Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

1967-02-14 · 51 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:2, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

1

Nr 2

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner,

såvitt propositionen och motionerna hänvisats

till bevillningsutskottet.

I en den 3 januari 1967 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 7, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt,

2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 juni

1961 (nr 394) om tobaksskatt,

3) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475),

4) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt,

5) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)

om finansiering av folkpensioneringen,

6) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

7) lag om ändrad lydelse av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna

till 50 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

8) förordning om ändrad lydelse av 68 § taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623),

dels godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller som angivits i

propositionen och bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa grunder

upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller att gälla fr. o. m. den 1 juli

1967.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

Propositionen har hänvisats till lagutskott såvitt densamma avser det ovan

under 5) upptagna förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen

den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen och i övrigt

till bevillningsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Propositionen innehåller de förslag till skattepolitiska åtgärder som förutskickats

i finansplanen. I propositionen föreslås sålunda.

1. Den allmänna varuskatten höjs från 9,1 % till 10 % den 1 mars 1967.

2. Tobaksskatten höjs på cigarretter, cigarrer, cigariller, röktobak, cigarrettpapper

och cigarretthylsor den 1 mars 1967. Höjningen utgör för de vanligast

förekommande cigarretterna 2 öre per styck.

3. Motorfordonsskatten höjs och anpassas i huvudsak efter de ändringar

i penningvärdet som inträtt efter år 1954, då nuvarande skattesatser fastställdes.

Höjningen träder i kraft år 1968.

4. Folkpensionsavgiften höjs den 1 juli 1967 till 5 %. Maximibeloppet

blir härigenom 1 500 kr. Vid 1968 års taxering påförs avgift efter 4,5 %,

dock högst 1 350 kr.

5. Det schabloniserade avdraget för kommunalskatt vid taxering till statlig

inkomstskatt omkonstrueras så att avdrag alltid medges med minst

4 500 kr. för gifta och 2 250 kr. för andra skattskyldiga.

6. Maximigränsen för det extra avdrag som medges folkpensionär vars

inkomst helt eller huvudsakligen utgörs av folkpension upphävs provisoriskt.

Genom dessa åtgärder beräknas statens inkomster öka med ca 1 440 milj.

kr. under budgetåret 1967/68. Inkomsterna under innevarande budgetår

beräknas stiga med ca 70 milj. kr.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 190/

3

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 14 och 69 §§ förordningen den 1 december

1959 om allmän varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

14

Skatten utgår med nio och en tiondedels

procent av beskattningsvärdet.

69

Skatten utgår med nio och en tiondedels

procent av beskattningsvärdet.

Vid införsel till riket av vara

som angives i 18 § 3 mom. utgår dock

skatten utom i fall som avses i 6 § 2

mom. tUiHtaxeförordningen med fem

och fyrtiosex hundradedels procent

av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är — -—---

Vid bestämmande------

(Föreslagen lydelse)

§•

Skatten utgår med tio procent av

beskattningsvärdet.

§•

Skatten utgår med tio procent av

beskattningsvärdet. Vid införsel till

riket av vara som angives i 18 § 3

mom. utgår dock skatten utom i fall

som avses i 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen

med sex procent av beskattningsvärdet.

--varuskatten inbegripen.

iknande prestation.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1967. I samband med ikraftträdandet

iakttages följande.

1. Genom denna förordning upphör de bestämmelser att gälla, som angives

i punkten 1 av ikraftträdandebestämmelserna till dels förordningen om

allmän varuskatt, dels förordningarna den 15 december 1961 (nr 625) och

den 9 april 1965 (nr 75) angående ändring i förordningen om allmän varuskatt,

om annat icke följ er av punkterna 2 och 3.

2. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller tjänsteprestation som fullgjorts före den 12 januari

1967 eller som på grund av ikraftträdandebestämmelserna till förordningen

om allmän varuskatt är undantaget från sådan skatt vid tiden för denna förordnings

ikraftträdande.

3. I fråga om uthyrning eller liknande tjänsteprestation med utsträckning

i tiden gäller äldre bestämmelser för tillhandahållande intill den 1 mars

1967. Avser vederlag för sådan tjänsteprestation tid såväl före som efter utgången

av februari 1967 skall, vid skattskyldighet enligt denna förordning,

1 Senaste lydelse av 14 och 69 §§ se 1965:75.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

vederlaget uppdelas på tid intill den 1 mars 1967 och tid därefter i förhållande

till den tid som avser tillhandahållande före och efter nämnda tidpunkt.

4. Förordningen äger icke tillämpning på redovisning av preliminär allmän

varuskatt för period som utlöper med utgången av februari 1967. Omfattar

redovisningsperiod tid såväl före som efter utgången av februari 1967

skall särskild deklaration avgivas dels för den del av perioden som avser

tid före utgången av februari 1967 dels för återstoden av perioden.

5. Vid taxering till allmän varuskatt angives skattepliktig omsättning,

med tillämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt,

särskilt för del av beskattningsår, som avser tid före utgången av februari

1967, och särskilt för återstoden av beskattningsåret.

I fråga om taxering till allmän varuskatt för försäljning och uttag av

produkter från jordbruksfastighet gäller de särskilda bestämmelser som

Konungen meddelar.

6. Ytterligare föreskrifter som fordras för denna förordnings ikraftträdande

meddelas av Konungen.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 juni 1961 (nr 394)

om tobaksskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 juni 1961 om tobaksskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

2 §.

För tobaksvara---belopp, nämligen

Varuslag

Vikt för 1 st. gram

Belopp för

1 st. öre

1 kg kr.

Cigarrer och cigariller grupp I

t. o. m. 1,7

10,5

» 11

över 1,7 t. o. m. 3,0

13,5

» III

» 3,0 » 5,0

15,4

» IV

» 5,0

20,8

Cigarretter » I

t. o. in. 0,85

9,9

» II

över 0,85

15,4

Röktobak

—

58: —

Tuggtobak

--

21: 60

Snus

—

9: 10

För Cigarrettpapper och cigarretthylsor utgår skatten med 5 öre för varje

blad eller hylsa för framställning av en cigarrett.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1967.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1965:614.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

5

Förslag

till

Förordning

om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)

Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges1.

Tulltaxa

Kap. 24. Tobak

Anm. För tobaksvaror, vilka införas i den ordning som avses i 1 § andra

stycket förordningen om tobaksskatt eller i förordningen om rätt för resande

m. fl. att införa varor tull- och skattefritt, skall, där tullfrihet ej

åtnjutes, tull utgå med följande belopp:

Cigarrer och cigariller vägande per styck mer än 3 g...... 1st. 0:40

Cigarrer och cigariller vägande per styck högst 3 g........ 1 st. 0: 18

Cigarretter vägande per styck mer än 0,85 g.............. 1 st. 0:18

Cigarretter vägande per styck högst 0,85 g.............. 1 st. 0: 12

Andra slag av färdiga tobaksvaror .................... 1 kg 70:_

Kap. 48. Papper och papp samt varor av pappersmassa,

papper eller papp

48: 10 Cigarrettpapper, tillskuret---cigarretthylsor ........ 5 %

Anm. För cigarrettpapper i detalj förpackning och cigarretthylsor, vilka

införas i den ordning som avses i 1 § andra stycket förordningen om tobaksskatt

eller i förordningen om rätt för resande m. fl. att införa varor tulloch

skattefritt, skall, där tullfrihet ej åtnjutes, tull utgå med 5 öre för

varje blad eller hylsa för framställning av en cigarrett.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1967.

1 Senaste lydelse a v Anm. till Kap. 24 och av Anm. till Kap. 48 se 1966:399.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

5

Skatt utgår för helt kalenderår

räknat med följande belopp:

a) för tvåhjulig lätt motorcykel

med trettio kronor och för tvåhjulig

tung motorcykel utan sidvagn med

fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig motorcykel med

sidvagn och för trehjulig motorcykel

med sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med etthundratio kronor dels

ock tilläggsavgift med tjuguåtta kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavavgift

med etthundratio kronor dels

ock tilläggsavgift med följande belopp:
om

tjänstevikten icke överstiger

tretusen kilogram, trettiosju kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av tjänstevikten minskad

med niohundra kilogram;

om tjänstevikten överstiger tretusen

men icke sjutusen kilogram,

sjuhundrasjuttiosju kronor för tretusen

kilogram av tjänstevikten och

sextiofyra kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av återstående

del av tjänstevikten; samt

om tjänstevikten överstiger sjutu
1

Senaste lydelse av 5 § se 1954: 255.

(Föreslagen lydelse)

§•

Skatt utgår för helt kalenderår

räknat med följande belopp:

a) för tvåhjulig lätt motorcykel

med fyrtiofem kronor och för tvåhjulig

tung motorcykel utan sidvagn

med sextio kronor;

b) för tvåhjulig motorcykel med

sidvagn och för trehjulig motorcykel

med nittio kronor;

c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift

med etthundrasextiofem kronor

dels ock tilläggsavgift med fyrtiotvå

kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med

niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med etthundrasextiofem kronor

dels ock tilläggsavgift med följande

belopp:

om tjänstevikten icke överstiger

tretusen kilogram, femtiofem kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av tjänstevikten

minskad med niohundra kilogram;

om tjänstevikten överstiger tretusen

men icke sjutusen kilogram, etttusenetthundrafemtiofem

kronor för

tretusen kilogram av tjänstevikten

och nittiosex kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av

återstående del av tjänstevikten;

samt

om tjänstevikten överstiger sju
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

7

(Nuvarande lydelse)

sen kilogram, tretusentrehundratrettiosju

kronor för sjutusen kilogram

av tjänstevikten och etthundratjugu

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av återstående del

av tjänstevikten; ävensom

för omnibus dels grundavgift med

etthundratio kronor dels ock tilläggsavgift

med följande belopp:

om tjänstevikten icke överstiger

femtusen kilogram trettiotre kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av tjänstevikten minskad

med niohundra kilogram; samt

om tjänstevikten överstiger femtusen

kilogram, ettu s entrehundr afemtiotre

kronor för femtusen kilogram

av tjänstevikten och femtiofem

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av återstående del

av tjänstevikten;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundratio kronor för

varje påbörjat tal av etthundra kilogram

av automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundratjugu kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med etthundrasextio kronor;
om

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram,

med fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram,

med femhundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen

men icke elvatusen kilogram,

med sjuhundratjugu kronor;

(Föreslagen lydelse)

tusen kilogram, fyratusenniohundranittiofem

kronor för sjutusen kilogram

av tjänstevikten och etthundraåttio

kronor för varje påbörjat tal

av etthundra kilogram av återstående

del av tjänstevikten; ävensom

för omnibus dels grundavgift med

etthundrasextiofem kronor dels ock

tilläggsavgift med följande belopp:

om tjänstevikten icke överstiger

femtusen kilogram fyrtionio kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av tjänstevikten minskad

med niohundra kilogram; samt

om tjänstevikten överstiger femtusen

kilogram, tvåtusennio kronor

för femtusen kilogram av tjänstevikten

och åttiotvå kronor för varje

påbörjat tal av etthundra kilogram

av återstående del av tjänstevikten;
d)

för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundrasextiofem kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tj änstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med etthundratjugu

kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;
om

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med

trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram,

med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram,

med åttahundrafyriio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen

men icke elvatusen kilogram,

med ettusenåttio kronor;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

(Nuvarande lydelse)

om totalvikten uppgår till elvatusen

men icke fjortontusen kilogram,

med åttahundraåttio kronor;

samt

om totalvikten uppgår till fjortontusen

kilogram eller mera, med etttus

entvåhundra kronor.

Det åligger------—- —

(Föreslagen lydelse)

om totalvikten uppgår till elvatusen

men icke fjortontusen kilogram,

med ettusentrehundratjugu kronor;

samt

om totalvikten uppgår till fjortontusen

kilogram eller mera, med

ettusenåttahundra kronor.

av skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

Att fordon, som vid registrering redovisas som lättviktsmotorcykel, tills

vidare skall vara frikallat från skatt, framgår av övergångsbestämmelsen

till förordningen den 28 september 1951 (nr 654) angående ändrad lydelse

av 1, 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)

om finansiering av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 25 maj 1962 om finansiering av

folkpensioneringen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

Folkpensionsavgift skall utgå med

fyra procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,

skola erlägga avgift med sammanlagt

högst ettusentvåhundra kronor.

Därvid skall iakttagas, att om vardera

har en beskattningsbar inkomst

överstigande femtontusen kronor,

envar påföres pensionsavgift med

sexhundra kronor. Om endast den

ene har en beskattningsbar inkomst

överstigande femtontusen kronor,

minskas i förekommande fall dennes

avgift så att sammanlagda bc
1

Senaste lydelse av 3 § se 1965:74.

(Föreslagen lydelse)

Folkpensionsavgift skall utgå med

fem procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,

skola erlägga avgift med sammanlagt

högst ettusenfemhundra kronor.

Därvid skall iakttagas, att om vardera

har en beskattningsbar inkomst

överstigande femtontusen kronor,

envar påföres pensionsavgift med

sjuhundrafemtio kronor. Om endast

den ene har en beskattningsbar inkomst

överstigande femtontusen kronor,

minskas i förekommande fall

dennes avgift så att sammanlagda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 11)67

(Nuvarande lydelse)

loppet av avgifterna ej överstiger

ettusentvåhundra kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket skall erlägga avgift

med högst ettusentvåhundra

kronor.

(Föreslagen lydelse)

beloppet av avgifterna ej överstiger

ettusenfemhundra kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket skall erlägga avgift

med högst ettusenfemhundra

kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om folkpensionsavgift som påföres

för år 1967 eller tidigare år.

Folkpensionsavgift för år 1968 påföres med fyra och en halv procent,

dock högst med ettusentrehundrafemtio kronor. Härvid skall talen ettusenfemhundra

och sjuhundrafemtio i 3 § utbytas mot ettusentrehundrafemtio

och sexhundrasjuttiofem.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.

1 mom. Från sammanlagda -—--fråga är.

Skattskyldig, som —- -— -— kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för

kommunal skatt skall beräknas till

ett belopp motsvarande minst en

fjärdedel av den sammanräknade

nettoinkomsten (summan av den

skattskyldiges enligt denna förordning

fastställda inkomster från olika

förvärvskällor, minskad med avdrag

enligt första stycket för underskott).

Avdraget må dock icke vid tillämpning

av denna schablonregel beräknas

till högre belopp än 2 250 kronor

eller, för makar som under beskattningsåret

levt tillsammans, för

dem båda gemensamt till högre belopp

än 4 500 kronor eller, för den

som under beskattningsåret varit

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1966:2''

Avdrag enligt första stycket för

kommunal skatt skall beräknas till

ett belopp av minst 2 250 kronor eller,

för makar som under beskattningsåret

levt tillsammans, för dem

båda gemensamt minst 4 500 kronor.

För den som under beskattningsåret

varit ogift (varmed jämställes änka,

änkling eller frånskild) och haft

hemmavarande barn under 18 år

medges likaså avdrag med minst

4 500 kronor. Bestämmelserna i detta

stycke skola icke äga tillämpning

på fysisk person, som enligt vad

därom är särskilt stadgat taxeras

till statlig inkomstskatt i det för riket

gemensamma distriktet, samt ej

75.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets

(Nuvarande lydelse)

ogift (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 18 år, till

högre belopp ån 4 500 kronor. Bestämmelserna

i detta stycke skola

icke äga tillämpning på fysisk person,

som enligt vad därom är särskilt

stadgat taxeras till statlig inkomstskatt

i det för riket gemensamma

distriktet, samt ej heller på

juridisk person annat än i fall som

avses i 6 § 3 mom.

Har sådan —■ —----— -

betänkande nr 2 år 1967

(Föreslagen lydelse)

heller på juridisk person annat än

i fall som avses i 6 § 3 mom.

i fråga.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967 och tillämpas första

gången vid 1968 års taxering.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till

50 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 och punkt 2 av anvisningarna till 50 § samma lag1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

2 m o m. För fysisk--

Finnes skattskyldigs —- —

Om skattskyldigs

(Föreslagen lydelse)

50 §.

---kronor, bortfaller.

----jämkning medgivits.

motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst helt Skattskyldig, vars inkomst helt

eller till huvudsaklig del utgjorts av

folkpension, skall — därest särskilda

omständigheter icke till annat

föranleda — anses hava haft sådan

nedsatt skatteförmåga, varom i andra

stycket förmäles.

Vad härefter--

eller till huvudsaklig del utgjorts av

folkpension, skall — om särskilda

omständigheter icke föranleda annat

— anses ha haft nedsatt skatteförmåga

enligt andra stycket. Att bestämmelsen

i andra stycket om visst

högsta avdragsbelopp icke gäller vid

fastställandet av avdrag i detta fall

framgår av punkt 2 av anvisningarna.

inkomst.

— beskattningsbar

Senaste lydelse av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till 50 § se 1964:70.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 50 §.

2. Därest skattskyldig varit för

sin försörjning helt beroende av

vad han i form av folkpension uppburit,

bör den taxerade inkomsten

regelmässigt minskas med ett belopp

motsvarande vad han sålunda

uppburit, dock högst i 500 kronor.

Om den skattskyldige mot låg avgift

vistats å sjukhus eller annan anstalt

eller om hans levnadskostnader rönt

inverkan av annan därmed jämförlig

omständighet, bör det belopp,

varmed den taxerade inkomsten enligt

vad nyss sagts må minskas,

jämkas med hänsyn därtill.

Om skattskyldig —-----

Därest folkpensionen-----

2. Därest skattskyldig varit för

sin försörjning helt beroende av

vad han i form av folkpension uppburit,

bör den taxerade inkomsten

regelmässigt minskas med vad han

sålunda uppburit, även om det belopp

som angives i 50 § 2 mom.

andra stycket därigenom överskrides.

Om den skattskyldige mot låg

avgift vistats å sjukhus eller annan

anstalt eller om hans levnadskostnader

rönt inverkan av annan därmed

jämförlig omständighet, bör det

belopp, varmed den taxerade inkomsten

enligt vad nyss sagts må

minskas, jämkas med hänsyn därtill,

nedsatt skatteförmåga.

— därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1967 års taxering.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 68 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 68 § taxeringsförordningen den 23 november

19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

68

För taxeringsnämnd-------

I inkomstlängden antecknas särskilt
dels

i avseende å statlig inkomstskatt

inkomst av olika förvärvskällor,

medgivet avdrag för underskott

å förvärvskälla, samman
-

(Förcslagen lydelse)

§•

-— skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt
dels

i avseende å statlig inkomstskatt

inkomst av olika förvärvskällor,

medgivet avdrag för underskott

å förvärvskälla, samman
-

1 Senaste lydelse av 68 § se 1961:628.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

(Nuvarande lydelse)

räknad nettoinkomst, medgivna allmänna

avdrag som icke avse underskott

å förvärvskälla, taxerad och

beskattningsbar inkomst med angivande

tillika, där det ej framgår av

längdens uppställning, av den punkt

i 10 § 2 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, enligt vilken skatten

skall beräknas,

dels i —---— -— .—. —

Uppgår den —---—---

I förmögenhetslängden-----—

Närmare föreskrifter — —--

Taxeringslängd underskrives — -—

(Föreslagen lydelse)

räknad nettoinkomst (summan av

inkomsterna av olika förvärvskällor,

minskad med avdrag för underskott),

medgivna allmänna avdrag

som icke avse underskott å förvärvskälla,

taxerad och beskattningsbar

inkomst med angivande tillika, där

det ej framgår av längdens uppställning,

av den punkt i 10 § 2 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt,

enligt vilken skatten skall beräknas,

skall beräknas.

icke uppkommer.

— beskattningsbara förmögenheten.

--Kungl. Maj :t.

— ----av denne.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

Till behandling i detta sammanhang bar utskottet upptagit följande till

bevillningsutskottet hänvisade motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 334 av herr Strandberg och fröken Stenberg

samt 11:420 av herr Petersson in. fl., vari hemställts,,

1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att kungörelsen

den 7 maj 1965 (nr 201) om statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden

blir föremål för översyn före höstsessionen vid innevarande års riksdag,

samt

2) att frågan om höjd fordonsskatt i vad den avser bussar upptages till

prövning törst sedan denna översyn har verkställts;

II) de likalydande motionerna I: 335 av herr Strandberg samt II: 397 av

herrar Bengtson i Solna och Ringaby, vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta alt den höjda fordonsskatten endast skall avse kalenderåret 1968

samt att den skall rubriceras »Tillfällig höjd fordonsskatt avseende kalenderåret

1968»;

III) de likalydande motionerna I: 336 av herrar Sundin och Axel Kristiansson

samt II: 410 av herr Jonasson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 7 måtte

1) i princip godta höjning av fordonsskatten så att statsverket redan för

budgetåret 1967/68 tillföres en inkomstförstärkning av 300 milj. kronor i

enlighet med vad som beräknats i propositionen, samt

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t efter skyndsam

provning måtte förelägga årets höstriksdag förslag till sådan utformning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

fordonsbeskattningen, att hänsyn tages till den yrkesmässiga lastbilstrafikens

och busstrafikens kostnadsläge i enlighet med vad som anförts i motionerna»

;

IV) de likalydande motionerna I: 337 av herrar Sandin och Per Jacobsson

samt II: 284 av fru Nettelbrandt in. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid sin

behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 7 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära förslag till nya bestämmelser rörande beskattningen av folkpensionärernas

sidoförtjänster i syfte att undvika orimliga avbränningar på

dessa»;

V) de likalydande motionerna I: 338 av herr Tistad och II: 425 av herr

Werbro, vari hemställts, att riksdagen — med ändring av vad som föreslås

i proposition nr 7 — måtte besluta, att för nedannämnda tobaksvaror, vilka

införes i den ordning som avses i 1 § andra stycket förordningen om tobaksskatt

eller i förordningen om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och

skattefritt, skall, där tullfrihet ej åtnjutes, utgå tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller vägande per styck högst 3 g...... 1 st. 0:20 kr.

Cigarretter vägande per styck mer än 0,85 g............ 1 st. 0: 20 kr.

Cigarretter vägande per styck högst 0,85 g............ 1 st. 0: 13 kr.

Andra slag av färdiga tobaksvaror.................... 1 kg 75:— kr.

VI) de likalydande motionerna I: 339 av herr Werner och II: 407 av herr

Jansson in. fl., vari hemställts, att riksdagen — med bifall i övrigt till

Kungl. Maj :ts förslag i propositionen nr 7 om ändring av 50 § kommunalskattelagen

jämte punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf — måtte

hemställa, att Kungl. Maj :t förordnar om anvisningar till de lokala skattemyndigheterna

om en utvidgad tillämpning av ifrågavarande regler vid beviljande

av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga vid fall av sidoinkomster

av ringare omfattning utöver folkpensionen;

VII) de likalydande motionerna I: 418 av herrar Harry Carlsson och Eric

Gustaf Peterson samt II: 537 av herr Jonsson in. fl., vari hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning i syfte att

undantaga sådana folkpensionärer, vilkas huvudsakliga inkomster utgöres

av folkpension, från deklarationsplikt eller att genomföra en väsentlig förenkling

av deklarationsförfarandet;

VIII) de likalydande motionerna I: 420 av herr Holmberg in. fl. och II: 528

av herr Bohman m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning rörande möjligheterna

att avskaffa skatteplikten för folkpensioner; samt

2) antaga följande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

a) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda

lag skall införas eu ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.

48 a §.

Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt bestämmelserna

i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålders- eller invalidpensionär

eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att å den i

hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag på

sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som

i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 400 kronor.

Därest sammanlevande makar båda är pensionärer enligt ovan, åtnjutes

kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år, likaledes

åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med 4 000 kronor.

Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar

avse jämväl avdrag enligt 48 a §.

65 §.

Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida

skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder

skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.

Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.

I fråga — -— — följande beskattningsåret.

De för--— make avlidit.

Har eljest-----för taxeringen.

De för ----haft barn.

(Se vidare anvisningarna)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1968 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1967 eller tidigare år.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 15

b) Förslag

till

förordning om ändrad hjdelse av S § och 10 § 1 mom. förordningen den 26

juli 19i7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 inom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

8 §•

Skattskyldig fysisk----1 mom. kommunalskattelagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt------angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats

med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och

som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgör grundbeloppet:

när den —--beskattningsbara inkomsten;

när den--— 65 % av återstoden.

För annan ■— ---65 % av återstoden.

Ändå att ----denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1968 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1967 eller tidigare år.

IX) de likalydande motionerna I: 561 av herr Hilding samt II: 714 av herrar

Jonsson och Jönsson i Ingemarsgården, vari hemställts,

»1) att riksdagen måtte besluta att maximigränsen för det s. k. extra

avdraget vid inkomsttaxeringen måtte upphävas provisoriskt även för i motionerna

nämnda grupper av pensionärer, samt

2) att utskottet måtte utarbeta erforderlig lagtext»;

X) de likalydande motionerna I: 563 av herr Kaijser och II: 719 av fröken

Ljungberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte genom tilläggsdirektiv till handikapputredningen

ge denna i uppdrag att närmare undersöka frågan om de

handikappades skatteproblem, närmast i vad avser rätt till avdrag för de

handikappades särskilda kostnader för inkomstens förvärvande samt frågan

om extra avdrag på grund av deras högre levnadskostnader»;

XI) de likalydande motionerna I: 581 av herrar Stefanson och Lundberg

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

samt II: 722 av herr Magnusson i Borås in. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte antaga det i propositionen nr 7 framlagda förslaget till förordning

angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän

varuskatt med den ändring att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande

lydelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1967. I samband med ikraftträdandet

skall följande iakttagas.

1. Med den inskränkning som följer av andra stycket äger förordningen

icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande inom riket av vara

eller tjänsteprestation som skett före den 12 januari 1967 eller varom före

nämnda dag slutits skriftligt avtal, vari vederlaget blivit till beloppet fastställt.

Vad nu sagts om verkan av skriftligt avtal gäller även i fråga om

införsel till riket, om den, för vars räkning införseln sker, före den 1 april

1967 till generaltullstyrelsen skriftligen anmält sin avsikt att åberopa avtalet

vid införseln. Förordningen äger ej heller tillämpning i fråga om

sådant tillhandahållande genom postverkets försorg av periodiska publikationer,

för vilket vederlag influtit till postverket före den 1 mars 1967,

även om vederlaget först därefter kommer mottagaren till godo.

Avser ett före den 12 januari 1967 slutet skriftligt avtal, vari vederlaget

blivit till beloppet fastställt, tillhandahållande inom riket av tjänsteprestation

som anges i 11 § förordningen om allmän varuskatt, äger 14 § i

dess nya lydelse tillämpning på tjänsteprestationen från och med den dag

— dock tidigast den 1 mars 1967 —• då avtalet skulle upphöra att gälla

om det med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den 1

februari 1967. Motsvarande gäller tillämpningen av bestämmelserna om uthyrning

i 18 § 3 mom.

2. Bestämmelserna i första punkten om skriftligt avtal äga tillämpning

även på avtal, vari skriftlig viljeförklaring föreligger från endast den ena

parten, om avtalet fullgöres i enlighet med denna viljeförklaring.

Kan enligt avtalet vederlag som anges med bestämt belopp ändras om

kostnadsändring eller dylikt inträffar, anses vederlaget likväl fastställt till

beloppet, om vederlaget utgår utan ändring eller ändras endast i enlighet

med bestämmelse i avtalet om ändring i anslutning till ändring i officiellt

index eller, i fråga om entreprenadarbete eller motsvarande, i kollektivavtal.

3. Förordningen äger icke tillämpning å den redovisning av preliminär

allmän varuskatt som skall ske under mars månad 1967.

4. Omfattar redovisningsperiod eller beskattningsår tid såväl före som

efter det denna förordnings bestämmelser skola tillämpas, gälla följande

särskilda bestämmelser.

Särskild deklaration för preliminär allmän varuskatt skall avgivas dels

för den del av redovisningsperioden som avser tid före utgången av februari

månad 1967, dels för återstoden av redovisningsperioden.

Vid taxering till allmän varuskatt skall skattepliktig omsättning, med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

17

tillämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt, anges

särskilt för tid före utgången av februari månad 1967 och särskilt för

tid därefter.

I fråga om taxering till allmän varuskatt för försäljning och uttag av

produkter från jordbruksfastighet gälla de särskilda bestämmelser som

Kungl. Maj :t meddelar.

5. Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings

ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

XII) de likalydande motionerna 1:586 av herr Sundin samt 11:703 av

herrar Boo och Dahlgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och föreslag angående

införande av ett särskilt schablonavdrag vid taxeringen till kommunal inkomstskatt,

motsvarande det avdrag för kommunalutskylder, som av Kungl.

Maj :t föreslagits årets riksdag, i enlighet med vad i motionerna anförts»;

XIII) de likalydande motionerna 1:587 av herr Wallmark m.fl. samt

11:699 av herrar Asp och Hedin, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

om ändring av Kungl. Maj :ts förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 5 § förordningen om automobilskatt i enlighet med vad i motionerna

angivits»;

XIV) de likalydande motionerna 1:588 av herr Werner och 11:709 av

herr Hermansson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts förslag till ändring i förordningen om allmän varuskatt;

XV) de likalydande motionerna I: 684 av fru Lindström m. fl och II: 851

av herr Wahlund m. fl., vari hemställts, att motionerna överlämnas till vederbörande

utskott för att av dem tagas i beaktande vid överläggning inom

utskotten angående behandlingen av det stora frågekomplex som u-landshjälpen

utgör;

XVI) motionen II: 733 av herr Rubin, vari hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 16 juni 1961 (nr 394) om skatt på tobaksvaror:

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 juni 1961 (nr 394) erhåller

följande ändrade lydelse.

2§.

Varuslag

Vikt för

1 st gram

Belopp för

1 st öre 1 kg kronor

Cigarrer och cigariller

Grupp I

t. o. m. 1,7

14,5

II

över 1,7 t.o.m. 3,0

17,0

III

» 3 » 5,0

17,8

IV

» 5

21,8

Cigarretter

Grupp I

t. o. m 0,85

13,9

II

över 0,85

18,4

Röktobak

74,25

Tuggtobak

30,00

Snus

11,10

Anm. Förslaget till ändrad lydelse av cigarretter grupp I och II

hänför sig till

KF den 9 april 1965 (nr 79).

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

XVII) motionen II: 737 av herrar Rubin och Sjöholm, vari hemställts, »att

riksdagen måtte, i samband med behandlingen av det föreliggande förslaget

om höjning av den allmänna omsättningsskatten, uttala som sin mening

att en differentiering av den allmänna omsättningsskatten nu bör ske

mellan nödvändighetsvaror och andra artiklar, så att omsättningsskattehöjningen

ej drabbar de förra».

De ovan under I upptagna motionerna 1: 334 och II: 420 har hänvisats

till statsutskottet såvitt avser punkt 1) i motionernas hemställan och i

övrigt till bevillningsutskottet.

De ovan under XV angivna motionerna 1:684 och 11:851 har hänvisats

jämväl till statsutskottet, bankoutskottet och lagutskott.

Såvitt avser de under XIV upptagna motionerna 1:588 och 11:709 behandlar

utskottet i förevarande betänkande endast yrkandet om avslag på

förslaget om höjning av den allmänna varuskatten. Övriga yrkanden i motionerna

kommer att behandlas av utskottet i andra sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:334, I: 335, I: 338, I: 420, I: 586, I: 587,

I: 684, II: 284, 11:407, II: 410, II: 537, II: 709, II: 714, II: 719, II: 722, II: 733

(II: 612) och II: 737.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Den allmänna varuskatten, s. 13—16.

Tobaksskatten, s. 16—17.

Motorfordonsskatten, s. 17—19.

Kommunalskatteavdraget, s. 19—21.

Extra avdrag vid inkomstbeskattningen för folkpensionärer, s. 21—23.

Sammanfattning, s. 23.

Motionerna

Den allmänna varuskatten

Motionärerna i motionerna I: 581 och II: 722 framhåller, att de bestämmelser

som reglerar ikraftträdandet har fått en helt annan utformning än

då tidigare höjningar av den allmänna varuskatten ägt rum. Resultatet av

de föreslagna bestämmelserna skulle bli att beställare i många fall skulle

drabbas av en prishöjning genom den höjda beskattningen, trots att beställningen

skett innan propositionen framlades för riksdagen. Detta har

departementschefen funnit sig kunna bortse från med den motiveringen att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

19

skriftliga avtal på området numera regelmässigt innehåller klausuler, som

möjliggör prisändring vid t. ex. en höjd beskattning. Bortsett från att detta

påstående inte stämmer helt med de verkliga förhållandena — tvärtom har

hittillsvarande praxis beträffande övergångsbestämmelserna gjort sådana

klausuler mindre nödvändiga — gäller det sagda över huvud taget inte inköp

från utlandet. Det bör också framhållas att det ingalunda alltid blir fråga

om en så begränsad höjning som från 10 till 11 %. Då det gäller uthyrningsavtal

kommer i ett ingalunda obetydligt antal fall höjningen att

drabba sådana uthyrningsavtal som hittills träffats av 4 % skatt. Inte

minst i sistnämnda fall saknar de skattskyldiga ofta helt möjligheter att ta

ut en höjd skatt av kunderna. Motionärerna föreslår därför att den praxis

som utbildats på området bibehålies och att övergångsbestämmelserna utformas

efter samma linjer som vid 1965 års höjning av skattesatsen.

Yrkandet om avslag på den föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten

motiveras i motionerna I: 588 och II: 709 med att kampen mot prisstegringarna

måste göras till grundlinje för den ekonomiska politiken. Inflationen

urholkar barnbidragen och andra sociala förmåner liksom löneförbättringarna,

vilka i fjol för stora grupper var ganska små. Den slår hårdast

mot låglönegruppernas standard, fördyrar produktionen och försämrar

konkurrensförhållandena gentemot utlandet. Å andra sidan påskyndar

den tillväxten av de stora förmögenheterna, placerade i sakvärden, och vidgar

inkomst- och förmögenhetsklyftorna i samhället. Regeringens utspel inför

årets riksdag kan enligt motionärernas mening inte betecknas som något

kampprogram mot inflationen. Visserligen är budgeten »stram» i den meningen

att utgiftsökningen på de flesta områden är mycket restriktiv. Men

prisstegringarna påskyndas, bland annat genom en ny höjning av omsättningsskatten.

Motionärernas inställning är att det för de breda lagren av

löntagare, inte minst låglönegrupper och barnfamiljer, är viktigast att

stoppa pris- och hyresstegringarna samt trygga och förbättra den reala levnadsstandarden.

Det statliga skattetrycket är högt och den kommunala utdebiteringen visar

en oroande utveckling. Å andra sidan är det tydligt att det statsfinansiella

läget nödvändiggör ökade statsinkomster utöver vad som beräknas inflyta

med nuvarande skattesatser. Frågan blir då vilka av de av regeringen föreslagna

skattehöjningarna som kan accepteras och vilka som bör ersättas

av ökade skatteuttag på andra områden, allt i förhållande till vad som samtidigt

föreslås i total ökning eller minskning på budgetens utgiftssida. Av

bland annat skäl som förut nämnts anser motionärerna inte att någon höjning

av omsättningsskatten bör ske i nuvarande läge. Den är inte förenlig

med en effektivare kamp mot prisstegringarna på skilda områden.

I motionen II: 737 aktualiseras önskemålet om en differentiering av omsättningsskatten

beträffande nödvändighetsvaror och varor som kan be2f

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 2

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

tecknas såsom överflöds- eller lyxarliklar. Särskilt för de mindre inkomsttagarna

har omsättningsskatten nu blivit en kännbar pålaga på livets nödtorft.

Självfallet medför en sådan differentiering betydande administrativa

besvärligheter. Principen har dock godtagits i fråga om investeringsvaror

varför en reform av detta slag inte är ogenomförbar. Efter hand som

omsättningsskatten stiger gör sig kravet på en differentiering mer gällande.

I första hand torde livsmedel böra undantas från skattehöjningarna,

eventuellt kan även andra varugrupper särskiljas. Detta spörsmål påkallar

noggrant övervägande innan omsättningsskatten ånyo höjes.

Tobaksskatten

Schablontullarna på tobaksvaror bör om möjligt — framhålles i motionerna

1: 338 och II: k25 — vara så avvägda att det inte blir lönande att införa

tobaksvaror mot erläggande av sådan tull. De bör därför motsvara summan

av tull, tobaksskatt och den allmänna varuskatt som skulle utgå om inköp

skett till verkligt »skattefritt» pris. Enär detta kan vara svårt att fastställa,

kan man i stället beräkna den allmänna varuskatten på detalj handelspriset

på ett representativt svenskt fabrikat i varje varu- eller skattegrupp. Denna

metod ger i allmänhet ett något lägre ehuru fullt nöjaktigt resultat. I följande

tablå göres en sådan beräkning.

Varuslag

Enhet

Svenskt

detalj-

pris

Tull

Tobaks-

skatt

Allmän

varu-

skatt

Summa

tull 0

skatt

Schablon- tull enl.

prop.

öre

öre

öre

öre

öre

öre

Cigarretter:

grupp I......

1 st.

15,5

1,2

9,9

1,5

12,6

12

» II ----

. . 1 st.

22,5

2,1

15,4

2,2

19,7

18

Cigarrer och cigariller:

grupp I......

. . 1 st.

30,0

3,3

10,5

3,0

16,81

18

» II ____

1 st.

37,0

tf,4

13,5

3,7

23,6/

» III____

. . 1 st.

67,5

13,1

15,4

6,7

35,2\

40

» IV____

.. 1 st.

70,0

17,7

20,8

7,0

45,5/

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Röktobak......

• • 1 kg

102: —

9: 75

58: —

10: 20

77: 951

Tuggtobak .. . .

. . 1 kg

fri

21: 60

70: —

Snus..........

. • • 1 kg

fri

9: 10

J

Med hänsyn till vad ovan sagts bör schablontullarna i förekommande fall

höjas, så att de motsvarar den i tablån beräknade summan av tull och skatt.

Cigarrer och cigariller, som i fråga om tobaksskatten är indelade i fyra grupper,

är med avseende på schablontullen indelade i endast två grupper med

en viktgräns vid 3 g. Här måste schablontullen fastställas genom interpolation

mellan de sammanlagda skattesatserna i respektive skattegrupper. Be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

träffande röktobak, tuggtobak och snus, som i schablontullhänseende sammanförts

i en gemensam grupp, bör schablontullen bestämmas uteslutande

med hänsyn till röktobak. Tuggtobak och snus är i förevarande avseende

helt irrelevanta.

I motionen 11: 733, där en höjning av tobaksskatten utöver vad som föreslagits

i propositionen förordas, hänvisar motionären i fråga om motiveringen

till motionen II: 612. I sistnämnda motion hemställs om ett sammanlagt

anslag på 1,06 miljarder kronor till u-landshjälp, motsvarande eu procent

av bruttonationalprodukten.

För finansiering av de begärda anslagen erfordras olika åtgärder. Framför

allt bör enligt motionärens mening lyxskatt läggas på den konsumtion,

som vi har lättast att avvara och som dessutom starkt försämrar vår betalningsbalans,

nämligen på bilar med inköpspris över 20 000 kronor, parfymer,

kosmetika, grammofonskivor o. d. Den starkt ökade användningen av

engångsglasförpackningar, som dessutom så starkt bidrar till nedskräpningen

av naturen, bör beskattas. Tobaksskatten bör höjas utöver vad regeringen

föreslagit.

Ett allmänt u-lån bör tecknas, som bidrar till uppnående av den äskade

summan. Därtill bör ett u-landsfrimärke utges, på samma sätt som det utgivits

frimärken till förmån för cancerfonden.

I förhållande till statsverkspropositionen innebär vad bär föreslagits ökade

utgifter med 656 miljoner kronor. Av detta belopp kan 300 miljoner täckas

genom det föreslagna u-lånet. Återstoden 356 miljoner täckes genom de

ovan föreslagna konsumtionsskattehöjningarna, av vilka den höjda tobaksskatten

beräknas ge 240 miljoner kronor, motorfordonsskatten 40 miljoner

kronor och den särskilda varuskatten 75 miljoner kronor. Frimärksserien

torde kunna inbringa ca 5 miljoner kronor.

Motor fordonsskatten

I motionerna I: 334 och II: 420 erinras om att enligt riktlinjerna för den

statliga trafikpolitiken utgår särskilt statsbidrag till busslinjetrafik på

landsbygden. Ersättningen är begränsad till vad som svarar mot två kronor

per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete, varvid med sådant trafikarbete

menas vad som motsvarar en daglig dubbeltur på varje i icke ekonomiskt

bärkraftig landsbygdslinje ingående vägsträcka. Begränsningen till två kronor

per vagnmil har kvarstått oförändrad sedan statsbidrag i dessa former

första gången blev tillgängliga under budgetåret 1961/62. Författningen föreskriver

emellertid att bidraget, dock endast om synnerliga skäl föreligger,

må överstiga vad som svarar mot tvä kronor per vagnmil. Utvecklingen i

busslinjetrafiken, såsom den återspeglar sig i den hittillsvarande bidragsgivningen,

visar emellertid på kontinuerligt ökade underskott i den trafik

det här gäller.

Möjligheten till förhöjt bidrag har begagnats i fråga om 43 av totalt 471

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

bifallna bidragsansökningar. I övriga fall har tvåkronorsregeln praktiskt taget

genomgående varit avgörande för beräkningen av bidragsbeloppets storlek.

Mycket stora icke bidragstäckta underskott bär alltså kvarstått, vilket

i sin tur gjort det nödvändigt för trafikutövarna att inskränka eller helt

upphöra med driften på många linjer.

Situationen för linjetrafiken på landsbygden har sålunda alltmer förvärrats

och för stora delar av landet föreligger därmed ett akut hot mot transportförsörjningen.

Detta till trots har den trafikverksamhet det här gäller

kommit att förorsakas ytterligare kostnader av förra årets riksdag. Den då

beslutade höjningen av beskattningen på bensin och motor brännolja med 5

öre per liter, som för den yrkesmässiga busstrafiken i dess helhet har beräknats

medföra ökade driftkostnader med ca 5 mkr. per år, betyder enbart för

de trafikrörelser, som under budgetåret 1965/06 erhöll statsbidrag för sin

verksamhet, en ökad årskostnad med i runt tal 2,5 mkr. I proposition nr 7

till årets riksdag har nu framlagts förslag om höjning av automobilskatterna

med genomgående 50 procent. Denna ytterligare beskattning skulle öka den

yrkesmässiga busstrafikens årskostnader med över 10 mkr. och förorsaka

enbart de nyssnämnda trafikrörelserna driftkostnadsökningar med nära 6

mkr. per år.

Motionärerna finner det vara helt orimligt och i strid med målsättningen

för trafikpolitiken att man genom beslut av två på varandra följande

riksdagar pålägger trafikrörelser, åt vilka statsbidrag kan utgå inom en

föreslagen anslagsram av 7,0 mkr., ökade årskostnader med ungefär 8,5

mkr. Det är dessutom att märka, att den övervägande delen av den busslinjetrafik,

som bedrivs av trafikrörelser för vilka statsbidrag i den angivna

formen ej kan komma i fråga, utgöres av i kommunal eller annan

regi bedriven lokaltrafik i städer och större samhällen. Även för denna

trafik har man totalt sett att räkna med stora årliga driftunderskott, som

i regel måste täckas med kommunalskattemedel.

Motionärerna anser med hänsyn till det anförda att övervägande skäl

talar för ändrade regler för statsbidragsgivningen till olönsam linjetrafik

på landsbygden.

Motionärerna i motionerna I: 335 och II: 397 erinrar om att den senaste

långtidsutredningen har beräknat, att vägtrafikens andel av de totala transporterna

kommer att öka. Sålunda har beräknats, att personbilar och bussar

1970 kommer att svara för 92 å 93 % av det inrikes persontransportarbetet

mot 89 % 1964. Motsvarande siffror för godstrafikens del är 45 %

mot 38 %. Dessa förändringar i godstrafiken medför att järnvägens andel

sjunker från 51 % 1964 till 45 % 1970.

De pågående utredningarna om bilskatter och väglcostnader kommer att

fortsätta sitt arbete under året, och nu kan ej heller anges, om bilismens

totala skattebörda skall ökas eller ej. För närvarande uttas fordons- och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 23

drivmedelsskatter samt dessutom en trafikomläggningsskatt. Dessa skatter,

varav den senare skall upphöra med detta budgetårs utgång, specialredovisas.

Däremot redovisas energiskatt, acciser och den 1966 beslutade extraskatten

på drivmedel i den allmänna budgeten. Såväl sistnämnda skatt som

den förhöjda fordonsskatten kommer att innebära bördor på bilismen i

storleksordningen 600 milj. kr. Trafikpolitiskt sett innebär det en konkurrensförskjutande

effekt med hänsyn till den beräknade utvecklingen

av denna trafik.

Fordonsskattehöj ningen är vidare onödig ur den synpunkten, att de specialdestinerade

skatterna på fordon och drivmedel redan nu är så höga

att någon höjning ej är nödvändig för att täcka vägväsendets behov för

byggande och underhåll under 1968.

Den höjda fordonsskatten får trots specialdestineringen ses som en tillfällig

pålaga betingad av nuvarande statsfinansiella läge. Det är därför

rimligt, att skatten får en rent temporär utformning och endast uttas under

år 1968. Sedan bör det vara möjligt att bedöma, om kostnadsansvarighetsprincipen

motiverar ett visst uttag.

En inkomstförstärkning genom höjd fordonsskatt finner motionärerna

i motionerna I: 336 och 11:410 vara nödvändig i nuvarande statsfinansiella

läge. De anser sig dock kunna konstatera, att förslagets utformning knappast

kan ha varit föremål för någon mera noggrann prövning. Skattehöjningen

skulle drabba den yrkesmässiga lastbilstrafiken särskilt hårt. För

vanliga personbilar skulle skattehöjningen stanna vid 5—10 %, medan den

för lastbilar skulle bli i allmänhet 40—50 %. När fordonsskatten för en

lastbil höjs från 8 000 kr. till cirka 12 000 kr. blir det givetvis en avsevärd

kostnadsfördyring. Den yrkesmässiga lastbilstrafiken har redan tidigare

varit hårt pressad av ett högt kostnadsläge. Många lastbilsägare kan befaras

komma i den situationen att de inte kan fortsätta med sin näringsutövning.

Även för busstrafiken medför propositionens utformning allvarliga konsekvenser.

Generellt kan sägas att näringslivet och glesbygderna skulle drabbas

särskilt hårt.

För närvarande pågår en översyn av vägtrafikbeskattningen genom 1965

års bilskatteutredning. Utredningsarbetet väntas inte kunna avslutas förrän

tidigast under 1968. Då fordonsskattehöj ningen skall träda i kraft först

1968 hade det alltså varit god tid att underkasta frågan om skattehöjningens

fördelning på olika fordonskategorier en noggrann prövning, vilket

lämpligen kunde ske inom bilskatteutredningen. Det är knappast troligt att

skattehöjningen då fått den i propositionen föreslagna utformningen.

Det är, såsom framhållits, naturligtvis ofrånkomligt, att en inkomstförstärkning

av den i propositionen beräknade storleken måste tillföras statsverket

via fordonsskatten. Men utformningen bör göras på sådant sätt, att

lastbilstrafiken inte drabbas av så hårda konsekvenser som skulle bli fal
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

let med förslaget i propositionen. Det bör uppdras åt bilskatteutredningen

att överväga en sådan utformning av fordonsskatten. Denna översyn måste

ske så skyndsamt att förslag kan föreläggas årets höstriksdag.

I motionerna 1: 587 och 11: 699 vänder motionärerna sig mot att uppräkningen

av skattesatserna för motorfordonen genomgående sker med samma

procenttal, 50 %. Fördelningen mellan drivmedels- och fordonsskatt

skiljer sig väsentligt mellan personbilar och andra lätta fordon på ena sidan

och tunga fordon på den andra. Skatteförslaget innebär därför i själva verket

en radikal omfördelning av skattebördan. Medan skatteökningen sålunda

för personbilar som regel endast torde uppgå till mellan 10 och 15 %

av den totala bensin- och drivmedelsskatten, trafikomläggningsskatten ej

inräknad, drabbas de tyngre fordonen, för vilka den viktsprogressiva fordonsskatten

dominerar, av skattehöjningar på uppskattningsvis mellan

Ilo och 35 %.

Denna skattehöjning för den tunga trafiken drabbar därtill direkt näringslivets

och samhällets transportkostnader. Enligt tillgängliga beräkningar

krävs taxeökningar inom åkerinäringen på mellan 2 och 8 % beroende

på fordonens utrustning och körningarnas karaktär. Kostnadsökningen

är särskilt markant för vissa transporter med specialfordon med

tungt karosseri, tippar, lastapparater etc. Inte minst torde exportindustrierna

komma att drabbas då transporterna exempelvis för virke och malm

ingår som en betydande, ofta dominerande, del av produktionskostnaden.

Med anledning av vad som sålunda anförts föreslås att motorfordonsskatten

utformas så att den starka viktsprogressiviteten i den föreslagna

skatteskalan reduceras. Då detta av statsfinansiella skäl ej synes kunna

ske utan kompensation på inkomstsidan förordas i stället en något större

höjning av skatten för de lätta fordonen, förslagsvis med 60 % i stället

för av finansministern föreslagna 50 %.

De ytterligare kostnadsstegringar som härigenom skulle komma att drabba

personbilsägarna skulle för drygt 70 % av bilägarna inte uppgå till mer

än 15 kr. per år, för drygt 90 % inte mer än 23 kr. per år. Däremot skulle

skatten på tyngre fordon med exempelvis 7 resp. 10 tons tjänstevikt i

jämförelse med finansministerns förslag kunna reduceras med 11 resp.

14 %.

Motionärerna föreslår därför att skattesatserna för lastbilar i intervallet

upp till 3 tons tjänstevikt ökas på samma sätt som för personbilarna med

60 %. Grundavgiften för fordon med 900 kg tjänstevikt skulle härigenom

komma att uppgå till 176 kr. och tilläggsavgiften till 59 kr. för varje tillkommande

100-tal kg.

För lastbilar med 3 000 kg tjänstevikt skulle tilläggsavgiften uppgå till

1 239 kr. för att därefter öka med 80 kr. för varje påbörjat ytterligare

100-tal kg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 25

För lastbilar med 7 000 kg tjänsteplikt skulle tilläggsavgiften uppgå till

4 439 kr. för att öka med 150 kr. för varje påbörjat ytterligare 100-tal kg.

Gjorda beräkningar visar att de föreslagna ändringarna av finansministerns

förslag fullt ut motsvaras av de föreslagna ökningarna för de lättare

fordonen.

Kommunalskatteavdraget

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1: 586 och II: 703

framhåller motionärerna angelägenheten av att de lägre inkomsttagarna

tillgodoses i första hand. Härvid måste uppmärksammas att den kommunala

beskattningen är den mest betungande i lägre inkomstlägen. Utvecklingen

har på senare tid varit ogynnsam för personer med förhållandevis

små inkomster. Sålunda var den genomsnittliga kommunala utdebiteringen

i början av 1950-talet ca 10 kr. per skattekrona, medan den nu stigit till

18,70 kr. Ökningen är alltså närmare 90 procent.

Det effektivaste sättet att bereda de lägre inkomstgrupperna lättnader

i beskattningen synes vara att vid den för dem tyngsta beskattningen,

kommunalbeskattningen, införa ett schablonavdrag motsvarande det schabloniserande

kommunalskatteavdraget vid den statliga beskattningen. En

dylik avdragsrätt kommer emellertid att medföra betydande inkomstbortfall

för kommunerna. Då inkomstbortfallet därjämte skulle bli störst i

kommuner med lågt skatteunderlag per invånare räknat, måste det anses

självklart att staten måste kompensera kommunerna för bortfallet.

Extra avdrag vid inkomstbeskattningen för nedsatt skatteförmåga in. in.

Till stöd för utredningsyrkandet rörande folkpensionärernas sidoinkomster

anföres i motionerna I: 337 och II: 28i bl. a. följande. Där är svårt

att enbart på grundval av de upplysningar som lämnas i propositionen

räkna ut vilken verkan förslaget får på marginalbelastningen på folkpensionärernas

sidoinkomster. Reformen har tydligen endast karaktär av provisorium.

Enbart schabloniseringen av kommunalskatteavdraget är emellertid

inte tillräcklig för att åstadkomma rimligare förhållanden på området.

Denna reform kommer inte pensionärer till godo i önskvärd utsträckning

om de har en mindre sidoförtjänst, eftersom denna läggs på

toppen av folkpension och inkomstprövade förmåner, vilket gör att det

schabloniserade avdraget är konsumerat. Reformen påverkar dessutom

inte kommunalskatten. Detta har finansministern uppmärksammat och

föreslår ändring av det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga efter

särskild prövning av taxeringsnämnderna. Syftet är att undvika att skatt

utgår om pensionärerna endast har folkpensionsförmåner. Har de även

sidoinkomst skall det extra avdraget justeras i lämplig omfattning.

Reformförslagen är sammantagna inte övertygande. Även med den nya

ordningen kommer marginalbelastningar på uppemot 100 procent sanno
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

likt inte att kunna undgås i vissa inkomstlägen. Detta är inte godtagbart.

Finansministern har lämnat ganska fria händer för taxeringsnämnderna

att bestämma storleken av det extra avdraget. Taxeringsnämnderna skall

dock hålla sig inom nuvarande bestämmelsers ram. Det är inte säkert att

alla taxeringsnämnder har tillräcklig kännedom om det invecklade system

som medför avbränningar av orimlig storlek på pensionärernas sidoinkomster.

Finansministerns propå om att nämnderna skall ha fria händer

kan — åtminstone innan riksskattenämnden fastställt vägledande anvisningar

— leda till betydande orättvisor beroende på att taxeringsnämnderna

får antas ha varierande kunskap om de faktiska förhållandena.

I motionerna 1: 339 och II: 407 framhålles all det enligt förslaget i propositionen

skall ankomma på de lokala taxeringsmyndigheternas prövning

hur stort extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, som skall medges om

vederbörande har sidoinkomst. Med hänsyn till den hittillsvarande tillämpningen

av riksskattenämndens anvisningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga

kan det befaras, att syftet med det nu framlagda förslaget otillfredsställande

uppfylles och att tillämpningen blir högst varierande. Det

hade ur alla synpunkter varit önskvärt, om preciserade förslag hade kunnat

framläggas. I propositionen uttalas att det föreliggande förslaget i avvaktan

på resultatet av pågående undersökningar inom finansdepartementet

är att betrakta som ett provisorium. Det är önskvärt att detta blir kortvarigt

och att förslag till nya regler snarast blir utarbetade. Enligt motionärernas

mening bör riksdagen understryka att syftet med förslagen är

att uppnå en generösare tillämpning av bestämmelserna om extra avdrag

för nedsatt skatteförmåga, då sidoinkomster utöver folkpensionen förekommer.

Kungl. Maj :t bör på lämpligt sätt delge de lokala taxeringsmyndigheterna

motsvarande anvisningar.

I motionerna I: il 8 och II: 537 framhåller motionärerna, att avsikten

med förslagen i propositionen är att folkpensionärer utan annan inkomst

än folkpension skall vara befriade från skatt. Emellertid skall även dessa

pensionärer avge sedvanlig inkomstdeklaration, och deklarationsplikten

kommer för denna grupp att framstå som tämligen meningslös. Ingen skatt

påföres dem, men de måste varje år fylla i deklarationsblanketter. Efter

vederbörlig granskning av deklarationen utsändes debetsedel utan att någon

skatt debiterats. Taxeringsmyndigheterna har alltså ett väsentligt arbete

med dessa deklarationer utan att därav följer några skatteinkomster för

samhället. För denna grupp pensionärer, som torde kunna uppskattas till

ca 500 000, medför deklarationsförfarandet många gånger bekymmer, då

man måste anlita hjälp. Det borde finnas möjligheter att genomföra väsentliga

förenklingar i deklarationsförfarandet för denna kategori medborgare.

Därigenom skulle taxerings- och uppbördsmyndigheter befrias från

en mängd arbete. Det kan visserligen sägas att samma problemställning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

27

även kan gälla personer, vilka inte uppnått folkpensionsåldern men som

lever på ett existensminimum. Men denna grupp kan vara svårare att avgränsa,

då dess inkomstförhållanden kan variera år från år. Om folkpensionärerna

inte kan helt befrias från deklarationsplikt bör enligt motionärernas

mening i vart fall deklarationsförfarandet kunna förenklas väsentligt.

Som motivering för lagstiftningsyrkandena i motionerna I: 420 och II: 528

anföres i huvudsak följande. I den mån en folkpensionär skaffar sig inkomst

utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp minskas det extra avdraget

för nedsatt skatteförmåga, vilket betyder att den beskattningsbara inkomsten

stiger snabbare än årsinkomsten. Resultatet kan för folkpensionären bli

att han drabbas av en marginalskatt, som är avsevärt hårdare än personer

med vida högre inkomster bär att räkna med. På grund härav förlorar folkpensionärerna

ofta lusten att skaffa sig avlönat arbete. Statsmakterna bör

inte genom sina åtgärder lägga psykologiska hinder i vägen för den pensionär,

som önskar tillfredsställa sitt behov av sysselsättning. För att råda bot

på nuvarande missförhållanden föreslår motionärerna, att ortsavdraget för

ålders- och förtidspensionärer fastställs till 4 000 kr. för ensamstående pensionär,

6 400 kr. för äkta makar, varav en är pensionär, och 8 000 kr. för

makar som båda är pensionärer.

Fn näraliggande lösning skulle vara atl göra folkpensionen skattefri.

Härför talar även principiella skäl. En fast princip för beskattningen i samband

med försäkringar har i vårt land varit antingen att avdrag ej medgivits

för betalda premier, i vilket fall utfallande försäkringsbelopp ej beskattats,

eller också att erlagda premier fått avdragas, varvid utfallande

försäkringsbelopp tagits upp till beskattning. För pensionsförsäkringar över

huvud taget, därmed också för folkpensioneringen, har den senare metoden

tidigare tillämpats. Syftet härmed bar varit alt på ett så långt möjligt rättvist

sätt fördela en skattskyldigs inkomster på de år då de faktiskt åtnjutes.

Denna princip är lika motiverad vid en socialförsäkring sådan som folkpensioneringen.

Även här utgår premier, kallade avgifter. Att inte lika höga

avgifter uttages av alla och den Utfallande pensionen sålunda ej står i relation

till de inbetalda avgifterna, sammanhänger med den sociala karaktären

hos folkpensionsförsäkringen. I princip är avgiftssystemet upplagt

så, att den som anses ha tillräcklig betalningsförmåga får betala full avgift,

medan de som har en lägre betalningsförmåga får hjälp av samhället till

resten av avgiften. På grund av beslut av 1964 års riksdag är folkpensionsavgiften

numera icke avdragsgill. En följd härav borde vara att utfallande

folkpension ej betraktas som skattepliktig inkomst. Det förda principresonemanget

gäller närmast den av staten utgivna folkpensionen. De kommunala

bostadstilläggen har nämligen, trots att de formellt inräknas i folkpensionen,

ej något som helst samband med folkpensionsavgiften.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

Ett borttagande av skatteplikten för folkpensioner finner motionärerna

mot bakgrunden härav riktigt. Trots detta är motionärerna på grund av

det statsfinansiella läget ej beredda att nu framlägga konkret förslag härom.

Närmare uppgifter om de ekonomiska konsekvenserna för statens del

synes erforderliga. På grund härav föreslås att en utredning får i uppdrag

att undersöka och framlägga förslag i frågan.

I motionerna I: 561 och II: 7H anföres till stöd för ändringsyrkandet följande.

En stor grupp pensionärer, företrädesvis bland statsanställda och

änkor efter statsanställda, är i samma ekonomiska ställning och samma

ekonomiska trångmål som folkpensionärer. Den s. k. samordningen mellan

stats- och folkpension medför i många fall att folkpensionsandelen är relativt

låg. Men en pension, oavsett om den härrör från staten eller enskilda,

har i och för sig inte större skattekraft än folkpension i motsvarande storlek.

Den motivering för slopande av maximeringen av avdraget för nedsatt

skatteförmåga som finansministern ger på sid. 22—23 i propositionen, gäller

i lika hög grad andra pensionärer i samma ekonomiska läge som folkpensionärerna.

Till stöd för skrivelseyrkandet i motionerna 1: 563 och II: 719 framhåller

motionärerna bl. a., att de förvärvsarbetande människor, som är drabbade

av invaliditet i större eller mindre utsträckning, endast i undantagsfall beviljas

avdrag för sådana utgifter i samband med inkomstens förvärvande,

som kan hänföras till deras handikapp. De undantagsfall, som här avses,

gäller dem som på grund av mycket låg inkomst medges avdrag för s. k.

nedsatt skatteförmåga. Men även de handikappade människor, som har en

relativt dräglig inkomst, måste obestridligen vidkännas extra utgifter på

grund av sitt handikapp. Detta gäller t. ex. rullstolsinvalider, som har bil

och kör till och från arbetet en eller flera gånger om dagen. När de därvid

tar sig från rullstolen till bilen och vice versa, måste de ofta släpa sig'' från

den ena sittplatsen till den andra. Därvid smutsar de ofta ner sig och utsätter

sina kläder för onormalt slitage. Detta drabbar över huvud taget dem

som åker rullstol, särskilt utomhus. Slitaget uppstår dels genom nötning

i samband med själva förflyttningen och dels genom den mängd kemiska

tvättningar, som vederbörande måste låta kläderna genomgå. Följaktligen

har en till rullstolen hänvisad extra stora kostnader på klädkontot. Den

rullstol sbundne är betydligt oftare i behov av att nyekipera sig än de fysiskt

lyckligare lottade människorna. Även invalider som kan förflytta sig

utan rullstol, men måste använda protes eller stödbandage eller som tvingas

röra sig på ett onaturligt sätt, sliter kläder i onormalt hög grad.

Som det nu är, förefaller avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande

i detta sammanhang att tillämpas mycket restriktivt. En ändring av

denna praxis bör komma till stånd. Även i övrigt har handikappade omkostnader,

som är helt föranledda av deras lyte, men som betraktas såsom

levnadskostnader och inte beaktas vid beskattningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

29

Det är många gånger svårt för handikappade att erhålla extra avdrag

för nedsatt skatteförmåga. Starka skäl måste föreligga för att avdrag skall

medgivas. Motionärerna anser, att detta bör ändras, och att särskilda bestämmelser

härom bör intas i de allmänna förutsättningarna för rätt till

avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen. Svårigheten att göra

nödiga definitioner rörande vad som skall avses med handikappade — det

gäller ändå personer som har möjlighet att förvärva inkomster genom

eget arbete — medför att motionärerna inte anser sig kunna framlägga ett

konkret förslag. De föreslår därför att den sittande handikapputredningen

får till uppgift att även utreda de handikappades skatteproblem och att

utredningen förses med för ändamålet nödvändig expertis.

Utskottets yttrande

Inledning

De i den förevarande propositionen framlagda förslagen rörande den

direkta och den indirekta beskattningen måste ses mot bakgrunden av den

bedömning av det samhällsekonomiska läget, som gjorts i statsverkspropositionen

till årets riksdag. Såsom framgår av finansplanen skulle — trots

en föreslagen uppbromsning av statsutgifternas ökningstakt — med oförändrad

skattepolitik statsbudgetens underskott uppgå till ca 2 miljarder

kr. för budgetåret 1967/68. I förhållande till det beräknade budgetutfallet

för innevarande budgetår innebär detta en ökning av budgetunderskottet

med omkring 1 miljard kr., framför allt härrörande från de automatiska

utgiftsökningar, som föranleds av tidigare fattade riksdagsbeslut. Försämringen

av det statsfinansiella läget sammanhänger också med att den

automatiska inkomstökningen beräknas bli betydligt lägre under budgetåret

1967/68 än under de närmast föregående budgetåren. Detta beror framför

allt på att den förutsedda ökningstakten för lönesumman under åren

1967 och 1968 ligger avsevärt under den ökning med 11 % per år som

kännetecknat perioden 1964—1966. Detta påverkar i första hand uppbörden

av preliminär A-skatt. Den långsammare tillväxten av inkomsterna

medför även en lägre ökning av statsinkomsterna från den allmänna varuskatten.

Vidare leder företagens försämrade vinstläge till lägre bolagsskatteintäkter.

En statlig upplåning på omkring 2 miljarder kr. har inte ansetts kunna

accepteras med den utveckling av den totala efterfrågan som kunnat förutses.

För att begränsa efterfrågeökningen och skapa ökat utrymme för industriell

investeringsverksamhet har en skärpning av beskattningen ansetts

nödvändig. De i angivet syfte föreslagna höjningarna av den direkta och

den indirekta beskattningen beräknas medföra en inkomstförstärkning

för budgetåret 1967/68 med 1 440 milj. kr. Därutöver föreslås vissa andra

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

inkomstförstärkningar på i runt tal 160 milj. kr. Trots detta uppskattas

det statliga upplåningsbehovet under nämnda budgetår till 1 100 milj. kr.,

vilket är ca 400 milj. kr. lägre än vad som beräknas för budgetåret 1966/67.

I den förevarande propositionen föreslås en mindre skärpning av den

direkta beskattningen för medelstora och större inkomsttagare genom höjning

av folkpensionsavgiften från 4 till 5 % fr. o. m. den 1 juli 1967. Propositionen

har i denna del hänvisats till lagutskott. I anslutning till förslaget

om höjning av folkpensionsavgiften förordas en förenkling av schablonavdraget

för kommunala utskylder vid den statliga taxeringen fr. o. m.

år 1968 genom att ett minimiavdrag av 4 500 kr. för gifta resp. 2 250 kr.

för ogifta medges utan hittillsvarande begränsning. Härigenom uppnås

skattesänkningar i inkomstlägen upp till ca 17 000 kr. för gifta och ca 8 000

kr. för ogifta. Skattehöjningen för övriga inkomsttagare blir maximalt 300

kr., vilket för såväl gifta som ogifta inträder vid inkomster omkring 40 000

kr. och däröver. För att folkpensionärer utan annan inkomst än folkpension

skall bli helt befriade från statlig och kommunal inkomstskatt föreslås

vidare att nuvarande maximigräns, 4 500 kr., för extra avdrag för nedsatt

skatteförmåga för folkpensionärer skall upphävas provisoriskt fr. o. in. innevarande

års taxering.

Beträffande den indirekta beskattningen förslås höjningar av den allmänna

varuskatten från 9,1 till 10 % samt av tobaksskatten med 2 öre

per cigarrett och med i stort sett motsvarande belopp för flertalet andra

tobaksvaror fr. o. in. den 1 mars 1967. Dessutom förordas en skärpning

av motorfordonsskatten IT. o. m. år 1968.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för det aktuella

budgetläget har, trots en mycket restriktiv prövning av budgetens

utgiftssida, en försämring av budgetbalansen endast kunnat undvikas genom

ytterligare inkomstförstärkningar i form av ökat skatteuttag. I likhet

med departementschefen finner utskottet en sådan ökning av statens inkomster

ofrånkomlig, om redan gjorda åtaganden från statsmakternas sida

skall kunna fullföljas och utrymme skapas för eu nödvändig industriell

investeringsökning för att höja näringslivets konkurrensförmåga och förbättra

den oförmånliga bytesbalansen. Utskottet delar också departementschefens

uppfattning att den från statsfinansiella och konjunkturpolitiska

synpunkter eftersträvade inkomstförstärkningen i första hand bör ske genom

en skärpning av konsumtionsbeskattningen.

De i propositionen framlagda förslagen avser visserligen främst att öka

statens inkomster men utgör samtidigt ett led i den reformering av beskattningssystemet,

som påbörjades genom införandet av den allmänna varuskatten

år 1959 och som fortsatt genom senare års skattereformer. Dessa

reformer, som medfört ett ökat inslag av indirekt beskattning, har syftat

till att i möjligaste mån anpassa skattesystemet till de förändrade för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 31

hållandena i samhället och åstadkomma en mer rättvis och rationell fördelning

av skattebördan. Det hade självfallet varit önskvärt att åstadkomma

ytterligare lättnader i den direkta beskattningen för mindre inkomsttagare.

De stora krav, som ställs på samhällets medverkan i olika

sammanhang, medför emellertid att utrymmet för sådana skattelättnader

f. n. är mycket begränsat. Enligt utskottets mening är det därför inte möjligt

att nu binda sig för sänkningar av den direkta beskattningen, som går

utöver förslagen i propositionen.

Av det ovan anförda framgår att utskottet i huvudsak ansluter sig till

de i propositionen framlagda förslagen rörande ändringarna i den direkta

och indirekta beskattningen. Utskottet har emellertid funnit skäl att i ett

hänseende frångå förslagen i propositionen samt föreslår därjämte viss

komplettering av lagstiftningen.

Utskottet behandlar härefter de olika förslagen av departementschefen

och i väckta motioner i den ordning de upptagits i propositionen.

Den allmänna varuskatten

Det med hänsyn till inkomstresultatet betydelsefullaste förslaget i propositionen

är höjningen av skattesatsen för den allmänna varuskatten från

9,1 till 10 %, vilken åtgärd beräknas medföra en sammanlagd inkomstförstärkning

av 650 milj. kr.

I motionerna I: 588 av herr Werner och II: 709 av herr Hermansson

m. fl. yrkas bl. a. avslag på propositionen i denna del. Motionärerna anser

att kampen mot prisstegringarna måste göras till en grundlinje för den

ekonomiska politiken och föreslår samtidigt vissa andra åtgärder för att

förbättra det statsfinansiella läget.

Utskottet, som kommer att behandla motionärernas övriga yrkanden i

annat sammanhang, nöjer sig med att konstatera, att samtliga politiska

partier, utom det som motionärerna företräder, har funnit den föreslagna

höjningen av den allmänna varuskatten nödvändig i nuvarande budgetläge.

Detta förhållande får emellertid inte tolkas så att motionärerna mer än

andra eftersträvar prisstabilitet utan endast att de förordar åtgärder, som

övriga grupper inte kan acceptera. Med det anförda tillstyrker utskottet

förslaget om höjning av den allmänna varuskatten och avstyrker således

motionerna I: 588 och II: 709 i denna del.

Propositionen innehåller förslag till övergångsbestämmelser, som avviker

från vad som tillämpats vid tidigare höjningar av skattesatsen, då från

den högre skatten undantagits fall, där tillhandahållandet skett enligt ett

före offentliggörandet av höjningsförslaget ingånget skriftligt avtal, vari

vederlaget fastställts. Departementschefen finner en sådan bestämmelse

försvåra de skattskyldigas redovisning men anser det främsta skälet för

att avstå från en dylik bestämmelse vara, att de ifrågavarande avtalen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

numera normalt innehåller klausuler, som möjliggör prisändringar vid

höjd beskattning. Vidare åberopas att den föreslagna skattehöjningen är

relativt liten, särskilt i fråga om varor för vilka reduceringsreglerna är

tillämpliga. I enlighet härmed förordas i propositionen att de nya bestämmelserna

skall gälla all skattepliktig omsättning fr o. m. ikraftträdandet,

om tillhandahållandet skett den 12 januari 1967 eller senare, oavsett vilka

avtal som träffats.

Den sålunda förordade skärpningen av övergångsbestämmelserna anser

sig motionärerna i motionerna I: 581, herrar Stefanson och Lundberg, samt

II: 722, herr Magnusson i Borås m. fl., inte kunna godta utan hemställer

att bestämmelserna utformas på samma sätt som vid 1965 års höjning av

den allmänna varuskatten. Till stöd härför åberopas bl. a. att hittillsvarande

praxis gjort klausuler, som möjliggör prisändring vid skattehöjning,

mindre nödvändiga. Motionärerna hänvisar bl. a. till att i fråga om uthyr - ningsavtal, som i vissa fall hittills belastats med 4 % skatt, blir höjningen

betydande, utan att de skattskyldiga har möjlighet att ta ut den höjda skatten

av kunderna.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den tidigare tilllämpade

formen för övergångsbestämmelser inte bör tillämpas vid den nu

föreslagna skattehöjningen. Principen att kontraktsdagen är avgörande

för beskattningen har i praktiken lett till otillfredsställande resultat. Den

eftersläpning i skattetrycket, som de före skattehöjningarna träffade avtalen

medfört, har inte varit av någon större samhällsekonomisk betydelse.

Den kan dock i de enskilda fallen ha inneburit konkurrensrubbningar

till fördel för dem som på grund av övergångsbestämmelserna kunnat tilllämpa

äldre skattesatser. Vid bedömningen av de tidigare övergångsbestämmelserna

bör även beaktas att höjningarna efter skattens införande

i båda fallen rört sig om 50 % av den tidigare skattesatsen, medan det

nu endast är fråga om en höjning av ca 10 %.

Departementschefen har framhållit, att de skattskyldigas redovisning av

skattepliktig omsättning försvåras betydligt och för lång tid av sådana

undantag, som gällde enligt de tidigare övergångsbestämmelserna. Förslaget

i propositionen innebär emellertid inte att all redovisning efter flera

skattesatser upphör i och med förordningens ikraftträdande. Utskottet

finner det angeläget att såvitt möjligt ytterligare förenkla skatteredovisningen

genom att fullfölja den i propositionen antydda vägen mot en enhetlig

beskattning. Det av motionärerna till stöd för ett bibehållande av

den tidigare formen av övergångsbestämmelser anförda förhållandet, att

det alltjämt finns leveranser eller likvider som endast belastas med 4 %

allmän varuskatt, utgör enligt utskottets mening ett starkt skäl för att

övergå till de av departementschefen nu förordade reglerna. Det bör inte

finnas bestående möjligheter att avtalsvägen undvika en beslutad skatte
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

33

höjning, som i princip skall vara generell. Det är dock med hänsyn till

tidigare praxis angeläget att de konsumenter, som har löpande leveranseller

avbetalningsavtal, vilka berörs av en sådan ändring, först efter en

övergångstid på omkring ett halvår belastas med den höjda skatten.

Utskottet kan alltså i viss mån ansluta sig till motionärernas uppfattning

att de skattskyldiga genom de tidigare övergångsbestämmelserna kan

ha föranletts anta att dylika bestämmelser skulle tillämpas vid varje justering

av skattesatsen och att de därför inte behövt ta in klausuler i leveranskontrakten

som garderar dem mot skatteskärpningar. Då den aktuella

skattehöjningen är relativt obetydlig, synes tidpunkten väl vald att genomföra

den åsyftade förenklingen, som vid kommande förändringar —- vare

sig dessa avser ändringar av skattesatsen eller övergång till ett nytt skattesystem

— måste eliminera åtskilliga svårigheter såväl för de skattskyldiga

som för myndigheterna. Utskottet förordar därför med hänvisning till

det anförda att den tioprocentiga skattesatsen skall gälla utan undantag

från och med den 1 september 1967. Med denna åtgärd vill utskottet även

understryka att eventuellt kommande skatteändringar bör utformas efter

principen om en enhetlig skattesats. Det är enligt utskottets mening av vikt

att näringslivet kommer till full insikt om innebörden av den här förordade

ändringen. Konsekvensen härav torde bli att alla avtal i fortsättningen

förses med förbehåll för eventuella skattehöjningar.

Utskottet vill i detta sammanhang i förtydligande syfte uttala, att i fråga

om sådana avtal, som avses i utskottets förslag till ändrade övergångsbestämmelser,

skall punkten 2 i 1965 års övergångsbestämmelser alltjämt

tillämpas, samt att de möjligheter till jämkning som Kungl. Maj :t har enligt

7 § förordningen om allmän varuskatt även skall kunna tillämpas om de av

utskottet förordade ändringarna i visst fall skulle leda till uppenbart orimligt

resultat.

I anslutning till propositionen begäres i motionen II: 737 av herrar Rubin

och Sjöholm ett riksdagsuttalande om att nödvändighetsvaror — i första

hand livsmedel — bör undantas från skatteskärpningen. Motionärerna är

medvetna om de administrativa svårigheterna i sammanhanget men hänvisar

till att en differentierad beskattning gäller för investeringsvaror.

Med anledning härav vill utskottet framhålla, att det knappast är möjligt

att inom livsmedelshandeln tillämpa regler liknande reduceringsregeln för

investeringsvaror. Det torde även vara praktiskt ogörligt att på ett tillfredsställande

sätt avgränsa sådana livsmedel, som bör räknas till nödvändighetsvaror.

Utskottet förutsätter nämligen, att motionärerna inte anser det önskvärt

att genom skattelättnader gynna konsumtionen av mera umbärliga livsmedel.

I och för sig bör förslaget enligt utskottets mening i första hand

avvisas med hänvisning till de ekonomiska effekterna därav, men utskot
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

tet vill även framhålla, att motionärernas önskemål uppenbarligen inte kan

förenas med utskottets ovan uttalade önskan att såvitt möjligt förenkla

beskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen

II: 737.

Tobaksskatten

Den beräknade inkomstökningen på 175 milj. kr. genom höjd tobaksskatt

är huvudsakligen hänförlig till höjningen av skatten med 2 öre per styck

för cigarretter av den vanligaste storleken. Såväl i förhållande till tillverkningsvärde

som räknat per gram tobak föreslås för cigarrer, cigariller och

röktobak en betydligt lägre höjning än för cigarretter, oaktat skatten för

sistnämnda varor höjdes så sent som fr. o. m. den 1 juli 1965, då skattesatserna

för övriga tobaksvaror inte ändrades. För tuggtobak och snus föreslås

ingen skattehöjning, men väl för cigarrettpapper. Någon närmare motivering

för differentieringen i beskattningshänseende lämnas inte i propositionen,

och utskottet förutsätter därför att avvägningarna i huvudsak grundats

på inkomstmässiga bedömningar.

Med hänsyn till behovet av inkomstförstärkningar finner utskottet inte

skäl att påyrka några omedelbara ändringar av förslaget till höjning av

tobaksskatten. Utan tvivel kan cigarretterna bära viss skattehöjning, men

beskattningen av denna varugrupp börjar närma sig den höjd, då en konsumtionsminskning

kan bli resultatet av ytterligare skärpningar och då

risken för en ökad smuggling kan bli överhängande. Med hänsyn till sistnämnda

förhållande vill utskottet framhålla angelägenheten av att beskattningen

inom de nordiska länderna hålls på ungefär samma nivå, för att

inte gränssmugglingen skall öka.

Förslag om skärpning av tobaksskatten i väsentligt högre grad än vad som

föreslås i propositionen framläggs i motionen II: 733 av herr Rubin. Motionären

avser att genom bl. a. detta förslag kunna täcka viss del av kostnaderna

för en av honom i en annan motion förordad väsentlig höjning av biståndet

till u-länderna.

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om möjligheten av en

minskad tobaksförbrukning vid alltför betydande skatteskärpningar finns

anledning betvivla att inkomstökningen skulle bli av den omfattning som

motionären förutsätter. Utskottet bedömer det förevarande motionsyrkandet

som orealistiskt och avstyrker således bifall till motionen II: 733.

I samband med frågorna om hjälpen till u-länderna har i motionerna

1: 684 av fru Lindström in. fl. och II: 851 av herr Wahlund in. fl. framförts

önskemål att vissa i motionerna framförda synpunkter på utskottsbehandlingen

av sådana frågor skulle beaktas vid överläggningarna inom vederbörande

utskott. Utskottet har inte ansett motionerna höra föranleda någon

åtgärd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 35

I motionerna I: 338 av herr Tistad och II: 425 av herr Werbro yrkas vissa

höjningar utöver vad som föreslås i propositionen av schablontullarna för

tobaksvaror, som införes av resande. Till stöd för yrkandet åberopas bl. a.

den omständigheten att tobaksvaror, som inte kan redovisas som utlämnade

från provianteringsfrilager, skall beskattas enligt schablonreglerna och

att det framstår som mindre tillfredsställande om sådant »svinn» belastas

med lägre skatt än de ordinarie handelsvarorna. Utskottet finner de i motionerna

framförda synpunkterna värda beaktande men anser sig inte utan

närmare utredning av frågan kunna bedöma effekterna av de föreslagna

ändringarna.

I samband med behandlingen av förslaget om höjd tobaksbeskattning har

utskottet fått kännedom om att även vissa andra detaljfrågor inom detta heskattningsområde

synes förtjäna uppmärksamhet. Sålunda har utskottet

under hand inhämtat från Svenska Tobaks AB, att vissa importörer börjat

saluföra cigarretter av betydligt större format än som tidigare förekommit

på den svenska marknaden och att dessa varor kan anses gynnade genom att

den högsta skattesatsen, som omfattar den vanliga typen av cigarretter, gäller

för alla cigarretter med en vikt över 0,85 gram per styck. Ett i någon mån

likartat problem kan påvisas också i fråga om cigarrettpapper som förekommer

av sådan längd, att de cigarretter som framställs med användande

därav måste delas i flera för att kunna rökas. Skattesatsen är emellertid

fastställd per papper för tillverkning av en cigarrett, oavsett längden. Vidare

har utskottet noterat att skattesatserna för cigarretter och cigarrer

genomgående är fastställda i brutna öretal. Förhållandet har sin grund

i den omräkning som skedde vid den nuvarande skatteförordningens

tillkomst. Vid skattehöjningen 1965 och vid den nu föreslagna höjningen

har de statsfinansiella synpunkterna stått i förgrunden. Utgångspunkten har

båda gångerna varit att cigarretterna skulle kunna bära en höjning av 2 öre

per styck, varför de brutna öretalen kommit att stå kvar. Det är enligt utskottets

mening önskvärt, att tobaksbeskattningen utformas efter i förväg

prövade principer om hur skattebelastningen bör fördelas mellan de olika

varugrupperna och inte uteslutande med utgångspunkt från möjligheterna

att öka statsinkomsterna.

Med hänvisning till vad sålunda anförts förväntar utskottet att här redovisade

spörsmål tas upp till prövning snarast möjligt i samband med en

översyn av gällande bestämmelser i fråga om tobaksbeskattningen. Därigenom

torde yrkandet i motionerna I: 338 och II: 425 få anses besvarat.

Motorfordonsskatten

Med utgångspunkt från att fordonsskatten höjdes senast med verkan från

och med år 1955 föreslås i propositionen en generell uppräkning av fordonsskattens

grund- och tilläggsavgifter med 50 %. Höjningen avses träda i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

kraft den 1 januari 1968 och under nästa budgetår medföra en inkomstökning

av 300 milj. kr., varav ca 100 milj. kr. kan beräknas falla på lastbilar,

175 milj. kr. på personbilar och återstoden på bussar, motorcyklar och

släpfordon. I avvaktan på resultatet av den översyn av vägtrafikbeskattningen

som för närvarande pågår bör — framhåller departementschefen — avvägningen

av beskattningen mellan fordon av olika slag inte rubbas.

I motionerna I: 336 av herrar Sundin och Axel Kristiansson samt II: 410

av herr Jonasson in. fl. begärs bl. a. riksdagsskrivelse med anhållan om

skyndsamt förslag till sådan utformning av fordonsbeskattningen att hänsyn

tas till den yrkesmässiga lastbilstrafikens och busstrafikens kostnadsläge.

Lagstiftning, innebärande en omfördelning av skattebelastningen till

fördel för de tyngre lastbilarna, yrkas i motionerna I: 587 av herr Wallmark

m. fl. samt II: 699 av herrar Asp och Hedin med hänvisning till de ogynnsamma

verkningar, som den starka viktsprogressiviteten i beskattningen får

för den tunga trafiken. Vidare begäres i motionerna I: 335 av herr Strandberg

samt II: 397 av herrar Bengtson i Solna och Ringaby att skattehöjningen

med hänsyn till dess rent statsfinansiella karaktär endast skall avse

år 1968 och författningen därför rubriceras »Tillfällig höjd fordonsskatt avseende

kalenderåret 1968». Vissa frågor rörande den höjda fordonsskattens

verkan för sådan busstrafik på landsbygden, som åtnjuter statliga bidrag,

tas upp i motionerna 1:334 av herr Strandberg och fröken Stenberg samt

II: 420 av herr Petersson in. fl. Motionärerna yrkar att skattehöjningen skall

beslutas först efter översyn av bestämmelserna om dylikt bidrag.

Vad först angår motionsyrkandena om lättnader för den tunga trafiken

vill utskottet framhålla, att ett beslut om en ändring av fördelningen av

skattebelastningen mellan olika slag av fordon under pågående utredning

helt skulle rubba förutsättningarna för utredningsarbetet. Ett sådant beslut

skulle även innebära att man enbart med hänsyn till kostnadsläget för vissa

trafikgrenar men utan beaktande av dessas vägkostnadsansvar frångick hittills

tillämpade principer för fordonsskattens avvägning. Det kan visserligen

göras gällande att skattehöjningen i kronor räknat blir betydande för de

tyngre lastbilarna, men ställer man höjningen i relation till de sammanlagda

fraktinkomsterna för beställningstrafiken med lastbil, kan ökningen

för den tunga trafiken beräknas till ca 3 %.

Vid behandlingen av frågan om fordonsskattens verkningar för lastbilstrafiken

har utskottet uppmärksammat ett därmed sammanhängande

problem, som emellertid torde kunna lösas på administrativ väg. Enligt gällande

kungörelse om anstånd i vissa fall med erläggande av automobilskatt

kan anstånd erhållas intill utgången av augusti med erläggande av den del

av skatten som överstiger 2 000'' kr., dock endast med högst hälften av hela

skatten. Höjningen av skatten kommer genom denna bestämmelse att medföra

att framför allt ägare av tyngre fordon kan få svårigheter att i förskott

erlägga den höjda skatten. Det synes utskottet skäligt att fordons
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 37

skatten för de tyngre fordonen får delas upp på ett lämpligt antal betalningsteiminer,

fördelade över hela aret. Genom en dylik åtgärd kan väsentliga

olägenheter av skattehöjningen undvikas utan annan ändring av statsinkomsterna

än att viss uppbörd förskjutes något framåt i tiden. Utskottet

förutsätter att Kungl. Maj :t med beaktande av de här framförda synpunkterna

meddelar ändrade bestämmelser om anstånd med erläggande av automobilskatt

med verkan från och med år 1968.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts tillstyrker utskottet den i

propositionen föreslagna höjningen av fordonsskatten och avstyrker alltså

bifall till motionerna I: 336 och II: 410 samt I: 587 och II: 699.

Vad gäller yrkandet om en rubricering av fordonsskattehöjningen så att

därav tydligt framgår att skatten endast avser år 1968 vill utskottet framhålla

att en dylik åtgärd skulle sakna praktisk betydelse. Med hänsyn till

den pågående bilskatteutredningen avstyrker utskottet yrkandet i motionerna

I: 335 och II: 397.

Motionerna om översyn av bestämmelserna om bidrag till linjetrafiken på

landsbygden, innan beslut fattas om höjning av fordonsskatten, innehåller

synpunkter som utskottet finner värda beaktande. Motionärerna gör gällande

att den av föregående års riksdag beslutade höjningen av drivmedelsskatterna

i förening med den nu föreslagna höjningen av fordonsskatten

sammanlagt belastar den bidragsberättigade busstrafiken med belopp som

överstiger bidragsanslaget. Utskottet finner det uppenbart att de sålunda

beslutade skatteskärpningarna måste inverka på anslagens storlek. Utskottet

föiutsätter därför att statsutskottet vid behandlingen av ifrågavarande

anslag kommer att ta skälig hänsyn till de påtalade skatteeffekterna. Med

hänsyn till att den skärpta fordonsskatten gäller först från och med år 1968

synes det möjligt att reglera anslagsfrågan utan att därför senarelägga beslutet

om skattehöjning. Utskottet anser sig genom det anförda ha besvarat

motionerna 1: 334 och II: 420 till den del de hänvisats till bevillningsutskottet.

Kommunalskatteavdraget m. m.

Vid innevarande års taxering medges avdrag för kommunalskatt vid taxeringen

till statlig inkomstskatt med belopp motsvarande minst en fjärdedel

av den sammanräknade nettoinkomsten, d. v. s. summan av den skattskyldiges

inkomster från olika förvärvskällor, i förekommande fall minskad

med avdrag för underskott å förvärvskälla. Vid tillämpningen av schablonregeln

får avdrag dock inte åtnjutas med högre belopp än 4 500 kr. för makar

och s. k. ofullständiga familjer samt 2 250 kr. för övriga skattskyldiga.

Om den under närmast föregående år påförda kommunalskatten överstiger

minimibeloppet, medges avdrag liksom tidigare med det faktiskt påförda beloppet.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 2

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

I syfte att neutralisera verkningarna av den höjda folkpensionsavgiften

och kompensera de s. k. låglönegrupperna och andra med låga inkomster

för höjningarna av de indirekta skatterna förordas i propositionen att det

schabloniserade kommunalskatteavdraget omkonstrueras fr. o. in. 1968 års

taxering, så att avdrag alltid skall medges med minst 4 500 kr. för gifta och

därmed i beskattningshänseende jämställda samt 2 250 kr. för övriga skattskyldiga.

Liksom fallet är med det nuvarande schablonavdraget för kommunalskatt

skall minimiavdraget i princip inte tillkomma juridiska personer

och sådana fysiska personer, som taxeras till statlig inkomstskatt i det

för riket gemensamma distriktet. Förslaget beräknas för helt år medföra ett

skattebortfall på 60 milj. kr.

Utskottet har inledningsvis framhållit angelägenheten av att vid en höjning

av den indirekta beskattningen i möjligaste mån åstadkomma lättnader

i den direkta beskattningen för mindre inkomsttagare. Ett ökat skatteuttag

måste självfallet ske med beaktande av den individuella skatteförmågan.

Från denna utgångspunkt måste den föreslagna omkonstruktionen av det

schabloniserade kommunal skatteavdraget med därav följande skattelättnader

hälsas med tillfredsställelse.

Schablonavdragets nuvarande anknytning till den sammanräknade nettoinkomsten

kommer otvivelaktigt att medföra vissa svårigheter såväl för de

skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna vid årets taxering. Förslaget

i propositionen innebär en inte obetydlig förenkling i detta hänseende av deklarations-

och taxeringsförfarandet och förbättrar dessutom möjligheterna

att införa en definitiv källskatt för stora grupper skattskyldiga.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Enligt förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

äger en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som vid beskattningen inte kan avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag ett senare år.

Detta kan ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust

räknas inte endast underskott i egentlig mening utan även andra allmänna

avdrag, som inte kunnat utnyttjas. För att förlustavdrag skall medges,

fordras att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige varit

skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten fullgjorts. Uppgår förlusten

under förluståret inte till 1 000 kr., får densamma inte utnyttjas som

förlustavdrag.

För inkomsttagare med små inkomster, exempelvis studerande med inkomst

av tillfälligt arbete under ferierna, kan ett på föreslaget sätt utformat,

relativt högt schablonavdrag för kommunalskatt medföra underskott vid

taxeringen till statlig inkomstskatt. Schablonavdraget motsvarar därvid endast

delvis och i många fall inte alls en faktisk omkostnad för inkomsttagaren

men berättigar honom likväl enligt nuvarande bestämmelser till förlustavdrag

vid ett senare års taxering, under förutsättning att förlusten under

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 39

förluståret överstiger 1 000 kr. Enligt utskottets mening föreligger inte anledning

att medge en skattskyldig rätt att kvitta helt eller delvis fiktiva underskott

på grund av det schabloniserade kommunalskatteavdraget mot senare

års överskott vid taxeringen. Självfallet bör däremot skattskyldig som

påförts kommunalskatt med belopp överstigande schablonavdraget fortfarande

vara berättigad till förlustavdrag. Utskottet förordar därför en ändring

av 2 § förordningen om förlustutjämning av innebörd, att schabloniserat

kommunalskatteavdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas vid

taxeringen, inte skall berättiga till förlustavdrag.

I motionerna I: 586 av herr Sundin samt II: 70$ av herrar Boo och Dahlgren

hemställes om riksdagsskrivelse med begäran om skyndsam utredning

angående införande av ett särskilt skatteavdrag vid den kommunala taxeringen,

motsvarande det schabloniserade kommunalskatteavdraget vid taxeringen

till statlig inkomstskatt. Som motivering för yrkandet anföres att den

kommunala beskattningen är mer betungande än den statliga för inkomsttagare

i de lägre inkomstskikten, varför det är angeläget att bereda dessa

lindring även i den kommunala beskattningen. Motionärerna förutsätter

att staten skall kompensera kommunerna för det skattebortfall, som föranleds

av förslaget.

Avdraget för kommunalskatt vid den statliga taxeringen syftade ursprungligen

till att utjämna den skillnad i skattebörda, som på grund av

ojämnheter i den kommunala utdebiteringen uppkom mellan skattskyldiga

med lika stora inkomster. Även om motivet för kommunalskatteavdraget

efter tillkomsten av den kommunala skatteutjämningen allt mer förlorat

1 styrka, är avdraget likväl fortfarande befogat från principiella och andra

synpunkter.

Bortsett härifrån torde det i sammanhanget vara av större intresse att

utröna de statsfinansiella verkningarna av motionärernas förslag. Enligt vad

utskottet erfarit skulle den i motionerna åsyftade reformen innebära ett

skattebortfall för kommunerna på omkring 2,25 miljarder kr. I nuvarande

statsfinansiella läge är det helt uteslutet, att staten skulle kunna kompensera

kommunerna för ett skattebortfall av denna storlek. På grund härav

har utskottet inte ansett sig kunna tillstyrka bifall till utredningsyrkandet

i motionerna 1:586 och 11:703.

Avdrag för nedsatt skatteförmåga m. m.

Enligt nuvarande bestämmelser äger folkpensionär, vars inkomst helt

eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, utan särskilt yrkande i

deklarationen rätt att — utöver ortsavdrag — erhålla extra avdrag för nedsatt

skatteförmåga med högst 4 500 kr. Avsikten är att folkpensionen inte

skall bli föremål för beskattning, om den skattskyldige inte har annan inkomst.

För folkpensionär med sidoinkomst och/eller förmögenhet medges

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

extra avdrag med visst belopp i enlighet med av riksskattenämnden utfärdade

anvisningar beroende på sidoinkomstens eller förmögenhetens storlek.

Den successiva förbättringen av folkpensionsförmånerna har medfört, att

det extra avdragets maximibelopp blivit otillräckligt för att vid den kommunala

beskattningen åstadkomma skattebefrielse för folkpensionär, som

för sin försörjning varit helt beroende av folkpensionen. På grund härav

föreslås i propositionen att maximigränsen för det extra avdrag, som medges

folkpensionär, provisoriskt skall upphävas fr. o. in. 1967 års taxering.

Härigenom får taxeringsnämnderna möjlighet att tillerkänna skattskyldiga,

som varit hänvisade till att leva enbart på sina folkpensionsförmåner, extra

avdrag med så stort belopp att någon beskattningsbar inkomst inte uppkommer

vid taxeringen.

Förslaget i propositionen innebär endast en på grund av samhällsutvecklingen

nödvändig anpassning av beskattningsreglerna för att förverkliga

den hittills inte ifrågasatta principen om skattebefrielse för folkpensionärer

utan sidoinkomster. De av departementschefen föreslagna ändringarna

rörande den direkta beskattningen löser emellertid endast delvis de problem,

som är förknippade med den i och för sig komplicerade frågan om

folkpensionärernas beskattning. På grund härav får upphävandet av maximigränsen

för extra avdrag för folkpensionärer — såsom även framhalles

i propositionen — betraktas som ett provisorium i avvaktan på det slutliga

ståndpunktstagandet till berörda spörsmål i hela dess vidd. Utskottet återkommer

härtill i det följande. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen

i denna del.

I motionerna 1:561 av herr Hilding samt II: 714 av herrar Jonsson och

Jönsson i Ingemarsgården hemställes om upphävande av maximigränsen

för extra avdrag även för andra pensionärer, som är i samma ekonomiska

läge som folkpensionärer. Motionärerna åsyftar i första hand pensionärer,

som uppbär både folkpension och annan statlig pension.

Enligt utskottets mening är det uppenbart, att den, som vid sidan av folkpensionen

åtnjuter annan statlig pension, i beskattningshänseende skall

vara jämställd med den, som uppbär folkpension och därutöver har viss

sidoinkomst. Någon uttrycklig författningsbestämmelse härom torde inte

vara erforderlig.

I den kontrolluppgift, som statens personalpensionsverk avlämnar till

ledning för taxeringen, lämnas dels uppgift om det sammanlagda beloppet

av under beskattningsåret utbetalade pensionsförmåner till den skattskyldige,

vilket belopp skall upptas som intäkt i deklarationen, och dels en specifikation

av pensionsförmånerna, uppdelade på personalpensionsandel,

folkpensionsandel och tilläggspensionsandel. Med ledning av dessa uppgifter

och med tillämpning av riksskattenämndens anvisningar rörande extra

avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer torde det inte möta

några svårigheter för beskattningsnämnderna att beräkna det extra avdrag,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

som den skattskyldige kan vara berättigad till vid taxeringen. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 561 och II: 714.

I motionerna I: 420 av herr Holmberg m. fl. och II: 528 av herr Bohman

m. fl. framställs bl. a. yrkande om höjda ortsavdrag fr. o. in. 1969 års taxering

för ålders- och invalidpensionärer. Härutinnan yrkas att ortsavdrag

medges ensamstående pensionär med 4 000 kr. samt gifta med 6 400 kr.,

om endast den ene maken är pensionär, och med 8 000 kr., om båda makarna

är pensionärer. Yrkandet syftar till att i möjligaste mån minska den

nuvarande marginalskatteeffekten på folkpensionärernas sidoinkomster

och därigenom stimulera deras intresse för fortsatt förvärvsarbete. Därjämte

hemställer motionärerna om utredning av möjligheterna att avskaffa

skatteplikten för folkpensioner. Frågan om beskattningen av folkpensionärernas

extrainkomster har också uppmärksammats i motionerna I: 337 av

herrar Sundin och Per Jacobsson samt 11:284 av fru Nettelbrandt in. fl.,

vari hemställes om förslag till nya bestämmelser i ämnet i syfte att undvika

en orimligt hög beskattning av sidoinkomsterna. Vidare hemställes

i motionerna I: 339 av herr Werner och II: 407 av herr Jansson in. fl. att

Kungl. Maj :t måtte utfärda anvisningar till beskattningsmyndigheterna om

utvidgad tillämpning av reglerna om extra avdrag för folkpensionärer med

mindre sidoinkomster.

Vad först angår det i motionerna I: 420 och II: 528 framställda yrkandet

om höjda ortsavdrag för folkpensionärer anser utskottet det inte motiverat

att tillerkänna folkpensionärer med höga inkomster ett väsentligt större

ortsavdrag än som tillkommer andra skattskyldiga i motsvarande inkomstläge.

På grund härav och då förslaget skulle medföra ett betydande årligt

skattebortfall för stat och kommun avstyrker utskottet bifall till motionerna

i denna del.

Enligt vad utskottet erfarit har riksskattenämnden för avsikt att inom

kort utfärda nya anvisningar till årets taxering rörande avdrag för nedsatt

skatteförmåga för folkpensionärer. Vid utarbetandet av anvisningarna har

givetvis hänsyn tagits till de ändringar, som föreslås i propositionen.

Utskottet är medvetet om att de nuvarande reglerna för beskattningen

av folkpensionärernas sidoinkomster är förenade med påtagliga brister och

i vissa fall leder till orimliga resultat. Detta beror inte endast på beskattningsreglernas

utformning utan kanske i än högre grad på att hustrutill^ägg

och kommunala bostadstillägg'' är inkomstprövade och därför reduceras,

om folkpensionären har sidoinkomster av viss storlek. De otillfredsställande

effekterna beror på en samtidig reduktion av de inkomstprövade folkpensionsförmånerna

och avtrappning av det extra avdraget.

Utskottet vill inte förneka att frågan är komplicerad. Det är emellertid_

inte minst från rättvisesynpunkt — angeläget att i möjligaste mån undanröja

de ogynnsamma verkningarna av det nuvarande bidrags- och beskattningssystemet.

Utskottet förordar därför att frågan om beskattningen av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

folkpensionärernas sidoinkomster snarast blir föremål för utredning. En

tänkbar lösning, som utskottet anser böra övervägas, är att införa någon

form av definitiv källskatt för folkpensionärer med sidoinkomster upp till

en viss storlek. En sådan utredning kan lämpligen verkställas inom den

pågående utredningen om definitiv källskatt. Med hänsyn till de speciella

regler, som sedan länge gällt rörande folkpensionärernas beskattning, torde

det inte möta några principiella betänkligheter att införa en definitiv källskatt

för denna grupp skattskyldiga, innan en dylik reform av mer allmän

räckvidd genomförts. Självfallet bör även hittills framförda förslag till frågans

lösning ingående prövas mot bakgrunden av det skattebortfall, som de

kan leda till. Utskottet är inte heller främmande för att ändringar kan bli

erforderliga i lagstiftningen om de inkomstprövade folkpensionsförmånerna,

vilken för närvarande är föremål för översyn av pensionsförsäkringskominittén.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i motionerna

I: 337 och II: 284, I: 339 och 11:407 samt I: 420 och II: 528.

I detta sammanhang behandlar utskottet även yrkandet i motionerna

1:418 av herrar Harry Carlsson och Eric Gustaf Peterson samt 11:537 av

herr Jonsson in. fl., vari begäres utredning i syfte att från deklarationsplikt

undanta folkpensionärer, som i huvudsak inte har andra inkomster än

folkpension, eller att väsentligt förenkla deklarationsförfarandet för sådana

skattskyldiga.

Från förenklingssynpunkt skulle det givetvis vara en avsevärd fördel, om

man kunde befria flertalet folkpensionärer från deklarationsplikt. En sådan

anordning förutsätter att man har olika deklarationspliktsgränser för skilda

kategorier skattskyldiga, vilket från praktiska synpunkter knappast är tillfredsställande.

Om folkpensionärernas beskattningsproblem kan lösas genom

införande av en definitiv källskatt, torde däremot större möjligheter

föreligga att väsentligt förenkla deklarationsförfarandet och befria ett stort

antal folkpensionärer från deklarationsplikt. För närvarande anser utskottet

sig dock inte kunna tillstyrka utredningsyrkandet i motionerna 1:418

och II: 537.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna I: 563 av herr

Kaijser och II: 719 av fröken Ljungberg in. fl., vari hemställes att handikapputredningen

får i uppdrag att även undersöka de handikappades skatteproblem.

Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen äger taxeringsnämnd

och prövningsnämnd medge extra avdrag med högst 4 500 kr. i fråga

om skattskyldig, vars skatteförmåga under beskattningsåret varit väsentligen

nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll

av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta

allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständig
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 43

het. I regel avvägs avdraget i dessa fall med utgångspunkt från de särskilda

kostnader, som varit förenade med den omständighet som föranlett nedsättningen

av skatteförmågan.

Såsom framhålles i motionerna är man i rättspraxis mycket restriktiv

vid beviljandet av avdrag för nedsatt skatteförmåga och för särskilda omkostnader

för intäkternas förvärvande i fråga om handikappade, som har

förvärvsarbete. Det torde inte kunna bestridas att en handikappad generellt

sett förorsakas betydande merkostnader för olika hjälpmedel och för slitage

av kläder o. d. På grund härav är en handikappads skatteförmåga även i

de högre inkomstskikten mindre än hos skattskyldiga i allmänhet med

lika stora inkomster. Under senare år har man från statsmakternas sida

visat ett allt större intresse för de handikappades speciella problem. Förhållandena

på beskattningsområdet är emellertid långt ifrån tillfredsställande,

varför det är angeläget att även på detta område bl. a. genom generösare

avdragsregler söka uppnå större rättvisa olika skattskyldiga emellan. Utskottet

anser sig med hänsyn härtill böra biträda motionärernas utredningsyrkande

och föreslår således att handikapputredningen får i uppdrag

att även undersöka de handikappades skatteproblem.

Med det anförda är yrkandet i motionerna 1:563 och 11:719 tillgodosett.

Mot de delar i propositionen, som i det föregående inte upptagits till särskild

behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet

I. hemställa,

A) att riksdagen — dels med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 7, i vad densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen

oförändrad antagas, dels ock i anledning av de likalydande

motionerna I: 581 av herrar Stefanson och Lundberg samt

II: 722 av herr Magnusson i Borås m. fl. — måtte

1) antaga de vid propositionen fogade förslagen till

a) förordning angående ändring i förordningen den 1

december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt med den ändringen

att punkt 2 av övergångsbestämmelserna erhåller

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

(Kungl. Maj:ts förslag)

2. Äldre bestämmelser gäller alltjämt

i fråga om sådant tillhandahållande

inom riket av vara eller

tjänsteprestation som fullgjorts före

den 12 januari 1967 eller som på

grund av ikraftträdandebestämmelserna

till förordningen om allmän

varuskatt är undantaget från sådan

skatt vid tiden för denna förordnings

ikraftträdande.

(Utskottets förslag)

2. Äldre bestämmelser gäller intill

den 1 september 1967 i fråga om tillhandahållande

inom riket av vara

eller tjänsteprestation som fullgjorts

före den 12 januari 1967 samt i fråga

om tillhandahållande inom riket av

vara enligt ett före den 12 januari

1967 träffat skriftligt avtal, vari vederlaget

blivit till beloppet fastställt.

Vad nu sagts om verkan av skriftligt

avtal gäller även i fråga om vara, som

före den 1 september 1967 införts till

riket och anmälts till förtullning, om

framställning angående tillämpning

av äldre bestämmelser under åberopande

av avtalet göres till tullmyndighet

före sistnämnda dag.

b) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 16 juni 1961 (nr 394) om tobaksskatt,

c) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september

1958 (nr 475),

d) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt,

e) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

f) lag om ändrad lydelse av 50i § 2 mom. och punkt 2 av

anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

g) förordning om ändrad lydelse av 68 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623),

2) med godkännande av de grunder för nya sjömansskattetabeller

som angivits i propositionen bemyndiga Kungl.

Maj :t att i enlighet med dessa grunder upprätta och fastställa

nya sjömansskattetabeller att gälla fr. o. m. den 1

juli 1967;

B) att riksdagen måtte antaga följande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

45

Förslag

till

Förordning

angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

(Nuvarande Igdelse)

(Utskottets förslag)

Med förlust, som enligt vad i 1 §

sägs må genom förlustavdrag utnyttjas

för förlustutjämning, förstås det

belopp, varmed summan av skattskyldigs

underskott i förvärvskälla

och övriga allmänna avdrag visst beskattningsår

(förluståret) överstigit

sammanlagda beloppet av den skattskyldiges

inkomster från olika förvärvskällor

samma år.

Med förlust, som enligt vad i 1

Till förlustavdrag

Rätten till---

sägs må genom förlustavdrag utnyttjas

för förlustutjämning, förstås det

belopp, varmed summan av skattskyldigs

underskott i förvärvskälla

och övriga allmänna avdrag med undantag

av avdrag, som avses i 4 § 1

mom. tredje stycket förordningen

om statlig inkomstskatt, visst beskattningsår

(förluståret) överstigit

sammanlagda beloppet av den skattskyldiges

inkomster från olika förvärvskällor

samma år.

---vederbörligt taxeringsår.

minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.

C) att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna

I: 337 av herrar Sundin och Per Jacobsson samt II: 284 avfru

Nettelbrandt in. fl., I: 339 av herr Werner och II: 407 av

herr Jansson m. fl. ävensom I: 420 av herr Holmberg m. fl.

och 11:528 av herr Bohman m. fl., måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning av frågan

om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster, därvid

särskilt bör övervägas möjligheten att införa en definitiv

källskatt för folkpensionärer;

D) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 563 av herr Kaijser och II: 719 av fröken Ljungberg

m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att han
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

dikapputredningen får i uppdrag att även undersöka de

handikappades skatteproblem;

E) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 334 av herr Strandberg

och fröken Stenberg samt II: 420 av herr Petersson m. fl.,

såvitt motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

2) de likalydande motionerna I: 335 av herr Strandberg

samt II: 397 av herrar Bengtson i Solna och Ringaby,

3) de likalydande motionerna I: 336 av herrar Sundin och

Axel Kristiansson samt II: 410 av herr Jonasson m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 337 av herrar Sundin

och Per Jacobsson samt II: 284 av fru Nettelbrandt m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 338 av herr Tistad och

II: 425 av herr Werbro,

6) de likalydande motionerna I: 339 av herr Werner och

II: 407 av herr Jansson m. fl.,

7) de likalydande motionerna 1:418 av herrar Harry

Carlsson och Eric Gustaf Peterson samt II: 537 av herr Jonsson

m. fl.,

8) de likalydande motionerna 1:420 av herr Holmberg

in. fl. och II: 528 av herr Bohman m. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 561 av herr Hilding samt

II: 714 av herrar Jonsson och Jönsson i Ingemarsgården,

10) de likalydande motionerna I: 581 av herrar Stefanson

och Lundberg samt II: 722 av herr Magnusson i Borås m. fl.,

11) de likalydande motionerna I: 586 av herr Sundin samt

II: 703 av herrar Boo och Dahlgren,

12) de likalydande motionerna I: 587 av herr Wallmark

in. fl. samt II: 699 av herrar Asp och Hedin,

13) de likalydande motionerna I: 588 av herr Werner och

11:709 av herr Hermansson m. fl., såvitt motionerna behandlas

i detta betänkande,

14) motionen 11:733 av herr Rubin, ävensom

15) motionen II: 737 av herrar Rubin och Sjöholm,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd;

II. för riksdagen anmäla, att de likalydande motionerna

I: 684 av fru Lindström in. fl. och II: 851 av herr Wahlund

in. fl. icke föranlett någon åtgärd från utskottets sida.

Stockholm den 14 februari 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Stefanson, Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Gösta Jacobsson,

Lundström och Möller; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås*, Brandt, Gustafson

i Göteborg*, Engkvist, Vigelsbo, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,

Forsberg, Kristenson och öhvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer och särskilda yttranden

Motiveringen för skatteförslagen

1) Reservation av herrar Stefanson, Elofsson, Lundström, Gustafson i

Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Öhvall, vilka ansett att inledningen

i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

De i----(== utskottet s. 29)-----lägre bolagsskatteintäkter.

En statlig upplåning på omkring 2 miljarder har inte ansetts kunna

accepteras med den utveckling av den totala efterfrågan som kunnat förutses.

För att begränsa efterfrågeökningen och stärka jämvikten i samhällsekonomin

har ett ökat skatteuttag ansetts nödvändigt. De föreslagna höjningarna

av den direkta och den indirekta beskattningen beräknas medföra

en inkomstförstärkning för budgetåret 1967/68 med 1 440 milj. kr. Därutöver

föreslås vissa andra inkomstförstärkningar på i runt tal 160 milj.

kr. Trots detta uppskattas det statliga upplåningsbehovet under nämnda

budgetår till 1 100 milj. kr., vilket är cirka 400 milj. kr. lägre än vad som

beräknas för budgetåret 1966/67.

I den---(— utskottet s. 30)---fr. o. m. år 1968.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för det aktuella

budgetläget bär, trots en mycket restriktiv prövning av budgetens

utgiftssida — medan å andra sidan nya utgiftsposter tillkommit — en försämring

av budgetbalansen endast kunnat undvikas genom ytterligare inkomstförstärkningar

i form av ökat skatteuttag. Utskottet anser en sådan

ökning av statens inkomster ofrånkomlig, om redan gjorda åtaganden från

statsmakternas sida skall kunna fullföljas och med bevarad samhällelig

balans utrymme skapas för önskvärda investeringar, vilka kan höja näringslivets

konkurrensförmåga och på sikt förbättra bytesbalansen. Utskottet

delar departementschefens uppfattning att den från statsfinansiella

och konjunkturpolitiska synpunkter eftersträvade inkomstförstärkningen i

första hand bör ske genom en skärpning av konsumtionsbeskattningen.

Det hade självfallet varit önskvärt att åstadkomma samtidiga lättnader

i den direkta beskattningen framför allt för mindre och medelstora in
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

komsttagare. De stora krav, som ställs på samhällets medverkan i olika

sammanhang, medför emellertid att utrymmet för sådana skattelättnader

f. n. är mycket begränsat. Enligt utskottets mening är det därför inte möjligt

att nu binda sig för sänkningar av den direkta beskattningen, som går

utöver förslagen i propositionen.

Av det----(= utskottet s. 31)----i propositionen.

2) Särskilt yttrande av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson

i Borås, vilka anfört följande:

De i proposition nr 7 framförda förslagen innebär en betydande skärpning

av det redan tidigare ytterst hårda skattetrycket i vårt land. Det kan

knappast råda något tvivel om att Sverige därmed intar den absoluta

topplatsen ifråga om skatternas höjd bland de stater som ingår i OECD.

Den väsentliga anledningen till att utvecklingen blivit sådan är den

under en följd av år allt för starkt uppdrivna ökningstakten ifråga om

statsutgifterna. Medan ökningen av bruttonationalprodukten hållit sig omkring

4 å 5 procent, har statens utgiftsökningar gått upp till inemot 10

procent eller mer. Resultatet härav har i första hand blivit en alltför hög

skattenivå. Samtidigt har utgiftsökningarna drivit på inflationen. Denna

tendens har förstärkts av en olämplig utformning av skatterna, såväl de

direkta som de indirekta. Dessa har åstadkommit en fortgående stegring

av omkostnaderna för det svenska näringslivet och därmed försvårat möjligheterna

för våra företag att konkurrera med de utländska. Den mest

bekymmersamma följden härav är den under de senaste åren uppkomna

bristen i vår bytesbalans. Även finansministern betecknar denna bristande

balans såsom ytterst allvarlig.

Oppositionen har genom den förda politiken försatts i ett tvångsläge.

På grund av tidigare riksdagsbeslut har staten iklätts sådana åtaganden för

framtiden att den hittills gällande skattenivån ej kan vidmakthållas. Härför

skulle ha krävts en omprövning av tidigare beslut och senareläggning

av vissa reformer. Bortsett från försvaret, där regeringen uppenbarligen

är beredd att utan närmare prövning drastiskt beskära utgifterna, har

regeringen emellertid visat föga intresse härför. Såsom anförts i motionerna

1:421 av herr Holmberg in. fl. och 11:529 av herr Bohman in. fl.

innebär sålunda det i statsverkspropositionen framlagda statförslaget för

budgetåret 1967/68 en nominell utgiftsökning på 9,3 procent mot 10,3

procent från föregående budgetår till innevarande. Några allvarliga försök

till återhållsamhet har regeringen med nämnda undantag ej visat sig

mäktig.

Oppositionspartierna saknar därför möjligheter att i år söka mer effektivt

begränsa skattehöjningarna.

En annan omständighet som för högerpartiets del minskat rörelsefriheten

är den förenämnda begränsningen av försvarsanslagen. På grund av

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 49

den försvagning av försvarets effektivitet som regeringens utspel i denna

fråga skulle innebära har partiet för nästa budgetår varit nödsakat att

här föreslå en höjning med 300 miljoner kronor. Högerpartiets alternativ

till regeringens budget innebär visserligen att full täckning — och mer än

så — kominer att förefinnas sedan ställning kunnat tagas till samtliga

propositioner under vårriksdagen. Självfallet begränsar vår ställning i

försvarsfrågan dock möjligheterna att hålla tillbaka skatteökningar.

Såsom framhållits i nyss nämnda högermotioner betraktar vi de nuvarande

marginalskatterna såsom ett absolut hinder när det gäller att komma

till rätta med inflationen. Intill dess möjligheter föreligger att begränsa

det totala skattetrycket måste därför strävandena inriktas på en

omfördelning från direkt till indirekt skatt. Högerpartiet har vid årets

riksdag såsom en inledning till en sådan angelägen reform framlagt förslag

om viss sänkning av marginalskatterna med tyngdpunkten förlagd

till mellanskikten bland inkomsttagarna. Härutöver har från högerpartiets

sida framlagts förslag om en omläggning av den allmänna indirekta beskattningen

så att dess kumulativa drag skulle upphöra.

Vid ett genomförande av dessa förslag skulle eu gynnsammare atmosfär

skapas för vår utrikeshandel. Såväl på detta område som i fråga om samhällsekonomin

i stort skulle förutsättningar skapas för bättre balans.

Av de skäl som här åberopats har vi ansett oss nödsakade att i det

väsentliga ansluta oss till förslagen i proposition nr 7. Detta innebär emellertid

inte att vi ställer oss bakom de motiveringar som anförts i propositionen

och som i vissa delar återgivits i utskottets betänkande.

Motorfordonsskatten

3) Reservation av herrar Yngve Nilsson, Stefanson, Elofsson, Gösta Jacobsson,

Lundström, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,

Eriksson i Bäckmora och Öhvall, vilka — under åberopande av innehållet i

de likalydande motionerna I: 336 av herrar Sundin och Axel Kristiansson

samt II: 410 av herr Jonasson m. fl. — ansett att utskottet under punkt

I E 3 bort hemställa,

att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna

I: 336 av herrar Sundin och Axel Kristiansson samt II: 410

av herr Jonasson m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om skyndsam utredning och förslag om sådan utformning

av fordonsbeskattningen, att hänsyn tages till den

yrkesmässiga lastbilstrafikens och busstrafikens kostnadsläge.

Schablonavdrag vid taxeringen till kommunal inkomstskatt

4) Särskilt yttrande av herrar Elofsson, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora

vilka anfört:

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967

Det är angeläget att låginkomsttagarna beredes lättnader i beskattningen.

För närvarande utgör kommunalskatten en betydande börda för dem som

har låga inkomster. Sedan 1950-talets början har den genomsnittliga kommunala

utdebiteringen ungefär fördubblats. Det synes oss lämpligt att man

för att bereda låginkomsttagarna lättnader i den kommunala beskattningen

inför ett schabloniserat avdrag, motsvarande det vid den statliga beskattningen

gällande kommunalskatteavdraget, som i år föreslagits förenklat och

utbyggt, vilket utskottet hälsat med tillfredsställelse. En dylik avdragsrätt

vilken förordats i motionerna I: 586 och II: 703 medför ett betydande inkomstbortfall

för kommunerna. Staten måste kompensera kommunerna för

bortfallet i synnerhet mot bakgrunden av att det skulle bli stort i kommuner

med lågt skatteunderlag. I dagens samhällsekonomiska läge är det inte

möjligt att omedelbart införa ett sådant särskilt schablonavdrag vid taxeringen

till kommunal inkomstskatt. Vi finner det emellertid angeläget att

man eftersträvar att så snart som möjligt genomföra en sådan reform, vilken

skulle ge de lägre inkomsttagarna lättnader i den betungande kommunala

beskattningen.

Höjda ortsavdrag för folkpensionärer

5) Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson

i Borås, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

I: 420 av herr Holmberg in. fl. och II: 528 av herr Bohman m. fl. —

ansett att utskottet under punkt I E 8 bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 420^ av herr Holmberg m. fl. och II: 528 av herr Bohman

in. fl., måtte antaga de vid motionerna fogade förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 3700, samt

b) förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Avdrag för nedsatt skatteförmåga för handikappade

6) Reservation av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Wärnberg, Tage

Johansson, Möller, Rrandt, Engkvist, Andersson i Essvik, Forsberg och

Kristenson, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 43 börjar med

»Såsom framhålles» och slutar med »och II: 719 tillgodosett», bort erhålla

följande lydelse:

»Under senare år har statsmakterna visat ett allt större intresse för de

handikappades speciella förhållanden. Samhällets åtgärder för de handikap
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1967 51

pade omfattar numera en rad olika verksamhetsområden — förtidspensioner

inom folkpensioneringen och ATP, rehabilitering, arbete, bostäder, hemhjälp,

undervisning, tekniska hjälpmedel m. m. Inte minst landstingen och

kommunerna bidrar verksamt till sådana hjälpåtgärder. I fråga om den

indirekta beskattningen gäller, att höggradigt rörelsehindrad kan befrias

från fordonsskatt och även få återbäring av erlagd bilaccis för fordonet. Den

som befriats från fordonsskatt kan dessutom få statligt bidrag med belopp

motsvarande skattekostnaderna för en viss mängd drivmedel. Enligt direktiven

för handikapputredningen skall utredningen bl. a. pröva huruvida nu

utgående skatterestitutioner lämpligen bör omläggas till ett stöd i form av

direkta bidrag. Beträffande den direkta beskattningen vill utskottet erinra

om att invaliditetsersättning och invaliditetstillägg enligt lagen om allmän

försäkring samt hemsjukvårdsbidrag är skattefria enligt uttryckligt stadgande

i 19 § kommunalskattelagen.

Enligt utskottets uppfattning bör den skattskyldiges ekonomiska ställning

alltjämt vara avgörande för om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga skall

medges. Skatteförmågan kan för en skattskyldig med mera betydande inkomst

knappast anses vara väsentligen nedsatt med mindre han fått vidkännas

en avsevärd ekonomisk utgift. Frågan i vilket inkomstläge ett fixerat

kostnadsbelopp skall anses ha medfört väsentligen nedsatt skatteförmåga

är självfallet svår att besvara. Bedömningen av avdragsrätten varierar naturligt

nog i praxis med hänsyn till förhållandena i de enskilda fallen men

torde knappast kunna sägas vara restriktiv. Under speciella omständigheter

har således extra avdrag medgivits i så höga inkomstlägen som mellan 30 000

—40 000 kr.

Enligt utskottets mening bör i princip stödet åt de handikappade lämnas

i form av direkta bidrag i olika former i stället för genom avdrag vid taxeringen

eller genom andra skatteförmåner. Med det anförda avstyrker utskottet

utredningsyrkandet i motionerna I: 563 och II: 719.»

dels ock ansett, att utskottet under punkt D bort hemställa,

att de likalydande motionerna I: 563 av herr Kaijser och

II: 719 av fröken Ljungberg m. fl. icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:51 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 a1 i texten