Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående beskattningen av vinst å totalisator vid hästtävlingar.

1967-03-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:21, Betänkande i anledning av väckt motion angående beskattningen av vinst å totalisator vid hästtävlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1967

1

Nr 21

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

angående beskattningen av vinst å totalisator vid

hästtävlingar.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

II: 137, av herrar Werner och Fridolfsson i Stockholm har hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn av lotteriförordningen

i vad avser beskattningen av vinst å totalisator vid hästtävlingar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser in. m.

Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 må lotteri om penningär

eller penningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t för allmänheten

anordnas i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.

Som lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförligt av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en

eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles av eu

var deltagare.

I förordningen den 28 september 1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster

stadgas hl. a. att skatt som där avses icke skall utgå å vinst vid

vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar.

Anledningen till att totalisatorvinsterna undantagits från lotterivinstbeskattningen

är att Kungl. Maj :t i samband med medgivande av tillstånd

till totalisatorverksamheten utfärdat föreskrifter rörande dispositionen av

inflytande totalisatormedel, innebärande att viss del skall inlevereras till

statsverket. Den statliga andelen har växlat och är varierande för de olika

spelformerna. Även vissa skillnader mellan travtävlingar och galopptävlingar

förekommer. Från och med den 1 juli 1960 genomfördes med riksdagens

godkännande (BevU 1960: 60) en väsentlig höjning av vinstavdraget

innebärande bl. a. att avdraget för V 5-spel höjdes med 15 procentenheter vid

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 sand. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1967

galopptävlingar och med It) procentenheter vid travtävlingar till 35 procent.

Förslaget om höjning tillstyrktes av den då pågående totalisatorutredningen.

Utredningens betänkande Totalisatorverksamlieten (SOU 1961:1)

föranledde ändrade bestämmelser gällande fr. o. in. den 1 maj 1961. Till

grund för dessa regler torde närmast ligga ett särskilt yttrande av experten

i utredningen, herr Ytterborn, som bl. a. anförde följande.

Utredningen har efter vissa överväganden rörande häslsportens villkor föreslagit

fördelningsskalor för vinstavdragets fördelning, som kraftigt skärper

progressionen till statens förmån. För travsporten innebär den föreslagna

skalan en ökning av sällskapens andel intill eu spelomsättning av 800 000

kronors omsättning per tävlingsdag, men därefter eu sänkning som till

större delen kompenserar förutvarande ökning. För galoppsporten innebär

den föreslagna skalan ökning av sällskapens andel vid spelomsättningar

mellan 150 000 och 1,2 milj. kronor per tävlingsdag men därefter en kraftig

sänkning. Jag delar utredningens mening så till vida att jag anser behov

föreligga för en förbättring av fördelningsskalan till förmån för de mindre

travsällskapen samt att behovet av en justering överlag av skalan till förmån

för tävlingsanordnarna är större inom galoppsporten än inom travsporten.

Däremot kan jag icke dela utredningens mening i vad avser den

kraftiga skärpningen av progressionen till statens förmån. Icke heller anser

jag den förbättring galoppsporten enligt förslaget fått tillräcklig.

Vad beträffar progressiviteten i fråga om statens andel måste beaktas

att denna icke får göras så stark, att sällskapets marginalinkomst för det

sista loppet under tävlingsdagen alltför mycket understiger ofrånkomliga

kostnader för dess genomförande. Om detta krav icke är uppfyllt kan det

medföra, att tävlingsanordnaren av ekonomiska skäl kan tvingas begränsa

loppens antal, varvid statens inkomster av totalisatorverksamheten kommet

att minskas. Frågan är om utredningens förslag fyller det här uppställda

villkoret. Till belysning härav må följande anföras.

Antalet lopp under en tävlingsdag uppgår inom travsporten vanligen till

8 å 10. Eftersom V 5-spelet avser första till femte eller andra till sjätte

loppet, kan man endast räkna med konventionellt spel under de sista loppen.

V 5-spelet utgör ca en tredjedel av det samlade spelet. Det konventionella

spelet utgör sålunda vid en total spelomsättning per tävlingsdag

av 800 000 kronor 540 000 kronor, som fördelat på 8 lopp utgör ca 70 000

kronor per lopp. Om nu progressiviteten i fråga om statens andel göres

så stark att sällskapet på spel över 800 000 blott får 4 %, blir dess marginalinkomst

på de nionde och tionde loppen endast 2 800 kronor för vardera.

Enligt vad utredningen visat utgör medelprissumman per lopp i de tre

största travsällskapen, Stockholms 6 923, Västsvenska 5 397 och Skånska

4 328 kronor. Siffrorna avser 1959. För innevarande år torde prissummorna

vara väsentligt högre. Spelomsättningen i Skånska travsällskapet ligger i

regel något över 800 000 kronor per dag och i Västsvenska trav sällskapet

något över 1 milj., medan för Stockholms travsällskap spelomsättningen

varierar omkring 1,5 milj.-strecket. Om insatserna tör deltagande hästar,

ca 800—1 000 kronor, fråndrages prissumman i Skånska travsällskapet

blir nettoprissumman per lopp 4 400 kronor, varemot sålunda svarar en

marginalinkomst av 2 800 kronor. Även om sällskapet får behalla 5 %

täcker marginalinkomsten, 3 500 kronor, inte kostnaden för loppet. Hänsyn

bär ändock icke tagits till de ökade kostnaderna för totalisatorpersonal,

vakttjänst etc som följer med ökad tävlingstid. Som ovan anförts kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1967

sällskapet av ekonomiska skäl vara tvunget att begränsa loppens antal

eller att — vilket med hänsyn till hästägarna skulle vara orealistiskt —

sänka priserna. Liknande resultat kommer man till om motsvarande beräkningar

göres för de båda andra sällskapen, vilkas marginalinkomst

visserligen blir större men som också har större prissummor per lopp. Min

slutsats blir sålunda att vid nuvarande spelomsättning progressiviteten till

statens förmån i fråga om travsporten inte bör göras starkare än att sällskapen

får behålla 5 % på marginalspelet.

I anslutning till utredningens utlåtande att galoppsporten drar större

kostnader och att dess skala överlag bör justeras samt med åberopande

av vad inledningsvis framförts anser jag, att progressiviteten till statens

förmån i fråga om galoppsporten icke bör göras starkare än att sällskapen

får behålla 8 % mellan 140 000'' och 700 000 kronor och för spel däröver

6 %.

I fråga om det kombinerade spelet, för vilket vinstavdraget utgör 30i %,

åtnjuter galoppsällskapen utöver andel av vinstavdraget ytterligare 10 %

intill en spelomsättning av 40> 000 kronor och vid högre spelomsättning ett

fast belopp av 4 000 kronor per tävlingsdag. Detta belopp fastställdes 1955

och grundades på att spelformen i fråga beräknades medföra så mycket

högre kostnader. Sedan dess har kostnaderna stigit ytterligare, varför

ifrågavarande ersättning bör höjas minst så mycket att 10 % utgår intill

en spelomsättning av 50 000 kronor och vid högre spelomsättning ett fast

belopp av 5 000 kronor.

Skalorna för beräkning av statens andel av vinstavdraget skulle få följande

utseende.

Travtävlingar

Vid en totalomsättning av

Grundbelopp

Tillägg för varje fullt 100-tal

kronor mellan grundbeloppen

10 000

100

1

40 000

400

3

50 000

700

5

60 000

1 200

7

70 000

1 900

9

80 000

2 800

11

100 000

5 000

12

200 000

17 000

14

över 500 000

59 000

15

För omsättningen på V 5-spelet skall statens

andel därutöver utgöra

Galopptävlingar

Vid en totalomsättning av

Grundbelopp

Tillägg för varje fullt 100-tal

kronor mellan grundbeloppen

10 000

100

1

50 000

500

2

70 000

900

3

90 000

1 500

4

no ooo

2 300

6

120 000

2 900

9

130 000

3 800

10

140 000

4 800

12

över 700 000

72 000

14

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1967

För omsättningen på V 5-spelet skall statens andel därutöver utgöra 15 %

samt för kombinationsspel 10 % på det belopp varmed omsättningen för

detta spel överstiger 50 000 kronor.

Av mig föreslagna skalor innebär jämfört med utredningens, att räknat

för tiden 1 juli—30 oktober 1960 statens andel av vinstavdraget skulle

minska med omkring 180 000 kronor vad beträffar travsporten och med

omkring 30 000 kronor vad beträffar galoppsporten.

På framställning av vederbörande organisationer har Kungl. Maj :t sedermera

med verkan fr. o. in. den 1 januari 1965 ytterligare modifierat reglerna

till fördel för arrangörerna. Nu gällande andelsbestämmelser för travtävlingar

framgår av följande uppställning.

l. 2.

Totalomsättning

Grundbelopp

Statens andel

Tillägg för varje fullt 100-tal kronor,

som faller mellan de i kol. 1 angivna beloppen

kronor

kronor

kronor

0— 49 999

—

1

50 000— 69 999

500

2

70 000— 89 999

900

3

90 000— 99 999

1 500

5

100 000—199 999

2 000

8

200 000—299 999

10 000

14

300 000 och däröver

24 000

15

Vid V 5-spel skall statens andel utgå med -— utöver i det föregående angivna

belopp — femton procent av den del av den totala omsättningen som

belöper på V 5-spel samt vid kombinerat spel med tio procent av den del

av den totala omsättningen, som belöper på kombinerat spel. Erhållet belopp

avrundas nedåt till jämnt krontal. Den sålunda beräknade andelen får

minskas med belopp, motsvarande vad som — utöver de efter avdragets

verkställande kvarstående nettosummorna av de i de särskilda loppen gjorda

insatserna — kan erfordras för att vinnande spelare skall återfå hela

sin insats.

Motsvarande bestämmelser för galopptävlingar har följande utformning.

l.

Totalomsättning

Grundbelopp

2.

Statens andel

Tillägg för vaije fullt 100-tal kronor,

som faller mellan de i kol 1. angivna beloppen

kronor

kronor

kronor

0— 49 999

—

1

50 000— 99 999

500

2

100 000—199 999

1 500

4

200 000—299 999

5 500

6

300 000—399 999

11 500

8

400 000—599 999

19 500

10

600 000—799 999

39 500

12

800 000 och däröver

63 500

14

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1967

Vid V 5-spel skall statens andel utgå med — utöver i det föregående angivna

belopp — femton procent av den del av den totala omsättningen som

belöper på V 5-spel samt vid en omsättning på kombinerat spel av lägst

50 000 kronor tio procent av den del av den totala omsättningen som belöper

på det kombinerade spelet. Erhållet belopp avrundas nedåt till jämnt

krontal samt skall därefter, i vad avser kombinationsspel, minskas med

5 000 kr.

Den sålunda beräknade andelen må minskas med belopp, motsvarande

Aad som — utöver de efter avdragets verkställande kvarstående nettosummorna

av de i de särskilda loppen gjorda insatserna — kan erfordras för

att vinnande spelare skall återfå hela sin insats.

Motionen

Motionärerna erinrar om att allmänhetens intresse för totalisatorspel undergått

en successiv ökning. Hästkapplöpningar på skilda banor i vårt land

drar samman mycket folk och sätter stora summor i omlopp. V 5-spelet har

avsevärt bidragit till att bredda ett spelintresse, som i många fall visat sig

ha en förödande inverkan på den spelandes ekonomi med allt vad därav

kan följa av familjebekymmer och andra svårigheter. För att åstadkomma

en dämpning av spelintresset och därjämte ernå en rättvis beskattning av

den inkomst som spelvinster utgör föreslår vi en översyn av bestämmelserna

i här berörda avseenden.

Sedan år 1946 har vinst å totalisator vid hästtävlingar varit befriad från

såväl inkomst- som särskild lotterivinstskatt. I stället tillföres staten visst

belopp genom ett av arrangören innehållet s. k. vinstavdrag, varav statens

andel regleras genom en varierande skala beroende på spelformen, dock understigande

15 %. För vanliga lotterier gäller att 30 % avgår som skatt på

utfallande vinst. Det synes motionärerna betänkligt att den som spelar på

totalisator vid hästtävlingar helt skall vara befriad från vinstbeskattning.

Rimligen borde samma beskattningsnorm gälla för här ifrågavarande spelvinster

som för vanliga lotterivinster. En inkomst av spel bör inte beskattas

lägre än en inkomst av arbete.

Den dämpning av spelintresset som en ordinär spelvinstbeskattning drar

med sig skulle enligt motionärernas mening måhända också bidra till att

restaurera intresset för det primära i sammanhanget — hästsporten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1967

Utskottet

I den förevarande motionen hemställes om utredning i syfte att genom

1 iskala åtgärder begränsa vinstbeloppens storlek vid totalisatorspel. Därvid

jämförs de obeskattade totalisatorvinsterna med vinsterna i penninglotteriet,

som beläggs med eu 30-proeentig skatt. Motionärernas huvudintresse

syns emellertid inte vara att bereda staten ökade inkomster utan att dämpa

spelintresset, som de anser medföra menliga konsekvenser. Eu sådan åtgärd

skulle enligt motionärernas mening måhända återställa intresset för

själva hästsporten.

Vid tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande statens andel i totalisatormedlen

har ofta framhållits hästsportens betydelse för hästaveln liksom

ridsportens militära och allmänna värde. Utskottet anser för sin del

att det inte längre finns samma skäl att särskilt framhålla sådana argument

utan att man numera i lika hög grad kan betrakta trav- och galoppsportens

bevarande som önskvärt med hänsyn till att denna verksamhet uppenbarligen

bereder åtskilliga människor rekreation, spänning och förströelse. Det

skall i sammanhanget inte fördöljas att hästkapplöpningarnas attraktionskraft

till inte ringa del beror på de olika formerna av totalisatorspel. Från

social synpunkt torde det vara bättre att sådan verksamhet sker helt öppet

och under fidl kontroll än att man genom förbud skapar en illegal verksamhet,

som undandrar sig alla fiskala åtgärder och lätt får andra former

av kriminalitet som följd.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att intresset för hästsporten

kan återställas genom en skärpt beskattning av totalisatorvinsterna.

Frågan om de ekonomiska förutsättningarna för hästsporten har närmare

undersökts av totalisatorutredningen, som i sitt betänkande (SOU

1961: 1) förordade dels viss omfördelning av de andelar som skulle komma

arrangörerna av hästkapplöpningar till godo, dels en kraftig skärpning av

progressionen till statens förmån. Förslaget godtogs inte utan i stället följde

Kungl. Maj :t en för arrangörerna gynnsammare beräkning, som förordats i

ett till betänkandet fogat särskilt yttrande. Därefter har med hänsyn till de

ekonomiska resultaten av verksamheten statens andel ytterligare minskats

fr. o. in. den 1 januari 1965, vilket medfört att statens totala andel av omsättningen

f. n. utgör knappt 15 %.

En förutsättning för all hästsport är att hästuppfödningen görs lockande

genom att tillräckligt många löpningar med förhållandevis stora prissummor

kan anordnas. För närvarande beräknas närmare 70 % av tävlingsarrangörernas

inkomster komma från totalisatorspelet medan entrébiljetter,

program, servering in. m. endast svarar för 30 %. En väsentligt skärpt vinstbeskattning

på sätt motionärerna förordar torde vara tekniskt svår att utforma.

Den från beskattningssynpunkt mest rationella formen för en skärp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1967

ning skulle vara att höja statens andel med ytterligare 30 %. Därigenom

skulle man åstadkomma bättre överensstämmelse med beskattningen av

lotterivinster. En sådan minskning av spelarnas och arrangörernas andel av

omsättningen skulle sannolikt få samma effekt som ett förbud mot hästtävlingar.

Då motionärerna inte eftersträvar hästsportens avskaffande och

då följderna av deras förslag skulle bli ett betydande inkomstbortfall för

staten, anser utskottet sig inte kunna tillstyrka förevarande motionsyrkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 137 av herrar Werner och Fridolfsson i

Stockholm angående beskattningen av vinst å totalisator

vid hästtävlingar icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Tage

Johansson, Enarsson, Erik Filip Petersson, Paul Jansson, Ottosson, Tistad,

Stadling och Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Asp, Andersson

i Essvik, Eriksson i Bäckmora, Carlsson i Västerås, Hammarsten,

Dahlgren och Öhvall.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.