Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av kommunalskattelagen, att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom skogsplante

1967-03-09 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:11, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av kommunalskattelagen, att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom skogsplante

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967

1

Nr 11

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angaende avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. in.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 17 av herrar Isacson och Fälldin samt

II. 25 av herr Jonasson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga

följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives —-----till 29 §).

Såsom för------nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner------första stycket.

Därest inkomst------om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort

reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande skall

gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar av

sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet -— --- — årliga värdeminskningsavdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967

I täckdikningsanläggning — — — — — — ej huvudavlopp.

Med skogsväg----— — till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1967

års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1967 och tidigare år.

II) de likalydande motionerna I: 316 av herr Enarsson m. fl. samt II: 422

av herrar Ringaby och Hedin, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta,

a) att ett förtydligande göres i punkt 7 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

av innebörd, att även »nyanläggning» av skyddsdikning

i skogsmark är att anse som avdragsgill driftkostnad, samt

b) att i 22 § kommunalskattelagen införes en bestämmelse om att rätt

till avdrag skall föreligga för kostnader för dikning i skogsmark, som avser

att åstadkomma tillräcklig bärighet för maskiner och annan utrustning

inom skogsbruket;

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningstext;

III) de likalydande motionerna I: 328 av herrar Yngve Nilsson och Ebbe

Ohlsson samt II: 417 av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att kostnaderna för yrkesfruktodlarnas

omplantering av fruktträd skall vara avdragsgill vid beskattningen, även i de

fall då omplanteringen sker på mark som icke tidigare utnyttjats för

fruktodling; ävensom

IV) de likalydande motionerna 1:571 av herrar Yngve Nilsson och Sveningsson

samt II: 724 av herr Nilsson i Bästekille och fru Sundberg, vari

hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

sådan ändring av kommunalskattelagen, att avdragsrätt kan beviljas för

nyanläggning genom skogsplantering.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:316, 1:571, 11:25 och 11:417.

Värdeminskningsavdrag för skogsvägar

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b

av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967 3

jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden för anläggning eller förbättring

av skogsväg avskrivas med 10 procent per år under tio på varandra följande

år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio

år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande

av väganläggningen, får värdeminskningsavdrag endast åtnjutas på

den del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv bestritt. Någon

rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår

föreligger dock inte. Om fastighet övergått till ny ägare genom

köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den tidigare ägaren det år fastigheten

avyttras på en gång åtnjuta avdrag för vad som återstår oavskrivet i

beskattningshänseende av kostnaden. I övriga fall då fastighet övergått till

ny ägare, exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaren övertaga den

tidigare ägarens avskrivningsplan och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag,

som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne

fortfarande ägt fastigheten.

Frågans tidigare behandling

Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning på

skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års riksdag på grundval av förslag

i propositionen nr 56. I de i anledning av propositionen väckta motionerna

1:565 och II: 685, I: 566 och II: 687 samt I: 569 och II: 682 hemställdes

att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till två

tredjedelar av anläggningskostnaden och i motionerna I: 570 och II: 686 att

hela anläggningskostnaden skulle få avskrivas.

I betänkande nr 40 anförde bevillningsutskottet.

Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts

någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt

i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för

anläggande av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas

som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om hur

stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent

skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och även departementschefen

framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt

underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svårt

att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvecklingen

inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav på

skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till

grund vid avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta

skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande

inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras

i anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin

del, att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en

tredjedel av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka

motionsyrkandena om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar

än som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1967

Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottet.

I de vid 1963 års riksdag väckta motionerna I: 48 och II: 58, I: 156 och

II: 184, I: 257 och II: 307 samt I: 364 och II: 517 samt i motionerna I: 129

och II: 155 vid 1964 års riksdag hemställdes att avskrivningsunderlaget för

skogsvägar skulle bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.

I det av 1963 års riksdag godkända betänkandet nr 9 och det av 1964 års

riksdag godkända betänkandet nr 8 avstyrkte bevillningsutskottet bifall till

motionerna med i huvudsak samma motivering som i betänkandet nr 40 vid

1962 års riksdag.

Även i motionerna 1:35 och 11:41 vid 1965 års riksdag yrkades att avskrivningsunderlaget

för skogsvägar skulle bestämmas till två tredjedelar

av anläggningskostnaden.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 6 ansåg bevillningsutskottet

sig inte kunna tillstyrka att en större andel av kostnaderna för anläggande

av permanent skogsväg än en tredjedel skulle få avskrivas.

Motsvarande yrkande framställdes i motionerna 1:84 och 11:123 vid

1966 års riksdag.

Bevillningsutskottet tillstyrkte i sitt betänkande nr 4 bifall till motionerna.

I en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl.

avstyrkte reservanterna bifall till motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet

med reservationen.

Motionerna

Som motivering för yrkandet i motionerna 1: 17 och II: 25 anföres bl. a.

följande. Nödvändigheten av en allt längre driven mekanisering av avverkningar

och virkestransporter liksom kravet på förbättrade arbetsförhållanden

för skogsarbetarna har alltmer ökat behovet av permanenta skogsbil;vägar.

Byggandet av sådana framstår för närvarande som en av de mest

angelägna uppgifterna inom skogsnäringen. Fortfarande återstår ett betydande

investeringsbehov inom väglösa skogsområden. Genom ökat krav på

bärighet behöver vidare en stor del av det äldre vägnätet omläggas och

förbättras. Tillfredsställande skogsbilvägar är en förutsättning för att skogens

värde skall kunna vidmakthållas och för att skogsindustrin, som arbetar

i hård internationell konkurrens, skall kunna bibehålla nödvändig lönsamhet.

Endast undantagsvis torde anläggandet av en skogsväg medföra en mer

avsevärd ökning av fastighetens värde. En skogsväg byggs nämligen ofta

när större virkesförråd skall avverkas. Sedan det avverkningsmogna förrådet

uttagits, får vägen vanligen minskad betydelse under längre eller kortare

tid, beroende på den återstående skogens ålderssammansättning. I sammanhanget

bör vidare uppmärksammas, att de enskilda skogsvägarna ofta

utnyttjas utan motprestation för turist-, brandskydds- och militära ändamål.

I princip borde enligt motionärernas mening skatt på bilar och på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967

5

drivmedel till bilar i huvudsak restitueras i den mån den avser körning på

skogsägarnas egna skogsvägar. Det torde emellertid vara förenat med svårigheter

att finna en lämplig form för en sådan restitution, varför skogsägaren

bör beredas motsvarande lättnader genom de ifrågavarande värdeminskningsavdragen.

Motionärerna anser att ett avskrivningsunderlag för skogsvägar motsvarande

två tredjedelar av anläggningskostnaden skulle innebära en i förhållande

till de faktiska kostnaderna skälig och riktig beskattningsregel.

En sådan reformering av avskrivningsreglerna behöver inte medföra minskning

av skatteinkomsterna. Ett ökat skogsvägbyggande betyder att avverkningsvärdet

höjs, och därmed stiger också skatteinkomsterna från skogsbruket.

Avdrag för kostnader för dikning i skogsmark

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 2 b

av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av

jordbruksfastighet hela kostnaden för nyanläggning och omläggning av

täckdikning avskrivas under tio på varandra följ ande år. Avskrivningsreglerna

överensstämmer i huvudsak med vad som gäller i fråga om

skogsvägar. Enda skillnaden är att hela kostnaden för en täckdikningsanläggning

får utgöra avskrivningsunderlag. I täckdikningsanläggning inbegripes

även täckt avlopp, som är direkt anslutet till täckdikning, fram

till huvudavlopp. Enligt riksskattenämndens meddelande nr 5/1964 p. 3)

bör i täckdikningsanläggning under normala förhållanden inbegripas täckta

sugdiken och stamdiken med rörledningar med en inre diameter av högst

600 mm.

Avdrag får däremot inte göras för kostnad för anläggande av öppna

diken på en jordbruksfastighet. Dylik kostnad hänföres jämlikt 22 §

2 mom. kommunalskattelagen till icke avdragsgill grundförbättring.

Kostnad för skyddsdikning utgör enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen

avdragsgill driftkostnad. Med skyddsdikning i skogsmark avses

jämlikt punkt 7 av anvisningarna till 22 § nämnda lag sådan dikning, vars

syfte huvudsakligen är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga och

hindra skogsmarkens försumpning m. m.

I proposition 1927: 102 framhöll departementschefen (s. 361), att ett förslag

av kommunalskattekommittén, att avdrag för »skogsdikning» skulle

vara medgivet, kunde ge anledning till den uppfattningen, att avdrag skulle

vara medgivet även för sådan dikning i skog, som vore att hänföra till

grundförbättring. Därför hade ordet skogsdikning ersatts med ordet skyddsdikning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967

Motionerna

Till stöd för yrkandena i motionerna I: 316 och II: 422 anför motionärerna.

Den tekniska utvecklingen har gjort, att gränserna mellan vad som

tidigare i skattelagstiftningen ansågs som grundförbättring resp. driftkostnad

i praktiken alltmer ändrat karaktär och betydligt breddat underlaget

för det sistnämnda kostnadsbegreppet. Enligt motionärernas uppfattning

är all skogsdikning i dag att anse som driftkostnad. I fråga om täckdikning

har detta accepterats, och avdrag för sådan dikning medges numera genom

årliga värdeminskningsavdrag. Inom vattensjuka skogsmarker finns ofta

ett glest skogsbestånd med ringa växtkraft. Vidare finns det områden med

mindre sammanhängande arealer högre belägna, där skogen har god växtkraft,

men dessa är då omgivna av försumpade marker, som gör drivningsarbelet

kostnadskrävande och knappast lönsamt. Även skogsmark med god

produktionsförmåga kan stundom på grund av dålig vattenavrinning och

tidvis översvämning vara i behov av viss dränering för att få tillräcklig

bärighet för maskiner och utrustning i skogsarbetet.

Enligt motionärernas uppfattning bör alla åtgärder, som ger ökade möjligheter

att utnyttja de moderna hjälpmedel som står till buds för erhållande

av bättre lönsamhet, tillvaratas. Dikning och dränering av skogsmark

ökar i hög grad markens produktionsförmåga och ger dessutom möjlighet

till ett effektivt utnyttjande av maskinell skogsdrift. Oklarhet synes råda

om »nyanläggning» av skogsdikning, som avser att hindra skogsmarkens

försumpning, är att betrakta som avdragsgill driftkostnad. Däremot torde

det vara uppenbart, att sådan dikning i skogsmark, som avser att åstadkomma

för nutida förhållanden erforderlig bärighet för maskiner och

annan utrustning i skogsbruket, enligt gällande lagstiftning inte utgör

avdragsgill driftkostnad.

Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering

Gällande bestämmelser

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 mom.

kommunalskattelagen avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga

kostnader, nämligen kostnader för skogs vård och underhåll, såsom

förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning m. m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning,

kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. in.; försäkring

av arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej

är att hänföra till personlig lösegendom m. m. Såsom avdragsgill kostnad

anses kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande

skog. Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1967

7

mark, som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507

och 1959 not. Fi 129.)

Frågans tidigare behandling

I motionerna 1:36 och 11:47 vid 1961 års riksdag hemställdes att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring

i kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kunde beviljas för)

nyanläggning genom skogsplantering.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15 anförde bevillningsutskottet

bl. a.

Utskottet delar så till vida motionärernas uppfattning att beträffande

skog särskilda förhållanden föreligger, som kan motivera vissa avsteg från

principen att avdrag ej bör medges för grundförbättringskostnader. En viktig

faktor är att värdet av skogens tillväxt i princip alltid skall beskattas.

Vidare bör beaktas att med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan

ett med skog nyplanterat område ger avkastning, fysisk person som utför

nyplantering å sin fastighet aldrig kommer att få åtnjuta avdrag för de,

därpå nedlagda kostnaderna.---Visst fog synes således föreligga för

en omprövning av avdragsfrågan. Emellertid har i anslutning till införandet

år 1959 av nya regler rörande beskattningen av skog i samband med

nyttjanderättsupplåtelser uttalats önskemål från riksdagens sida om en allmän

översyn av reglerna för skogsbeskattningen. Då det synes lämpligt att

förevarande spörsmål ägnas uppmärksamhet i dylikt sammanhang anser

utskottet sig icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i

fråga om avdrag för skogsplanteringskostnad.

Samma yrkande som i de ovannämnda motionerna framställdes i motionerna

I: 342 och II: 416 vid 1962 års riksdag.

I sitt betänkande nr 40 fann bevillningsutskottet inte anledning frånträda

sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrkte bifall till motionerna.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet.

I motionerna I: 48 och II: 58 vid 1963 års riksdag ävensom i motionerna

I: 77 och II: 203 samt I: 293 och 11:375 vid 1964 års riksdag hemställdes

jämväl om utredning rörande avdragsrätt för nyanläggning genom skogsplantering.

Bevillningsutskottet anförde i sina av riksdagen godkända betänkanden

nr 9 resp. 8, att frågan borde uppmärksammas i samband med den allmänna

översyn av skogsbeskattningen, varom riksdagen uttalat önskemål

år 1959, och avstyrkte med hänsyn därtill motionerna.

Frågan uppmärksammades även i de likalydande motionerna 1:63 och

11:83 vid 1965 års riksdag.

I sitt betänkande nr 6 erinrade bevillningsutskottet om att Kungl. Maj :t

år 1964 tillkallat tre sakkunniga -— skogsskattekommittén -—- för att verkställa

en förutsättningslös översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen.

Utskottet förutsatte att kommittén därvid skulle beakta berörda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967

spörsmål och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet

med utskottets förslag.

Vid 1966 års riksdag aktualiserades frågan på nytt i motionerna 1:307

och II: 375.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 4 avstyrkte bevillningsutskottet

motionsyrkandet under hänvisning till pågående utredning.

Motionerna

Motionärerna i motionerna 1: 571 och II: 725 framhåller angelägenheten

av att överförandet av dålig åkermark till skog på alla sätt stimuleras. Gällande

skattelagstiftning motverkar uppenbarligen sådana åtgärder. Det vore

önskvärt, framhåller motionärerna, att kostnad för skogsplantering i likhet

med skyddsdikning vore avdragsgill vid beskattningen, i all synnerhet som

den som utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning

av åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering

efter 20 år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar

ekonomisk vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså

en helt annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska

utbytet. Enligt motionärernas mening bör all skogsplantering vara avdragsgill

med hela kostnaden och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar

i diken enligt riksdagens beslut år 1962.

Avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd

Gällande bestämmelser

Enligt 22 § 2 mom. kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet avdrag icke göras för, bland annat, kosinad för grundförbättring

på fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning, sjösänkning

m. in. dylikt. Nu återgivna bestämmelser äger tillämpning vid redovisning

av inkomst av jordbruksfastighet såväl enligt den s. k. kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder. Förbudet mot avdrag för grundförbättringskostnader

gäller även i inkomstkällorna annan fastighet och rörelse

(25 § 2 mom. och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen).

Avdrag för vidmakthållande av eu tillgång kan — förutom avdrag för

underhållskostnader — ifrågakomma antingen i form av värdeminskningsavdrag

eller genom avdrag för ersättningsanskaffning.

I rättspraxis har avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd o. d.

icke medgivits. Således vägrades en skattskyldig i rättsfallet RÅ 1958 not.

Fi 319 avdrag för kostnader för inköp av pilsticklingar. Enligt regeringsrättens

avgörande, 1952 ref. 5, har vidare vid taxering av handelsträdgårdsrörelse

avdrag för värdeminskning av fruktträd inte medgivits. Rosen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967

och syrenbuskar i handelsträdgårdsrörelse har med hänsyn till att trädgården

försålde s. k. snittblommor från dessa buskar ansetts hänförliga till

sådana anläggningstillgångar, att ersättning för skada på desamma till följd

av bombfällning icke ansetts utgöra skattepliktig intäkt i rörelsen (RÅ 1953

ref. 6).

Frågans tidigare behandling

I en den 28 december 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser

om värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar och skogsvägar

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet (stencilerad) har

skattelagssakkunniga diskuterat olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag

tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler

men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler

svårligen kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet

skedde för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas

och avdragsrätten för anläggningskostnad för fruktodling finge anses

utgöra ett delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning

för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler

om ersättningsanskaffningsavdrag för dylika anläggningar tills vidare

borde bibehållas.

Föredragande departementschefen har i proposition nr 56 till 1962 års

riksdag uttalat, att han i likhet med de sakkunniga inte kunde förorda att

avskrivningsregler för det dåvarande infördes beträffande fruktodlingar.

Frågan om behov av ändrade beskattningsregler härutinnan kunde anses

föreligga, borde enligt departementschefens mening prövas sedan allmänna

skatteberedningen framlagt sina förslag.

I motionerna I: 302 och II: 373 vid 1965 års riksdag hemställdes om rätt

till avdrag vid beskattningen för kostnad för omplantering av fruktträd.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, uttalade i sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 6, att den föreslagna utökade rätten

till avdrag för plantering av fruktträd var av komplicerad beskaffenhet och

att frågan inte kunde lösas utan betydande avsteg från gällande beskattningsprinciper.

Utskottet var därför inte berett att tillstyrka omedelbara

lagstiftningsåtgärder i ämnet utan ansåg att frågan borde bli föremål för

överväganden, sedan allmänna skatteberedningen slutfört sitt utredningsuppdrag.

Även vid 1966 års riksdag framställdes i motionerna 1:520 och 11:641

motsvarande yrkande.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 4 ansåg bevillningsutskottet

sig inte kunna tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder i ämnet men

uttalade att frågan borde bli föremål för närmare bedömanden sedan företagsskatteutredningen

slutfört sitt utredningsuppdrag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967

Motionerna

I motionerna 1:328 och 11:417 framhålles bl. a. följande.

För att göra svensk fruktodling konkurrenskraftig gentemot den utländska

krävs att behovet av manuell arbetskraft nedbringas. Av denna anledning

sker en mycket hård beskärning av träden för att förhindra dessa

att tillväxa på höjden. Härigenom erhåller man fruktträd på vilka allt

arbete kan utföras utan utnyttjande av stegar. Samtidigt medför den hårda

beskärningen emellertid att trädens livslängd avsevärt förkortas. Den torde

nu uppgå till mellan 15 och 20 år. Då nya träd måste planteras är det önskvärt

att det sker på områden, vilka tidigare ej burit fruktträd. Genom en

successiv förflyttning av träodlingsområdet kan en tillfredsställande växtföljd

erhållas. Gällande bestämmelser angående avdragsrätten vid omplantering

av frukt träd missgynnar en sådan rationell fruktodling. Möjligheterna

att undvika parasitangrepp minskar också när omplanteringen sker, där

träden tidigare varit placerade. Med hänsyn till fruktodlingens allmänna

lönsamhet och möjligheten att motverka parasitangrepp framstår det som

önskvärt att gällande lagstiftning ändras.

Utskottet

Utskottet behandlar först i ett sammanhang de motionsyrkanden som

avser ändrade beskattningsregler för vissa markanläggningar inom skogsbruket,

nämligen skogsvägar, skogsdikningar och skogsplanteringar.

Enligt gällande bestämmelser får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet

en tredjedel av kostnaden för anläggning eller förbättring

av permanent skogsväg, som bestritts av den skattskyldige och avser arbete,

vilket utförts under den tid han ägt fastigheten, avskrivas med tio procent

per år enligt särskild avskrivningsplan, oavsett om anläggningens varaktighetstid

är längre eller kortare än tio år.

I motionerna 1:17 och 11:25 har hemställts att avskrivningsunderlaget

för skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.

Kostnad för skgddsdikning utgör enligt uttryckligt stadgande i 22 § kommunalskattelagen

avdragsgill driftkostnad. Med skyddsdikning avses sådan

dikning, vars syfte huvudsakligen är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga

och hindra skogsmarkens försumpning. Kostnad för annan skogsdikning,

som inte avser underhåll av förut befintlig dikningsanläggning, är

däremot hänförlig till icke avdragsgill grundförbättringskostnad.

I motionerna I: 316 och II: 422 har hemställts om ett förtydligande stadgande

i kommunalskattelagen av innebörd, att även nyanläggning av skyddsdikning

i skogsmark skall anses som avdragsgill driftkostnad. Motionärerna

har därjämte yrkat, att avdragsrätt skall införas för kostnader för sådan

dikning i skogsmark, som avser att åstadkomma tillräcklig bärighet för

maskiner och annan utrustning inom skogsbruket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1967 11

Kostnad för nyplantering av skog på mark, som tidigare inte varit beväxt

med skog, har i rättspraxis ansetts hänförlig till icke avdragsgill omkostnad

i överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen

inte medges för grundförbättringskostnader.

I motionerna I: 571 och II: 724 har hemställts om riksdagsskrivelse med

begäran om utredning rörande avdragsrätt för kostnad för nyanlagd skogsplantering.

Yrkandet i motionerna I: 316 och II: 422 om ett förtydligande stadgande

rörande kostnader för skyddsdikning torde bero på en missuppfattning av

gällande bestämmelser. Alla kostnader för skyddsdikning, vare sig de avser

nyanläggning eller iståndsättande av förut anlagd sådan dikning, är nämligen

att betrakta såsom vid taxeringen avdragsgilla driftkostnader för

skogsbruket. Någon ändring av bestämmelserna synes därför inte erforderlig.

Vissa gränsdragningsproblem kan givetvis uppkomma mellan skyddsdikning

i egentlig mening och annan skogsdikning. Frågor av denna

art kan emellertid inte lösas lagstiftningsvägen utan får överlämnas till

avgörande i rättspraxis. Ett sådant spörsmål har för övrigt varit föremål

för regeringsrättens prövning i rättsfallet RÅ 1956 ref. 33.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat kommer samtliga de frågor,

som behandlas i ovannämnda motioner, att bli föremål för överväganden

vid den översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen, som f. n.

pågår inom skogsskattekominittén. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse

beräknas kommittén kunna slutföra sitt arbete under innevarande år. En

förutsättning härför torde emellertid vara att slutlig ställning dessförinnan

tagits till markvärdekommitténs förslag rörande realisationsvinstbeskattningen

vid försäljning av fastighet. Med hänsyn härtill anser utskottet det

lämpligt att avvakta resultatet av pågående utrednings- och lagstiftningsarbete,

innan ställning tas till de i motionerna berörda spörsmålen. Med

det anförda avstyrker utskottet yrkandena i motionerna I: 17 och II: 25,

I: 316 och II: 422 samt I: 571 och II: 724.

Enligt gällande rättspraxis medges vid taxeringen inte avdrag för kostnader

för nyplantering eller för värdeminskning av fruktträd. Rätt till avdrag

föreligger däremot för kostnader för omplantering av fruktträd på

mark, som tidigare varit beväxt med sådana träd, och för omympning.

I motionerna I: 328 och II: 417 har hemställts att rätt till avdrag för kostnader

för yrkesfruktodlares omplantering av fruktträd även skall föreligga,

då omplanteringen sker på mark, som tidigare inte utnyttjats för

fruktodling. I motionerna framhålles att fruktträdens livslängd inom de

yrkesmässiga odlingarna numera avsevärt förkortats genom kravet på ökad

avkastning och hård beskärning. Sålunda göres vanligen nyplantering eller

omplantering — med vissa variationer mellan olika sorter — redan efter

cirka 20 år. Finns tillgång till ny mark för plantering väljer man för att

förhindra parasitangrepp vanligen plantering på sådan mark framför en

omplantering på mark, som tidigare varit planterad med fruktträd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1967

Utskottet vill erinra om att i fråga om anläggningstillgångar av fast

egendoms natur skattelagstiftningen alltjämt bygger på den huvudprincipen,

att vad som inflyter vid realisation av dylik egendom principiellt

utgör icke skattepliktig intäkt. Det inkomstbegrepp som sålunda gäller i

fråga om dylika tillgångar begränsar i hög grad möjligheterna att utbyta

ersättningsanskaffningsreglerna mot ett system med värdeminskningsavdrag.

Svårigheterna att införa någon form av värdeminskningsavdrag för

fruktodlingens del sammanhänger med att fruktträden genom tillväxt under

en längre tidsperiod stiger i värde. Det torde därför ofta inträffa att

den som själv anlagt en fruktodling inte under sin verksamhetstid kommer

i det läget, att anläggningens värde vid tiden för upphörandet med verksamheten

understiger anläggningskostnaden. Med nuvarande princip om

avdragsrätt endast för förvärvskällans bibehållande i ursprungligt skick

kan en sådan skattskyldig inte anses berättigad till något avdrag. Denna

värdeökning innebär redan med gällande regler möjlighet till skattefri

realisationsvinst, om fastigheten innehafts längre tid än tio år. Å andra

sidan kan en skattskyldig givetvis även anlägga eller förvärva en fruktodling

vid sådan tidpunkt, att träden under hans verksamhetstid sjunker

i värde och kanske helt måste utrangeras. För den värdeminskning träden

i sådant fall undergår bör han vara berättigad till avdrag. Det är emellertid

med hänsyn till ojämnheterna i avkastningen inte möjligt att utforma regler

för värdeminskningsavdrag på fruktträd på samma enkla sätt som beträffande

skogsvägar och täckdikningsanläggningar. På grund härav kan

frågan inte lösas på ett tillfredsställande sätt utan betydande avsteg från

gällande beskattningsprinciper. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka

omedelbara lagstiftningsåtgärder i ämnet. Frågan bör i stället bli föremål

för förnyade överväganden, sedan ställning tagits till realisationsvinstbeskattningens

utformning och företagsskatteutredningen slutfört sitt uppdrag.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall även till motionerna 1: 328

och II: 417.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 17 av herrar Isacson och

Fälldin samt 11:25 av herr Jonasson in. fl. angående avskrivningsunderlaget

för skogsbilvägar,

2) de likalydande motionerna 1:316 av herr Enarsson

m. fl. samt 11:422 av herrar Ringaby och Hedin angående

rätten till avdrag vid beskattningen för dikning i skogsmark,

3) de likalydande motionerna I: 328 av herrar Yngve

Nilsson och Ebbe Ohlsson samt 11:417 av herr Nilsson i

Bästekille och fru Heurlin angående rätten för yrkesfrukt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1967 13

odlare till avdrag vid beskattningen för omplantering av

fruktträd, ävensom

4) de likalydande motionerna 1:571 av herrar Yngve

Nilsson och Sveningsson samt II: 724 av herr Nilsson i

Bästekille och fru Sundberg om rätt till avdrag vid beskattningen

för nyanläggning genom skogsplantering,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Wärnberg*, Elofsson*, Tage Johansson, Gösta Jacobsson*, Lundström,

Erik Filip Petersson och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,

Vigelsbo, Andersson i Essvik, Forsberg, Carlsson i Västerås*, Lothigius*,

Sterne* och Börjesson i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.