Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planering av bebyggelseområden och regionplanering. Till allmänna beredningsutskottet bär hänvisats de likalydande motionerna 1: 656 av herrar Torsten Andersson och Nils-Eric Gustafsson samt nr It: 849 av herrar Sjönell och Grebäck jämte de likalydande motionerna I: 658 av herrar Enarsson och Lundberg samt II: 831 av herrar Bengtson i Solna och Turesson.

1967-05-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1967:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planering av bebyggelseområden och regionplanering. Till allmänna beredningsutskottet bär hänvisats de likalydande motionerna 1: 656 av herrar Torsten Andersson och Nils-Eric Gustafsson samt nr It: 849 av herrar Sjönell och Grebäck jämte de likalydande motionerna I: 658 av herrar Enarsson och Lundberg samt II: 831 av herrar Bengtson i Solna och Turesson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr bl år 1967

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planering av

bebyggelseområden och regionplanering.

Till allmänna beredningsutskottet bär hänvisats de likalydande motionerna

1: 656 av herrar Torsten Andersson och Nils-Eric Gustafsson samt nr

It: 849 av herrar Sjönell och Grebäck jämte de likalydande motionerna I: 658

av herrar Enarsson och Lundberg samt II: 831 av herrar Bengtson i Solna

och Turesson.

I motionsparet 1: 656 och II: 849 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t

måtte anhålla om utredning av ekonomiska och miljö- och trivselmässiga

konsekvenser av olika bebyggelseområdens strukturella uppbyggnad med

beaktande av det som i motionen anförts, inte minst rörande trafiksituationen

i större tätorter.

I motionsparet I: 658 och II: 831 hemställes att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning av möjligheterna att öka omfattningen

av den fysiska regionplaneringen i riket.

I motionerna om bebyggelseområden anföres: Framför allt i stortätorterna

bär frågan om sambanden mellan arbetsplatsernas och bostädernas förläggning

kraftigt aktualiserats. Stora risker föreligger enligt motionärernas mening

att förbiseendet av arbetskraftens dagliga resor i den översiktliga planeringen

och arbetskraftslokaliseringen allvarligt kan snedvrida samhällsekonomin.

Det är tveksamt om en separering av områden för bostäder,

sysselsättning och fritidsverksamhet i stora, klart avskilda enheter endast

ger trivsel. Bullrande och luftförorenande industrier förs härigenom bort

från bostadsområden, men i stället får man trista sovstäder, tröttande resor

och andra miljömässiga olägenheter. Anledningen till att man tidigare i så

liten utsträckning tagit hänsyn till frågan om den teknisk-ekonomiska utvecklingens

konsekvenser för människan får anses ligga i att miljö- och

trivselfrågor hittills ej uppfattats som kostnader för samhället. Debatten

om de långa avstånden i tätortsglesare områden av landet kommer att nyanseras,

om avstånden räknas i tid i stället för i mil, då dessa resor vanligtvis

sker snabbt.

Fördelningen bostäder — arbetsplatser — servicefunktioner påverkar,

fortsätter motionärerna, strävandena att ge bägge makarna i en familj möjlighet

till arbete liksom även många sociala förhållanden. Samhällenas

hygieniska standard är t. ex. beroende av hur olika bebyggelsegrupper förBihang

till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1967

lägges i förhållande till varandra. Indirekta kostnader för samhället i form

av trötthet, stress och sjukdomar bör jämväl undersökas och värdena härav

uppskattas. Genom en god samhälls- och bebyggelseplanering kan immissionsrisker

förebyggas.

Fackmännen som upprättar planer är enligt motionärerna i första hand

inriktade på sina speciella områden och mindre på de politisk-ekonomiska,

som åvilar förtroendemännen. Därför kan betydande olägenheter uppkomma

i ett läge, där beslutsprocessen om samhällsbyggandet läggs allt tidigare.

Fackmännen intresserar sig för litet för planernas ekonomiska följder och

möjligheter till genomförande och politikerna ges inte tillräcklig tid att

tränga in i de tekniskt komplicerade frågorna. Den utredning om de samhällsekonomiska

konsekvenserna av olika samhällens strukturella uppbyggnad

som motionärerna föreslår skulle ge både fackmän och politiker värdefulla

kunskaper, och stora felinvesteringar kunde undvikas.

Motionärerna tar härefter upp frågan om trafikproblemen i de större städerna

och anför, att samhället på grund av köerna åsamkas stora ekonomiska

förluster, varav de flesta är indirekta och därför sällan medräknade

i ekonomiska kalkyler eller omnämnda i allmän debatt. Irritationen över

trafikförhållandena kan medföra svåra psykiska påfrestningar, som blir

kostnader för samhället genom sämre arbetsresultat, hög frånvarofrekvens

från arbetet och kanske sjukdom. Den ojämna belastningen av vägar och

gator medför att väsentligt mycket mer kapital måste tillföras dessa än om

trafiktillflödet vore jämnare fördelat under dagen.

De viktigaste traditionella medlen för att lösa trafikproblemen är planering

med hänsyn till trafikprognoser samt ett genomförande av planerna.

Även genom parkeringsförbud, förbud att stanna och olika system av parkeringsavgifter

försöker man minska bilismens tryck på stadskärnorna.

Planeringen har endast i viss grad tagit hänsyn till trafikfrågorna. Man har

t. ex. misslyckats med att få tätortsregionens totala trafikapparat att fungera

bra och man har inte alltid haft det riktiga samhällsekonomiska perspektivet

på de lösningar som föreslagits.

Enligt motionärernas uppfattning måste de grundläggande orsakerna till

att trafikköerna uppkommer klarläggas och problemen lösas den vägen. För

att lösa trafikproblemen krävs en översiktlig samhällsplanering, som minskar

behovet av resor mellan bostäder och arbetsplatser, som sprider ut trafiken

över större ytor och som tar hänsyn till respektive tätorts geografiska

förhållanden ur trafikalstringssynpunkt. Detta kan ske genom att förlägga

arbetsplatsen och bostäder nära varandra eller genom att ha flera arbetscentra.

Den fysiska samhällsplaneringen åvilar till största delen kommunerna

själva och det har ansetts olämpligt att från centralt håll i alltför hög grad

påverka dem i deras översiktsplanering. Samtidigt kan man konstatera att

stora samhällsekonomiska och för människorna miljömässiga värden står

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1967 3

på spel och att man i vissa kommuner inte visat tillräcklig förståelse för

planeringsfrågor.

I motionsparet I: 658 och II: 831 anföres att kommunerna omhänderhar

stadsplaneringen bl. a. genom upprättandet av byggnads-, stads- och generalplaner.

Även s. k. blockplanering förekommer inom de nybildade kommunblocken.

För att ge möjlighet till gemensam planering inom en större

trakt infördes i byggnadslagen 1948 det s. k. regionplaneinstitutet. Dessa

regionplaner upprättade av kommunförbund har enligt motionärerna stor

betydelse för hela trakten genom att ge vägledning för myndigheter och

näringsliv, väcka debatt samt lära människor tänka regionalt. Det finns

områden där det för närvarande inte sker någon regionplanering. Det är

motionärernas uppfattning att en sådan regionplanering i kommunal regi

skulle införas i hela landet ju förr dess bättre. I förefintliga fall där kommunblock

resp. kommuner är tillräckligt stora för att ensamma utgöra en

»region» kan de ovannämnda planinstituten anses till fyllest.

Över motionsparet I: 658 och II: 831 har utskottet inhämtat yttrande från

byggnadsstyrelsen, som anfört:

Byggnadslagens regionplaneinstitut är avsett för behandlingen av översiktliga

planläggningsproblem, som berör två eller flera kommuner och

som är av sådan betydenhet och svårighetsgrad att de kräver en formellt

samordnad planläggningsprocedur.

Regionplanering i denna form har hittills genomförts eller påbörjats i

nio fall, nämligen Stockholmstrakten, Eskilstunabygden, Kalmartrakten,

Karlskrona-Lyckeby, Göteborg med omgivningar, Boråstrakten, Sundsvallsorten,

örnsköldsviksorten och Umeorten. I fem fall har arbetet lett till av

Kungl. Maj:t fastställda planer och inom två pågår alltjämt arbetet. I ett

fall har regionförbundet i realiteten upphört i och med att de ingående

kommunerna sammanlagts, och i ett fall bär förbundet upplösts sedan vissa

gränsproblem uppklarats. I tre fall är regionplanearbetet inne på sin andra

omgång.

Regionplaneringen enligt byggnadslagens regler är enligt byggnadsstyrelsens

mening ett mycket värdefullt instrument för åstadkommande av

den nödvändiga samplaneringen framför allt inom våra växande storstadsområden

och industriregioner. Betydelsen av en sådan planläggningsform

kommer med all säkerhet att öka i takt med den fortgående urbaniseringen.

När det gäller interkommunala problem med mera begränsad räckvidd,

som kanske bara berör ett fåtal kommuner enligt 1952 års indelning, är det

uppenbart att ett fullföljande av den beslutade blockbildningen i många

fall kommer att onödiggöra användandet av regionplaneinstitutet; vad

som varit regional planering blir rent kommunal planering i samma

mån som de berörda kommunerna sammangår till en kommunal enhet.

I avvaktan på sammanslagningen inom kommunblocken är det givetvis

ytterst angeläget att den gemensamma planeringen så effektivt som möjligt

bedrivs inom blocken. I dagens läge finns det i och för sig intet formellt

binder för att byggnadslagens regler utnyttjas för att driva fram en sådan

planering. Åtgärder av sådant slag, vilka från kommunernas sida naturligt

nog skulle uppfattas som tvångsmedel, har emellertid byggnadsstyrelsen

för sin del bedömt som olämpliga. Styrelsen har i stället sökt verka för ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it år 1967

frivilligt samarbete inom kommunblocken. I sådant syfte har styrelsen bl. a.

medverkat vid tillkomsten av ett par informationsskrifter — Riktlinjer för

utvecklingsplanering inom kommunblock, Kommunförbundets förlag 1965,

och Förberedande generalplanering i kommunblock, Kungl. byggnadsstyrelsens

publikationer 1966:2 — och ytterligare en sådan skrift är f. n.

under arbete.

I enlighet med denna tankegång bör regionplaneinstitutet förbehållas den

samplanering som går utöver kommunblockens ram — som alltså berör

två eller flera av de stor kommuner som bildats på basis av blockbildningen.

I motionerna berörs även principen om regionplanering i kommunal

regi. Detta är ett alternativ vid sidan av andra som f. n. är föremål för

överväganden inom olika delar av landet. Bl. a. inom vissa delar av Skåne

har förberedelser vidtagits för en planering av detta slag.

Byggnadsstyrelsen har i olika sammanhang hemställt hos Kungl. Maj :t

om en revision av byggnadslagstiftningen, varvid särskilt framhållits behovet

av en översyn beträffande det översiktliga plansystemet. Förarbeten

för en sådan revision pågår nu inom kommunikationsdepartementet. Det

bör kunna förutsättas att denna kommer att leda till klarare riktlinjer i de

avseenden som åsyftas i motionerna.

Med hänsyn härtill synes den utredning som begärts i motionerna f. n.

icke vara påkallad.

Utskottet

I motionerna hemställes om utredning dels beträffande bebyggelseområdens

strukturella uppbyggnad (I: 656 och II: 849), dels beträffande möjligheten

att öka den fysiska regionplaneringen (I: 658 och II: 831).

Riksdagens revisorer föreslog i 1964 års berättelse att möjligheterna att

upprätta en översiktsplan för fritidsändamål för landet skulle tagas under

övervägande. I motioner till 1965 års riksdag hemställdes om utredning

och förslag rörande översiktlig rilcsplanering av kusttrakterna. Utskottet

uttalade med anledning härav i utlåtande nr 29/1965 att utskottet fann

angeläget, att en sådan översiktsplanering från statliga myndigheters sida

på såväl central- som regionplanet genomfördes i samverkan med kommuner

och landsting, som i detta hänseende tagit värdefulla initiativ. Utskottet

ansåg sig ej bör tillstyrka motionerna men föreslog att riksdagen

skulle ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört i anledning av revisorernas

uttalande och motionerna. Riksdagen godkände utlåtandet.

Till årets riksdag har avgivits proposition (nr 61) med förslag till delning

av byggnadsstyrelseorganisationen. Häri föreslås bl. a. att de enheter

i den nuvarande byggnadsstyrelsen, som handlägger myndighets uppgifter

inom plan- och byggnadsväsendet, bildar en särskild myndighet för planoch

byggnadsfrågor, statens planverk, som skall lyda under kommunikationsdepartementet.

Vidare föreslås att länsarkitektorganisationen, sedan

vissa uppgifter överförts till annan organisation, skall ingå i det nya plan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr år 1967 5

verket och utgöra dess regionala organisation. Departementschefen anför i

propositionen att intensiva studier pågår i syfte att belysa metoder och

program för en riksplanering beträffande markens användning i stort samt

att eventuella lagstiftningsåtgärder kan tas upp först på grundval av erfarenheter

från dessa studier. Vidare anför departementschefen att det

fortsatta arbetet beträffande markanvändningsplanering kommer att inriktas

på frågor om lämpliga planeringsmetoder, planinstitntens utformning

samt samordningen emellan skilda planformer, huvudmannaskapet

för planväsendet på skilda nivåer och behovet av rättsregler. Detta arbete

på departemental nivå skall föras fram så långt att det ger underlag för

direktiv för en parlamentarisk kommitté som får uppgiften att utforma

förslag till ny lagstiftning. Statsutskottet har i utlåtande nr 108 tillstyrkt

förslaget.

Från kommunikationsdepartementet har upplysts att någon utredning

om planväsendet ej kan förväntas bli tillsatt före årsskiftet 1967/68.

Byggnadsstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna om regionplanering

påpekat att ett fullföljande av den beslutade kommunblocksbildningen

i många fall kommer att göra regionplaneinstitutet onödigt, då det som varit

regional planering övergår till att bli kommunal planering. Styrelsen förutsätter

att den tilltänkta revisionen av det översiktliga plansystemet kommer

att leda till klarare riktlinjer i de avseenden som åsyftas i motionerna.

Utskottet finner att regionplaneinstitutet hittills inte kommit att utnyttjas

i önskvärd utsträckning samt att behovet av planering för större enheter

än de nuvarande kommunerna ökar. Detta behov torde dock bättre tillgodoses

genom den redan planerade utredningen om byggnadslagstiftningens

alla planbestämmelser än av en utredning som skulle avse endast den

fysiska regionplaneringen. Utskottet anser sig därför ej böra tillstyrka motionerna

I: 658 och II: 831 om regionplanering.

Frågor som berörs i motionerna 1:656 och 11:849 och som avser bebyggelseplanering

inom större områden och på längre sikt och dess konsekvenser

uppmärksammas för närvarande mycket. Genom det av årets

riksdag beslutade naturvårdsverket och det föreslagna planverket bör

motionärernas önskemål i vissa väsentliga delar tillgodoses. Den tilltänkta

översynen av planeringsbestämmelserna i byggnadslagstiftningen bör ytterligare

främja motionärernas intresse. Då härtill kommer att trafikfrågor

just nu är särskilt uppmärksammade och aktuella, anser utskottet att behov

ej föreligger av ytterligare utredning i de av motionärerna berörda frågorna.

Utskottet kan därför ej tillstyrka motionerna om bebyggelseplanering.

Utskottet hemställer med stöd av det anförda,

1) att de likalydande motionerna 1:658 och 11:831 icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 656 och II: 849

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1967

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1967

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Hellebladh, Eric Gustaf Peterson,

Oscar Carlsson*, Hedlund, fru Hultell, fru Elvy Olsson*, herr Helge Karlsson,

fru Diesen och herr Wirtén;

från andra kammaren, fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Dickson, Rimås, Wikner, Larsson i

Rorrby, Nilsson i Bästekille*, Wiklund i Härnösand*, Hansson i Piteå och

Josefson i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Eric Gustaf Peterson, fru Elvy Olsson, herrar Wirtén, Hamrin i

Kalmar, Rimås, Larsson i Borrby och Josefson i Arrie, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på sid. 5 med orden

»Frågor som berörs» och slutar på sid. 5 med orden »om bebyggelseplanering»

bort ha följande lydelse:

»I motionerna I: 656 och II: 849 aktualiseras frågor om olika bebyggelseområdens

uppbyggnad från ekonomiska och miljömässiga synpunkter. Särskilt

framhålles de konsekvenser som bebyggelseplaneringen har i form av

stora kommunikationsproblem inom större tätortsregioner.

Utskottet är medvetet om att den gängse uppbyggnaden av större tätorter

med en kärna där arbetsplatser, butiker och flertalet serviceinrättningar

finns samlade och som har bostäderna förlagda till ytterområdena medför

betydande kommunikationsproblem. Problemen accentueras starkt i de större

städerna och särskilt i dem som har ett ogynnsamt läge i landkommunikationshänseende.

Stora investeringar har varit nödvändiga för att trafikapparaten

skall klara den ojämna belastningen vilket, jämte tidsåtgången vid

resorna, är en samhällsekonomisk belastning.

Enligt utskottets mening har planeringen i så hög grad måst inriktas på

de aktuella problemen att de långsiktiga aspekterna på olika bebyggelsetyper

och deras samband med trafikproblem ej beaktats i tillräcklig utsträckning.

Det är därför angeläget med en utredning för att få en bild av vilka

konsekvenser på längre sikt, som olika former av bebyggelse får såväl ur

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr bl år 1967

7

direkt kommunikationssynpunkt som ur total samhällsekonomisk synpunkt.

Detta skulle vara till gagn för de myndigheter som är sysselsatta med samhällsplanering.

Vidare vill utskottet betona angelägenheten av en ökad samordning

mellan redan befintliga organ på detta område. Utskottet vill således

tillstyrka de föreliggande motionerna och förordar att en utredning tillsättes.

»

dels att utskottet under punkt 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 656 och II: 849

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av

ekonomiska och miljö- och trivselmässiga konsekvenser av

olika bebyggelseområdens strukturella uppbyggnad särskilt

vad avser trafiksituationen i större tätorter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.