Betänkande i anledning av väckt motion om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit.
1967-04-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1967:32, Betänkande i anledning av väckt motion om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967
1
Nr 32
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
åtgärder mot missbruk av teknisk sprit.
(1 :a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 739, av herr Sjönell, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Ivungl.
Maj :t måtte påtala missbruket av s. k. T-sprit och begära åtgärder så att
dessa förhindras i enlighet med vad i motionen anförts.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Gällande bestämmelser m. m.
Försäljningen av teknisk sprit regleras av bestämmelserna i förordningen
den 26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
Enligt 1 § denna förordning benämnes teknisk sprit, som denaturerats så
att förtäring därav kan betraktas som utesluten, starkdenaturerad sprit.
Sådan sprit får enligt 5 § säljas under samma villkor som gäller för drivande
av handel i allmänhet. Denatureringen för starkdenaturerad sprit fastställs
av kontrollstyrelsen. Tillverkare av sådan sprit är f. n. endast AB Vin- och
Spritcentralen.
Kontrollstyrelsen har i ett fr. o. m. den 1 september 1966 gällande cirkulär
med stöd av nämnda förordning meddelat vissa nya bestämmelser rörande
teknisk sprit. Dessa innebär huvudsakligen att en s. k. T-sprit skall ersätta
bl. a. röd- och blåsprit. T-spriten, som är ofärgad, består av 95-procentig
cellulosaråsprit, denaturerad med 20 ml metyletylketon och 30 ml metylisobutylketon
för kg.
Cirkuläret innehåller vidare bl. a. följande anvisningar och upplysningar.
Till starkdenaturerad sprit hänföres T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit.
Denaturerad sprit får inte säljas eller utlämnas, då särskild anledning
föreligger att antaga, att spriten är avsedd att användas i berusningssyfte.
Den som bryter häremot straffas som för olovlig försäljning av rusdrycker.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 32
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967
På kärl, vari starkdenaturerad sprit utlämnas vid försäljning, skall —
utöver vad gäller i fråga om brandfarlighet — på tydligt sätt finnas angivet
uppgift om varuslaget (T-sprit etc.) och orden »Farligt att förtära».
Genom undersökningar och för söksförsäljning har T-spriten befunnits
vara väl användbar i de fall, där tidigare röd- eller blåsprit använts, och
den har visat sig kunna ersätta olika slag av specialdenaturerad sprit, som
används för tekniska ändamål. T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit kan
av återförsäljare och förbrukare utan särskilt tillstånd inköpas i större
poster hos AB Vin- & Spritcentralen.
Med hänsyn till T-spritens mångsidiga användbarhet kommer kontrollstyrelsen
att i fortsättningen endast i begränsad omfattning medge att
specialdenaturerad sprit inköps eller importeras för tekniskt ändamål.
För vissa tekniska ändamål är 95-procentig cellulosaråsprit och alltså
även T-sprit mindre lämplig. För att tillgodose dessa behov får spritcentralen
sälja även annan sprit, om den denaturerats på samma sätt som
T-sprit. Sådan sprit, som inte är att betrakta som starkdenaturerad, får
inköpas utan särskilt tillstånd. Dock fordras tillstånd för återför sälj ning.
Beträffande sprit för tillverkning av kosmetiska och vissa andra alkoholhaltiga
preparat gäller särskilda bestämmelser.
Med hänvisning till vad ovan sagts återkallar kontrollstyrelsen från och
med den 1 januari 1967 med nedan angivna undantag nu gällande tillstånd
till inköp eller införsel av teknisk sprit, som är denaturerad på annat
sätt än T-sprit. Undantagna från återkallelsen är tillstånd avseende:
1. Sprit som är denaturerad enligt föreskrifterna i styrelsens cirkulär
angående vissa alkoholhaltiga preparat.
2. Odenaturerad sprit, spritdrycker eller vin.
3. Sprit för laboratorieändamål.
4. Sprit för direkt behandling eller framställning av livsmedel, såsom
ättika, ost, vanillin etc.
5. Sprit för tillverkning av läkemedel.
6. Sprit för tillverkning av disk- och rengöringsmedel, flytande tvål etc.
under förutsättning att spriten i fortsättningen denatureras enligt punkt 1
ovan.
Förbrukare, som av tekniska skäl önskar bibehålla nu gällande denaturering,
har att i god tid före den 1 januari 1967 göra framställning härom
till kontrollstyrelsen. Som förutsättning för att framställningen skall kunna
bifallas gäller att förbrukaren i tillräcklig omfattning prövat sprit,
denaturerad som T-sprit, och att han kan göra troligt att sådan denaturering
är förenad med väsentliga tekniska olägenheter.
Införandet av T-sprit har föregåtts av en försöksförsälj ning genom vissa
butikskedjor, vilka endast redovisat positiva erfarenheter. Ändringen är
motiverad dels av en strävan att få fram en mångsidigt användbar sprittyp
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967 3
som inte är obehaglig för förbrukaren att handskas med men som ändå inte
inbjuder till missbruk, dels att genom införandet av en enhetssprit underlätta
producentens och återförsäljarens lagerhållning. De nya bestämmelserna
om T-sprit berör inte endast de för allmänheten tillgängliga sprittvperna
utan även vissa delar av industrins och hantverkets förbrukning och
för att klargöra detta sammanhang skall här lämnas en kortfattad översikt
över bakgrunden till ändringarna.
Fram till 1961, då nu gällande förordning om teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat trädde i kraft, gällde 1918 års förordning om handel med
skattefri sprit samt eu kungörelse från samma år om försäljning av rusdrycker
för vissa särskilda ändamål. Fram till slutet av 1920-talet var även
försäljningen av teknisk sprit till allmänheten hårt reglerad. Återförsäljarna
antogs av kontrollstyrelsen. Köparna fick vända sig till systembolagen för
att få inköpstillstånd. Försäljningen hos återförsäljarna avstämdes årligen
mot inköpstillstånden. Denna situation ändrades radikalt då den typ av
rödsprit, som nu avvecklats infördes i slutet av 1920-talet. Den tidigare rödspritens
roll övertogs da av blaspriten, som betecknades som enkeldenaturerad,
medan den nya rödspriten betecknades som dubbeldenaturerad och
fick säljas fritt enligt då gällande bestämmelser. Med undantag av vissa
smärre författningsjusteringar var situationen oförändrad ända fram till år
1955, då blåspriten, efter en ändring av denatureringen också betecknades
som dubbeldenaturerad och fick säljas fritt. Därefter har — utöver tillkomsten
av den nu gällande förordningen, som innebar att ett flertal överflödiga
detaljbestämmelser slopades — endast det inträffat att bilismens utveckling
framtvingat två nya typer av starkdenaturerad (= dubbeldenaturerad)
sprit, nämligen karburatorsprit och kylarsprit.
Användningen inom hushåll och hantverk samt till bilar av standarddenaturerad
teknisk sprit är visserligen viktiga förbrukningsområden men
den kvantitativt största förbrukningen finns inom industrin och har där
hittills huvudsakligen omfattat s. k. specialdenaturerad sprit. Tillverkare av
färger och lösningsmedel, tvättmedel, läkemedel samt av olika kemisk-tekniska
preparat liksom ett flertal andra tillverkarkategorier är ofta förhållandevis
stora förbrukare av teknisk sprit. De har av olika skäl inte kunnat
använda röd- eller blåsprit, utan i stället köpt sprit, som denaturerats för
det särskilda ändamålet. På grund av svårigheten att ändra sammansättningen
av väl utprovade och av köparna kända produkter, har det varit
svårt att förmå förbrukarna att gå ifrån en sedan länge använd denaturering.
Detta förhållande i förening med att denatureringsmedlens effekt bedömts
olika vid skilda tidpunkter samt att åtskilliga denatureringsmedel
tillkommit under årens lopp har gjort att antalet sätt att specialdenaturera
teknisk sprit successivt ökat i omfattning. Denna utveckling har lett till
att specialdenatureringen blivit en arbetskrävande och betungande uppgift
för AB Vin- & Spritcentralen. Kontrollstyrelsen har, som framgår av det
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967
ovan återgivna cirkuläret, i samband med T-spritens införande sökt förenkla
denna hantering genom att med vissa undantag från och med den
1 januari 1967 återkalla alla tillstånd till inköp eller införsel av specialdenaturerad
sprit. Köparna hänvisas till att använda T-sprit, eller om exempelvis
koncentrerad sprit erfordras, använda sådan sprit denaturerad såsom Tsprit,
vilken får inköpas utan särskilt tillstånd. Undantagen från återkallelsen
gäller bl. a. tillverkare av kosmetiska preparat, livsmedel och läkemedel.
Motionen
I motionen uppges att under den tid som T-spriten funnits i handeln
har konstaterats flera fall av missbruk, t. ex. i Stockholm, där ett antal fall
också utretts laboratoriemässigt. Dessa undersökningar visar, att symtomen
vid T-spritförtäring inte väsentligt avviker från följdtillstånd som iakttagits
vid missbruk av röd- respektive blåsprit. En observation som tycks vara
genomgående är att T-spriten har nagot bättre drickbarhet än sina föregångare.
Endast ett fåtal av de undersökta patienterna ansåg, att T-spritens
smak och lukt var särskilt motbjudande. Uppblandning med läskedrycker
och t. o. in. vatten underlättade avsevärt förtäringen.
Hittillsvarande erfarenheter tyder på att missbrukare förmår dricka
avsevärda kvantiteter T-sprit med verkningar såsom stark trötthet och
temporär minnesförlust. T-spritens drickharhet synes enligt motionärens
mening också i någon mån kunna bero på att den saknar färgtillsats.
Det är naturligtvis av största vikt att missbruk av T-sprit kan förhindras.
Detta är inte möjligt under nuvarande förhållanden. För att begränsa missbruket
kan två handlingslinjer följas. Antingen måste åtkomstmöjligheterna
beskäras eller också kan T-spriten göras mindre drickbar genom tillsättande
av något ytterligare preparat. Det förstnämnda alternativet synes kunna
leda till administrativa svårigheter samtidigt som det lägger ett alltför stort
ansvar på försäljningsställena i detaljhandelsledet. Erfarenheterna hittills
tyder på att åtgärder riktade mot T-spritens drickbarhet — t. ex. genom
tillsats av ett färgat och ur smaksynpunkt motbjudande preparat — kan få
avsevärd effekt.
Utskottet
I den förevarande motionen hemställs om riksdagsskrivelse angående
missbruket av T-sprit med begäran om åtgärder häremot. Motionären hänvisar
till att flera fall av missbruk konstaterats bl. a. i Stockholm och att
T-spriten är något lättare att dricka än röd- och blåsprit, som den ersätter.
För att motverka missbruket föreslår motionären att spriten tillsätts ett
färgat och från smaksynpunkt motbjudande preparat.
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967 5
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för motiven för införande
av s. k. T-sprit innebär denna åtgärd en skärpning av denatureringen för
stora kategorier, som använder teknisk sprit i yrkesverksamhet, men samtidigt
blir denatureringen något mindre besvärande för de förbrukare som
tidigare varit hänvisade att använda i huvudsak rödsprit för tekniska ändamål.
T-spritens införande bär även medfört inte obetydliga fördelar från
distributions- och lagringssynpunkt. Enligt vad utskottet erfarit har frågan
om T-spritens sammansättning varit föremål för ingående överväganden
och prövningar inom kontrollstyrelsen, som har att fastställa denatureringen.
Villkoret för att teknisk sprit skall få säljas fritt är att varan kan betecknas
som starkdenaturerad, vilket innebär att förtäring därav skall anses
vara utesluten. Denna bestämmelse får givetvis inte tolkas så att denatureringen
måste skärpas så snart det kan visas att någon förtärt sprit, Som
betecknas som starkdenaturerad. Erfarenheterna har visat att vissa smärre
grupper alkoholmissbrukare tillgriper praktiskt taget vilka surrogat som
helst för att uppnå berusningseffekt, och en skärpning av denatureringen
med utgångspunkt från vad dessa konsumenter skulle finna tillräckligt
motbjudande för att avstå från förtäring skulle göra spriten oanvändbar
för de tekniska ändamål till vilka den är avsedd. De uppgifter om missbruk
som motionären åberopar synes närmast komma från en artikel i
Läkartidningen, där en undersökning av 14 fall av T-spritmissbruk redovisats.
Av dessa hade 10 utretts laboratoriemässigt. Samtliga personer var
manliga och alla utom en i hög grad socialt förfallna. Nio hade tidigare förtärt
tekniska preparat. Flera av dessa ansåg T-spriten betydligt lättare att
förtära än röd- eller blåsprit, men två ansåg T-spriten särskilt motbjudande.
Av dessa uppgifter om en synnerligen begränsad utredning kan i stort
sett endast utläsas att de som använt röd- eller blåsprit övergått till T-sprit
i samband med att de tidigare sorterna dragits in. Om dessa missbrukare
har en i någon mån större konsumtion av T-sprit än de hade av röd- eller
blåsprit skall detta alltså vägas mot de påtagliga fördelar som T-spriten medfört
för handeln och den legitima förbrukningen. Först om det kan visas att
T-spriten i nämnvärd omfattning skulle inbjuda sådana kategorier till missbruk
som normalt inte kan förväntas hemfalla till missbruk av denaturerad
sprit, finns det enligt utskottets mening anledning att överväga en skärpning
av denatureringen. En dylik åtgärd skall dock inte vidtas av Kungl.
Maj :t utan av tillsynsmyndigheten, kontrollstyrelsen. Utskottet har erfarit
att kontrollstyrelsen med uppmärksamhet följer frågan om missbruk av
T-sprit och att de uppgifter som hittills inkommit inte tyder på någon
oförutsedd breddning av detta missbruk. Det har vidare upplysts att en
väsentlig ändring av denatureringen eller en färgning av spriten i hög grad
skulle kunna begränsa den nya sprittypens avsedda användning.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 739 av herr Sjönell om åtgärder mot missbruk
av teknisk sprit icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 4 april 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve
Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Hellebladh, Paul Jansson, Tistad
och Stadling; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar
Eriksson i Bäckmora, Forsberg och Carlsson i Västerås.
ESSELTE AB. STHLM 67
714000
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.