Utlåtande i anledning av motion om de eftersatta gruppernas problem.
1967-11-21 · 3 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1967:52, Utlåtande i anledning av motion om de eftersatta gruppernas problem.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1967
1
Nr 52
Utlåtande i anledning av motion om de eftersatta gruppernas
problem.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 842 av herr
Lindkvist och fru Eriksson i Stockholm hemställes, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om de eftersatta grupper i samhället
som inte nås av den svenska välfärdspolitiken.
Motionärerna återger inledningsvis vissa uppgifter och synpunkter från
en studie av professor Gunnar Inghe och socionom Maj-Britt Inghe rörande
de eftersatta grupperna i vårt land. Studien gäller två olika typer av problem.
Dels granskas förhållandena för mer »normala» grupper med sociala
svårigheter, t. ex. låginkomstgrupper, understödstagare och arbetslösa, och
dels går man igenom olika grupper av vad man kallar samhällets »utstötta»:
kriminella, prostituerade, veneriskt sjuka, narkotikamissbrukare, alkoholskadade,
hemlösa in. fl.
För båda kategorierna konstateras hur kvarstående brister i samhället kan
få svåra konsekvenser för individen.
Det framhålles särskilt att dessa brister i välfärdssamhällets trygghetssystem
speciellt drabbar barnen.
Problemen visar en tendens till upprepning i nästa generation, och flera
typer av beteendestörningar visar en ökning.
Författarna till studien påpekar att deras analys inte skall tolkas så att
välfärdspolitiken är misslyckad. Den är emellertid ofullständig, och frågan
är hur man skall bygga ut och komplettera den.
Motionärerna understryker allvaret i de frågor som behandlas i utredningen.
De eftersatta grupperna utgör ett mycket betydande skikt, som i ett
eller annat avseende inte blivit delaktiga av välfärdspolitiken. Allvarligast
är att situationen i vissa hänseenden förvärras.
Motionärerna framhåller att detta till stor del berör kommunala frågor.
Men det är ingen tvekan om att urbaniseringen, strukturrationaliseringen
och hela den föränderlighetens vind som blåser över vårt land skapar problem
som inte kan lösas av en aldrig så förutseende kommunalpolitik. Vi vet
ännu för litet om de eftersatta gruppernas problem och hur de skall bemästras.
Det behövs därför enligt motionärernas uppfattning djupgående
studier i dessa frågor.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967.11 samt. Nr 52
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1967
Utskottet
I motionen hemställes om utredning rörande de eftersatta grupper i samhället
som inte nås av den svenska välfärdspolitiken.
Som motionärerna framhållit finns ännu i vårt samhälle ett betydande
skikt av socialt och ekonomiskt vanlottade människor, som välfärdssystemet
i dess nuvarande utformning inte når eller inte kan ge effektivt stöd.
Detta utgör ett både till sin art och sin omfattning ytterst allvarligt samhällsproblem,
som måste angripas.
En grundläggande förutsättning är att dolda eller svåröverskådliga hjälpbehov
verkligen blir kända för de organ som svarar för den sociala omvårdnaden.
I betydande omfattning har sådana behov kunnat påvisas vid särskilda
inventeringar genom kommunernas försorg. De av handikapputredningen
nyligen framlagda förslagen om ändringar i socialhjälpslagen är
ägnade att tjäna ett motsvarande syfte. Utskottet vill understryka vikten
av att en aktiv, uppspårande verksamhet även inbegriper de människor som
av olika anledningar kommit att inta en avvisande eller likgiltig hållning till
samhällets hjälpåtgärder. Särskilt i den mån man genom sådan verksamhet
kan nå grupper, som nu ställer sig eller ställts utanför den sociala omvårdnaden,
aktualiseras även frågan om dessa åtgärder utformats på ett sätt som
ger åsyftad verkan, en grund för en social rehabilitering. För några vårdområden,
t. ex. beträffande de fysiskt handikappade samt för nykterhetsoch
narkomanvården, har sådana frågor tagits upp i pågående eller nyligen
avslutade utredningar (handikapputredningen, 1964 års nykterhetsvårdsundersökning
och medicinalstyrelsens narkomanvårdskommitté). För vissa
andra områden torde ett förbättrat underlag för åtgärder kunna åstadkommas,
när — såsom utskottet förordat i sitt utlåtande nr 25 detta år — en
förstärkt behandlingsforskning kommer till stånd. Frågan torde emellertid
behöva ytterligare uppmärksammas när det gäller andra, mindre väldefinierade
grupper, särskilt nämnda i den av motionärerna citerade boken »Den
ofärdiga välfärden» av professor Gunnar Inghe och socionom Maj-Britt
Inghe. Det bör också beaktas, att de sociala problemen undergår förskjutningar,
som kräver snabba hjälpåtgärder. Stora anspråk ställs därigenom
på vårdorganens förmåga till anpassning och initiativ.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av ytterligare sociala
insatser för de eftersatta grupperna. Emellertid övervägs inom socialdepartementet
— enligt vad som framgår av ett av departementschefen den
20 april detta år avgivet interpellationssvar — en utredning om en samordnad
lagstiftning för socialvården och om den kommunala socialförvaltningen.
Utskottet anser sig kunna förutsätta, att ovan framförda synpunkter
kommer att beaktas i utredningsarbetet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1967
3
Med hänsyn härtill finner sig utskottet inte böra tillstyrka motionsyrkandet
utan hemställer,
att motionen II: 842 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 21 november 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin (s), Hellebladh (s), Eric Gustaf
Peterson (fp), Oscar Carlsson (s), Axel Kristiansson (ep), Hedlund (s)*,
Yngve Persson (s)*, fru Hultell (h), herr Nyman (fp), fru Elvy Olsson
(ep), herr Helge Karlsson (s) och fru Diesen (h);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), fru Jäderberg
(s), herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv (s), Dickson (h),
Haglund (s), Rimås (fp), Wikner (s), Larsson i Borrby (ep), Johansson i
Växjö (ep)*, Nilsson i Agnäs (h)* och Hugosson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670034
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.