Betänkande i anledning av väckta motioner angående tidpunkten för kommuns besvär över taxering till kommunal inkomstskatt.
1967-03-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1967:23, Betänkande i anledning av väckta motioner angående tidpunkten för kommuns besvär över taxering till kommunal inkomstskatt.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1967
1
Nr 23
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående tidpunkten för kommuns besvär över taxering
till kommunal inkomstskatt.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:227 av herrar Tistad och Skårman samt 11:289 av herr
Werbro m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om förslag till ändring av taxeringsförordningen, varigenom
kommuns besvärsrätt jämlikt 76 § i förordningen utsträckes till samma
tidpunkt som gäller för taxeringsintendent.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:289.
Enligt 74 § taxeringsförordningen må kommun anföra besvär i fråga
om taxering till kommunal inkomstskatt. Besvärsrätten är begränsad till
taxering av betydelse för kommunens ekonomi. Taxeringsförordningens
bestämmelser angående besvär srätt för kommuner avser jämväl landstingskommun,
municipalsamhälle och annan menighet, som äger utöva beskattningsrätt.
I 45 § taxeringskungörelsen stadgas att den lokala skattemyndigheten
senast den 31 juli under taxeringsåret skall tillställa kommunens
styrelse avskrift av inkomstlängden. I 76 § taxeringsförordningen föreskrives
vidare att kommuns besvär över taxeringsnämnds beslut skall anföras
före utgången av augusti månad under taxeringsåret, medan taxeringsintendent
äger anföra besvär intill utgången av april månad året efter
taxeringsåret. Kommunen har således formellt en månad på sig att överväga
huruvida besvär skall anföras i en taxeringsfråga.
I de förevarande motionerna framhålles att det i praktiken visat sig att
de lokala skattemyndigheterna inte hinner färdigställa inkomstlängderna
inom föreskriven tid, varför själva grunden för kommunens besvärsrätt
undanryckes. I t. ex. Stockholm har därför den tjänsteman som skall föra
stadens talan i skatteärenden löst problemet så att reservationsbesvär anförs
i de fall där motiv kan tänkas föreligga för att kommunen skall uppträda
som part i skatteprocess. Sedan inkomstlängderna färdigställts och
tillgång till aktuella deklarationer föreligger kan besvären fullföljas eller
återkallas. Detta innebär givetvis merarbete för såväl vederbörande tjänsteBihang
till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 23
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1967
man som för taxeringsmyndigheterna. I de flesta kommuner saknas tjänstemän
med fullmakt att föra kommunens talan i skattemål. Denna uppgift
handhas i regel av drätselkammare eller kommunalnämnd. Under den korta
tid som förflyter från det avskrift av inkomstlängden kommit kommunen
till handa och till besvärstidens utgång den 31 augusti torde det av praktiska
skäl vara förenat med svårigheter att hinna besluta om eventuella
överklaganden. Om en kommun inte hunnit överklaga en taxering återstår
möjligheten att vända sig till vederbörande taxeringsintendent i länet och
söka förmå denne att föra talan i målet. Ett sådant tillvägagångssätt är
emellertid förenat med nackdelar i och med att kommunen och taxeringsintendenten
kan ha olika uppfattningar i sakfrågan och kommunen således
skall vara beroende av taxeringsintendenten huruvida talan skall föras.
Enligt motionärernas mening är det högst otillfredsställande att tiden för
kommunens besvär över taxeringsnämnds beslut utgår redan den 31
augusti under taxeringsåret. De anser det önskvärt att besvärstiden utsträckes
till samma tidpunkt som gäller för taxeringsintendenten eller till
utgången av april månad året efter taxeringsåret.
Utskottet
Taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat före juni månads utgång under
taxeringsåret. Om avvikelse gjorts från självdeklaration eller om taxering
åsatts utan att deklaration avgivits, skall underrättelse härom såvitt
möjligt expedieras före utgången av juni månad och vara de skattskyldiga
till lianda senast den 15 juli. Sedan vederbörlig längdföring ombesörjts av
den lokala skattemyndigheten skall denna senast den 31 juli tillställa kommun
avskrift av fastighets- och inkomstlängden. Besvär av skattskyldig över
taxeringsnämnds beslut skall ha inkommit till prövningsnämndens kansli
senast den 15 augusti. Kommuns besvär skall anföras före utgången av
augusti månad, medan taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången
av april månad året efter taxeringsåret. Reglerna innebär således i princip
en månads besvärstid för skattskyldig och kommun.
I de förevarande motionerna framställs utredningsyrkande om att besvärstiden
för kommun skall utsträckas till den 30 april året efter taxeringsåret
eller till samma tidpunkt som gäller för besvär av taxeringsintendent. Till
stöd för yrkandet anför motionärerna att det på sina håll visat sig att de lokala
skattemyndigheterna inte hunnit tillställa kommunerna avskrift av inkomstlängderna
inom föreskriven tid. Även om kommun fått del av taxeringsresultatet
före den 31 juli har dock kommunens besvärstid ofta i praktiken
visat sig vara för kort med hänsyn till den tid det tar att genomgå
inkomstlängder, rekvirera och granska deklarationer samt få till stånd sammanträden
med drätselkammare eller kommunalnämnd för att besluta om
eventuella överklaganden.
Vid de reformer som taxeringsförordningen under årens lopp genomgått
har det alltid framstått som ett angeläget önskemål att åstadkomma en
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1967
snabb taxeringsprocess och ökade garantier för ett riktigt avgörande av beskattningsmålen.
Bestämmelserna angående tidpunkten för besvär över taxeringsnämnds
beslut ingår därvid såsom ett led i ett system av regler, som
är avsedda att söka uppfylla detta önskemål.
Vid den genomgripande reform av 1928 års taxeringsförordning, som ägde
rum år 1943, befanns det lämpligt att beräkna tiden för kommuns besvärsrätt
med utgångspunkt från den sista dag då kommun skulle erhålla avskrift av
fastighetslängd och inkomstlängd. Besvärstiden bestämdes därvid till en
månad eller samma tid som då gällde även för de skattskyldiga. Man pekade
därvid på att kommun anförde besvär i relativt få fall och att prövningsnämndens
arbete med handläggning av de skattskyldigas besvär inte i nämnvärd
grad skulle fördröjas genom en sådan besvär stid. 1956 års taxeringsförordning
innebar ingen förändring av besvärstidens längd för skattskyldig
eller kommun. Den genomförda förlängningen av taxeringsperioden i första
instans med 15 dagar föranledde endast en motsvarande förlängning av
besvärstiderna.
Den granskning av taxeringarna som kan äga rum på grundval av inkomstlängden
torde enligt utskottets uppfattning inte ha någon större betydelse
för avgörande av frågan om en kommun skall uppträda som part i en
taxeringsprocess. Kommunernas intressen torde i stor utsträckning kunna
tillvaratas av de ltommunvalda ledamöterna. Dessa kan fortlöpande följa
taxeringarna och göra en anmälan till kommunen om något beslut av taxeringsnämnden
påkallar kommunens uppmärksamhet. De fall då kommun
numera har anledning föra talan i taxeringsmål torde bli allt färre. I regel är
det då fråga om mål av betydelse för kommunens ekonomi, t. ex. fördelning
mellan kommuner av större företags kommunalskattepliktiga inkomster.
Taxeringsnämndernas arbete och beslut torde i sådana fall fortlöpande följas
upp av intresserade kommuner.
Den omständigheten att avskrifter av inkomstlängderna inte kommer
kommunerna till handa inom föreskriven tid innebär givetvis att kommunen
stundom tvingas hålla sin talan öppen genom reservationsbesvär. Ett sådant
förfarande kan naturligtvis medföra ett visst merarbete för såväl kommunerna
som taxeringsmyndigheterna. Reservationsbesvär torde emellertid
vara vanliga när det gäller mål av större omfång eller betydande svårighetsgrad.
Sådana besvär anföres i betydande omfattning även av de skattskyldiga,
därför att den ordinarie besvärstiden vanligen sammanfaller med semestertid
under sommaren. Även om förfarandet med reservationsbesvär
är förenat med vissa nackdelar synes sådana besvär knappast kunna undvikas
i en taxeringsorganisation, som är grundad bl. a. på principerna om
effektivitet och ett tillvaratagande av såväl de enskildas som det allmännas
intressen.
Utskottet vill också erinra om de möjligheter taxeringsintendenten har
att bevaka kommunens intressen i taxeringsprocessen. Taxeringsintendentens
besvärsrätt är inte begränsad endast till den statliga taxeringen. Det
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1967
torde inte vara ovanligt att kommunerna rådgör med taxeringsintendenten
för att erhålla upplysningar i taxeringsfrågor och, i den händelse den egna
besvärstiden är försutten, söka intressera taxeringsintendenten att föra talan
inom den utsträckta besvärstid, som gäller för honom. Vidare bör ihågkominas
att kommun har möjlighet att framställa yrkande om eftertaxering
till kommunal inkomstskatt.
Ett utsträckande av kommuns besvärstid till den tidpunkt, som gäller
för taxeringsintendenten, skulle enligt utskottets mening stå i strid mot
principen om snabbhet och effektivitet i taxeringsprocessen. En annan omständighet
som talar mot ett bifall till motionärernas yrkande är den skriftliga
kommunikation, som taxeringsförordningen föreskriver vid handläggningen
av besvärsmål i prövningsnämnden. Reformen skulle sålunda bidraga
till en ytterligare ökning av de redan nu stora och icke önskvärda anhopningarna
av mål mot slutet av prövningsnämndens arbetsperiod.
Motionärerna synes mena att kommunen såsom jämställd med taxeringsintendenten
i taxeringsprocessen skall äga rätt att föra talan inom den
längre tid som gäller för intendenten. Utskottet delar inte denna uppfattning.
Den utsträckta besvärstid, som står till taxeringsintendentens förfogande,
är motiverad bl. a. av det stora antal taxeringar han har att bevaka
och av att han, för att kunna ta ställning till om viss taxering skall överklagas
eller ej, ofta är beroende av resultatet av taxeringsrevisioner och andra undersökningar
rörande olika branscher eller olika grupper av skattskyldiga,
vilka undersökningar ingår och i ökad omfattning kommer att ingå i taxeringssektionernas
kontrollarbete.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till det av motionärerna framställda
skrivelseyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 227 av herrar Tistad
och Skärman samt 11:289 av herr Werbro m. fl. angående
tidpunkten för kommuns besvär över taxering till kommunal
inkomstskatt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Elofsson, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström,
Enarsson och Erik Filip Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Rorås, Rrandt, Gustafson
i Göteborg, Englcvist, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt,
herrar Carlsson i Västerås och Börjesson i Falköping.
ESSELTE AB, STHLM 67
714649
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.