Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

1967-03-30 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:25, Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

1

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående en speciell u-hjälpsavgift, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 95 av herr Blomquist och II: 136 av fru

Sundberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla att visst belopp till u-landsbistånd befrias från statlig inkomstskatt;
II)

de likalydande motionerna I: 100 av herr Schött m. fl. och II: 130

av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning rörande införande av rätt

för fysiska personer till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen för

gåvor till en viss maximigräns till u-hjälps- och andra humanitära ändamål

samt till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga

ändamål;

III) de likalydande motionerna 1:101 av herr Svenungsson m. fl. och

II: 129 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning rörande införande

av avdragsrätt vid taxeringen för gåvor till religiösa, humanitära,

kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål;

IV) de likalydande motionerna I: 164 av herrar Sörenson och Johan

Olsson samt II: 201 av herrar Wiklund i Stockholm och Johansson i Växjö,

vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en snabb

utredning av förutsättningarna för uppförande på debetsedeln av det ulandsbidrag

som varje skattebetalare bär att erlägga;

V) de likalydande motionerna 1:417 av herrar Harrg Carlsson och Per

Jacobsson samt II: 532 av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

och förslag till nästa års riksdag om avdragsrätt vid beskattningen

för gåvor till u-länder i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer»;

VI) de likalydande motionerna 1:423 av herrar Thorsten Larsson och

Svanström samt II: 536 av herrar Johansson i Skärstad och Boo, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

av möjligheterna att stimulera enskilda personer att lämna bidrag

och gåvor till religiösa och ideella organisationer samt hjälporgan för

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

insatser på humanitära, allmännyttiga och vetenskapliga områden i enlighet

med vad i motionerna anförts»;

VII) de likalydande motionerna I: 479 av herr Holmberg m. fl. och II: 603

av herr Bohman m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa,

1) att en allsidig utredning med representanter för staten, näringslivet,

missionen och de humanitära organisationerna tillsättes, vilken skyndsamt

bör överse riktlinjerna för den svenska u-landshj alpen — i avsikt att underlätta

en ökning av hjälpen — i enlighet med de principer och förslag som

anges i motionerna,

2) att förslag till nationellt investeringsgarantisystem förelägges innevarande

års höstriksdag,

3) att förslag till sådana ändringar i skattelagstiftningen förelägges riksdagen

att det ekonomiska samarbetet med u-länder underlättas,

4) att de svenska insatserna på familjeplaneringens område ges prioritet»;

VIII) de likalydande motionerna I: 556 av herr Eric Carlsson och II: 713

av herrar Jonasson och Dockered, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om framställning och försäljning genom

postverkets försorg av brevmärken, frimärken, s. k. helgkort o. d. till förmån

för biståndet till u-länderna i enlighet med vad i motionerna anförts»;

IX) motionen II: 200 av herr Werner m. fl., vari hemställts, »att en årlig

obligatorisk avgift av 50 kronor pålägges skattebetalare med en beskattningsbar

inkomst över 10 000 kronor att förvaltas och disponeras av SIDA»;

X) motionen 11:539 av herr Lundberg, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta,

1) att på den del av statligt taxerad inkomst som ligger över 20 000 kr.

per år uttaga en speciell u-hjälpsavgift å en procent,

2) att denna avgift skall uttagas på debetsedlarna under särskild rubrik,

samt

3) att debitering, uppbörd och redovisning av u-hjälpsavgiften skall ske

genom skattemyndigheterna;

XI) motionen II: 734 av herr Rubin, vari hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 30 juni 1960 (nr 81)

om omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 30 juni 1960 om omsättningsskatt

å motorfordon i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967 3

4 §■

Omsättningsskatten utgår---— 1 600 kilogram.

Särskild skatt utöver vad ovan stadgas utgår med 20 procent av personbils

beskattningsvärde under förutsättningen att detta överstiger 20 000

kronor.

Beskattningsvärdet är lika med det pris som detaljhandlaren i allmänhet

betingar sig för varan, däri inberäknat ant omobil skatt enligt 5 § c) förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

XII) motionen II: 735 av herr Rubin, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § mom. 1 förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att 3 § punkt 1 förordningen den 25 maj 1941 om

särskild varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 § 1. Skatten utgår i enlighet med vad i förteckningen angives, antingen

med däri angivet procenttal av varans beskattningsvärde eller med i förteckningen

angivet belopp för varuenhet.

2) att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av bilagan till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om särskild varuskatt

Härigenom förordnas att bilagan till förordningen den 25 maj 1941 om

särskild varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Bilaga

Förteckning över--

--tulltaxenummer

Tulltaxe-

Varuslag

Skattesats,

Skattesats

nnmmer

procent av beskatt- ningsvärdet

öre, för

angiven enhet

33.06

Parfymer m. m.

40 %

70.10.200

Flaskor för Öl och

mineralvatten

5 öre per st

70.10.301

Flaskor med högst

100 m3 kapacitet

5 öre per st

92.11—92.13

Grammofoner m. m.

20 %

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

XIII) motionen 11:736 av herr Rubin, vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utgivande av en frimärksserie

under budgetåret 1967/68 till förmån för u-biståndet».

De ovan under VII upptagna motionerna I: 479 och II: 603 bär hänvisats

till bevillningsutskottet såvitt avser ändringar i skattelagstiftningen och i

övrigt till statsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 164, I: 417, 1:479, II: 129, II: 130, II: 136

(II: 113), II: 200, II: 536, II: 539, II: 713, II: 734 (II: 612), II: 735 (II: 612)

och II: 736 (II: 612).

Speciell u-hjälpsavgift m. m.

Motionerna

I motionen II: 200 framhålles bl. a. att tanken på 1 % av nationalinkomsten

till hjälp åt u-länder vunnit gehör från alla partier och från stora folkgrupper

i vårt land. Med hänsyn till det statsfinansiella läget synes dock

målsättningen avlägsen under förutsättning att man inte vill medge skattehöjning

eller vidta prutning på annan utgiftspost — åtgärder som på olika

sätt ogynnsamt påverkar vårt ekonomiska läge liksom också våra möjligheter

att framdeles ge hjälp. Man måste emellertid väga vår egen nuvarande

status mot en hotande katastrof inom en snar framtid. Fördenskull tarvas

radikala åtgärder utan uppskov. Motionärerna föreslår därför att en fast

avgift om 50 kr. som engångsbelopp skall erläggas av varje skattebetalare

med en beskattningsbar inkomst över 10 000 kr. Skatteskalornas progressivitet

torde därvid ge rimlig kostnadsfördelning. Avgifterna bör ingå i en

fond, som förvaltas av SIDA.

Som motivering för yrkandet i motionen II: 539 anföres i huvudsak följande.

Man måste konstatera att vi i avvaktan på ett långsiktigt och väl

genomarbetat program för u-hjälpen inte kan utöka anslaget till u-länderna

inom budgetens ram med det ekonomiska läge vi har. Även om viljan

att hjälpa är stor hos de lägre inkomsttagarna, så är den ekonomiska förmågan

helt otillräcklig för många. Men det är självklart att de som har

större inkomster har plikt, råd, intresse och möjligheter att öka vår del av

hjälpen till u-länderna. Det förefaller även rimligt att riksdagen aktivt stöder

en sådan aktion genom att fatta beslut om en speciell avgift från de

större inkomsttagarna och att denna avgift får uttas på debetsedlarna under

en särskild rubrik. Avgiften till u-länderna bör knytas till det skatteuttag

för taxering till statlig inkomstskatt, som anges på debetsedeln samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

5

uttas med förslagsvis en procent på den del av inkomsten som ligger över

20 000 kr. Även om en sådan begränsad hjälp, utöver den budgetmässiga,

kan anses blygsam i förhållande till de större inkomsttagarnas hjälpförmåga,

är det ändock lämpligt att pröva sig fram även här. Skulle någon

önska ge större bidrag, kan detta givetvis ske på frivillighetens väg. Med

tanke på att det är angeläget att invänta ett planmässigt och långtidsbetonat

hjälpprogram är det även rimligt att en viss begränsning sker. Ett uttag

av en procent till u-hjälpen på den del av statligt taxerad inkomst som

överstiger 20 000 kr. innebär att den som har en inkomst på 30 000 kr. får

betala 50 kr. i avgift, på 40 000 kr. 150 kr., på 50 000 kr. 250 kr. etc. Även

om dessa avgifter kan förefalla små, torde de dock tillföra u-hjälpen både

ett ekonomiskt och ett moraliskt stöd som icke bör underskattas.

Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna 1:164 och II: 201 om

angivande på debetsedel av u-hjälpsbidrag anföres bl. a. I den totala skatt,

varje skattskyldig betalar, ingår också »skatten» till u-hjälpen. Motionärerna

anser det riktigt, att denna skatt, som kanske snarare bör kallas ett

bidrag, till sin storlek redovisas för individerna. Ett led i uppbyggandet av

den internationella gemenskapskänslan och det internationella ansvaret

vore — menar motionärerna — att på debetsedeln uppföra vad varje skattebetalare

bidrar med till den skattefinansierade u-hjälpen. Mot en dylik

tanke kan invändas, att särskilda punktskatter inte är önskvärda. Redan

nu redovisas emellertid ett flertal avgifter särskilt på debetsedeln, exempelvis

folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, statlig

förmögenhetsskatt och skogsvårdsavgift. Ytterligare en kolumn med angivande

av u-landsbidraget torde icke bryta den nuvarande ordningen

men skulle skapa förutsättningar för ett betydligt kraftigare svenskt u-landsbidrag,

än vad som nu lämnas.

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till u-hjälp m. m.

Frågans tidigare behandling

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Avdrag får därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och

därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning

inte ansetts kunna medgivas, såvida bidraget inte lämnats av rörelseidkare

till teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren

företräder. Inte heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala

institutioner (se t. ex. RÅ 1941 ref. 5, RÅ 1941 Fi not. 534, RÅ 1943 ref. 20

och RÅ 1950 Fi not. 670).

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 25

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,

humanitära in. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit

föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och

1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att

vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.

Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t

medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor ej understigande

visst belopp till internationellt hjälparbete för lindrande av

nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast

om gåvobeloppet uppgått till minst 1 000 kronor.

De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden

och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan

avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats,

att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de principer,

som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet

framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga

ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan i förekommande

fall genom direkta bidrag från statens sida.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga behandlat

frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga

ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten

att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna behöver

stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det kan vid förutsättningslöst

övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan form,

om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses böra ifrågakomma.

Efter att ha anfört en rad invändningar mot eu utvidgad avdragsrätt

har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig avdragsrätt

för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har emellertid även

framkastat tanken att — om det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen

hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av den beskaffenhet,

varom här är fråga —- en annan utväg än att tillskapa en särskild avdragsform

skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att bestämmelserna

om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d. ändrades så,

att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till vissa andra ändamål

än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom nu vara begränsad

till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag till allmännyttiga

ändamål eller till sammanslutningar hade från social synpunkt ett värde,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967 7

som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens, och det kunde därför

icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot att skattskyldig medgavs

en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande av sociala

skäl betingade avdrag.

Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,

litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål

bär därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,

bl. a. år 1961, 1964 och 1965, men avvisats av riksdagen.

Bevillningsutskottet har, då fråga om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga

och liknande ändamål varit under dess prövning, upprepade gånger

uttalat att regler av förevarande art innebar en klar avvikelse från grundläggande

principer i den svenska skattelagstiftningen samt hävdat att samhällets

stöd åt dylika ändamål inte borde ske i form av skattelättnader för

de enskilda bidragsgivarna. Utskottet har också erinrat om att införandet

av eu avdragsrätt för gåvor skulle direkt strida mot och troligen tillintetgöra

planerna på en definitiv källskatt.

I sitt betänkande nr 5 vid 1966 års riksdag hemställde bevillningsutskottet

i anledning av väckta motioner, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om utredning rörande införande av viss rätt till avdrag vid

den statliga inkomstbeskattningen för belopp, som skattskyldig skänkt till

humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga

ändamål. I en vid betänkandet fogad reservation av herr John

Ericsson in. fl. hemställdes om avslag på motionerna. Riksdagen beslutade

i enlighet med reservationen.

Motionerna

Till stöd för utredningsyrkandet om införandet av rätt till avdrag vid

inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m. fl. ändamål anföres i motionerna

1: 101 och II: 129 i huvudsak följande. I princip torde man vara

enig om att det arbete som utföres av t. ex. religiösa, kulturella och humanitära

organisationer utgör ett värdefullt komplement till samhällets egna

institutioner. I kampen mot bl. a. brottslighet och alkoholmissbruk är frivilliga

insatser ett nödvändigt stöd till de statliga insatserna. Värdet av detta

enskilda stöd kan svårligen uppskattas. Starka skäl talar för att samhället

bör underlätta dessa organisationers frivilliga arbete. För de stora delar av

vårt folk som är intresserade för de ideella strävandena är riksdagens hittills

visade motvilja att bifalla framlagda motioner om en utredning av här

förevarande spörsmål helt oförklarlig. Mot bakgrund härav synes det helt

omotiverat att längre vägra en utredning, som man väntat på i många år.

I motionerna 1: b23 och II: 536 anföres bl. a. Enskilda personer ställer

medel till förfogande både för religiösa och ideella organisationer men även

för vetenskapligt arbete, undervisning och kulturminnesvård. Skattetrycket

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

försämrar emellertid bidragsgivarnas möjligheter att främja sådana initiativ

och intressen. Det bär hävdats, att en stimulans till gåvor borde åstadkommas

genom att bidragen gjordes avdragsgilla vid beskattningen. Metoden

skulle emellertid medföra en gradering inte efter angelägenhetsgrad

utan efter givarens ekonomi och skattekraft. Sålunda skulle en gåva från

person med hög inkomst till mindre del bestå av dennes inkomst efter skatt

och till större del av de skattemedel som genom avdragsrätten får anses

inkluderade i gåvan. Å andra sidan skulle metodens stöd helt utebli i t. ex.

de fall då medel till ett allmännyttigt eller ideellt ändamål åstadkommes

genom bössinsamling. I sådana fall rör det sig om så små belopp att avdragsrätten

i praktiken saknar betydelse.

Vid vissa tillfällen har samhället stimulerat bidrag till insamlingar för

angelägna ändamål på sätt som medfört att de ovannämnda olägenheterna

eliminerats. För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljade således riksdagen

anslag till främjande av cancerforskningen, vilka skulle utgå med

samma belopp som insamlades genom gåvor, doek med högst 10 milj. kr.

sammanlagt för de båda budgetåren. Vid två senare tillfällen har riksdagen

vidare beviljat anslag för liknande stöd till insamlingarna »Sverige hjälper».

Erfarenheterna vid dessa tillfällen har varit goda, och den praktiserade

metoden bör kunna tillämpas i ökad omfattning.

Det synes obestridligt att åtskilliga andra ändamål kan anses lika angelägna

och behjärtansvärda som de ändamål till vilka stöd lämnats på nämnda

sätt. De omättliga behoven i världens utvecklingsländer kan inte betvivlas

av någon. Oavsett vilken målsättning den statligt administrerade hjälpen

har kommer ytterligare insatser att fordras. Man kan ifrågasätta om inte

statsmakterna varje år borde anslå ett visst belopp till stimulans av gåvor

och bidrag för klart preciserade ändamål. Det är angeläget att en utredning

får förutsättningslöst pröva dessa frågor. Valet av metod för stödets lämnande

— bidrag eller avdrag direkt på den statliga inkomstskatten — liksom

bidragets andel av gåvan blir naturligtvis beroende av ändamålens begränsning

och omfattningen av samhällets stöd.

Motiveringen för utredningsyrkandet i motionerna 1: 95 och It: 136 om

införande av avdragsrätt för gåvor till u-hjälp återfinnes i motionen 11: 113.

1 sistnämnda motion konstateras att i dagens läge utrymme saknas i statsbudgeten

till en sådan ökning av u-landshj älpen att 1 % av nationalinkomsten

kan avsättas till biståndsverksamhet inom åtskilliga år. Givetvis måste

den offervilja som finns utnyttjas. Man måste emellertid räkna med att en

frivillig insamling för att ge resultat måste administreras så att en central

organisation svarar för såväl insamling som redovisning för vidarebefordran

av insamlade medel till SIDA.

Insamlingen bör ske över debetsedeln. Man kan tänka sig två olika förfaringssätt.

Varje preliminär debetsedel skulle förses med ett tillägg. Detta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1067 9

skulle utgöras dels av en talong för en bekräftelse av löntagaren att arbetsgivaren

äger att av lönen dra ett visst av löntagaren fastställt belopp till

u-landshjälp vid varje löneutbetalningstillfälle, dels av inbetalningskort att

användas av arbetsgivaren för insändning av de dragna medlen. Detta förfaringssätt

bör kompletteras med möjligheten att vid slutlig deklaration på

deklarationsblanketten anteckna ett visst belopp att av taxeringsnämnden

inbetalas till SIDA, varefter avräkning på sedvanligt sätt skulle göras vid

den slutliga taxeringen. Det effektivaste resultatet torde ernås genom eu

kombination av dessa bägge möjligheter.

Motionärerna föreslår också att visst bidragsbelopp göres skattefritt. Eu

de! av svenska folket kommer att vilja föredra att lämna sin u-hjälp till

enskilda organisationer av olika slag, varför hänsyn då måste tagas till att

dessa medel i så fall blir avdragsgilla vid taxeringen i samma grad som de

till SIDA insamlade.

Motionärerna föreslår, att Kungl. Maj:t gör en snabbutredning för att

fastställa det tekniska tillvägagångssättet för en fortlöpande nationell insamling

enligt ovan skisserade förslag varvid förutsättes att insamlingen

kan påbörjas i och med ingången av år 1968 och löneavdragen verkställas i

och med detta års ingång. Kommittén bör också behandla förslaget om skattefrihet

för visst belopp liksom frågan om administrationen av insamlingen.

I motionerna 1: 100 och II: 130 framhålles bl. a. att det från officiellt häll

på senare tid beklagats att den allmänna opinionen inte är tillräckligt förberedd

på en omfattande svensk u-hjälpsinsats. Motionärerna påpekar att

statsmakterna bör eftersträva att stimulera det stora intresse som finns hos

privatpersoner att göra egna insatser för de fattiga folken. Ett sätt att stimulera

till sådana insatser är att medge avdragsrätt vid inkomstbeskattningen

för gåvor till bl. a. u-hjälpsändamål. En utredning bör tillsättas för att

fritt pröva de möjligheter till lösning som finns. Motionärerna anser dock

att avdragsrätten bör tillkomma fysiska personer och att den i första hand

bör ifragakomma vid den statliga beskattningen. Dessutom bör en maximigräns

sättas för det avdragsgilla beloppet.

Motionärerna i motionerna 1: 417 och 11: 532 anvisar ett system för avdragsrätt

för gåvor till u-ländema av följande innebörd. Ett centralt ulandskonto

inrättas. Den som önskar ge en gåva sätter in medlen på detta

konto och erhåller samtidigt postens kvitto. Medlen fördelas av en särskild

fondstyrelse. På postgirotalongen skall finnas möjlighet för dem som så

önskar att ange till vilket ändamål eller vilken organisation/myndighet

pengarna skall gå. Medel som inte är avsedda för visst syfte bör fördelas av

nämnda fondstyrelse, sammansatt på så sätt att såväl statsmakterna som

folkrörelser/organisationer blir representerade. Givaren skall sedan ha rätt

att göra avdrag vid beskattningen för de gåvor vederbörande lämnat till

u-hjälpen. Avdragsrätten bör dock maximeras samt begränsas med vissa.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

procentsatser beroende på givarens årsinkomst. Från rättvisesynpunkt bör

två olika procentsatser införas, en högre om tio procent för lägre inkomsttagare

intill viss inkomstgräns, en lägre om fem procent för högre inkomsttagare

intill viss övre inkomstgräns. En tredje modell vore att införa någon

form av avtrappningsregel vad procentsatserna beträffar, d. v. s. lägre procentsatser

för avdraget ju högre inkomsten är. Det bör ankomma på särskild

utredning att närmare undersöka de möjligheter som kan finnas i syfte att

införa en enkel men rättvis avdragsrätt av här antytt slag. Det bör vidare

undersökas om särskild plats på deklarationsblanketten kan reserveras

för postens kvitto, varigenom kontrollen underlättas avsevärt. Eftersom

endast ett kontonummer skall finnas, måste avdragen lätt kunna kontrolleras

genom stickprovsundersökningar på mottagarkontot. Administrationen

för skattemyndigheterna förenklas härigenom i betydande omfattning till

skillnad från andra system för avdragsrätt.

Enligt det förslag som här skisserats kvarstår frivilligheten i givandet

samtidigt som givaren alltjämt har möjlighet att vara med och bestämma

till vilket ändamål eller genom vilket organ hjälpen skall gå. De gåvor som

nu ges till olika missionssamfund, fackliga eller kooperativa sammanslutningar

in. in. kan givetvis samordnas över ett centralt u-landskonto, om

detta anses förenkla systemet med avdragsrätten. Det fordrar i sin tur

viss insyn från myndigheternas sida i respektive organisations bokföring

och u-landsadministration, vilket emellertid inte bör leda till att villkor

knyts till hur hjälpen skall utformas. Insynen bör endast avse möjligheten

att kontrollera att medlen verkligen kommer respektive mottagarland till

del.

Åtgärder på beskattningsområdet för att främja investeringar i u-länderna

Frågans tidigare behandling

Den svenska skattelagstiftningen bygger så gott som uteslutande på principen,

att internationell dubbelbeskattning skall undvikas genom överenskommelser

med vederbörande främmande stat. Ehuru Sverige har ett rikt förgrenat

nät av allmänna överenskommelser för undvikande av dubbelbeskattning,

saknas ännu dubbelbeskattningsavtal bl. a. med flertalet stater i

Latinamerika, Asien och Afrika.

I sitt betänkande nr 47 vid 1965 års riksdag tillstyrkte bevillningsutskottet

ett unotionsvis framfört utredningsyrkande om åtgärder i syfte att stimulera

svenska investeringar i u-länderna. Riksdagen beslutade emellertid i enlighet

med en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson

in. fl. Reservanterna framhöll bl. a. att den angelägnaste uppgiften när det

gäller att skapa gynnsammare förutsättningar för investeringar i utvecklingsländerna

var att undanröja gällande internationell dubbelbeskattning.

Detta kunde enligt reservanternas mening bäst ske genom dubbelbeskattningsavtal.

Det var inte utan vidare klart att förekomsten av interna lag
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967 11

stiftningsåtgärder, som medgav skattefavörer i olika former för investeringar

utomlands, alltid skulle komma att gynna utvecklingslandet. Dylika

regler kunde också användas som ett medel för skatteflykt.

Genom beslut vid 1966 års riksdag (bet. nr 54) infördes som ett komplement

till dubbelbeskattningsavtalen i skattelagstiftningen ett avräkningsförfarande

för utländsk skatt, ett s. 1c. credit of tax-system. Förfarandet innebär

en rätt för fysiska personer med hemvist i Sverige och svenska juridiska

personer att under vissa förutsättningar från den svenska statliga

inkomstskatten på inkomster från länder, med vilka dubbelbeskattningsavtal

saknas, avräkna vad i motsvarande skatt erlagts i ett sådant land. Härigenom

beskattas den utländska inkomsten i princip statligt endast en gång

men efter den skattesats som tillämpas i den stat som uttar den högsta

skatten.

I ovannämnda, av riksdagen godkända betänkande nr 54 avstyrkte utskottet

även bifall till motionsyrkanden av samma innebörd, som i motionerna

vid 1965 års riksdag.

Motionerna

Till stöd för utredningsyrkandet rörande skattelagstiftningen i motionerna

I: 479 och II: 603 anföres följande. På beskattningens område kan betydelsefulla

åtgärder vidtas för att främja investeringar i u-länderna. Arbetet

med att införa dubbelbeskattningsavtal med dessa länder bör fullföljas.

Dessutom bör åtgärder vidtas, så att dubbelbeskattning helt undvikes vid

transferering av vinster från främmande länder, bland annat u-länderna.

Förmånen av skattefrihet i ett u-land bör inte till någon del upphävas genom

att beskattning i stället sker i Sverige. En förenkling och förbättring av de

delvis svåröverskådliga skattereglerna för företag som investerar i u-länderna

är också ett önskemål.

Ett ytterligare önskemål är att investeringskostnaden i ett u-land ger rätt

till avdrag från investerarens skattepliktiga inkomst i Sverige. Skattelindringar

av denna typ har införts i Västtyskland och övervägts i Förenta staterna.

Genom ett dylikt avdrag skulle en kännbar skattebelastning elimineras

i de förhållandevis talrika fall då en u-landsinvestering till större eller

mindre del får formen av leverans av begagnad utrustning, t. ex. maskiner.

Om dessa i moderbolaget är nedskrivna till ett lägre värde än det vartill de

upptagits vid aktieteckning mot apportegendom, uppstår vid nu gällande

regler en osäker vinst i moderbolaget, för vilken detta är skattskyldigt.

Bilaccisen

Gällande bestämmelser

På omsättningen av nya motorfordon utgår skatt, förutom enligt förordningen

om allmän varuskatt, också enligt förordningen den 23 november

1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall (s. k.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

bilaccis). Bilacoisen är i princip en producentskatt på motorfordon, som

tillverkas inom landet eller införs hit. Skattepliktiga fordon är personbilar,

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar vars

tjänsteVikt inte överstiger 1 800 kg samt motorcyklar. Förutsättning för

skatteplikt är vidare att fordonet inte är eller tidigare varit upptaget i bilregister.

Härigenom begränsas beskattningen till att omfatta endast nya

fordon.

Bilacoisen för personbilar och lastbilar utgår sedan den 1 januari 1966

med det antal kronor, som motsvarar 155 % av det tal som anger fordonets

tjänstevikt uttryckt i kg. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kg utgår

dessutom ett tillägg med 195 kr. för varje fullt femtiotal kg varmed tjänstevikten

överstiger 1 600 kg. Skatten avrundas till närmast lägre helt tiotal

kronor.

För motorcyklar utgör bilaccisen 255 kr. om tjänstevikten inte överstiger

75 kg, 335 kr. om tjänstevikten är högre men ej överstiger 160 kg samt

505 kr. i övriga fall. Nämnda skattesatser beslutades vid 1966 års riksdag

(prop. 1966: 10; BevU 1966: 1).

Motionen

Motiveringen till förslaget om höjning av bilaccisen i motionen II: 73b

återfinnes i motionen II: 612, vari yrkas höjda anslag till internationell

hjälpverksamhet med belopp motsvarande 1 % av bruttonationalprodukten.

De höjda anslagen föreslås bl. a. finansierade genom en extra beskattning

av personbilar med inköpspris överstigande 20 000 kr. Den höjda bilaccisen

beräknas av motionären medföra en inkomstförstärkning med

40 milj. kr.

Den särskilda varuskatten

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt utgår

sådan skatt fr. o. in. den 1 juli 1965 på choklad- och konfektyrvaror samt

på vissa kosmetiska preparat. Skatten utgår som en värdeskatt med 50 %

av varans beskattningsvärde. För choklad- och konfektyrvaror utgöres detta

värde av det lägsta priset exklusive skatt vid försäljning i större poster

till fristående återförsäljare (grossister), medan priset exklusive skatt vid

försäljning till detaljist utgör beskattningsvärde i fråga om det kemisktekniska

varuområdet. Vid skattepliktig import utgår skatten på varans

tullvärde med tillägg för tull.

Gällande skattesatser tillkom genom beslut vid 1965 års riksdag (prop.

1965: 14; BevU 1965: 16) i samband med höjningen av den allmänna varuskatten

från 6 till 9,1 %. Samtidigt slopades den särskilda varuskatten på

bl. a. munvårdspreparat, hudkrämer och schamponeringsmedel.

På grundval av förslag i prop. 1965: 14 upphävdes försäljningsskatten på

grammofonvaror fr. o. in. den 1 juli 1965.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

13

Motionen

I motionen II: 735 yrkas att särskild varuskatt skall utgå på samtliga till

tulltaxenr 33.06 hänförliga parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat

med 40 % av varans beskattningsvärde samt att en sådan skatt skall införas

för till tulltaxenr 92.11-92.13 hänförliga grammofonvaror med 20 %

av varans beskattningsvärde samt för till tulltaxenr 70.10 varunr 200 och

301 hänförliga flaskor med 5 öre per styck. Motiveringen för yrkandet återfinnes

i motionen 11:612, vari motionären hemställer om väsentligt höjda

u-hjälpsanslag, som bl. a. skall finansieras genom höjda skatter. Enligt

motionärens mening bör lyxskatt läggas på den konsumtion, som är lättast

att avvara och som dessutom starkt försämrar betalningsbalansen. Den

ökade användningen av engångsglasförpackningar, som dessutom bidrar till

nedskräpningen av naturen, bör även beskattas. Motionären beräknar att

hans förslag rörande den särskilda varuskatten skall medföra en inkomstökning

på 75 milj. kr.

Frimärksutgivning till förmån för u-länderna

Motionerna

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna I: 556 och 11: 713

anföres bl. a. följande. Vid postanstalterna har vid flera olika tillfällen försålts

brevmärken för välgörande ändamål. Likaledes har postverket utgivit

och försålt frimärken och s. k. helgkort i liknande syfte. Härvid har frimärkenas

frankovärde varit lägre än försäljningsvärdet. De s. k. helgkorten

har tryckts frankerade, och försäljningspriset har givetvis varit högre än

frankovärde och framställningskostnad m. in. tillsammans. Nettot har

gått till det ändamål som varit i fråga. Om dessa möjligheter tillvaratas för

u-landshjälpen kan man räkna med dubbel effekt; dels skulle en betydande

opinionsbildning uppnås, dels skulle vissa medel erhållas till biståndsinsatserna.

Då ändamålet är angeläget torde man kunna påräkna en mycket

positiv inställning hos allmänheten. Man torde också kunna räkna med

aktiv medverkan från folkrörelserna, vilket torde kunna utrönas genom

SIDA:s försorg.

I motionen II: 736 framställs yrkande om utgivande av en frimärksserie

under budgetåret 1967/68 till förmån för u-hjälpen. Yrkandet får ses mot

bakgrunden av motionärens begäran om höjda anslag till internationell

hjälpverksamhet i motionen 11:612. Enligt motionärens mening skulle en

sådan frimärksserie kunna inbringa ca 5 milj. kr.

Utskottets yttrande

I detta betänkande behandlar utskottet motionsvis väckta förslag om

skatte- och avgiftshöjningar för finansieringen av ökad biståndsverksamhet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

till u-länderna och om vissa åtgärder på beskattningsområdet i syfte att

främja u-hjälp samt andra humanitära och allmännyttiga ändamål.

Speciell u-hjälpsavgift in.in.

I motionen II: 539 av herr Lundberg yrkas att riksdagen skall besluta att

under särskild rubrik på debetsedeln utta en speciell u-hjälpsavgift om 1 %

av till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som överstiger 20 000 kr. Även i

motionen II: 200 av licrr Werner in. fl. framställs yrkande om en obligatorisk

avgift till hjälp åt u-länderna. Enligt förslaget skall skattskyldiga med en

beskattningsbar inkomst överstigande 10 000 kr. erlägga en årlig avgift

om 50 kr. Inkomsterna härav skall förvaltas och disponeras av SIDA. I

anslutning härtill behandlar utskottet yrkandet i motionerna I: 164 av herrar

Sörenson och Johan Olsson samt II: 201 av herrar Wiklund i Stockholm

och Johansson i Växjö om skyndsam utredning av förutsättningarna att på

debetsedeln ange vad varje skattskyldig erlägger i u-landsbidrag av den totala

skatten.

De avgifter av olika slag, som f. n. uttas vid sidan av de statliga skatterna,

exempelvis sjukförsäkringsavgift, skogsvårdsavgift och expeditionsavgifter,

utgör i första hand ersättning för eller bidrag till direkta prestationer från

samhällets sida till den enskilde. Den u-hjälpsavgift, som motionärerna föreslår,

har i realiteten karaktär av en direkt skatt. Vid den fortgående reformeringen

av skattesystemet har man emellertid i möjligaste mån sökt undvika

en skärpning av progressiviteten vid den statliga inkomstbeskattningen och

i stället eftersträvat en övergång till generell indirekt beskattning. Det skall

inte förnekas att det inom den svenska beskattningen finns exempel på att

skatter och avgifter uttagits för att tillgodose bestämda kollektiva ändamål.

Under senare år har det emellertid ansetts mindre lämpligt att specialdestincra

nya skatter och avgifter. En sådan anordning är särskilt olämplig, när

man kan förutse att de statliga bidragen till internationell hjälpverksamhet

kommer att successivt öka.

Trots en mycket restriktiv bedömning av budgetens utgiftssida har en försämring

av budgetbalansen endast kunnat undvikas genom de betydande

inkomstförstärkningar i form av ökat skatte- och avgiftsuttag på sammanlagt

1 600 milj. kr., varom riksdagen nyligen beslutat. Utskottet anser sig på

grund härav inte kunna förorda en ytterligare skärpning av den direkta

beskattningen.

Det torde vara förenat med betydande svårigheter att ens någorlunda

exakt ange vad varje skattebetalare bidrar med till u-hjälpen, eftersom anslagen

därtill finansieras inte endast med direkta utan även indirekta skatter

och andra statsinkomster. Det merarbete, som förslaget i motionerna

I: 164 och II: 201 skulle förorsaka de lokala skattemyndigheterna, står inte

i rimlig proportion till det syfte man skulle uppnå med motionerna. Enligt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

15

utskottets mening bör i stället andra åtgärder vidtas för att åstadkomma

ökad förståelse för u-hjälpsproblemen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 164 och II: 201

samt II: 200 och II: 539.

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till n-bjälp m.m

I de motioner, som utskottet i detta sammanhang behandlar, framställs

yrkanden om utredning dels av frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen

för gåvor till u-hjälp och andra allmännyttiga ändamål och dels av möjligheterna

att stimulera enskilda personer att lämna bidrag till sådana ändamål.

Enligt motionerna I: 101 av herr Svenungsson m. fl och II: 129 av herr

Fridolfsson i Stockholm in. fl. bör avdragsrätt för gåvor föreligga både vid

den statliga och den kommunala taxeringen, medan avdragsrätten enligt

motionerna I: 100 av herr Schött m. fl. och II: 130 av herr Gustafsson i Borås

m. fl. endast bör tillkomma fysiska personer och begränsas till visst maximibelopp

vid den statliga taxeringen. Den i motionerna 1: 423 av herrar

Thorsten Larsson och Svanström samt II: 536 av herrar Johansson i Skärstad

och Boo begärda utredningen om åtgärder för att stimulera enskilda

att lämna bidrag till allmännyttiga ändamål tar sikte på insamlingar, vartill

anslag lämnas med belopp motsvarande de insamlade medlen, och på möjligheterna

att medge avdrag för gåvor direkt på den statliga inkomstskatten.

I motionerna 1:95 av herr Blomquist och 11:136 av fru Sundberg m. fl.

föreslås att avdrag skall medges bl. a. för frivilliga bidrag i form av löneavdrag

till förmån för SIDA och dels för u-hjälpsbidrag, som lämnats till

enskilda organisationer. Slutligen föreslås i motionerna 1:417 av herrar

Harry Carlsson och Per Jacobsson samt II: 532 av herr Hamrin i Jönköping

m. fl. att avdrag vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt skall

medges med visst maximibelopp i förhållande till årsinkomsten för bidrag,

som inbetalats till ett av en särskild fondstyrelse administrerat u-landskonto.

Det torde inte råda några delade meningar om nyttan och värdet av det

arbete, som utförs såväl inom som utom landet av olika humanitära, kulturella,

religiösa och vetenskapliga organisationer. Den ekonomiska situationen

för dessa institutioner har under senare år försämrats främst genom

att det höga skattetrycket försvårat möjligheterna för enskilda bidragsgivare

att främja organisationernas intressen. En sådan utveckling kan inte

anses tillfredsställande. De ideella organisationerna utgör ett värdefullt komplement

till samhällets egna institutioner, och det måste därför anses vara ett

direkt samhällsintresse att medborgarna av statsmakterna stimuleras att

stödja de ideella organisationernas verksamhet.

Under senare år har man i vårt land blivit alltmer medveten om det växande

behovet av hjälp till u-länderna, och i den allmänna debatten har krav

framförts på en betydande ökning av denna hjälpverksamhet. I ett läge då

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

staten av finansiella och organisatoriska skäl inte har möjlighet att själv

öka biståndsverksamheten i önskvärd utsträckning är det enligt utskottets

mening naturligt, att statsmakterna på allt sätt underlättar den hjälpverksamhet

till förmån för u-länderna, som sedan länge och med stor framgång

bedrivits av enskilda organisationer.

I åtskilliga andra länder medges avdrag vid beskattningen för bidrag

till ideell verksamhet. En sådan avdragsrätt är inte heller någon nyhet i den

svenska skattelagstiftningen. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen

framgår, att en tidsbegränsad avdragsrätt för gåvor till olika försvarsändamål

förelåg vid den statliga taxeringen under andra världskriget och att

skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt

krigskonjunkturskatt åren 1944 och 1945 under vissa förutsättningar ägde

åtnjuta avdrag för penninggåvor till internationellt hjälparbete för lindrande

av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder.

Med hänsyn till behovet av ekonomiskt stöd till de enskilda ideella organisationernas

verksamhet, inte minst i u-länderna, delar utskottet motionärernas

uppfattning att en utredning av frågan om avdragsrätt vid beskattningen

för gåvor till allmännyttiga ändamål snarast möjligt bär komma till

stånd.

Genom den av utskottet förordade utredningen torde yrkandena i motionerna

1:95 och 11:136, 1:100 och 11:130, 1:101 och 11:129, 1:417 och

II: 532 samt I: 423 och II: 536 vara tillgodosedda.

Åtgärder för att främja investeringar i u-länderna

I motionerna I: 479 av herr Holmberg in. fl. och II: 603 av herr Bohman

m. fl. hemställes om förslag till sådana ändringar i skattelagstiftningen att

det ekonomiska samarbetet med u-länderna underlättas.

Som utskottet tidigare framhållit (bet. nr 54/1966) kan det förhållandet

att Sverige saknar dubbelbeskattningsavtal med ett stort antal utvecklingsländer

motivera att man genom interna lagstiftningsåtgärder söker underlätta

investeringar och annan ekonomisk verksamhet i dessa länder. De regler

om en generell rätt till avräkning för utländsk skatt som antogs av förra

årets riksdag innebär otvivelaktigt att det viktigaste hindret mot svensk

industriell etablering i u-länderna undanröjts. De nya skatteavräkningsreglerna

torde nämligen ha medfört att förekommande dubbelbeskattning i förhållande

till dessa länder i flertalet fall upphävts.

Med hänsyn härtill och då svenska företag enligt gällande regler för beskattning

av inkomst av rörelse har stora möjligheter att finansiera investeringar

utomlands är utskottet inte berett att biträda skrivelseyrkandet i motionerna

I: 479 och II: 603.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

17

Bilaccisen

Den särskilda omsättningsskatten på motorfordon, den s. k. bilaccisen,

utgår för bl. a. personbilar med det antal kronor, som motsvarar 155 % av

det tal, som anger fordonets tjänstevikt uttryckt i kg. För bilar med högre

tjänstevikt än 1 600 kg utgår dessutom en tilläggsavgift med 195 kr. för

varje fullt femtiotal kg varmed tjänstevikten överstiger 1 600 kg.

I motionen II: 734 av herr Rubin yrkas att en särskild tilläggsavgift skall

uttas på personbilar, vilkas detalj handelspris överstiger 20 000 kr. Avgiften

bör utgöra 20 % av nämnda pris och beräknas av motionären medföra en

inkomstförstärkning på 40 milj. kr. Yrkandet får ses mot bakgrunden av

motionärens förslag i motionen II: 612 om väsentligt höjda anslag till den

internationella hj älpverksamheten.

Utskottet vill erinra om att bilaccisen den 1 januari 1966 höjdes med ca

4 % av detalj handelspriset för en bil av standardkaraktär. Med hänsyn till

den nyligen beslutade höjningen av den allmänna varuskatten, som även

utgår på nya personbilar, med 0,9 % och av motorfordonsskatten med 50 %

är utskottet inte berett tillstyrka en så väsentlig höjning av bilaccisen, som

motionären föreslagit. På grund härav och då förslaget inte heller är godtagbart

från teknisk synpunkt avstyrker utskottet bifall till motionen II: 734.

Oen särskilda varuskatten

Särskild varuskatt uttas fr. o. in. den 1 juli 1965 på choklad- och konfektyrvaror

samt på kemisk-tekniska varor med undantag av munvårdspreparat,

hudkrämer och schamponeringsmedel. Skatten utgår som en värdeskatt

med 50 % av varans beskattningsvärde. För choklad- och konfektyrvaror

utgöres detta värde av det lägsta priset från tillverkaren, medan för de

kemisk-tekniska varorna beskattningsvärdet utgöres av priset vid försäljning

till detaljist.

I motionen II: 735 av herr Rubin yrkas att särskild varuskatt skall utgå

på samtliga kemisk-tekniska preparat med 40 % av beskattningsvärdet och

att sådan skatt skall införas på grammofonvaror med 20 % av beskattningsvärdet

och på vissa flaskor med 5 öre per styck. Enligt motionärens uppgift

kan förslaget beräknas medföra en inkomstökning för staten på 75

milj. kr.

Nuvarande enhetliga skattesats för den särskilda varuskatten och omfattningen

av det skattepliktiga varuområdet fastställdes genom beslut av

1965 års riksdag i samband med höjningen av den allmänna varuskatten

från 6 till 9,1 %. Därvid avskaffades den särskilda varuskatten på vissa

kemisk-tekniska varor, socker, sirap och spelkort. Samtidigt upphävdes

även försäljningsskatten på grammonfonvaror. Dessa åtgärder står i överensstämmelse

med tidigare i olika sammanhang uttalade önskemål om en

avveckling av punktbeskattningen vid övergången till en generell indirekt

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

beskattning. Denna avveckling, som aktualiserats genom den successiva

skärpningen av den allmänna varuskatten, har med hänsyn till punktskatternas

statsfinansiella betydelse hittills endast kunnat genomföras etappvis.

Motionärernas förslag om en skärpning av den särskilda varuskatten

och ett återinförande av en redan avvecklad punktskatt ligger således inte

i linje med de aktuella strävandena att åstadkomma en mer enhetlig och

rationell utformning av skattesystemet. Därtill kommer att förslaget svårligen

kan genomföras utan en tidsödande teknisk överarbetning och samordning

med den nuvarande lagstiftningen på området. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motionen II: 735.

Frimiirksförsäljning till förmån för u-länderna

I motionerna I: 556 av herr Eric Carlsson samt II: 713 av herrar Jonasson

och Dockered ävensom i motionen 11:736 av herr Rubin yrkas riksdagsskrivelse

med begäran att postverket skall utge frimärken, brevmärken, helgkort

o. d. till förmån för biståndet till u-länderna. Motionären i den sistnämnda

motionen uppger att en sådan frimärksserie med tilläggsavgift

skulle kunna tillföra u-lijälpen ca 5 milj. kr.

Den svenska frimärksutgivningens inriktning på kvalitet i såväl konstnärligt

som tekniskt avseende har hittills begränsat antalet nya frimärksutgåvor

till ett fåtal varje år. Frimärken med tilläggsavgift har utgivits företrädesvis

i samband med nationella jubileer vid åtta tillfällen under 1900- talet. Konkurrensen om möjliga frimärksemissioncr för jubileums- och

andra ändamål är mycket stor och poststyrelsen har därför i stor utsträckning

tvingats avslå i och för sig beaktansvärda framställningar.

En frimärksutgivning med tilläggsavgift komplicerar självfallet redovisningen

inom postverket och torde f. ö. ligga utom postverkets egentliga verksamhetsområde.

Motionärerna torde även ha överskattat det ekonomiska

resultatet av en sådan frimärksutgivning. Utskottet betvivlar inte att ett

särskilt u-landsfrimärke kan ha en viss opinionsbildande verkan. Postverket

kan emellertid vid sin frimärksutgivning beakta gjorda framställningar

om utgivande av sådana frimärken. Med hänsyn därtill anser utskottet sig

inte ha anledning tillstyrka skrivelseyrkandet i motionerna I: 556 och II: 713

samt i motionen II: 736.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I) beträffande en speciell u-hjälpsavgift m.m.

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 164 av herrar Sörenson

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

19

och Johan Olsson samt 11:201 av herrar Wiklund i Stockholm

och Johansson i Växjö,

2) motionen II: 200 av herr Werner m. fl. samt

3) motionen II: 539 av herr Lundberg,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

II) beträffande avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor

till u-hjälp m. m.

A) att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna

I: 95 av herr Blomquist och II: 136 av fru Sundberg

in. fl., 1:100 av herr Schött m. fl. och II: 130 av herr Gustafsson

i Borås m. fl., 1:101 av herr Svenungsson m. fl. och

II: 129 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., I: 417 av herrar

Harry Carlsson och Per Jacobsson samt II: 532 av herr

Hamrin i Jönköping in. fl., ävensom I: 423 av herrar Thorsten

Larsson och Svanström samt II: 536 av herrar Johansson

i Skärstad och Boo — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om skyndsam utredning rörande införande av rätt

till avdrag vid beskattningen för gåvor till u-hjälps- och

andra humanitära ändamål samt till kulturella, religiösa,

vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:95 av herr Blomquist

och II: 136 av fru Sundberg m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 100 av herr Schött m. fl.

och II: 130 av herr Gustafsson i Borås m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 101 av herr Svenungsson

m. fl. och II: 129 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl.,

4) de likalydande motionerna 1:417 av herrar Harry

Carlsson och Per Jacobsson samt II: 532 av herr Hamrin i

Jönköping m. fl. samt

5) de likalydande motionerna 1:423 av herrar Thorsten

Larsson och Svanström samt II: 536 av herrar Johansson i

Skärstad och Boo,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan under punkt A hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd;

III) beträffande åtgärder för att främja investeringar i

u-länderna

att de likalydande motionerna 1:479 av herr Holmberg

m. fl. och II: 603 av herr Bohman m. fl., i vad motionerna

hänvisats till bevillningsutskottet, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

IV) beträffande bilaccisen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

att motionen II: 734 av herr Rubin icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

V) beträffande den särskilda varuskatten

att motionen II: 735 av herr Rubin icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

VI) beträffande frimårksutgivning till förmån för u-lånderna
att

följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 556 av herr Eric Carlsson

samt II: 713 av herrar Jonasson och Dockered, samt

2) motionen II: 736 av herr Rubin,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Wärnberg*, Tage Johansson, Enar sson, Ottosson, Tistad,

Mattsson* och Alilmark*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Asp, Eriksson i Bäckmora*,

Forsberg, Carlsson i Västerås, Larsson i Umeå, Lothigius, Dahlgren, Wiklund

i Härnösand* och öhvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) beträffande avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till u-hjälp

in. m.

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark, herrar Wärnberg,

Tage Johansson, Brandt, Asp, Forsberg, Carlsson i Västerås och Wiklund

i Härnösand, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 15 med

orden »Det torde» och slutar på s. 16 med orden »vara tillgodosedda», bort

ha följande lydelse:

»Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967 21

avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till olika allmännyttiga ändamål

upprepade gånger varit föremål för riksdagens behandling. Under åren

före och under det andra världskriget medgavs rätt till avdrag vid beskattningen

för bl. a. gåvor till internationellt hjälparbete för lindrande av nöd

bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Dessa medgivanden var emellertid

alla begränsade till tiden och föranledda av speciella förhållanden.

När frågan om införande av rätt till avdrag för gåvor till olika ändamål

under senare år varit föremål för behandling har från riksdagens sida uttalats,

att en sådan avdragsrätt innebär en avvikelse från grundläggande

principer i skattelagstiftningen och att främjandet av allmännyttiga eller

liknande ändamål bör ske, inte genom beredande av lättnader vid beskattningen,

utan genom direkta statliga bidrag.

En avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle medföra att det

stöd som lämnas blir svårbedömligt och ojämnt. Sådana ändamål, till

vilka inkomsttagare med större inkomster lämnar bidrag, blir gynnade på

grund av att sådana inkomsttagare till följd av marginalskatten har möjlighet

att med mindre personlig uppoffring stödja ändamål som anses behj

ärtansvärda. Att bidragens antal och storlek under sådana förhållanden

inte alltid skulle rätta sig efter ändamålets angelägenhetsgrad och behovets

storlek är uppenbart.

Därtill kommer att det inte torde vara möjligt att i författningstexten exakt

ange de institutioner eller sammanslutningar, till vilka bidrag med avdragsrätt

kan ges. Varje bestämmelse i sådan riktning av mera allmänt innehåll

skulle otvivelaktigt ge upphov till en mängd skattetvister. I vissa fall lämnas

bidrag till allmännyttiga ändamål under sådana former att det inte är

möjligt att kontrollera att bidragen utbetalats, exempelvis då bidrag lämnats

vid upptagande av kollekt eller liknande insamlingar. Bidrag lämnas också

ofta i form av medlemsavgifter till sammanslutningar, som arbetar för allmännyttiga

ändamål. Avdrag för sådan avgift medges inte enligt gällande

bestämmelser. Införande av avdragsrätt för vissa slag av medlemsavgifter

skulle ytterligare i hög grad komplicera skattelagstiftningen.

På grund härav och då införandet av en dylik avdragsrätt enligt utskottets

mening skulle strida mot planerna på en definitiv källskatt avstyrker utskottet

bifall till samtliga de ifrågavarande motionerna.»

dels ock ansett, att utskottet under punkt II bort hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 95 av herr Blomquist och

II: 136 av fru Sundberg m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 100 av herr Schött in. fl.

och II: 130 av herr Gustafsson i Borås m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 101 av herr Svenungsson

m. fl. och II: 129 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl.,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

4) de likalydande motionerna 1:417 av herrar Harry

Carlsson och Per Jacobsson samt 11:532 av herr Hamrin

i Jönköping in. fl., ävensom

5) de likalydande motionerna 1:423 av herrar Thor sten

Larsson och Svanström samt II: 536 av herrar Johansson i

Skärstad och Boo,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

II) beträffande åtgärder för att främja investeringar i u-länderna

av herrar Enarsson, Ottosson och Lothigius, vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med »Som

utskottet» och slutar med »och II: 603» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»I motionerna erinras om att FN:s generalförsamling år 1965 enhälligt

antagit en rekommendation, vari bl. a. ingick en uppmaning till regeringarna

i de kapitalexporterande länderna att undvika åtgärder som hindrade eller

begränsade utflödet av kapital från sådana länder till u-länderna och att

vidtaga alla nödiga åtgärder för att främja strömmen av enskilda investeringar

i u-länder, exempelvis i form av befrielse från eller lättnader i beskattning

och genom investeringsgarantier för dem som investerade i u-länder

och genom stöd till utbildning av företagsledare och teknisk personal.

Motionärerna finner det med hänsyn till u-ländernas behov av investeringar

självklart att också vårt land bör vidta åtgärder för att underlätta

för svenska företag att kommersiellt och industriellt bidraga till att öka

takten i u-ländernas ekonomiska utveckling.

Utskottet delar denna motionärernas uppfattning. Som utskottet tidigare

framhållit (bet. nr 54/1966) kan det förhållandet att Sverige saknar dubbelbeskattningsavtal

med ett stort antal utvecklingsländer motivera att man

genom interna lagstiftningsåtgärder söker underlätta investeringar och annan

ekonomisk verksamhet i dessa länder. De regler om en generell rätt

till avräkning för utländsk skatt som antogs av förra årets riksdag innebär

blott ett steg på vägen för undanröjande av de hinder av skattemässig natur

som svensk industri möter när den önskar etablera sig i n-länderna. Utskottet

finner det exempelvis föga rimligt att skattefrihet eller skattelättnader,

som ett n-land beviljar främmande företagare för att locka dessa att investera

i utlandet, på grund av de svenska skattebestämmelserna skall tillfalla

icke det investerande svenska företaget utan svenska staten. I likhet

med vad som gäller i Västtyskland och som övervägs i Förenta Staterna

bör vidare investeringskostnader i ett u-land ge rätt till avdrag från investerarens

skattepliktiga inkomst i Sverige.

Utskottet vill av anförda skäl tillstyrka bifall till motionerna 1:479 och

II: 603.»

dels att utskottet under punkt III bort hemställa,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967

23

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 479 av herr Holmberg m. fl. och II: 603 av herr Bohman

m. fl., i vad motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att förslag till

sådana ändringar i skattelagstiftningen förelägges riksdagen

att det ekonomiska samarbetet med u-länder underlättas.

Särskilt yttrande

beträffande åtgärder för att främja investeringar i u-länderna

av herrar Tistad, Mattsson, Ahlmark, Eriksson i Bäckmora, Larsson i

Umeå, Dahlgren och öhvall, vilka anfört följande:

»Vi anser att åtgärder bör vidtagas i syfte att stimulera svenska investeringar

i u-länderna. Skattereglerna för företag, som investerar i dessa länder,

är tämligen svåröverskådliga. Reglerna är i behov av förenkling och

förbättring. I första hand bör dubbelbeskattningsavtal med berörda länder

eftersträvas. Frågan om ytterligare utbyggnad av det vid fjolårets riksdag

beslutade avräkningsförfarandet bör tas upp till prövning. Vid sidan av en

reformering av skattereglerna bör garantiskyddet för svenska u-landsinvesteringar

förbättras. Vi har i motioner begärt förslag till årets höstriksdag

om införande av ett svenskt garantisystem för skydd av svenska investeringar

i u-länderna.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.