Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätten till frimärken å vissa postförsändelser.

1967-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1967:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätten till frimärken å vissa postförsändelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1967

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätten till frimärken

å vissa postförsändelser.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 243 av herr Nils-Eric Gustafsson och II: 313 av herr Johansson i Skärstad

hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära åtgärder

för sådan förändring att de frimärken, vilka avsändare betalt som porto,

kommer mottagaren till del i enlighet med vad i motionerna angivits.

Motionärerna framhåller bl. a. filateliens stora utbredning i vårt land

och dess värde som en stimulerande och trevlig hobby för alla åldrar och

som gemenskapsfaktor inom familjen m. m. Många investerar stora summor

i frimärken, vilket ger postverket betydande inkomster. Enbart vid

postens filateliavdelning i Stockholm gav försäljningen förra året flera

miljoner kronor.

Det är emellertid ett starkt irritationsmoment bland filatelisterna att postverket

vid försändelser av bl. a. paket och postanvisningar återtar av avsändaren

betalda frimärken. Märkena säljs sedan en andra gång som s. k.

postklipp. En ändring bör ske.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från poststyrelsen och

Sveriges Filatelist-Förbund.

Poststyrelsen anför följande.

De föreskrifter som närmare reglerar rättsförhållandet mellan Postverket

och dess kunder finns intagna i Allmän poststadga som utfärdas av Poststyrelsen

enligt bemyndigande i Kungl. Maj :ts instruktion för Postverket.

I § 71 av nu gällande poststadga, som är utfärdad den 20 juni 1941, återfinns

följande bestämmelse.

»Frimärke får icke av adressaten borttas från postanvisning eller adresskort,

även om frimärken till motsvarande belopp sättes i stället.»

Angående bakgrunden till denna bestämmelse, som är av gammalt datum,

kan nämnas följande.

Ett frimärke är i och för sig att anse som enbart ett postalt redovisningsoch

kontrollmärke. Den avgift som postverket uppbär för en postförsändelse

eller postanvisning utgör ersättning inte för frimärket utan för den

tjänst som Postverket åtar sig att utföra genom att ta mot försändelsen

eller anvisningen. När försändelsen eller postanvisningsmedlen lämnats ut

har Postverket fullgjort sitt åtagande.

Frimärkena måste placeras på sätt som passar de postala behandlingsrutinerna.

Föreskrifter härom har tagits in i poststadgan. Där stadgas bl. a.

att frimärkning beträffande paket skall ske på adresskortet.

I sådana fall där Postverkets intressen inte berörs får adressaten förfoga

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1967

över frimärke på försändelse, när Postverket fullgjort sitt uppdrag. Så

är fallet beträffande brev, postkort och korsband. När det gäller postanvisningar

och paketadresskort förutsätter den interna kontrollen att frimärkena

finns kvar även sedan medlen eller försändelsen lämnats ut. I fråga

om postanvisningar spelar dessutom frimärket och dess valör samt på frimärket

anbragt avtryck av datumstämpel en viktig roll för Postverkets

kontroll av att anvisningen är äkta och inte utsatts för några manipulationer.

Bestämmelsen i § 71 liksom övriga bestämmelser i poststadgan är att

anse som avtalsvillkor. Förhållandet mellan Postverket och den enskilde

blir till sin rättsliga natur ett avtalsförhållande som uppkommer i och med

att kunden anlitar verket och det är detta avtalsförhållande som bestämmelserna

i poststadgan reglerar. Bestämmelsen i § 71 är nödvändig även

i fortsättningen av skäl som ovan nämnts.

Bestämmelserna om frimärkets uppgifter och användning som postalt

redovisnings- och kontrollmärke är i princip lika inom alla postförvaltningar.

I den mån avvikelser förekommer, t. ex. beträffande frimärkets

placering, beror de på skiljaktigheter i de postala rutinerna, vilka givetvis

måste anpassas till förhållandena i det enskilda landet.

Poststyrelsen vill i detta sammanhang nämna att kamrer Ernst Löwenhielm

i slutet av år 1960 hos Kungl. Maj :t hemställde bl. a. att bestämmelserna

om postpaket skulle ändras så att den som önskade skulle äga rätt

att frimärka paketet i stället för adresskortet. Denna framställning, som

syftade till att ge adressat till paket möjlighet att få behålla frimärket,

avstyrktes av Poststyrelsen såväl av praktiska skäl som ur kontrollsynpunkter.

Framställningen föranledde inte någon Kungl. Maj :ts åtgärd

(ämbetsskrivelse från Kungl. Kommunikationsdepartementet 28.4.61, dnr

A 787/60).

Med anledning av vad motionärerna anfört om försäljningen av Postverkets

frimärksmakulatur vill Poststyrelsen anföra följande.

Då det visat sig att frimärkena på postanvisningar och adresskort är

mycket begärliga för filatelister låter postverket, när nämnda handlingar

inte längre erfordras ur kontroll- och reklainationssynpunkter, försälja denna

s. k. frimärksmakulatur för att därigenom tillgodose de filatelistiska intressena.

Försäljningen — i regel en gång årligen — sker efter anbudsförfarande

och det är alltså filatelisterna själva och inte Postverket som bestämmer

försäljningspriset.

Nettobeloppet vid försäljningen av frimärksmakulaturen tillföres Postverkets

understödskassa. Denna är en under Postverkets förvaltning stående

kassa, som har till ändamål att lämna understöd dels åt behövande änkor

och barn efter avlidna personer som varit anställda hos verket, dels till

semesterhemsverksamhet för verkets personal. Enligt § 2 i nuvarande reglemente

för understödskassan som fastställts av Kungl. Maj :t den 29 juni

1966 skall kassan tillföras bl. a. behållen inkomst vid försäljning av makulatur

och äldre handlingar samt makulerade frimärken på dessa. Föreskriften

att överskottet vid försäljningen av frimärksmakulaturen skall tillföras

understödskassan går emellertid tillbaka på ett beslut av Kungl. Maj :t den

9 juni 1905. Det belopp som genom försåld frimärksmakulatur tillfördes

kassan uppgick 1964 till 144 381 kr. och 1966 till 240 139 kr. (1965 skedde

ingen försäljning på grund av omläggning av det tekniska förfarandet vid

makulaturens iordningställande).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1967 3

Försäljning av postal frimärksmakulatur förekommer även i många andra

länder, bl. a. i Danmark och Norge.

Sveriges Filatelist-Förbund utlalar följande.

Förbundet delar helt motionärens inledningsvis uttalade åsikter rörande

filateliens värde och betydelse som hobby. Detta är givetvis också anledningen

till den synnerligen starka tillväxt, som filatelien haft inte minst

under de senaste åren. I sammanhanget kan nämnas, att Sveriges FilatelistFörbund

för närvarande representerar cirka 100 föreningar med spridning

över hela landet.

De av motionären påtalade förhållandena torde kunna ställas i samband

med följande omständigheter, nämligen:

1. Det svenska postverket utger — till skillnad från åtskilliga andra länders

postförvaltningar — de s. k. bruksmärkena i ett mycket stort antal

valörer. Det kan nämnas, att av den s. k. »Tre-kronor»-serien i valörer

över 1 krona under årens lopp utkommit över tjugotalet märken. Enbart i

samband med årets portohöjningar utkom tre nya valörer, nämligen 1: 80,

1:85 och 2:80 kr.

2. De s. k. ininnesserierna, som utges av postverket, omfattar — även här

i motsats till flertalet andra länders postförvaltningars utgåvor — ofta

utöver ett eller flera märken av lägre valör även ett märke av hög valör,

som företrädesvis kommer till användning vid frankering av paket- och

paketpostför skottsförsändelser.

3. Frankering av sistnämnda slags försändelser får icke ske genom anbringande

av frimärken på försändelsen utan skall enligt postverkets föreskrifter

verkställas på de särskilda kort, som åtföljer försändelsen. Det

kan i sammanhanget nämnas, att i vissa andra länder, exempelvis Schweiz,

frimärken kan anbringas på själva försändelsen även när fråga är om

paket. Det är icke tillåtet att avlägsna märken från dessa adresskort. Inte

heller får den del av adresskortet, vari frimärken anbringats, frånskiljas

av adressaten. Detta medför, att dessa frimärken med hög valör inte blir

tillgängliga för samlarna förrän cirka tre år efter utgivningen, då postverket

genom anbudsförfarande försäljer talongerna till adresskort. Försäljningen

sker i poster om 3 ettkilospaket och priset för en sådan post

varierade år 1966 från högst 450: — kronor till lägst 203: — kronor.

Det är uppenbart av intresse inte endast för svenska samlare av stämplade

svenska frimärken utan även för utländska att förhållandevis snart

få sina samlingar kompletta, detta gäller såväl ifråga om bruksmärkena

som, och kanske i främsta rummet, i fråga om ininnesserierna.

De möjligheter, som då står samlarna till buds, är att köpa av det fåtal

märken, som kommer ut i marknaden, därigenom att brevförsändelser frankerats

med de högre valörerna eller också, vilket torde vara det vanligaste,

av de märken, som makuleras i samband med retursändningar av paket

eller andra försändelser. I sistnämnda sammanhang tillgår ofta så, att postorderfirmor

och andra, som har att erlägga returporto för returnerade försändelser,

försäljer de högvalöriga märkena. De belopp, som denna försäljning

inbringar, bidrar givetvis till att minska dessa företags returportokostnader.

För frimärkssamlarna innebär det system, för vilket nu redogjorts,

att de för att snarast efter utgivningen erhålla de höga valörerna

stämplade, nödgas köpa dessa till priser, som ofta ligger endast obetydligt

under nominalvärdet. — Sedan postverket därefter två å tre år senare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1967

påbörjat försäljningen av s. k. kilovara, innehållande ifrågavarande högvalörer,

reduceras priset för dessa högvalöriga märken till en bråkdel av

vad samlaren erlagt.

Ur de synpunkter Sveriges Filatelist-Förbund har att företräda är det

av stort intresse, att de av motionären begärda ändringarna kommer till

stånd. Förbundet vill därför föreslå, att motionen föranleder Riksdagen

att hos Kungl. Maj :t hemställa om en utredning i syfte att tillgodose det i

motionen avsedda syftet.

Utskottet

Som framgår av poststyrelsens yttrande får enligt gällande bestämmelser

frimärke icke borttagas från postanvisning eller adresskort. Föreskrifterna

är betingade av de kontrollmetoder som tillämpas inom postverket.

Filatelien har enligt utskottets mening ett icke obetydligt värde som en

stimulerande, lärorik och trevlig hobby och utskottet förutsätter att postverket,

i den mån det kan förenas med kraven på ett kostnadsmässigt riktigt

avvägt, rationellt kontrollsystem, är berett att tillmötesgå rimliga önskemål

från filatelisternas sida. Däremot anser sig utskottet icke kunna förorda

sådana direkta åtgärder av Kungl. Maj :t som föreslås i motionsyrkandet.

Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 243 och II: 313 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1967

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Hellebladh, Eric Gustaf

Peterson, Axel Kristiansson*, Hedlund, fru Hultell, herr Wååg, fru Diesen,

fru Landberg och herrar Johan Olsson och Wirtén;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg,

herrar Svensson i Kungälv, Dickson, Rimås, Wikner, Nilsson i Bästekille,

Rask, Andersson i Örebro, Johansson i Växjö*, Wiklund i Härnösand och

Johansson i Skärstad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Dickson och Johansson i Skärstad.

ESSELTE AB. STHLM 67

714619

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.