Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit.

1967-04-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:32, Betänkande i anledning av väckt motion om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967

1

Nr 32

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

åtgärder mot missbruk av teknisk sprit.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

II: 739, av herr Sjönell, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Ivungl.

Maj :t måtte påtala missbruket av s. k. T-sprit och begära åtgärder så att

dessa förhindras i enlighet med vad i motionen anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Försäljningen av teknisk sprit regleras av bestämmelserna i förordningen

den 26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Enligt 1 § denna förordning benämnes teknisk sprit, som denaturerats så

att förtäring därav kan betraktas som utesluten, starkdenaturerad sprit.

Sådan sprit får enligt 5 § säljas under samma villkor som gäller för drivande

av handel i allmänhet. Denatureringen för starkdenaturerad sprit fastställs

av kontrollstyrelsen. Tillverkare av sådan sprit är f. n. endast AB Vin- och

Spritcentralen.

Kontrollstyrelsen har i ett fr. o. m. den 1 september 1966 gällande cirkulär

med stöd av nämnda förordning meddelat vissa nya bestämmelser rörande

teknisk sprit. Dessa innebär huvudsakligen att en s. k. T-sprit skall ersätta

bl. a. röd- och blåsprit. T-spriten, som är ofärgad, består av 95-procentig

cellulosaråsprit, denaturerad med 20 ml metyletylketon och 30 ml metylisobutylketon

för kg.

Cirkuläret innehåller vidare bl. a. följande anvisningar och upplysningar.

Till starkdenaturerad sprit hänföres T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit.

Denaturerad sprit får inte säljas eller utlämnas, då särskild anledning

föreligger att antaga, att spriten är avsedd att användas i berusningssyfte.

Den som bryter häremot straffas som för olovlig försäljning av rusdrycker.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967

På kärl, vari starkdenaturerad sprit utlämnas vid försäljning, skall —

utöver vad gäller i fråga om brandfarlighet — på tydligt sätt finnas angivet

uppgift om varuslaget (T-sprit etc.) och orden »Farligt att förtära».

Genom undersökningar och för söksförsäljning har T-spriten befunnits

vara väl användbar i de fall, där tidigare röd- eller blåsprit använts, och

den har visat sig kunna ersätta olika slag av specialdenaturerad sprit, som

används för tekniska ändamål. T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit kan

av återförsäljare och förbrukare utan särskilt tillstånd inköpas i större

poster hos AB Vin- & Spritcentralen.

Med hänsyn till T-spritens mångsidiga användbarhet kommer kontrollstyrelsen

att i fortsättningen endast i begränsad omfattning medge att

specialdenaturerad sprit inköps eller importeras för tekniskt ändamål.

För vissa tekniska ändamål är 95-procentig cellulosaråsprit och alltså

även T-sprit mindre lämplig. För att tillgodose dessa behov får spritcentralen

sälja även annan sprit, om den denaturerats på samma sätt som

T-sprit. Sådan sprit, som inte är att betrakta som starkdenaturerad, får

inköpas utan särskilt tillstånd. Dock fordras tillstånd för återför sälj ning.

Beträffande sprit för tillverkning av kosmetiska och vissa andra alkoholhaltiga

preparat gäller särskilda bestämmelser.

Med hänvisning till vad ovan sagts återkallar kontrollstyrelsen från och

med den 1 januari 1967 med nedan angivna undantag nu gällande tillstånd

till inköp eller införsel av teknisk sprit, som är denaturerad på annat

sätt än T-sprit. Undantagna från återkallelsen är tillstånd avseende:

1. Sprit som är denaturerad enligt föreskrifterna i styrelsens cirkulär

angående vissa alkoholhaltiga preparat.

2. Odenaturerad sprit, spritdrycker eller vin.

3. Sprit för laboratorieändamål.

4. Sprit för direkt behandling eller framställning av livsmedel, såsom

ättika, ost, vanillin etc.

5. Sprit för tillverkning av läkemedel.

6. Sprit för tillverkning av disk- och rengöringsmedel, flytande tvål etc.

under förutsättning att spriten i fortsättningen denatureras enligt punkt 1

ovan.

Förbrukare, som av tekniska skäl önskar bibehålla nu gällande denaturering,

har att i god tid före den 1 januari 1967 göra framställning härom

till kontrollstyrelsen. Som förutsättning för att framställningen skall kunna

bifallas gäller att förbrukaren i tillräcklig omfattning prövat sprit,

denaturerad som T-sprit, och att han kan göra troligt att sådan denaturering

är förenad med väsentliga tekniska olägenheter.

Införandet av T-sprit har föregåtts av en försöksförsälj ning genom vissa

butikskedjor, vilka endast redovisat positiva erfarenheter. Ändringen är

motiverad dels av en strävan att få fram en mångsidigt användbar sprittyp

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967 3

som inte är obehaglig för förbrukaren att handskas med men som ändå inte

inbjuder till missbruk, dels att genom införandet av en enhetssprit underlätta

producentens och återförsäljarens lagerhållning. De nya bestämmelserna

om T-sprit berör inte endast de för allmänheten tillgängliga sprittvperna

utan även vissa delar av industrins och hantverkets förbrukning och

för att klargöra detta sammanhang skall här lämnas en kortfattad översikt

över bakgrunden till ändringarna.

Fram till 1961, då nu gällande förordning om teknisk sprit och alkoholhaltiga

preparat trädde i kraft, gällde 1918 års förordning om handel med

skattefri sprit samt eu kungörelse från samma år om försäljning av rusdrycker

för vissa särskilda ändamål. Fram till slutet av 1920-talet var även

försäljningen av teknisk sprit till allmänheten hårt reglerad. Återförsäljarna

antogs av kontrollstyrelsen. Köparna fick vända sig till systembolagen för

att få inköpstillstånd. Försäljningen hos återförsäljarna avstämdes årligen

mot inköpstillstånden. Denna situation ändrades radikalt då den typ av

rödsprit, som nu avvecklats infördes i slutet av 1920-talet. Den tidigare rödspritens

roll övertogs da av blaspriten, som betecknades som enkeldenaturerad,

medan den nya rödspriten betecknades som dubbeldenaturerad och

fick säljas fritt enligt då gällande bestämmelser. Med undantag av vissa

smärre författningsjusteringar var situationen oförändrad ända fram till år

1955, då blåspriten, efter en ändring av denatureringen också betecknades

som dubbeldenaturerad och fick säljas fritt. Därefter har — utöver tillkomsten

av den nu gällande förordningen, som innebar att ett flertal överflödiga

detaljbestämmelser slopades — endast det inträffat att bilismens utveckling

framtvingat två nya typer av starkdenaturerad (= dubbeldenaturerad)

sprit, nämligen karburatorsprit och kylarsprit.

Användningen inom hushåll och hantverk samt till bilar av standarddenaturerad

teknisk sprit är visserligen viktiga förbrukningsområden men

den kvantitativt största förbrukningen finns inom industrin och har där

hittills huvudsakligen omfattat s. k. specialdenaturerad sprit. Tillverkare av

färger och lösningsmedel, tvättmedel, läkemedel samt av olika kemisk-tekniska

preparat liksom ett flertal andra tillverkarkategorier är ofta förhållandevis

stora förbrukare av teknisk sprit. De har av olika skäl inte kunnat

använda röd- eller blåsprit, utan i stället köpt sprit, som denaturerats för

det särskilda ändamålet. På grund av svårigheten att ändra sammansättningen

av väl utprovade och av köparna kända produkter, har det varit

svårt att förmå förbrukarna att gå ifrån en sedan länge använd denaturering.

Detta förhållande i förening med att denatureringsmedlens effekt bedömts

olika vid skilda tidpunkter samt att åtskilliga denatureringsmedel

tillkommit under årens lopp har gjort att antalet sätt att specialdenaturera

teknisk sprit successivt ökat i omfattning. Denna utveckling har lett till

att specialdenatureringen blivit en arbetskrävande och betungande uppgift

för AB Vin- & Spritcentralen. Kontrollstyrelsen har, som framgår av det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967

ovan återgivna cirkuläret, i samband med T-spritens införande sökt förenkla

denna hantering genom att med vissa undantag från och med den

1 januari 1967 återkalla alla tillstånd till inköp eller införsel av specialdenaturerad

sprit. Köparna hänvisas till att använda T-sprit, eller om exempelvis

koncentrerad sprit erfordras, använda sådan sprit denaturerad såsom Tsprit,

vilken får inköpas utan särskilt tillstånd. Undantagen från återkallelsen

gäller bl. a. tillverkare av kosmetiska preparat, livsmedel och läkemedel.

Motionen

I motionen uppges att under den tid som T-spriten funnits i handeln

har konstaterats flera fall av missbruk, t. ex. i Stockholm, där ett antal fall

också utretts laboratoriemässigt. Dessa undersökningar visar, att symtomen

vid T-spritförtäring inte väsentligt avviker från följdtillstånd som iakttagits

vid missbruk av röd- respektive blåsprit. En observation som tycks vara

genomgående är att T-spriten har nagot bättre drickbarhet än sina föregångare.

Endast ett fåtal av de undersökta patienterna ansåg, att T-spritens

smak och lukt var särskilt motbjudande. Uppblandning med läskedrycker

och t. o. in. vatten underlättade avsevärt förtäringen.

Hittillsvarande erfarenheter tyder på att missbrukare förmår dricka

avsevärda kvantiteter T-sprit med verkningar såsom stark trötthet och

temporär minnesförlust. T-spritens drickharhet synes enligt motionärens

mening också i någon mån kunna bero på att den saknar färgtillsats.

Det är naturligtvis av största vikt att missbruk av T-sprit kan förhindras.

Detta är inte möjligt under nuvarande förhållanden. För att begränsa missbruket

kan två handlingslinjer följas. Antingen måste åtkomstmöjligheterna

beskäras eller också kan T-spriten göras mindre drickbar genom tillsättande

av något ytterligare preparat. Det förstnämnda alternativet synes kunna

leda till administrativa svårigheter samtidigt som det lägger ett alltför stort

ansvar på försäljningsställena i detaljhandelsledet. Erfarenheterna hittills

tyder på att åtgärder riktade mot T-spritens drickbarhet — t. ex. genom

tillsats av ett färgat och ur smaksynpunkt motbjudande preparat — kan få

avsevärd effekt.

Utskottet

I den förevarande motionen hemställs om riksdagsskrivelse angående

missbruket av T-sprit med begäran om åtgärder häremot. Motionären hänvisar

till att flera fall av missbruk konstaterats bl. a. i Stockholm och att

T-spriten är något lättare att dricka än röd- och blåsprit, som den ersätter.

För att motverka missbruket föreslår motionären att spriten tillsätts ett

färgat och från smaksynpunkt motbjudande preparat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967 5

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för motiven för införande

av s. k. T-sprit innebär denna åtgärd en skärpning av denatureringen för

stora kategorier, som använder teknisk sprit i yrkesverksamhet, men samtidigt

blir denatureringen något mindre besvärande för de förbrukare som

tidigare varit hänvisade att använda i huvudsak rödsprit för tekniska ändamål.

T-spritens införande bär även medfört inte obetydliga fördelar från

distributions- och lagringssynpunkt. Enligt vad utskottet erfarit har frågan

om T-spritens sammansättning varit föremål för ingående överväganden

och prövningar inom kontrollstyrelsen, som har att fastställa denatureringen.

Villkoret för att teknisk sprit skall få säljas fritt är att varan kan betecknas

som starkdenaturerad, vilket innebär att förtäring därav skall anses

vara utesluten. Denna bestämmelse får givetvis inte tolkas så att denatureringen

måste skärpas så snart det kan visas att någon förtärt sprit, Som

betecknas som starkdenaturerad. Erfarenheterna har visat att vissa smärre

grupper alkoholmissbrukare tillgriper praktiskt taget vilka surrogat som

helst för att uppnå berusningseffekt, och en skärpning av denatureringen

med utgångspunkt från vad dessa konsumenter skulle finna tillräckligt

motbjudande för att avstå från förtäring skulle göra spriten oanvändbar

för de tekniska ändamål till vilka den är avsedd. De uppgifter om missbruk

som motionären åberopar synes närmast komma från en artikel i

Läkartidningen, där en undersökning av 14 fall av T-spritmissbruk redovisats.

Av dessa hade 10 utretts laboratoriemässigt. Samtliga personer var

manliga och alla utom en i hög grad socialt förfallna. Nio hade tidigare förtärt

tekniska preparat. Flera av dessa ansåg T-spriten betydligt lättare att

förtära än röd- eller blåsprit, men två ansåg T-spriten särskilt motbjudande.

Av dessa uppgifter om en synnerligen begränsad utredning kan i stort

sett endast utläsas att de som använt röd- eller blåsprit övergått till T-sprit

i samband med att de tidigare sorterna dragits in. Om dessa missbrukare

har en i någon mån större konsumtion av T-sprit än de hade av röd- eller

blåsprit skall detta alltså vägas mot de påtagliga fördelar som T-spriten medfört

för handeln och den legitima förbrukningen. Först om det kan visas att

T-spriten i nämnvärd omfattning skulle inbjuda sådana kategorier till missbruk

som normalt inte kan förväntas hemfalla till missbruk av denaturerad

sprit, finns det enligt utskottets mening anledning att överväga en skärpning

av denatureringen. En dylik åtgärd skall dock inte vidtas av Kungl.

Maj :t utan av tillsynsmyndigheten, kontrollstyrelsen. Utskottet har erfarit

att kontrollstyrelsen med uppmärksamhet följer frågan om missbruk av

T-sprit och att de uppgifter som hittills inkommit inte tyder på någon

oförutsedd breddning av detta missbruk. Det har vidare upplysts att en

väsentlig ändring av denatureringen eller en färgning av spriten i hög grad

skulle kunna begränsa den nya sprittypens avsedda användning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1967

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 739 av herr Sjönell om åtgärder mot missbruk

av teknisk sprit icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 4 april 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Hellebladh, Paul Jansson, Tistad

och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson

i Göteborg, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar

Eriksson i Bäckmora, Forsberg och Carlsson i Västerås.

ESSELTE AB. STHLM 67

714000

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.