Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående villabeskattningen m. m.

1967-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:12, Betänkande i anledning av väckta motioner angående villabeskattningen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1967

1

Nr 12

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående villabeskattningen m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1)

de likalydande motionerna I: 18 av herr Lundberg och II: 26 av herr

Regnéll, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att den nu gällande

gränsen för skärpt villabeskattning — 100 000 kronor — skall höjas med

25 000 kronor för varje å fastigheten mantalsskriven och till ägarens hushåll

hörande person utöver fyra och att vederbörande utskott måtte utarbeta

härför erforderliga författningsändringar; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 330 av herr Manne Olsson och fru Wallentheim

samt II: 419 av herr Nyström m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att åtgärder vidtages för att snarast

införa en särskild beskattning av fritidshus i syfte att ge de berörda

kommunerna den inkomsthöjning som måste anses vara väl motiverad.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 18 och II: 419.

Villabeskattningen

Inkomstbeskattningen av villafastigheter sker enligt en schablonmetod.

F. n. upptas 2 procent av fastighetens taxeringsvärde som intäkt och medges

avdrag för ränta på lånat kapital som lagts ned i fastigheten och för

tomträttsavgäld. Genom beslut av 1966 års riksdag har procentsatsen differentierats.

De nya reglerna, som gäller fr. o. m. 1968 års taxering, innebär

att den nuvarande intäktsprocenten, 2, behålls för villor med taxeringsvärden

upp till 100 000 kr. För villor med högre taxeringsvärden tillämpas

2 procent i botten och 4 procent för den del av taxeringsvärdet som ligger

mellan 100 000 och 200 000 kr. samt 8 procent för den del av taxeringsvärdet

som ligger däröver.

Den höjda intäktsprocenten har motiverats bl. a. med att taxeringsvär1

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1967

dena i fråga om större villor inte är representativa för det kapital som villorna

motsvarar och att det sålunda, över taxeringsvärdet, finns ett avsevärt

»dolt kapital» som blir obeskattat med nuvarande regler. Detta kapital

har ansetts, i kronor räknat, vara allt större ju värdefullare villa det är

fråga om.

Kommunal beskattning av fritidshus

1962 års fritidsutredning har i ett den 6 februari 1965 avgivet betänkande

»Fritidslivet i Sverige Del II Friluftslivet i samhällsplaneringen» (SOU

1965: 19) föreslagit rält för kommun att utta en årlig avgift på fritidsbyggnad

med högst 200 kr. Avgiften, som föreslås få karaktären av en kommunal

objektskatt på innehavet av sådan byggnad, skall bestämmas med beaktande

av kommunens utgifter för fritidsbebyggelsen. Avgiftsmedlen bör

enligt förslaget utnyttjas inte bara för löpande utgifter för administration

och investeringar utan också för allmänt miljöbefrämjande åtgärder, som

ökar kommunens attraktivitet från rekreationssynpunkt. Något avdrag för

erlagd avgift från den kommunala inkomstskatten föreslås ej fa ske. Uppbörd

och debitering av avgiften skall omhänderhas av kommunerna.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I motionerna 1: 18 och II: 26 framhålles att den skärpta villabeskattningen

är så utformad att ingen hänsyn tas till familjestorleken, dvs. det antal

personer som bor i en villa. Därigenom verkar villabeskattningen i motsatt

riktning mot andra bestämmelser inom familjebeskattningen och mot andra

former av familjestöd. För att för barnfamiljerna mildra den dubbla progressivitet

som blir en följd av den nya villabeskattningen bör antalet personer,

mantalsskrivna på fastigheten och tillhörande ägarens hushåll, påverka

den undre gräns, från vilken det höjda procenttalet skall tillämpas.

Den nuvarande gränsen, 100 000 kr., förblir gällande därest det antal personer

som är mantalsskrivna på fastigheten uppgår till högst fyra. För större

familjer höjes gränsen med 25 000 kr. för varje ytterligare sådan person.

Detta betyder att åtta personer kan bo i en villa med högst 200 000 kr. i

taxeringsvärde utan att procenttalet höjs utöver grundsiffran två.

Motionärerna i motionerna 1: 330 och II: H9 framhåller att de utpräglade

s. k. värdkommunerna för fritidsbebyggelse ställs inför många kostnadskrävande

uppgifter. Nästan uteslutande är dessa uppgifter förorsakade av

fritidsbosatta, hemmahörande inom någon annan kommun. Fritidskommunerna

är i huvudsak glesbygdskommuner, medan de fritidsboende är mantalsskrivna

och skattskyldiga i någon tätortskommun. Det är naturligt att

trycket på fritidsbosättning utanför tätortsområdet blir störst i våra största

tätbebyggelseområden —- exempelvis huvudstadsregionen.

Alla kommunalekonomiska undersökningar som gjorts —- av fastighetsskattesakkunniga

och av fritidsutredningen —- har visat att fritidskommu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1967

3

nernas inkomster ligger långt under deras totala nettoutgifter för sådant

som hör ihop med fritidsbebyggelsen. Med ökningen av standarden för fritidsbebyggelsen

får kommunerna ännu mer ansvar och nya uppgifter. Även

om de direkta exploateringskostnaderna i vissa fall frivilligt kan regleras

genom exploateringsavtal, kvarstår det faktum att fritidskommunerna inte

får någon kompensation för vad de allmänt sett får åta sig av ökad arbetsbelastning.

Det måste enligt motionärernas mening anses fastslaget att den enda

nuvarande inkomsten, som kommer från fastighetsskatten, inte på långt

när kan ge de berörda kommunerna kostnadstäckning inom det här aktuella

området.

Utskottet

Villabeskattningen. Fr. o. m. 1968 års taxering kommer procentsatsen

för beräkning av intäkt enligt villaschablonen att differentieras. Den nuvarande

procentsatsen, 2, behålls för villor med taxeringsvärde upp till

100 000 kr. För villor med högre taxeringsvärde kommer att tillämpas 2 %

i botten och 4 % för den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 100 000

och 200 000 kr. samt 8 % för den del av taxeringsvärdet som ligger däröver.

I motionerna I: 18 och II: 26 har yrkats, att underlaget för intäktsberäkningen

skall göras beroende av antalet på fastigheten mantalsskrivna personer,

tillhörande fastighetsägarens hushåll. Enligt motionärerna bör den

nuvarande lägsta gränsen, 100 000 kr., förbli gällande, därest det antal personer

som är mantalsskrivna på fastigheten uppgår till högst fyra. Bor fler

än fyra personer på fastigheten, bör den undre gräns, från vilken det höjda

procenttalet skall tillämpas, uppräknas med 25 000 kr. för varje ytterligare

sådan person.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att intäktsberäkningen

bör göras beroende av det antal personer som bor på fastigheten. En

dylik beräkningsmetod torde vara helt främmande för svensk beskattningsrätt.

Det kan givetvis förekomma fall, då familjer, som tvingats förvärva

en större fastighet för att tillgodose det egna behovet av bostad, på grund

av den nya villaschablonen kommer att åsamkas ökade bostadskostnader.

Detta är emellertid enligt utskottets mening inte något skäl för att genom

generella skatteregler göra intäktsberäkningen beroende av antalet på en

fastighet mantalsskrivna personer, tillhörande ägarens hushåll. Sådana

regler kan nämligen leda till från rättvisesynpunkt högst otillfredsställande

resultat.

Även andra omständigheter talar mot ett bifall till motionärernas yrkande.

Den metod de föreslår nödvändiggör nämligen skilda intäktsberäkningar

för fastigheter med samma taxeringsvärde och torde komma att medföra

avsevärda kontroll- och tillämpningssvårigheter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1967

På grund av det anförda och då den förordade beräkningsmetoden också

leder till tröskelproblem avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionerna.

Kommunal beskattning av fritidshus. Yrkandet i motionerna I: 330 och

11:419 syftar till införandet av en särskild kommunal beskattning av fritidshus.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har 1962 års

fritidsutredning i sitt betänkande »Fritidslivet i Sverige Del II Friluftslivet

i samhällsplaneringen» (SOU 1965: 19) föreslagit att kommun skall äga rätt

att utta en årlig avgift på fritidsbebyggelse med högst 200 kr. Detta förslag

har vid remissbehandlingen utsatts för hård kritik. Några remissinstanser

vänder sig särskilt mot de kommunalekonomiska undersökningar varpå

förslaget grundats och konstaterar att utredningen inte kunnat tillfredsställande

visa att de skatteintäkter som härflyter från fritidshusen skulle vara

otillräckliga för att täcka de särskilda servicekostnader som kommunerna

åsamkas för denna bebyggelse. Flera remissinstanser har pekat på de möjligheter

som kommunerna har att begränsa sina utgifter för fritidsbebyggelsen

genom att ta ut avgifter för utförda tjänster eller genom att begagna

sig av exploateringsavtal och byggnadslovstaxor. Från vissa håll har anmärkningar

riktats mot avgiftens skattetekniska natur av en kommunal

objektskatt och man har också pekat på att fritidshusen ofta är belägna

i vederbörande ägares hemortskommun och att detta minskar fritidsbebyggelsens

ekonomiska nackdelar. Även från andra synpunkter har utredningens

förslag kritiserats.

Det av motionärerna aktualiserade spörsmålet har intimt samband med

frågan om den kommunala fastighetsskatten. Genom den senaste fastighetstaxeringen

torde skatteunderlaget för många fritidskommuner ha höjts i

icke oväsentlig mån. För åtskilliga utpräglade fritidskommuner torde emellertid

de till följd härav ökade skatteintäkterna och de inkomster som direkt

och indirekt kan erhållas från sommargäster vara otillräckliga i förhållande

till de ökade kostnader av skilda slag som sommarstugebebyggelsen

medför. Enligt utskottets mening är det angeläget att kommunerna får ersättning

för sina kostnader för fritidsbebyggelsen. Utskottet förutsätter därför

att Kungl. Maj :t ägnar frågan särskild uppmärksamhet.

Med hänsyn till att fritidsutredningens förslag f. n. är föremål för Kungl.

Maj :ts prövning saknas emellertid anledning biträda skrivelseyrkandet i

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 18 av herr Lundberg

och 11:26 av herr Regnéll angående villabeskattningen,

ävensom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1967

5

2) de likalydande motionerna 1: 330 av herr Manne Olsson

och fru Wallentheim samt 11:419 av herr Nyström m. fl.

om en särskild kommunal beskattning av fritidshus,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Erik Filip Petersson,

Sundin, Arne Pettersson och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg, Yigelsbo, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,

Forsberg, Enskog och Hammarsten.

Särskilt yttrande

av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Lundström, Erik Filip Petersson,

Sundin, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson

i Bäckmora och Enskog, vilka anfört följande.

Frågan om villabeskattningen var föremål för behandling vid senaste

höstriksdag i anslutning till proposition med förslag till en progressiv beskattning

av en- och tvåfamiljsfastigheter. För vår del kunde vi inte ansluta

oss till den då genomförda lösningen. Olika alternativ till propositionens

förslag hade motionsledes framförts vid nyssnämnda riksdag. Ett nytt uppslag

har nu framkommit, i och med att i motionerna I: 18 och II: 26 föreslås

differentiering av inkomstberäkningen med hänsyn till antalet å fastigheten

mantalsskrivna personer tillhörande samma hushåll. Vi är inte nu

beredda att ge vår anslutning till ifrågavarande förslag men anser att frågan

om villabeskattningens utformning i denna del bör prövas i ett annat

sammanhang.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.