Betänkande i anledning av väckta motioner angående avveckling av vissa punktskatter.
1967-04-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1967:31, Betänkande i anledning av väckta motioner angående avveckling av vissa punktskatter.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967
1
Nr 31
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avveckling av vissa punktskatter.
(l:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 152 av herr Gösta Jacobsson och II: 404
av fru Gärde Widemar m.fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte uttala att Kungl. Maj :t i samband med beredning av
förslag om mervärdeskatt måtte överväga borttagandet av den särskilda
varuskatten på tekniska preparat; samt
2) de likalydande motionerna I: 583 av herr Stefanson m.fl. och II: 727
av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ger till känna sin uppfattning att försäljningsskatten på guldsmedsvaror
bör avvecklas så snart ske kan.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 404 och II: 727.
Gällande bestämmelser m. m.
Särskild varuskatt
Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt
utgår sådan skatt med 50 % av de skattepliktiga varornas beskattningsvärde.
De skattepliktiga varorna anges i en till förordningen fogad förteckning
och omfattar två varugrupper, nämligen choklad- och konfektyrvaror
samt vissa kosmetiska preparat. Beskattningsvärdet för de kosmetiska preparaten
är lika med högsta pris till detaljist medan priset från fabrik är
beskattningsvärde för choklad- och konfektyrvaror. Skattskyldig är tillverkare
av skattepliktig vara eller registrerad importör. I fråga om beskattningen
av de kosmetiska preparaten får här erinras om att 1965 års riksdag
på grundval av förslag i propositionen nr 14 beslöt ersätta de tidigare gällande
skattesatserna på 20, 40 och 65 % med den nuvarande enhetliga skat1—Bihang
till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 31
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967
tesatsen på 50 % och att i samband därmed skatten på schamponeringsmedel
och munvårdspreparat avvecklades.
Genom beslut av 1966 års riksdag avvecklades den särskilda omsättningsskatten
på teknisk sprit, vilket innebar en skattelättnad för de kosmetiska
preparat som är alkoholhaltiga, exempelvis hårvatten, rakvatten och eaude-cologne.
Den särskilda varuskatten beräknas under budgetåret 1967/68 inflyta
med 285 milj. kr., varav 90 milj. kr. avser skatt på kosmetiska preparat.
Försäljningsskatt
Skatt enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt
utgår förutom på s. k. äkta mattor också på guldsmedsvaror, dvs. arbeten
av guld, silver, platina eller annan ädel metall med eller utan infattade
pärlor eller stenar samt oinfattade äkta pärlor och ädelstenar.
Skatten för guldsmedsvaror utgör 20 % av ett beskattningsvärde som
motsvarar konsumentpriset inkl. skatt. I fråga om skattepliktig import
utgör beskattningsvärdet, då varan av annan än registrerad säljare införs
till riket för försäljning, det beräknade konsumentpriset och eljest varans
tullvärde med tillägg av tull ökat med 25 %. Allmän varuskatt inräknas i
intet fall i beskattningsvärdet.
Försäljningsskatten grundas tekniskt sett på ett registreringssystem med
obligatorisk registrering av tillverkare av skattepliktiga varor och frivillig
registrering av återförsäljare av sådana varor. Med registrering enligt förordningen
följer, å ena sidan, möjlighet att från annan registrerad inköpa
skattpliktiga varor utan skattskyldighet för säljaren och, å andra sidan,
skyldighet att till kontrollstyrelsen deklarera och erlägga skatt för den
försäljning som sker till annan än registrerad. Någon skillnad föreligger
härvidlag inte mellan registrerad som säljer varor av egen tillverkning och
den som uteslutande bedriver återförsäljning. Tillverkare får sålunda genom
registreringen automatiskt möjlighet att inköpa varor av annans tillverkning
utan att därvid erlägga skatt.
För budgetåret 1967/68 beräknas försäljningsskatten ge en sammanlagd
inkomst av 52 milj. kr., varav ca 45 milj. kr. avser guldsmedsvaror.
Frågornas tidigare behandling
Frågan om punktskatternas bibehållande eller avveckling prövades av
1963 års riksdag med anledning av då väckta motioner angående avveckling
helt eller delvis av dessa skatter. Riksdagen beslöt på bevillningsutskottets
förslag (BevU 1963: 16) att överlämna samtliga motioner till allmänna
skatteberedningen för beaktande. Utskottet uttalade bl. a. som sin
uppfattning att ju mer den allmänna varuskatten höjes desto mer framträder
olägenheterna av punktskatterna.
Allmänna skatteberedningen förordade i sitt betänkande Nytt skattesystem
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967 3
(SOU 1964:25) att de särskilda varuskatterna skulle avvecklas vid införande
av en mervärdeskatt. I sin detalj granskning av punktskatterna anförde
beredningen i fråga om de bär aktuella skatterna bl. a. följande.
Det kemisk-tekniska varuområdet. Den särskilda varuskatten på kosmetika,
parfymer, hårvatten, tandkräm in. fl. sådana varor kan för budgetåret
1964/65 beräknas ge en intäkt av drygt 80 miljoner kr. I fråga om detta
varuområde har speciellt beskattningen av tandkräm, tandpulver och munvatten
varit föremål för diskussion, och såsom tidigare omnämnts framfördes
senast vid 1963 års vårriksdag motionsyrkanden om ett slopande av
skatten på dessa varor.
Även i direkt till beredningen framförda synpunkter från företag inom
branschen har man särskilt vänt sig mot att genom särbeskattning fördyra
de medel, som verkar för en bättre munhygien. Andra skäl har emellertid
även åberopats för en fullständig avveckling av skatten i denna del.
Det förhållandet att skatten ansetts träffa i viss mån lyxbetonade eller umbärliga
varor kan enligt dessa uttalanden icke längre med större fog hävdas.
Skatten medför, enligt vad som framhålles av branschens företrädare, en
orättvis belastning av ett visst varuområde, och denna orättvisa förstärkes
av en kumulativ total skatteeffekt. I vissa fall träffas produkterna av tre
olika skatter, genom att skatt även utgår på råvaran teknisk sprit. Detta
liksom de för skilda varugrupper varierande skattesatserna får, framhåller
man, en direkt inverkan på produktionsinriktningen. Tillverkarna tvingas
att anpassa produkterna efter beskattningen och att därvid av skattetekniska
skäl utforma produkterna annorlunda än som från konsumentsynpunkt
vore mest önskvärt. Härtill kommer, alt de kriterier, efter vilka
skatteplikten avgöres, är vaga, varför det uppstår betydande svårigheter i
fråga om såväl avgränsningen av det skattepliktiga varuområdet som
klassificeringen av de skattepliktiga varorna efter skatteklass. Såsom
exempel härpå nämnes, att ett schamponeringsmedel kan beroende på utformningen
i vissa detaljer vara skattefritt eller skattepliktigt och i senare
fallet beskattas efter skattesatsen 20, 40 eller 65 procent. Osäkerheten beträffande
klassificeringen i skattehänseende och en ofrånkomlig skönsmässighet
i bedömningen utgör enligt fabrikanterna ett störande inslag i
konkurrensen liksom det förhållandet att skattefria substitutvaror förekommer
i viss utsträckning.
Enligt beredningens uppfattning föreligger icke sådana särskilda skäl,
som motiverar ett fortbestånd av den särskilda varuskatten på detta varuområde
i det av beredningen förordade skattesystemet.
Försäljningsskatten (SFS 1948:85) omfattar med vissa speciella inskränkningar
guldsmedsvaror (naturpärlor, ädelstenar och varor därav samt varor
av ädelmetall), grammofonvaror (grammofoner, skivspelare och grammofonskivor)
och s. k. äkta mattor. Skyldighet att erlägga försäljningsskatt
åvilar den, som hos kontrollstyrelsen blivit registrerad såsom säljare av
skattepliktig vara, ävensom icke registrerad importör av sådan vara. Obligatorisk
registreringsskyldighet föreligger för yrkesmässig tillverkare av
skattepliktig vara. Därjämte kan den, som enbart säljer skattepliktiga varor
av annans tillverkning, frivilligt låta registrera sig som skattskyldig.
Sålunda registrerad äger skattefritt inköpa skattepliktiga varor för återförsäljning
och har att redovisa skatt för egen försäljning eller motsvarande
till icke registrerad köpare. För andra skattskyldiga än sådana som
endast säljer guldsmedsvaror av egen tillverkning gäller‘att skatt skall er1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 sand. Nr 31
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967
läggas med visst minimibelopp för år eller månad räknat. Därigenom är det
icke ekonomiskt fördelaktigt för företag med endast liten skattepliktig försäljning
att låta registrera sig som skattskyldig.
I fråga om försäljning inom landet och motsvarande utgör skatten 20
procent av detalj handelspriset inklusive skatt i vad avser guldsmedsvaror
och äkta mattor. Motsvarande gäller i fråga om skattepliktig import av
guldsmedsvaror, medan skatten vid skattepliktig import av äkta mattor utgår
enligt differentierade skattesatser efter vikt.
Nyssnämnda minimiskatt utgör 1 200 kr. per år eller 100 kr. per månad
för återförsäljare av guldsmedsvaror. Samma belopp gäller för dem,
som säljer grammofonskivor och äkta mattor av enbart egen tillverkning,
medan minimibeloppet 3 000 kr. per år eller 300 kr. per månad gäller övriga
registrerade säljare av sådana varor.
Försäljningsskatten beräknas för budgetåret 1964/65 ge en intäkt av
60 miljoner kr., fördelade med 49 miljoner kr. på guldsmedsvaror, 8 miljoner
kr. på grammofonvaror och 3 miljoner kr. på äkta mattor.
Såsom redovisats i det föregående har yrkanden om ett slopande av särbeskattningen
av grammonfonvaror framförts i till Kungl. Maj :t ingivna och
till beredningen överlämnade framställningar från Svenska tonsättares internationella
musikbyrå, Sveriges allmänna biblioteksfärening, Musikfrämjandet
m. fl. För en sådan åtgärd har man i dessa framställningar åberopat
grammofonvarornas stora betydelse för det allmänna musikintresset och
för musikundervisningen samt särbeskattningens hämmande inverkan på
möjligheterna att inspela värdefullare och artistiskt mera högklassiga musikverk.
Det framhålls vidare att beskattningen framstår som i hög grad
orättvis vid jämförelse med förhållandena för andra konstnärliga verk och
för andra former av musikåtergivning. Härvidlag har man särskilt pekat
på att eu ökad användning av bandspelare bidragit till en minskad avsättning
av grammonfonvaror. Såsom en alternativ lösning bär därför ifrågasatts
införandet av en särskild licensavgift för bandspelare för att åstadkomma
större skattemässig likställighet mellan olika former av musikåtergivning.
I tidigare omnämnda motioner till 1963 års vårriksdag åberopas i stort
sett samma skäl för en avveckling av särbeskattningen av grammonfonvaror.
Vid denna riksdag framfördes även motionsyrkanden om en provisorisk
nedsättning av försäljningsskatten på guldsmedsvaror. Såsom skäl härför
åberopades bl. a., att man i Danmark med verkan fr. o. in. den 1 april
1963 slopa dittillsvarande särbeskattning av guldsmedsvaror och att detta
kunde förväntas medföra, att ytterligare betydande summor undandroges
den svenska guldsmedsbranschen utöver vad som redan tidigare följt av
att man vid resor utomlands kan köpa guldsmedsvaror till förmånligare
priser.
Särskilda skäl har således anförts för en avveckling av försäljningsskatten
i dess väsentligaste delar. Vad som härvid anförts synes även få
ökad betydelse i det för beredningen aktuella läget med ökat uttag av generell
indirekt skatt. Beredningen anser emellertid redan utifrån tidigare
deklarerad principiell inställning till punktbeskattningen, att försäljningsskatten
i dess helhet bör avvecklas vid eu omläggning av skattesystemet enligt
de av beredningen förordade riktlinjerna. Vad som anförts till stöd för
nyss återgivna yrkanden styrker denna uppfattning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967 5
För att överse allmänna skatteberedningens förslag angående socialförsäkringsavgifter
och indirekt beskattning tillkallade Kungl. Maj :t i början
av år 1965 en särskild utredning, vars arbete beräknas bli slutfört under
år 1967.
I fråga om den särskilda varuskatten på kosmetiska preparat har riksdagen
tidigare tagit ställning till inte bara de yrkanden om en allmän punktskatteavveckling
och de motionsyrkanden rörande munvårdspreparat, som
nämns i allmänna skatteberedningens ovan återgivna redogörelse, utan
också till yrkanden om en lägre skattesats, 40 %, i samband med införandet
av nuvarande skattesats på 50 %. Yrkandet avvisades med hänvisning till
bl. a. de statsfinansiella följderna härav.
Utöver de av allmänna skatteberedningen redovisade motionsyrkandena
rörande försäljningsskatten har yrkanden om avveckling av denna skatt
framförts såväl till vår- som höstriksdagen 1965. Yrkandena har i huvudsak
motiverats med beskattningens snedvridande effekter och vissa därav
betingade konkurrensrubbningar. Även skattens hämmande effekt på det
konstnärliga ädelsmidet har åberopats liksom den obeskattade resandeinförseln
av ädelmetallvaror. Motionerna avstyrktes med hänvisning i första
hand till det därav föranledda skattebortfallet.
Motionerna
I motionerna 1:152 och II: 405 redovisas de ursprungliga motiven för
införande av den särskilda varuskatten på tekniska preparat samt de skäl
för avveckling av denna skatt som såväl 1952 års kommitté för indirekta
skatter som allmänna skatteberedningen anfört.
Motionärerna understryker vikten av att allmänna skatteberedningens
synpunkter i detta avseende beaktas vid den överarbetning av dess förslag
som för närvarande pågår inom finansdepartementet. I Kungl. Maj :ts proposition
nr 14 år 1965 anförde departementschefen bl. a. att höjningen av
den allmänna varuskatten motiverade en omprövning av den särskilda
varuskattens höjd och omfattning. Bevillningsutskottet anförde i ett betänkande
1963: 16 likartade synpunkter och ansåg bl. a. att »i och för sig torde
det enligt utskottets uppfattning vara så att ju mer den allmänna varuskatten
höjes desto mer framträder olägenheterna av punktskatterna». I årets
statsverksproposition föreslås en höjning av den allmänna varuskatten
med 1 %. Motionärerna anser att denna höjning motiverar en omprövning
av den särskilda varuskattens höjd och omfattning. Det föreligger i dag en
rad starka motiv för att helt slopa skatten på tekniska preparat.
För flertalet människor torde användningen av toalettartiklar och kosmetiska
preparat utgöra en ren nödvändighet. Arbetsplatsen och den sociala
miljön kräver att kvinnan och mannen skall vara välvårdade och fräscha.
De aktuella beskattade varorna torde dock fortfarande till allra största del
förbrukas av kvinnor. Man kan därför påstå att denna varuskatt särskilt
drabbar kvinnornas konsumtion och denna konsumtionskategori hårt.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967
En särskild punktbeskattning som drabbar delar av ett sortiment leder
lätt till att det uppkommer konstlade prisrelationer mellan olika varor.
Vidare påverkas produktionens inriktning av skatten. Tillverkarna har av
skattetekniska skäl valt att utforma produkterna med hänsyn till beskattningen.
Det borde även utgöra en konsekvent åtgärd i de europeiska integrationssträvandena
att de svenska leverantörerna och detaljhandlarna inte
skall behöva ställas i ett sämre läge än företag i andra länder.
Den höga beskattningen på dessa varor ställer dem också i en svår konkurrenssituation
gentemot den skattefria försäljning som sker i de s. k.
»tax free shops» på flygplatser, på färjor etc. Konsumenternas ökade rörlighet
och den ökade resefrekvensen innebär redan i dag att en omotiverat
stor andel av inköpen av dessa hårt skattebelastade produkter sker
skattefritt i samband med utlandsresor.
Även om indrivningen av skatten inte är kostsam för statsverket belastar
den leverantörerna med avsevärda kostnader.
Starka skäl talar därför enligt motionärernas mening för ett borttagande
av den särskilda skatten på kemisk-tekniska preparat.
Även i motionerna I: 583 och II: 727 åberopas höjningen av den allmänna
varuskatten till stöd för en punktskatteavveckling, men motionärerna avser
här försäljningsskatten på guldsmedsvaror.
Under den tid vi haft omsättningsskatt har en del punktskatter avskaffats,
men på de varor och arbeten en guld- och silversmed utför utgår alltjämt
den 10-procentiga omsen, som nu ytterligare kommer att höjas, plus
den 20-procentig''a försäljningsskatten och dessutom en särskild kontrollstämpelavgift.
Sammanlagt måste alltså nära 40 % läggas på varans pris
för att täcka dessa kostnader. Därtill kommer kostnaden för det besvärliga
redovisningsförfarandet.
Försäljningsskatt utgår inte för guldsmedsvaror som resande från utlandet
har rätt att införa utan erläggande av tull. Personliga smycken räknas
som reseutrustning och får enligt gällande bestämmelser införas tullfritt
i den mån de »kan antas icke överstiga behovet under resan och omfattar
artiklar som vanligen medföras på resor». Någon värdegräns gäller
inte. Denna praktiskt taget obegränsade införselrätt för smycken för eget
personligt bruk är vad beträffar utomlands bosatta personer grundad
på internationella överenskommelser och rekommendationer. Samma regler
gäller emellertid även för smycken som i Sverige bosatta personer köper
under utlandsresor.
För guldsmedsvaror som inte innefattas i begreppet reseutrustning medges
tull- och skattefrihet för resande inom den värderam av 275 kronor
som gäller för nyförvärvade varor i allmänhet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967 7
Försäljning av obeskattade guldsmedsvaror har tidigare förekommit på
vissa fartygslinjer mellan Sverige och utlandet. I danmarks- och finlandstrafiken
har emellertid denna försäljning bringats att upphöra dels genom
tillkomsten av de s. k. öresundsreglerna, dels genom överenskommelser
som slutits mellan tullverket och berörda rederier.
Nyligen har en av de större sällskapsresearrangörerna i landet startat
försäljning av guldsmycken till sina flygresenärer för införsel vid hemkomsten,
fri från tull, försäljningsskatt och allmän varuskatt. Man har anledning
befara att andra företag i sällskapsresebranschen kommer att följa
exemplet. De svenska guldsmedsföretagen, vilkas försäljning belastas av
såväl försäljningsskatt som allmän varuskatt, har ingen möjlighet att möta
en konkurrens av detta slag.
Det är uppenbart att försäljningsskatten på guldsmedsvaror — i varje
fall på smycken — till följd av de liberala tullbestämmelserna för resande
inte är effektiv. Skattebortfallet är stort, och de lojala företagen i guldsmedsbranschen
lider avbräck. Att skärpa tullbestämmelserna för resande
torde inte vara möjligt, liksom ej heller att hindra utförsel av guldsmedsvaror
för försäljning på flygplan eller fartyg i internationell trafik.
En betydande smuggling av guldsmedsvaror förekommer dessutom. Den
insmugglade kvantiteten kan uppskattas till ca 2 000 kg. Om man för ifrågavarande
varor skulle beräkna försäljningsskatt, allmän varuskatt och
stämpelavgift skulle summan uppgå till minst 5 miljoner.
Härtill kommer den illojala konkurrensen på marknaden med märkliga
prisutbud från företag som saknar hemort i branschen. Det har vuxit upp
ett nät av företag som med förbigående av bestämmelserna i försäljningsskatteförordningen
konkurrerar med lojala yrkesutövare i branschen.
Motionärerna framhåller de icke önskvärda verkningarna av försäljningsskatten
på guld- och silvervaror, när det gäller konstnärliga arbeten.
Värdet av s. k. ädelsmide bestämmes huvudsakligen av formgivningen
och det yrkesskickliga arbetet. I många fall är det fråga om arbeten som
utföres i endast ett exemplar. Utarbetandet av idéer och skisser representerar
då större delen av den nedlagda arbetstiden. Värdet av själva materialet
utgör oftast en obetydlig del av den färdiga produktens pris. Frågan om
försäljningsskattens verkningar för det konstnärliga ädelsmidet berördes
av bevillningsutskottet i samband med behandlingen av motioner i ämnet
vid 1965 års vårriksdag. Utskottet anförde:
Enligt utskottets mening kan det---inte anses tillfredsställande
att så länge skatten på guldsmedsvaror i övrigt består, helt undantaga
ädelsmidet från beskattning. Utskottet vill därför förorda, att i första
hand möjligheterna undersökes att skapa särskilda regler för nedsättning
av beskattningsvärdet för här avsedda varor. Det torde inte vara uteslutet
att med utgångspunkt från den inom guldsmedsbranschen gängse relationen
mellan försäljningspris och ädelmetallvärde kunna för ädelsmidet
konstruera en reduceringsregel, som medför betydande skattelättnader utan
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967
att inbjuda till skatteflykt. Utskottet förväntar, att detta spörsmål upptas
till prövning i samband med departementsbehandlingen av beskattningsmyndigheternas
nyssnämnda förslag till författningsändring.
Härmed åsyftades ett förslag av kontrollstyrelsen till ändring av försälj
ningsskatteförordningen i syfte att komma till rätta med en påtalad
skatteflykt på guldsmedsvaruområdet. I samband med framläggandet av
ifrågavarande ändringsförslag till 1965 års höstriksdag uttalade departementschefen
att den av bevillningsutskottet förordade omläggningen av
beskattningen förutsatte överväganden, som då ännu inte hunnit slutföras.
Något förslag har ännu inte framlagts.
Slutsatsen av det ovan sagda kan endast bli att försäljningsskatten på
guldsmedsvaror bör avvecklas snarast möjligt. Budgetåret 1965/66 inbringade
skatten på dylika varor 45,4 miljoner kronor. Härav torde huvuddelen ha
fallit på smycken. Vid avveckling av skatten blir den totala minskningen av
skatteintäkterna dock mindre än det belopp som försäljningsskatten representerar.
I den mån slopandet av skatten leder till att inköp, som allmänheten
nu gör i utlandet, i stället kommer att ske i Sverige kommer
bortfallet av försäljningsskatten att till en del kompenseras av ökad intäkt
av allmän varuskatt och på längre sikt — på grund av ökad lönsamhet
inom guldsmedsbranschen — av inkomstskatt.
Med hänsyn till budgetläget anser motionärerna sig emellertid inte kunna
förorda en omedelbar avveckling av skatten. Denna bör emellertid avskaffas
så snart de statsfinansiella förutsättningarna föreligger.
Utskottet
I motionerna I: 152 och 11:404 hemställs om riksdagsskrivelse med uttalande
att Kungl. Maj :t i samband med beredningen av förslag om mervärdeskatt
måtte överväga borttagandet av den särskilda varuskatten på
tekniska preparat, medan motionärerna i motionerna 1:583 och 11:727
hemställer om riksdagsskrivelse med begäran om avveckling av försäljningsskatten
på guldsmedsvaror så snart ske kan.
I princip föreligger alltså den skillnaden mellan dessa yrkanden att försäljningsskatten
på guldsmedsvaror föreslås avvecklad så snart det statsfinansiella
läget det medger, medan yrkandet i fråga om den särskilda varuskatten
endast avser ett önskemål om beaktande av redan kända synpunkter.
Vid en jämförelse mellan de skäl för avveckling som åberopas i dessa
motioner framstår argumenten för en avveckling av försäljningsskatten
på guldsmedsvaror som starkare än de som åberopats till stöd för motsvarande
åtgärder i fråga om den särskilda varuskatten på tekniska preparat.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967 9
Utskottet liar tidigare uttalat sig för en jämkning av försäljningsskatten
till förmån för det konstnärliga ädelsmidet. Detta uttalande har emellertid
som motionärerna framhållit ännu inte lett till något resultat. För den reguljära
guldsmedsbranschen har olägenheterna av den obeskattade resandeinförseln
av ädelmetallvaror, av guldsmuggling och vissa former av illojal
skatteundandräkt blivit ytterst besvärande. Härtill kommer att själva
skatteformen får anses vara förhållandevis mera betungande för de skattskyldiga
än övriga existerande punktskatter. Utskottet är med hänsyn till
de redovisade olägenheterna berett att biträda motionärernas uppfattning
att en avveckling av försäljningsskatten bör komma till stånd så snart det
ekonomiska läget medger detta. Enligt vad utskottet erfarit är frågan f. n.
föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, och utskottet anser det med
hänsyn härtill inte vara påkallat med särskild riksdagsskrivelse i ämnet.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandet i motionerna
I: 583 och II: 727.
Som utskottet inledningsvis antydde kan de anförda skälen för en avveckling
av den särskilda varuskatten på tekniska preparat inte anses väga
särskilt tungt. Utskottet finner att man vid denna frågas bedömande måste
beakta att åtskilliga av de argument bortfallit, som branschens representanter
anförde till allmänna skatteberedningen mot denna skatt. De rent
hygieniska artiklarna som schamponeringsmedel och munvårdspreparat har
undantagits från skatteplikt, de påtalade olägenheterna av tre olika skattesatser
har undanröjts genom införandet av en enhetlig skattesats och den
tidigare förekommande tredubbla beskattningen av alkoholhaltiga kosmetiska
preparat har ändrats genom borttagandet av omsättningsskatten på
teknisk sprit. De principiella skäl för en allmän punktskatteaweckling med
hänsyn till dessa skatters konkurrenssnedvridande effekt, som allmänna
skatteberedningen påvisade, kan enligt utskottets mening alltjämt anföras
i fråga om i första hand försäljningsskatten och pälsvaruskatten men de
gör sig inte gällande med samma tyngd i fråga om den särskilda varuskatten.
Utskottet anser därför att frågan om en avveckling av sistnämnda
skatt, som ger betydande inkomster, främst måste bedömas från statsfinansiell
synpunkt. Med hänsyn till vad sålunda anförts och till att utskottet
inte finner skäl att uttala sig särskilt för en avveckling av beskattningen
av kosmetiska preparat, avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 152
och II: 404.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 152 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. och II: 404 av fru Gärde Widemar m. fl. angående
den särskilda varuskatten på tekniska preparat, samt
► _ 2) de likalydande motionerna 1:583 av herr Stefanson
in. fl. och II: 727 av herr Nordgren m. fl. om avveckling av
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1967
försäljningsskatten på guldsmedsvaror,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 april 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve
Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Hellebladh, Paul Jansson, Tistad och
Stadling; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar
Eriksson i Bäckmora, Forsberg och Carlsson i Västerås.
Särskilt yttrande
av herrar Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Tistad, Magnusson
i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt och herr Eriksson
i Bäckmora, vilka i fråga om motionerna I: 152 och II: 404 anfört följande:
Allmänna skatteberedningen föreslog enhälligt att punktskatterna på s. k.
lyxvaror skulle avskaffas i samband med övergång till mervärdeskatt. Beredningen
uttalade att de genomsnittligt stegrade inkomsterna och den
höjda levnadsstandarden medfört, att konsumtionsvanorna i vårt land numera
är så utjämnade, att en särskild beskattning ej längre ter sig påkallad.
Syftet med omläggning till mervärdeskatt är bl. a. att få en konsumtionsneutral
beskattning i alla de fall där speciella motiv ej kan anföras för ett
bibehållande av vissa punktskatter. Så är inte fallet beträffande här ifrågavarande
skatt. Vi förutsätter därför att Kungl. Maj :t i samband med beredning
av förslag om mervärdeskatt kommer att överväga borttagandet av den
särskilda varuskatten på tekniska preparat, varigenom motionernas syfte
kommer att tillgodoses.
ESSELTE AB. STHLM 67
714650
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.