Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående hundskatten.

1967-03-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:18, Betänkande i anledning av väckta motioner angående hundskatten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1967

1

Nr 18

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående hundskatten.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 312 av herr Blomquist m. fl. samt II: 421

av herrar Regnéll och Rubin, vari hemställts,

a) att bestämmelserna i förordningen angående skatt för hundar måtte

ändras dithän att kommun skall äga rätt att differentiera hundskatten

efter hundens användning och med beaktande av bostadsplatsen, samt

b) att vederbörande utskott måtte utarbeta vederbörlig författningstext;

ävensom

2) de likalydande motionerna 1:572 av fru Elvy Olsson och 11:743 av

herr Westberg, vari hemställts, att 4 § förordningen angående skatt för

hundar erhåller följande tillägg: »För hund tillhörig ålders- eller förtidspensionär

kan skattebeloppet nedsättas under det eljest fastställda.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, far utskottet, i den man redogörelse härför ej lämnas i

det följande, hänvisa till motionerna I: 312 och II: 743.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 1 § förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för

hundar skall för varje hund årligen erläggas hundskatt till kommunen.

Skatteplikt föreligger dock icke för hund, som ej uppnått en ålder av tre

månader, för hundar, som lapparna använder för renskötseln, för krigsmakten

tillhörig tjänstehund eller för enskild person tillhörig hund så länge

den efter godkänd tjänstedressyr på grund av särskild förbindelse skall

hållas till krigsmaktens förfogande. Ej heller föreligger skatteplikt för

hund, som enligt 12 § lagen om djurskydd används för vetenskapligt eller

därmed jämförligt ändamål, för utbildad ledarhund för blind, eller för

hund, som tillhör tjänsteman vid främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat. Medel, som till kommunen inflyter i hundskatt,

må för kommunens behov användas på sätt som kommunen bestämmer.

Hundskatt skall erläggas till den kommun, där hunden stadigvarande in1

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr IS

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1967

nehas (2 § 1 mom.). Skattskyldig för viss hund är den person, som stadigvarande

innehar hunden, när skatteplikt inom kommunen för året inträder

(3 §). I fråga om skattens belopp stadgas i 4 §, att skatten skall av kommunen

bestämmas lika för varje hund samt utgöra lägst tio och högst

sjuttiofem kronor för kalenderår. Enligt 5 § skall skattskyldig under januari

månad varje år till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet skriftligen

anmäla de hundar för vilka skatteplikt vid ingången av året förelegat.

Anmälan skall även ske beträffande vissa skattefria hundar. Över

de hundar som anmälts skall föras särskilt hundskatteregister med uppgift

tillika om hundens innehavare och, i förekommande fall, om skattefrihet.

Vid 1965 års riksdag hemställdes i en till bevillningsutskottet hänvisad

motion, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

angående rätt för kommun att besluta om olika skattesatser för

hundar inom olika delar av en och samma kommun. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 15 avstyrkte utskottet bifall till motionen. Utskottet

anförde bl. a., att den i motionen förordade skattedifferentieringen

skulle strida mot gängse principer för kommunal utdebitering, och att den

enkla debiteringen av hundskatt genom en sådan åtgärd skulle försvåras

och medföra ökade kostnader.

Motionerna

I motionerna 1: 312 och II: 421 anför motionärerna huvudsakligen följande.

Bestämmelsen om enhetlig hundskatt emanerar från en tid då den kommunala

indelningen var annorlunda. Bl. a. sammanföll gränsen mellan tätorter

och landsbygd något så när med den administrativa indelningen i

städer och landsförsamlingar. Genom kommunreformen 1952 och i anslutning

till senare inträffade förändringar i den kommunala indelningen och

ytterligare aktuella kommunsammanslagningar har läget blivit annorlunda.

För många hundägare inom tidigare existerande landskommuner, vilka

nu upphört genom sammanslagning med städer, framstår det som synnerligen

obilligt att de inom sin glesbygd skall betala samma hundskatt som

hundägare inom den egentliga tätorten. Hundägarens behov av hund är

oftast större i bebyggelse av landsortskaraktär, och samhällets olägenheter

av hundarna är där också betydligt mindre än i tätorter. Mycket talar därför

för en omläggning av hundskatten med differentiering efter hundens

användning och med beaktande av bostadsplatsen.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1: 572 och II: 743 åberopar motionärerna,

att den ökade brottsligheten i vårt land även kommit att drabba åldringarna,

och anför. En hund erbjuder förutom gott sällskap även viss trygghet

för gamla människor mot opåräknade överfall. Det är ett samhällsintresse,

att pensionärerna får den trygghet som det kan innebära att ha en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1967

hund. Det är dock förenat med stora kostnader att hålla en sådan. Förutom

de dryga matkostnaderna har pensionärerna även att erlägga hundskatt till

kommunen.

Även om fastställandet av hundskattens storlek inom vissa gränser är en

kommunal angelägenhet, synes dock gällande lagstiftning omöjliggöra för

kommun att helt eller delvis medge befrielse från erläggande av hundskatt.

En sådan möjlighet bör skapas.

Utskottet

I förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar stadgas bl. a.

att sådan skatt årligen skall erläggas till kommunen för varje hund med

undantag för vissa särskilt angivna kategorier, exempelvis hundar för renskötseln,

ledarhundar för blinda och vissa hundar inom försvaret. Kommunen

skall bestämma skatten lika för varje hund samt till lägst 10 och högst

75 kr. om året. Influtna skattemedel får användas för kommunens behov på

sätt som kommunen bestämmer. Under år 1964 inflöt i hela riket ca 12,7

milj. kr. i hundskatt för omkring 360 000 hundar.

I motionerna I: 312 och II: 421 hemställer motionärerna om lagstiftning i

syfte att medge kommunen rätt att differentiera hundskatten efter hundens

användning och med beaktande av bostadsplatsen. Till stöd härför åberopas

huvudsakligen att städerna genom inkorporering fått rena landsbygdsområden

inom sina administrativa områden och att den i städerna vanligtvis

höga hundskatten i sådana områden ter sig omotiverad och orättvis, eftersom

kommunernas kostnader för hundar är större inom tättbebyggda områden

än på landsbygden. I motionerna 1:572 och II: 743 yrkas sådan ändring

i hundskatteförordningen, att kommunerna medges rätt att nedsätta

skattebeloppet för hund, som tillhör pensionär. Enligt motionärerna är det

ett samhällsintresse, att pensionärerna får den trygghet som det kan innebära

att ha hund.

Utskottet vill först framhålla, att hundskattens maximibelopp utgör endast

75 kr. per år och att den genomsnittliga utdebiteringen stannar vid ca

40 kr. Hundskatten får därför anses vara låg i förhållande till övriga kostnader

för en hund. I den mån pensionärer behöver hund men har svårigheter

att bestrida kostnaderna härför, kan behovet således endast delvis tillgodoses

genom en sänkning av hundskatten. Med hänsyn till pensionärernas

växlande ekonomiska förhållanden förutsätter en sådan åtgärd att skattebefrielsen

behovsprövas. Det administrativa merarbete, som därigenom skulle

uppkomma, står enligt utskottets mening inte i rimlig proportion till värdet

av skattelättnaden.

Beträffande de fall, där en tätortskommun inkorporerat landsbygdsområden,

kan det visserligen vara riktigt, att kommunens kostnader för hundar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1967

i någon mån kan variera från område till område. Utgifterna för en kommuns

olika områden torde emellertid skilja sig i mer väsentliga hänseenden

än beträffande hundarna. Kommunalskatten utgår emellertid med

enhetliga belopp. En differentiering av hundskatten skulle alltså strida mot

gängse principer för kommunal utdebitering. Det förtjänar också framhållas

att den inkorporerande tätortskommunen har möjlighet att i viss mån

tillgodose landsbygdsområdenas intressen genom att sänka skatten, vilket

skett i vissa fall.

Utskottet vill slutligen också erinra om att registrering, debitering och

uppbörd medför utgifter för kommunerna redan vid hundskattens nuvarande

utformning. Vid en skattedifferentiering eller en behovsprövad skattebefrielse

skulle förfarandet försvåras och kommunernas kostnader stiga.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:312 av herr Blomquist

m. fl. samt 11:421 av herrar Regnéll och Rubin om differentiering

av hundskatt, ävensom

2) de likalydande motionerna I: 572 av fru Elvy Olsson

och II: 743 av herr Westberg om befrielse för pensionärer

från hundskatt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Tage

Johansson, Enarsson, Erik Filip Petersson, Paul Jansson, Ottosson, Tistad,

Stadling och Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Asp, Andersson

i Essvik, Eriksson i Bäckmora, Forsberg, Carlsson i Västerås, Dahlgren

och öhvall.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.