Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
1967-03-14 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1967:20, Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
1
Nr 20
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående familjebeskattningen.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 160 av fröken Mattson samt II: 188 av
fröken B er gegren och fröken Andersson i Strängnäs, vari hemställts, »att
riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Lag
om lindring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen skall erhålla
följande ändrade lydelse.
46 §.
3 in o m. Har kvinna — ---av jordbruksfastighet.
Har man--— stycke sagts.
Har gift man med--- 1 000 kronor.
Har gift---stycke sagts.
Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större
delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas endast
om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår.
Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt
tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga
om avdrag enligt första eller andra stycket ifrågakommer: 3 000 kronor;
samt
om eljest avdrag enligt tredje eller fjärde stycket ifrågakommer: 1000
kronor.
Avdrag enligt---sagda kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt gälla i fråga om 1968 års taxering och i fråga om eftertaxering
för år 1968 och tidigare år.»;
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. AV 20
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
2) de likalydande motionerna I: 222 av herr Hubinette och II: 286 av herr
Ringaby, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer
om utredning och förslag till viss avdragsrätt för arbetsunderlättande
åtgärder i småbarnsfamiljer i enlighet med vad som i motionerna anförts»
;
3) de likalydande motionerna I: 224 av herrar Yngve Nilsson och Enarsson
samt II: 282 av fru Kristensson och herr Björkman, vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte efter företagen utredning med beaktande av de i motionerna
anförda synpunkterna förelägga riksdagen förslag om komplettering av
gällande förvärvsavdrag, innebärande dels att föräldrar med minderåriga
barn må kunna erhålla avdrag för styrkta nödiga kostnader för den av förvärvsarbetet
föranledda barntillsynen, dels att personer som har vårdnaden
om sjuk eller åldrig nära anhörig må äga avdragsrätt för nödiga tillsynskostnader»
;
4) de likalydande motionerna 1:422 av fru Hultell och herr Svanström
samt II: 740 av fru Sundberg in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att brukare av jordbruksfastighet äger rätt utbetala ersättning för
utfört arbete som direkt berör jordbruksrörelsen jämväl till hustru, samt
att denna ersättning på sedvanligt sätt skall vara avdragsgill vid inkomstbeskattning
av jordbruksfastighet»;
5) de likalydande motionerna I: 424 av herr Lundberg m. fl. samt II: 541
av fru Sundberg och herr Werner, vari hemställts,
»a) att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om en sådan utformning av
förvärvsavdragen att gift kvinna eller ensamstående förälder med hemmavarande
barn under 11 år äger i sin deklaration göra ett förvärvsavdrag på
inkomsten av 25 procent, dock högst 4 000 kr., och att kvinna eller ensamstående
förälder med barn i åldern 11 till 16 år äger göra motsvarande avdrag,
dock högst 2 000 kr.; samt
b) om ovanstående yrkande icke bifalles att riksdagen måtte besluta uppdraga
åt familjeskatteberedningen att vid dess ställningstagande till förvärvsavdragens
storlek ta hänsyn till olikheterna i barntillsynskostnader
beroende på barnens ålder»;
6) de likalydande motionerna I: 565 av herr Tborsten Larsson m. fl. och
II: 718 av herr Larsson i Borrby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag
om rätt till avdrag i deklarationen för hela eller viss del av mellanskillnaden
mellan verklig kostnad för hemhjälp och den dagersättning, inklusive
tilläggssjukpenning, som hemmavarande i allmän försäkring är berättigad
till, i de fall som i motionerna angivits»;
7) de likalydande motionerna I: 617 av herr Bengtson m. fl. och II: 788
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala sig lör att de fa
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
miljepolitiska förmånerna göres värde- och standardbeständiga samt tillkännagiva
vad i motionen anförts angående familjepolitiskt program;
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala sig för att den nuvarande
familjebeskattningen ersätts med en individuell beskattning; samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till 1968
års vårriksdag om sådan höjning av barnbidraget att, för det första, effekten
av prisstegringar och skattehöjningar som inträffat sedan 1 juli 1965
elimineras och, för det andra, barnfamiljerna erhåller en reell standardförbättring;
8)
de likalydande motionerna I: 620 av herr Dahlén m.fl. och II: 795 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till
1968 års riksdag om sådan höjning av de allmänna barnbidragen att barnfamiljerna
får dels en kompensation för prisstegringar och skattehöjningar
som inträffat efter den 1 juli 1965, dels en reell förbättring av standarden;
samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till
1968 års riksdag om en familj eskatter ef orm innebärande särbeskattning att
genomföras i samband med en allmän skattereform»;
9) motionen II: 283 av fru Ilristensson och herr Nordgren, vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan
om rätt för den som biträder make i rörelse eller jordbruk att deklarera
för uppkommen inkomst eller eljest för värdet av utförda arbetsinsatser
snarast måtte bli föremål för utredning»; ävensom
10) motionen II: 406 av fru Holmquist m. fl., vari hemställts,
»a) att riksdagen måtte besluta att änkling för det beskattningsår under
vilket hustrun avlidit må åtnjuta avdrag enligt 46 § 3 mom. 2 stycket kommunalskattelagen,
dock högst 3 000 kronor för makarna gemensamt, samt
b) att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderliga författningsändringar».
De ovan under 7 och 8 upptagna motionerna har hänvisats till bevillningsutskottet
såvitt avser skattefrågor och i övrigt till lagutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 11:188, 11:282, 11:283, 11:286, 11:406,
II: 541, II: 718, II: 740, I: 788 och II: 795.
Sam- eller särbeskattning
Enligt gällande bestämmelser skall makar samtaxeras. Med makar likställes
i beskattningshänseende vissa ogifta, som sammanlever under äktenskapsliknande
förhållanden. Allmän förutsättning för samtaxering är att
■j-1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 20
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
makarna varit gifta vid beskattningsårets ingång och levt tillsammans under
större delen av beskattningsåret. Makarna anses ha levt tillsammans
under större delen av beskattningsåret även om ena maken avlidit under
förra hälften av detta år (65 § kommunalskattelagen — KL). Den omständigheten
att makar samtaxeras påverkar vid inkomstbeskattningen deras
rätt till avdrag i åtskilliga hänseenden. Härvidlag innebär bestämmelserna
i stort sett att de är berättigade till olika schablonavdrag och ortsavdrag med
dubbelt så stort belopp som ensamstående skattskyldiga. För beräkningen
av inkomsten i viss förvärvskälla finns en regel, som berör faktisk sambeskattning,
dvs. då ena maken arbetat i andra makens jordbruk eller rörelse.
Stadgandet anger att avdrag inte får ske för bl. a. värdet av arbete, som
i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv
eller hans make (20 § KL). Vid samtaxering taxeras vardera maken för sin
inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Kommunal
inkomstskatt beräknas för vardera maken på hans beskattningsbara
inkomst. Statlig inkomstskatt däremot beräknas på det sammanlagda beloppet
av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas mellan makarna
efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. Olika skatteskalor
gäller för makar och ensamstående. I skatteskalorna är den s. k.
tudelningsprincipen i viss omfattning inbyggd. Med tudelning avses, att
makars skatt motsvarar skatten för två ensamstående med vardera hälften
av makarnas sammanlagda inkomster. Tudelning gäller intill 24 000 kr.
sammanlagd beskattningsbar inkomst för makarna, motsvarande en årsinkomst
av ca 34 000 kr.
Folkpensionsavgift beräknas f. n. efter 4 % av den beskattningsbara inkomsten.
Högsta avgift skall dock vara 1 200 kr. — Folkpensionsavgift skall
för år 1968 utgå efter 4,5 % med högst 1 350 kr. samt fr. o. in. 1969 efter
5 % med högst 1 500 kr. Maximum gäller både för ensamstående och för
makar gemensamt.
Samtaxering av makar och därmed likställda skattskyldiga sker även vid
förmögenhetsbeskattningen.
Ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år är berättigad
till ortsavdrag och vissa andra avdrag med samma belopp som gift
skattskyldig. Den statliga inkomstskatten beräknas efter samma skiktskala
som för gift skattskyldig.
Genom ansökan om särskild skatteberäkning kan två makar, som båda
förvärvsarbetar, fr. o. in. 1967 års taxering undgå högre sammanlagd skatt
än de skulle ha haft som ogifta med samma inkomster (s. 1c. negativ sambeskattningseffekt).
Reglerna om sådan skatteberäkning återfinns i förordningen
den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar och innebär i huvudsak följande. Samtaxerade makar och med
dem i beskattningshänseende jämställda sammanlevande skattskyldiga, vilka
båda haft arbetsinkomst, skall efter särskild ansökan kunna få skatten
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 5
på arbetsinkomsten beräknad som om de blivit särtaxerade för denna inkomst.
Den särskilda skatteberäkningen avser endast statlig inkomstskatt
och folkpensionsavgift och skall verkställas av den lokala skattemyndigheten,
sedan taxeringen i vanlig ordning bestämts av vederbörande taxeringsnämnd.
Till arbetsinkomst liänföres inkomst av tjänst — med undantag av
periodiskt understöd — samt inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,
om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Rätt till särbeskattning föreligger dock inte vid s. k. faktisk sambeskattning.
Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller
kapital skall vid skatteberäkningen behandlas såsom arbetsinkomst endast
om det sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster inte överstiger
1 000 kr. Till grund för särbeskattningen skall ligga en beräkning av arbetsinkomstens
nettobelopp, efter frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag
in. m. Skatteberäkningen sker på sådant sätt, att skatten på arbetsinkomsten
beräknas för vardera maken för sig med tillämpning av den för ensamstående
gällande skatteskalan. Även folkpensionsavgiften beräknas enligt de
för ensamstående gällande grunderna. Skatten på makarnas sidoinkomster
drabbas emellertid av samma progressiva beskattning som vid samtaxering
enligt huvudregeln.
Allmänna skatteberedningen behandlade i sitt betänkande med förslag
till nytt skattesystem (SOU 1964:25) bl. a. frågan om sambeskattning av
äkta makar. Utredningen fann att framförd kritik mot sambeskattningen
inte innefattade sådana invändningar av teoretisk och principiell natur att
sambeskattningen därför borde överges. Utredningen fann övervägande
skäl för det dåvarande tala för att den gällande ordningen bibehölls.
Utredningen skisserade ett system för frivillig särbeskattning. Fördelarnar
av ett sådant system var dock enligt utredningen mindre än de nackdelar
i form av bl. a. administrativ omgång som skulle uppkomma. Utredningen
fann sig mot bakgrunden härav inte heller böra förorda att frivillig
särbeskattning infördes.
Vid 1965 års riksdag framlades emellertid proposition (nr 84) med förslag
till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. Förslaget
antogs av riksdagen med viss av bevillningsutskottet i dess betänkande
nr 30 förordad ändring. Utskottet underströk, i likhet med departementschefen,
att förslaget var att betrakta som ett provisorium i avvaktan
på att frågan om sam- eller särbeskattning erhåller en lösning. — Med
hänvisning till att en särskild arbetsgrupp, familj eskatteberedningen, hade
tillsatts inom finansdepartementet för att skyndsamt överse familjebeskattningen
och därvid pröva de problem av teknisk och finanspolitisk art, som
är förknippade med en övergång till fullständig eller modifierad särbeskattning,
avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16
bifall till motionsvis framställda utredningsyrkanden i dessa frågor.
Familjeskatteberedningen väntas avsluta sitt arbete innevarande år.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
Förvärvsavdragen
Gällande bestämmelser innebär i huvudsak följande.
Hustru, som har inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, är
berättigad till förvärvsavdrag. Om makarna inte har minderåriga barn,
utgör förvärvsavdraget 300 kr. Har makarna hemmavarande barn under
16 år beräknas avdraget i fråga om inkomst av rörelse eller tjänst till 300
kr. jämte s. k. kvotavdrag med 25 procent av förvärvsinkomsten, dock högst
till 3 000 kr. Gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medges förvärvsavdrag
med högst 1 000 kr., om hon haft hemmavarande barn under
16 år. Vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete
i mannens jordbruk eller rörelse, äger mannen, om makarna inte har hemmavarande
minderåriga barn, rätt till förvärvsavdrag med 300 kr., när
hustruns arbete i förvärvskällan haft ett värde av minst detta belopp. Om
makarna haft hemmavarande barn under 16 år, medges avdrag med värdet
av hustruns arbetsinsats i förvärvskällan, dock högst med 1 000 kr.
Beträffande rätt till förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller
oberoende av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst.
I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är reglerna om förvärvsavdrag
dock gynnsammare för de ofullständiga familjerna än för makar. Sådan
inkomst berättigar nämligen den ensamstående barnförsörjaren till avdrag
med 300 kr. jämte kvotavdrag med 25 procent av inkomsten av jordbruksfastigheten,
dock högst med 3 000 kr.
För att avdragsrätt skall föreligga erfordras, att den skattskyldige varit
bosatt här i riket under större delen av beskattningsåret. Vidare får avdrag
åtnjutas endast om och i den mån den inkomst, som berättigar till avdraget,
räcker till. Förvärvsavdraget kan således inte ge avdragsgillt underskott.
Det sammanlagda avdraget för sammanlevande makar får inte överstiga
300 kr. resp. 1 000 kr. eller, om förhöjning av avdraget med 25 procent
av inkomsten ifrågakommer, 3 000 kr.
Allmänna skatteberedningen föreslog i sitt betänkande att förvärvsavdrag
inte vidare skulle medges makar, som saknade minderåriga barn. Om
familjen hade hemmavarande barn skulle enligt förslaget förvärvsavdragen
höjas väsentligt.
I proposition nr 14 till 1965 års riksdag framlades i enlighet med riktlinjerna
i allmänna skatteberedningens betänkande förslag till omläggning
av den direkta och indirekta beskattningen. I propositionen föreslog departementschefen
dock inte några ändringar rörande förvärvsavdragen med
hänsyn till att frågan om familj ebeskattningens utformning var under övervägande
och till att sådana ändringar skulle påverka det kommunala skatteunderlaget.
De i propositionen framlagda skattereformerna behandlades i
bevillningsutskottets betänkande nr 16. I väckta motioner hade hemställts
om betydande höjningar av förvärvsavdragen. Utskottet konstaterade, att de
kostnader, som är förenade med hustruns förvärvsarbete vid förekomsten
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 7
av barn, i vissa fall ganska avsevärt översteg förvärvsavdragets tidigare
maximibelopp, 2 000 kr. Mot bakgrunden därav delade utskottet motionärernas
uppfattning, att en viss uppräkning av förvärvsavdragen var erforderlig
för skattskyldiga med hemmavarande minderåriga barn. Utskottet
föreslog med hänsyn därtill en uppräkning av förvärvsavdragen.
Förslaget innebar bl. a. att kvotavdraget höjdes från 20 till 25 % och
att maximiavdraget höjdes från 2 000 till 3 000 kr. Utskottets förslag godtogs
av riksdagen.
I samband med frågan om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
vid 1965 års riksdag hade bevillningsutskottet att behandla motionsyrkanden
om att förvärvsavdrag inte skall medges vid särbeskattning. Utskottet
uttalade i sitt ovannämnda betänkande nr 30, att det delade departementschefens
uppfattning att den särskilda skatteberäkningen av
praktiska och administrativa skäl inte bör vara onödigt komplicerad och
att därför förvärvsavdrag liksom övriga samtaxerade makar tillkommande
förhöjda avdrag bör bibehållas även i sådana fall, då avdragen i och för
sig inte är motiverade. Utskottet avstyrkte således bifall till motionerna.
Även vid 1966 års riksdag väcktes motioner bl. a. angående höjning av
förvärvsavdragen och avdrag för faktiska kostnader för barntillsyn. Utskottet
anförde i sitt betänkande nr 16, vilket godkändes av riksdagen, bl. a.
följande. När frågan om höjning av förvärvsavdragen var föremål för prövning
av föregående års riksdag ansågs en övre gräns på 3 000 kr. innefatta
en skälig avvägning med hänsyn till de särskilda omkostnader för barnens
omhändertagande, som kan uppstå på grund av hustruns förvärvsarbete
utom hemmet. I motionerna har inte anförts några nya skäl, som ger utskottet
anledning att nu frånträda denna ståndpunkt. Vad härefter angår
framställda utredningsyrkanden vill utskottet erinra om att familjebeskattningen
och därmed sammanhängande frågor för närvarande är föremål
för utredning inom familjeskatteberedningen. Vissa av de i motionerna
berörda merkostnaderna på grund av hustruns förvärvsarbete och
den hemmavarande makens sjukdom torde dessutom vara av den karaktären,
att samhället lämpligen bör lämna de skattskyldiga kompensation
härför på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen. Det torde därför
i första hand ankomma på familjepolitiska kommittén, som har frågan om
samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna under övervägande, att ta
slällning till dessa spörsmål. På grund härav avstyrker utskottet bifall till
motionerna.
Som redan nämnts väntas familjeskatteberedningen avsluta sitt arbete
innevarande år.
2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 20
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
Motionerna
Sam- eller särbeskattning
I motionerna 1: 617 och II: 788 anför motionärerna i de till bevillningsutskottet
hänvisade frågorna följande.
Det nuvarande skattesystemet med sambeskattning gynnar inte barnfamiljerna.
Genom den delreform som beslutats och som innebär att makar
om de så önskar och begär har rätt till särbeskattning har man inte heller
givit barnfamiljerna någon förmån utan endast eliminerat orättvisorna för
de makar som tidigare fick högre skatt än de skulle ha fått som ensamstående.
Möjligheterna till frivillig särbeskattning löser inte problemen
för alla de makar som gör sin arbetsinsats i det gemensamma företaget,
eftersom dessa är undantagna rätten till frivillig särbeskattning.
Överväganden om den framtida utformningen av familjebeskattningen
pågår f. n. i familj eskatteberedningen. Motionärerna vill emellertid uttala sig
för ett familjebeskattningssystem som inte missgynnar barnfamiljerna. En
sådan reform är i hög grad angelägen med hänsyn till den eftersläpning som
barnfamiljerna fått vidkännas de senaste åren, bortsett från att man därtill
kan lägga rättvisesynpunkter på frågan.
Motionärerna anser att den grundläggande principen bör vara att varje
inkomsttagare beskattas för sig efter sin inkomst, oberoende av civilstånd.
Den lösningen underlättar för gifta kvinnor att efter eget bedömande ta förvärvsarbete
utanför hemmet.
En förutsättning för en framtida reform med individuell beskattning är
givetvis att den under en övergångstid kompletteras med schablonmässiga
beskattningsregler, som tar hänsyn till gifta kvinnor vilka på grund av
ålder, bristande utbildning eller ensidig näringslivsstruktur på hemorten
saknar reella möjligheter till yrkesarbete utanför hemmet. När en övergång
till individuell beskattning sker måste den vidare kompletteras med
ett förstärkt stöd till barnfamiljerna och utbyggda möjligheter till omskolning
och yrkesutbildning för gifta kvinnor samt ökad tillgång till deltidsarbete.
Förutsättningen för ett sådant skattesystem är emellertid att också
kvinnor som har sin yrkesverksamhet förlagd till det egna företaget får rätt
till individuell beskattning.
I motionerna 1: 620 och II: 795 åberopar motionärerna i huvudsak enahanda
synpunkter. De anser i fråga om skattesystemet att detta i princip
bör vara utformat så att det står neutralt i fråga om föräldrarnas val mellan
arbete i hemmet och förvärvsarbete. Varje inkomsttagare bör beskattas för
sig efter sin inkomst oberoende av civilstånd. Det nuvarande skattesystemet
är fortfarande byggt på föråldrade principer. De anför vidare, att samhällets
familjepolitik — skatter och bidrag — bör ses som en helhet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
9
Som skäl för lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 422 och 11: 740 anför
motionärerna bl. a. följande. I samband med 1960 års jordbruksutredning
gjordes en specialundersökning över lantbrukarhustrurnas deltagande i
jordbruksarbetet. Denna undersökning redovisar också förändringen i den
andel av det totala utförda arbetet som brukaren och hans hustru svarat för.
Ökningen av dessa andelar har sin orsak i den starka minskning av lejd
arbetskraft som blivit en följd av den ökande rationaliseringen. Av undersökningen
framgår bl. a. att hustruns arbetsinsats i jordbruket i förhållande
till den totala arbetsinsatsen är störst i den lägsta storleksgruppen av jordbruk
och avtar med stigande storleksgrupp. Av arbetskraftsundersökningarna
utförda 1961, 1962 och 1963 framgår att 40—50 % av alla lantbrukarhustrur
gör en arbetsinsats i jordbruket på minst 15 timmar i veckan eller
ungefär 750'' timmar per år.
Samtidigt som bruket att svara för kosten för lejd arbetskraft försvunnit*
ger de ökade tekniska hjälpmedlen i hushållet lantbrukarhustrun helt andra
möjligheter att avsätta tid för arbete utom hemmet. Möjligheterna att erhålla
sådant arbete utanför det egna jordbruket är på landet ringa, samtidigt
som dettas krav på tidsmässigt oregelbundna arbetsinsatser är stort.
Detta betyder i praktiken, att de allra flesta lantbrukarhustrur har sin enda
möjlighet till yrkesarbete inom det egna lantbruket. Emellertid är hon i förhållande
till övriga yrkeskategorier styvmoderligt behandlad när det gäller
bedömningen av hennes arbetsinsats. Brukaren har erhållit rätt att i sin
deklaration draga av 1 000 kr. i de fall där hustrun bidragit med arbete,
men faktum kvarstår att hon i motsats till lejd arbetskraft icke äger ta ut
någon lön från företaget. Detta betyder i praktiken, att hon är utestängd
från övriga sociala och andra förmåner som andra förvärvsarbetande kvinnor
kan tillgodogöra sig, t. ex. ATP, sjukpenning in. m. samt givetvis, där
barn finnes, möjligheten till förvärvsavdrag i vanlig ordning. Samtidigt ger
taxeringen av jordbruksrörelsen icke en korrekt bild av den ekonomiska
lönsamheten eftersom rörelsen icke debiterats de verkliga kostnaderna för
arbetets utförande.
Motionärerna är medvetna om att samma problem förekommer inom
andra typer av egna rörelser men anser att jordbruken står i särställning.
Andra rörelser har möjligheter att övergå i aktiebolag eller annan bolagsform
för att på så sätt lösa detta problem. Samtidigt är möjligheterna för
dessa företag att anlita lejd arbetskraft annorlunda då de icke belastas med
jordbrukens säsongbundna arbetskraftsbehov. Dessutom torde möjligheterna
för kvinnor i städer och tätorter att erhålla arbete inom olika yrkesområden
vara vida större. Den ökade ekonomiska pressen på jordbrukens
lönsamhet gör det allt angelägnare att lantbrukarhustrurna aktivt deltar i
jordbruksarbete.
Olika skäl talar för att lantbrukarhustrurna borde tillerkännas rätten
till avtalsenlig ersättning för sitt arbete. Rent praktiskt kan detta i dag
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
genomföras genom att två lantbrukare låter varandras hustrur utföra arbete
på varandras gårdar. Samma rätt bör emellertid gälla vid arbete på det
egna familjejordbruket.
Till stöd för utredningsyrkandet i motionen II: 283 om en mer allmän
rätt för den som biträder make i jordbruk eller annan rörelse att deklarera
för inkomst därav anför motionärerna bl. a. följande. I den politiska debatten
framförs från allt flera håll önskemålet om att alla människor skall få
möjlighet till en egen trygghet vid ålderdom och sjukdom. Den grupp yrkesverksamma
personer som åsyftas i motionerna saknar enligt motionärerna
denna trygghet, trots att de utförda arbetsinsatserna bort medföra
både ATP och sjukförsäkringsförmåner samt yrkesskadeskydd. Nuvarande
skatteregler lägger emellertid hinder i vägen härför. Motionärerna förordar
därför att frågan snarast blir föremål för utredning syftande till att ge den,
som biträder make i hans rörelse eller jordbruk, rätt att deklarera uppburen
inkomst och att tillförsäkra denne därpå belöpande sociala förmåner.
F örvärvsavdragen
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 424 och II: 541 åberopar motionärerna
huvudsakligen följande. Av de undersökningar som låg till grund
för förvärvsavdragen framgår med tydlighet att barntillsynskostnaderna
i många fall översteg nuvarande maximibelopp 3 000 kr. Under senare år
har kostnaderna ytterligare ökats, speciellt för de familjer som har ett eller
flera barn under skolåldern.
Samtidigt konstaterar motionärerna att faktiska merkostnader för äldre
barns tillsyn knappast förekommer. Däremot är kostnaderna stora och i
många fall så betungande att de avhåller modern från yrkesarbete i de fall
familjen har mindre barn. Nuvarande regler för förvärvsavdrag gör ingen
som helst åtskillnad i dessa fall. Motionärerna finner det egendomligt att
man på detta sätt medvetet frångått den princip som legat till grund för
förvärvsavdragets tillkomst, nämligen att avdraget är motiverat av de särskilda
kostnader för barnens omhändertagande som kan uppstå p g a förvärvsarbete,
och vill föreslå en differentiering av avdragets storlek som
bättre svarar mot den grundläggande principen.
Barnstugorna, inklusive fritidshemmen, står till tjänst för vård av barn
upp till tioårsåldern. När det gäller eftermiddagshemmen kan man konstatera
att den övervägande delen barn är i åldern 7—8 år, efter vilken ålder
föräldrarna tycks anse att barnen icke är i lika stort behov av vård efter
skolans slut.
Motionärerna anser det lämpligt att följa socialstyrelsens rekommendationer
för barnstugor och eftermiddagshem och anser att barn upp till 10
års ålder icke bör lämnas utan tillsyn.
För att förvärvsavdraget bättre skall följa de särskilda omkostnaderna
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
för barnens omhändertagande föreslås en differentiering efter barnens ålder
när det gäller storleken av förvärvsavdraget. Detta skulle betyda en
rättvisare fördelning av avdragsrätten och bättre svara mot avdragets ursprungliga
uppgift.
I motionerna 1:224 och 11:282, där motionärerna hemställer om utredning
angående rätt till avdrag för styrkta nödiga kostnader för barntillsyn
På grund av förvärvsarbete, anför motionärerna huvudsakligen följande.
Förvärvsavdraget är att jämställa med avdrag för omkostnader i förvärvskälla.
Syftet med avdraget i den form det länge haft är att hänsyn skall
tagas till den minskade skatteförmåga som orsakas av de med förvärvsarbete
förknippade barntillsynskostnaderna. Det nuvarande systemet med
uteslutande schablonavdrag medför att avdrag medges även om utgifter
för tillsyn av barn ej alls eller i endast obetydlig omfattning förekommit.
Å andra sidan är många tvingade till en lösning som drar väsentligt större
kostnader än som täcks av schablonen. Principiellt är det därför mindre
tilltalande att avdragsrätten uteslutande skall vara knuten till en schablon
som ej utgår från barntillsynskostnaderna utan från moderns inkomst.
Motionärerna förordar därför införandet av rätt till avdrag för styrkta och
nödiga barntillsynskostnader. En avdragsrätt för faktiska omkostnader bör
vara förbehållen sådana skattskyldiga som har barn under t. ex. tolv år
och kan ev. maximeras till vissa belopp.
Ett avdrag för faktiska barntillsynskostnader torde liksom gällande schablonavdragsregler,
såvitt angår två äkta makar med förvärvsinkomst, få
knytas till hustruns inkomst. Motionärerna skulle ha ansett det önskvärt
med ett system som inte på detta sätt konfirmerade en bundenhet av avdraget
till en av makarna. Tekniska problem komplicerar här emellertid en
lösning som — utan att familjernas beskattningssituation försämras och
utan svårhanterliga undantagsregler — ger önskad obundenhet.
Det skisserade systemet innebär en till gällande schablonavdrag alternativ
rätt till avdrag för faktiska kostnader för barntillsyn för vissa fall. Härmed
avses sådana kostnader som kan uppkomma när på annan överlåtes
de åtgärder för tillsyn, övervakning och omvårdnad, som barnets vårdnadshavare
är förhindrad att själv utöva under sin förvärvsarbetstid. Gemensamt
för de tillsynsfunktioner, som avdraget avser att täcka — exempelvis
att övervaka och sysselsätta barnet, att laga och ge det mat, att byta kläder
samt att bädda, städa och diska efter barnet — är att antydda åtgärder har
direkt avseende på barnet och att de måste fullgöras under tiden för vårdnadshavare^
förvärvsarbete. Om utbetalat belopp för barntillsyn även avser
ersättning för annat, såsom för allmänt hushållsarbete eller för kostnad
för mat till barnet, bör beloppet i motsvarande grad reduceras. Avdrag bör
kunna medges även för ersättning som utgått till skattskyldigs anhörig,
dock inte till hemmavarande barn. Avdragsrätt för faktiska kostnader bör
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
omfatta olika former av barntillsyn. Såsom exempel kan nämnas vård i
hemmet av utomstående liksom tillsyn utom hemmet i familjedaghem,
barndaghem och fritidshem.
Införandet av avdragsrätt för faktiska barntillsynskostnader är den enda
möjligheten att på ett konsekvent sätt taga hänsyn till skatteförmågan hos
föräldrar med sådana nödvändiga omkostnader, vilket bör vara förvärvsavdragets
syfte. Detta syfte kan aldrig nås med schablonavdrag, därför att
dessa då skulle behövas sättas så högt för att täcka in fallen med de stora
tillsynskostnaderna och därmed automatiskt motverka syftet genom att
orättvist ytterligare favorisera dem med låga eller inga tillsynskostnader.
Att märka är även att ett avdrag för faktiska kostnader ger stimulans för
föräldrar att verkligen åstadkomma en ordentlig tillsyn av sina barn, ett
incitament som schablonavdraget inte ger, och vidare ger möjlighet att betala
konkurrenskraftiga löner för fullgoda ersättare i eller utom hemmet.
Motionärerna föreslår också att den förordade utredningen måtte omfatta
prövning av frågan om avdragsrätt för de omkostnader som uppkommer
vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig. De problem av
ekonomisk art som uppkommer vid tillsynen av dylika anhöriga är så likartade
dem som uppkommer vid barntillsyn att det förefaller logiskt att
utvidga förvärvsavdraget till dessa fall.
Motionärerna i motionerna I: 565 och II: 718, som hemställer om utredning
angående rätt till avdrag för hemhjälpskostnader vid den hemmavarande
makens sjukdom, anför bl. a. följande.
Dagens samhälle kännetecknas av en strävan att genom samhälleliga insatser
ge den enskilde trygghet i olika, icke självförvållade situationer. Inte
minst vid sjukdom är denna trygghet av väsentlig betydelse. Genom den
allmänna sjukförsäkringen erhålles läkarvård, läkemedel etc. jämte en på
tidigare inkomst baserad ekonomisk ersättning.
Givetvis kan denna allmänna försäkring, även om den kompletteras med
en frivillig tilläggssjukpenning, inte täcka alla de situationer, som kan uppstå
vid sjukdom. Motionärerna avser de fall där den hemmavarande maken
blir sjuk och familjeförsörjaren, på grund av sitt förvärvsarbete, måste vara
borta från hemmet stora delar av eller hela dygnet under en väsentlig del
av arbetsveckan. Ofta är det vid sådana tillfällen nödvändigt att en utomstående
träder till för att sköta hemmet och barnen, särskilt om sjukdomen
är av sådan art att sjukhusvistelse erfordras. Inte sällan måste vederbörande
vara anställd hela eller så gott som hela dygnet.
Enligt lagen om allmän försäkring placeras den make som inte har förvärvsarbete
utan ägnar sig åt skötsel av hemmet och eventuella barn i en
sjukpenningklass som innebär att ersättning utgår med 6 kr. per dag. Denne
make äger dock försäkra sig för sjukpenningtillägg, uppgående till högst
ett belopp motsvarande skillnaden mellan 15 kr. och den sjukpenning vartill
maken är berättigad enligt lagen om allmän försäkring. Härtill kommer
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 13
eventuella barntillägg. Av denna summa tages 5 eller 6 kr. i anspråk vid
sjukhusvistelse.
Lönen till den hemhjälp som måste finnas tillgänglig överstiger betydligt
den summa som utgår. Eftersom ingen del härav är avdragsgill i deklarationen
måste man till kostnaderna lägga familjeförsörjarens skattekostnad,
sociala avgifter etc. och kommer då fram till att den totala årskostnaden
ofta ligger över 17 000 kr. Familjeförsörjaren nödgas därför ofta välja en
form av barntillsyn, som varken ur standard- eller trygghetssynpunkt kan
anses godtagbar. Det är väsentligt för den enskilde och för familjens trygghet
att dessa svårigheter i möjligaste mån undvikes. Trygghetspolitiken bör
utsträckas inte bara till den sjuke personligen, utan även till dem som indirekt
kan drabbas. En betydligt ökad trygghet i de fall som här aktualiserats
kunde uppnås genom att avdrag i deklaration fick göras för hela eller
någon del av mellanskillnaden mellan verklig kostnad för hemhjälp och
den ersättning, inklusive frivillig tilläggspenning, som den sjuke enligt lagen
är berättigad till.
Vid bevillningsutskottets behandling av en liknande motion till 1966 års
riksdag angavs att de frågor som berörts torde vara av den karaktären att
samhället lämpligen borde ge de skattskyldiga kompensation på annat sätt
än genom avdrag vid beskattningen och att det i första hand torde ankomma
på familjepolitiska kommittén, som har frågan om samhällets ekonomiska
stöd åt barnfamiljerna under övervägande, att ta ställning till frågan.
På grund därav avstyrkte utskottet bifall till utredningsyrkandet, vilket
blev riksdagens beslut. Motionärerna anser, liksom utskottet, att det väsentligaste
måste vara att denna viktiga trygghetsfråga löses på ett tillfredsställande
sätt. I direktiven till familjepolitiska kommittén ingår emellertid
inte att utreda de problem som här avses. Dessutom kan sägas att generella
möjligheter till exempelvis en högre frivillig tilläggsförsäkring inte med
säkerhet ökar tryggheten i de fall som här avses — eftersom en sådan möjlighet
inte alltid utnyttjats.
I motionerna I: 222 och 11: 286 hemställer motionärerna om en mer allmän
rätt till avdrag för arbetsunderlättande åtgärder i småbarnsfamiljer
och anför huvudsakligen följande.
Enligt vår skattelagstiftning är avdragsrätt vid deklarationen av inkomst
från tjänst eller förvärvskälla inte tillåten när det gäller kostnader för t. ex.
hemhjälp eller rationaliseringsåtgärder i det egna hushållet. Motivet torde
bl. a. vara att då den ekonomiska fördelen av en husmors arbete i hemmet
inte behöver redovisas eller beskattas, skall heller inte kostnader som underlättar
detta arbete vara avdragsgilla på familjeinkomsten. I huvudsak är
denna princip riktig. På goda grunder kan den dock inte alltid i sin helhet
godtagas, då den ibland ställer särskilt småbarnsfamiljer i en besvärlig
situation.
För den hemmavarande kvinnan med barn under 16 år är situationen
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
betydligt svårare än för förvärvsarbetande. Särskilt om hennes krafter börjar
svikta kan familjens situation bli prekär. Ersättningen från sjukkassan
blir 6 kr. om dagen plus 2 kr. för varje barn under 10 år, och detta innebär
en allvarlig försämring för familjen, då t. ex. en städhjälp i dag kostar 6—8
kr. i timmen.
En hemhjälp eller lämpliga maskiner blir i sådana fall en utgift av nödvändigt
slag för makens fortsatta obrutna arbetsmöjligheter. Vad gäller avdragsrätten
i sådana fall är det svårt att se någon skillnad mellan hemhjälpen
och t. ex. en budflicka vid ett företag. För att ge de stora familjerna
med vanliga inkomster eu bättre chans att anlita hemhjälp eller att anskaffa
några arbetsbesparande hjälpmedel av typen tvätt-, disk- eller strykmaskiner
måste avdragsmetoden anlitas. Beloppet bör maximeras till lämplig
storlek, förslagsvis ca 2 000 kr. En begränsad avdragsrätt för att skapa rationella
arbetsplatser för husmödrar med minderåriga barn är långt effektivare
än den dyrbara bidragsmetoden. Avdragsrätten bör gälla för småbarnsfamiljer.
Till stöd för yrkandet i motionerna 1:160 och II: 188, att förvärvsavdraget
för gifta utan barn slopas, anför motionärerna bl. a. följande. Numera
föreligger rätt för makar och med dem i skattehänseende jämställda att
efter ansökan bli »särtaxerade», ifall båda makarna haft inkomst av arbete.
I ett avseende har därvid bibehållits en bestämmelse som vid särbeskattning
innebär en prioritering av äktenskapet i skattehänseende, nämligen
rätten enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen för hustru att göra ett avdrag
vid deklarationen å 300 kr. Motivet härför var att även om detta vore
principiellt oriktigt, de administrativa besvärligheterna skulle bli alltför stora
om rätten till förvärvsavdraget gjordes beroende av om samtaxering
eller särtaxering ägde rum.
Syftet med de nya särbeskattningsreglerna har varit att eliminera den
orättvisa som legat i att två makar tillsammans i vissa fall kunnat bli hårdare
beskattade än om de blivit taxerade envar för sin inkomst. Någon
sådan straffbeskattning har icke ansetts böra drabba syskon, föräldrar
och barn eller vänner som genom hushållsgemenskap kunnat nedbringa
sina levnadskostnader.
Det förefaller emellertid omotiverat och onödigt att gå den motsatta vägen
och sedan man avskaffat en orättvisa tillskapa en annan genom att behålla
en visserligen ekonomiskt föga betydelsefull men principiellt stötande
favör åt den gifta kvinnan utan hemmavarande barn under 16 år.
Man torde kunna utgå ifrån att i fortsättningen valet av sambeskattning
respektive särbeskattning med få undantag kommer att ske med hänsyn till
de ekonomiska fördelarna, och det förefaller då lika omotiverat att längre
bibehålla någon förvärvsavdragsrätt för den gifta, förvärvsarbetande kvinna
som icke har hemmavarande minderåriga barn och ej heller för andra
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 15
makar som avses i 3 mom. fjärde stycket. Administrativt sett borde det
också vara enklare att ta bort denna avdragsrätt vid såväl sam- som särbeskattning.
Motionärerna förordar att så sker från och med beskattningsåret
1968.
Motionärerna i motionen II: W6 anför till stöd för sitt yrkande angående
änklings rätt till förvärvsavdrag huvudsakligen följande. År 1962 beslöt riksdagen
att förvärvsavdrag skulle tillkomma bl. a. ensamstående fader med
hemmavarande barn under 16 år. Enligt 65 § tredje stycket kommunalskattelagen
skall de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna i fråga om
makar, som levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattningsår,
varunder make avlidit. Detta innebär att den som blir änkling under beskattningsåret
icke har möjlighet att erhålla detta s. k. förvärvsavdrag. För
följande beskattningsår får vederbörande tillgodogöra sig avdraget i full
utsträckning, såsom ensamstående med hemmavarande minderåriga barn.
Det kan inte anses vara tillfredsställande att en änkling med minderåriga
barn icke får den kompensation, som tillkommer andra skattebetalare för
speciella barnkostnader i samband med förvärvsarbete.
Olägenheten kunde helt avhjälpas genom att änkling tillerkändes avdrag
enligt 46 § 3 mom. för det beskattningsår varunder hustrun avled.
Emellertid kan därvid invändas att om dödsfallet inträffar i slutet av året
en sådan bestämmelse ur skattesynpunkt skulle innebära en alltför stor
fördel för den skattskyldige, framför allt om hustrun haft förvärvsarbete
under beskattningsåret, som ger rätt till utnyttjandet av maximalt kvotavdrag.
Under sådana förhållanden skulle man kunna tänka sig att kvotavdrag
för makar sammanlagt icke skulle få överstiga 3 000 kr. Det förtjänar
påpekas att makar som gift sig under beskattningsåret och har fött barn
omedelbart före den 1 november ändå får tillgodogöra sig s. k. förvärvsavdrag
upp till 3 000 kr. Enligt praxis får den av de nygifta makarna som har
den största inkomsten utnyttja hela avdraget, vilket i praktiken i regel innebär
att gift man för det beskattningsår då äktenskapet ingåtts tillerkännes
kvotavdrag.
Utskottet
I förevarande betänkande behandlar utskottet motioner om beskattningen
av äkta makar och om förvärvsavdragens utformning.
Enligt gällande bestämmelser sker en differentiering av skatteuttaget för
gifta och ensamstående såväl vid den statliga som den kommunala inkomstbeskattningen
genom att en gift skattskyldig medges dubbelt så stort ortsavdrag
som en ensamstående, varjämte gift skattskyldig äger rätt till bl. a.
högre extra avdrag i inkomstkällan kapital och högre schablonavdrag för
försäkringsavgifter än ensamstående. Vid beräkning av den statliga in
-
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
komstskatten tillämpas för gift skattskyldig en delvis på tudelningsprincipen
uppbyggd skatteskala med mindre brant progression än för ensamstående
skattskyldig.
Om äkta makar, som levt tillsammans under beskattningsåret, båda haft
inkomster, taxeras vardera maken för sin inkomst och mannen därjämte
för boets gemensamma inkomst. Ortsavdrag och andra schablonavdrag beräknas
därvid i regel till hälften av avdragen för gifta. Den statliga inkomstskatten
beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara
inkomster. Ensamstående skattskyldig med minderårigt barn behandlas
vid beskattningen i väsentliga hänseenden som gift.
Sambeskattningen resulterar alltid i att två makar med en viss sammanlagd
inkomst påförs lägre skatt än en ensamstående skattskyldig med samma
inkomst. I förhållandevis höga inkomstlägen kan sambeskattningen
dock medföra att två makar, som båda haft inkomst, på grund av progressionen
sammanlagt påförs högre skatt än två ensamstående i samma inkomstlägen.
Denna s. k. negativa sambeskattningseffekt kan fr. o. in. innevarande
års taxering undvikas eller begränsas i de fall båda makarna
har arbetsinkomst. Enligt förordningen om särskild skatteberäkning i vissa
fall för makar får nämligen, efter ansökan, skatten på arbetsinkomsten beräknas
enligt de grunder, som gäller för ensamstående skattskyldig.
I motionerna I: 617 och II: 788 hemställes bl. a., att riksdagen i skrivelse
till Ivungl. Maj it måtte uttala sig för att den nuvarande familj ebeskattningen
ersätts med en individuell beskattning. Också i motionerna 1: 620
och II: 795 yrkar motionärerna införande av särbeskattningsregler. Detta
bör enligt motionärernas mening ske i samband med en allmän skattereform.
I motionerna 1:422 och II: 740 samt i motionen II: 283 framställs likaledes
yrkanden som berör gällande regler om sambeskattning. I sistnämnda
motion yrkas således utredning angående rätt för den, som biträder make
i jordbruk eller rörelse, att deklarera för därvid uppburen inkomst eller
för värdet av utförda arbetsinsatser, medan lagstiftningsyrkandet i motionerna
1:422 och 11:740 innebär att jordbrukare skall få rätt till avdrag
för avtalsenlig lön till sin hustru.
Frågan om makar skall samtaxeras eller särbeskattas har behandlats av
åtskilliga utredningar och varit föremål för stort intresse i den offentliga
debatten. Under våren 1965 tillsattes inom finansdepartementet en särskild
arbetsgrupp, familjeskatteberedningen, med uppgift att skyndsamt överse
familjebeskattningen och därvid pröva de problem av teknisk och finanspolitisk
art, som är förknippade med en övergång till en fullständig eller
modifierad särbeskattning. Den av 1965 års riksdag beslutade frivilliga särbeskattningen
av makar som båda har arbetsinkomst får, såsom uttalats av
departementschefen i prop. 1965: 84 samt av bevillningsutskottet i dess betänkande
nr 30 samma år, ses som ett provisorium i avvaktan på den mer
definitiva lösning av familjebeskattningen, som kan bli resultatet av famil
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1907 17
jeskatteberedningens arbete. Beredningen väntas slutföra sitt utredningsuppdrag
under år 1967.
Motionärernas yrkande om rätt för gift yrkesutövare att vid inkomstberäkningen
dra av lön till make för dennes arbetsinsatser torde främst grunda
sig på uppfattningen, att make, som biträder andre maken i dennes verksamhet,
skulle vara utestängd från den rätt till sjukförsäkringsförmåner,
yrkesskadeskydd och pensionsförmåner, som tillförsäkrats andra yrkesverksamma.
Detta är emellertid endast delvis riktigt. Då makar gemensamt
utövar förvärvsverksamhet eller då den ene maken biträder den andre i dennes
förvärvsverksamhet kan enligt gällande bestämmelser om den allmänna
sjukförsäkringen inkomsten av förvärvsarbetet uppdelas mellan makarna.
Var och en av dem kan således efter anmälan placeras i den sjukpenningklass,
som värdet av hans eller hennes arbetsinsats motiverar. Detta
gäller såväl inkomst av jordbruksfastighet och rörelse som inkomst av
tjänst. Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar däremot inte
egna företagare utan endast arbetstagare. Även den som är gift med arbetsgivaren
undantas från den obligatoriska försäkringen. Möjlighet finns emellertid
att teckna frivillig yrkesskadeförsäkring. Beträffande den allmänna
tilläggspensioneringen gäller, att rätten till tilläggspension grundas på den
försäkrades inkomsttaxering. Att avdrag för lön till make icke får ske vid
inkomsttaxeringen kan därför sägas innebära, att värdet av den ene makens
arbetsinsats inräknas i den andre makens pensionsgrundande inkomst med
de fördelar och nackdelar för makarna som därav följer. Med anledning av
vad motionärerna anfört vill utskottet också framhålla att förvärvsavdrag
enligt gällande bestämmelser medges i förevarande fall. Utskottet kan emellertid
instämma i att lagstiftningens nuvarande utformning är förenad med
nackdelar. Dessa kommer givetvis att beaktas under det pågående utredningsarbetet.
Som utskottet redan framhållit är frågan om beskattningen av äkta makar
under utredning. Eftersom utredningens förslag'' är att förvänta inom
en snar framtid, är utskottet i avvaktan på resultatet av utredningens arbete
icke berett att medverka till ändringar i gällande sambeskattningsregler.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1:422 och 11:740,
I: 617 och II: 788, I: 620 och II: 795 samt till motionen II: 283.
Förvärvsavdragets uppgift är att tillföra i första hand gift kvinna eller
ogift kvinna med minderårigt barn ett avdrag i anledning av de särskilda
kostnader för familjen, som kan uppkomma på grund av kvinnans förvärvsverksamhet.
De fr. o. in. 1967 års taxering gällande bestämmelserna om
förvärvsavdrag, som äger tillämpning både vid den statliga och den kommunala
beskattningen, innebär i huvudsak följande.
Om hustru, som sammanlevt med sin man, haft inkomst av rörelse, i
vilken hon varit verksam i ej endast ringa omfattning, eller inkomst av
eget arbete är hon berättigad till avdrag med 300 kr. Har hon haft hemma
-
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
varande barn under 16 år, medges därutöver s. k. kvotavdrag med 25 procent
av ifrågavarande inkomst. Det sammanlagda avdraget är dock maximerat
till 3 000 kr. Vidare medges hustru, som haft inkomst av jordbruksfastighet,
avdrag med 300 kr., eller, om hon haft hemmavarande barn under
16 år, med högst 1 000 kr. Detta gäller under förutsättning att hon utfört
arbete i förvärvskällan till minst dessa värden.
Vid faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete i mannens
jordbruk eller rörelse, medges mannen avdrag med 300 kr. Har makarna
haft hemmavarande barn under 16 år, är mannen berättigad till avdrag med
högst 1 000 kr. Även här gäller förutsättningen att hustrun utfört arbete
i förvärvskällan till ett värde av minst dessa belopp.
Beträffande förvärvsavdrag för ensamstående barnförsörjare gäller oberoende
av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst. Om
den ensamstående barnförsörjaren haft inkomst av jordbruksfastighet är
han emellertid berättigad till avdrag med 300 kr. jämte kvotavdrag med 25
procent av inkomsten av jordbruksfastigheten, dock högst med 3 000 kr.
I motionerna I: 424 och II: 541 hemställes om riksdagsskrivelse med begäran
att förvärvsavdragen erhåller ändrad utformning med hänsyn till
olikheterna i barntillsynskostnader beroende på barnens ålder. Motionärerna
i motionerna I: 224 och II: 282 hemställer om utredning av frågan
om rätt till avdrag för faktiska kostnader på grund av förvärvsarbete för
tillsyn av barn och av sjuk eller åldrig nära anhörig. I motionerna 1:565
och II: 718 begär motionärerna utredning om avdrag för hemhjälpskostnader
vid hemmavarande makes sjukdom. Motionärerna avser de fall, då
familjeförsörjaren i en barnfamilj är borta från hemmet under en stor del
av dygnet och den hemmavarande maken blir sjuk. I motionerna I: 222 och
11:286 yrkas utredning och förslag till viss avdragsrätt för arbetsunderlättande
åtgärder i småbarnsfamiljer.
Utskottet vill i detta sammanhang inledningsvis framhålla, att frågor
om förvärvsavdragen hänger nära samman med sambeskattningsfrågan och
att samtliga dessa frågor utreds inom familjeskatteberedningen. Innan
utredningens arbete avslutats anser utskottet det inte lämpligt att ta ställning
till förslag om mer väsentliga ändringar i utformningen av förvärvsavdragen.
Vissa av de i motionerna berörda kostnaderna torde dessutom
— i den mån de inte är att betrakta som sådana levnadskostnader, vilka
över huvud taget inte bör beaktas vid beskattningen — vara av den karaktären,
att samhället lämpligen bör lämna kompensation härför på annat
sätt än genom avdrag vid beskattningen. Såsom bevillningsutskottet vid
föregående års riksdag anförde torde det i första hand ankomma på familjepolitiska
kommittén, som har frågan om samhällets ekonomiska stöd åt
barnfamiljerna under övervägande, att ta ställning till dessa spörsmål.
Enligt direktiven är kommittén oförhindrad att undersöka och framlägga
förslag till nya inslag i familjestödet. Kommittén skall vid sitt arbete även
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967 19
samråda med familjeskatteberedningen. Behovet av utredning angående
barnfamiljernas ställning såväl i skatte- som i bidragshänseende har således
redan blivit beaktat.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:222 och
II: 286, I: 224 och II: 282, I: 424 och II: 541 samt I: 565 och I: 718.
Utskottet är inte heller berett tillstyrka bifall till lagstiftningsyrkandet
i motionerna I: 160 och II: 188 att förvärvsavdraget för gift skattskyldig
utan barn skall slopas fr. o. m. 1969 års taxering. Eftersom ensamstående
skattskyldig inte är berättigad till motsvarande avdrag, kan visserligen det
gift skattskyldig tillkommande avdraget te sig omotiverat. Avdraget infördes
dock redan år 1919. Enligt utskottets mening bör frågan lösas i ett större
sammanhang, särskilt som skattehöjningar för ifrågavarande skattskyldiga
— i flertalet fall kvinnor med förhållandevis högt beskattad inkomst — för
närvarande inte är aktuella.
Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionen II: 406, vari
hemställes att änkling med hemmavarande minderårigt barn skall äga
rätt till förvärvsavdrag redan för det år då hustrun avlider.
Enligt 65 § tredje stycket kommunalskattelagen skall de för gift skattskyldig
gällande bestämmelserna tillämpas under det beskattningsår då
make avlidit. Stadgandet infördes år 1960 för att den efterlevande, om
dödsfallet inträffade under första delen av beskattningsåret, inte skulle
drabbas av den i regel hårdare beskattning som träffar ogifta. Tidigare
gällde nämligen att det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret,
skulle vara avgörande för frågan om den efterlevande skulle
taxeras som gift eller ogift, d. v. s. samma regel som fortfarande gäller för
andra fall, då sammanlevnaden mellan makar upphört. Den ovannämnda
bestämmelsen i 65 § kommunalskattelagen medför att en änkling med
minderårigt barn inte är berättigad till förvärvsavdrag för det år hustrun
avlidit, oavsett när under beskattningsåret dödsfallet inträffade. Även i
andra fall då sammanlevnaden upphört mellan makar, taxeras en man
med hemmavarande minderårigt barn i huvudsaklig överensstämmelse med
reglerna för gift skattskyldig, men med bl. a. den skillnaden i förhållande
till änklingen, att förvärvsavdrag medges.
Utskottet kan i allt väsentligt instämma i syftet med motionen. Motionärernas
yrkande innebär emellertid, att förvärvsavdrag skall medges änklingen
även om hustrun avlidit i slutet av beskattningsåret. Till stöd härför
åberopas bl. a. bestämmelserna i 65 § första stycket kommunalskattelagen,
att förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret skall vara
avgörande vid bedömningen av frågan, om skattskyldig haft hemmavarande
barn under 16 år.
Enligt utskottets mening är det inte motiverat att medge skattskyldig, som
blivit änkling i slutet av beskattningsåret, helt förvärvsavdrag. En uppdelning
av förvärvsavdraget synes dock inte lämplig, eftersom detta skulle stri
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
da mot vad som eljest tillämpas i fråga om förvärvsavdrag. Den i motionen
angivna tidsgränsen den 1 november kan inte heller anses helt tillfredsställande
från rättvisesynpunkt. Det ligger nära till hands att jämföra änklingen
med en frånskild man med hemmavarande barn under 16 år, vilken
som ovan nämnts är berättigad till förvärvsavdrag, om sammanlevnaden
med hustrun hävts under första delen av beskattningsåret.
Utskottet har med hänsyn till den pågående utredningen tidigare avvisat
framförda krav på omedelbara ändringar rörande förvärvsavdragen. Yrkandet
i motionen 11:406 avser emellertid endast att undanröja en uppenbar
olikformighet inom ramen för nuvarande avdragssystem. Även utskottet anser
det från rättvisesynpunkt angeläget att berörda spörsmål får sin lösning
snarast möjligt. Utskottet förordar därför att bestämmelserna i 65 § tredje
stycket kommunalskattelagen kompletteras med en regel av innehåll, att
änkling med hemmavarande minderårigt barn, vars hustru avlidit före den
1 juli under beskattningsåret, skall vara berättigad till förvärvsavdrag enligt
46 § 3 mom. andra stycket samma lag. De nya bestämmelserna, som berör
ett obetydligt antal skattskyldiga, bör äga tillämpning fr. o. in. 1968 års
taxering. Härigenom torde syftet med motionen II: 406 vara i huvudsak tillgodosett.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen i anledning av motionen II: 406 av fru
Holmqvist m. fl. måtte antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 65 § kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370)
Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
65 §.
Fråga, huruvida---------av dem.
I fråga---— ------följande beskattningsåret.
De för gift skattskyldig gällande De för gift skattskyldig gällande
bestämmelserna skola i fråga om ma- bestämmelserna skola i fråga om makar,
som levt tillsammans, tillämpas kar, som levt tillsammans, tillämpas
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
21
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
jämväl under det beskattningsår, jämväl under det beskattningsår,
varunder make avlidit. varunder make avlidit. Änkling är
dock berättigad till avdrag enligt 46 §
3 mom. andra stycket, om hustrun
avlidit före den 1 juli året näst före
taxeringsåret.
Har eljest--------för taxeringen.
De för--------haft barn.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser
gäller i fråga om 1967 års taxering och vid eftertaxering för år 1967
och tidigare år.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 160 av fröken Mattson
samt II: 188 av fröken Bergegren och fröken Andersson i
Strängnäs,
2) de likalydande motionerna I: 222 av herr Hiibinette
och II: 286 av herr Ringaby,
3) de likalydande motionerna I: 224 av herrar Yngve
Nilsson och Enarsson samt II: 282 av fru Kristensson och
herr Björkman,
4) de likalydande motionerna 1:422 av fru Hultell och
herr Svanström samt II: 740 av fru Sundberg m. fl.,
5) de likalydande motionerna 1:424 av herr Lundberg
m. fl. och II: 541 av fru Sundberg och herr Werner,
6) de likalydande motionerna 1:565 av herr Thorsten
Larsson m. fl. och II: 718 av herr Larsson i Borrby m. fl.,
7) de likalydande motionerna 1:617 av herr Bengtson
m. fl. och II: 788 av herr Hedlund m. fl., såvitt motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet,
8) de likalydande motionerna I: 620 av herr Dahlén m. fl.
och 11:795 av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna hänvisats
till bevillningsutskottet,
9) motionen 11:283 av fru Kristensson och herr Nordgren,
ävensom
10) motionen 11:406 av fru Holmqvist m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Yngve Nilsson, Stefanson*, Tage Johansson, Lundström*, Enarsson, Sundin,
Arne Pettersson och Stadling; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*.
Engkvist, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson
i Bäckmora och Larsson i Umeå*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
1) av herrar Yngve Nilsson, Enarsson och Magnusson i Borås, vilka
dels anfört följande:
De i motionerna 1:422 och 11:740 samt i motionen 11:283 framförda
yrkandena innebär att — där ene maken biträder den andre i dennes
förvärvsverksamhet — inkomsten skall på visst sätt kunna fördelas på de
båda makarna. Vad beskattningen angår skulle detta kunna få betydelse
i två avseenden. Dels skulle möjlighet öppnas till frivillig särbeskattning,
dels skulle hustrun som biträtt mannen i dennes rörelse få full rätt till
förvärvsavdrag.
I och för sig torde föga vara att vinna genom en uppdelning av den gemensamt
intjänade inkomsten i den mån man därmed vill undgå den s. k.
negativa sambeskattningseffekten. Genom att tudelningsprincipen i realiteten
tillämpas inom de första skikten i de statliga skatteskalorna måste till
en början familjeinkomsten överstiga ca 35 000 kr. för att särbeskattning
över huvud taget skall löna sig. Därför krävs dessutom att inkomsten är någorlunda
jämnt fördelad mellan makarna eller att den samlade inkomsten
väsentligt överstiger nyssnämnda belopp. Det är knappast möjligt att genom
någon schablonmetod överföra så stor inkomst på den andre maken, att särbeskattning
skulle medföra lägre skatt. Att å andra sidan söka nå en uppdelning,
som skulle motsvara resp. makes faktiska arbetsinsats — kvalitativt
och kvantitativt — torde vara närmast oöverkomligt. Uppenbarligen
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
23
kan man i förevarande avseende nå längst genom en successiv höjning av
tudelningsgränsen.
Vad däremot angår frågan om ett bättre utnyttjande av rätten till förvärvsavdrag
finner vi motionärernas önskemål beaktansvärda. Med nuvarande
bestämmelser kan en man, som med hustruns hjälp driver rörelse, få
förvärvsavdrag på högst 1 000 kr., nämligen om familjen har minderåriga
barn. Om det däremot är hustrun som står för rörelsen och mannen biträder
henne, kan hon få förvärvsavdrag upp till 3 000 kr. Detta är ej tillfredsställande.
En lösning av detta problem synes oss emellertid bättre kunna nås
genom att förvärvsavdraget får anknytas till de verkliga kostnaderna såsom
förordas i motionerna 1: 224 och II: 282.
I sistnämnda motioner anföres, att förvärvsavdragets syfte är att hänsyn
skall tagas till den minskade skatteförmåga som orsakas av de med förvärvsarbetet
förknippade barntillsynskostnaderna. Nuvarande schablonavdrag
medför att avdrag medges även om utgifter för tillsyn av barn ej alls
eller i endast ringa omfattning förekommit. Å andra sidan är många tvingade
till en lösning som drar A’äsentligt större kostnader än som täcks av
schablonen. Så kan bli fallet när på annan överlåtes de åtgärder för tillsyn,
övervakning och omvårdnad som barnets vårdnadshavare är förhindrad att
själv utöva under sin förvärvsarbetstid. Såsom exempel kan nämnas vård i
hemmet av utomstående liksom tillsyn utom hemmet i familjedaghem,
barndaghem och fritidshem.
Motionärerna anser att avdragsrätt avseende de faktiska barntillsynskostnaderna
är den enda möjligheten att på ett konsekvent sätt taga hänsyn till
skatteförmågan hos föräldrar med sådana nödvändiga omkostnader. De
förordar att en utredning får i uppdrag att utarbeta de närmare riktlinjerna
härför. I samband med en sådan utredning bör enligt motionärernas mening
prövas även frågan om avdragsrätt för de omkostnader som uppkommer
vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig på grund av att båda
makarna förvärvsarbetar.
Vi delar motionärernas uppfattning rörande förvärvsavdraget. Särskilt vill
vi understryka vad motionärerna anfört om att avdragsrätt med hänsyn till
de verkliga tillsynskostnaderna innebär den enda möjligheten att på detta
område få ett konsekvent system. Vi förordar alltså bifall till motionerna
I: 224 och II: 282.
Det torde dock ej vara möjligt att helt avstå från möjligheten att erhålla
avdrag enligt en schablon.
Vi förutsätter, att den förordade utredningen upptar till prövning frågan
om hur ett sådant kompletterande schablonavdrag bör vara utformat. I motionerna
I: 424 och II: 541 förordas en differentiering av avdraget med hänsyn
till barnens ålder. I den mån förvärvsavdrag ej yrkas enligt de verkliga
kostnaderna utan efter en schablon, är en sådan differentiering motiverad
även enligt vår mening. Med detta anser vi förevarande motioner besvarade.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
dels ansett, att utskottet under punkterna B 3, 4, 5 och 9 bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
I: 224 av herrar Yngve Nilsson och Enarsson samt
11:282 av fru Kristensson och herr Björkman samt i anledning
av de likalydande motionerna 1: 422 av fru Hultell
och herr Svanström samt 11:740 av fru Sundberg m. fl.,
I: 424 av herr Lundberg in. fl. och II: 541 av fru Sundberg
och herr Werner ävensom motionen II: 283 av fru Kristensson
och herr Nordgren — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa, att Kungl. Maj :t måtte efter företagen utredning
förelägga riksdagen förslag om komplettering av systemet
med förvärvsavdrag enligt schablon, innebärande dels att
föräldrar med minderåriga barn må kunna erhålla avdrag
för styrkta nödiga kostnader för den av förvärvsarbetet föranledda
barntillsynen, dels att personer som har vårdnaden
om sjuk eller åldrig nära anhörig må äga avdragsrätt för
nödiga tillsynskostnader.
2) av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Vigelsbo, fru Nettelbrandt,
herrar Eriksson i Bäclonora och Larsson i Umeå, vilka
dels ansett att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med
»I motionerna» och på s. 19 slutar med »är aktuella» bort ha följande lydelse:
»Samtliga
i detta sammanhang aktuella frågor hänger samman med ökad
valmöjlighet i gällande beskattningsregler i fråga om sär- och sambeskattning.
Utskottet är i avvaktan på en reform av äkta make-beskattningen inte
berett ta ställning till förslagen till delreformer i olika avseenden, som är
aktuella i detta sammanhang, med undantag för förslaget i motionen II: 406.
Beträffande förslagen i motionerna I: 617 och II: 788 samt I: 620 och
II: 795 ang. utformningen av äkta make-beskattningen vill utskottet framhålla
följande:
En grundläggande princip bör vara att varje inkomsttagare beskattas för
sig efter sin inkomst oberoende av civilstånd. Härigenom kan skattesystemet
göras neutralt i fråga om val mellan arbete i hemmet och förvärvsarbete.
Den lösningen underlättar för gifta kvinnor att efter eget bedömande
ta förvärvsarbete utanför hemmet.
En förutsättning för en reform som innebär införande av individuell beskattning
är att den tar hänsyn till de gifta kvinnor som på grund av ålder,
bristande utbildning eller ensidig näringslivsstruktur i hemorten saknar
reella möjligheter till yrkesarbete utanför hemmet. När en övergång till
individuell beskattning sker måste den vidare kompletteras med ett förstärkt
stöd till barnfamiljerna och utbyggda möjligheter till omskolning
och yrkesutbildning för gifta kvinnor samt ökad tillgång till deltidsarbete.
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1967
Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka att riksdagen
anhåller om förslag till nästa års riksdag angående en reform, som innebär
införande av individuell beskattning. Motionerna 1:617 och 11:788 samt
I: 620 och II: 795 biträdes således i denna del.»
dels ansett att utskottet under punkterna B 7 och 8 bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 617 av herr Bengtson m. fl. och II: 788 av herr
Hedlund m. fl. samt de likalydande motionerna 1: 620 av
herr Dahlén m. fl. och II: 795 av herr Ohlin m. fl., i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till 1968 års
riksdag om införande av individuell beskattning.
8) av fröken Ranmark.
Särskilt yttrande
av herrar Sundin, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora vilka i fråga om
motionerna I: 565 och II: 718 anfört följande:
Vi delar motionärernas uppfattning att, inte minst för dem som har låga
inkomster, svåra ekonomiska situationer kan uppstå, då på grund av hemmavarande
makens sjukdom en utomstående måste anställas för att sköta
hemmet och barnen. Att anställa en utomstående är nödvändigt särskilt i
de fall, då familjeförsörjaren på grund av sitt förvärvsarbete måste vara
borta från hemmet stora delar av eller hela dygnet under en väsentlig del
av arbetsveckan.
Då den som är hemarbetande erhåller en relativt låg sjukpenning — tillläggssjukpenning
och barntillägg inräknade — blir skillnaden mellan
denna ersättning och den lön som utbetalas till hemhjälpen i många fall
avsevärd.
Lösningen av detta allvarliga problem bör påskyndas. Enligt vår mening
bör en utredning därför få i uppdrag att inkomma med förslag om hur
samhället skall kompensera den enskilde för de kostnader som här avses.
Vi vill i sammanhanget bl. a. peka på möjligheten att höja ersättningen
från den frivilliga tilläggssjukpenningen samt att bygga ut den sociala
hemhjälpen.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:131 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående familjebeskattningen. a1 i texten