Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om befrielse för handikappade från bilskatt.

1967-03-09 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:15, Betänkande i anledning av väckt motion om befrielse för handikappade från bilskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr i5 år 1967

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om befrielse för handikappade från bilskatt.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

I: 324, av herrar Göran Karlsson och Högström har hemställts, att möjlighet

till skattebefrielse för bil snarast öppnas för handikappade, som erhåller

bidrag av statliga medel enligt kungörelsen den 22 oktober 1965 (nr

544) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Länsstyrelse äger enligt 2 § andra stycket förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt medge befrielse från skatteplikt för vissa slag

av motorfordon under förutsättning att ifrågavarande fordon ägs av höggradigt

invalidiserad person, som innehar körkort för förande av fordonet

och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning

är varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets

ägare till följd av sin invaliditet icke erhålla körkort för förande av

fordonet, må länsstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen likväl

medge befrielse, om ägaren på grund av sin invaliditet är beroende av

fordonet för transport till och från arbetsplatsen eller utbildningsstället.

Närmare föreskrifter i fråga om tillämpningen meddelas av Konungen eller

den myndighet som Konungen bestämmer. Kungl. Maj :t har uppdragit

åt riksförsäkringsverket att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

och medicinalstyrelsen, meddela sådana föreskrifter.

Enligt 6 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt

på motorfordon i vissa fall är fordon, vilket enligt bl. a. 2 § första

stycket c) bilskatteförordningen funnits vara frikallat från bilskatteplikt

eller vilket enligt 2 § andra stycket samma förordning av länsstyrelse befriats

från bilskatteplikt, även befriat från omsättningsskatt såvida inte

länsstyrelsen i samband med beslutet om skattebefrielse — då särskilda

skäl därtill är — förordnat att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej

skall äga rum.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1967

Den som jämlikt nyssnämnda bestämmelser i bilskatteförordningen är

frikallad från skatteplikt är enligt förordningen den 25 november 1960 (nr

603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon berättigad till bidrag av

allmänna medel. Detta s. k. bensinskattebidrag är för helt år beräknat till

belopp, som motsvarar skatten för viss i förordningen angiven mängd bensin

eller brännolja — 480 resp. 340 liter.

Gemensamt för de återgivna bestämmelserna om skattelättnader för

handikappade är att som villkor härför uppställts att fordonet måste användas

för förvärvsverksamhet eller utbildning. I sådana fall kan även arbetsmarknadsstyrelsen

lämna bidrag till anskaffande av invalidbilar.

I den förevarande motionen påtalas den olikhet från skattesynpunkt som

uppkommer om en invalidbil anskaffas med statligt bidrag enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 22 oktober 1965 (nr 544) om statsbidrag till

vissa hjälpmedel för handikappade.

Enligt 3 § nämnda författning utgår statsbidrag även när den som ordinerats

motordriven invalidvagn i stället för sådan vagn erhållit kontantbelopp

för köp av invalidbil, under förutsättning att han efter ordinationen

köpt sådan bil, som han har rätt att föra själv, och icke erhållit statsbidrag

till denna i annan ordning. Statsbidrag utgår endast för invalidvagn

som ordinerats av vissa i kungörelsen angivna tjänsteläkare. I fråga om

inköp av invalidbil utgår statsbidrag med belopp som motsvarar kontantbeloppet

i den mån detta icke överstiger skälig kostnad för anskaffande av

motordriven invalidvagn. Denna kostnad uppskattas f. n. till 2 000—2 300

kr.

Frågan om en översyn av de handikappades förhållanden i vad avser vägtrafikbeskattningen

ingår i uppdragen för två under 1965 tillsatta utredningar,

nämligen bilskatteutredningen och handikapputredningen. I direktiven

för bilskatteutredningen anförs i denna fråga följande.

Redan i det föregående nämnde jag att utredningen bör se över reglerna

om möjlighet till befrielse från automobilskatt. Bland dessa regler finns

särskilda bestämmelser rörande handikappade. Även beträffande drivmedelsbeskattningen

tillämpas särskilda bestämmelser för denna kategori. De

sistnämnda bestämmelserna är utformade som ett provisorium. Utredningen

bör eftersträva en lösning för de handikappades vidkommande av mer

definitiv karaktär. Möjligheterna att tillgodose de handikappade genom

andra former av sociala förmåner bör därvid undersökas.

Frågan behandlas utförligare i direktiven för handikapputredningen, ur

vilka följande avsnitt är hämtat.

Utöver den invaliditetsersättning som inom folkpensioneringens ram kan

utgå till vissa handikappade finns flera olika former av ekonomiskt stöd för

anskaffning och drift av invalidbilar. Arbetsmarknadsstyrelsen kan från

anslaget till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl.

lämna bidrag till anskaffande av invalidbilar för handikappade, som är beroende

av bil för sitt arbete eller sin yrkesutbildning. Vidare kan genom anslaget

till bidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade m. fl. erhållas trehju
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr to år 1967

liga mopeder, s. k. invalidvagnar. I stället för invalidvagn kan den handikappade

få ett motsvarande kontantbelopp för inköp av invalidbil. Höggradigt

rörelsehindrad kan befrias från fordonsskatt och även få återbäring

av erlagd omsättningsskatt (den s. k. bilaccisen) för fordonet. De som befriats

från fordonsskatt kan få bidrag av staten med belopp motsvarande

skattekostnaderna för en viss mängd drivmedel. Utredningen bör företa eu

översyn av dessa olika bestämmelser om bidrag till anskaffande och drift

av invalidfordon och pröva ändamålsenligheten av de ifrågavarande bestämmelserna.

Därvid bör utredningen även pröva huruvida nu utgående skatterestitutioner

lämpligen bör omläggas till ett stöd i form av direkta bidrag.

Utredningen bör i hithörande frågor samråda med bilskatteutredningen.

Utredningen bör även uppmärksamma andra frågor rörande de handikappades

resor och transporter. Utredningen bör också vara oförhindrad att

föreslå andra åtgärder som syftar till att bryta de handikappades isolering.

Enligt uppgift från de nämnda utredningarna har överenskommelse träffats

om att handikapputredningen i första hand skall behandla de vägtrafikbeskattningsfrågor

som rör handikappade.

Motionen

Motionärerna konstaterar att handikappade personer med ortopediska

skador kan efter läkarordination erhålla bidrag av statliga medel enligt förordningen

om bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade för anskaffande

av motordriven invalidvagn. Bidraget kan utbytas mot ett kontant belopp

för inköp av personbil. Denna bidragsmöjlighet utnyttjas företrädesvis

av sådana handikappade, som av olika skäl inte har någon kvarstående

förmåga till yrkesutbildning eller förvärvsarbete. Till denna bidragsform

är också de handikappade hänvisade, som på grund av arbetets förläggningtill

bostaden eller dess närhet inte uppfyller villkoren för bidrag av näringshjälpmedel

genom arbetsmarknadsstyrelsen. Förhållandena gäller även en

handikappad husmor. Tillgången till det tekniska förflyttningsmedel, som

bilen i dessa särskilda sammanhang utgör, innebär att en husmor i väsentlig

utsträckning själv kan sköta och taga ansvar för de arbetsuppgifter, som

normalt ankommer på henne.

Befrielse från motorfordonsskatt för invalidfordon kan endast komma

i fråga då den handikappade är beroende av bil för sin yrkesutbildning eller

sitt förvärvsarbete. Då förut nämnda bilägare, oaktat sin kvalificerade medicinska

situation, inte uppfyller bestämmelserna i denna del måste den

handikappade följaktligen erlägga de skatter för bilen som gäller i allmänhet.

Det är naturligt att denna grupp handikappade anser sig synnerligen

ogynnsamt bedömd i detta sammanhang i jämförelse med vad som gäller

för personer, som kan arbetsrehabiliteras eller som råkar ha sin arbetsplats

på tillräckligt långt avstånd från bostaden.

Ofta torde även förhållandet vara att denna grupp handikappade har för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1967

tidspension och i övrigt har svaga ekonomiska förutsättningar att svara för

en bils driftkostnader. Det torde av denna anledning, utöver den sociala

gränslinje mellan handikappade som förordningen om skattebefrielse uppställer,

finnas starka ekonomiska skäl för att itrågavarande handikappade

även får möjlighet till skattebefrielse. Kostnaderna härför blir ringa då antalet

bilar, till vilka bidrag hittills lämnats genom medicinalstyrelsens försorg,

kan uppskattas till högst 400.

Handikapputredningen och bilskatteutredningen har i uppdrag att överse

reglerna för skattebefrielse för fordon, som ägs av handikappade. Starka

skäl talar dock enligt motionärernas mening för att man i avvaktan på

dessa utredningars förslag utformar provisoriska bestämmelser för skattebefrielse

av i motionen avsedda bilar.

Utskottet

Enligt bestämmelserna om bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

kan en handikappad under vissa förutsättningar erhålla kontantbidrag för

inköp av personbil, motsvarande kostnaden för en motordriven invalidvagn.

Som förutsättning härför gäller bl. a. att invalidvagn skall vara behövlig

av ortopediska skäl. För bil som inköps med sådant bidrag medges

inga skattelättnader.

I den förevarande motionen hemställs att sådana handikappade, som erhåller

de angivna bidragen för inköp av bil, även skall komma i åtnjutande

av de skatteförmåner som gäller för invalidbil —• befrielse från bilaccis

och fordonsskatt samt viss ersättning för skatten på använd mängd drivmedel

-—- trots att hilen i dessa fall inte används för transport till förvärvsarbete

eller utbildning. Till stöd för yrkandet åberopas bl. a. att de handikappade

varom här är fråga anser sig synnerligen ogynnsamt bedömda i

jämförelse med vad som gäller för dem som kan arbetsrehabiliteras. Vidare

hänvisas till att de under senare tid beslutade skärpningarna av bilbeskattningen

ytterligare bidragit till att försämra denna grupps från början svaga

ekonomiska förutsättningar för att svara för en bils driftkostnader.

Utskottet har i likartat sammanhang tidigare haft anledning att från

principiella synpunkter ifrågasätta om inte stöd åt handikappade bör ske

på annat sätt än genom skattelättnader. Denna ståndpunkt, som utskottet

vidhåller, har även kommit till uttryck i direktiven för de två utredningar

som f. n. överser dessa spörsmål i deras större sammanhang, nämligen bilskatteutredningen

och handikapputredningen. Som framgår av den tidigare

lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser m. m. kommer den av

motionärerna aktualiserade frågan att i första hand behandlas av handikapputredningen.

I fråga om de grupper av handikappade som avses i motionen kan först

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1967 5

konstateras, att anledningen till att de inte kan komma i åtnjutande av

skattebefrielse är att de inte använder bilen för transport till arbete eller

utbildning. Det kan givetvis ifrågasättas om detta villkor för skattebefrielse

alltjämt bör äga giltighet. I direktiven för handikapputredningen talas nämligen

även om allmänna åtgärder för att bryta de handikappades isolering.

Om man vill tillgodose ett sådant syfte genom skattelättnader frångår man

emellertid helt de principer som hittills tillämpats i fråga om skattebefrielse

och s. k. bensinskattebidrag. Utskottet anser därför att de nuvarande reglerna

inte bör rubbas utan mycket starka skäl, i synnerhet som hela frågekomplexet

rörande de handikappades transporter kan väntas få en samlad lösning

inom en relativt nära framtid. Den i motionen föreslagna åtgärden

förtjänar visserligen enligt utskottets mening beaktande i och för sig.

Den är dock behäftad med den svagheten att den endast gynnar en viss

grupp av handikappade, nämligen de som har behov av ortopediska hjälpmedel,

men utestänger andra grupper, exempelvis de som är invalidiserade

på grund av hjärt- och kärlsjukdomar. Med hänsyn härtill och till att handikapputredningen

i fråga om de handikappades transportproblem beräknas

kunna framlägga förslag, som väntas resultera i lagstiftning vid 1968 års

riksdag, anser utskottet sig inte kunna tillstyrka förevarande motionsyrkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 324 av herrar Göran Karlsson och Högström

om befrielse för handikappade från bilskatt icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Paul Jansson, Sundin,

Tistad och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,

Forsberg, Enskog och Hammarsten.

MARCUS BOKTR. STHLM1967 6 70028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.