 4,4 10,9

» m3/år Produktimport 19,2 19,0

Handelskammaren framhåller, att frågan om fördelar resp. nackdelar

i ekonomiskt avseende med råoljepipe-lines jämfört med produkt-pipelines

måste beaktas vid en eventuell utredning. Härvid bör observeras, att

raffineringskostnaderna är lägre vid kusten, där större raffinaderier kan

byggas, än vid placering i inlandet.

Handelskammaren framhåller slutligen, att analogier beträffande pipelines

mellan förhållandena på den europeiska kontinenten och i Sverige

bör göras med mycket stor försiktighet, eftersom de geografiska förutsättningarna

är mycket olika. Stora delar av vårt land kan utmärkt väl nås

sjövägen med relativt stora fartyg. Lederna i Trollhätte kanal och till Mälaren

ger här möjlighet att väl försörja även i inlandet belägna industricentra

med olja och oljeprodukter.

Svenska Petroleum Institutet anför bl. a. följande:

Frågan om oljeledningar i Sverige har varit föremål för ett flertal överväganden.

Senast har Kungl. Maj :t den 13 maj 1966 förordnat om tillsättande

av en utredning rörande lagstiftning om anläggande och utnyttjande

av rörledningar för transport av olja m. in. Inom den sålunda tillsatta

utredningen har preliminärt diskuterats behovet av oljeledningstrans
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr AO år 1967 5

porter i vårt land. Härvid har bl. a. framkommit att ekonomiska förutsättningar

— även med de ökade oljemängder, som numera konsumeras

i Sverige — knappast föreligger för ett sådant ledningsnät, som på andra

håll i världen visat sig rationellt. Anledning härtill är, att med vårt lands

speciella geografiska förutsättningar ingen hittills använd transportmetod

visat sig billigare än att utan omlastningar transportera petroleumprodukter

i stora fartyg till förbrukningsorten eller dess omedelbara närhet. Det är

att märka, att ingen stor förbrukningsplats ligger längre än 15—20 mil

från närmaste oljehamn.

Institutet uttalar vidare, att fartyg med mycket stor lastkapacitet användes

uteslutande för råoljetransporter. Om investeringar skall ske i ett

pipe-linenät för råolja, är förutsättningen att i ledningens andra ände

finnes dels raffinaderikapacitet, dels ock befolkningscentra och koncentrerade

industriområden, där de raffinerade produkterna kan användas utan

långa ytterligare transporter. Eftersom vårt land saknar inlandsraffinaderi

och någon koncentrerad inlandsmarknad av tillräcklig storleksordning

icke torde kunna förväntas inom överblickbar tid, synes förutsättningar för

råoljepipe-lines icke föreligga hos oss.

Institutet upplyser, att beräkningar angående kostnaderna för en produktledning

från Göteborg till Örebro/Västerås utfördes 1964 av intresserade

oljeföretag. Lönsamheten för ett sådant projekt visade sig dock vara

alltför svag, fastän man utgick från fortsatt ökad efterfrågan och från att

hela kvantiteten pumpbara oljor skulle transporteras genom den föreslagna

oljeledningen.

Institutet avstyrker bifall till motionerna.

Kommerskollegium ansluter sig i allt väsentligt till vad handelskamrarna

och Svenska Petroleum Institutet anfört och uttalar vidare, att det ej torde

ligga i linje med vare sig det enskilda näringslivets strävanden eller den

aktuella statliga lokaliseringspolitiken att i mellersta Sveriges inland skapa

områden med så stor folktäthet och stark koncentration av industrier som

synes nödvändiga för att göra det av motionärerna ifrågasatta pipe-linessystemet

företagsekonomiskt försvarligt. Det är vidare uppenbart att såväl

själva rörledningarna för råolja som de raffinaderier i inlandet vilka skulle

ingå i systemet kräver stora kapitalinvesteringar. Den knapphet som råder på

kapitalmarknaden gör en noggrann avvägning mellan olika behov särskilt

angelägen. Kollegium finner tveksamt om projektet är godtagbart från

samhällsekonomisk synpunkt.

Enligt kollegiets mening bör de risker för skador på vattentillgångarna

som följer med rörledningsdrift också beaktas. Det bör bl. a. uppmärksammas

att olj ef öroreningar i grundvatten hör till de mest svårbemästrade

problemen på detta område. Med hänsyn till de stora ansträngningar som

numera göres för att hindra vattenföroreningar och som bl. a. lett till skärpt

lagstiftning bör icke utan starka skäl ifrågakomma att vattentillgångarna

utsättes för de ytterligare faror som ett pipe-linessystem innefattar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967

Kollegium erinrar om att kanaltrafikutredningen, som tillkallats år 1961

för att verkställa en trafikekonomisk utredning om godstransporterna

mellan väner- och vätterområdena samt västkusten, enligt sina direktiv

skall söka klargöra hur de tyngre transporterna från samhällsekonomisk synpunkt

bör fördelas mellan sjöfart, järnväg och landsväg. Härvid skall utredningen

bl. a. pröva möjligheterna att lägga om oljetransporterna till

befordran genom rörledningar. Eu sådan prövning har skett, och resultatet

kommer att framläggas i utredningens betänkande, som är att förvänta

inom den närmaste tiden. I proposition nr 191 till 1963 års riksdag angående

riktlinjer för den statliga trafikpolitiken uttalade föredragande

departementschefen bl. a. att de slutsatser utredningen kommer till och de

överväganden den redovisar bör kunna tillämpas inte endast på de frågor

som utredningen är direkt inkopplad på.

Kollegium framhåller slutligen att den betydande uppmärksamhet som

från det allmännas sida ägnas kanaltrafiklederna, vägnätet och hamnväsendet

kan komma att bättre tillgodose bl. a. intresset av en rationell

transportförsörjning beträffande oljan.

Kollegium anser att tillräckliga skäl för närvarande saknas att utreda

den av motionärerna väckta frågan.

Överbefälhavaren uttalar bl. a. följande:

Ur konsumentsynpunkt föreligger ingen skillnad mellan krigsmaktens

och övriga konsumenters intressen. Om anläggande av pipe-lines kan medföra

billigare och mindre personalkrävande transporter, förenklad distribution

samt minskad belastning på övriga kommunikationer är detta till

fördel även för krigsmakten.

Beredskapslagringen i fred av färdiga petroleumprodukter är av stor

betydelse för krigsmaktens möjligheter att verka i krig. De lagringsresurser

som uppkommer vid raffinaderier är därvid icke oväsentliga. Med raffinaderier

i inlandet kan dessa lagringsresurser kanske ges en ur skydds- och

transportsynpunkt gynnsam lokalisering. Krigsmaktens förbrukningsområden

i krig sammanfaller dock ej med näringslivets förbrukningsområden

i fred, vilket ur beredskapssynpunkt är ogynnsamt.

Ur skyddssynpunkt har dock frågan flera aspekter. Installationer för

produktion och distribution av petroleumprodukter är lönande mål för en

angripares bekämpning. Med dagens stridsmedel kan bekämpning aldrig

helt avvärjas.

Långa rörledningar är, liksom t. ex. kraftledningar, svåra att skydda mot

olika former av bekämpning. Inte minst risken för sabotage kan i krig

kräva att omfattande resurser avdelas för bevakning och reparation av

rörledningarna.

Svårigheten att skydda produktionsresurserna för petroleumprodukter

mot bekämpning kommer således sannolikt icke att i avgörande grad

minska genom att förlägga dem till inlandet och ordna råvaruförsörjningen

med pipe-lines. Om man med pipe-lines kan öppna nya importvägar för

petroleumprodukter, skulle emellertid fördelar för vår försörjning under

avspärrning och krig kunna uppnås. Importen under krig bör från krigsmaktens

synpunkt som hittills inriktas på färdigprodukter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr W år 1967 7

Jag vill dock framhålla att jag icke bedömer att behovet av lagrade färdiga

produkter kommer att minska genom en utbyggnad av pipe-lines och

raffinaderier. Väsentligt för krigsförsörjningen är också att nuvarande

lossnings-, lagrings- och distributionsresurser för färdiga petroleumprodukter

bibehålies.

Försvarets intendenturverk erinrar om 1965 års långtidsutrednings bedömning

av förbrukningens utveckling fram till år 1975 och anför vidare:

En sådan kraftig ökning av oljeförbrukningen under så kort tid kommer

att ställa stora krav på lagringsresurser och distributionsapparat. Härvid

måste fråga uppkomma hur landsvägs- och järnvägsnätet skall kunna

uppta en sådan ökning av transportvolymen och hur investeringsbehovet

för de behövliga transportresurserna skall kunna tillgodoses. Vid dessa

bedömningar synes rörledning för transport av petroleumprodukter komma

att inta en inte oväsentlig plats.

Här må framhållas att man inom andra länder i Västeuropa för att bemästra

motsvarande ökning av förbrukningen och av transportbehovet

tidigt tvingats övergå till transporter i rörledning. Av facklitteraturen kan

inhämtas att när transportvolymerna blivit så stora att rörledning kunnat

komma till användning sådan transport visat sig vara det mest ekonomiska

transportsättet.

Av nedanstående tablå, som utvisar medelvärdet av 20 oljeföretags transportkostnader

inom Västeuropa för transport av ett ton drivmedel 300 km,

framgår hur väsentligt mycket billigare transport i rörledning ställer sig

i förhållande till transport medelst andra transportmedel.

Transportmedel

Fast

kostnad

öre/ton

Transport-

kostnad

öre/tonkm

Innebär

Summa

Tankbil till depå..............

180— 240

8—13

180+300x8

240+300x13

25:80

41:40

Kusttanker...................

660—1080

1—2

660+300x1

1 080+300X2

9:60

16:80

Rörledning, 2 milj ton/år.......

18

2

18+300x2

6:18

Rörledning, 5 milj ton/år.......

18

1.1

18 + 300x1.1

3:48

Eftersom transportkostnaderna — förutom skatten —- är bestämmande

för priset på petroleumprodukter synes det motiverat att i god tid utreda

lönsamheten av transport av dylika produkter medelst rörledning.

Avgörande för vilken typ av rörledning som skall väljas (för transport av

råolja eller för transport av färdiga produkter) blir det marknadsmönster

som oljehandeln kommer att uppvisa; antingen utbyggnad av kapaciteten

för raffinering av råolja inom landet eller ökning av importen av raffinerade

petroleumprodukter.

En rörledning av den typ som motionärerna närmast åsyftar synes icke

kunna utnyttjas annat än i samband med nyanläggning av raffinaderier

i anslutning till rörledningens sträckning.

Som ett särskilt motiv från beredskapssynpunkt må framhållas, att en

rörledning av i motionerna skisserad längd innebär en icke oväsentlig utökning

av den totala lagringsvolymen i landet och samtidigt en god spridning

av denna utökade lagring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967

Rörledningar för direkt försörjning av enbart krigsmaktens förråd —

sådana rörledningar skulle avse färdigprodukter — torde det, med hänsyn

till de begränsade kvantiteterna som därvid ifrågakommer, icke vara realistiskt

att räkna med. Krigsmakten utnyttjar för sin försörjning såväl i

fred som i krig i hög grad oljehandelns lagrings- och transportresurser.

Intendenturverket anser att tidpunkten nu är lämplig att ta upp frågan

om oljeledning till nytt bedömande och finner det önskvärt att den föreslagna

utredningen kommer till stånd.

Sveriges industriförbund anför, att frågan om oljeledningar i Sverige

senast aktualiserades genom tillsättandet den 13 maj 1966 av utredningen

om oljeledningar. I direktiven har, liksom i motionerna, framhållits att

näringspolitiska, transporlpolitiska och försvarspolitiska intressen måste

beaktas beträffande frågan om anläggande av pipe-lines. Enligt direktiven

synes tiden nu mogen att överväga vilka lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga

för att den rättsliga regleringen av oljeledningsproblemen skall

kunna föreligga om ett aktuellt projekt presenteras.

Förbundet finner att motionärernas önskemål om en utredning synes

kunna tillgodoses inom utredningen om oljeledningar och föreslår att motionerna

överlämnas till denna utredning.

Oljekonsumenterna-OK framhåller bl. a., att våra långa kuster med goda

hamnar, som möjliggör användandet av relativt stort tonnage, samt de

förhållandevis korta transportsträckorna från importhamn till de mera

betydande konsumtionsområdena gör en jämförelse med förhållandena på

den europeiska kontinenten missvisande. Föreningen finner troligt — i

varje fall med oljehandelns nuvarande struktur — att ett raffinaderi i inlandet,

som förses med råolja via pipe-line, skulle tvingas avsätta en betydande

del av produktionen inom stort avstånd från anläggningen. De

sammanlagda transportkostnaderna (båt + pipe-line + bil och järnväg) kan

därför antagas bli större än vid lokalisering till lämpliga kustområden.

Föreningen avstyrker bifall till motionerna.

Utskottet

I motionerna hemställes om en förutsättningslös utredning angående anläggande

av pipe-lines i Sverige för transport av olja.

1965 års långtidsutredning har beräknat att importen av oljeprodukter

kommer att mer än fördubblas från 1963 till 1965 och sistnämnda år uppgå

till omkring 35 miljoner kubikmeter. En betydande del av petroleumprodukternas

slutpris bestäms av transportkostnaderna. Frågan om transportmetoder

får därför stor samhällsekonomisk betydelse.

Motionärerna framhåller att man i andra delar av världen och på senare

år även i Europa tagit i bruk rörledningar för oljetransporter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967 9

Denna utveckling har också i skilda sammanhang uppmärksammats i

Sverige. Sålunda har i direktiven för kanaltrafikutredningen — vilken tillkallades

1961 för att verkställa en trafikekonomisk utredning om godstransporter

mellan väner- och vätterområdena samt västkusten och inom kort

väntas slutföra sitt arbete — bl. a. uttalats att möjligheterna att i större eller

mindre omfattning lägga om oljetransporterna till befordran via rörledningar

måste beaktas. I direktiven för den 1966 tillkallade utredningen om

oljeledningar, vilken har till uppgift att utreda behovet av lagstiftning om

anläggande och utnyttjande av rörledningar för transport av olja in. in. och

därmed sammanhängande frågor, har även anförts att det torde vara realistiskt

att räkna med att frågan om anläggande av oljeledningar av mer

betydande längd i Sverige kommer att aktualiseras på nytt. Utskottet vill

här även erinra om att 1965 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t anhållit

om utredning rörande bensinhandelns framtida organisation och utformning.

Den av motionärerna föreslagna utredningen åsyftar närmast ledning för

transport av råolja från importhamn till raffinaderier i förbrukningsområden

i inlandet. I ett flertal remissyttranden har framhållits, att det i Sverige

saknas förbrukningscentra av sådan storlek att dylika anläggningar skulle

bli lönsamma. Det har också uttalats att raffineringskostnaderna kan hållas

lägre vid kusten, där större raffinaderier kan byggas, än i inlandet. Denna

uppfattning har bekräftats vid de studier av anläggningar i Italien och Västtyskland

som ledamöter av utskottet haft tillfälle göra. Härutöver kan erinras

om att raffineringskapaciteten inom en nära framtid kommer att öka

väsentligt genom utbyggnad och nya anläggningar i göteborgsområdet. En

koncentration av raffinaderierna till några orter vid kusten blir också en

naturlig följ d av att endast ett litet fåtal hamnar kan ta emot de stora tankfartyg

som alltmer kommer till användning för råoljefrakt.

Mot denna bakgrund synes ledningar för transport av raffinerade produkter

(produktledningar) kunna bli av större intresse än råoljeledningar. Även

därvid avhänger lönsamhetsfrågan givetvis av konsumentmarknadens storlek

och täthet. Av Svenska Petroleum Institutets yttrande framgår, att oljeföretag

senast år 1964 utfört beräkningar angående kostnaderna för en produktledning

från Göteborg till Örebro/Västerås och därvid funnit att lönsamheten

blev alltför svag. Det är härvid att märka, att en betydande del av

de raffinerade produkterna — de tjocka eldningsoljorna — icke kan pumpas

genom rörledningar utan omfattande särskilda anordningar och bär

förutsatts transporteras på annat sätt. Däremot föreligger enligt vad utskottet

inhämtat icke någon avgörande svårighet att i samma ledning vid

olika tidpunkter befordra skilda slag av lättare produkter.

Enligt utskottets uppfattning är det icke osannolikt att tendensen mot

uppkomst av allt större befolkningskoncentrationer i vissa regioner kommer

att leda till att man når allt närmare en lönsamhetsgräns för produktförsörjning

genom rörledningar till dessa regioner.

Även andra synpunkter måste emellertid beaktas. Så måste t. ex. rörled
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it) år 1967

ningarna ses i ett större trafikpolitiskt sammanhang. Bl. a. får det anses

vara av värde om landsvägstrafiken avlastas en del av de tunga oljetransporterna.

I den mån det kan visa sig möjligt att med produktledningar öppna nya

importvägar kan vidare — som överbefälhavaren anfört — fördelar uppnås

för vår försörjning under avspärrning och krig.

Vid överväganden om anläggande av oljeledningar måste största vikt läggas

vid skyddet mot föroreningar som kan orsakas av läckande olja. Utskottet

bär inhämtat uppgifter om hur man sökt tillgodose skyddssynpunkterna

vid vissa utländska anläggningar och har funnit att man genom olika anordningar

— t. ex. korrosionsskydd genom elektrisk avledning, dammbyggnader

för uppsamlande av eventuellt läckande olja och dubbla höljen på

vissa kritiska sträckor samt ett utbyggt system för kontinuerlig registrering

av tryck- och temperaturförhållanden — ansett sig kunna bemästra dessa

problem.

Den snabbt ökande konsumtionen av oljeprodukter och den internationella

tendensen att i större omfattning anlita rörledningar för transporter synes

ge anledning att undersöka lämpligheten av att anlägga sådana ledningar

även i Sverige. Även om utskottet ej till alla delar kan ansluta sig till den

motivering och de synpunkter, bl. a. av lokaliseringskaraktär, som motionärerna

framfört, finner utskottet dock önskvärt att en förutsättningslös

prövning av frågan om anläggande av rörledningar för transport av olja

kommer till stånd i den form Kungi. Maj :t kan finna lämplig.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 368 och II: 462 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om en förutsättningslös utredning angående anläggande av

rörledningar för transport av olja i Sverige.

Stockholm den 18 maj 1967

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Eric Gustaf Peterson, Oscar

Carlsson, Axel Kristiansson, Hedlund, fru Hultell, herr Wååg, fru Diesen,

herrar Torsten Hansson, Johan Olsson och Wirtén;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa, fru

Jäderberg, herrar Lundmark, Haglund, Rimås, Wikner, Larsson i Borrby,

Nordgren, Andersson i Örebro, Hugosson och Thylén.

Reservation

av herrar Möller och Hedlund.

ESSELTE AB. STHLM 67

714801

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:319 Skrivelse till Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor angående vissa ändringar i bankoreglementet, reglementet för riksgäldskontoret och reglementet för ri a1 i texten