Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om ändring i beskattningen i syfte att främja mindre företags utveckling.

1967-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:16, Betänkande i anledning av väckt motion om ändring i beskattningen i syfte att främja mindre företags utveckling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1967

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om ändring i beskattningen i syfte att främja mindre

företags utveckling.

(2:a avd. )

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

711, av herrar Johansson i Skärstad och Börjesson i Falköping har hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om översyn och

förslag rörande ändringar i beskattningsreglerna i syfte att främja de mindre

företagens konsolidering, självfinansiering och utveckling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

I motionen framhålls de mindre företagens stora betydelse för framstegstakten

inom vårt näringsliv och beskattningens inverkan på företagens konsoliderings-

och självfinansieringsförmåga. De mindre företagen måste enligt

motionärernas mening anses ha en missgynnad ställning i förhållande till

storföretagen. Motionärerna pekar på att någon för småföretagen lämplig

motsvarighet till avsättning till investeringsfonder för konjunktur utjämning

inte finns och att det stora flertalet mindre företag saknar möjlighet att

göra avsättningar till pensionsstiftelse, enär avsättning inte får göras för

huvuddelägare i familjeföretag eller för ägaren i de fall företaget drivs

som enkel firma eller som jordbruksföretag. Det är enligt motionärernas

mening därför angeläget att göra en översyn av de beskattningsregler, som

berör de mindre företagen. Därvid bör utrönas om beskattningsreglerna är

tillräckligt anpassade till de mindre företagens förutsättningar.

Motionsyrkanden av samma innehåll som det förevarande har av riksdagen

avvisats senast 1961. Riksdagen följde därvid en vid bevillningsutskottets

betänkande nr 39 fogad reservation av herr John Ericsson m. fl., i vilken

reservanterna framhållit att bl. a. förevarande spörsmål lämpligen borde

tas upp till bedömning i samband med företagsskatteutredningens prövning

av företagsbeskattningen i dess helhet.

Motionsyrkanden om utvidgning av investeringsfondsförordningens bestämmelser

till att gälla även andra företagsformer än de i förordningen angivna

samt om rätt för rörelseidkare och jordbrukare att åtnjuta avdrag

1 Biharig till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1967

för avsättning till självfinansieringsfond prövades senast av 1966 års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18 hänvisade utskottet till

sitt i samma betänkande gjorda uttalande beträffande genomförande av

eu allmän öppen resultatutjämning vid beskattningen, nämligen att det inte

minst från rättvisesynpunkt skulle vara till fördel om möjligheter öppnades

till en sådan resultatutjämning. Denna fråga måste emellertid prövas

i samband med företagsbeskattningen i dess helhet. Ett system med öppna

skattefria konton eller fondavsättningar torde enligt utskottets mening inte

kunna införas utan att man omprövade gällande regler för inventarieavskrivning,

varulagervärdering och de övriga möjligheter till skattemässig

konsolidering och förtäckt resultatutjämning som de svenska skattereglerna

för närvarande erbjöd. Utskottet åberopade jämväl att chefen för finansdepartementet

i proposition nr 159 till 1963 års riksdag med förslag till förordning

angående ändring i investeringsfondsförordningen ingående redovisat

de skäl som enligt hans uppfattning talade mot utvidgning av avsättningsrätten

till att gälla också fysiska personer. Med hänsyn till den progressiva

beskattning fysiska personer var underkastad lät det sig inte göra

att inpassa dessa i den nu gällande investeringsfondsförordningen. En sådan

lagstiftning måste enligt departementschefen förses med komplicerade regler

bl. a. om gottgörelse för överinsättning, om tidsbegränsning av fonderna

och om beskattning av återförda medel. Det kunde inte tillåtas att fonderna

utnyttjades för progressionsutjämning, enär i så fall fråga skulle vara

om en lagstiftning med helt annat syfte än konjunkturutjämning. Utskottet

fann de av departementschefen anförda skälen bärande. Liknande synpunkter

kunde enligt utskottets mening göras gällande i fråga om avsättning till

självfinansieringsfond.

I sitt av 1966 års riksdag godkända betänkande nr 20 i anledning av

väckta motioner om rätt för arbetsgivare till skattefri avsättning till pensionsfond

erinrade utskottet bl. a. om att pensionsstiftelseutredningen föreslagit

viss uppmjukning av reglerna om fåmansbolagens möjligheter till

pensionsavsättning.

Utskottet

1 de föreliggande motionerna upptas frågan om beskattning av mindre

företag. Motionärerna, som ansett det angeläget att komplettera företagsbeskattningssystemet

med regler som tillgodoser kraven på ökade möjligheter

till konsolidering för de mindre företagen, har pekat på några för dessa

företag speciella problem, såsom att de mindre företagen saknar möjlighet

att avsätta medel till investeringsfonder för konjunktur utjämning

och till pensionsstiftelser för att trygga pensionering av huvuddelägare i

familjeföretag eller av ägaren i de fall företaget drivs som enkel firma eller

som jordbruksföretag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1967

3

Utskottet är medvetet om de skillnader, som föreligger i beskattningshänseende

mellan å ena sidan aktiebolag och ekonomiska föreningar och å andra

sidan enskilda rörelseidkare. Den främsta olikheten torde utgöra skattesatserna

vid den statliga inkomstskatten, som för aktiebolag och ekonomiska

föreningar är proportionell men för fysiska personer progressiv. Verkningarna

av denna skillnad mellan juridiska personer å ena sidan och enskilda

företagare å andra sidan torde emellertid inte alltid vara till nackdel för de

enskilda rörelseidkarna. Dessa torde ofta beskattas lindrigare än aktiebolag.

I sammanhanget bör nämnas att för gifta fysiska personer den statliga inkomstskatten

vid en beskattningsbar inkomst av omkring 9b 000 kr. är lika

stor som bolagsskatten d. v. s. 40 procent. En sådan inkomstnivå uppnår

enligt inkomststatistiken för taxeringsåret 1965 endast cirka en halv procent

av de fysiska personer, som är enskilda rörelseidkare.

Beskattningsreglerna är i stor omfattning överensstämmande för de olika

företagsformerna. Detta gäller bl. a. de betydelsefulla reglerna om varulagervärdering

och om avskrivning på byggnader och inventarier. Genom

möjligheterna till en långtgående varulagernedskrivning och en snabb avskrivning

av maskiner och inventarier torde flertalet smärre företag ha möjlighet

till konsolidering i skälig omfattning. Motionärerna är införstådda

med att avsättningar till investeringsfonder inte är någon lämplig lösning

av de mindre företagens självfinansieringsproblem. Utskottet vill i anslutning

härtill tillägga att en lagstiftning om investeringsfonder som skall omfatta

även progressivt beskattade näringsidkare knappast torde kunna utformas

så att den blir praktisk i tillämpningen. Utan en fullständig omarbetning

av företags- och jordbruksbeskattningen måste bestämmelserna också

— om missbruk skall förhindras — göras mer restriktiva än i den nuvarande

investeringsfondslagstiftningen. De administrativa svårigheter, som en

sådan lagstiftning skulle medföra inom ramen för gällande progressiva skattesystem,

skulle inte stå i rimlig proportion till värdet från det allmännas

synpunkt av dylika fondavsättningar. Generella avskrivnings- och avdragsregler

utan anknytning till fondavsättningar måste under sådana förhållanden

enligt utskottets mening vara att föredraga.

Motionärerna åberopar också att nuvarande lagstiftning inte tillåter de

mindre företagen att göra avsättning till pensionsstiftelse för huvuddelägare

i familjeföretag eller för ägaren i de fall företaget drivs som enkel

firma eller som jordbruksföretag.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att pensionsstiftelseutredningen

i sitt slutbetänkande Pensionsstiftelser II (SOU 1965:41) i denna

del föreslagit att familj ebolag skall ha rätt att i en särskild skuldpost i företagets

balansräkning redovisa medel för att trygga pension åt huvuddelägare

enligt allmän pensionsplan. Detta gäller även sådan pension som intjänats

före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Vidare föreslås att familj ebolag,

med avdragsrätt vid taxeringen, skall få avsätta realmedel till pen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1967

sionsstiftelse för att trygga pension åt huvuddelägare. Därvid skall fråga

vara om pension inom ramen för vad i branschen är sedvanligt för arbetstagare

med motsvarande arbetsuppgifter. Proposition på grundval av utredningens

förslag väntas föreläggas riksdagen inom kort.

Enligt utskottets mening förefaller det inte osannolikt att företagsskatteutredningens

överväganden kommer att gälla också spörsmål av den art

som aktualiserats av motionärerna. I avvaktan på utredningens förslag anser

utskottet sig inte böra tillstyrka den av motionärerna yrkade riksdagsskrivelsen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 711 av herrar Johansson i Skärstad och

Börjesson i Falköping om ändring i beskattningen i syfte att

främja mindre företags utveckling icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Erik Filip Petersson,

Sundin, Arne Pettersson och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,

Forsberg, Enskog och Hammarsten.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Lundström, Erik Filip Petersson,

Sundin, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson

i Bäckmora och Enskog, vilka ansett,

dels att det avsnitt av'' utskottets yttrande som börjar på s. 3 rad 5 uppifrån

med orden »Verkningarna av» och slutar på samma sida med orden

»att föredraga» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Verkningarna av denna skillnad mellan juridiska personer å ena sidan

och enskilda företagare å andra sidan är svår att bedöma men torde ofta

vara till nackdel för de enskilda näringsidkarna. En kartläggning hur denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1967 5

skillnad i beskattningsreglerna inverkar på de olika företagsformerna synes

angelägen.

Beträffande möjligheterna till konsolidering och självfinansiering delar

utskottet motionärernas uppfattning att de enskilda företagen har en sämre

ställning i detta avseende än de företag som drives av juridisk person. Detta

även om reglerna för varulagernedskrivning samt avskrivning av maskiner

och inventarier är i stor omfattning överensstämmande för de olika företagsformerna.

Storföretagen som i allmänhet är juridiska personer, har

genom att göra avsättningar till investeringsfonder skattemässigt bättre

möjligheter till konsolidering samt självfinansiering av investeringar. Enligt

utskottets uppfattning bör de mindre företagen — som oftast drives som

enskild firma — få samma möjlighet att utnyttja avsättning till investeringsfonder.

En reform i denna riktning skulle — även om vissa administrativa svårigheter

kan uppstå — vara av avsevärd betydelse för konkurrenskraften och

framstegstakten inom väsentliga delar av vårt näringsliv. Frågan om nämnda

företags möjligheter att utnyttja investeringsfonderna bör därför bli föremål

för utredning.»

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med orden

»Enligt utskottets» och slutar med orden »yrkade riksdagsskrivelsen» bort

utgå.

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionen II: 711 av herrar

Johansson i Skärstad och Börjesson i Falköping, måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn och förslag

rörande ändringar i beskattningsreglerna i syfte att främja

de mindre företagens konsolidering, självfinansiering och

utveckling.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.