Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

1967-03-14 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:19, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

1

Nr 19

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändring

i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623) jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 20 januari 1967 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 31, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås förenkling av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet

enligt 37 § 2 mom. tredje stycket taxeringsförordningen beträffande

vissa traktamentsersättningar in. m. Vidare föreslås extraordinär besvärsrätt

för skattskyldig som inte erhållit avräkning för utländsk skatt, vartill

han är berättigad enligt avtal med främmande stat.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft omedelbart. Den förenklade

uppgiftsskyldigheten gäller dock inte kontrolluppgifter som lämnas vid

1967 års taxering.

Det ovannämnda för fattnings förslaget är av följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 åt 1967

Förslag

tm

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 och 2 mom. samt 100 § taxeringsförordningen

den 23 november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

37 §.

1 mom. Till ledning — ------ — följande uppställning:

Uppgiftsskyl
dig
l.

a) Statlig och

----sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften Vad uppgiften

skallavse skall avse

Den som--- Avlöning, arvode, —--- —-

annan stiftelse. vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension, när

—■ ■— — år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt

icke överstiga 500

kronor, och representationsersättning,

motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande

500 kronor, samt därjämte

traktamentsersättning

vid vistelse i tj änsten utom

tjänstgöringsorten, som

sammanlagt icke överstiger

500 kronor eller icke avser

mer än 24 dagar för

år räknat, därest i kontrolluppgiften

anmärkes,

att traktamentsersättning

utgått,

h) förmån från---

erlagt sjömansskatt. 1

1 Senaste lydelse av 37 § 1 mom. se 1963: 266 och av 37 § 2 mom. se 1964: 53.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

(Föreslagen lydelse)

1 in o in. Till ledning -----— -— följande uppställning:

Uppgiftsskyl- Vem uppgiften Vad uppgiften

dig skallavse skallavse

l.a) Statlig och

t-*---sådan för
värvskälla.

Den som---Avlöning, arvode,---

annan stiftelse. vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension, när

---år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande

gjorda utlägg som sammanlagt

icke överstiga 500

kronor, och representationsersättning,

motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande

500 kronor, samt därjämte

traktamentsersättning vid

vistelse i tjänsten utom

tjänstgöringsorten, som

sammanlagt icke överstiger

500 kronor eller icke

avser mer än 24 dagar för

år räknat, därest i kontrolluppgiften

anmärkes,

att traktamentsersättning

utgått (se även 2 mom.

fjärde stycket),

h) förmån från ■—---

erlagt sjömansskatt.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 m o m. Vid avlämnande — —----iakttagas följande.

Avser sådan--—----förmånen utgått.

I kontrolluppgift, -----—--under förrättningen.

Om förste taxering sintendent en i

det län där arbetsgivarens hemortskommun

är belägen medger det, behöver

arbetsgivaren, i stället för att

lämna uppgift enligt tredje stycket

om traktamentsersättning vid förrättning

inom riket, endast anmärka

i kontrolluppgiften att sådan ersättning

utgått. Förutsättning för

medgivande är att ersättning utgår

enligt sådana grunder att den kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

antagas icke komma att överstiga

avdragsgill ökning i levnadskostnaderna.

Motsvarande medgivande kan

lämnas även beträffande resekostnadsersättning

för färd med allmänt

kommunikationsmedel. Medgivande

lämnas endast om arbetsgivaren har

ett större antal anställda, som mera

regelbundet företager tjänsteresor,

och medgivandet bedömes vara utan

olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande

gäller tills vidare. Det kan

begränsas till viss grupp av anställda.

—- Ansökan om medgivande göres

hos länsstyrelsen senast den 31

oktober året före taxeringsåret. Talan

mot beslut, varigenom ansökan

om medgivande avslagits eller medgivande

återkallats, föres hos riksskattenämnden

genom besvär som

skola ha inkommit till nämnden inom

en månad från den dag då klaganden

erhöll del av beslutet. Mot

riksskattenämndens beslut får talan

icke föras.

Därest vid------som avdragits.

I kontrolluppgift enligt — ------allmän försäkring.

I kontrolluppgift skall----— — preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling —---— före taxeringsåret.

Kontrolluppgift, som-----åtnjuta pensionsförmånen.

Uppgift skall----— lämpad blankett.

100 §.

Besvär må —---—--uppenbart förbiseende,

6) om han, till följd av underlåtenhet

att avgiva deklaration eller

annan uppgift eller på grund av felaktighet

i deklaration eller i annan

uppgift från honom eller i kontrolluppgift

eller i handling som legat

till grund för sådan deklaration eller

uppgift, taxerats till väsentligt

högre belopp än som svarar mot

hans inkomst eller förmögenhet,

samt

7) om han eljest------

6) om han, till följd av underlåtenhet

att avgiva deklaration eller

annan uppgift eller på grund av felaktighet

i deklaration eller i annan

uppgift från honom eller i kontrolluppgift

eller i handling som legat till

grund för sådan deklaration eller

uppgift, taxerats till väsentligt högre

belopp än som svarar mot hans

inkomst eller förmögenhet,

lägre taxering,

8) om han icke erhållit sådan avräkning

av utländsk skatt, som han

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I de---

Besvär som

år berättigad till enligt överenskommelse

med främmande stat.

---riktig taxering.

— efter taxeringsåret.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk, författningssamling.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 711 av herrar Brundin och Strandberg

samt II: 888 av herrar Turesson och Söderström, vari hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta sådan ändring av kommunalskattelagen

att rätten till avdrag för fördyrade levnadskostnader vid förrättningar utom

hemorten grundas på den faktiska förrättningstiden och icke såsom nu på

antalet övernattningsdygn,

b) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om införande

av sådana bestämmelser som innebär att avdrag för fördyrade levnadskostnader

vid förrättningar utom hemorten grundas på statens allmänna resereglemente,

c) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i lagtexten

som erfordras för genomförande av förslaget under a); samt

2) de likalydande motionerna I: 712 av herr Sundin och II: 887 av herr

Boo in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 31 måtte besluta om generell befrielse från fullständig uppgiftsskyldighet

angående traktamentsersättningar, då arbetsgivaren lojalt tillämpar de

av riksskattenämnden fastställda normalbeloppen och att vederbörande utskott

måtte ges i uppdrag att utarbeta erforderlig författningstext.

Till behandling i detta sammanhang har ntskottet jämväl upptagit de

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 61 av herr Lundström och II: 83 av herr Enskog, vari

hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

utredning och förslag till sådan ändring av gällande anvisningar till kommunalskattelagen

att avdrag för extra levnadsomkostnader i samband med

korttidsförrättning, som varat mer än en dag, medgives för den faktiska

tid förrättningen varat och inte efter antalet övernattningar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 61, I: 711 och II: 887.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnän

återfinns under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 6—7.

Gällande bestämmelser, s. 7—8.

Departementspromemorian, s. 9—12.

Remissyttrandena, s. 12—18.

Departementschefen, s. 19—27.

Av innehållet i de före va rande motionerna må här återges

följande.

I motionerna I: 61 och II: 83 påtalas att det förhållandet att vid korttidsförrättning

de ökade lönekostnaderna skall beräknas med hänsyn till det

antal dygn och inte den faktiska tid förrättningen varat leder till orättvisor

för skattskyldiga i enskild tjänst. Möjlighet finns visserligen för dessa

tjänstemän att styrka sina högre kostnader, men detta medför ett uppsamlande

och bokförande av kvitton som torde vara svårt att praktiskt genomföra.

Vid 1965 och 1966 års riksdagar framfördes motionsyrkanden om ändring

av nu gällande bestämmelser på detta område. Yrkandena har båda

åren avstyrkts av bevillningsutskottet och avslagits av kamrarna. Utskottet

har bL a. motiverat sin ståndpunkt med den ringa erfarenhet av systemet

som hittills vunnits. I en skrivelse till finansministern den 1 februari

1966 har emellertid TCO redovisat en enkät, som gjorts bland tjänsteklubbarna

vid ett större antal företag. Härav framgår klart att den från avdragssynpunkt

ofördelaktiga typen av resor utgör det övervägande flertalet.

I enkäten frågades bl. a. vilken typ av resor med övernattning som var

vanligast inom företagen. Svaren kan sammanfattas sålunda:

Antal företag med huvudsak
-

ligen

dag-natt-dagresor...... 84

natt-dag-nattresor .... 9

annan typ av resor .... 43

Totalt 136

Antalet tjänstemän vid företag med typ dag-natt-dagresor utgjorde i förhållande

till totala antalet tjänstemän vid 136 företag icke mindre än 69

procent.

Vid första kammarens debatt den 30 november 1966 förklarade sig utskottets

talesman visserligen icke betvivla riktigheten av denna statistik

men anförde samtidigt att »det inte är vanligt att vi bär fattar beslut som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

7

grundar sig'' på uppgifter lämnade av en enskild organisation». Då även utskottet

i tidigare avstyrkanden — liksom finansministern i ett interpellationssvar

— anfört den bristande erfarenheten som ett skäl för att icke

vidta någon ändring av bestämmelserna, synes det motionärerna naturligt

ej minst efter TCO:s undersökning — att statsmakten själv verkställer

den utredning, som kan grunda ett klarare ställningstagande till frågan.

Härför talar också att redan lönebeskattningsutredningen i sitt betänkande

som i huvudsak låg till grund för 1963 års regeringsproposition i frågan föreslagit,

att vid resa som varat flera dagar än nätter, schablonavdrag borde

utgå även för den överskjutande dagen. Remissmyndigheterna gjorde inga

invändningar mot förslaget.

Också i motionerna I: 711 och 11: 888 kritiseras beräkningen av avdraget

för ökade levnadskostnader vid korttidsförrättning. Även om den skattskyldige

för sådan förrättning uppbär traktamente i full överensstämmelse

med det statliga resereglementet blir han beskattad för den del av traktamentet

som avser dag eller del av dag i anslutning till helt eller hela dygn.

För att undgå denna beskattning måste han göra en fullständig utredning

beträffande samtliga förrättningar med förebringande av allegat rörande

samtliga sina kostnader, något som synes motionärerna högst otillfredsställande.

Såväl för den enskilde skattskyldige som för den uppgiftsskyldige arbetsgivaren

medför denna bestämmelse ett avsevärt onödigt merarbete. I

propositionen nr 31 föreslås att i de fall, då traktamentsersättning kan antagas

inte komma att överstiga avdragsgill ökning av levnadskostnaderna,

arbetsgivaren skall kunna befrias från skyldighet att lämna uppgift om utbetald

traktamentsersättning. Denna förändring kan emellertid endast i

enstaka fall beräknas leda till nämnvärd arbetsbesparing eftersom bestämmelserna

angående beräkning av antalet förrättningsdygn kvarstår. Syftet

med lagstiftningen på detta område borde —• framhåller motionärerna —

vara att nå bättre samstämmighet mellan den statliga och den privata sektorn.

Det borde då ha varit en självklar sak att sådana företag som strikt

tillämpar det statliga resereglementet blev befriade från uppgiftskyldighet

efter ansökan av den art som angives i det föreslagna tillägget i 37 § 2 inom.

taxeringsförordningen.

Motionärerna i motionerna 1:712 och II: 887 anser det angeläget att ytterligare

åtgärder vidtas för att underlätta uppgiftsskyldigheten för arbetsgivarna

och åstadkomma lättnader för arbetstagarna. Den detaljerade uppgiftsskyldigheten

vållar för närvarande arbetsgivarna stora olägenheter.

Detta gäller inte bara de stora företagen med ett stort antal anställda utan

också och kanske i särskilt hög grad de mindre företagen med mindre administrativa

resurser. Därför är den i propositionen föreslagna konstruktionen

för lättnader i uppgiftslämnandet från praktisk synpunkt mindre lämplig.

Behovet av lättnader finns såväl hos små som stora företag. Mest be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

länkligt anser motionärerna förslaget vara från principiell synpunkt. Företag

med ett mindre antal anställda, som företar tjänsteresor, bör inte åläggas

en tyngre uppgiftsbörda än andra. Inte heller bör en persons deklarationsplikt

för traktamentsersättning vara beroende av företagets storlek.

En mera generell lättnad än den i propositionen föreslagna bör enligt

motionärernas mening eftersträvas. Förfarandet med dispens anser de överflödigt.

Ett generellt undantag från uppgiftsskyldigheten bör föreligga då

traktamentsersättningarna överensstämmer med eller understiger de av

riksskattenämnden fastställda normalbeloppen. Åtskilliga företag tillämpar

traktamentsersättningar som överensstämmer med de statliga. Det bör därför

eftersträvas att de av riksskattenämnden fastställda normalbeloppen

anpassas till de statliga normerna på hithörande område. Bestämmelserna

beträffande uppgiftsskyldigheten bör enligt motionärernas mening utformas

så att undantag från den mera fullständiga uppgiftsskyldigheten skall

föreligga generellt för arbetsgivare, som lojalt följer de av riksskattenämnden

utfärdade anvisningarna och inte överskrider de fastställda normalbeloppen.

Utskottet

Genom beslut av 1963 års riksdag genomfördes viktiga förändringar på

lönebeskattningens område. Reglerna, som tillkom i syfte att förenkla beskattningen

av traktamenten och åstadkomma större likställighet i skattehänseende

mellan statsanställda och andra, innebär bl. a. att skattskyldig

har en generell rätt till avdrag för ökade levnadskostnader vid sådan

tjänstgöring utom den vanliga verksamhetsorten, som varat fyra timmar

eller mer. Han behöver i normalfallen inte styrka sina kostnader. Dessa

beräknas nämligen hava uppgått till vad han erhållit i traktamente av sin

arbetsgivare. Det avdrag som kan erhållas utan utredning om kostnaderna

är emellertid maximerat och utgör vid s. k. korttidsförrättning, dvs. sådan

förrättning som föranlett vistelse på en och samma plats högst 15 dygn i

följd, ett helt s. k. normalbelopp. Detta fastställs av riksskattenämnden för

varje kalenderår och förutsattes motsvara högsta dygnstraktamente enligt

statens allmänna resereglemente. F. n. uppgår normalbeloppet till 66 kr.

Vid långtidsförrättning, dvs. sådan förrättning, som föranleder vistelse på

eu och samma ort under längre tid än 15 dygn, samt vid tjänsteförrättning

utan samband med övernattning, s. k. endagsförrättning, medges avdrag

med belopp varierande mellan eu och tre femtedelar av helt normalbelopp.

Som förutsättning för erhållande av schablonavdrag vid samtliga förrättningstyper

gäller att traktamente utgått med belopp, svarande mot schablonavdraget.

Den som yrkar högre avdrag än schablonavdraget måste alltså,

oavsett traktamentets storlek, visa sina kostnader. På samma sätt måste

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

9

den, vars traktamente understiger schablonbeloppen, för att få avdrag med

mer in traktamentsersättningen, visa att traktamentena varit otillräckliga

för att täcka hans kostnader under resor.

De nya reglerna för traktamentsbeskattningen och deras tillämpning har

medfört en väsentligt utvidgad uppgiftsskyldighet från arbetsgivarnas sida.

Uppgifterna rörande traktamentsersättningar måste uppdelas på de tre

grupperna korttids-, långtids- och endagsförrättningar. Inom varje grupp

skall uppges traktamentsbelopp och den tid traktamentena avser. I förekommande

fall skall kontrolluppgiften också innehålla upplysning om huruvida

bostad, kost eller dylika utgifter för den anställdes uppehälle under

resorna bestritts direkt av arbetsgivaren. Traktamentsersättningar, som sammanlagt

inte överstiger 500 kr. eller som avser högst 24 förrättningsdagar

för helt år, behöver endast anges genom en kryssmarkering på kontrolluppgiften.

I de fall traktamentsersättningen inte behöver närmare specificeras

föreligger inte heller deklarationsplikt för mottagaren. Därigenom har man

fått överensstämmelse mellan arbetsgivarens uppgiftsskyldighet och den anställdes

deklarationsplikt.

Förslaget i propositionen får bl. a. ses mot bakgrunden av den kritik som

riktats mot de nya reglerna om arbetsgivares uppgiftsskyldighet och innebär

en väsentlig utvidgning av det förenklade uppgiftslämnande som f. n. gäller

bl. a. i fråga om traktamenten på sammanlagt högst 500 kr. Taxeringsintendent

skall sålunda efter särskild ansökan kunna medge att arbetsgivare, i

stället för att lämna specificerad uppgift om traktamentsersättning, endast

anmärker på kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för

sådant medgivande är dels att ersättning utgår enligt sådana grunder att den

kan antas inte komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna,

dels att vederbörande arbetsgivare har ett större antal anställda som mera

regelbundet företar tjänsteresor. Motsvarande medgivande kan lämnas

också i fråga om resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel.

I motionerna I: 712 och II: 887 yrkas lagstiftning av innebörd, att generell

befrielse från fullständig uppgiftsskyldighet skall gälla, då arbetsgivare »lojalt

tillämpar de av riksskattenämnden fastställda normalbeloppen». Enligt

motiveringen i motionerna I: 711 och II: 888 bör sådana företag som strikt

tillämpar det statliga resereglementet kunna medges begränsad uppgiftsskyldighet.

I den föreslagna författningstexten har avsiktligt inte angivits något lägsta

antal arbetstagare som villkor för en begränsad uppgiftsskyldighet. Departementschefen

har emellertid uttalat i propositionen att dispens — om denna

skall ha någon praktisk betydelse för de medelstora företagen — i vart

fall bör kunna ges företag med 30—40 anställda, som mera regelbundet företar

tjänsteresor. Han framhåller också att dispensfrågan blir mera diskutabel

om antalet anställda av denna kategori är lägre.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

Förslaget om att för ett mycket stort antal företag begränsa uppgiftslämnandet

till ett minimum måste givetvis vara till stor fördel sett från de bei

rörda företagens och deras anställdas synpunkt. Befogade invändningar kan

i och för sig inte riktas mot en ordning som förenklar uppgiftsskyldigheten

i sådana fall då fullgörandet av denna är mer betungande än vanligt. Från

rättvisesynpunkt kan det emellertid enligt utskottets mening knappast vara

tillfredsställande att man för dispens från eljest gällande regler i fråga om

uppgiftsskyldighet fäster alltför stor vikt vid det antal anställda i företaget

som mera regelbundet företar tjänsteresor. Fn sådan begränsning av möjligheterna

till dispens kan i varje fall av arbetstagare hos mindre företag komma

att uppfattas som en diskriminering. Med hänsyn till att lämnad dispens

skall gälla endast tills vidare och omedelbart kunna återkallas om förutsättningarna

brister, borde enligt utskottets mening vid tillståndsprövningen

utan allvarligare olägenhet större vikt kunna läggas vid den ersättningspolitik

som tillämpas inom företaget än vid företagets storlek.

Förslaget i propositionen får enligt utskottets mening ses som ett viktigt

led i strävandena att uppnå större enkelhet i traktamentsbeslcattningsreglerna.

Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet förslaget i propositionen.

I motionerna I: Öl och II: 83 samt I: 711 och II: 888 kritiseras den bestämmelse

i anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen enligt vilken ökade

levnadskostnader vid korttidsförrättningar inte beräknas efter den faktiskt

använda tiden utan efter antalet övernattningar.

Utskottet har tidigare (bet. nr 19/1965 och nr 51/1966) medgivit att den

ifrågavarande bestämmelsen stundom är ägnad att leda till taxeringsmässigt

mindre gynnsamma resultat. Utskottet bar emellertid — trots den berättigade

kritik som i nämnda och andra hänseenden kan riktas mot de nya

reglerna — inte velat biträda yrkanden om ändring i dessa, dels med hänsyn

till den ringa erfarenhet man ännu har av deras tillämpning i praktiken,

dels enär utskottet funnit de nya bestämmelserna, sedda i stort, vara förenade

med avsevärda fördelar för såväl arbetstagare som taxeringsmyndigheter

och skattedomstolar.

Ännu kan givetvis mycket göras innan traktamentsbeskattningsreglerna

kan sägas i önskvärd omfattning tillgodose syftet att åstadkomma likställighet

mellan statsanställda och andra samt större materiell rättvisa mellan

olika kategorier skattskyldiga över huvud taget. Behovet av större likställighet

mellan statsanställda och andra i fråga om avdrag för traktamentskostnader

än som f. n. råder har ytterligare accentuerats i det förevarande förslaget.

Enligt detta skall nämligen arbetsgivare, som tillämpar ersättningsbestämmelser,

vilka i allt väsentligt överensstämmer med de statliga, kunna,

om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, erhålla befrielse från uppgiftsskyldighet.

Anställda hos sådan arbetsgivare kan således automatiskt erhålla

avdrag i enlighet med bestämmelserna i allmänna resereglementet. Detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

11

innebär vissa fördelar bl. a. därigenom att de statsanställda, till följd av att

deras traktamenten bestäms för budgetår, tidigare än andra skattskyldiga

får kompensation för ökade levnadskostnader.

Frågan om behandlingen i skattehänseende av traktamentskostnader är

inte bara av den största praktiska betydelse för såväl arbetsgivare som arbetstagare.

Den torde även ha en icke oväsentlig finanspolitisk betydelse.

Mot bakgrunden härav kan med tillfredsställelse noteras att departementschefen

delar den av vissa remissinstanser, bl. a. riksskattenämnden, uttalade

uppfattningen att en översyn av 1963 års bestämmelser bör ske. Det är

givetvis utomordentligt svårt för att inte säga ogörligt att skapa lönebeskattningsregler

som uppfyller kraven på förenklingar och större rättvisa, samtidigt

som de tillgodoser det fiskala intresset av att belopp, som i själva verket

utgör lön, inte blir obeskattade. Med hänsyn till den betydelse traktamentsbeskattningen

enligt utskottets uppfattning har vill utskottet understryka

vikten av att den aviserade översynen av bestämmelserna inte onödigtvis

uppskjutes.

Utskottet delar visserligen departementschefens uppfattning att bestämmelserna

bör ha tillämpats några år för att en översyn skall vara av verkligt

värde. Vad departementschefen anfört i fråga om förenkling av uppgiftsskyldigheten,

nämligen att man måste »pröva sig fram i etapper» bör

emellertid enligt utskottets mening gälla traktamentsbeskattningen i dess

helhet. I den mån en bestämmelse visat sig i praktiken leda till påtagliga

materiella orättvisor bör en justering kunna ske utan att man föregriper en

översyn av bestämmelserna i övrigt.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat samtliga motioner.

Mot de delar av propositionen nr 31, vilka i det föregående inte upptagits

till särskild behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 31, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:61 av herr Lundström

och II: 83 av herr Enskog,

2) de likalydande motionerna I: 711 av herrar Brundin

och Strandberg samt II: 888 av herrar Turesson och Söderström,

ävensom

3) de likalydande motionerna I: 712 av herr Sundin och

II: 887 av herr Boo m. fl.,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnasutan

åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Enarsson, Erik Filip Petersson,

Arne Pettersson och Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru

Nettelbrandt, herrar Enskog, Carlsson i Västerås, Nyström, Wiklund i Härnösand,

Söderström och Börjesson i Falköping.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson, Elofsson, Enarsson, Erik Filip Petersson, Tistad,

Vigelsbo, fru Nettelbrandt, herrar Enskog, Söderström och Börjesson i Falköping,

vilka ansett

dels, att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med orden

»Med det» och slutar med orden »samtliga motioner» bort ha följande lydelse:
»Såsom

framhålles i motionerna I: 61 och II: 83 samt I: 711 och II: 888

är bestämmelserna om avdrag vid beskattningen för traktamentskostnader

i samband med s. k. korttidsförrättningar utformade på ett sätt som ger

otillfredsställande resultat. Enligt dessa bestämmelser får avdrag ske med

visst belopp per dygn och dygnen räknas efter antalet övernattningar. Om

en resa varat två dagar och mellanliggande natt får således avdrag göras endast

för ett dygn. Om resan varat två nätter och en dag får däremot avdrag

åtnjutas för två dygn.

Denna oformlighet i lagstiftningen har påtalats vid ett flertal tillfällen,

bl. a. av TCO i en skrivelse till finansministern den 1 februari 1966. I denna

skrivelse framhålles att enligt en av TCO gjord enkät det stora flertalet korttidsresor

är av typen dag-natt-dag varvid förrättningsmännen förlorar på

avdragsbestämmelsernas utformning. Enligt utskottets mening är en ändring

av dessa regler angelägen, så att avdragsbestämmelserna bättre anpassas

till den faktiska tid förrättningen varat och inte efter antalet övernatt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1967

13

dels, att utskottet under punkterna B 1 och 2 bort hemställa,

»att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

1:61 av herr Lundström och 11:83 av herr Enskog

ävensom I: 711 av herrar Brundin och Strandberg samt

II: 888 av herrar Turesson och Söderström, sistnämnda motioner,

i vad de avser frågan om avdrag för ökade levnadskostnader

vid s. k. korttidsförrättningar — måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till sådan ändring av

gällande anvisningar till kommunalskattelagen, att avdrag

för ökade levnadskostnader i samband med korttidsförrättningar,

som varat mer än en dag, medges för den faktiska

tid förrättningen varat och inte efter antalet övernattningar.»

■MARCUS BOKTR. STHLMI967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1967/68 till statens sjöhistorisk a1 i texten