Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

1967-03-14 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:20, Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående familjebeskattningen.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 160 av fröken Mattson samt II: 188 av

fröken B er gegren och fröken Andersson i Strängnäs, vari hemställts, »att

riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om lindring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen skall erhålla

följande ändrade lydelse.

46 §.

3 in o m. Har kvinna — ---av jordbruksfastighet.

Har man--— stycke sagts.

Har gift man med--- 1 000 kronor.

Har gift---stycke sagts.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större

delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast

om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår.

Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt

tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga

om avdrag enligt första eller andra stycket ifrågakommer: 3 000 kronor;

samt

om eljest avdrag enligt tredje eller fjärde stycket ifrågakommer: 1000

kronor.

Avdrag enligt---sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser skola

dock alltjämt gälla i fråga om 1968 års taxering och i fråga om eftertaxering

för år 1968 och tidigare år.»;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. AV 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

2) de likalydande motionerna I: 222 av herr Hubinette och II: 286 av herr

Ringaby, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer

om utredning och förslag till viss avdragsrätt för arbetsunderlättande

åtgärder i småbarnsfamiljer i enlighet med vad som i motionerna anförts»

;

3) de likalydande motionerna I: 224 av herrar Yngve Nilsson och Enarsson

samt II: 282 av fru Kristensson och herr Björkman, vari hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte efter företagen utredning med beaktande av de i motionerna

anförda synpunkterna förelägga riksdagen förslag om komplettering av

gällande förvärvsavdrag, innebärande dels att föräldrar med minderåriga

barn må kunna erhålla avdrag för styrkta nödiga kostnader för den av förvärvsarbetet

föranledda barntillsynen, dels att personer som har vårdnaden

om sjuk eller åldrig nära anhörig må äga avdragsrätt för nödiga tillsynskostnader»

;

4) de likalydande motionerna 1:422 av fru Hultell och herr Svanström

samt II: 740 av fru Sundberg in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att brukare av jordbruksfastighet äger rätt utbetala ersättning för

utfört arbete som direkt berör jordbruksrörelsen jämväl till hustru, samt

att denna ersättning på sedvanligt sätt skall vara avdragsgill vid inkomstbeskattning

av jordbruksfastighet»;

5) de likalydande motionerna I: 424 av herr Lundberg m. fl. samt II: 541

av fru Sundberg och herr Werner, vari hemställts,

»a) att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om en sådan utformning av

förvärvsavdragen att gift kvinna eller ensamstående förälder med hemmavarande

barn under 11 år äger i sin deklaration göra ett förvärvsavdrag på

inkomsten av 25 procent, dock högst 4 000 kr., och att kvinna eller ensamstående

förälder med barn i åldern 11 till 16 år äger göra motsvarande avdrag,

dock högst 2 000 kr.; samt

b) om ovanstående yrkande icke bifalles att riksdagen måtte besluta uppdraga

åt familjeskatteberedningen att vid dess ställningstagande till förvärvsavdragens

storlek ta hänsyn till olikheterna i barntillsynskostnader

beroende på barnens ålder»;

6) de likalydande motionerna I: 565 av herr Tborsten Larsson m. fl. och

II: 718 av herr Larsson i Borrby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag

om rätt till avdrag i deklarationen för hela eller viss del av mellanskillnaden

mellan verklig kostnad för hemhjälp och den dagersättning, inklusive

tilläggssjukpenning, som hemmavarande i allmän försäkring är berättigad

till, i de fall som i motionerna angivits»;

7) de likalydande motionerna I: 617 av herr Bengtson m. fl. och II: 788

av herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala sig lör att de fa
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

miljepolitiska förmånerna göres värde- och standardbeständiga samt tillkännagiva

vad i motionen anförts angående familjepolitiskt program;

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala sig för att den nuvarande

familjebeskattningen ersätts med en individuell beskattning; samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till 1968

års vårriksdag om sådan höjning av barnbidraget att, för det första, effekten

av prisstegringar och skattehöjningar som inträffat sedan 1 juli 1965

elimineras och, för det andra, barnfamiljerna erhåller en reell standardförbättring;
8)

de likalydande motionerna I: 620 av herr Dahlén m.fl. och II: 795 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till

1968 års riksdag om sådan höjning av de allmänna barnbidragen att barnfamiljerna

får dels en kompensation för prisstegringar och skattehöjningar

som inträffat efter den 1 juli 1965, dels en reell förbättring av standarden;

samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till

1968 års riksdag om en familj eskatter ef orm innebärande särbeskattning att

genomföras i samband med en allmän skattereform»;

9) motionen II: 283 av fru Ilristensson och herr Nordgren, vari hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan

om rätt för den som biträder make i rörelse eller jordbruk att deklarera

för uppkommen inkomst eller eljest för värdet av utförda arbetsinsatser

snarast måtte bli föremål för utredning»; ävensom

10) motionen II: 406 av fru Holmquist m. fl., vari hemställts,

»a) att riksdagen måtte besluta att änkling för det beskattningsår under

vilket hustrun avlidit må åtnjuta avdrag enligt 46 § 3 mom. 2 stycket kommunalskattelagen,

dock högst 3 000 kronor för makarna gemensamt, samt

b) att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderliga författningsändringar».

De ovan under 7 och 8 upptagna motionerna har hänvisats till bevillningsutskottet

såvitt avser skattefrågor och i övrigt till lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 11:188, 11:282, 11:283, 11:286, 11:406,

II: 541, II: 718, II: 740, I: 788 och II: 795.

Sam- eller särbeskattning

Enligt gällande bestämmelser skall makar samtaxeras. Med makar likställes

i beskattningshänseende vissa ogifta, som sammanlever under äktenskapsliknande

förhållanden. Allmän förutsättning för samtaxering är att

■j-1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

makarna varit gifta vid beskattningsårets ingång och levt tillsammans under

större delen av beskattningsåret. Makarna anses ha levt tillsammans

under större delen av beskattningsåret även om ena maken avlidit under

förra hälften av detta år (65 § kommunalskattelagen — KL). Den omständigheten

att makar samtaxeras påverkar vid inkomstbeskattningen deras

rätt till avdrag i åtskilliga hänseenden. Härvidlag innebär bestämmelserna

i stort sett att de är berättigade till olika schablonavdrag och ortsavdrag med

dubbelt så stort belopp som ensamstående skattskyldiga. För beräkningen

av inkomsten i viss förvärvskälla finns en regel, som berör faktisk sambeskattning,

dvs. då ena maken arbetat i andra makens jordbruk eller rörelse.

Stadgandet anger att avdrag inte får ske för bl. a. värdet av arbete, som

i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv

eller hans make (20 § KL). Vid samtaxering taxeras vardera maken för sin

inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Kommunal

inkomstskatt beräknas för vardera maken på hans beskattningsbara

inkomst. Statlig inkomstskatt däremot beräknas på det sammanlagda beloppet

av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas mellan makarna

efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. Olika skatteskalor

gäller för makar och ensamstående. I skatteskalorna är den s. k.

tudelningsprincipen i viss omfattning inbyggd. Med tudelning avses, att

makars skatt motsvarar skatten för två ensamstående med vardera hälften

av makarnas sammanlagda inkomster. Tudelning gäller intill 24 000 kr.

sammanlagd beskattningsbar inkomst för makarna, motsvarande en årsinkomst

av ca 34 000 kr.

Folkpensionsavgift beräknas f. n. efter 4 % av den beskattningsbara inkomsten.

Högsta avgift skall dock vara 1 200 kr. — Folkpensionsavgift skall

för år 1968 utgå efter 4,5 % med högst 1 350 kr. samt fr. o. in. 1969 efter

5 % med högst 1 500 kr. Maximum gäller både för ensamstående och för

makar gemensamt.

Samtaxering av makar och därmed likställda skattskyldiga sker även vid

förmögenhetsbeskattningen.

Ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år är berättigad

till ortsavdrag och vissa andra avdrag med samma belopp som gift

skattskyldig. Den statliga inkomstskatten beräknas efter samma skiktskala

som för gift skattskyldig.

Genom ansökan om särskild skatteberäkning kan två makar, som båda

förvärvsarbetar, fr. o. in. 1967 års taxering undgå högre sammanlagd skatt

än de skulle ha haft som ogifta med samma inkomster (s. 1c. negativ sambeskattningseffekt).

Reglerna om sådan skatteberäkning återfinns i förordningen

den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall

för makar och innebär i huvudsak följande. Samtaxerade makar och med

dem i beskattningshänseende jämställda sammanlevande skattskyldiga, vilka

båda haft arbetsinkomst, skall efter särskild ansökan kunna få skatten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 5

på arbetsinkomsten beräknad som om de blivit särtaxerade för denna inkomst.

Den särskilda skatteberäkningen avser endast statlig inkomstskatt

och folkpensionsavgift och skall verkställas av den lokala skattemyndigheten,

sedan taxeringen i vanlig ordning bestämts av vederbörande taxeringsnämnd.

Till arbetsinkomst liänföres inkomst av tjänst — med undantag av

periodiskt understöd — samt inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,

om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Rätt till särbeskattning föreligger dock inte vid s. k. faktisk sambeskattning.

Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller

kapital skall vid skatteberäkningen behandlas såsom arbetsinkomst endast

om det sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster inte överstiger

1 000 kr. Till grund för särbeskattningen skall ligga en beräkning av arbetsinkomstens

nettobelopp, efter frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag

in. m. Skatteberäkningen sker på sådant sätt, att skatten på arbetsinkomsten

beräknas för vardera maken för sig med tillämpning av den för ensamstående

gällande skatteskalan. Även folkpensionsavgiften beräknas enligt de

för ensamstående gällande grunderna. Skatten på makarnas sidoinkomster

drabbas emellertid av samma progressiva beskattning som vid samtaxering

enligt huvudregeln.

Allmänna skatteberedningen behandlade i sitt betänkande med förslag

till nytt skattesystem (SOU 1964:25) bl. a. frågan om sambeskattning av

äkta makar. Utredningen fann att framförd kritik mot sambeskattningen

inte innefattade sådana invändningar av teoretisk och principiell natur att

sambeskattningen därför borde överges. Utredningen fann övervägande

skäl för det dåvarande tala för att den gällande ordningen bibehölls.

Utredningen skisserade ett system för frivillig särbeskattning. Fördelarnar

av ett sådant system var dock enligt utredningen mindre än de nackdelar

i form av bl. a. administrativ omgång som skulle uppkomma. Utredningen

fann sig mot bakgrunden härav inte heller böra förorda att frivillig

särbeskattning infördes.

Vid 1965 års riksdag framlades emellertid proposition (nr 84) med förslag

till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. Förslaget

antogs av riksdagen med viss av bevillningsutskottet i dess betänkande

nr 30 förordad ändring. Utskottet underströk, i likhet med departementschefen,

att förslaget var att betrakta som ett provisorium i avvaktan

på att frågan om sam- eller särbeskattning erhåller en lösning. — Med

hänvisning till att en särskild arbetsgrupp, familj eskatteberedningen, hade

tillsatts inom finansdepartementet för att skyndsamt överse familjebeskattningen

och därvid pröva de problem av teknisk och finanspolitisk art, som

är förknippade med en övergång till fullständig eller modifierad särbeskattning,

avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16

bifall till motionsvis framställda utredningsyrkanden i dessa frågor.

Familjeskatteberedningen väntas avsluta sitt arbete innevarande år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

Förvärvsavdragen

Gällande bestämmelser innebär i huvudsak följande.

Hustru, som har inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, är

berättigad till förvärvsavdrag. Om makarna inte har minderåriga barn,

utgör förvärvsavdraget 300 kr. Har makarna hemmavarande barn under

16 år beräknas avdraget i fråga om inkomst av rörelse eller tjänst till 300

kr. jämte s. k. kvotavdrag med 25 procent av förvärvsinkomsten, dock högst

till 3 000 kr. Gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medges förvärvsavdrag

med högst 1 000 kr., om hon haft hemmavarande barn under

16 år. Vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete

i mannens jordbruk eller rörelse, äger mannen, om makarna inte har hemmavarande

minderåriga barn, rätt till förvärvsavdrag med 300 kr., när

hustruns arbete i förvärvskällan haft ett värde av minst detta belopp. Om

makarna haft hemmavarande barn under 16 år, medges avdrag med värdet

av hustruns arbetsinsats i förvärvskällan, dock högst med 1 000 kr.

Beträffande rätt till förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller

oberoende av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst.

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är reglerna om förvärvsavdrag

dock gynnsammare för de ofullständiga familjerna än för makar. Sådan

inkomst berättigar nämligen den ensamstående barnförsörjaren till avdrag

med 300 kr. jämte kvotavdrag med 25 procent av inkomsten av jordbruksfastigheten,

dock högst med 3 000 kr.

För att avdragsrätt skall föreligga erfordras, att den skattskyldige varit

bosatt här i riket under större delen av beskattningsåret. Vidare får avdrag

åtnjutas endast om och i den mån den inkomst, som berättigar till avdraget,

räcker till. Förvärvsavdraget kan således inte ge avdragsgillt underskott.

Det sammanlagda avdraget för sammanlevande makar får inte överstiga

300 kr. resp. 1 000 kr. eller, om förhöjning av avdraget med 25 procent

av inkomsten ifrågakommer, 3 000 kr.

Allmänna skatteberedningen föreslog i sitt betänkande att förvärvsavdrag

inte vidare skulle medges makar, som saknade minderåriga barn. Om

familjen hade hemmavarande barn skulle enligt förslaget förvärvsavdragen

höjas väsentligt.

I proposition nr 14 till 1965 års riksdag framlades i enlighet med riktlinjerna

i allmänna skatteberedningens betänkande förslag till omläggning

av den direkta och indirekta beskattningen. I propositionen föreslog departementschefen

dock inte några ändringar rörande förvärvsavdragen med

hänsyn till att frågan om familj ebeskattningens utformning var under övervägande

och till att sådana ändringar skulle påverka det kommunala skatteunderlaget.

De i propositionen framlagda skattereformerna behandlades i

bevillningsutskottets betänkande nr 16. I väckta motioner hade hemställts

om betydande höjningar av förvärvsavdragen. Utskottet konstaterade, att de

kostnader, som är förenade med hustruns förvärvsarbete vid förekomsten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 7

av barn, i vissa fall ganska avsevärt översteg förvärvsavdragets tidigare

maximibelopp, 2 000 kr. Mot bakgrunden därav delade utskottet motionärernas

uppfattning, att en viss uppräkning av förvärvsavdragen var erforderlig

för skattskyldiga med hemmavarande minderåriga barn. Utskottet

föreslog med hänsyn därtill en uppräkning av förvärvsavdragen.

Förslaget innebar bl. a. att kvotavdraget höjdes från 20 till 25 % och

att maximiavdraget höjdes från 2 000 till 3 000 kr. Utskottets förslag godtogs

av riksdagen.

I samband med frågan om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

vid 1965 års riksdag hade bevillningsutskottet att behandla motionsyrkanden

om att förvärvsavdrag inte skall medges vid särbeskattning. Utskottet

uttalade i sitt ovannämnda betänkande nr 30, att det delade departementschefens

uppfattning att den särskilda skatteberäkningen av

praktiska och administrativa skäl inte bör vara onödigt komplicerad och

att därför förvärvsavdrag liksom övriga samtaxerade makar tillkommande

förhöjda avdrag bör bibehållas även i sådana fall, då avdragen i och för

sig inte är motiverade. Utskottet avstyrkte således bifall till motionerna.

Även vid 1966 års riksdag väcktes motioner bl. a. angående höjning av

förvärvsavdragen och avdrag för faktiska kostnader för barntillsyn. Utskottet

anförde i sitt betänkande nr 16, vilket godkändes av riksdagen, bl. a.

följande. När frågan om höjning av förvärvsavdragen var föremål för prövning

av föregående års riksdag ansågs en övre gräns på 3 000 kr. innefatta

en skälig avvägning med hänsyn till de särskilda omkostnader för barnens

omhändertagande, som kan uppstå på grund av hustruns förvärvsarbete

utom hemmet. I motionerna har inte anförts några nya skäl, som ger utskottet

anledning att nu frånträda denna ståndpunkt. Vad härefter angår

framställda utredningsyrkanden vill utskottet erinra om att familjebeskattningen

och därmed sammanhängande frågor för närvarande är föremål

för utredning inom familjeskatteberedningen. Vissa av de i motionerna

berörda merkostnaderna på grund av hustruns förvärvsarbete och

den hemmavarande makens sjukdom torde dessutom vara av den karaktären,

att samhället lämpligen bör lämna de skattskyldiga kompensation

härför på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen. Det torde därför

i första hand ankomma på familjepolitiska kommittén, som har frågan om

samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna under övervägande, att ta

slällning till dessa spörsmål. På grund härav avstyrker utskottet bifall till

motionerna.

Som redan nämnts väntas familjeskatteberedningen avsluta sitt arbete

innevarande år.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 20

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

Motionerna

Sam- eller särbeskattning

I motionerna 1: 617 och II: 788 anför motionärerna i de till bevillningsutskottet

hänvisade frågorna följande.

Det nuvarande skattesystemet med sambeskattning gynnar inte barnfamiljerna.

Genom den delreform som beslutats och som innebär att makar

om de så önskar och begär har rätt till särbeskattning har man inte heller

givit barnfamiljerna någon förmån utan endast eliminerat orättvisorna för

de makar som tidigare fick högre skatt än de skulle ha fått som ensamstående.

Möjligheterna till frivillig särbeskattning löser inte problemen

för alla de makar som gör sin arbetsinsats i det gemensamma företaget,

eftersom dessa är undantagna rätten till frivillig särbeskattning.

Överväganden om den framtida utformningen av familjebeskattningen

pågår f. n. i familj eskatteberedningen. Motionärerna vill emellertid uttala sig

för ett familjebeskattningssystem som inte missgynnar barnfamiljerna. En

sådan reform är i hög grad angelägen med hänsyn till den eftersläpning som

barnfamiljerna fått vidkännas de senaste åren, bortsett från att man därtill

kan lägga rättvisesynpunkter på frågan.

Motionärerna anser att den grundläggande principen bör vara att varje

inkomsttagare beskattas för sig efter sin inkomst, oberoende av civilstånd.

Den lösningen underlättar för gifta kvinnor att efter eget bedömande ta förvärvsarbete

utanför hemmet.

En förutsättning för en framtida reform med individuell beskattning är

givetvis att den under en övergångstid kompletteras med schablonmässiga

beskattningsregler, som tar hänsyn till gifta kvinnor vilka på grund av

ålder, bristande utbildning eller ensidig näringslivsstruktur på hemorten

saknar reella möjligheter till yrkesarbete utanför hemmet. När en övergång

till individuell beskattning sker måste den vidare kompletteras med

ett förstärkt stöd till barnfamiljerna och utbyggda möjligheter till omskolning

och yrkesutbildning för gifta kvinnor samt ökad tillgång till deltidsarbete.

Förutsättningen för ett sådant skattesystem är emellertid att också

kvinnor som har sin yrkesverksamhet förlagd till det egna företaget får rätt

till individuell beskattning.

I motionerna 1: 620 och II: 795 åberopar motionärerna i huvudsak enahanda

synpunkter. De anser i fråga om skattesystemet att detta i princip

bör vara utformat så att det står neutralt i fråga om föräldrarnas val mellan

arbete i hemmet och förvärvsarbete. Varje inkomsttagare bör beskattas för

sig efter sin inkomst oberoende av civilstånd. Det nuvarande skattesystemet

är fortfarande byggt på föråldrade principer. De anför vidare, att samhällets

familjepolitik — skatter och bidrag — bör ses som en helhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

9

Som skäl för lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 422 och 11: 740 anför

motionärerna bl. a. följande. I samband med 1960 års jordbruksutredning

gjordes en specialundersökning över lantbrukarhustrurnas deltagande i

jordbruksarbetet. Denna undersökning redovisar också förändringen i den

andel av det totala utförda arbetet som brukaren och hans hustru svarat för.

Ökningen av dessa andelar har sin orsak i den starka minskning av lejd

arbetskraft som blivit en följd av den ökande rationaliseringen. Av undersökningen

framgår bl. a. att hustruns arbetsinsats i jordbruket i förhållande

till den totala arbetsinsatsen är störst i den lägsta storleksgruppen av jordbruk

och avtar med stigande storleksgrupp. Av arbetskraftsundersökningarna

utförda 1961, 1962 och 1963 framgår att 40—50 % av alla lantbrukarhustrur

gör en arbetsinsats i jordbruket på minst 15 timmar i veckan eller

ungefär 750'' timmar per år.

Samtidigt som bruket att svara för kosten för lejd arbetskraft försvunnit*

ger de ökade tekniska hjälpmedlen i hushållet lantbrukarhustrun helt andra

möjligheter att avsätta tid för arbete utom hemmet. Möjligheterna att erhålla

sådant arbete utanför det egna jordbruket är på landet ringa, samtidigt

som dettas krav på tidsmässigt oregelbundna arbetsinsatser är stort.

Detta betyder i praktiken, att de allra flesta lantbrukarhustrur har sin enda

möjlighet till yrkesarbete inom det egna lantbruket. Emellertid är hon i förhållande

till övriga yrkeskategorier styvmoderligt behandlad när det gäller

bedömningen av hennes arbetsinsats. Brukaren har erhållit rätt att i sin

deklaration draga av 1 000 kr. i de fall där hustrun bidragit med arbete,

men faktum kvarstår att hon i motsats till lejd arbetskraft icke äger ta ut

någon lön från företaget. Detta betyder i praktiken, att hon är utestängd

från övriga sociala och andra förmåner som andra förvärvsarbetande kvinnor

kan tillgodogöra sig, t. ex. ATP, sjukpenning in. m. samt givetvis, där

barn finnes, möjligheten till förvärvsavdrag i vanlig ordning. Samtidigt ger

taxeringen av jordbruksrörelsen icke en korrekt bild av den ekonomiska

lönsamheten eftersom rörelsen icke debiterats de verkliga kostnaderna för

arbetets utförande.

Motionärerna är medvetna om att samma problem förekommer inom

andra typer av egna rörelser men anser att jordbruken står i särställning.

Andra rörelser har möjligheter att övergå i aktiebolag eller annan bolagsform

för att på så sätt lösa detta problem. Samtidigt är möjligheterna för

dessa företag att anlita lejd arbetskraft annorlunda då de icke belastas med

jordbrukens säsongbundna arbetskraftsbehov. Dessutom torde möjligheterna

för kvinnor i städer och tätorter att erhålla arbete inom olika yrkesområden

vara vida större. Den ökade ekonomiska pressen på jordbrukens

lönsamhet gör det allt angelägnare att lantbrukarhustrurna aktivt deltar i

jordbruksarbete.

Olika skäl talar för att lantbrukarhustrurna borde tillerkännas rätten

till avtalsenlig ersättning för sitt arbete. Rent praktiskt kan detta i dag

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

genomföras genom att två lantbrukare låter varandras hustrur utföra arbete

på varandras gårdar. Samma rätt bör emellertid gälla vid arbete på det

egna familjejordbruket.

Till stöd för utredningsyrkandet i motionen II: 283 om en mer allmän

rätt för den som biträder make i jordbruk eller annan rörelse att deklarera

för inkomst därav anför motionärerna bl. a. följande. I den politiska debatten

framförs från allt flera håll önskemålet om att alla människor skall få

möjlighet till en egen trygghet vid ålderdom och sjukdom. Den grupp yrkesverksamma

personer som åsyftas i motionerna saknar enligt motionärerna

denna trygghet, trots att de utförda arbetsinsatserna bort medföra

både ATP och sjukförsäkringsförmåner samt yrkesskadeskydd. Nuvarande

skatteregler lägger emellertid hinder i vägen härför. Motionärerna förordar

därför att frågan snarast blir föremål för utredning syftande till att ge den,

som biträder make i hans rörelse eller jordbruk, rätt att deklarera uppburen

inkomst och att tillförsäkra denne därpå belöpande sociala förmåner.

F örvärvsavdragen

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 424 och II: 541 åberopar motionärerna

huvudsakligen följande. Av de undersökningar som låg till grund

för förvärvsavdragen framgår med tydlighet att barntillsynskostnaderna

i många fall översteg nuvarande maximibelopp 3 000 kr. Under senare år

har kostnaderna ytterligare ökats, speciellt för de familjer som har ett eller

flera barn under skolåldern.

Samtidigt konstaterar motionärerna att faktiska merkostnader för äldre

barns tillsyn knappast förekommer. Däremot är kostnaderna stora och i

många fall så betungande att de avhåller modern från yrkesarbete i de fall

familjen har mindre barn. Nuvarande regler för förvärvsavdrag gör ingen

som helst åtskillnad i dessa fall. Motionärerna finner det egendomligt att

man på detta sätt medvetet frångått den princip som legat till grund för

förvärvsavdragets tillkomst, nämligen att avdraget är motiverat av de särskilda

kostnader för barnens omhändertagande som kan uppstå p g a förvärvsarbete,

och vill föreslå en differentiering av avdragets storlek som

bättre svarar mot den grundläggande principen.

Barnstugorna, inklusive fritidshemmen, står till tjänst för vård av barn

upp till tioårsåldern. När det gäller eftermiddagshemmen kan man konstatera

att den övervägande delen barn är i åldern 7—8 år, efter vilken ålder

föräldrarna tycks anse att barnen icke är i lika stort behov av vård efter

skolans slut.

Motionärerna anser det lämpligt att följa socialstyrelsens rekommendationer

för barnstugor och eftermiddagshem och anser att barn upp till 10

års ålder icke bör lämnas utan tillsyn.

För att förvärvsavdraget bättre skall följa de särskilda omkostnaderna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

för barnens omhändertagande föreslås en differentiering efter barnens ålder

när det gäller storleken av förvärvsavdraget. Detta skulle betyda en

rättvisare fördelning av avdragsrätten och bättre svara mot avdragets ursprungliga

uppgift.

I motionerna 1:224 och 11:282, där motionärerna hemställer om utredning

angående rätt till avdrag för styrkta nödiga kostnader för barntillsyn

På grund av förvärvsarbete, anför motionärerna huvudsakligen följande.

Förvärvsavdraget är att jämställa med avdrag för omkostnader i förvärvskälla.

Syftet med avdraget i den form det länge haft är att hänsyn skall

tagas till den minskade skatteförmåga som orsakas av de med förvärvsarbete

förknippade barntillsynskostnaderna. Det nuvarande systemet med

uteslutande schablonavdrag medför att avdrag medges även om utgifter

för tillsyn av barn ej alls eller i endast obetydlig omfattning förekommit.

Å andra sidan är många tvingade till en lösning som drar väsentligt större

kostnader än som täcks av schablonen. Principiellt är det därför mindre

tilltalande att avdragsrätten uteslutande skall vara knuten till en schablon

som ej utgår från barntillsynskostnaderna utan från moderns inkomst.

Motionärerna förordar därför införandet av rätt till avdrag för styrkta och

nödiga barntillsynskostnader. En avdragsrätt för faktiska omkostnader bör

vara förbehållen sådana skattskyldiga som har barn under t. ex. tolv år

och kan ev. maximeras till vissa belopp.

Ett avdrag för faktiska barntillsynskostnader torde liksom gällande schablonavdragsregler,

såvitt angår två äkta makar med förvärvsinkomst, få

knytas till hustruns inkomst. Motionärerna skulle ha ansett det önskvärt

med ett system som inte på detta sätt konfirmerade en bundenhet av avdraget

till en av makarna. Tekniska problem komplicerar här emellertid en

lösning som — utan att familjernas beskattningssituation försämras och

utan svårhanterliga undantagsregler — ger önskad obundenhet.

Det skisserade systemet innebär en till gällande schablonavdrag alternativ

rätt till avdrag för faktiska kostnader för barntillsyn för vissa fall. Härmed

avses sådana kostnader som kan uppkomma när på annan överlåtes

de åtgärder för tillsyn, övervakning och omvårdnad, som barnets vårdnadshavare

är förhindrad att själv utöva under sin förvärvsarbetstid. Gemensamt

för de tillsynsfunktioner, som avdraget avser att täcka — exempelvis

att övervaka och sysselsätta barnet, att laga och ge det mat, att byta kläder

samt att bädda, städa och diska efter barnet — är att antydda åtgärder har

direkt avseende på barnet och att de måste fullgöras under tiden för vårdnadshavare^

förvärvsarbete. Om utbetalat belopp för barntillsyn även avser

ersättning för annat, såsom för allmänt hushållsarbete eller för kostnad

för mat till barnet, bör beloppet i motsvarande grad reduceras. Avdrag bör

kunna medges även för ersättning som utgått till skattskyldigs anhörig,

dock inte till hemmavarande barn. Avdragsrätt för faktiska kostnader bör

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

omfatta olika former av barntillsyn. Såsom exempel kan nämnas vård i

hemmet av utomstående liksom tillsyn utom hemmet i familjedaghem,

barndaghem och fritidshem.

Införandet av avdragsrätt för faktiska barntillsynskostnader är den enda

möjligheten att på ett konsekvent sätt taga hänsyn till skatteförmågan hos

föräldrar med sådana nödvändiga omkostnader, vilket bör vara förvärvsavdragets

syfte. Detta syfte kan aldrig nås med schablonavdrag, därför att

dessa då skulle behövas sättas så högt för att täcka in fallen med de stora

tillsynskostnaderna och därmed automatiskt motverka syftet genom att

orättvist ytterligare favorisera dem med låga eller inga tillsynskostnader.

Att märka är även att ett avdrag för faktiska kostnader ger stimulans för

föräldrar att verkligen åstadkomma en ordentlig tillsyn av sina barn, ett

incitament som schablonavdraget inte ger, och vidare ger möjlighet att betala

konkurrenskraftiga löner för fullgoda ersättare i eller utom hemmet.

Motionärerna föreslår också att den förordade utredningen måtte omfatta

prövning av frågan om avdragsrätt för de omkostnader som uppkommer

vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig. De problem av

ekonomisk art som uppkommer vid tillsynen av dylika anhöriga är så likartade

dem som uppkommer vid barntillsyn att det förefaller logiskt att

utvidga förvärvsavdraget till dessa fall.

Motionärerna i motionerna I: 565 och II: 718, som hemställer om utredning

angående rätt till avdrag för hemhjälpskostnader vid den hemmavarande

makens sjukdom, anför bl. a. följande.

Dagens samhälle kännetecknas av en strävan att genom samhälleliga insatser

ge den enskilde trygghet i olika, icke självförvållade situationer. Inte

minst vid sjukdom är denna trygghet av väsentlig betydelse. Genom den

allmänna sjukförsäkringen erhålles läkarvård, läkemedel etc. jämte en på

tidigare inkomst baserad ekonomisk ersättning.

Givetvis kan denna allmänna försäkring, även om den kompletteras med

en frivillig tilläggssjukpenning, inte täcka alla de situationer, som kan uppstå

vid sjukdom. Motionärerna avser de fall där den hemmavarande maken

blir sjuk och familjeförsörjaren, på grund av sitt förvärvsarbete, måste vara

borta från hemmet stora delar av eller hela dygnet under en väsentlig del

av arbetsveckan. Ofta är det vid sådana tillfällen nödvändigt att en utomstående

träder till för att sköta hemmet och barnen, särskilt om sjukdomen

är av sådan art att sjukhusvistelse erfordras. Inte sällan måste vederbörande

vara anställd hela eller så gott som hela dygnet.

Enligt lagen om allmän försäkring placeras den make som inte har förvärvsarbete

utan ägnar sig åt skötsel av hemmet och eventuella barn i en

sjukpenningklass som innebär att ersättning utgår med 6 kr. per dag. Denne

make äger dock försäkra sig för sjukpenningtillägg, uppgående till högst

ett belopp motsvarande skillnaden mellan 15 kr. och den sjukpenning vartill

maken är berättigad enligt lagen om allmän försäkring. Härtill kommer

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 13

eventuella barntillägg. Av denna summa tages 5 eller 6 kr. i anspråk vid

sjukhusvistelse.

Lönen till den hemhjälp som måste finnas tillgänglig överstiger betydligt

den summa som utgår. Eftersom ingen del härav är avdragsgill i deklarationen

måste man till kostnaderna lägga familjeförsörjarens skattekostnad,

sociala avgifter etc. och kommer då fram till att den totala årskostnaden

ofta ligger över 17 000 kr. Familjeförsörjaren nödgas därför ofta välja en

form av barntillsyn, som varken ur standard- eller trygghetssynpunkt kan

anses godtagbar. Det är väsentligt för den enskilde och för familjens trygghet

att dessa svårigheter i möjligaste mån undvikes. Trygghetspolitiken bör

utsträckas inte bara till den sjuke personligen, utan även till dem som indirekt

kan drabbas. En betydligt ökad trygghet i de fall som här aktualiserats

kunde uppnås genom att avdrag i deklaration fick göras för hela eller

någon del av mellanskillnaden mellan verklig kostnad för hemhjälp och

den ersättning, inklusive frivillig tilläggspenning, som den sjuke enligt lagen

är berättigad till.

Vid bevillningsutskottets behandling av en liknande motion till 1966 års

riksdag angavs att de frågor som berörts torde vara av den karaktären att

samhället lämpligen borde ge de skattskyldiga kompensation på annat sätt

än genom avdrag vid beskattningen och att det i första hand torde ankomma

på familjepolitiska kommittén, som har frågan om samhällets ekonomiska

stöd åt barnfamiljerna under övervägande, att ta ställning till frågan.

På grund därav avstyrkte utskottet bifall till utredningsyrkandet, vilket

blev riksdagens beslut. Motionärerna anser, liksom utskottet, att det väsentligaste

måste vara att denna viktiga trygghetsfråga löses på ett tillfredsställande

sätt. I direktiven till familjepolitiska kommittén ingår emellertid

inte att utreda de problem som här avses. Dessutom kan sägas att generella

möjligheter till exempelvis en högre frivillig tilläggsförsäkring inte med

säkerhet ökar tryggheten i de fall som här avses — eftersom en sådan möjlighet

inte alltid utnyttjats.

I motionerna I: 222 och 11: 286 hemställer motionärerna om en mer allmän

rätt till avdrag för arbetsunderlättande åtgärder i småbarnsfamiljer

och anför huvudsakligen följande.

Enligt vår skattelagstiftning är avdragsrätt vid deklarationen av inkomst

från tjänst eller förvärvskälla inte tillåten när det gäller kostnader för t. ex.

hemhjälp eller rationaliseringsåtgärder i det egna hushållet. Motivet torde

bl. a. vara att då den ekonomiska fördelen av en husmors arbete i hemmet

inte behöver redovisas eller beskattas, skall heller inte kostnader som underlättar

detta arbete vara avdragsgilla på familjeinkomsten. I huvudsak är

denna princip riktig. På goda grunder kan den dock inte alltid i sin helhet

godtagas, då den ibland ställer särskilt småbarnsfamiljer i en besvärlig

situation.

För den hemmavarande kvinnan med barn under 16 år är situationen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

betydligt svårare än för förvärvsarbetande. Särskilt om hennes krafter börjar

svikta kan familjens situation bli prekär. Ersättningen från sjukkassan

blir 6 kr. om dagen plus 2 kr. för varje barn under 10 år, och detta innebär

en allvarlig försämring för familjen, då t. ex. en städhjälp i dag kostar 6—8

kr. i timmen.

En hemhjälp eller lämpliga maskiner blir i sådana fall en utgift av nödvändigt

slag för makens fortsatta obrutna arbetsmöjligheter. Vad gäller avdragsrätten

i sådana fall är det svårt att se någon skillnad mellan hemhjälpen

och t. ex. en budflicka vid ett företag. För att ge de stora familjerna

med vanliga inkomster eu bättre chans att anlita hemhjälp eller att anskaffa

några arbetsbesparande hjälpmedel av typen tvätt-, disk- eller strykmaskiner

måste avdragsmetoden anlitas. Beloppet bör maximeras till lämplig

storlek, förslagsvis ca 2 000 kr. En begränsad avdragsrätt för att skapa rationella

arbetsplatser för husmödrar med minderåriga barn är långt effektivare

än den dyrbara bidragsmetoden. Avdragsrätten bör gälla för småbarnsfamiljer.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:160 och II: 188, att förvärvsavdraget

för gifta utan barn slopas, anför motionärerna bl. a. följande. Numera

föreligger rätt för makar och med dem i skattehänseende jämställda att

efter ansökan bli »särtaxerade», ifall båda makarna haft inkomst av arbete.

I ett avseende har därvid bibehållits en bestämmelse som vid särbeskattning

innebär en prioritering av äktenskapet i skattehänseende, nämligen

rätten enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen för hustru att göra ett avdrag

vid deklarationen å 300 kr. Motivet härför var att även om detta vore

principiellt oriktigt, de administrativa besvärligheterna skulle bli alltför stora

om rätten till förvärvsavdraget gjordes beroende av om samtaxering

eller särtaxering ägde rum.

Syftet med de nya särbeskattningsreglerna har varit att eliminera den

orättvisa som legat i att två makar tillsammans i vissa fall kunnat bli hårdare

beskattade än om de blivit taxerade envar för sin inkomst. Någon

sådan straffbeskattning har icke ansetts böra drabba syskon, föräldrar

och barn eller vänner som genom hushållsgemenskap kunnat nedbringa

sina levnadskostnader.

Det förefaller emellertid omotiverat och onödigt att gå den motsatta vägen

och sedan man avskaffat en orättvisa tillskapa en annan genom att behålla

en visserligen ekonomiskt föga betydelsefull men principiellt stötande

favör åt den gifta kvinnan utan hemmavarande barn under 16 år.

Man torde kunna utgå ifrån att i fortsättningen valet av sambeskattning

respektive särbeskattning med få undantag kommer att ske med hänsyn till

de ekonomiska fördelarna, och det förefaller då lika omotiverat att längre

bibehålla någon förvärvsavdragsrätt för den gifta, förvärvsarbetande kvinna

som icke har hemmavarande minderåriga barn och ej heller för andra

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 15

makar som avses i 3 mom. fjärde stycket. Administrativt sett borde det

också vara enklare att ta bort denna avdragsrätt vid såväl sam- som särbeskattning.

Motionärerna förordar att så sker från och med beskattningsåret

1968.

Motionärerna i motionen II: W6 anför till stöd för sitt yrkande angående

änklings rätt till förvärvsavdrag huvudsakligen följande. År 1962 beslöt riksdagen

att förvärvsavdrag skulle tillkomma bl. a. ensamstående fader med

hemmavarande barn under 16 år. Enligt 65 § tredje stycket kommunalskattelagen

skall de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna i fråga om

makar, som levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattningsår,

varunder make avlidit. Detta innebär att den som blir änkling under beskattningsåret

icke har möjlighet att erhålla detta s. k. förvärvsavdrag. För

följande beskattningsår får vederbörande tillgodogöra sig avdraget i full

utsträckning, såsom ensamstående med hemmavarande minderåriga barn.

Det kan inte anses vara tillfredsställande att en änkling med minderåriga

barn icke får den kompensation, som tillkommer andra skattebetalare för

speciella barnkostnader i samband med förvärvsarbete.

Olägenheten kunde helt avhjälpas genom att änkling tillerkändes avdrag

enligt 46 § 3 mom. för det beskattningsår varunder hustrun avled.

Emellertid kan därvid invändas att om dödsfallet inträffar i slutet av året

en sådan bestämmelse ur skattesynpunkt skulle innebära en alltför stor

fördel för den skattskyldige, framför allt om hustrun haft förvärvsarbete

under beskattningsåret, som ger rätt till utnyttjandet av maximalt kvotavdrag.

Under sådana förhållanden skulle man kunna tänka sig att kvotavdrag

för makar sammanlagt icke skulle få överstiga 3 000 kr. Det förtjänar

påpekas att makar som gift sig under beskattningsåret och har fött barn

omedelbart före den 1 november ändå får tillgodogöra sig s. k. förvärvsavdrag

upp till 3 000 kr. Enligt praxis får den av de nygifta makarna som har

den största inkomsten utnyttja hela avdraget, vilket i praktiken i regel innebär

att gift man för det beskattningsår då äktenskapet ingåtts tillerkännes

kvotavdrag.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet motioner om beskattningen

av äkta makar och om förvärvsavdragens utformning.

Enligt gällande bestämmelser sker en differentiering av skatteuttaget för

gifta och ensamstående såväl vid den statliga som den kommunala inkomstbeskattningen

genom att en gift skattskyldig medges dubbelt så stort ortsavdrag

som en ensamstående, varjämte gift skattskyldig äger rätt till bl. a.

högre extra avdrag i inkomstkällan kapital och högre schablonavdrag för

försäkringsavgifter än ensamstående. Vid beräkning av den statliga in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

komstskatten tillämpas för gift skattskyldig en delvis på tudelningsprincipen

uppbyggd skatteskala med mindre brant progression än för ensamstående

skattskyldig.

Om äkta makar, som levt tillsammans under beskattningsåret, båda haft

inkomster, taxeras vardera maken för sin inkomst och mannen därjämte

för boets gemensamma inkomst. Ortsavdrag och andra schablonavdrag beräknas

därvid i regel till hälften av avdragen för gifta. Den statliga inkomstskatten

beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara

inkomster. Ensamstående skattskyldig med minderårigt barn behandlas

vid beskattningen i väsentliga hänseenden som gift.

Sambeskattningen resulterar alltid i att två makar med en viss sammanlagd

inkomst påförs lägre skatt än en ensamstående skattskyldig med samma

inkomst. I förhållandevis höga inkomstlägen kan sambeskattningen

dock medföra att två makar, som båda haft inkomst, på grund av progressionen

sammanlagt påförs högre skatt än två ensamstående i samma inkomstlägen.

Denna s. k. negativa sambeskattningseffekt kan fr. o. in. innevarande

års taxering undvikas eller begränsas i de fall båda makarna

har arbetsinkomst. Enligt förordningen om särskild skatteberäkning i vissa

fall för makar får nämligen, efter ansökan, skatten på arbetsinkomsten beräknas

enligt de grunder, som gäller för ensamstående skattskyldig.

I motionerna I: 617 och II: 788 hemställes bl. a., att riksdagen i skrivelse

till Ivungl. Maj it måtte uttala sig för att den nuvarande familj ebeskattningen

ersätts med en individuell beskattning. Också i motionerna 1: 620

och II: 795 yrkar motionärerna införande av särbeskattningsregler. Detta

bör enligt motionärernas mening ske i samband med en allmän skattereform.

I motionerna 1:422 och II: 740 samt i motionen II: 283 framställs likaledes

yrkanden som berör gällande regler om sambeskattning. I sistnämnda

motion yrkas således utredning angående rätt för den, som biträder make

i jordbruk eller rörelse, att deklarera för därvid uppburen inkomst eller

för värdet av utförda arbetsinsatser, medan lagstiftningsyrkandet i motionerna

1:422 och 11:740 innebär att jordbrukare skall få rätt till avdrag

för avtalsenlig lön till sin hustru.

Frågan om makar skall samtaxeras eller särbeskattas har behandlats av

åtskilliga utredningar och varit föremål för stort intresse i den offentliga

debatten. Under våren 1965 tillsattes inom finansdepartementet en särskild

arbetsgrupp, familjeskatteberedningen, med uppgift att skyndsamt överse

familjebeskattningen och därvid pröva de problem av teknisk och finanspolitisk

art, som är förknippade med en övergång till en fullständig eller

modifierad särbeskattning. Den av 1965 års riksdag beslutade frivilliga särbeskattningen

av makar som båda har arbetsinkomst får, såsom uttalats av

departementschefen i prop. 1965: 84 samt av bevillningsutskottet i dess betänkande

nr 30 samma år, ses som ett provisorium i avvaktan på den mer

definitiva lösning av familjebeskattningen, som kan bli resultatet av famil
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1907 17

jeskatteberedningens arbete. Beredningen väntas slutföra sitt utredningsuppdrag

under år 1967.

Motionärernas yrkande om rätt för gift yrkesutövare att vid inkomstberäkningen

dra av lön till make för dennes arbetsinsatser torde främst grunda

sig på uppfattningen, att make, som biträder andre maken i dennes verksamhet,

skulle vara utestängd från den rätt till sjukförsäkringsförmåner,

yrkesskadeskydd och pensionsförmåner, som tillförsäkrats andra yrkesverksamma.

Detta är emellertid endast delvis riktigt. Då makar gemensamt

utövar förvärvsverksamhet eller då den ene maken biträder den andre i dennes

förvärvsverksamhet kan enligt gällande bestämmelser om den allmänna

sjukförsäkringen inkomsten av förvärvsarbetet uppdelas mellan makarna.

Var och en av dem kan således efter anmälan placeras i den sjukpenningklass,

som värdet av hans eller hennes arbetsinsats motiverar. Detta

gäller såväl inkomst av jordbruksfastighet och rörelse som inkomst av

tjänst. Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar däremot inte

egna företagare utan endast arbetstagare. Även den som är gift med arbetsgivaren

undantas från den obligatoriska försäkringen. Möjlighet finns emellertid

att teckna frivillig yrkesskadeförsäkring. Beträffande den allmänna

tilläggspensioneringen gäller, att rätten till tilläggspension grundas på den

försäkrades inkomsttaxering. Att avdrag för lön till make icke får ske vid

inkomsttaxeringen kan därför sägas innebära, att värdet av den ene makens

arbetsinsats inräknas i den andre makens pensionsgrundande inkomst med

de fördelar och nackdelar för makarna som därav följer. Med anledning av

vad motionärerna anfört vill utskottet också framhålla att förvärvsavdrag

enligt gällande bestämmelser medges i förevarande fall. Utskottet kan emellertid

instämma i att lagstiftningens nuvarande utformning är förenad med

nackdelar. Dessa kommer givetvis att beaktas under det pågående utredningsarbetet.

Som utskottet redan framhållit är frågan om beskattningen av äkta makar

under utredning. Eftersom utredningens förslag'' är att förvänta inom

en snar framtid, är utskottet i avvaktan på resultatet av utredningens arbete

icke berett att medverka till ändringar i gällande sambeskattningsregler.

Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1:422 och 11:740,

I: 617 och II: 788, I: 620 och II: 795 samt till motionen II: 283.

Förvärvsavdragets uppgift är att tillföra i första hand gift kvinna eller

ogift kvinna med minderårigt barn ett avdrag i anledning av de särskilda

kostnader för familjen, som kan uppkomma på grund av kvinnans förvärvsverksamhet.

De fr. o. in. 1967 års taxering gällande bestämmelserna om

förvärvsavdrag, som äger tillämpning både vid den statliga och den kommunala

beskattningen, innebär i huvudsak följande.

Om hustru, som sammanlevt med sin man, haft inkomst av rörelse, i

vilken hon varit verksam i ej endast ringa omfattning, eller inkomst av

eget arbete är hon berättigad till avdrag med 300 kr. Har hon haft hemma
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

varande barn under 16 år, medges därutöver s. k. kvotavdrag med 25 procent

av ifrågavarande inkomst. Det sammanlagda avdraget är dock maximerat

till 3 000 kr. Vidare medges hustru, som haft inkomst av jordbruksfastighet,

avdrag med 300 kr., eller, om hon haft hemmavarande barn under

16 år, med högst 1 000 kr. Detta gäller under förutsättning att hon utfört

arbete i förvärvskällan till minst dessa värden.

Vid faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete i mannens

jordbruk eller rörelse, medges mannen avdrag med 300 kr. Har makarna

haft hemmavarande barn under 16 år, är mannen berättigad till avdrag med

högst 1 000 kr. Även här gäller förutsättningen att hustrun utfört arbete

i förvärvskällan till ett värde av minst dessa belopp.

Beträffande förvärvsavdrag för ensamstående barnförsörjare gäller oberoende

av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst. Om

den ensamstående barnförsörjaren haft inkomst av jordbruksfastighet är

han emellertid berättigad till avdrag med 300 kr. jämte kvotavdrag med 25

procent av inkomsten av jordbruksfastigheten, dock högst med 3 000 kr.

I motionerna I: 424 och II: 541 hemställes om riksdagsskrivelse med begäran

att förvärvsavdragen erhåller ändrad utformning med hänsyn till

olikheterna i barntillsynskostnader beroende på barnens ålder. Motionärerna

i motionerna I: 224 och II: 282 hemställer om utredning av frågan

om rätt till avdrag för faktiska kostnader på grund av förvärvsarbete för

tillsyn av barn och av sjuk eller åldrig nära anhörig. I motionerna 1:565

och II: 718 begär motionärerna utredning om avdrag för hemhjälpskostnader

vid hemmavarande makes sjukdom. Motionärerna avser de fall, då

familjeförsörjaren i en barnfamilj är borta från hemmet under en stor del

av dygnet och den hemmavarande maken blir sjuk. I motionerna I: 222 och

11:286 yrkas utredning och förslag till viss avdragsrätt för arbetsunderlättande

åtgärder i småbarnsfamiljer.

Utskottet vill i detta sammanhang inledningsvis framhålla, att frågor

om förvärvsavdragen hänger nära samman med sambeskattningsfrågan och

att samtliga dessa frågor utreds inom familjeskatteberedningen. Innan

utredningens arbete avslutats anser utskottet det inte lämpligt att ta ställning

till förslag om mer väsentliga ändringar i utformningen av förvärvsavdragen.

Vissa av de i motionerna berörda kostnaderna torde dessutom

— i den mån de inte är att betrakta som sådana levnadskostnader, vilka

över huvud taget inte bör beaktas vid beskattningen — vara av den karaktären,

att samhället lämpligen bör lämna kompensation härför på annat

sätt än genom avdrag vid beskattningen. Såsom bevillningsutskottet vid

föregående års riksdag anförde torde det i första hand ankomma på familjepolitiska

kommittén, som har frågan om samhällets ekonomiska stöd åt

barnfamiljerna under övervägande, att ta ställning till dessa spörsmål.

Enligt direktiven är kommittén oförhindrad att undersöka och framlägga

förslag till nya inslag i familjestödet. Kommittén skall vid sitt arbete även

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 19

samråda med familjeskatteberedningen. Behovet av utredning angående

barnfamiljernas ställning såväl i skatte- som i bidragshänseende har således

redan blivit beaktat.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:222 och

II: 286, I: 224 och II: 282, I: 424 och II: 541 samt I: 565 och I: 718.

Utskottet är inte heller berett tillstyrka bifall till lagstiftningsyrkandet

i motionerna I: 160 och II: 188 att förvärvsavdraget för gift skattskyldig

utan barn skall slopas fr. o. m. 1969 års taxering. Eftersom ensamstående

skattskyldig inte är berättigad till motsvarande avdrag, kan visserligen det

gift skattskyldig tillkommande avdraget te sig omotiverat. Avdraget infördes

dock redan år 1919. Enligt utskottets mening bör frågan lösas i ett större

sammanhang, särskilt som skattehöjningar för ifrågavarande skattskyldiga

— i flertalet fall kvinnor med förhållandevis högt beskattad inkomst — för

närvarande inte är aktuella.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionen II: 406, vari

hemställes att änkling med hemmavarande minderårigt barn skall äga

rätt till förvärvsavdrag redan för det år då hustrun avlider.

Enligt 65 § tredje stycket kommunalskattelagen skall de för gift skattskyldig

gällande bestämmelserna tillämpas under det beskattningsår då

make avlidit. Stadgandet infördes år 1960 för att den efterlevande, om

dödsfallet inträffade under första delen av beskattningsåret, inte skulle

drabbas av den i regel hårdare beskattning som träffar ogifta. Tidigare

gällde nämligen att det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret,

skulle vara avgörande för frågan om den efterlevande skulle

taxeras som gift eller ogift, d. v. s. samma regel som fortfarande gäller för

andra fall, då sammanlevnaden mellan makar upphört. Den ovannämnda

bestämmelsen i 65 § kommunalskattelagen medför att en änkling med

minderårigt barn inte är berättigad till förvärvsavdrag för det år hustrun

avlidit, oavsett när under beskattningsåret dödsfallet inträffade. Även i

andra fall då sammanlevnaden upphört mellan makar, taxeras en man

med hemmavarande minderårigt barn i huvudsaklig överensstämmelse med

reglerna för gift skattskyldig, men med bl. a. den skillnaden i förhållande

till änklingen, att förvärvsavdrag medges.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i syftet med motionen. Motionärernas

yrkande innebär emellertid, att förvärvsavdrag skall medges änklingen

även om hustrun avlidit i slutet av beskattningsåret. Till stöd härför

åberopas bl. a. bestämmelserna i 65 § första stycket kommunalskattelagen,

att förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret skall vara

avgörande vid bedömningen av frågan, om skattskyldig haft hemmavarande

barn under 16 år.

Enligt utskottets mening är det inte motiverat att medge skattskyldig, som

blivit änkling i slutet av beskattningsåret, helt förvärvsavdrag. En uppdelning

av förvärvsavdraget synes dock inte lämplig, eftersom detta skulle stri
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

da mot vad som eljest tillämpas i fråga om förvärvsavdrag. Den i motionen

angivna tidsgränsen den 1 november kan inte heller anses helt tillfredsställande

från rättvisesynpunkt. Det ligger nära till hands att jämföra änklingen

med en frånskild man med hemmavarande barn under 16 år, vilken

som ovan nämnts är berättigad till förvärvsavdrag, om sammanlevnaden

med hustrun hävts under första delen av beskattningsåret.

Utskottet har med hänsyn till den pågående utredningen tidigare avvisat

framförda krav på omedelbara ändringar rörande förvärvsavdragen. Yrkandet

i motionen 11:406 avser emellertid endast att undanröja en uppenbar

olikformighet inom ramen för nuvarande avdragssystem. Även utskottet anser

det från rättvisesynpunkt angeläget att berörda spörsmål får sin lösning

snarast möjligt. Utskottet förordar därför att bestämmelserna i 65 § tredje

stycket kommunalskattelagen kompletteras med en regel av innehåll, att

änkling med hemmavarande minderårigt barn, vars hustru avlidit före den

1 juli under beskattningsåret, skall vara berättigad till förvärvsavdrag enligt

46 § 3 mom. andra stycket samma lag. De nya bestämmelserna, som berör

ett obetydligt antal skattskyldiga, bör äga tillämpning fr. o. in. 1968 års

taxering. Härigenom torde syftet med motionen II: 406 vara i huvudsak tillgodosett.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av motionen II: 406 av fru

Holmqvist m. fl. måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

65 §.

Fråga, huruvida---------av dem.

I fråga---— ------följande beskattningsåret.

De för gift skattskyldig gällande De för gift skattskyldig gällande

bestämmelserna skola i fråga om ma- bestämmelserna skola i fråga om makar,

som levt tillsammans, tillämpas kar, som levt tillsammans, tillämpas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

21

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

jämväl under det beskattningsår, jämväl under det beskattningsår,

varunder make avlidit. varunder make avlidit. Änkling är

dock berättigad till avdrag enligt 46 §

3 mom. andra stycket, om hustrun

avlidit före den 1 juli året näst före

taxeringsåret.

Har eljest--------för taxeringen.

De för--------haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser

gäller i fråga om 1967 års taxering och vid eftertaxering för år 1967

och tidigare år.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 160 av fröken Mattson

samt II: 188 av fröken Bergegren och fröken Andersson i

Strängnäs,

2) de likalydande motionerna I: 222 av herr Hiibinette

och II: 286 av herr Ringaby,

3) de likalydande motionerna I: 224 av herrar Yngve

Nilsson och Enarsson samt II: 282 av fru Kristensson och

herr Björkman,

4) de likalydande motionerna 1:422 av fru Hultell och

herr Svanström samt II: 740 av fru Sundberg m. fl.,

5) de likalydande motionerna 1:424 av herr Lundberg

m. fl. och II: 541 av fru Sundberg och herr Werner,

6) de likalydande motionerna 1:565 av herr Thorsten

Larsson m. fl. och II: 718 av herr Larsson i Borrby m. fl.,

7) de likalydande motionerna 1:617 av herr Bengtson

m. fl. och II: 788 av herr Hedlund m. fl., såvitt motionerna

hänvisats till bevillningsutskottet,

8) de likalydande motionerna I: 620 av herr Dahlén m. fl.

och 11:795 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna hänvisats

till bevillningsutskottet,

9) motionen 11:283 av fru Kristensson och herr Nordgren,

ävensom

10) motionen 11:406 av fru Holmqvist m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar

Yngve Nilsson, Stefanson*, Tage Johansson, Lundström*, Enarsson, Sundin,

Arne Pettersson och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*.

Engkvist, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson

i Bäckmora och Larsson i Umeå*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar Yngve Nilsson, Enarsson och Magnusson i Borås, vilka

dels anfört följande:

De i motionerna 1:422 och 11:740 samt i motionen 11:283 framförda

yrkandena innebär att — där ene maken biträder den andre i dennes

förvärvsverksamhet — inkomsten skall på visst sätt kunna fördelas på de

båda makarna. Vad beskattningen angår skulle detta kunna få betydelse

i två avseenden. Dels skulle möjlighet öppnas till frivillig särbeskattning,

dels skulle hustrun som biträtt mannen i dennes rörelse få full rätt till

förvärvsavdrag.

I och för sig torde föga vara att vinna genom en uppdelning av den gemensamt

intjänade inkomsten i den mån man därmed vill undgå den s. k.

negativa sambeskattningseffekten. Genom att tudelningsprincipen i realiteten

tillämpas inom de första skikten i de statliga skatteskalorna måste till

en början familjeinkomsten överstiga ca 35 000 kr. för att särbeskattning

över huvud taget skall löna sig. Därför krävs dessutom att inkomsten är någorlunda

jämnt fördelad mellan makarna eller att den samlade inkomsten

väsentligt överstiger nyssnämnda belopp. Det är knappast möjligt att genom

någon schablonmetod överföra så stor inkomst på den andre maken, att särbeskattning

skulle medföra lägre skatt. Att å andra sidan söka nå en uppdelning,

som skulle motsvara resp. makes faktiska arbetsinsats — kvalitativt

och kvantitativt — torde vara närmast oöverkomligt. Uppenbarligen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

23

kan man i förevarande avseende nå längst genom en successiv höjning av

tudelningsgränsen.

Vad däremot angår frågan om ett bättre utnyttjande av rätten till förvärvsavdrag

finner vi motionärernas önskemål beaktansvärda. Med nuvarande

bestämmelser kan en man, som med hustruns hjälp driver rörelse, få

förvärvsavdrag på högst 1 000 kr., nämligen om familjen har minderåriga

barn. Om det däremot är hustrun som står för rörelsen och mannen biträder

henne, kan hon få förvärvsavdrag upp till 3 000 kr. Detta är ej tillfredsställande.

En lösning av detta problem synes oss emellertid bättre kunna nås

genom att förvärvsavdraget får anknytas till de verkliga kostnaderna såsom

förordas i motionerna 1: 224 och II: 282.

I sistnämnda motioner anföres, att förvärvsavdragets syfte är att hänsyn

skall tagas till den minskade skatteförmåga som orsakas av de med förvärvsarbetet

förknippade barntillsynskostnaderna. Nuvarande schablonavdrag

medför att avdrag medges även om utgifter för tillsyn av barn ej alls

eller i endast ringa omfattning förekommit. Å andra sidan är många tvingade

till en lösning som drar A’äsentligt större kostnader än som täcks av

schablonen. Så kan bli fallet när på annan överlåtes de åtgärder för tillsyn,

övervakning och omvårdnad som barnets vårdnadshavare är förhindrad att

själv utöva under sin förvärvsarbetstid. Såsom exempel kan nämnas vård i

hemmet av utomstående liksom tillsyn utom hemmet i familjedaghem,

barndaghem och fritidshem.

Motionärerna anser att avdragsrätt avseende de faktiska barntillsynskostnaderna

är den enda möjligheten att på ett konsekvent sätt taga hänsyn till

skatteförmågan hos föräldrar med sådana nödvändiga omkostnader. De

förordar att en utredning får i uppdrag att utarbeta de närmare riktlinjerna

härför. I samband med en sådan utredning bör enligt motionärernas mening

prövas även frågan om avdragsrätt för de omkostnader som uppkommer

vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig på grund av att båda

makarna förvärvsarbetar.

Vi delar motionärernas uppfattning rörande förvärvsavdraget. Särskilt vill

vi understryka vad motionärerna anfört om att avdragsrätt med hänsyn till

de verkliga tillsynskostnaderna innebär den enda möjligheten att på detta

område få ett konsekvent system. Vi förordar alltså bifall till motionerna

I: 224 och II: 282.

Det torde dock ej vara möjligt att helt avstå från möjligheten att erhålla

avdrag enligt en schablon.

Vi förutsätter, att den förordade utredningen upptar till prövning frågan

om hur ett sådant kompletterande schablonavdrag bör vara utformat. I motionerna

I: 424 och II: 541 förordas en differentiering av avdraget med hänsyn

till barnens ålder. I den mån förvärvsavdrag ej yrkas enligt de verkliga

kostnaderna utan efter en schablon, är en sådan differentiering motiverad

även enligt vår mening. Med detta anser vi förevarande motioner besvarade.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

dels ansett, att utskottet under punkterna B 3, 4, 5 och 9 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

I: 224 av herrar Yngve Nilsson och Enarsson samt

11:282 av fru Kristensson och herr Björkman samt i anledning

av de likalydande motionerna 1: 422 av fru Hultell

och herr Svanström samt 11:740 av fru Sundberg m. fl.,

I: 424 av herr Lundberg in. fl. och II: 541 av fru Sundberg

och herr Werner ävensom motionen II: 283 av fru Kristensson

och herr Nordgren — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa, att Kungl. Maj :t måtte efter företagen utredning

förelägga riksdagen förslag om komplettering av systemet

med förvärvsavdrag enligt schablon, innebärande dels att

föräldrar med minderåriga barn må kunna erhålla avdrag

för styrkta nödiga kostnader för den av förvärvsarbetet föranledda

barntillsynen, dels att personer som har vårdnaden

om sjuk eller åldrig nära anhörig må äga avdragsrätt för

nödiga tillsynskostnader.

2) av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Vigelsbo, fru Nettelbrandt,

herrar Eriksson i Bäclonora och Larsson i Umeå, vilka

dels ansett att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med

»I motionerna» och på s. 19 slutar med »är aktuella» bort ha följande lydelse:
»Samtliga

i detta sammanhang aktuella frågor hänger samman med ökad

valmöjlighet i gällande beskattningsregler i fråga om sär- och sambeskattning.

Utskottet är i avvaktan på en reform av äkta make-beskattningen inte

berett ta ställning till förslagen till delreformer i olika avseenden, som är

aktuella i detta sammanhang, med undantag för förslaget i motionen II: 406.

Beträffande förslagen i motionerna I: 617 och II: 788 samt I: 620 och

II: 795 ang. utformningen av äkta make-beskattningen vill utskottet framhålla

följande:

En grundläggande princip bör vara att varje inkomsttagare beskattas för

sig efter sin inkomst oberoende av civilstånd. Härigenom kan skattesystemet

göras neutralt i fråga om val mellan arbete i hemmet och förvärvsarbete.

Den lösningen underlättar för gifta kvinnor att efter eget bedömande

ta förvärvsarbete utanför hemmet.

En förutsättning för en reform som innebär införande av individuell beskattning

är att den tar hänsyn till de gifta kvinnor som på grund av ålder,

bristande utbildning eller ensidig näringslivsstruktur i hemorten saknar

reella möjligheter till yrkesarbete utanför hemmet. När en övergång till

individuell beskattning sker måste den vidare kompletteras med ett förstärkt

stöd till barnfamiljerna och utbyggda möjligheter till omskolning

och yrkesutbildning för gifta kvinnor samt ökad tillgång till deltidsarbete.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967

Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka att riksdagen

anhåller om förslag till nästa års riksdag angående en reform, som innebär

införande av individuell beskattning. Motionerna 1:617 och 11:788 samt

I: 620 och II: 795 biträdes således i denna del.»

dels ansett att utskottet under punkterna B 7 och 8 bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 617 av herr Bengtson m. fl. och II: 788 av herr

Hedlund m. fl. samt de likalydande motionerna 1: 620 av

herr Dahlén m. fl. och II: 795 av herr Ohlin m. fl., i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till 1968 års

riksdag om införande av individuell beskattning.

8) av fröken Ranmark.

Särskilt yttrande

av herrar Sundin, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora vilka i fråga om

motionerna I: 565 och II: 718 anfört följande:

Vi delar motionärernas uppfattning att, inte minst för dem som har låga

inkomster, svåra ekonomiska situationer kan uppstå, då på grund av hemmavarande

makens sjukdom en utomstående måste anställas för att sköta

hemmet och barnen. Att anställa en utomstående är nödvändigt särskilt i

de fall, då familjeförsörjaren på grund av sitt förvärvsarbete måste vara

borta från hemmet stora delar av eller hela dygnet under en väsentlig del

av arbetsveckan.

Då den som är hemarbetande erhåller en relativt låg sjukpenning — tillläggssjukpenning

och barntillägg inräknade — blir skillnaden mellan

denna ersättning och den lön som utbetalas till hemhjälpen i många fall

avsevärd.

Lösningen av detta allvarliga problem bör påskyndas. Enligt vår mening

bör en utredning därför få i uppdrag att inkomma med förslag om hur

samhället skall kompensera den enskilde för de kostnader som här avses.

Vi vill i sammanhanget bl. a. peka på möjligheten att höja ersättningen

från den frivilliga tilläggssjukpenningen samt att bygga ut den sociala

hemhjälpen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:131 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående familjebeskattningen. a1 i texten