Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag vid beskattningen för forskningskostnader.
1967-04-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1967:24, Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätten till avdrag vid beskattningen för forskningskostnader.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1967
1
Nr 24
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående rätten till avdrag vid beskattningen för forskningskostnader.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 322 av herr Holmberg m. fl. och II: 399 av herr Bohman m. fl.,
har hemställts, att riksdagen under erinran om innehållet i motionen I: 270 i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj :t måtte till företagsskatteutredningen
överlämna motionerna för beaktande vid fullgörande
av dess uppdrag, i synnerhet i vad avser dels frågan om en lindring i beskattningen
av företagens forskningskostnader ävensom deras avsättningar till
forskningsfonder, dels frågan om avskrivningstidens längd därest den tekniska
forskningen leder till mycket varierande och ibland extremt kort ekonomisk
livslängd för industribyggnader.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisas till motionen I: 322 (jfr I: 270).
Jämlikt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten
från särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får däremot icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
Något uttryckligt stadgande om rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader
finnes icke i gällande skatteförfattningar. Frågan om avdrag
skall medges vid inkomsttaxeringen för dylika bidrag blir därför att
bedöma enligt kommunalskattelagens allmänna regler om vad som är att
hänföra till driftkostnad. I enlighet härmed medges i praxis avdrag för
bidrag till vetenskaplig forskning under förutsättning att bidraget kan
anses som en omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Hittills har praxis varit tämligen restriktiv, och i huvudsak har avdrag
medgivits endast om den vetenskapliga forskningen haft karaktär av s. k.
målforskning eller eljest haft en mera direkt eller påtaglig betydelse för
bidragsgivarens intäktsförvärv. En förutsättning för avdragsrätten synes
vara, att mottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna för
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 24
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1967
verksamheten skulle varit avdragsgilla för bidragsgivaren, därest denne
själv utövat verksamheten. Mottagarens verksamhet får således icke vara
av alltför allmän natur. Sålunda har pappersfabrik ansetts berättigad till
avdrag för bidrag till Svenska pappersbruksföreningens forskningsinstitut
(RÅ 1947 not. 1166), ett boktryckeri- och förlagsbolag för bidrag till Grafiska
forskningslaboratoriet (RÅ 1947 not. 245), ett företag med behov av
ryska korrespondenter för bidrag till Ryska institutet vid handelshögskolan
att användas för utbildning av dylika korrespondenter (RÅ 1947 not. 1595),
ett försäkringsbolag för bidrag till Stockholms högskolas försäkringsmatematiska
institut (RÅ 1949 not. 1157), ett väveribolag för bidrag till
Chalmers tekniska högskola för ett laboratorium för teknisk forskning
m. m. (RÅ 1946 ref. 8) och en revisionsbyrå för bidrag till forskningsstiftelsen
Oskar Sillens fond (RÅ 1959 not. 297).
Frågan om forskningskostnaders behandling i beskattningshänseende har
varit föremål för behandling i riksdagen senast år 1963. Bevillningsutskottet
avstyrkte då i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 8 motionsyrkande
om utredning i syfte att möjliggöra för de mindre företagen att göra avdrag
för kostnader, vilka hade »samband med försöks- och forskningsverksamhet
utom det egna företaget». Utskottet åberopade, att 1959 års riksdag anhållit
om utredning av frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning och
att därvid borde övervägas om avdrag kunde ges inte bara för målforskning
utan även för grundforskning.
Motiveringen för yrkandet i de förevarande motionerna
återfinns i de likalydande motionerna I: 270 och II: 342. I sistnämnda motioner
understryker motionärerna den tekniska forskningens betydelse för
den ekonomiska utvecklingen. Företagen måste för att kunna utvecklas
och hävda sig i den nationella och framför allt i den internationella konkurrensen
kontinuerligt förnya sitt arbetssätt och utveckla nya metoder, processer
och produkter.
Speciellt under nuvarande förhållanden, då handelshindrens borttagande
leder till allt större marknader och hårdare konkurrens samtidigt som kraftigt
stigande kostnader utgör en allvarlig belastning för den svenska industrins
konkurrensförmåga, är det nödvändigt att företagen ägnar betydande
resurser åt forskning och teknisk utveckling. Detta krav motiveras också av
den pågående omstruktureringen av landets näringsliv i riktning mot stigande
betydelse för sådana industrier som tillverkar tekniskt avancerade
produkter. Om landet inte skall bli helt beroende av utländsk industri måste
svenska företag inom åtskilliga industrigrenar stå på hög teknisk nivå, så att
landet kan uppehålla en tillräckligt hög export och ha vissa produkter, som
innehåller ny teknisk kunskap och egna, självständigt utarbetade konstruktioner.
Detta utgör också en förutsättning för att det höga svenska kostnads
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1967
läget inte skall utgöra ett alltför stort exporthinder.
Underlaget för en sådan produktion skapas genom den tekniska och vetenskapliga
forskningen och utvecklingen inom landet.
Motionärerna konstaterar att, medan i USA de statliga forskningsinsatserna
tidigare stigit snabbast, en viss stagnation inträtt under det senaste året
medan däremot industrins egen forskning ökat. Flera viktiga industribranscher,
t. ex. verkstadsindustrin samt den elektriska och kemiska industrin
ägnar mer än hälften av sina kostnader för forskning och utveckling åt arbete
på nya produkter medan endast en mindre del (för kemisk industri
20 %) förbrukas på förbättring av existerande produkter.
Tendensen i Sverige torde inte vara lika gynnsam på detta viktiga område.
Genom statistiska centralbyråns undersökningar finns nu uppgifter
tillgängliga som visar utvecklingen mellan 1963 och 1964. Mellan dessa år
beräknas kostnaden för den inom industriföretagen utförda forskningen
och utvecklingen ha stigit från 702 till 730 inkr., vilket innebär en ökning
med endast 4 %. Detta utgör en ökningstakt som endast nätt och jämnt
motsvarar kostnadshöjningarna. Vissa delsiffror ger ett gynnsammare intryck,
t. ex. företagens investeringar för forsknings- och utvecklingsändamål,
som visar en betydande höjning. Det samlade intrycket blir dock att den
tendens som visas i siffrorna inte är påfallande gynnsam. I det läge som har
rått har företagen tvingats utnyttja alla möjligheter till besparingar, och för
närvarande har flera stora och forskningsinriktade företag sett sig nödsakade
att i sina planer för 1967 begränsa sina forsknings- och utvecklingsinsatser.
Sådana åtgärder är beklagliga och kan få mycket ogynnsamma verkningar
på längre sikt. Från statsmakternas sida bör därför utan dröjsmål
vidtagas åtgärder som kan underlätta företagens forskning och utveckling.
Dessa bör till väsentlig del inriktas på beslut som kan stimulera forskningen
och utvecklingen inom företagen.
Den effektivaste åtgärden i detta syfte torde utan tvivel vara att skapa
sådana förhållanden att företagen kan reservera större resurser för sina
investeringar såväl i kunskaper och metoder som i realkapital.
För att företagens investeringar skall kunna höjas fordras bl. a. att de får
en ökad självfinansieringsgrad. Fn sådan måste man åstadkomma genom
att utforma beskattnings- och avskrivningsbestämmelser så att företagen
kan arbeta under sådana förhållanden att en snabb ekonomisk samhällsutveckling
tryggas.
En konsekvens av forskningens ökade betydelse för företagen är dels att
dessa i allt större utsträckning har behov att följa och tillgodogöra sig
grundforskningens resultat, dels att deras intresse för forskningsresultat
kommer att gälla ett vidare område än tidigare. Genom den allt starkare
inriktningen på förändrade metoder och produkter blir det också vanligt
att företagen har behov att följa och stödja vetenskaplig forskning som inte
står i direkt samband med dess aktuella verksamhet men förutses i en fram
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1967
tid kunna bli av större betydelse. I den mån företagen önskar stödja vetenskaplig
forskning som inte står i direkt samband med deras rörelse kan
emellertid svårigheter uppstå att vid taxeringen erhålla rätt till avdrag för
kostnaden. Likaså kan avdrag för bidrag till organ som sysslar med allmänt
forskningsstödjande verksamhet eller med utredningar och undersökningar
av forskningsorganisatoriska frågor möta hinder. Under nuvarande och
framtida förhållanden måste emellertid även sådana insatser anses vara av
central betydelse för företagen, och nuvarande bestämmelser och praxis
torde inte vara fullt anpassade till dagens förhållanden.
Motionärerna anser också att företagen bör ges möjlighet att —■ i analogi
med vad som gäller i fråga om investeringsfonder — lägga upp obeskattade
forskningsfonder som endast skulle få utnyttjas för forsknings- och utvecklingsprojekt.
Syftet med dylika fonder skulle vara att möjliggöra för företagen
att bygga upp reserver som kunde användas för finansiering av större
forskningsprojekt. Företagen skulle sannolikt bli mer benägna att utvidga
sin forskningsverksamhet, om de visste att tillräckliga resurser för ett planerat
större projekt fanns tillgängliga oavsett framtida konjunkturer.
Avslutningsvis konstaterar motionärerna att avskrivningsreglerna för
byggnader f. n. utgör en svår belastning för industriföretagen. Den enhetliga
årliga avskrivningsprocent som tillämpas i Sverige återspeglar inte den faktiska
minskningen av en byggnads värde. En industribyggnad är omodern
långt innan den är fullständigt avskriven. Detta är speciellt betungande i
fråga om halvstora försöksanläggningar som på grund av sin natur har en
extremt kort livslängd. En sådan anläggning som byggs för försöksproduktion
kommer, antingen projektet lyckas eller misslyckas, att ha endast en
livslängd av ett par år. Även avskrivningstiden för laboratoriebyggnader
måste betraktas som orealistiskt lång, och byggnaden måste med nuvarande
utvecklingstakt byggas om eller helt moderniseras långt innan den är avskriven.
Utskottet
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen saknas i gällande
skatteförfattningar uttryckligt stadgande om rätt till avdrag för
försöks- och forskningskostnader. Bidrag till teknisk-vetenskaplig forskning
brukar dock i praxis bedömas som avdragsgill omkostnad, om forskningen
kan anses mera direkt beröra vederbörande skattskyldigs bransch
och sålunda vara till nytta för hans företag.
Enligt de förevarande motionerna bör företagens möjligheter att främja
forskning och teknisk utveckling på allt sätt underlättas. Detta kan ske genom
införande av en vidgad avdragsrätt för forskningskostnader. Företagen
bör enligt motionärernas mening kunna, med avdragsrätt vid taxeringen,
stödja vetenskaplig forskning som inte står i direkt samband med deras
Bevillningsutskottets betänkande nr 24- år 1967 5
verksamhet men förutses kunna i en framtid bli av större betydelse. De bör
— i analogi med vad som gäller i fråga om investeringsfonder — kunna
lägga upp obeskattade forskningsfonder i syfte att bygga upp reserver för
finansiering av större forskningsprojekt och de bör också ges möjlighet
att avskriva laboratoriebyggnader och anläggningar för försöksproduktion
i väsentligt snabbare takt än gällande skattelagstiftning medger.
Utskottet har vid upprepade tillfällen haft att ta ställning till motionsyrkanden
om en vidgad rätt till avdrag för forskningskostnader. År 1959
väcktes en motion av innebörd att bidrag till vetenskaplig verksamhet skulle
betraktas som avdragsgill omkostnad i förvärvskälla, om verksamheten
icke uppenbarligen saknade betydelse för förvärvande och bibehållande av
den skattskyldiges intäkter. Bevillningsutskottet inhämtade yttranden över
motionen från bl. a. riksskattenämnden, som ansåg vägande skäl föreligga
''för en utvidgning av avdragsrätten till att gälla även sådana bidrag till
vetenskaplig forskning, som var av mer allmän eller indirekt betydelse för
bidragsgivarens förvärvsverksamhet. Motionen ledde till att riksdagen
på förslag av utskottet i dess betänkande nr 59/1959 hos Kungl. Maj :t
begärde utredning av frågan om rätt till avdrag för bidrag till forskningsverksamhet.
Någon särskild utredning har ännu inte kommit till stånd.
Den moderna tekniska forsknings- och uppfinnarverksamheten är upplagd
efter helt andra riktlinjer än tidigare. Ofta uppställes ett bestämt mål,
och forskningsverksamheten inriktas från början på att nå detta mål.
Forskningen uppläggs systematiskt och får ofta en stor bredd. Härigenom
blir företagen tvingade att stödja vetenskaplig forskning som inte har direkt
samband med deras aktuella verksamhet men som kan bli till gagn för denna
i framtiden. Den berörda utvecklingen är en internationell företeelse. I
flertalet moderna industriländer gynnas denna utveckling av liberalt utformade
regler i fråga om avdrag för gåvor och bidrag till vetenskaplig forskning,
varigenom resurser kan skapas till forskningens fromma. De svenska
företagen har inga möjligheter att med avdrag vid beskattningen stödja allmän
forskningsverksamhet. De får därigenom allt svårare att hålla jämna
steg med den internationella forskningen och detta i sin tur minskar deras
möjligheter att konkurrera på den utländska marknaden.
Vid remissbehandlingen av den år 1959 väckta motionen rådde enighet om
önskvärdheten av en utökad rätt till avdrag för forskningskostnader.
Lösningen av hithörande problem är brådskande. I företagsskatteutredningens
direktiv ingår att förutsättningslöst ompröva företagsbeskattningen
i dess helhet. Med hänsyn till omfattningen av utredningens uppdrag torde
utredningens huvudbetänkande inte kunna avges inom den tid som med
hänsyn till forskningens stora betydelse är önskvärd. Därför synes det
utskottet angeläget att genom en partiell reform underlätta företagens
möjligheter till forskning. Utskottet tillstyrker således bifall till motionsyrkandet
i vad det avser den skattemässiga behandlingen av forskningskostnader.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1967
Vad angår den av motionärerna aktualiserade frågan om värdeminskningsavdrag
för industribyggnader vill utskottet erinra om att företagsskatteutredningen
redan under innevarande år väntas framlägga ett delbetänkande
om ändrade avskrivningsregler i fråga om fast egendom.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 322 av herr Holmberg in. fl. och II: 399 av herr Bohman
m. fl., i vad de avser frågan om forskningskostnaders
behandling i skattehänseende, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa att motionerna överlämnas till företagsskatteutredningen
för beaktande.
Stockholm den 4 april 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark*, herrar Elofsson*, Tage Johansson*, Gösta Jacobsson, Lundström*,
Enarsson*, Erik Filip Petersson och Stadling; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Engkvist*, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, Carlsson i Västerås,
Öhvall och Börjesson i Falköping*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark, herrar Tage
Johansson, Stadling, Brandt, Engkvist, Asp, Andersson i Essvik och Carlsson
i Västerås, vilka ansett,
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden
»Den moderna» och slutar på s. 6 med orden »fast egendom» bort ha följande
lydelse:
Allmän enighet torde råda om den tekniska forskningens stora betydelse
för den ekonomiska utvecklingen. I en allt hårdare konkurrens torde svenska
företag, särskilt om de skall ha möjlighet att göra sig gällande på den
utländska marknaden, vara nödsakade offra betydande resurser på forskning
och teknisk utveckling. Utskottet vill understryka att vid remissbehandlingen
av den år 1959 väckta motionen enighet rådde om önskvärdheten av en
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1967
utökad rätt till avdrag för forskningskostnader. Med hänsyn till utvecklingen
efter 1959 synes en utvidgning av avdragsrätten än mer motiverad nu.
Frågan om den skattemässiga behandlingen av forskningskostnader är
givetvis i hög grad en företagsskattefråga och bör därför lämpligen prövas
i samband med översynen av företagsbeskattningen i dess helhet. Något
annat har inte heller ifrågasatts av motionärerna. De anser emellertid att
man bör fästa företagsskatteutredningens uppmärksamhet på de i motionerna
aktualiserade spörsmålen och yrkar därför att motionerna överlämnas
till utredningen för beaktande.
Som tidigare nämnts begärde utskottet redan 1959 en utredning av frågan
om rätten till avdrag för forskningskostnader, och utskottet har därefter
vid flera tillfällen, med anledning av senare väckta motioner i samma ämne,
hänvisat till sin tidigare begäran om en sådan utredning. Utskottet anser
sig därför inte ha anledning biträda skrivelseyrkandet i motionerna.
Vad särskilt angår den av motionärerna aktualiserade frågan om värdeminskningsavdrag
för industribyggnader vill utskottet erinra om att företagsskatteutredningen
redan under innevarande år väntas framlägga ett
delbetänkande om ändrade avskrivningsregler i fråga om fast egendom.
dels att utskottet bort hemställa,
att de likalydande motionerna I: 322 av herr Holmberg
m. fl. och II: 399 av herr Bohman m. fl. angående rätten
till avdrag vid beskattningen för forskningskostnader icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
ESSELTE AB, STHLM 67
714648
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.