Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941

1967-03-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:30, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967

1

Nr 30

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 10 februari 1967 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 40, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr

416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall

behållas oförändrat i arvsskatteförordningen och sålunda inte påverkas av

det nya fastighetsbegreppet enligt den lag om vad som är fast egendom

som träder i kraft den 1 juli 1967. Avsikten är att förslag till nya regler

om det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall läggas fram i god tid före

nästa allmänna fastighetstaxering.

Vidare föreslås att det skattefria beloppet för förmånstagarförvärv enligt

vissa liv- samt olycksfalls- och sjukförsäkringar höjs från 25 000 till

32 000 kr.

Det ovannämnda författningsfårslaget är av följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941

(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941 om

arvsskatt och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Har någon - Vidare skall

vid skattens beräknande från värdet

av vad som tillfallit någon i egenskap

av förmånstagare såsom skattefritt

avräknas ett belopp av 25 000

kronor. Har på grund av förordnande

av samma person förmånstagaren

tidigare erhållit sådant förvärv,

som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende

likställt med

gåva, må likväl å värdet av vad som

inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren

ej avräknas mer än

sammanlagt 25 000 kronor.

eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet

av vad som tillfallit någon i egenskap

av förmånstagare såsom skattefritt

avräknas ett belopp av 32 000

kronor. Har på grund av förordnande

av samma person förmånstagaren

tidigare erhållit sådant förvärv,

som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende

likställt med

gåva, må likväl å värdet av vad som

inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren

ej avräknas mer än

sammanlagt 32 000 kronor.

Vad som---• —----äga rum.

Skattskyldighet enligt---annan livränteförsäkring.

Angående vad — — — i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad i---av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

12 §.

skolat ökas.

20 §.

Vid uppskattning---meddelade föreskrifter.

Att i —---—-----i 27 8.

Vid tillämpning av bestämmelserna

i 21—27 §§ skall byggnad anses

såsom fast egendom, ändå att byggnaden

enligt allmän lag ej är hänförlig

till sådan egendom. 1

Såsom fast egendom enligt denna

förordning anses vad som är fast

egendom enligt lagen den 24- maj

1895 (nr 36 s. 1) angående vad till

fast egendom är att hänföra, oaktat

denna lag har upphört att gälla. Vid

tillämpning av bestämmelserna i 21

—27 §§ skall byggnad dock alltid

anses som fast egendom.

1 Senaste lydelse av 12 § se 1963: 51 och av 20 § se 1958: 562.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967

3

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967, såvitt avser 20 §. Beträffande

12 § träder förordningen i kraft dagen efter den, då förordningen

enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och äger tillämpning i fall där skattskyldighet inträtt efter utgången

av år 1966.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m otioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 96 av herr Dahlén m. fl. och II: 131 av

fru Johansson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag angående ändring av 3 §

i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte att från arvsskatt befria

sådana stiftelser och sammanslutningar som nu är befriade från att erlägga

gåvoskatt»;

2) de likalydande motionerna I: 154 av herr Gösta Jacobsson in. fl. och

II: 194 av herr Nordgren in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att den av 1958 års riksdag begärda översynen

av bestämmelserna om arvsbeskattning i hela dess vidd omedelbart

måtte komma till stånd»;

3) de likalydande motionerna 1:220 av herr Hiibinette samt 11:281 av

herrar Fridolfsson i Stockholm och Bengtson i Solna, vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring av 12 § andra stycket förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt, att vid arvsskattens beräknande skall från vad

som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till livförsäkring såsom

skattefritt avräknas 40 000 kr.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 154, II: 131 och II: 281.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 4.

Fastighetsbegreppet, s. 4—5.

Beskattning av vissa förmånstagarförvärv, s. 5—6.

Av innehållet i de förevar ande motionerna må här återges följande.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 96 och II: 131 anför motionärerna

huvudsakligen följande. Enligt gällande lagstiftning föreligger större möjligheter

till skattefrihet vid gåvor än vid dispositioner genom testamente. Medan

gåvor till allmännyttiga ändamål över lag blir skattefria, så krävs för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967

skattefrihet vid testamente en allmännytta av särskilt höggradig beskaffenhet.

I fråga om gåvoskatt gäller skattebefrielsen alla slag av stiftelser och

sammanslutningar som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,

sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra dämed jämförliga

kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål. Frihet från arvsskatt

medges däremot endast för, förutom staten, sådana stiftelser och sammanslutningar

som huvudsakligen avser att främja allmännyttiga ändamål av

fyra olika kategorier, nämligen rikets försvar, barns eller ungdoms vård och

fostran eller utbildning, vård av sådana ålderstigna, sjuka och lytta, som

kan betecknas som behövande, samt vetenskaplig undervisning och forskning.

Domstolarna har vid tillämpningen av dessa bestämmelser haft stora

gränsdragningsproblem. Genom lagtextens restriktiva utformning har de

haft svårt att medge skattefrihet även för ändamål där skattefrihet eljest

framstår som naturlig.

Det måste anses vara i överensstämmelse med nutida betraktelsesätt att

medge skattefrihet för testamentariska förordnanden till sådana stiftelser

och sammanslutningar som främjar religiösa, välgörande, sociala, politiska,

konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga

ändamål lika väl som för gåvor till samma ändamål.

Genom den bristande överensstämmelsen mellan beskattningsreglerna i de

båda fallen blir det ofta rena tillfälligheter som avgör huruvida en donation

blir föremål för beskattning eller inte. Många personer som har bestämt sig

för att överlämna en del av sin förmögenhet till ett allmännyttigt ändamål

känner ej till skattekonsekvenserna av att gåvan ej genomförs under livstiden.

I förarbetena till lagstiftningen har åberopats att benägenheten att genom

gåvor under livstid understödja allmännyttiga ändamål kunde befaras minska

om en del av gåvan togs i anspråk för erläggande av skatt till staten.

Man har sagt att detta återhållande moment inte gör sig gällande med samma

styrka i fråga om testamentariska förordnanden. Motionärerna tror dock

icke att det generellt sett finns någon större skillnad i fråga om skattens inverkan

på gåvo- och testamentsbenägenheten.

Den av riksdagen år 1958 förordade men ännu inte tillsatta utredningen

rörande arvsbeskattningen i dess helhet kan enligt motionärernas mening

inte längre åberopas som skäl mot en snar lösning av här ifrågavarande

spörsmål. Det torde vara tämligen enkelt att få till stånd en teknisk lösning

på problemet. En ändring av reglerna om de arvsskattefria subjekten bör

genomföras utan mera tidskrävande utredningsarbete.

I motionerna 1: 15b och 11: 19b anför motionärerna bl. a. följande. De nuvarande

skatteskalorna för arvs- och gåvobeskattningen, vilka av riksdagen

fastställdes år 1958, har till följd av den sedan dess inträdda fortgående

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967

5

penningvärdeförsämringen, vilken uppgått till ej mindre än 45 %, undergått

en motsvarande automatisk skärpning och träffar därför i de konkreta

fallen de enskilda hårdare än avsett. Utbyggnaden av realisationsvinstbeskattningen

har ytterligare skärpt skattebördan på området.

Helt allmänt ifrågasätter motionärerna om det är försvarligt att arbeta

med de nuvarande skattesatserna, vilka maximalt uppgår till 60—65 procent.

Arvsbeskattningen byggs på en engångsartad förmögenhetsuppskattning''

med betydande felmarginaler. Vid värderingen av företagsförmögenhet

och periodiskt utgående förmåner blir det fråga om synnerligen vanskliga

framtidsbedömningar. Vidare tages icke hänsyn till latenta inkomstskatteskulder.

Den marginella skatt, som uttages av arvinge eller testamentstagare,

kan i vissa fall överstiga värdet av vad denne faktiskt erhåller.

Vid en översyn av arvs- och gåvoskattelagstiftningen synes det motionärerna

naturligt att företagens och särskilt de s. k. familjeföretagens svårigheter

utredes. Arvsskatteskulden har ej sällan sin grund i en oväntad händelse

och kan sätta företaget i en olöslig likviditetskris. Anståndsmöjligheternå

kan endast i begränsad omfattning anses innebära en lösning på problemet.

Dödsfallet kommer ofta att framtvinga en försäljning av företaget. — Arvsbeskattningen

skapar ett läge, där större och kapitalstarkare företagsenheter

med mera spridd ägarekrets får ett övertag över mindre enheter. Motionärerna

ifrågasätter, om en utifrån dylika utgångspunkter framtvingad upplösning

av mindre enheter ur samhällets synpunkt kan betraktas som en

positiv utveckling.

Det vore rimligt, fortsätter motionärerna, om sådana tillgångar, som är

nödvändiga för fortsatt drift av ett jordbruk eller en rörelse, beskattas efter

ett reducerat värde, så att företagets fortsatta verksamhet säkrades, eller att

arvsskatt debiterades men avskrevs med visst belopp om året under förutsättning

att rörelsen fortsatte. Därutöver torde ändrade, mindre restriktiva

bestämmelser kunna övervägas angående möjligheten att erlägga skatt medelst

revers. Möjligheten att teckna livförsäkring för betalning av arvsskatten

utan att försäkringsbeloppet inräknas i de skattepliktiga arvslotterna

torde även vara förtjänt att undersökas.

Enligt motionärernas mening är det angeläget, att den av 1958 års Briksdag

begärda allsidiga översynen av arvsbeskattningen kommer till stånd

utan ytterligare tidsutdräkt.

Yrkandet i motionerna I: 220 och II: 281 angående höjning av det skattefria

beloppet för förmånstagarförvärv enligt vissa livförsäkringar grundar

sig på samma skäl som angivits i propositionen i denna del. Motionärerna

anför bl. a., att det synes vara av allmänt intresse att det genom uppgörelsen

mellan arbetsmarknadens parter utfallande maximibeloppet 31 500 kr. blir

skattefritt. De föreslår att det skattefria beloppet höjs till ett till 40 000 kr.

avrundat belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967

Utskottet

I den förevarande propositionen anmäler departementschefen, att han

har för avsikt att inom kort föreslå att särskilda sakkunniga tillkallas för

en allmän översyn av arvs- och gåvobeskattningen. Utan hänsyn till den

blivande utredningen föreslås emellertid att vissa frågor av närmast teknisk

natur löses redan nu. Sålunda förordas — i likhet med vad som

skett vid inkomstbeskattningen -—- att det skatterättsliga fastighetsbegreppet

behålls oförändrat i arvsskatteförordningen och sålunda inte påverkas

av det nya fastighetsbegreppet enligt den lag om vad som är fast egendom,

vilken träder i kraft den 1 juli 1967. Vidare föreslås att det skattefria

beloppet för vissa förmånstagarförvärv höjs från 25 000 till 32 000 kr.

Förslaget om en höjning till 32 000 kr. av det skattefria beloppet för förmånstagarförvärv

enligt vissa försäkringar har aktualiserats av de höjningar

av livförsäkringsbeloppen, särskilt på grupplivförsäkringsområdet,

som skett på senare tid. Det högsta försäkringsbelopp, som kan tillfalla

förmånstagare på grund av statlig tjänstegrupplivförsäkring eller tjänstegrupplivförsäkring

i Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag, har enligt

överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter fr. o. m. år 1967 höjts

från 24 000 till 31 500 kr. Som skäl för förslaget åberopas också den penningvärdeförändring

som inträffat efter år 1958, då den nu gällande

gränsen fastställdes, och angelägenheten av att skyddet för efterlevande

tillgodoses i erforderlig omfattning. Yrkandet i motionerna I: 220 och II:

281 om en höjning av det skattefria beloppet till 40 000 kr. grundar sig på

samma skäl som propositionen.

Tidigare har i olika sammanhang framhållits att skyddet för de efterlevande

bör tillgodoses i erforderlig utsträckning. Detta blir också en väsentlig

uppgift för den kommande utredningen. Förslaget i propositionen

får närmast ses som en anpassning till de nya försäkringsvillkoren inom

stora delar av arbetsmarknaden. Med hänsyn därtill finner utskottet sig

inte böra förorda en större höjning av det skattefria beloppet än till 32 000

kr. Det är emellertid inte uteslutet att en omprövning av beskattningen av

förmånstagarförvärv kan bli aktuell vid den kommande utredningen. I

sammanhanget vill utskottet framhålla, att de nya reglerna på grund av

bestämmelserna i 12 och 15 §§ arvsskatteförordningen om beräkning av

makes skattefria giftorättsandel för efterlevande make innebär att endast

försäkringsbelopp över 64 000 kr. kan komma att träffas av arvsskatt.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen och avstyrker

således bifall till motionerna 1:220 och 11:281 i den mån de inte kan

anses tillgodosedda genom departementschefens förslag.

Yrkanden om en översyn av arvs- och gåvobeskattningen framställs i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967 7

motionerna I: 96 och II: 131 samt I: 154 och II: 194. I de förstnämnda motionerna

hemställs om riksdagsskrivelse med begäran om en särskild utredning

och förslag till sådan ändring av arvsskatteförordningen, att befrielse

från arvsskatt medges stiftelser och sammanslutningar, som nu är

befriade från gåvoskatt. Enligt motionärernas mening är det tämligen

enkelt att finna en teknisk lösning på problemet. Det är därför inte motiverat

att invänta en allmän översyn av arvsbeskattningen, innan ställning

tas till dessa spörsmål. I de sistnämnda motionerna framhåller motionärerna

angelägenheten av att den av riksdagen år 1958 begärda allsidiga

översynen av arvsbeskattningen omedelbart kommer till stånd. Utredningen

bör bl. a. avse att åstadkomma lättnader i beskattningen och att

skapa nya regler för beräknandet och betalningen av skatten.

Av propositionen framgår att en utredning inom förevarande område nu

kommer att tillsättas. Som departementschefen — och tidigare även bevillningsutskottet

— anfört, bör utredningen få i uppdrag att överväga alla

de spörsmål, som aktualiserats inom detta område. Utskottet förutsätter

därför att samtliga de i ifrågavarande motioner berörda frågorna kommer

att uppmärksammas. Syftet med motionerna I: 154 och II: 194 torde härigenom

vara tillgodosett. I avvaktan på resultatet av en sådan översyn av

arvsbeskattningen är utskottet inte berett att nu ta ställning till förslag

angående mer väsentliga ändringar i gällande bestämmelser. Utskottet

avstyrker således bifall till motionerna I: 96 och II: 131 samt I: 154 och

II: 194.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 40 måtte antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse av

12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt; samt

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 98 av herr Dahlén in. fl.

och II: 131 av fru Johansson m. fl. om befrielse jämväl

från arvsskatt för stiftelser och sammanslutningar som är

befriade från gåvoskatt,

2) de likalydande motionerna I: 154 av herr Gösta Jacobsson

m. fl. och II: 194 av herr Nordgren m. fl. om en

allmän översyn av arvsbeskattningen, ävensom

3) de likalydande motionerna I: 220 av herr Hiibinette

samt II: 281 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Bengtson

i Solna om höjning av det skattefria beloppet till för''

månstagare vid arvsbeskattningen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

danmark, herrar Tage Johansson, Enarsson, Erik Filip Petersson, Paul

Jansson*, Ottosson, Tistad och Mattsson*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Asp, Andersson

i Essvik, Eriksson i Bäckmora*, Forsberg, Carlsson i Västerås, Sterne*,

Dahlgren och Öhvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Enarsson, Erik Filip Petersson, Ottosson, Tistad, Mattsson, Magnusson

i Borås, Eriksson i Bäckmora, Sterne, Dahlgren och öhvall, vilka

— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:96 och

II: 131 — ansett, att utskottet under punkt B 1 hort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:96 av herr Dahlén m. fl. och II: 131 av fru Johansson

in. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning och förslag till riksdagen angående ändring

av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte att från

arvsskatt befria sådana stiftelser och sammanslutningar

som nu är befriade från att erlägga gåvoskatt.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 67002&

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 § och J/.0 § 2 mom. civilförsvarsl a1 i texten