Utlåtande i anledning av motion om samhälleliga åtgärder för övervakande av reklamen.
1967-10-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1967:46, Utlåtande i anledning av motion om samhälleliga åtgärder för övervakande av reklamen.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr h6 år 1967
9
Nr 46
Utlåtande i anledning av motion om samhälleliga åtgärder för övervakande
av reklamen.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 589 av fru
Ryding m. fl. hemställes dels att riksdagen i skrivelse till regeringen begär
inrättande av en reklamåklagare för att motverka effekten av vilseledande
reklam, dels att riksdagen i skrivelse till regeringen begär initiativ för att
skapa en fristående nämnd för granskning av reklam, där konsumentintressena
är i klar majoritet.
Motionärerna anför, att reklamen påverkar och styr konsumenternas beteenden
och vanor. Alla former av reklam kan inte avvisas, men att motverka
den sämsta reklamens effekter måste vara en angelägen uppgift för
samhället. Lögnaktig och vilseledande reklam står i motsättning till ett samhällsintresse,
som måste syfta till att göra konsumenten så medveten som
möjligt om varans pris och kvalitet.
Ett sätt att skydda konsumenten mot påverkan, när den tenderar att bli
otillbörlig, är att ge konsumentupplysningen kraftigt ökade resurser, men
man kan också direkt angripa den förledande reklamen. För att motverka
dess värsta yttringar skulle samhället kunna inrätta en reklamåklagare.
Denne tillsammans med konsumentupplysningen skulle kunna öka konsumentens
möjlighet att få sakligare och mer opartisk information.
Motionärerna uttalar, att Näringslivets Opinionsnämnd, vars syfte är att
motverka osund reklam med beaktande av Internationella handelskammarens
grundregler, huvudsakligen har utnyttjats av företagare som anmält
varandra för användande av oriktiga annonseringsmetoder. Konsumentintressena
har inte fått den centrala ställning som de bör ha. Samhället
borde inrikta sig på att skapa en nämnd, där dessa intressen är i klar majoritet.
Reklamåklagarens uppgift skall vara att dra tvivelaktig reklam inför
nämnden, som sedan beslutar om lämplig åtgärd efter utredning.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har berett Svenska Försäljnings- och Reklamförbundet och Näringslivets
Opinionsnämnd tillfälle att yttra sig.
Svenska Försäljnings- och Reklamförbundet anför att de två förslag motionärerna
framfört är värda att studeras närmare men att de inte bör behandlas
isolerade. Detta skulle förvärra den besvärliga situation som uppstått
genom att olika utredningar kommit med icke samordnade förslag på
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1967
detta område samtidigt som konsumentupplysningsutredningen fortfarande
avger delbetänkanden och 1963 års konsumentupplysningskommitté är i
slutstadiet av sitt arbete. Frågorna kommer dessutom upp vid behandlingen
av förslaget till ny lag om otillbörlig konkurrens. Förbundet föreslår därför,
att motionen överlämnas till konsumentupplysningsutredningen och konsumentupplysningskommittén
för beaktande liksom att den beaktas i remissarbetet
som föranleds av det nya lagförslaget.
Näringslivets Opinionsnämnd, som enligt sin praxis att ej yttra sig över
remisser i rättspolitiska frågor avböjer att uttala sig över de i motionen
framförda förslagen, framhåller upplysningsvis att nämnden i hög grad beaktar
konsumentintressen och alltid ger dem företräde i de sällsynta fall då
de kan tänkas stå i motsättning till konkurrentintressen. Ledamöterna är
inte företrädare för intressegrupper utan fristående bedömare, representerande
sakkunskap och erfarenhet på skilda områden.
Utskottet
I motionen hemställes om inrättande dels av en befattning som reklamåklagare
för att motverka vilseledande reklam, dels ock av en fristående
nämnd för granskning av reklam.
Frågor om formerna för ett vidgat konsumentskydd har nyligen behandlats
bl. a. av riktprisutredningen i betänkandet »Prissamverkan och konkurrens»
(SOU 1966:48) och av utredningen om illojal konkurrens i betänkandet
»Otillbörlig konkurrens» (SOU 1966:71).
Riktprisutredningen, som framlagt synpunkter delvis mot bakgrund av
sådana förslag som utredningen om illojal konkurrens väntades lämna, har
understrukit att konsumenterna bör ges garantier för att de möjligheter till
rättsligt ingripande som kom att föreslås verkligen utnyttjas i praktiken.
Enligt utredningens mening fordras att konsumenterna äger en särskild
företrädare med resurser att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna och
göra ingripanden mot vilseledande marknadsföringsåtgärder. Utredningen
har funnit den bästa formen för utbyggnaden av konsumentskyddet på
detta område vara att man inrättar en befattning som konsumentombudsman
(KO) med uppgift bl. a. att tillse att lagstiftning och andra normer
efterlevs.
Utredningen om illojal konkurrens har framhållit att det är ett gemensamt
intresse för näringslivet och konsumenterna, liksom för samhället i
stort, att det finns rättsliga normer mot vilseledande och ohederliga förfaranden
i reklam och marknadsföring. Utredningen har föreslagit att av
domstol meddelat förbud skall vara den primära sanktionen mot vilseledande
reklam. Talan om förbud skall enligt förslaget kunna föras av var
och en som lider förfång av vilseledande framställning samt av samman
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1967 11
slutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare. För att konsumenternas
intressen skall bli effektivt tillvaratagna föreslås dessutom att Kungl.
Maj :t skall förordna viss myndighet att föra talan om förbud enligt lagen.
I proposition nr 75 till årets riksdag med förslag angående effektivisering
av verksamheten på pris- och konkurrensområdet samt konsumentvaruforskningen
har föredragande departementschefen bl. a. anfört, att
riktprisutredningens tanke att en särskild tjänst som konsumenternas ombudsman
skall inrättas kan visa sig vara ett mycket värdefullt uppslag. Såsom
framhållits av åtskilliga remissinstanser bör emellertid frågan ytterligare
övervägas. I första hand bör den prövas mot bakgrunden av det förslag,
som lagts fram av utredningen om illojal konkurrens.
Då frågan om ett offentligt organ för konsumentskydd således prövas av
Kungl. Maj :t på grundval av förslag, som synes ägnade att tillgodose motionärernas
syfte, finner utskottet inte skäl att tillstyrka motionsyrkandena.
Utskottet får därför hemställa,
att motionen II: 589 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 24 oktober 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin (s), Hellebladh (s), Eric Gustaf
Peterson (fp), Axel Kristiansson (ep), Hedlund (s), Yngve Persson* (s),
fru Elvy Olsson (ep), herr Helge Karlsson (s), fru Diesen (ii), herrar Blomquist
(h) och Wirtén (fp);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv* (s), Lundmark
(s), Haglund (s), Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (h), Hyltander
(fp), Nordgren (h), Johansson i Växjö (ep) och Wiklund i Härnösand*
(s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.