Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten jämte i ämnet väckta motioner.

1967-02-14 · 37 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bev3LU 1967:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

1

Nr 1

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande i

anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

jämte i ämnet väckta motioner.

I eu den 3 januari 1967 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 10, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om

investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att den som under tiden den 1 mars 1967—den

30 september 1968 sätter i gång vissa byggnadsarbeten skall betala en investeringsavgift

motsvarande 25 % av byggnadskostnaden.

Författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För byggnadsarbete, som igångsättes under tiden den 1 mars 1967— den

30 september 1968, skall investeringsavgift erläggas till staten, om arbetet

avser

bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller

sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse;
hus

som helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors- eller

banklokaler;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. 2 avd. Nr 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

kommunal förvaltningsbyggnad;

byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller andra

samlingslokaler eller nöjeslokaler;

sporthall eller annan idrottsanläggning;

bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, när arbetet ingår

i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus eller när

huset genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande 80 kvadratmeter.

Investeringsavgift erlägges icke för arbete, som avser installation av elektriska

ledningar eller andra elektriska anordningar, eller för måleriarbete

eller arbete, som avser mindre komplettering (s. k. lapparbete) av befintlig

värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, när arbetet icke

har samband med annat byggnadsarbete. Avgift erlägges ej heller för reparations-

eller underhållsarbete, om sammanlagt högst tre personer sysselsättes

för arbetet.

2 §•

Investeringsavgiften erlägges av den för vars räkning arbetet utföres

(byggherren).

Om för visst byggnadsarbete finnes flera byggherrar, svarar de solidariskt

för investeringsavgiften. Har byggnad eller annan anläggning som

avses med avgiftsbelagt arbete bytt ägare innan arbetet slutförts, är även

den nye ägaren att anse som byggherre.

Staten erlägger icke investeringsavgift.

3 §.

Investeringsavgiften utgår med 25 procent av byggnadskostnaden för arbete

enligt I § första stycket. Avgiften avrundas nedåt till helt hundratal

kronor och erlägges till länsstyrelsen.

Preliminär avgift utgår med 25 procent av den beräknade byggnadskostnaden.

Slutlig avgift fastställes sedan arbetet slutförts.

4 §•

Den som avser att igångsätta avgiftsbelagt byggnadsarbete skall innan

arbetet igångsättes lämna skriftlig deklaration med uppgift om den beräknade

byggnadskostnaden till länsstyrelsen i det län där byggnadsplatsen är

belägen. Länsstyrelsen fastställer preliminär avgift och förelägger byggherren

att inbetala denna omgående eller, om arbetet icke igångsatts, senast

när det igångsättes.

Om byggherren begär det, meddelar länsstyrelsen särskilt beslut huruvida

visst byggnadsarbete är avgiftsbelagt eller icke.

5 §•

Sedan avgiftsbelagt byggnadsarbete slutförts, skall byggherren omgående

lämna länsstyrelsen deklaration med uppgift om den verkliga byggnadskostnaden.

Länsstyrelsen fastställer den slutliga avgiften. Om den slutliga

avgiften överstiger den preliminära, förelägger länsstyrelsen byggherren

att omgående inbetala det överskjutande beloppet, överstiger den preliminära

avgiften den slutliga, förordnar länsstyrelsen om återbetalning eller

avkortning av överskjutande belopp.

Slutlig avgift fastställes senast inom två år efter utgången av det år då

arbetet slutfördes. Fastställes icke slutlig avgift, anses den preliminära avgiften

som slutlig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 3

nr 1 år 1967

6 §.

Om länsstyrelsen får kännedom om att avgiftsbelagt byggnadsarbete

igångsatts utan att deklaration lämnats, infordrar länsstyrelsen deklaration

med uppgift om den beräknade byggnadskostnaden, fastställer preliminär

eller, om arbetet slutförts, slutlig avgift och förelägger byggherren att omgående

inbetala avgiften. Om byggherren begär det, meddelar länsstyrelsen

särskilt beslut att arbetet är avgiftsbelagt.

7 §•

Byggnadsarbete anses igångsatt när det påbörjats på byggnadsplatsen.

Det anses slutfört när anläggningen i huvudsak tagits i bruk för sitt ändamål.

Har arbetet utlämnats på entreprenad, anses det slutfört senast när

den slutliga ekonomiska uppgörelsen skett, dock ej senare än ett år efter

det år då slutbesiktning sker.

Om byggnadsarbete nedlägges eller avbrytes för att återupptagas först

senare än ett år därefter, anses arbetet slutfört när det nedlades eller avbröts.

Återupptages arbetet sedan mer än ett år förflutit, anses nytt arbete

vara igångsatt.

8 §•

Byggherre är skyldig lämna länsstyrelsen alla de uppgifter som behöves

för tillämpningen av denna förordning. Lämnas icke tillräckliga uppgifter

om byggnadskostnaden, uppskattar länsstyrelsen denna till skäligt belopp.

9 §•

I byggnadskostnaden för arbete, som byggherren utför i egen regi, inräknas

även skälig andel av s. k. indirekt byggnadskostnad t. ex. administrationskostnad.

Hänsyn tages dock icke till ränta på eget kapital. Har

byggherren för arbetet använt virke från egen fastighet eller tillgång som

varit avsedd för omsättning eller förbrukning i annan rörelse än byggnadsrörelse,

inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde i byggnadskostnaden.

Investeringsavgift inräknas icke i byggnadskostnaden.

10 §.

Bestämmelserna i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) om

indrivning av skatt äger motsvarande tillämpning vid indrivning av investeringsavgift.

11 §•

För fastställande av investeringsavgift får granskning ske av byggherres

bokföring enligt vad förste taxeringsintendenten bestämmer. Taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623) äger därvid motsvarande tilllämpning.

12 §.

Har någon i samband med avgiftsbelagt byggnadsarbete vidtagit åtgärd

som kan antagas ha tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i

investeringsavgiften, fastställes sådan avgift som om åtgärden icke vidtagits.

13 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgjft i deklaration

enligt denna förordning eller handling som hör till sådan deklaration, gäller

bestämmelserna i skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta beuillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

Förekommer anledning att antaga att oriktig uppgift i deklaration eller

handling som avses i första stycket kan medföra ansvar enligt skattestrafflagen,

skall länsstyrelsen anmäla det till åklagare.

14 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om skyldighet att sörja för att

underlag finnes för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande

och för kontroll därav samt om ansvar för den som åsidosätter denna skyldighet

eller som icke avger självdeklaration eller avger bristfällig sådan äger

motsvarande tillämpning i fråga om investeringsavgift. Allmänt åtal får

väckas endast efter anmälan av länsstyrelsen.

15 §.

Mot länsstyrelsens beslut enligt 4—6 §§ föres talan genom besvär hos

kammarrätten. Besvär skall vara inkomna till kammarrätten inom två månader

från det klaganden fick del av beslutet. Mot kammarrättens utslag

får talan icke föras.

Har talan förts mot länsstyrelsens beslut, får länsstyrelsen medge anstånd

med inbetalning av investeringsavgift helt eller delvis.

16 §.

Om läget på arbetsmarknaden påkallar det eller andra synnerliga skäl

föreligger, kan Konungen medge befrielse från investeringsavgift helt eller

delvis.

17 §.

Vid inkomsttaxeringen får avdrag icke ske för investeringsavgift. Sådan

avgift får ej heller inräknas i anskaffningskostnaden vid beräkning av avdrag

för värdeminskning på anläggningen i fråga.

18 §.

Den som hos länsstyrelsen eller annan myndighet tagit del av uppgift

som lämnats på grund av bestämmelse i denna förordning får ej obehörigen

yppa dess innehåll. Bryter någon häremot, dörnes till böter eller

fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast efter angivelse av

målsägande.

19 §.

De särskilda kostnader som föranledes av fastställandet av investeringsavgift

bestrides av statsmedel.

20 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Byggnadsarbete, som igångsatts under tiden den 12 januari—den 28

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 5

nr 1 år 1967

februari 1967 utan att erforderligt igångsättningstillstånd meddelats enligt

lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,

anses vid tillämpning av denna förordning igångsatt den 1 mars

1967.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet upptagit följande

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:20 av herr Svenungsson och 11:23 av

herr Fridolfsson i Stockholm och Werner, vari hemställts, att riksdagen

måtte avslå proposition nr 10 i vad avser investeringsavgift vid byggnation

av samlingslokaler för religiös verksamhet;

2) de likalydande motionerna I: 97 av herr Gösta Jacobsson m. fl. samt

II: 135 av fru Sundberg och herr Turesson, vari hemställts, att i förordningen

om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten bestämmelse införes

om undantag från investeringsavgiften för sådana arbeten på bensinstation,

som företages med anledning av högertrafikomläggningen och som

av högertrafikkommissionen godkänts för utförande;

3) de likalydande motionerna I: 150 av herr Torsten Hansson m. fl. och

II: 190 av fru Hörnlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga

det vid Ivungl. Maj :ts proposition nr 10 fogade förslaget till förordning om

investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten med de ändringarna, att 1 och

2 §§ erhåller följande lydelse:

1 §•

För byggnadsarbete--- •—• eller banklokaler;

byggnad som---för arbetet.

2 §•

Investeringsavgiften erlägges---som byggherre.

Staten och kommunerna erlägger icke investeringsavgift.;

4) de likalydande motionerna I: 223 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och

II: 285 av herr Persson i Heden, vari hemställts, att riksdagen måtte dels

avslå proposition nr 10, dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utfärdande

av bestämmelser om erforderlig särskild granskning av tillståndsgivningen

beträffande i propositionen avsedda byggföretag med beaktande

av i motionerna anförda synpunkter;

5) de likalydande motionerna I: 313 av herr Eric Carlsson och II: 409 av

herr Johansson i Skärstad m. fl., vari hemställts, att riksdagen, därest proposition

nr 10 skulle av riksdagen i princip antagas, måtte besluta undantaga

kyrkliga byggnader från skyldighet att erlägga investeringsavgift och

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext;
6)

de likalydande motionerna I: 318 av herr Nils-Eric Gustafsson och II:

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. 2 avd. Nr 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

418 av herr Nilsson i Tvärålund in. fl., vari hemställts, att riksdagen, därest

beslut skulle fattas om införande av den i propositionen nr 10 föreslagna

investeringsavgiften, måtte besluta att från skyldighet till investeringsavgift

undantaga byggnad, som uppföres med statligt lokaliseringsstöd samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig utformning

av investeringsavgiftsförordningen;

7) de likalydande motionerna I: 320 av herr Torsten Hansson och II: 413

av herr Josefsson i Halmstad m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att för »bostadshus, som är avsett för fritidsändamål, när arbetet ingår

i ett byggnadsföretag som omfattar mera än ett sådant hus eller när

huset genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande 60 in3», investeringsavgift

skall erläggas;

8) de likalydande motionerna I: 325 av herrar Thor sten Larsson och

Mattsson samt 11:412 av herr Josef son i Arrie m. fl., vari hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 10 måtte, därest den skulle

godta förslaget om införande av investeringsavgift, besluta att kyrkliga

samlingslokaler skall vara undantagna från skyldighet till investeringsavgift

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningstext;

9) de likalydande motionerna I: 327 av herr Lundberg in. fl. och 11: 728

av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen, därest propositionen

nr 10 i princip godtages, måtte besluta, att dispensbestämmelserna enligt

16 § skall så utformnas, att inom nytillkomna bostadsområden fristående

affärshus skall kunna uppföras utan att drabbas av investeringsavgift, och

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring

av författningstexten;

10) de likalydande motionerna I: 332 av herr Fritz Persson och II: 398

av herr Bergman, vari hemställts, att riksdagen måtte antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om investeringsavgift för vissa

byggnadsarbeten med den ändring som anges i motionerna;

11) de likalydande motionerna I: 419 av herrar Dahlén och Bengtson samt

II: 533 av herrar Hedlund och Ohlin, vari hemställts, att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 10 angående investeringsavgift för vissa

byggnadsarbeten;

12) de likalydande motionerna 1:425 av herr Harald Pettersson och II:

531 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, att riksdagen,

därest den i princip skulle bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 10, måtte

besluta om undantag från investeringsavgift för mindre tillbyggnad av samlingslokaler

i samband med reparation av köksavdelning eller installation

av sanitära anordningar såsom toaletter;

13) de likalydande motionerna I: 426 av herr Schött in. fl. och II: 542 av

herr Tobé m. fl., vari hemställts, att riksdagen, därest Kungl. Maj :ts propo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 7

nr i år 1967

sition nr 10 icke i dess helhet avslås, måtte besluta, att sporthallar eller andra

idrottsanläggningar blir fria från föreslagen investeringsavgift;

14) de likalydande motionerna I: 428 av herr Werner och II: 710 av herr

Hermansson m. fl., vari hemställts, att den föreslagna investeringsavgiften

göres differentierad i enlighet med vad som i motionerna förordats;

15) de likalydande motionerna I: 557 av herr Eric Carlsson m. fl. samt II:

530 av herrar Boo och Eliasson i Sundborn, vari hemställts, att riksdagen,

därest proposition nr 10 skulle i princip bifallas, måtte besluta, att investeringsavgift

för vissa byggnadsarbeten icke skall utgå beträffande fritidsanläggningar

och fritidsbyar inom norra stödområdet samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext;

16) de likalydande motionerna I: 562 av herr Holmberg m. fl. och II: 702

av herr Bohman m. fl., vari hemställts, att riksdagen med avslag på proposition

nr 10 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj :t

för de organ som har att bevilja igångsättningstillstånd måtte utfärda skärpta

direktiv i enlighet med de i motionerna angivna riktlinjerna;

17) de likalydande motionerna I: 568 av herr Lundström och II: 745 av

herr Öhvall, vari hemställts, att riksdagen, därest proposition nr 10 i princip

godtages, måtte besluta, att dispensbestämmelserna enligt 16 § skall så

utformas, att inom nytillkomna bostadsområden fristående affärshus skall

kunna uppföras utan att drabbas av investeringsavgift, och att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring i författningstexten;
18)

de likalydande motionerna 1:569 av herrar Mattsson och Enarsson

samt II: 721 av herr Lothigius, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att från föreslagen investeringsavgift undantaga sådana mindre butiksprojekt

som i motionerna redovisas;

19) de likalydande motionerna I: 577 av herr Harald Pettersson m. fl. och

II: 704 av herr Börjesson i Falköping m. fl., vari hemställts, att riksdagen,

därest den i princip skulle bifalla Kungl. Maj :ts proposition nr 10 angående

investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten, måtte besluta att ifrågavarande

avgift icke skall uttagas då eljest avgiftspliktigt byggnadsarbete utföres

på grund av omständighet utanför byggherrens kontroll;

20) de likalydande motionerna I: 582 av herr Stefanson m. fl. och II: 729

av herr Nordgren in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

proposition nr 10 måtte besluta sådana ändringar i 1, 12, 16 och 17 §§

förslaget till förordning om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

som i motionerna föreslagits samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till härför erforderlig författningstext;

21) de likalydande motionerna I: 645 av herr Werner och II: 808 av herr

Hermansson m. fl., vari hemställts, att lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete förlänges till den 31 december

1968;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

22) motionen I: 228 av licrr Wallmark, vari hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta att bil- eller maskinreparationsanläggning

speciellt inrättad för underhållsarbeten på tyngre lastfordon, maskiner och

traktorer hänförs till sådana byggnadsarbeten för vilka igångsättningstillstånd

eller investeringsavgift icke skall krävas; och

b) att riksdagen alternativt uttalar att sådana verkstäder medges dispens

från den föreslagna investeringsavgiften efter framställning till finansdepartementet

;

23) motionen 1:580 av lierr Stefanson, vari hemställts, att riksdagen —

för den händelse det i propositionen nr 10 framlagda förslaget till förordning

om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten skulle av riksdagen

bifallas — måtte uttala att bestämmelsen i 16 § bör tillämpas så att avgiftsbefrielse

medges för sådant enligt förordningen avgiftsbelagt byggnadsarbete,

vars genomförande är en nödvändig förutsättning för att ett icke avgiftsbelagt

angeläget byggnadsarbete planenligt kommer till stånd;

24) motionen II: 82 av herr Berglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att från den i propositionen föreslagna investeringsavgiften

undantaga för kyrkliga eller frikyrkliga ändamål avsedda samlingslokaler;

25) motionen II: 133 av herr Källstad, vari hemställts, att riksdagen måtte

avslå proposition nr 10 angående investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

;

26) motionen II: 202 av herrar Åberg och Svensson i Kungälv, vari hemställts,

att riksdagen — i den händelse Kungl. Maj:ts proposition nr 10 i

princip skulle vinna riksdagens godkännande — måtte besluta att byggnadsarbeten

avseende kyrkliga byggnader vilka föranletts av stadsplane- eller

andra åtgärder från kommun eller statlig myndighet skall undantas från avgiftsplikt

för investeringsavgift ävensom att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till erforderlig författningstext;

27) motionen 11:538 av herr Lundberg, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta avslå Kungl. Maj :ts förslag om införande av en extra investeringsavgift

å 25 procent för vissa byggnadsarbeten och i stället besluta

att Kungl. Maj :t skall äga fullmakt vidtaga en sådan ytterligare skärpning

av byggnadsregleringen, som i princip kan innebära byggnadsstopp för icke

prioriterade objekt inom de i propositionen uppräknade byggnadsområdena,

i syfte att ernå en styrande effekt på investeringarna, ävensom att den slutliga

prövningen av undantag från förbud, när synnerliga skäl ur samhällets

synpunkt kan styrkas, måtte uppdragas åt regeringen, som i enskilda

fall skall äga att fatta slutliga beslut;

28) motionen II: 706 av herr Eriksson i Bäckmora, vari hemställts, att

riksdagen, därest den skulle i princip bifalla Kungl. Maj :ts proposition

nr 10, måtte besluta om undantag från investeringsavgiften för kommunala

byggnadsarbeten och att kommunerna således ej skall erlägga investerings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr i år 1967

9

avgift samt att vederbörande utskott måtte ges i uppdrag att utarbeta erforderlig

författningstext; ävensom

29) motionen II: 725 av herrar Nilsson i Agnäs och Larsson i Norderön,

vari hemställts, att riksdagen — vid bifall till Kungl. Maj :ts proposition

nr 10 — måtte befria Evangeliska fosterlandsstiftelsen från skyldighet

att erlägga investeringsavgift vid uppförandet av den projekterade kyrkobyggnaden

i Hammarby.

I anledning av propositionen har till utskottet ingivits skrivelser från

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges allmänna biblioteksförening,

Svenska byggnadsindustriförbundet och Malmö stads fastighetsnämnd.

Av motionerna har de under punkten 21 upptagna hänvisats till tredje

lagutskottet, övriga till bevillningsutskottet. Genom överenskommelse mellan

nämnda utskott har propositionen och samtliga motioner hänskjutits

till behandling av sammansatt bevillnings- och tredje lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:97, 1:223, 1:228, 1:318, 1:426, 1:562,

I: 577, I: 580, I: 582, II: 23, II: 82, II: 133, II: 190, II: 202, II: 398, II: 409,

II: 412, II: 413, II: 530, II: 531, II: 533, 11:538, 11:706, 11:710, 11:721,

II: 725, II: 728, II: 745 och II: 80-8.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns på sidorna 6—10 i propositionen.

Motionerna

Yrkanden om avslag på propositionen m. m.

I motionerna I: 223 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och II: 285 av herr

Persson i Heden har som motivering för avslagsyrkandet anförts bl. a. att

i fråga om åtskilliga av de enligt förslaget avgiftspliktiga byggnadsarbetena

visserligen kan sägas att angelägenhetsgraden i många fall inte är

särskilt hög. På några orter är emellertid behovet av banklokaler och butiker

påtagligt. Likaså är det naturligt att i tider, då statsmakterna pressar

på för att genomföra kommunsammanslagningar och skapa kommunala

centra, det på Adssa håll finns ett uppenbart behov av nya kommunala förvaltningskontor.

Det kan inte vara rimligt att i fråga om sådan byggnation

fördyra redan höga byggnadskostnader. På expanderande orter eller i de

stora tätorternas nybebyggelser är likaledes behovet av samlingslokaler för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr t år 1967

religiösa och andra behov högaktuellt. Att oskäligt fördyra sådana byggnadsföretag,

ofta möjliggjorda genom frivilliga gåvor och personliga uppoffringar,

kan inte vara riktigt.

Förslaget i propositionen leder enligt motionärernas mening till orimliga

resultat genom att den som har råd att betala en oskäligt hög investeringsavgift

får bygga, medan den som saknar medel att köpa sig byggrätt

får vänta. Sakliga och mänskliga skäl, inte ekonomiska, bör fälla utslaget.

Icke önskvärda investeringar bör man därför komma till rätta med via

tillståndsgivningen, och motionärerna hemställer om införande av bestämmelser

om särskild granskning av tillståndsgivningen.

Motionärerna i motionerna I: 419 av herrar Dahlén och Bengtson samt

II: 533 av herrar Hedlund och Ohlin anser den i propositionen föreslagna

ordningen praktiskt svårtillämpad. En selektiv investeringsavgift kan inte

anses ha några fördelar framför en begränsning via byggnadsreglering.

Motionärerna erinrar om att i propositionen 1965 angående ändring av

byggnadsregleringen framhölls, att de tillämpande myndigheterna, d. v. s.

i första hand länsarbetsnämnderna, inte funnit, att tillståndsprövningen

medfört »någon nämnvärd komplicering eller ökad arbetsbelastning i fråga

om ärendenas handläggning». De igångsättningstillstånd som meddelas kan

inte gärna avse andra byggnadsföretag än dem som myndigheterna ansett

möjliga att genomföra. De representerar också ett urval, för vilket genom

riksdagsbeslutet 1965 föreskrivits vissa principer. Dessa principer, som

fortfarande gäller, skulle i praktiken helt sättas ur spel genom investeringsavgiften.

Över huvud taget kan en tillståndsprövning i kombination

med investeringsavgift inte gärna betecknas annorlunda än som en reglering

för reglerande ts egen skull. Även från andra synpunkter är enligt

motionärernas mening en tillståndsprövning att föredra. Den föreslagna

investeringsavgiften kan inte leda fram till ett urval efter angelägenhetsgrad,

eftersom den är avsedd att verka över ett område med så skilda kategorier

av byggnadsobjekt. Det kan t. ex. för de servicenäringar, som skulle

drabbas av avgiftsskyldighet, alls inte förutsättas, att den näring som har

det bästa ekonomiska underlaget och därmed de största möjligheterna att

påta sig investeringsavgiften också är den som har det största akuta byggnadsbehovet.

Inte heller i fråga om kommunala investeringar i t. ex. idrottsanläggningar

och förvaltningsbyggnader torde investeringsavgiften kunna

tjäna som någon objektiv mätare av angelägenhetsgraden. Även om det i

nuvarande läge anses nödvändigt, att den kommunala investeringsexpansionen

så långt möjligt hålles tillbaka, torde vissa projekt inte gärna kunna

uppskjutas. Byggnader med så hög angelägenhetsgrad bör inte belastas

med en straffskatt på fjärdedelen av byggnadskostnaden. Motionärerna anser

det också orimligt att hindra initiativ till insamlingar till kyrkliga och

andra samlingslokaler genom en hög investeringsavgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 11

nr 1 år 1967

Genom den dämpning som avses för den enligt propositionen avgiftsbelagda

byggnationen skulle till den 30 september 1968 uppsamlas ett

mycket stort byggnadsbehov. Redan nu väl förberedda investeringsprojekt,

i många fall ingående i en genomarbetad samhällsplanering på det kommunala

planet, skulle kullkastas genom avgiften. Härigenom skulle dörrarna

öppnas för en investeringsexplosion på hösten 1968 och ryckigheten i

regeringens ekonomiska politik ytterligare accentueras.

Enligt motionärerna i motionerna I: 562 av herr Holmberg m. fl. och II:

702 av herr Bohman m. fl. synes den uppdelning som regeringen gör i s. k.

prioriterat och icke prioriterat byggande tvivelaktig. Att påstå att all nybyggnad

av exempelvis affärslokaler och kontor i investeringssammanhang

är av sekundärt intresse är — menar motionärerna -— att utgå från helt

felaktiga premisser. De rationaliseringar som kan göras genom en förbättrad

och tidsanpassad varudistribution medför ofta betydande vinster för

folkhushållet. Detsamma gäller också byggandet av nya, rationella kontorsoch

förvaltningsbyggnader. På den kommunala sektorn kommer den 25- procentiga avgiften med all säkerhet att betyda en omdisposition i tiden av

kommunernas byggnadsprogram. Resultatet blir att uppgjorda byggnadsplaner

splittras, nya objekt måste tas fram o. s. v., samtidigt som åtskilliga

bostadsområden kommer att ställas utan de service- och relcreationsanläggningar

som affärslokaler, banker, bensinstationer, fritidsanläggningar, kyrkor

och idrottshallar utgör. Genom att avgiften inte är avdragsgill vid taxeringen

och ej heller får räknas in i anskaffningskostnaden vid värdeminskningsavdrag

verkar den betydligt hårdare än om byggkostnaden skulle ha

varit 25 procent högre. Avgiften kan få en effekt motsvarande en ökning

av ca 50 procent eller mera av de totala byggnadskostnaderna. Ett betydande

nybyggnadsbehov har uppkommit genom att fastigheter måst avstås på

grund av expropriation eller hot om expropriation. I den mån ett sådant

behov måste fyllas genom ersättningsbyggnad under den tid som nu avses,

åsamkas vederbörande kostnader som inte kunnat förutses och inte synes

förenliga med rimliga krav på rättssäkerhet.

Motionärerna anser att det föreslagna dispensförfarandet på vissa områden

kan leda till en allvarlig snedvridning av konkurrensförhållandena och

framhåller vidare att investeringsavgiften kan få en sysselsättningsstörande

effekt. Åtskilliga byggnadsföretag är specialiserade på varuhus-, hotell- och

kontorsbyggande och detsamma gäller vissa grupper arkitekter och konsulterande

ingenjörer. Införandet av investeringsavgift betyder praktiskt taget

totalstopp för dessa företags och konsulters verksamhet. Byggnadsföretagen

kan eventuellt överföra sin verksamhet till bostadsbyggnadsområdet, men

då detta enligt statsverkspropositionen kvantitativt inte föreslås öka i jämförelse

med föregående år, kan mot bakgrunden av den hårda konkurrenssituationen

på entreprenadmarknaden antas att övergången ger upphov till

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

ytterligare konkurser och nedläggningar bland byggnadsföretagen. Detsamma

kan sägas gälla affärsföretag som ser sig nödsakade att rationalisera

sin verksamhet.

Genom det totalstopp som avgiften i praktiken innebär kommer den 30

september 1968 att finnas en kraftigt ackumulerad investeringsvilja. Kommuner,

företag, banker, bensinbolag, församlingar m. fl. kommer då att

kasta sig ut på byggmarknaden för att fullfölja tidigare uppgjorda investeringsplaner.

Det blir som att öppna en gigantisk dammlucka med uppladdade krav på

hela byggsektorn där all planering kommer att rasa samman. Kapitalmarknaden

kommer att ställas inför orimliga krav. De industriinvesteringar som

regeringen nu säger sig vilja uppmuntra kommer liksom bostadsbyggandet

att trängas åt sidan av de investeringsbehov som laddats upp under förbudstiden.

Löneglidningen som varit särskilt stor inom byggsektorn kommer

att få ny näring.

En straffskatt på s. k. icke prioriterat byggande medför alltså så många

negativa följder att den inte kan accepteras.

Den naturliga metoden att ernå en nödvändig skärpning av länsarbetsnämndernas

tillståndsgivning för icke prioriterade byggnadsarbeten borde

enligt motionärernas mening vara att Kungl. Maj :t utfärdade sådana anvisningar

som möjliggör planmässighet i en konjunkturanpassad avvägning

för byggnadsverksamhet av denna art. Med detaljerade instruktioner bör

länsarbetsnämnderna kunna tillse att igångsättningstillstånden varieras på

sådant sätt att allvarliga störningar för byggherrar och allmänhet inte kommer

att ske, samtidigt som en anpassning görs till rådande konjunkturläge.

I händelse av att svårbedömbara fall uppstår bör man överlåta åt arbetsmarknadsstyrelsen

att, sett mot det totala igångsättningsbehovet i landet,

avgöra ärendet.

Enligt motionen II: 133 av herr Källstad har de kristna kyrkorna, nykterhetsrörelsen,

arbetarrörelsen och idrottsorganisationerna stora byggnadsbehov,

som inte kan tillgodoses om investeringsavgiften införes. Hårdast drabbas

de organisationer som för sin verksamhet är helt beroende av frivilligt

insamlade medel, t. ex. frikyrkorörelsen. Ett införande av avgiften skulle

innebära ett åsidosättande av principen att ideella organisationers verksamhet

inte skall beskattas och medföra en för ett fritt samhälle oförenlig

begränsning av deras bestämmanderätt. S. k. oprioriterade byggnationer har

hållits mycket starkt tillbaka i nästan två år, varför det redan nu finns ett

uppdämt behov. Det råder sålunda stor brist på exempelvis gymnastiksalar

i skolorna, idrottsanläggningar saknas på många håll, och klassundervisning

sker alltjämt i källarlokaler. Man vill heller inte förstå att hundra år

gamla träkyrkor behöver ersättas med nya. Det finns alldeles färska exempel

härpå i storstäderna. Det redan nu uppdämda behovet och det ytterligare

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 13

nr 1 år 1967

behov, som kommer att skapas genom att man nu totalt stoppar alla s. k.

oprioriterade byggen med investeringsavgifter, kommer att medföra ett

enormt investeringstryck på hösten 1968.

En kvotering är enligt motionärens mening det enda riktiga hjälpmedlet

i denna situation. Regeringen har redan möjligheter till en sådan i lagen

om igångsättningstillstånd.

I motionen II: 538 framhåller herr Lundberg att i en viss situation byggenskap

som träffas av investeringsavgiften helt enkelt inte kan uppskjutas

utan att detta på andra områden kan förorsaka framför allt samhället

mycket allvarliga skador. Det finns även byggenskap inom den föreslagna

avgiftskategorin som krävt så stora investerings- och planeringskostnader

att man kommit i ett läge där förlusten kan bli vida större än avgiften om

man skjuter byggenskapen på framtiden. Byggnadsverksamheten kan aldrig

styras genom att man låter endast den bygga som har ekonomiska möjligheter

därtill.

Motionären erinrar om angelägenheten av att söka komma till rätta med

prisstegringarna. Enda eller huvudsakliga vägen till en sänkning av kostnaderna

och priserna inom varuförmedlingen är f. n. i första hand stora

livsmedels- och varuhallar. Den som praktiskt sysslat med varudistribution

vet, att ett absolut byggnadsstopp för livsmedelshallar eller ett uttag av en

extra investeringsavgift i ett tvångsläge för ett hallbygge omöjliggör en

önskan att sänka priser eller stävja ytterligare prishöjningar.

En skärpning av byggnadsregleringen inom de sektorer som föreslås i

propositionen synes enligt motionärens mening vara bästa sättet att styra

investeringarna så att de gagnar och inte skadar andra för samhället viktiga

intressen. Skärpningen inom den förbjudna sektorn måste dock innehålla

möjligheter till vissa absolut nödvändiga undantag. Det slutliga avgörandet

i fråga om tillstånd bör ligga hos regeringen.

Avgiftsplikten och dess omfattning

Kyrkobyggnader och samlingslokaler

I motionen I: 20 av hem Svenungsson samt II: 23 av herrar Fridolfsson i

Stockholm och Werner framhålles angelägenheten av att man kan möta de

samlevnadsproblem som uppstår till följd av den ökande urbaniseringen.

Små kyrkor och församlingshus har därvid en stor mission att fylla. Åtskilliga

av dessa byggnader kommer till stånd genom mångårigt frivilligt samlande

och sparande, varför de ansvariga inte med kort varsel kan ändra sina

dispositioner eller skjuta planeringen på en oviss framtid. Enligt motionärernas

mening måste det anses oförsynt att pengar, som åstadkommits genom

stor uppoffring och idealitet och i en känsla av ansvar för samhälle

och medmänniskor, skall beskattas så hårt av staten.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. 2 aud. Nr 1

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

I motionerna I: 313 av herr Eric Carlsson och II: 409 av herr Johansson

i Skärstad m. fl. erinras om att de kristna socialdemokraterna i en broschyr

till 1966 års val lovade »värna om vars och ens rätt att fritt välja och

utöva sin religion — utan att detta skulle medföra några konsekvenser för

hans eller hennes ställning som medborgare i samhället». Enligt motionärernas

mening rimmar investeringsavgiften dåligt med ett sådant löfte.

Förslaget tenderar att strypa och hämma denna för människor och samhälle

så betydelsefulla verksamhet. Det har klart utsagts av olika offentliga,

statliga och kommunala instanser att de kristna rörelserna inte bara

har ett egenvärde för medlemmarna utan också att deras samhällsgagnande

insats är obestridlig. Men många församlingar saknar lokaliteter för sitt expanderande

ungdomsarbete. Deras möjligheter att bedriva sin värdefulla

iingdomsfostrande verksamhet försvåras allvarligt, om finansministerns förslag

genomföres. Om propositionens förslag antas är det nödvändigt att från

avgiftsplikt undanta kyrkliga byggnader, som bekostas av frivilligt insamlade

medel.

Även i motionerna I: 325 av herrar Thorsten Larsson och Mattsson samt

II: 412 av herr Josefson i Arrie m. fl. har understrukits angelägenheten av

att — vid bifall till propositionen — undanta kyrkliga samlingslokaler från

avgiftsskyldighet. Kyrkobyggandet har — framhåller man — sedan årtionden

tillbaka varit av liten omfattning och utgjort en obetydlig del av den

totala byggnadsverksamheten. Inom svenska statskyrkan torde under senare

tid knappast ha byggts mer än 10 kyrkor per år. Särskilt befolkningsomflyttningen

har medfört ett ökat behov av byggande av samlingslokaler för

religiös verksamhet. Många av de folkrika förorter eller förstäder, som

vuxit upp i bebyggelsekoncentrationerna, saknar helt sådana samlingslokaler.

Skulle investeringsavgiften införas och läggas även på kyrkliga samlingslokaler,

får man räkna med att även för nuläget mycket angelägna

kyrkobyggen måste skjutas upp till tiden efter den 30 september 1968, vilket

skulle vara till skada för den religiösa verksamheten i vårt land.

Liknande synpunkter framförs i motionen II: 82 av herr Berglund m. fl.

Motionärerna anser det utomordentligt beklagligt om den andliga verksamheten

i vårt samhälle genom den nya ordningen skulle bli eftersatt eller

sättas ur funktion. I vårt moderna samhälle har man att brottas inte endast

med ekonomiska utan även moraliska och andliga frågor. Brottsligheten

har tagit sådana dimensioner att man har anledning hysa stark oro för

utvecklingen, rättsbegreppen håller på att luckras upp. Ofta står samhället

rådlöst inför vad som sker och inför de problem som anmäler sig. Den

kristna verksamheten är i stort sett uppbyggd på och beroende av de frivilliga

gåvor de kristna församlingarnas medlemmar insamlar, inte endast

för de löpande utgifterna, utan även för det kapital som erfordras för upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 15

nr 1 år 1967

förande av kyrkor och kyrkliga samlingslokaler eller för renovering av äldre

sådana lokaler. Det är beskattade medel som här offras, kanske i många fall

under försakelse.

I motionen II: 202 av herrar Åberg och Svensson i Kungälv framhålles

att det stundom förekommer, att kristna församlingar genom statliga eller

kommunala åtgärder blir uppsagda från de platser där de har sina samlingslokaler.

Det kan röra sig om utrymmen för framdragning av gator eller

vägar över tomt som disponerats av en församling eller vara fråga om saneringsåtgärder

för kvarter där kyrkliga byggnader är placerade. Församlingarna

har då inget annat val än att gå i författning om nybyggnad på annat

ställe. Motionärerna nämner som exempel Gileadförsamlingen i Göteborg.

Denna blev för ett par år sedan uppsagd och har fått annan tomt anvisad.

Projekteringsarbeten och övrig planering har fortskridit normalt, men kreditåtstramningen

under förra året gjorde att tillräckligt kapital inte omedelbart

kunde upplånas. Genom medlemmarnas stora offervilja och ansträngningar

räknade man dock med att så småningom komma i gång med

bygget. Särskilt angeläget ansågs detta vara då man åter önskade ta upp

i full skala den rent filantropiska verksamhet församlingen bedrivit sedan

många år. Bespisningar för nödlidande är en viktig samhällsstödjande åtgärd

i en stad av Göteborgs storlek. Även det i vår tid viktiga arbetet bland

barn och ungdom blir lidande av att en aktiv och funktionsduglig församling

hindras i sin verksamhet.

Det är uppenbart att dylika nybyggnationer ställer särskilt stora finansiella

fordringar på en församling som arbetar med frivilliga medel som

hopsamlas bland medlemmarna.

I motionerna I: 125 av herr Harald Pettersson och II: 531 av herr Börjesson

i Glömm in ge in. fl. framhålles att gränsdragningen mellan avgiftsbelagda

och icke avgiftsbelagda arbeten stundom torde bli svår att göra. Så kan

befaras bli fallet då det gäller att i ålderdomliga eller nedslitna samlingslokaler

renovera köksavdelningar eller installera sanitära anläggningar såsom

toaletter. För att sådana nödvändiga åtgärder skall vara möjliga kan

det krävas att en mindre tillbyggnad göres. Enligt motionärernas uppfattning

bör undantag från investeringsavgiften i sådana fall kunna göras utan

att arbetskrafts- och kapitalresurserna ansträngs i någon större utsträckning.

Kommunala byggnadsarbeten

Motionärerna i motionerna I: 150 av herr Torsten Hansson m. fl. och II:

190 av fru Hörnlund m. fl. framhåller att investeringsavgiften inom den

kommunala sektorn torde komma att få en 100-procentig verkan, eftersom

det är otänkbart att ansvariga kommunalmän kommer att belasta kommu
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

nens skattebetalare med 25-procentigt ökade byggnadskostnader i form av

skatt till staten. Inom den privata sektorn är det däremot alls inte säkert

att avgiften leder till totalstopp i byggandet. Genom att investeringsavgiften

skall bestå inemot två år kan det väl tänkas att representanter som har

projekteringen klar för bensinstationer, butiks-, kontors- och banklokaler

trots investeringsavgiften anser det lönsamt att bygga. För kommunernas

del innebär emellertid förslaget att angelägna, kanske redan färdigprojekterade

samlingslokaler, sport- och idrottsanläggningar, förvaltningshus m. in.

får skjutas på framtiden. Motionärerna framhåller vidare att byggande av

fritidshus — bortsett från den begränsning som gjorts bl. a. i fråga om

storlek och bebyggelse i grupp — kan komma att pågå obehindrat. Enligt

motionärernas mening kan det ifrågasättas om inte ett flertal enligt förslaget

avgiftsdrabbade kommunala investeringar från samhällssynpunkt är angelägnare

än fritidshusen. Motionärerna förordar en skärpt tillämpning av

lagstiftningen om tillståndsgivning. Därigenom skulle vissa sektorer kunna

beläggas med totalstopp och andra bli föremål för angelägenhetsgradering.

Kommunerna skulle få möjlighet till prövning av sina mest angelägna projekt,

länsarbetsnämndernas styrning av sysselsättningen skulle underlättas

och en bättre anpassning till full sysselsättning för byggnadsarbetarkåren

uppnås.

Avslutningsvis understryker motionärerna att det med hänsyn till investeringsavgiftens

storlek från rättvisesynpunkt är högst otillfredsställande

att Kungl. Maj:t skall äga medge befrielse från avgift om läget på arbetsmarknaden

påkallar detta. I en region kan — framhålles det ett byggnadsobjekt

kosta 25 procent mera genom investeringsavgiften medan ett

liknande objekt i en annan region blir befriat från avgift på grund av

arbetsmarknadsläget. Den som i början av investeringsav giftens giltighetstid

finner sig, trots investeringsavgiften, böra genomföra ett byggnadsobjekt,

kan komma i ett ogynnsamt läge i förhållande till den som senare

under perioden kanske får befrielse från avgift på grund av arbetsmarknadspolitiska

omständigheter. Sådana verkningar kan inte bli följden om

regleringen sker uteslutande genom tillståndsgivning.

Herr Eriksson i Bäckmora framhåller i motionen It: 706 att det med fogkan

antas att ett genomförande av propositionens förslag kommer att omöjliggöra

kommunal bvggnation av sadana objekt, vilka berörs a\ avgiften.

Ett sådant resultat av lagstiftningen måste enligt hans mening anses ytterst

otillfredsställande. Angelägna kommunala projekt måste nämligen ställas

på framtiden och härigenom betages kommunerna mycket av sina möjligheter

att verksamt bidra till en aktiv lokaliseringspolitik. Eu önskvärd

dämpning av andra mindre angelägna investeringar bör i stället uppnås

genom en skärpt tillämpning av lagstiftningen om igångsättningstillstånd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr t år 1967

17

Fritidshus och fritidsanläggningar

Motionärerna i motionerna I: 318 av herr Nils-Eric Gustafsson och II: 418

av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. anser att propositionen bör av riksdagen

avslås. Därest så inte sker är det enligt deras mening i vart fall

angeläget att avgiftssystemet får en sådan utformning, att syftet med den

aktiva lokaliseringspolitiken inte motverkas. Bland de kategorier byggnader,

som enligt propositionen skall beläggas med 25-procentig investeringsavgift,

uppräknas »bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål,

när arbetet ingår i ett byggnadsföretag, som omfattar mer än ett

sådant hus, eller när huset genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande

80 kvadratmeter». Denna formulering kan tolkas som innefattande

turisthotell och andra turistanläggningar. Enligt riksdagens beslut 1964

angående riktlinjerna för lokaliseringspolitiken kan turistanläggningar medges

lokaliseringspolitiskt stöd i form av lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag''.

Det underströks vid riksdagsbeslutet, att häri skulle innefattas även

t. ex. semesterbyar. Statligt lokaliseringsstöd, som lämnas till turistanläggningar,

har prövats av lokaliseringsorganen. Härmed har från samhällets

sida besked lämnats om att företagets etablering eller utbyggnad är angelägen.

Det skulle då — menar motionärerna — vara orimligt att belägga

byggnad, som uppföres med statligt lokaliseringsstöd, med investeringsavgift.

Enligt motionerna I: 320 av herr Torsten Hansson och II: 413 av herr

Josefsson i Halmstad in. fl. bör gränsdragningen beträffande bostadsyta i

hus avsett för fritidsändamål lämpligen omprövas. Ett fritidshus av storleken

80 in2 kan vara så nära jämförbart med storleken för permanent

enfamiljshus, att det förefaller mera önskvärt och lättförståeligt om gränsdragningen

i stället sättes till högst 60 in2. Detta anser motionärerna inte

i och för sig vara någon väsentlig skärpning av gällande eller föreslagna

bestämmelser men däremot en rimligare avvägning för att markera skillnaden

mellan permanent och icke permanent bostadshus. I ali synnerhet har

detta giltighet i ett läge, då hårdare åtstramning anses motiverad. Hittillsvarande

byggnation av fritidshus torde endast i ringa omfattning ha gällt

hus överstigande 80 in2.

Motionärerna i motionerna I: 557 av herr Eric Carlsson in. fl. samt II: 530

av herrar Boo och Eliasson i Sundborn erinrar om att statligt lokaliseringsstöd

enligt gällande bestämmelser kan utgå till turist- och fritidsanläggningar.

Prövningen har varit restriktiv. Den föreslagna investeringsavgiften

omöjliggör byggandet av fritidsbyar och liknande anläggningar, vilket

innebär att utbyggnaden av många bygders naturliga näringsliv och sysselsättning

förhindras. Enligt motionärernas mening bör det vara rimligt att

undanta fritidsanläggningsbyggen inom norra stödområdet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

Bensinstationer, reparationsverkstäder, butikslokaler, idrottsanläggningar

m. in.

I motionerna I: 97 av herr Gösta Jacobsson m. fl. samt It: 135 av fru

Sundberg och herr Turesson framhålles att omläggningsarbeten på åtskilliga

bensinstationer kommer att äga rum under år 1967, betingade av högertrafikomläggningen.

Därvid upptas erforderliga arbeten i en plan med kostnadsberäkning,

som inges till statens högertrafikkommission. Kommissionen

godkänner nödvändiga arbeten och fastställer den ersättning, som skall

utgå. Arbetenas omfattning varierar från en bensinstation till eu annan.

De torde i regel ej kunna inrymmas under de arbeten, som är undantagna

från investeringsavgift enligt sista stycket av 1 § i förordningen. På bensinstationer

beräknas högertrafikomläggningsarbeten för totalt ca 6 å 7 milj.

kr. vara erforderliga från trafiksäkerhetssynpunkt.

Enligt motionärernas mening bör investeringsavgift ej utgå för arbeten,

som företas på bensinstation med anledning av högertrafikomläggningen.

Om så sker ökas statens kostnader för högertrafikomläggningen eftersom

ägaren av en bensinstation är berättigad att erhålla ersättning även för investeringsavgiften.

Arbetena måste också företagas under 1967 — i huvudsak

före dagen H. Motionärerna framhåller också att bl. a. arbeten på bensinstationer

och kanske också andra av de i förordningen uppräknade byggnadsarbetena

av länsarbetsnämnderna i betydande utsträckning använts

för att lokalt uppnå jämn sysselsättning. I regel vintertid har igångsättningstillstånd

lämnats för att klara eu hotande tillfällig arbetslöshet. Byggnadsarbete

på bensinstation har för sådant ändamål varit lämpligt, därför

att oljeföretagen i regel haft färdiga ritningar, tomtfrågan ordnad och därför

inte behövt belasta kapitalmarknaden med lån.

Motionärerna förutsätter därför, att när den lokala arbetsmarknadssituationen

motiverar lämnande av igångsättningstillstånd för bensinstationsbygge,

befrielse från investeringsavgift skall kunna erhållas.

I motionen 1:238 framhåller herr Wallmark att investeringsavgiften kommer

att drabba bilismen speciellt hårt. Produktionen, som undgår den föreslagna

skattebelastningen, är beroende av rationella transporter såväl för

tillförseln av råvaror m. in. som för distribution av produkter. Transportkostnaderna

påverkar därför direkt produktpriserna. Lastbilarna spelar i

detta fall en avgörande och kontinuerligt ökande roll. Den föreslagna investeringsavgiften

bör med tanke härpå också sättas i samband med den föreslagna

uppräkningen av fordonsskatten, som kommer att medföra betydande

kostnadsökningar för den tunga trafiken. För busstrafiken väntas dessa

bli ca 10 milj kr. och för lastbilstrafiken ca 40* milj. kr./år.

På lastbilssektorn väntas som konsekvens taxeökningar varierande, från

3—8 % beroende på biltyp och transportlängd. Stora delar av expor tindu
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

19

strin, t. ex. skogsindustrin, kommer att speciellt beröras av sådana kostnadsökningar.

Dessa kan svårligen mötas med snabbverkande rationaliseringsåtgärder,

då vägar och fordon ej alltid får användas på sätt som ur

transportörernas synpunkt vore önskvärt. Vägarnas bärighet anses utnyttjad

till det yttersta och skärpt övervakning har införts med axeltryck- och

bruttoviktskontroller.

I detta läge är det av största vikt att lastbilsunderhållet inte behöver

eftersättas. Detta innebär krav på lämpligt lokaliserade och för lastbilsägarna

lättillgängliga verkstäder. Härigenom förkortas transporttiderna till

och från reparation och minskas kostnaderna för drivmedel och slitage i

samband med reparationer. Stillestånd för reparationer innebär förluster för

lastbilsägarna och därmed indirekt för uppdragsgivarna.

Eu fortsatt systematisk utbyggnad av nätet av numera erforderliga, specialbyggda

lastbilsverkstäder är därför nödvändig. Utvecklingen på lastbils-

och maskinområdet har nämligen varit exceptionellt snabb. Detta

innebär att äldre och allroundbetonade verkstäder ej längre kan användas

för reparationer av tunga och långa lastekipage. Härför behövs specialutformade

byggnader med tillräckligt höga portar, direkta genomfarter,

speciella lyftanordningar och taktraverser för att hantera tunga fordonsdelar

och aggregat. Utan sådana hjälpmedel blir reparations- och väntetiden

orimlig om arbetet över huvud taget kan utföras.

Det krävs vidare särskild utrustning och utrymme för reparation av de

speciella hjälpmedel varmed fordonen numera utrustas för lastning, tippning

etc. Av vikt är att alla arbeten på lastbilar kan utföras vid samma

verkstad.

Fortsatt utveckling på detta område synes starkt önskvärd också ur allmän

och militär beredskapssynpunkt.

Starka betänkligheter måste sålunda anmälas med tanke på kostnadsökningarna

till följd av en investeringsavgift för lastbils-, traktor-, grävoch

jordbruksmaskinverkstäder. Denna uppfattning stöds även av att det

här rör sig om antals- och värdemässigt så små volymer att de i större sammanhang

saknar betydelse. Närmast såsom en kvalificerad gissning noteras

här att antalet sådana anläggningar som skulle vara aktuella under den

för investeringsavgiften föreslagna perioden torde begränsas till ca 10- talet per år. Kostnaden per enhet torde i genomsnitt ej överstiga 1 milj. kr.

I motionerna I: 332 av herr Fritz Persson och II: 398 av herr Bergman

framhålles att statliga bostadslån enligt bostadslånekungörelsen den 5 oktober

1962 (nr 537) kan utgå även för hus som innehåller lokaler för bl. a,

butiker, kontor eller bank. Under vissa förutsättningar kan lokalerna inräknas

i det låneunderlag'' som bestämmer bostadslånets storlek. I andra

fall kan lokalerna ligga utanför denna beräkning men ingå i beräkningen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

av det pantvärde som bestämmer lånets säkerhetsläge. Under vissa förutsättningar

slutligen kan bostadslån utgå för uppförande av hus även om

däri ingår lokaler, till vilka hänsyn inte tas vid beräkningen vare sig av

låneunderlag eller pantvärde. En förutsättning för bostadslån är dock, att

huset till minst halva lägenhetsytan, vinds- och källarplan oräknade, innehåller

bostäder eller sådana lokaler som inräknas i låneunderlaget.

Enligt motionärernas mening torde propositionen inte syfta till att avgiftsbelägga

sådant byggande som på något sätt stöds med statliga bostadslån.

Med hänsyn bl. a. till att förordningen kommer att få en annan ställning

än nu gällande tillämpningskungörelse till lagen om igångsättningstillstånd

anser motionärerna eventuella tolkningsproblem i detta hänseende

böra undanröjas redan i investeringsavgiftsförordningen.

Motionärerna i motionerna I: 569 av herrar Mattsson och Enarsson samt

11:721 av herr Lothigius framhåller i fråga om den de! av investeringsavgiften

som gäller butikssektorn, att bilismens utveckling och planeringen

av bebyggelsen inom större eller mindre bostadsområden har medfört att

praktiskt taget alla kedjor för Jivsmedelshandel under senare år gått in för

att bygga rationella och prisbilliga, lätt åtkomliga snabbköpsbutiker för

dagligvaror. Det har varit fråga om butiker som i allmänhet förlagts till

utkanten av samhällen för att bl. a. möjliggöra goda parkeringsmöjligheter.

Även vid planering av sådana butiker i nya bostadsområden har största

möjliga hänsyn tagits till bilburna köpare. Eu ny typ av lokaler för varudistribution

har på detta sätt utvecklats i syfte att förenkla hushållens

inköpsrutin. Tillverkare av monteringsfärdiga trähus har genom tillverkning

av dessa mindre snabbköpsbutiker kunnat kompensera sig för de senaste

årens minskade produktion av belåningsbara småhus. Denna fabrikation,

som under senare år upptagits av trähusbranschen, i intim samverkan

med livsmedelskedjorna, i syfte att åstadkomma en billig men rationell

butikskonstruktion, fabrikstillverkad och uppförd på ändamålsenligt

sätt med största möjliga hushållning med arbetskraft, kommer att helt

förhindras om den föreslagna 25-procents investeringsavgiften införes.

Eftersom trähusbranschen hotas av arbetslöshet på grund av minskad produktion

av småhus och eftersom det latenta buliksbehovet av antytt slag

är mycket stort, bör sådana mindre butiksprojekt, vilkas produktionskostnad

i färdigt skick understiger 500 000 kronor, undantas från investeringsavgift.

Enligt motionerna I: A26 av herr Schött in. fl. och 11: 542 av herr Tobé

in. fl. är det synnerligen beklagligt, att i en tid, då idrottsrörelsens ungdomsfostrande

verksamhet allmänt erkännes som mycket värdefull och

angelägen, inte minst med hänsyn till stigande ungdomsbrottslighet och

ungdomens ökade alkoholvanor, en avgift införes, som under en lång tids
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

21

period förhindrar tillkomsten av lokaler och anläggningar, där frivilligt arbetande

idrottsledare skulle vara beredda att ta sig an stora skaror av ungdomar.

Det är väl känt, att det råder brist på lokaler och anläggningar av

detta slag och att kommuner och organisationer har långt avancerade

planer, avsedda att förverkligas utan dröjsmål. Ett uppehåll i byggnadsverksamheten

på hithörande område måste därför, även på längre sikt, bedömas

som synnerligen allvarligt för idrottsrörelsen och dess ungdomsarbete

och bli till förfång för hela samhället.

I årets statsverksproposition bär höjningen av det s. k. idrottsanslaget

begränsats till 3 milj. kr., vilket i och för sig är beklagligt men som torde

ha motiverats bl. a. av att man velat avvakta resultatet av den pågående utredningen

om statens stöd till idrottsrörelsen. Under sådana förhållanden

är det enligt motionärernas uppfattning angeläget, att idrottsrörelsens möjligheter

att fortsätta och vidareutveckla sin betydelsefulla verksamhet inte

försvåras genom andra åtgärder från samhällets sida.

Avgiftens storlek m. m.

I motionerna I: 428 av herr Werner och 11: 710 av herr Hermansson in. fl.

framhålles att investeringsavgiften — för att få önskad effekt — bör göras

differentierad. Motionärerna är inte övertygade om att ens en 25-procentig

investeringsavgift kommer att mera verksamt hindra byggandet av bankoch

kontorspalats, parkeringshus, varuhus eller ens lyxvillor. Med hänsyn

härtill skulle en dubbel avgift för i första hand dylika byggen vara motiverad.

Motionärerna förutsätter att gällande förordning om tillståndsgivning

kommer att tillämpas i full utsträckning även beträffande byggen där beskattningen

kommer att gälla. De erinrar om att nu gällande bestämmelser

om tillståndsgivning upphör med utgången av innevarande år. Då det enligt

motionärernas mening kan förutsättas dels att till stånd sgivningen kommer

att tillämpas parallellt med beskattningen och dels bör gälla även efter att

den temporära beskattningen upphört, föreslår motionärerna att förordningens

giltighetstid förlängs med ytterligare ett år.

Dispensregeln

I motionerna I: 327 av herr Lundberg m. fl. och II: 728 av herr Nordgren

in. fl. framhålles att detaljhandeln drabbas av investeringsavgiften om inte

butiken är inrymd i ett bostadshus. Detta innebär en så allvarlig begränsning

i detaljhandelns utvecklingsmöjligheter, att klara regler beträffande

dispens oundgängligen måste tillskapas. Motionärerna understryker, att handeln

genomgår en omdaningsprocess, varigenom en avsevärd produktivitetshöjning

kunnat åstadkommas inom denna näringsgren. Denna process har

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

t. o. m. framställts som ett föredöme för andra näringsgrenar. Strukturomvandlingen

är emellertid långtifrån avslutad, och det finns avancerade planer

på fortsatt utbyggnad. Att denna omvandling kan fortsätta är en avgörande

förutsättning för alt handeln skall kunna bemästra de stigande distributionskostnaderna

och därmed konsumentpriserna. Rationaliseringen inom

handeln sker till väsentlig del på så sätt att mindre enheter nedlägges och

att nya större och effektiva butiker skapas. Därvid strävar man efter att

för ändamålet uppföra särskilda affärsfastigheter, som kan planeras helt

med hänsyn till kraven på eu rationell butikshantering. Detta gäller inte

minst livsmedelssektorn.

Om uppförandet av sådana fastigheter skulle hindras genom en investeringsavgift,

medan butikslokaler i ett bostadshus ej skulle belastas, skulle

man tå en ur effektivitetssynpunkt felaktig inriktning på butiksstrukturen.

Det är därför nödvändigt, alt bestämmelserna utformas på ett sådant sätt,

att felinvesteringar undviks.

Det bör vidare framhållas, att man vid planeringen av nya bostadsområden

givetvis också måste planera in erforderliga butiker för att området

över huvud laget skall kunna fungera. Butikerna är med andra ord eu integrerande

del av ett bostadsområde och det vore orimligt att genom en investeringsavgift

fördröja uppbyggnaden av planerade butikscentra. Även

dessa förhållanden, som är högst väsentliga för de människor som skall

flytta in i området, måste beaktas vid utformningen av investeringsavgiften.

Investeringsavgilten har tillkommit med syfte att främja investeringsverksamheten

inom industrin. Det bör emellertid understrykas, att produktionen

och distributionen av varor hänger så intimt samman, att man

inte rimligen kan särskilja det ena ledet från det andra. En rationell utveckling

inom näringslivet kräver effektiva insatser inom båda leden.

I motionerna I: 568 av herr Lundström och II: 7^5 av herr Öhvall framhåller

motionärerna bl. a. att detaljhandeln, inte minst livsmedelshandeln,

under såväl 50-talet som 60-talet fört ett intensivt rationaliseringsarbete för

att bemästra de ständigt stegrade kostnaderna. Som exempel nämner motionärerna

att personalkostnaderna under en 15-årsperiod (1950—1965) stigit

med 252 procent, lokalkostnaderna med 93 procent och kapitalkostnaderna

med 86 procent. Trots dessa kostnadsstegringar har livsmedelsdetaljhandeln

kunnat klara varudistributionen till en i förhållande till omsättningen

oförändrad kostnadsprocent (13—14 procent). Till de mera framträdande

rationaliseringssträvandena hör naturligtvis självbetjäningens genomförande

under 50-talet, men en annan mycket väsentlig rationalisering har

också varit att alla nyetableringar i de nya bostadsområdena kunnat genomföras

i fristående butikshus. Därigenom har man vunnit en eftersträvad

effektivitet i varuhanteringen, som varit av stor betydelse. När man tidigare

inrymde butikslokaler i vanliga hyresfastigheter, hade man alltid att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 23

nr 1 år 1967

räkna med trapphus, pelare, sanitära problem, interna kommunikationer

och framför allt en orationell varutillförsel (transportsynpunkter).

Skulle den nu föreslagna investeringsavgiften medföra att butikslokaler

för dagligvaror måste återföras till bostadsfastigheter, får man en tillbakagång

i utvecklingen, som inte kan innebära någon fortsatt effektiv och ur

kostnadssynpunkt nödvändig lösning av butikslokalfrågan.

Enligt motionärernas uppfattning bör därför investeringsavgift inte utgå

för butiksfastigheter. I vart fall måste tillses att butiksfastigheter som byggs

i anslutning till nya bostadsområden inte drabbas av investeringsavgift.

Avslutningsvis erinrar motionärerna om att enligt förslaget investeringsavgift

inte behöver erläggas för parkeringsanläggning som anordnas i anslutning

till ny bostadsbebyggelse. Lika väl som man bereder parkeringsmöjlighet

för invånarna i ett nytt bostadsområde bör man bereda dem

möjlighet att göra erforderliga inköp. Det torde ur kundsynpunkt vara

minst lika viktigt att nya bostadsområden förses med affärslokaler som

parkeringsplatser.

Enligt motionärerna i de likalydande motionerna I: 577 av herr Harald

Pettersson m. fl. och II: 70b av herr Börjesson i Falköping m. fl. är den i

16 § intagna dispensregeln inte tillräckligt ldart utformad. Däri görs intet

klart uttalande om den principiella grunden för befrielse från avgiften.

Det torde vara angeläget, att en sådan klar grund fastställes, både från allmän

rättssäkerhetssynpunkt och för att underlätta ny planering för berörda

parter. Sannolikt skulle också arbetsbördan avsevärt minska hos de

myndigheter som har att meddela dispens och att övervaka författningens

•efterlevnad. Det torde strida mot vedertagen uppfattning om billighet och

rättvisa afl avgiftsbelägga byggenskap, vars igångsättande nödvändiggöres

av omständigheter som ligger helt utanför byggherrens kontroll.

Enligt motionerna I: 582 av herr Stefanson m. fl. och II: 729 av herr

Nordgren m. fl. är för en mera nyanserad tillämpning av 16 § i förordningen

nödvändigt att dispens kan medges för dels viktiga följdinvesteringar,

dels investeringar som medför en betydelsefull rationalisering. Den

föreslagna prohibitiva avgiften skulle annars kunna få till resultat att erforderliga

följdinvesteringar hindrades, varigenom värdet av tidigare gjorda

investeringar väsentligt kunde sjunka. Ett sådant resultat är icke rimligt.

Det måste också vara ett samhällsintresse att rationaliseringar, vilkas kostnadsbesparande

effekt är högst betydande, skall kunna verkställas.

Herr Stefanson framhåller i motionen I: 580 att sådana fall kan uppkomma

då ett prioriterat projekt — alltså ett projekt för vilket avgift ej

behöver erläggas — byggs i nära samband med ett icke prioriterat projekt.

Ett byggande av det icke prioriterade projektet kan vara en nödvändighet

för att det prioriterade projektet skall fungera på avsett sätt. Mo
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1067

tionären anser det angeläget att dispensregeln i 16 § — om propositionen

antages — tillämpas i generös anda. Härvid bör beaktas att befrielse från

avgift bör medges för sådant arbete som är en nödvändig förutsättning för

att ett annat, prioriterat, byggnadsarbete skall kunna genomföras på planerat

sätt.

Herrar Nilsson i Agnäs och Larsson i Norderön framhåller i motionen

11: 725 att Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som bedriver missionsverksamhet

i hemlandet samt i Tanzania, Etiopien och Indien, är i största behov

av medel för sin verksamhet i u-länderna. Samtidigt måste stiftelsen för

sin existens ha samlingslokaler i Sverige. Genom citys omgestaltning miste

stiftelsen Betlehemskyrkan vid Sergelgatan, och dess andra kyrka på Blasieholmen

avyttrades med bifall från Ivungl. Maj:t den 18 maj 1962. Kungi..

Maj:t godkände samtidigt att EFS för de vid försäljningen influtna medlen

skulle uppföra en kyrkobyggnad i Hammarby. Även ritningar och kostnadskalkyler

har vunnit Kungi. Maj ds godkännande, men däremot har igångsättningstillstånd

inle kunnat erhållas. Sådant tillstånd förväntas emellertid

under innevarande år.

Investeringsavgiften ställer EFS i eu mycket svår situation. Kyrkobyggnaden

i Hammarby är oundgängligen nödvändig, men investeringsavgiften

skulle fördyra bygget till men för anslagen till arbetet i u-länderna.

Särskilda yrkanden m. m.

Motionärerna i motionerna 1:582 av herr Stefanson in. fl. och 11:729

av herr Nordgren in. fl. anser att man för åstadkommande av önskvärd

klarhet vid tillämpningen bör foga ett nytt stycke till 1 § i förordningen,

av vilket klart framgår att avgift över huvud taget inte skall utgå för arbeten

avseende byggnader och anläggningar för industriell verksamhet.

Motionärerna anser vidare att bestämmelsen i 12 § är ägnad att skapa

rättsosäkerhet och därför bör utgå ur förordningen.

Slutligen förmenar de att det i 17 § uppställda förbudet mot avdragsrätt

vid inkomstbeskattningen direkt strider mot svenska beskattningsprinciper.

Motionärerna yrkar därför att avdrag i vart fall skall medges genom

avskrivning på anläggningskostnaden.

Som skäl för yrkandet i motionerna I: 655 av herr Werner och 11: 808 av

herr Hermansson in. fl. anförs, att den nu gällande lagen om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete upphör att gälla med utgången av år 1967. Då

tiilståndsgivningen kommer att tillämpas parallellt med förordningen om investeringsavgift,

anser motionärerna att lagen om tillståndsgivning bör

förlängas till utgången av år 1968.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 25

nr 1 år 1067

Utskottets yttrande

Lagen den SO juni 1943 om iillståndstvång för byggnadsarbete tillkom

som ett led i strävandena att skapa ekonomisk stabilitet i en tid av brist

på arbetskraft och byggnadsmaterial. Lagens giltighetstid förlängdes i olika

omgångar och utlöpte först vid utgången av juni 1963. Under större delen

av giltighetstiden var regleringens huvuduppgift av investeringsbegränsande

natur. En annan viktig uppgift för regleringen var att bidra till eu sådan

spridning av igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag, att säsongarbetslösheten

inom byggnadsbranschen motverkades. Från och med år

1959 användes byggnadsregleringen uteslutande i sistnämnda syfte.

1963 beslöts att säsongutjämningen skulle bli en angelägenhet för frivillig

samverkan mellan byggarbetsmarknadens parter under aktiv medverkan

från arbetsmarknadsmyndigheternas sida. I samband därmed antogs

lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Denna

lag trädde i kraft den 1 juli 1963 och innebar att Kungl. Maj :t, om de

frivilliga åtgärderna visade sig otillräckliga för att trygga säsongutjämningen,

kunde förordna att igångsättningstillstånd skulle inhämtas från

arbetsmarknadsmyndighet innan byggnadsarbete påbörjades.

Fullmakten för Kungl. Maj :t att kräva igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

har vidgats vid två tillfällen, dels 1964 och dels 1965. Enligt nu

gällande lag om igångsättningstillstånd kan Kungl. Maj :t, då allvarlig brist

på arbetskraft inom byggnadsindustrin råder eller annat avsevärt hinder

för byggnadsverksamheten föreligger, förordna att vissa mindre angelägna

byggnadsarbeten inte får påbörjas utan sådant tillstånd. Dessa s. k. oprioriterade

objekt anges i 3 § kungörelsen den 31 maj 1963 med tillämpningsföreskrifter

till lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete (senaste

lydelse av 3 § se SFS 1966: 85 och 160).

I propositionen föreslås att för vissa enligt nämnda kungörelse oprioriterade

byggnadsarbeten skall erläggas investeringsavgift med 25 procent av

byggnadskostnaden. Systemet med investeringsavgift skall gälla under tiden

den 1 mars 1967—den 30 september 1968. Till arbeten som skall avgiftsbeläggas

hör sådana som avser kontors- och förvaltningsbyggnader,

bank- och butikslokaler, bensinstationer och vissa parkeringshus, kyrkliga

och andra samlingslokaler, idrottsanläggningar och vissa slag av fritidshus.

Departementschefen har framhållit att en ytterligare aktivering av byggnadsverksamheten

nu kan förutses. Om bostadsbyggnadsprograinmet skall

kunna säkerställas och den önskade investeringsinriktningen i övrigt åstadkommas

krävs därför en skärpt begränsning av det icke prioriterade byggandet.

Eu sådan begränsning åstadkommes enligt departementschefens

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Sammansatta beoillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

mening bäst genom en tidsbegränsad, selektiv avgift av sådan höjd att den

får kännbara ekonomiska konsekvenser i de enskilda fallen.

I ett ilertal motioner har yrkats avslag på propositionen. I flera motioner

bär som ett alternativ till avslagsyrkandet framförts yrkanden om frihet

tiån avgiftsplikt för vissa slag av objekt samt om olika begränsningar i avgiftsplikten

och en liberal tillämpning av dispensregeln. I vissa motioner

har avslagsyrkandet kompletterats med yrkanden av innebörd att gällande

byggnadsreglering skärps. 1 motionerna I: 223 och II: 285 yrkas sålunda införande

av bestämmelser om särskild granskning av tillståndssivninsen i

fråga om de byggnadsarbeten som avses i propositionen. Motionärerna i motionerna

I: 562 och II: 702 anser att Kungl. Maj :t bör utfärda skärpta direktiv

för de organ som har att bevilja igångsättningstillstånd, medan motionären

i motionen 11:538 yrkar en sådan skärpning av byggnadsregleringen

att den i princip innebär byggnadsstopp för de oprioriterade objekt som enligt

förslaget beläggs med investeringsavgift. Samme motionär anser att den

slutliga prövningen av frågor rörande från samhällets synpunkt betydelsefulla

undantag från byggnadsförbud bör ankomma på Kungl. Maj :t.

Några motionärer slutligen har förklarat sig acceptera investeringsavgiften

men yrkat vissa ändringar i den föreslagna förordningen till sådan avgift.

Motionärerna i motionerna I: 150 och II: 190 yrkar sålunda, att kommunerna

befrias från avgift, och i motionerna 1:332 och 11:398 yrkas

undantag för byggnadsarbete som stöds med statliga bostadslån. I motionerna

I: 320 och II: 413 yrkas skärpning av bestämmelserna. Motionärerna

anser att investeringsavgift bör utgå för bostadshus avsett för fritidsändamål

så snart bostadsytan överstiger 60 in2. Enligt motionerna I: 428 och II:

710 slutligen bör investeringsavgiften göras differentierad.

Allmän enighet torde i dagens läge råda om nödvändigheten av att hålla

vissa mindre angelägna byggnadsprojekt tillbaka och bredda utrymmet för

liostads- och industribyggande. Med hänsyn till den osäkerhet i konjunktursituationen

som de senaste månaderna börjat göra sig gällande finner utskottet

någon utbyggnad av det statliga regleringssystemet för närvarande

inte påkallad. Enligt utskottets mening kan dessutom vägande skäl åberopas

mot den i propositionen valda metoden för eu dämpning av investeringsbenägenheten.

Innan utskottet tar slutlig ställning vill utskottet uppta till granskning

vissa detaljer i den föreslagna lagstiftningen.

Investeringsavgiften skall enligt förslaget inte vara avdragsgill vid taxeringen

och inte få inräknas i anskaffningskostnaden vid beräkning av värdeminskningsavdrag.

Den kommer i praktiken därför att få en kostnadsfördyrande

effekt som vida överstiger 25 procent. Härigenom kan den antas

komma att i princip medföra totalstopp för alla icke prioriterade objekt.

Den negativa effekten härav ligger i öppen dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 27

nr 1 år W67

I den män verkningarna inte mildras genom en generös dispensprövning

— och en sådan synes icke vara avsedd — kommer den föreslagna avgiften

att drabba mycket hårt och onyanserat. Förluster eller onödigtvis ökade

kostnader kommer att drabba redan planerade projekt och företag som

planerat att utnyttja dessa. Sysselsättningen inom vissa delar av byggnadsbranschen

och byggnadsämnesindustrin kan komma att äventyras. Nya bostadsområden

kommer under avsevärd tid att bli helt funktionsodugliga,

trots att departementschefen i propositionen nr 95/1964 med förslag till lag

om ändring av 1 § lagen om igångsättningstillstånd förordade att butiker

i sådana områden borde bli prioriterade.

Inom modern bostadsbebyggelse i nya bostadsområden samlas oftast butiks-,

kontors- och övriga lokaler i särskilda byggnader inom en centrumanläggning.

En återgång till det tidigare systemet med butiker och övriga

iokaler i bostadshusens bottenvåning skulle enligt utskottets mening innebära

en direkt felinvestering. Den i propositionen föreslagna investeringsavgiften

inbjuder emellertid till ett sådant förfarande.

Även från administrativ synpunkt kan allvarliga invändningar riktas mot

förslaget i propositionen. Departementschefen har framhållit att en selektiv

avgift som leder till en dämpning i investeringsbenägenheten förorsakar

mindre administrativ belastning än en skärpning av byggnadsregleringen.

Enligt utskottets mening måste det i propositionen föreslagna förfarandet

— genom att systemet med igångsättningstillstånd skall tillämpas vid sidan

av avgiftsbeläggning — antas bli både omständligare och mer tidsödande

än det nu tillämpade. Den nuvarande lagen om igångsättningstillstånd

skall bibehållas och tillämpas vid sidan av investeringsavgiften. Den som

vill utföra ett avgiftsbelagt byggnadsarbete har således först att inhämta vederbörligt

tillstånd från länsarbetsnämnd. Har han erhållit sådant åligger

det honom att — innan arbetet igångsättes — lämna skriftlig deklaration

med uppgift om den beräknade byggnadskostnaden och att därefter —

senast vid arbetets igångsättande — inbetala preliminär avgift. När arbetet

slutförts skall han lämna ny deklaration med uppgift om den verkliga byggnadskostnaden,

varefter länsstyrelsen fastställer den slutliga avgiften och

reglerar denna i förhållande till den preliminära. Förfarandet förutsätter

samråd inte bara mellan arbetsmarknadsmyndigheterna inbördes utan även

mellan dessa och länsstyrelserna. I samband med förfarandet hos länsstyrelsen

torde frågor ofta uppkomma, huruvida arbetet är avgiftsbelagt

eller icke. De tolkningssvårigheter, som redan nu föreligger vid tillämpningen

av lagen om igångsättningstillstånd, får en helt annan valör då det

gäller en avgift av föreslagen storleksordning. Förordningen om investeringsavgift

lämnar t. ex. ingen definition på begreppet byggnadsarbete. Den

i 1 § gjorda uppräkningen av oprioriterade objekt kan innefatta också byggnadsarbeten

som i vissa situationer avser industriell verksamhet. Det är vidare

mycket svårt att med ledning av författningstexten avgöra i vad mån

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

mindre installations- och reparationsarbeten skall anses undantagna från

avgiftsplikt. Överklagningar kan därför antas bli vanliga.

Enligt förslaget skall, om läget på arbetsmarknaden påkallar det eller

andra synnerliga skäl föreligger, dispens från avgiften kunna erhållas helt

eller delvis. Det kan enligt utskottets mening förutsättas att dispens kommer

att sökas i de flesta fall, då igångsättningstillstånd beviljats. Enligt utskottets

mening kommer dispensförfarandet därför att bli otympligt i tilllämpningen

och ytterligare komplicera förfarandet.

Genom det komplicerade förfarandet i olika instanser, som sålunda kan

bli nödvändigt, kommer planeringen att förryckas och stora fördyringar

att uppkomma.

Utskottet vill vidare understryka att förslaget fått en processuell utformning

som knappast kan anses tillfredsställande från byggherrens synpunkt.

I en normal taxeringsprocess prövas den skattskyldiges talan i fyra instanser.

Enligt förslaget är dessa begränsade till två, länsstyrelsen och kammarrätten.

Enligt 17 § taxeringsförordningen skall taxeringsintendent bl. a.

verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han är således inte

bara den skattskyldiges motpart i taxeringsprocessen utan också dennes

ombud. Han äger också föra talan bos skattedomstol till den skattskyldiges

förmån. Från rättssäkerhetssynpunkt måste det enligt utskottets mening

anses otillfredsställande att investeringsavgiftsförordningen saknar bestämmelser

om rätt för taxeringsintendent eller annan myndighet att anföra

besvär över länsstyrelsens beslut. Det kan knappast anses lämpligt att på

länsstyrelsen lägga både uppgiften alt tillvarata statens intressen och att

döma i mål rörande investeringsavgift.

Redan det nu anförda visar att propositionsförslaget inte är ägnat att

ligga till grund för lagstiftning i ämnet. Utskottet vill dock från principiella

utgångspunkter även anföra följande.

Den i propositionen föreslagna åtgärden för investeringsbegränsning har

utformats som en avgift och därigenom givits sken av att vara eu generellt

verkande åtgärd i den ekonomiska politiken. Genom den höga avgiftsproccnten,

de speciella skattereglerna samt den avsedda begränsade tillämpningstiden

har den emellertid givits en i huvudsak prohibitiv funktion.

Detta är också, såsom i propositionen framhålles, fullt avsiktligt. Härigenom

kommer emellertid investeringsavgiften i realiteten att verka som en

fysisk kontroll. Då dispensreglerna torde vara avsedda att tillämpas restriktivt

kommer den även att bli en fysisk kontroll av synnerligen grov

och onyanserad karaktär. Den kommer sålunda icke att ta hänsyn till de

olika projektens angelägenhetsgrad från samhällelig synpunkt. Vidare kommer

den att slumpartat drabba dem, som vid den aktuella tidpunkten just

står i begrepp att påbörja byggnadsarbeten av de slag, som beläggs med

investeringsavgift, och nu tvingas till omdisposition och nya planeringar

eller hindras att utnyttja redan nedlagda kostnader.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 29

nr 1 år 1967

En reglering av nu gällande typ är — även om den i och för sig är

föga önskvärd — då att föredra eftersom den på ett helt annat sätt kan

ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Graden av dämpning

kan även regleras efter de vid varje tidpunkt rådande förhållandena

på det ekonomiska området. Möjlighet finnes även inom ramen för den

gällande lagstiftningen att återföra tillståndsprövningen från länsarbetsnämnderna

till arbetsmarknadsstyrelsen, och genom direktiv kan tillståndsgivningen

även centralt regleras.

Det behov, som propositionsförslaget avser att fylla, kan således enligt

utskottets mening med större fördel tillgodoses inom ramen för tillämpningen

av den gällande lagstiftningen. Utskottet avstyrker därför bifall till

propositionen. Några särskilda direktiv från riksdagens sida rörande tilllämpningen

av lagen om igångsättningstillstånd torde icke heller erfordras.

Utskottets ställningstagande innebär dels bifall till motionerna 1:419

och II: 533 samt II: 133, dels bifall till motionerna I: 223 och II: 285, I: 562

och II: 702 samt II: 538, i vad de avser yrkande om avslag på propositionen.

Övriga yrkanden torde böra avslås i den mån de inte kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört.

Vad angår yrkandet i motionerna 1:645 och 11:808 om en förlängning

av giltighetstiden för lagen om igångsättningstillstånd i dess nuvarande

lydelse torde, därest förhållandena så påkallar, en proposition med förslag

om förlängd giltighetstid av 1 § andra stycket lagen om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete komma att föreläggas innevarande års höstriksdag.

Vid sådant förhållande anser utskottet att anledning inte föreligger

för riksdagen att på nu föreliggande material besluta om dylik förlängd

giltighetstid. Utskottet avstyrker därför motionerna.

Övriga motionsyrkanden, som avser ändringar i olika avseenden i propositionsförslaget,

bör med hänsyn till utskottets ställningstagande inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

1:419 av herrar Dahlén och Bengtson samt 11:533

av herrar Hedlund och Ohlin och till motionen II: 133 av

herr Källstad samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 223 av herr Ferdinand Nilsson in. fl. och II: 285 av herr

Persson i Heden, I: 562 av herr Holmberg in. fl. och II: 702

av herr Bohman m. fl. samt motionen II: 538 av herr Lundberg

— måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition

nr 10;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 20 av herr Svenungsson

samt II: 23 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Werner,

2) de likalydande motionerna 1:97 av herr Gösta Jacobsson

m. fl. samt II: 135 av fru Sundberg och herr Turesson,

3) de likalydande motionerna I: 150 av herr Torsten

Hansson m. fl. och II: 190 av fru Hörnlund m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 223 av herr Ferdinand

Nilsson in. fl. och II: 285 av herr Persson i Heden,

5) de likalydande motionerna I: 313 av herr Eric Carlsson

och II: 409 av herr Johansson i Skärstad m. fl.,

6) de likalydande motionerna I: 318 av herr Nils-Eric

Gustafsson och II: 418 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.,

7) de likalydande motionerna I: 320 av herr Torsten

Hansson och II: 413 av herr Josefsson i Halmstad m. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 325 av herrar Thorsten

Larsson och Mattsson samt II: 412 av herr Josefson i Arrie

in. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 327 av herr Lundberg

m. fl. och II: 728 av herr Nordgren m. fl.,

10) de likalydande motionerna I: 332 av herr Fritz Persson

och II: 398 av herr Bergman,

11) de likalydande motionerna I: 425 av herr Harald

Pettersson och II: 531 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

12) de likalydande motionerna 1:426 av herr Schött

in. fl. och II: 542 av herr Tobé in. fl.,

13) de likalydande motionerna 1:428 av herr Werner

och II: 710 av herr Hermansson m. fl.,

14) de likalydande motionerna I: 557 av herr Eric Carlsson

m. fl. samt II: 530 av herrar Boo och Eliasson i Sundborn,

15) de likalydande motionerna I: 562 av herr Holmberg

m. fl. och II: 702 av herr Bohman m. fl.,

16) de likalydande motionerna I: 568 av herr Lundström

och II: 745 av herr öhvall,

17) de likalydande motionerna I: 569 av herrar Mattsson

och Enarsson samt II: 721 av herr Lothigius,

18) de likalydande motionerna I: 577 av herr Harald

Pettersson m. fl. och II: 704 av herr Börjesson i Falköping

in. fl.,

19) de likalydande motionerna 1:582 av herr Stefanson

in. fl. och II: 729 av herr Nordgren m. fl.,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

20) de likalydande motionerna I: 645 av herr Werner och

II: 808 av herr Hermansson m. fl.,

21) motionen I: 228 av herr Wallmark,

22) motionen I: 580 av herr Stefanson,

23) motionen II: 82 av herr Berglund m. fl.,

24) motionen 11:202 av herrar Åberg och Svensson i

Kungälv,

25) motionen 11:538 av herr Lundberg,

26) motionen II: 706 av herr Eriksson i Bäckmora, ävensom
27)

motionen II: 725 av herrar Nilsson i Agnäs och

Larsson i Norderön,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1967

På sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från bevillningsutskottet: herrar John Ericsson, Stefanson,

Wärnberg, Gösta Jacobsson, Elofsson*, Brandt, Andersson i Essvik och

B j örkman;

från tredje lagutskottet: herrar Alexanderson, Knut Johansson,

Herbert Larsson, Nyberg, fru Torbrink, herrar Grebäck, Bengtson i

Solna och Hammarberg.

* Icke närvarit vid justering av utlåtandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Wärnberg, Brandt, Andersson i Essvik, Knut

Johansson, Herbert Larsson, fru Torbrink och herr Hammarberg, vilka ansett
dels

att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 26 med orden

»Allmän enighet» och slutar på s. 29 med orden »riksdagens åtgärd.» bort

ha följande lydelse:

Allmän enighet torde i dagens läge råda om nödvändigheten av att hålla

vissa mindre angelägna byggnadsprojekt tillbaka och bredda utrymmet för

bostads- och industribyggande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

I åtskilliga motioner framförs emellertid kritik mot den i propositionen

valda metoden för en dämpning av investeringsbenägenheten. Därvid framhålls

bl. a. att eu selektiv investeringsavgift inte kan anses ha några fördelar

framför en fysisk detaljreglering. Det understryks också att det föreslagna

förfarandet är administrativt otympligt och att avgiften genom sin storlek

och på grund av att den inte är avdragsgill vid taxeringen orsakar kostnadsfördyringar

som kommer att leda till totalstopp för de oprioriterade

objekten och därmed medföra svårt avbräck särskilt för byggnadsföretagen.

I några motioner uttalas farhågor för att man genom en ytterligare

kraftig dämpning av oprioriterade objekt under en i förväg bestämd tidsperiod

kommer att skapa ett ackumulerat investeringsbehov, vilket efter

periodens utgång kommer att innebära att kapitalmarknaden ställs inför

orimliga krav.

Som tidigare nämnts infördes en byggnadsreglering i vårt land redan genom

1943 års lag om tillståndstvång för byggnadsarbete. Arbetsmarknadsorganens

prövning av igångsättningstillstånd med hänsyn till tillgängliga arbetskrafts-

och kapitalresurser har vid sidan av vissa inslag i den allmänna

kreditpolitiken varit det hittills använda instrumentet för att åstadkomma

önskad fördelning av investeringarna. Inte minst erfarenheterna från senare

år ger emellertid vid handen att det knappast är möjligt att nå en effektiv

begränsning och styrning av investeringarna via den prövning av igångsättningstillstånd

som äger rum hos länsarbetsnämnderna. Andra metoder

måste därför prövas om man vill nå syftet att effektivt dämpa mindre angelägna

investeringar.

Enligt utskottets mening kan den i propositionen föreslagna investeringsavgiften

vara väl ägnad att tillgodose ett sådant syfte genom att den är

tidsbegränsad och av sådan höjd att den medför kännbara ekonomiska konsekvenser

i de enskilda fallen. Utskottet anser att förordningen om investeringsavgift

kommer att leda till en mindre administrativ belastning än en

skärpning av byggnadsregleringen.

Utskottet kan vidare inte dela uppfattningen att avgiften — såsom framhållits

av vissa motionärer — kommer att få någon nämnvärd negativ

effekt för byggnadsindustrin. Den f. n. rådande arbetslösheten inom byggnadsfacket

torde till stor del vara säsongmässigt betingad. Även om införandet

av avgiften för flera företag kommer att nödvändiggöra en inriktning

av produktionen på prioriterade objekt, torde sysselsättningen inom byggnadsindustrin

inom en snar framtid ha nått full nivå.

De i vissa motioner uttalade farhågorna för vad som kan komma att hända

vid avgiftsperiodens slut är enligt utskottets mening också överdrivna.

Naturligtvis kommer det då att finnas ett visst behov av investeringar i

oprioriterade objekt. Ett sådant behov skapar man vare sig man som medel

att begränsa investeringar anlitar en generellt verkande lagstiftning eller en

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 33

nr 1 år 1967

skärpt prövning av igångsättningstillstånd. Någon »investeringsexplosion»

på hösten 1968 behöver det emellertid sannolikt inte bli. I den mån planeringen

av oprioriterade projekt inte är färdig då avgiften börjar uttas, torde

dessa med hänsyn till de avsevärda projekteringskostnaderna komma att

skjutas på framtiden, åtminstone i sådana fall då tveksamhet råder, om

efter avgiftsperiodens slut igångsättningstillstånd kan erhållas. En viss

projektering kan dock förutsättas äga rum även under avgiftsperioden, i

första hand i statlig och kommunal regi. En alltför kraftig investeringsbenägenhet

inom det oprioriterade området efter avgiftsperiodens utgång kan

givetvis komma att äventyra det syfte man vill vinna med avgiften. Enligt

utskottets mening bör man därför genom en översyn av tillståndslagstiftningen

söka komma till rätta med de problem som eventuellt kan uppkomma,

då avgiften upphör att gälla. Utskottet har erfarit att frågan om förlängning

av lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete i dess nuvarande

lydelse f. n. är föremål för Kungl. Maj :ts prövning och att förslag

i ämnet torde komma att föreläggas innevarande års höstriksdag. Utskottet

förutsätter att Kungl. Maj :t därvid har uppmärksamheten riktad på

förevarande spörsmål.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda förslaget i propositionen.

Utskottet avstyrker således bifall till samtliga motionsyrkanden om avslag

på propositionen och om omedelbar skärpning av reglerna om tillståndsgivning

och deras tillämpning. Utskottet kan inte heller biträda förslaget i motionen

II: 538 om att den slutliga prövningen av tillståndsgivningen i vissa

fall bör ankomma på Kungl. Maj :t. En sådan ordning kan visserligen tänkas

innebära en rigorösare prövning av tillståndsgivningen men torde medföra

avsevärda administrativa olägenheter.

Utskottet behandlar härefter de motioner, som innehåller yrkanden om

undantag från och andra begränsningar i avgiftsplikten.

Därvid vill utskottet inledningsvis framhålla att investeringsavgiften inte

är avsedd att medföra något totalstopp för det oprioriterade byggandet. Genom

en dispensregel i 16 § i förordningen kan Kungl. Maj :t, om läget på

arbetsmarknaden påkallar det eller andra synnerliga skäl föreligger, medge

befrielse från avgiften helt eller delvis. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas

om det är motiverat att för vissa kategorier av objekt medge generella

undantag från investeringsavgift i författningstexten. Sådana undantag kan

visserligen tänkas minska antalet dispensansökningar. En utbyggnad av undantagsreglerna

är emellertid också ägnad att försvåra tillämpningen och

äventyra syftet med lagstiftningen.

I motionerna yrkas undantag från skatteplikt för ett mycket stort antal

objekt, kommunala investeringar, fritidsanläggningar som uppförs med

statligt lokaliseringsstöd, vissa butiksprojekt, kyrkor och samlingslokaler,

idrottsanläggningar m. in.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

De skäl som framförts för ett generellt undantagande av kommunerna

från avgiftsskyldighet finner utskottet inte bärande. Åtskilliga kommunala

investeringar måste anses vara mindre angelägna från allmän synpunkt och

torde utan större olägenhet kunna skjutas på framtiden. Detsamma torde

med fog kunna sägas om många byggnadsprojekt avseende kyrkor, samlingslokaler,

idrotts- och fritidsanläggningar in. m. Det bör observeras att

de för kommunerna mest angelägna byggnadsinvesteringarna, såsom bostäder,

sjukhus, barndaghem och ålderdomshem, inte omfattas av förordningens

bestämmelser.

Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till yrkandena om

generella undantag från avgiftsplikten. Sådana undantag bör således lämpligen

ske genom dispens. Det är angeläget att dispensregeln inte tolkas alltför

restriktivt och en dispens kan givetvis utformas så, att den gäller generellt

för vissa arbeten. Som tidigare framhållits torde avsikten med propositionen

inte vara att införa totalstopp för allt oprioriterat byggande. Det väsentliga

syftet med avgiften är snarare att få till stånd ett uppskov av sådana

projekt som utan allvarligare olägenhet kan igångsättas vid en senare

tidpunkt. Det sagda gäller samtliga de objekt, som avgiftsbeläggs. Enligt utskottets

uppfattning är det angeläget att dispens medges där detta är påkallat

av lokaliserings- eller sysselsättningspolitislca skäl. Vidare bör enligt

utskottets mening hus som uppförs med statliga lån inte avgiftsbeläggas och

detsamma bör gälla byggnadsarbeten som utförs med stöd av bidrag av allmänna

medel för ett särskilt ändamål, såsom exempelvis arbeten på en bensinstation

med anledning av omläggningen till högertrafik. Vid dispensgivningen

bör också hänsyn tas till det behov av servicelokaler som kan finnas

i nyanlagda bostadsområden. Avgift bör givetvis inte heller utgå då byggnadsarbete

utförs på grund av omständighet utanför byggherrens kontroll.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de motionsyrkanden som

gäller ändring av 1 och 16 §§ i förordningen.

Vad härefter angår det i motionerna I: 320 och II: 413 framförda yrkandet

om en skärpning av bestämmelserna i fråga om hus avsett för fritidsändamål

talar enligt utskottets mening vissa skäl för en sänkning av den avgiftspliktiga

bostadsytan till 60 in2. Med hänsyn till att överensstämmelse

bör råda mellan tillämpningskungörelsen till lagen om igångsättningstillstånd

och investeringsavgiftsförordningen är utskottet inte berett att i nu

förevarande sammanhang tillstyrka bifall till motionerna I: 320'' och II: 413.

Utskottet delar heller inte den i motionerna I: 428 och II: 710 framförda

uppfattningen att investeringsavgiften bör differentieras. Från enkelhetssynpunkt

är en enhetlig avgift att föredra. Det kan inte anses motiverat att

för viss byggnation sätta en så hög procentsats som 50. Den föreslagna 25- procentiga avgiften torde vara väl tilltagen för att uppfylla den eftersträvade

begränsningen.

Motionärerna i motionerna I: 582 och II: 729 anser bestämmelsen i 17 §

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 35

nr 1 år 1967

om förbud mot avdrag för investeringsavgift strida mot svenska beskattningsprinciper.

De anser att sådan avgift i vart fall bör inräknas i anskaffningskostnaden

för anläggningen och avdrag sålunda medges i form av årliga

värdeminskningsavdrag.

Bestämmelsen att avdrag för investeringsavgift inte i någon form skall

medges vid inkomsttaxeringen är avsiktlig med hänsyn till att sådan avgift

kan komma att erläggas såväl av byggherrar, som kan utnyttja avdraget vid

inkomsttaxeringen, som av sådana som inte är skattskyldiga. Om avgiften

skall verka prohibitivt, bör den drabba alla byggherrar i princip lika. Utskottet

avstyrker således bifall till nämnda yrkande.

Utskottet kan inte heller biträda det i sistnämnda motioner framställda

yrkandet att den i 12 § intagna bestämmelsen om åtgärder för förhindrande

av skatteflykt bör utgå ur författningstexten. Bestämmelsen är enligt

utskottets mening inte ägnad att skapa någon rättsosäkerhet. Om investeringsavgiften

skall få avsedd effekt är det av vikt att myndigheterna har

möjlighet att verksamt ingripa mot åtgärder som innebär ett kringgående

av lagstiftningen. Bestämmelser av liknande art finns också inom andra

områden av skattelagstiftningen och innebär således inte någon nyhet. Med

det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 582 och II: 729 jämväl i denna

del.

I samma motioner yrkas ett förtydligande tillägg till 1 § i förordningen

av innebörd att »arbeten avseende byggnader och anläggningar för industriell

verksamhet» inte skall avgiftsbeläggas. Motionärerna torde bl. a.

syfta på de tolkningssvårigheter som kan uppkomma i fråga om industrins

försäljnings- och utställningslokaler.

De fall, där tveksamhet råder i fråga om vad som skall anses hänförligt

till »industriell verksamhet», bör lämpligen lösas dispensvägen. Något skäl

att särskilt förtydliga lagtexten torde inte föreligga. Utskottet avstyrker

således motionerna även i nu berörda del.

Vad slutligen beträffar frågan om en utsträckning av giltighetstiden för

lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete får yrkandet genom

utskottets uttalande i annat sammanhang anses ha blivit tillgodosett. Av

anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna 1: 645 och II: 808.

dels ansett att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 10, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om investeringsavgift för vissa

byggnadsarbeten;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 20 av herr Svenungsson

samt II: 23 av herrar Fridolfsson i Stockholm och

Werner,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande

nr 1 år 1967

2) de likalydande motionerna I: 97 av herr Gösta Jacobsson

in. fl. samt II: 135 av fru Sundberg och herr Turesson,

3) de likalydande motionerna I: 150 av herr Torsten

Hansson in. fl. och II: 190 av fru Hörnlund in. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 223 av herr Ferdinand

Nilsson m. fl. och II: 285 av herr Persson i Heden,

5) de likalydande motionerna I: 313 av herr Eric Carlsson

och II: 409 av herr Johansson i Skärstad m. fl.,

6) de likalydande motionerna I: 318 av herr NilsdEric

Gustafsson och 11:418 av herr Nilsson i Tvärålund in. fl.,

7) de likalydande motionerna 1:320 av herr Torsten

Hansson och II: 413 av herr Josefsson i Halmstad m. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 325 av herrar Thor sten

Larsson och Mattsson samt II: 412 av herr Josefson i Arrie

m. fl.,

9) de likalydande motionerna 1:327 av herr Lundberg

m. fl. och II: 728 av herr Nordgren m. fl.,

10) de likalydande motionerna I: 332 av herr Fritz Persson

och II: 398 av herr Bergman,

11) de likalydande motionerna 1:419 av herrar Dahlén

och Bengtson samt II: 533 av herrar Hedlund och Ohlin,

12) de likalydande motionerna 1:425 av herr Harald

Pettersson och II: 531 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

13) de likalydande motionerna 1:426 av herr Schött

m. fl. och II: 542 av herr Tobé m. fl.,

14) de likalydande motionerna 1:428 av herr Werner

och II: 710 av herr Hermansson m. fl.,

15) de likalydande motionerna I: 557 av herr Eric Carlsson

m. fl. samt II: 530 av herrar Boo och Eliasson i Sundborn,

16) de likalydande motionerna I: 562 av herr Holmberg

in. fl. och II: 702 av herr Bohman in. fl.,

17) de likalydande motionerna I: 568 av herr Lundström

och II: 745 av herr Öhvall,

18) de likalydande motionerna I: 569 av herrar Mattsson

och Enarsson samt II: 721 av herr Lothigius,

19) de likalydande motionerna 1:577 av herr Harald

Pettersson m. fl. och II: 704 av herr Börjesson i Falköping

in. fl.,

20) de likalydande motionerna 1: 582 av herr Stefanson

m. fl. och II: 729 av herr Nordgren m. fl.,

21) de likalydande motionerna I: 645 av herr Werner

och II: 808 av herr Hermansson m. fl.,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och tredje lagutskottets utlåtande 37

nr 1 år 1967

22) motionen I: 228 av herr Wallmark,

23) motionen I: 580 av herr Stefanson,

24) motionen II: 82 av herr Berglund m. fl.,

25) motionen II: 133 av herr Källstad,

26) motionen 11:202 av herrar Åberg och Svensson i

Kungälv,

27) motionen II: 538 av herr Lundberg,

28) motionen II: 706 av herr Eriksson i Bäckmora, ävensom
29)

motionen II: 725 av herrar Nilsson i Agnäs och Larsson

i Norderön,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670165

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.