Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planering av bebyggelseområden och regionplanering. Till allmänna beredningsutskottet bär hänvisats de likalydande motionerna 1: 656 av herrar Torsten Andersson och Nils-Eric Gustafsson samt nr It: 849 av herrar Sjönell och Grebäck jämte de likalydande motionerna I: 658 av herrar Enarsson och Lundberg samt II: 831 av herrar Bengtson i Solna och Turesson.
1967-05-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1967:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planering av bebyggelseområden och regionplanering. Till allmänna beredningsutskottet bär hänvisats de likalydande motionerna 1: 656 av herrar Torsten Andersson och Nils-Eric Gustafsson samt nr It: 849 av herrar Sjönell och Grebäck jämte de likalydande motionerna I: 658 av herrar Enarsson och Lundberg samt II: 831 av herrar Bengtson i Solna och Turesson.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr bl år 1967
1
Nr 41
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående planering av
bebyggelseområden och regionplanering.
Till allmänna beredningsutskottet bär hänvisats de likalydande motionerna
1: 656 av herrar Torsten Andersson och Nils-Eric Gustafsson samt nr
It: 849 av herrar Sjönell och Grebäck jämte de likalydande motionerna I: 658
av herrar Enarsson och Lundberg samt II: 831 av herrar Bengtson i Solna
och Turesson.
I motionsparet 1: 656 och II: 849 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning av ekonomiska och miljö- och trivselmässiga
konsekvenser av olika bebyggelseområdens strukturella uppbyggnad med
beaktande av det som i motionen anförts, inte minst rörande trafiksituationen
i större tätorter.
I motionsparet I: 658 och II: 831 hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning av möjligheterna att öka omfattningen
av den fysiska regionplaneringen i riket.
I motionerna om bebyggelseområden anföres: Framför allt i stortätorterna
bär frågan om sambanden mellan arbetsplatsernas och bostädernas förläggning
kraftigt aktualiserats. Stora risker föreligger enligt motionärernas mening
att förbiseendet av arbetskraftens dagliga resor i den översiktliga planeringen
och arbetskraftslokaliseringen allvarligt kan snedvrida samhällsekonomin.
Det är tveksamt om en separering av områden för bostäder,
sysselsättning och fritidsverksamhet i stora, klart avskilda enheter endast
ger trivsel. Bullrande och luftförorenande industrier förs härigenom bort
från bostadsområden, men i stället får man trista sovstäder, tröttande resor
och andra miljömässiga olägenheter. Anledningen till att man tidigare i så
liten utsträckning tagit hänsyn till frågan om den teknisk-ekonomiska utvecklingens
konsekvenser för människan får anses ligga i att miljö- och
trivselfrågor hittills ej uppfattats som kostnader för samhället. Debatten
om de långa avstånden i tätortsglesare områden av landet kommer att nyanseras,
om avstånden räknas i tid i stället för i mil, då dessa resor vanligtvis
sker snabbt.
Fördelningen bostäder — arbetsplatser — servicefunktioner påverkar,
fortsätter motionärerna, strävandena att ge bägge makarna i en familj möjlighet
till arbete liksom även många sociala förhållanden. Samhällenas
hygieniska standard är t. ex. beroende av hur olika bebyggelsegrupper förBihang
till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1967
lägges i förhållande till varandra. Indirekta kostnader för samhället i form
av trötthet, stress och sjukdomar bör jämväl undersökas och värdena härav
uppskattas. Genom en god samhälls- och bebyggelseplanering kan immissionsrisker
förebyggas.
Fackmännen som upprättar planer är enligt motionärerna i första hand
inriktade på sina speciella områden och mindre på de politisk-ekonomiska,
som åvilar förtroendemännen. Därför kan betydande olägenheter uppkomma
i ett läge, där beslutsprocessen om samhällsbyggandet läggs allt tidigare.
Fackmännen intresserar sig för litet för planernas ekonomiska följder och
möjligheter till genomförande och politikerna ges inte tillräcklig tid att
tränga in i de tekniskt komplicerade frågorna. Den utredning om de samhällsekonomiska
konsekvenserna av olika samhällens strukturella uppbyggnad
som motionärerna föreslår skulle ge både fackmän och politiker värdefulla
kunskaper, och stora felinvesteringar kunde undvikas.
Motionärerna tar härefter upp frågan om trafikproblemen i de större städerna
och anför, att samhället på grund av köerna åsamkas stora ekonomiska
förluster, varav de flesta är indirekta och därför sällan medräknade
i ekonomiska kalkyler eller omnämnda i allmän debatt. Irritationen över
trafikförhållandena kan medföra svåra psykiska påfrestningar, som blir
kostnader för samhället genom sämre arbetsresultat, hög frånvarofrekvens
från arbetet och kanske sjukdom. Den ojämna belastningen av vägar och
gator medför att väsentligt mycket mer kapital måste tillföras dessa än om
trafiktillflödet vore jämnare fördelat under dagen.
De viktigaste traditionella medlen för att lösa trafikproblemen är planering
med hänsyn till trafikprognoser samt ett genomförande av planerna.
Även genom parkeringsförbud, förbud att stanna och olika system av parkeringsavgifter
försöker man minska bilismens tryck på stadskärnorna.
Planeringen har endast i viss grad tagit hänsyn till trafikfrågorna. Man har
t. ex. misslyckats med att få tätortsregionens totala trafikapparat att fungera
bra och man har inte alltid haft det riktiga samhällsekonomiska perspektivet
på de lösningar som föreslagits.
Enligt motionärernas uppfattning måste de grundläggande orsakerna till
att trafikköerna uppkommer klarläggas och problemen lösas den vägen. För
att lösa trafikproblemen krävs en översiktlig samhällsplanering, som minskar
behovet av resor mellan bostäder och arbetsplatser, som sprider ut trafiken
över större ytor och som tar hänsyn till respektive tätorts geografiska
förhållanden ur trafikalstringssynpunkt. Detta kan ske genom att förlägga
arbetsplatsen och bostäder nära varandra eller genom att ha flera arbetscentra.
Den fysiska samhällsplaneringen åvilar till största delen kommunerna
själva och det har ansetts olämpligt att från centralt håll i alltför hög grad
påverka dem i deras översiktsplanering. Samtidigt kan man konstatera att
stora samhällsekonomiska och för människorna miljömässiga värden står
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1967 3
på spel och att man i vissa kommuner inte visat tillräcklig förståelse för
planeringsfrågor.
I motionsparet I: 658 och II: 831 anföres att kommunerna omhänderhar
stadsplaneringen bl. a. genom upprättandet av byggnads-, stads- och generalplaner.
Även s. k. blockplanering förekommer inom de nybildade kommunblocken.
För att ge möjlighet till gemensam planering inom en större
trakt infördes i byggnadslagen 1948 det s. k. regionplaneinstitutet. Dessa
regionplaner upprättade av kommunförbund har enligt motionärerna stor
betydelse för hela trakten genom att ge vägledning för myndigheter och
näringsliv, väcka debatt samt lära människor tänka regionalt. Det finns
områden där det för närvarande inte sker någon regionplanering. Det är
motionärernas uppfattning att en sådan regionplanering i kommunal regi
skulle införas i hela landet ju förr dess bättre. I förefintliga fall där kommunblock
resp. kommuner är tillräckligt stora för att ensamma utgöra en
»region» kan de ovannämnda planinstituten anses till fyllest.
Över motionsparet I: 658 och II: 831 har utskottet inhämtat yttrande från
byggnadsstyrelsen, som anfört:
Byggnadslagens regionplaneinstitut är avsett för behandlingen av översiktliga
planläggningsproblem, som berör två eller flera kommuner och
som är av sådan betydenhet och svårighetsgrad att de kräver en formellt
samordnad planläggningsprocedur.
Regionplanering i denna form har hittills genomförts eller påbörjats i
nio fall, nämligen Stockholmstrakten, Eskilstunabygden, Kalmartrakten,
Karlskrona-Lyckeby, Göteborg med omgivningar, Boråstrakten, Sundsvallsorten,
örnsköldsviksorten och Umeorten. I fem fall har arbetet lett till av
Kungl. Maj:t fastställda planer och inom två pågår alltjämt arbetet. I ett
fall har regionförbundet i realiteten upphört i och med att de ingående
kommunerna sammanlagts, och i ett fall bär förbundet upplösts sedan vissa
gränsproblem uppklarats. I tre fall är regionplanearbetet inne på sin andra
omgång.
Regionplaneringen enligt byggnadslagens regler är enligt byggnadsstyrelsens
mening ett mycket värdefullt instrument för åstadkommande av
den nödvändiga samplaneringen framför allt inom våra växande storstadsområden
och industriregioner. Betydelsen av en sådan planläggningsform
kommer med all säkerhet att öka i takt med den fortgående urbaniseringen.
När det gäller interkommunala problem med mera begränsad räckvidd,
som kanske bara berör ett fåtal kommuner enligt 1952 års indelning, är det
uppenbart att ett fullföljande av den beslutade blockbildningen i många
fall kommer att onödiggöra användandet av regionplaneinstitutet; vad
som varit regional planering blir rent kommunal planering i samma
mån som de berörda kommunerna sammangår till en kommunal enhet.
I avvaktan på sammanslagningen inom kommunblocken är det givetvis
ytterst angeläget att den gemensamma planeringen så effektivt som möjligt
bedrivs inom blocken. I dagens läge finns det i och för sig intet formellt
binder för att byggnadslagens regler utnyttjas för att driva fram en sådan
planering. Åtgärder av sådant slag, vilka från kommunernas sida naturligt
nog skulle uppfattas som tvångsmedel, har emellertid byggnadsstyrelsen
för sin del bedömt som olämpliga. Styrelsen har i stället sökt verka för ett
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it år 1967
frivilligt samarbete inom kommunblocken. I sådant syfte har styrelsen bl. a.
medverkat vid tillkomsten av ett par informationsskrifter — Riktlinjer för
utvecklingsplanering inom kommunblock, Kommunförbundets förlag 1965,
och Förberedande generalplanering i kommunblock, Kungl. byggnadsstyrelsens
publikationer 1966:2 — och ytterligare en sådan skrift är f. n.
under arbete.
I enlighet med denna tankegång bör regionplaneinstitutet förbehållas den
samplanering som går utöver kommunblockens ram — som alltså berör
två eller flera av de stor kommuner som bildats på basis av blockbildningen.
I motionerna berörs även principen om regionplanering i kommunal
regi. Detta är ett alternativ vid sidan av andra som f. n. är föremål för
överväganden inom olika delar av landet. Bl. a. inom vissa delar av Skåne
har förberedelser vidtagits för en planering av detta slag.
Byggnadsstyrelsen har i olika sammanhang hemställt hos Kungl. Maj :t
om en revision av byggnadslagstiftningen, varvid särskilt framhållits behovet
av en översyn beträffande det översiktliga plansystemet. Förarbeten
för en sådan revision pågår nu inom kommunikationsdepartementet. Det
bör kunna förutsättas att denna kommer att leda till klarare riktlinjer i de
avseenden som åsyftas i motionerna.
Med hänsyn härtill synes den utredning som begärts i motionerna f. n.
icke vara påkallad.
Utskottet
I motionerna hemställes om utredning dels beträffande bebyggelseområdens
strukturella uppbyggnad (I: 656 och II: 849), dels beträffande möjligheten
att öka den fysiska regionplaneringen (I: 658 och II: 831).
Riksdagens revisorer föreslog i 1964 års berättelse att möjligheterna att
upprätta en översiktsplan för fritidsändamål för landet skulle tagas under
övervägande. I motioner till 1965 års riksdag hemställdes om utredning
och förslag rörande översiktlig rilcsplanering av kusttrakterna. Utskottet
uttalade med anledning härav i utlåtande nr 29/1965 att utskottet fann
angeläget, att en sådan översiktsplanering från statliga myndigheters sida
på såväl central- som regionplanet genomfördes i samverkan med kommuner
och landsting, som i detta hänseende tagit värdefulla initiativ. Utskottet
ansåg sig ej bör tillstyrka motionerna men föreslog att riksdagen
skulle ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört i anledning av revisorernas
uttalande och motionerna. Riksdagen godkände utlåtandet.
Till årets riksdag har avgivits proposition (nr 61) med förslag till delning
av byggnadsstyrelseorganisationen. Häri föreslås bl. a. att de enheter
i den nuvarande byggnadsstyrelsen, som handlägger myndighets uppgifter
inom plan- och byggnadsväsendet, bildar en särskild myndighet för planoch
byggnadsfrågor, statens planverk, som skall lyda under kommunikationsdepartementet.
Vidare föreslås att länsarkitektorganisationen, sedan
vissa uppgifter överförts till annan organisation, skall ingå i det nya plan
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr år 1967 5
verket och utgöra dess regionala organisation. Departementschefen anför i
propositionen att intensiva studier pågår i syfte att belysa metoder och
program för en riksplanering beträffande markens användning i stort samt
att eventuella lagstiftningsåtgärder kan tas upp först på grundval av erfarenheter
från dessa studier. Vidare anför departementschefen att det
fortsatta arbetet beträffande markanvändningsplanering kommer att inriktas
på frågor om lämpliga planeringsmetoder, planinstitntens utformning
samt samordningen emellan skilda planformer, huvudmannaskapet
för planväsendet på skilda nivåer och behovet av rättsregler. Detta arbete
på departemental nivå skall föras fram så långt att det ger underlag för
direktiv för en parlamentarisk kommitté som får uppgiften att utforma
förslag till ny lagstiftning. Statsutskottet har i utlåtande nr 108 tillstyrkt
förslaget.
Från kommunikationsdepartementet har upplysts att någon utredning
om planväsendet ej kan förväntas bli tillsatt före årsskiftet 1967/68.
Byggnadsstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna om regionplanering
påpekat att ett fullföljande av den beslutade kommunblocksbildningen
i många fall kommer att göra regionplaneinstitutet onödigt, då det som varit
regional planering övergår till att bli kommunal planering. Styrelsen förutsätter
att den tilltänkta revisionen av det översiktliga plansystemet kommer
att leda till klarare riktlinjer i de avseenden som åsyftas i motionerna.
Utskottet finner att regionplaneinstitutet hittills inte kommit att utnyttjas
i önskvärd utsträckning samt att behovet av planering för större enheter
än de nuvarande kommunerna ökar. Detta behov torde dock bättre tillgodoses
genom den redan planerade utredningen om byggnadslagstiftningens
alla planbestämmelser än av en utredning som skulle avse endast den
fysiska regionplaneringen. Utskottet anser sig därför ej böra tillstyrka motionerna
I: 658 och II: 831 om regionplanering.
Frågor som berörs i motionerna 1:656 och 11:849 och som avser bebyggelseplanering
inom större områden och på längre sikt och dess konsekvenser
uppmärksammas för närvarande mycket. Genom det av årets
riksdag beslutade naturvårdsverket och det föreslagna planverket bör
motionärernas önskemål i vissa väsentliga delar tillgodoses. Den tilltänkta
översynen av planeringsbestämmelserna i byggnadslagstiftningen bör ytterligare
främja motionärernas intresse. Då härtill kommer att trafikfrågor
just nu är särskilt uppmärksammade och aktuella, anser utskottet att behov
ej föreligger av ytterligare utredning i de av motionärerna berörda frågorna.
Utskottet kan därför ej tillstyrka motionerna om bebyggelseplanering.
Utskottet hemställer med stöd av det anförda,
1) att de likalydande motionerna 1:658 och 11:831 icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
2) att de likalydande motionerna I: 656 och II: 849
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 41 år 1967
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 maj 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Hellebladh, Eric Gustaf Peterson,
Oscar Carlsson*, Hedlund, fru Hultell, fru Elvy Olsson*, herr Helge Karlsson,
fru Diesen och herr Wirtén;
från andra kammaren, fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Dickson, Rimås, Wikner, Larsson i
Rorrby, Nilsson i Bästekille*, Wiklund i Härnösand*, Hansson i Piteå och
Josefson i Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Eric Gustaf Peterson, fru Elvy Olsson, herrar Wirtén, Hamrin i
Kalmar, Rimås, Larsson i Borrby och Josefson i Arrie, vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på sid. 5 med orden
»Frågor som berörs» och slutar på sid. 5 med orden »om bebyggelseplanering»
bort ha följande lydelse:
»I motionerna I: 656 och II: 849 aktualiseras frågor om olika bebyggelseområdens
uppbyggnad från ekonomiska och miljömässiga synpunkter. Särskilt
framhålles de konsekvenser som bebyggelseplaneringen har i form av
stora kommunikationsproblem inom större tätortsregioner.
Utskottet är medvetet om att den gängse uppbyggnaden av större tätorter
med en kärna där arbetsplatser, butiker och flertalet serviceinrättningar
finns samlade och som har bostäderna förlagda till ytterområdena medför
betydande kommunikationsproblem. Problemen accentueras starkt i de större
städerna och särskilt i dem som har ett ogynnsamt läge i landkommunikationshänseende.
Stora investeringar har varit nödvändiga för att trafikapparaten
skall klara den ojämna belastningen vilket, jämte tidsåtgången vid
resorna, är en samhällsekonomisk belastning.
Enligt utskottets mening har planeringen i så hög grad måst inriktas på
de aktuella problemen att de långsiktiga aspekterna på olika bebyggelsetyper
och deras samband med trafikproblem ej beaktats i tillräcklig utsträckning.
Det är därför angeläget med en utredning för att få en bild av vilka
konsekvenser på längre sikt, som olika former av bebyggelse får såväl ur
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr bl år 1967
7
direkt kommunikationssynpunkt som ur total samhällsekonomisk synpunkt.
Detta skulle vara till gagn för de myndigheter som är sysselsatta med samhällsplanering.
Vidare vill utskottet betona angelägenheten av en ökad samordning
mellan redan befintliga organ på detta område. Utskottet vill således
tillstyrka de föreliggande motionerna och förordar att en utredning tillsättes.
»
dels att utskottet under punkt 2 bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 656 och II: 849
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av
ekonomiska och miljö- och trivselmässiga konsekvenser av
olika bebyggelseområdens strukturella uppbyggnad särskilt
vad avser trafiksituationen i större tätorter.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.